Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

1959-11-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:44, Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående

översyn av vägtrafiklagstiftningen, m. m., i vad

motionerna behandlats av andra lagutskottet.

Till lagutskott har hänvisats två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, nr 186 i första kammaren av herrar Sveningsson och Birke samt

nr 222 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

Motionärerna har, med åberopande av innehållet i motionen nr 144 i

andra kammaren, hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla

dels om en skyndsam utredning rörande i motionen angivna, med

parkeringsproblemets lösning sammanhängande spörsmål,

dels att Kungl. Maj :t måtte utreda frågan om en kontinuerlig säkerhetsbesiktning

av bilar med beaktande av de synpunkter som i motionen

anförts,

dels ock att gällande vägtrafiklagstiftning snarast underkastas en överarbetning».

Motionerna behandlas, såvitt avser anhållan om utredning angående de

med parkeringsproblemets lösning sammanhängande spörsmålen, av tredje

lagutskottet och har i övrigt behandlats av andra lagutskottet.

Säkerhetsbe9iktning av bilar

Gällande bestämmelser

Kontroll över motorfordon sker dels vid registrering och dels vid löpande

kontroll. Bestämmelser härom finns i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 och i förordningen den 25 oktober 1950 angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m.

Bestämmelserna om registrering är i huvudsak följande.

Hos länsstyrelse skall föras bilregister. Fordon, som är upptaget i

bilregister, benämnes registrerat. Såsom villkor för fordons upptagande

i bilregister skall gälla, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits

i typintyg samt att fordonet icke därefter undankastats sådan ändring,

att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg.

1—1495 69 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

Motorfordon må tagas i bruk endast om fordonet är registrerat.

Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga till

grund för registrering, registreringsbesiktning, att fordonet är i föreskrivet

skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.

Tillverkare bär i riket av motorfordon eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd att få olika

typer av tillverkningen besiktigade, typbesiktning. Därest motorfordon

enligt intyg, utfärdat av tillverkare eller generalagent med tillstånd till

typbesiktning, är i överensstämmelse med typfordon, som blivit för denne

besiktigat och godkänt, eller företer endast sådana avvikelser från typfordonet,

vilka är att hänföra till fordonets utstyrsel och icke förändrar

dess beskattningsförhållande, skall så anses som om fordonet godkänts

vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,

får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller varit registrerat.

Fordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin

hemort. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och vara

åtföljd av bl. a. vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg.

Har registrerat fordon efter utfärdande av besiktningsinstrument undergått

sådan ändring att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat

besiktningsinstrument eller typintyg skall fordonet inom tre veckor

från det ändringen skedde inställas inför besiktningsmannen för ny registreringsbesiktning.

För den löpande kontrollen av motordrivna fordon finnes stadgat bl. a.

följande.

Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motorfordon

att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman till kontrollbesiktning.

Då besiktning eller annan undersökning av motorfordon därtill föranleder

eller då sådant fordon undanhålles besiktning, som förelagts av

länsstyrelse eller vid flygande inspektion, må länsstyrelsen meddela förbud

att använda fordonet, körförbud.

Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman

äger att undersöka och provköra motorfordon, som av honom anträffas på

väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning, flygande inspektion.

Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej utan tippenbar fara

för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen meddela

körförbud beträffande fordonet. Förbudet länder till omedelbar efterrättelse

och gäller för hela riket intill dess bristen blivit avhjälpt och besiktningsman

efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är i föreskrivet skick.

Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning än nyss

nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller erinran anses icke

vara till fyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta bristfälligheter

på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma hos be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

3

siktningsman för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna

finnes vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt,

att inom angiven tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på

tillförlitligt sätt för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit

avhjälpta.

Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument

eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i

föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.

Några regler om periodiskt återkommande kontrollbesiktning av fordon i

allmänhet finns inte. I fråga om vissa grupper av fordon har dock en skärpt

kontroll föreskrivits. Sålunda skall vissa utryckningsfordon (brandbilar och

ambulanser), fordon, som användes för övningskörning i körskola eller som

drives med acetylen- eller gengas, så ock fordon, som i yrkesmässig trafik

användes för personbefordran (huvudsakligen droskbilar och bussar),

inom ett år efter närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos

besiktningsman för kontrollbesiktning. Vidare gäller, att fordon, som användes

i uthyrningsrörelse, skall inställas för kontrollbesiktning inom 6

månader efter närmast föregående besiktning.

Historik

1953 års trafiksäkerhetsutredning framhöll i sitt betänkande »Trafiksäkerhet

II» (SOU 1957: 18), att det ur trafiksäkerhetssynpunkt vore berättigat

att låta samtliga motorfordon med vissa regelbundna mellanrum

bli föremål för en kontrollbesiktning. Då den befintliga besiktningsorganisationen

emellertid icke på långt när hade vare sig de personella eller

materiella resurserna för en så vidlyftig fordonskontroll, ansåg sig utredningen

icke böra framlägga ett så långt gående förslag. Då det gällde att

få till stånd en förbättrad fordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning

för besiktningsorganisationen skulle kunna ge största möjliga

utbyte ur trafiksäkerhetssynpunkt, framstode det enligt utredningen ur

många synpunkter såsom ändamålsenligt, att kontrollen anknyter till den

tidpunkt, då ett fordon byter ägare. Utredningen föreslog därför att vägtrafikförordningen

skulle kompletteras med ett stadgande av innehåll, att

därest motorfordon bytt ägare till följd av köp, byte eller gåva, till den

anmälan eller den ansökan, som med anledning därav ingives, skall fogas

ett inom 3 månader före förvärvet utfärdat intyg att fordonet vid kontrollbesiktning

befunnits vara i föreskrivet skick. Denna skyldighet skulle

dock gälla endast i fråga om fordon, som byter ägare sedan 5 år förflutit

efter utgången av det år, som på besiktningsinstrumentet antecknats såsom

fordonets modellår.

1958 års A-riksdag. Den på trafiksäkerhetsutredningens nämnda betänkande

grundade propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag med för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1959

slag till ändringar i vägtrafikförordningen in. m. upptog icke utredningens

förslag om kontrollbesiktning av äldre fordon. Föredragande departementschefen

anförde härom bl. a. följande.

Det är utan tvekan en brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän

föreskrift icke finnes om skyldighet att låta äldre motorfordon undergå

periodisk kontrollbesiktning. Utredningens förslag att sådan skyldighet

skall föreskrivas beträffande äldre fonden, som blir föremål för överlåtelse,

är ur denna synpunkt välbetänkt.

Emellertid har den starka ansvällningen av bilparken och kanske framför

allt den stora mängden ansökningar om körkort under senare år

ställt besiktningsmannaorganisationen inför en arbetsbörda, som det blivit

allt svårare att bemästra. Införandet av besiktningstvång för de avsevärda

kategorier äldre bilar, som åsyftas med utredningens förslag, medför ytterligare

arbetsuppgifter, som organisationen icke kan ombesörja utan att

allvarligt eftersätta sina övriga, lika viktiga åligganden. Det torde icke vara

möjligt att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav få till stånd

en personalökning av den omfattning, som erfordras för att hålla befattningshavarnas

göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra den av

utredningen förordade reformen.

Av nu anförda skäl anser jag att den av utredningen förordade reformen

tyvärr måste få tills vidare anstå.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anförde andra lagutskottet

bl. a. följande.

Utskottet har ingen som helst anledning att ifrågasätta riktigheten av

antagandet att resurserna f. n. icke är tillräckliga för en mera betydande

utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. Bilinspektionens ansträngda

arbetsläge har i flera sammanhang omvittnats. Från denna utgångspunkt

delar utskottet alltså departementschefens uppfattning att ett genomförande

av den av utredningen förordade reformen tills vidare måste anstå.

Emellertid finner utskottet angeläget framhålla nödvändigheten av

att kraftiga åtgärder vidtages för en förstärkning av bilinspektionens resurser,

så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil med den föreslagna

icke onödigtvis skjutes på framtiden.

1958 års B-riksdag. I motiveringen till det nu förevarande motionsyrkandet

har hänvisats till de vid 1958 års B-riksdag väckta likalydande motionerna

I: 159 och II: 255. Även i dessa motioner begärdes utredning av

frågan om återkommande säkerhetsbesiktning av bilar. Motionärerna

hänvisade till det nyss återgivna yttrandet av föredragande departementschefen

i proposition nr 69 till 1958 års A-riksdag och förordade, att

säkerhetsbesiktningarna — i stället för att utföras inom bilinspektionen

— skulle utföras av testanstalter och bilverkstäder med erforderlig utrustning,

allt under överinseeende av Sveriges bilprovningsnämnd, ett nybildat

organ sammansatt av representanter för Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Kungliga automobilklubben, Stockholms

handelskammare, Sveriges automobilhandlareförbund och Bilverkstädernas

riksförbund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959 5

I yttrande över motionerna anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bl. a. följande.

Styrelsen hyser----starka betänkligheter mot att överlåta kontroll

av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiv iteten

hos det föreslagna kontrollorganet ej bör ifrågasättas, torde det dock i

praktiken bliva^omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga

förhållandet mellan kontrollorganet-verkstaden och fordonsägarenkunden.

Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet

och strävan att skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade nnderkännanden,

medan den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan paräkna

flera kunder. Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riktig princip

att överlåta kontrollen till organ, som ej står fristående från vinstintresset.

Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan

komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation

och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att

sådana verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som

firman representerar och som säljes av konkurrenter måste medföra uppenbara

nackdelar.

Motionärerna har föreslagit, att en besiktningsavgift av ca 10 kronor skall

utlagas av bilägaren för täckande av kontrollorganets kostnader. Bortsett

från att denna avgift icke torde vara tillräcklig för att täcka verkstadens

kostnader strider förfarandet mot den av riksdagen antagna principen, att

ersättning för de besiktningar, som fordonet skall undergå, är inräknad i

fordonsskatten och att besiktningarna därför ej skall vara avgiftsbelagda.

Att låta verkstäderna få gottgörelse för kontrollbesiktningarna genom anslag

av automobilskattemedel torde vara uteslutet. Det kan framhållas att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid flera tillfällen diskuterat att hos

Kungl. Maj :t föreslå återinförande av avgifter för besiktningar för att

underlätta utbyggnaden av bilinspektionen och dess förseende med lämpliga

besiktningshallar. Styrelsen har emellertid avstått därifrån med hänsyn

till den ovan nämnda principen.

Styrelsen har därför kommit till den bestämda uppfattningen, att kontrollbesiktningar

av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse

för trafiksäkerheten bör utföras av statens bilinspektion, som således

bör utbyggas för ändamålet. Utbyggnaden till den omfattning som

slutligt krävs behöver dock ej ske på en gang. KontrollbesiktningsU ånget

kan införas successivt. Lämpligt är att börja med den kontrollbesiktning

vid ägarebyte som föreslagits av 1953 ars trafiksäkerhetsutredning. I sa

fall torde behovet av personalförstärkning vid bilinspektionen för detta

ändamål stanna vid omkring 15 man.

Statspolisintendenten tillstyrkte i yttrande motionärernas hemställan

med det tillägget, att den önskade utredningen borde avse även återkommande

besiktning av motorcyklar. I yttrandet anfördes vidare:

I samband med den flygande inspektion, som utövas av statspolisen,

anträffas årligen ett betydande antal fordon, som icke äro tillfredsställande

ur trafiksäkerhetssynpunkt. År 1957 anträffades sålunda 66 606 bristfälliga

fordon. I icke mindre än 1 987 fall voro bristfälligheterna av så allvarlig

beskaffenhet att körförbud gavs. I 16 991 fall utfärdades föreläggan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1959

de om kontrollbesiktning. Kontroll genom polisman, reparatör eller dylikt

föreskrevs beträffande 25 927 fordon. I 21 701 fall gavs påpekanden eller

erinringar. För att hinna med så många fordon som möjligt har statspolisen

vid vissa tillfällen begränsat fordonsundersökningen till vissa för trafiksäkerheten

viktiga detaljer. I maj och juli 1958 företogs således undersökningar

begränsade till att avse fordonens bromsanordningar. Kontrollen

genomfördes under tiden 12—14 maj och 8—9 juli av halva antalet statspohsavdelningar

och under tiden 19—21 maj och 10—11 juli av de återstående

avdelningarna. Sammanlagt undersöktes 15 310 fordon. Beträffande

4 250 av dessa konstaterades felaktigheter å bromsarna i större eller

mindre grad. För 64 av dessa utfärdades körförbud och beträffande 1 118

fordon föreläggande om kontrollbesiktning. I 1 767 fall ålades vederbörande

att uppvisa fordonet för polisman. Påpekanden och erinringar ägde rum

beträffande 1 301 fordon. De anförda siffrorna synes ytterligare framhäva

behovet av skärpta bestämmelser angående periodiskt återkommande kontrollbesiktning.

Även Sveriges bilprovningsnämnd tillstyrkte motionärernas hemställan.

Andra lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande (nr B 18) för behandlingen

vid 1958 års A-riksdag av trafiksäkerhetsutredningens förslag och fortsatte:

Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om återkommande kontrollbesiktning

av bilar nyligen gjorts till föremål för utredning och ingående

överväganden. Målsättningen har därvid varit en utökad besiktning

inom bilinspektionens ram. Utskottet, som i tidigare sammanhang framhållit

värdet ur trafiksäkerhetssynpunkt av återkommande kontrollbesiktning

av äldre fordon, är alltjämt av den meningen, att man i första hand

bör sträva efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser,

att inspektionen kan klara de ökade uppgifter, som följer av att ytterligare

besiktningsskyldighet infördes. Svårigheterna när det gäller att''successivt

bygga ut bilinspektionen i erforderlig omfattning torde icke heller vara

oöverstigliga. Att i dagens läge överväga att överföra eu del av ansvaret

för besiktningarna till Sveriges bilprovningsnämnd finner utskottet_som

i sammanhanget vill framhålla att nämnden ännu befinner sig i organisationsstadiet

— däremot föga realistiskt redan med hänsyn därtill, att erfarenhet

av nämndens verksamhet ännu saknas. Utskottet vill därutöver

anföra, att utskottet finner de betänkligheter, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i sitt ovan återgivna remissyttrande rest mot att i enlighet med i

motionerna angivna riktlinjer överföra besiktningsverksamheten till enskilda

organ, beaktansvärda och vägande. Mot bakgrunden av vad sålunda

anförts kan utskottet icke tillstyrka en utredning av det slag motionärerna

förordat.

Riksdagen godkände utskottets avstyrkande utlåtande.

1959 års riksdag, vårsessionen. En viss förstärkning av statens bilinspektions

resurser beslöts i samband med budgetarbetet vid innevarande års riksdag.

På förslag av Kungl. Maj :t beslöt riksdagen nämligen, att ytterligare

tre bilinspektör stjänster skulle inrättas. I motiveringen till förslaget anförde

chefen för kommunikationsdepartementet bl. a.:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

i

Under budgetåret 1957/58 inleddes en upprustning av statens bilinspektions

personella resurser för att öka inspektionens kapacitet och sätta den

i stånd att bemästra den under 1950-talet uppkomna arbetsanhopningen.

Denna personalökning fortsattes under innevarande budgetår. Den hittills

beslutade sammanlagda förstärkningen torde få betecknas som betydande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framför allt med hänsyn till den

ökning av bilinspektionens arbete, som är att förvänta med anledning av

den ändring av trafiklagstiftningen, som genomförts med början den 1 juli

1958, begärt ytterligare en väsentlig personalökning. I likhet med hörda

remissmyndigheter anser jag emellertid att man med hänsyn till redan

skedd förstärkning bör gå fram med försiktighet när det gäller tillskapande

av nya tjänster. Jag föreslår att under nästa budgetår ytterligare tre bilinspektörstjänster

må inrättas, varav två i Ae 19 och en i Ae 16. Kostnaderna

härför beräknas till 56 448 kronor.

Frågor liknande dem som upptagits i förevarande motioner berördes

också i de likalydande motionerna 1: 326 och 11: 398 till årets riksdag. I

dessa motioner begärdes utredning angående skyldighet för säljare av begagnad

bil att förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet.

Av motiveringen till yrkandet framgick, att motionärerna åsyftade dels

ekonomiskt skydd för mindre erfarna köpare av begagnade bilar, dels ökad

trafiksäkerhet genom att handeln med icke trafiksäkra bilar skulle försvåras.

Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan av andra lagutskottet.

I sitt utlåtande (nr 5) anförde utskottet bl. a.:

Från trafiksäkerhetssynpunkt är kontrollbesiktning av begagnade bilar

utan tvivel av stort värde. Då utskottet vid B-riksdagen år 1958 behandlade

motioner med delvis likartat syfte, uttalade sig utskottet för att man i första

hand borde sträva efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser,

att inspektionen kunde klara de ökade uppgifter, som skulle följa

av att ytterligare besiktningsskyldighet infördes. Utskottet är fortfarande av

denna uppfattning; att överlåta säkerhetsbesiktningar till privata testanstalter

och bilverkstäder, vilkas objektivitet kunde komma att sättas i fråga,

måste vara förenat med bestämda olägenheter. Utskottet kan sålunda instämma

i de betänkligheter mot en sådan ordning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anförde i sitt ovan citerade yttrande till utskottet vid

1958 års B-riksdag.

En viss upprustning av bilinspektionen har föreslagits i årets statsverksproposition.

Denna upprustning kommer visserligen icke i och för sig att

sätta bilinspektionen i stånd att bemästra de arbetsuppgifter ett införande

av obligatoriska kontrollbesiktningar av begagnade bilar skulle medföra. Vid

behandlingen av förslag till vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen vid

1958 års A-riksdag uttalade sig emellertid, såsom framgår av den föregående

redogörelsen, både föredragande departementschefen och utskottet för

obligatoriskt återkommande kontrollbesiktning av begagnade bilar, och med

hänsyn därtill kan antagas, att Kungl. Maj :t kommer att förelägga riksdagen

förslag i ämnet så snart omständigheterna medgiver.

1958 års besparingsutredning. Statens utgifter för bilinspektionen — avlöningar,

omkostnader och utrustning — som i riksstaten för budgetåret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

1959/60 upptagits till 4 203 800 kronor, skall avräknas mot bilskattemedlen.

Inkomsterna — förrätlningsavgifter för kompetensprov avseende körkort

och trafikkort — vilka i samma riksstat beräknats till 5 200 000 kronor, skall

tillföras bilskattemedlen. Andra förrättningar hos bilinspektionen är numera

inte avgiftsbelagda. Tidigare var även besiktningar och andra fordonsundersökningar

belagda med avgifter, men dessa avgifter avskaffades

i samband med en vid 1947 års riksdag beslutad omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen.

I propositionen i ämnet (nr 110) uttalade

chefen för kommunikationsdepartementet bl. a. att den enklaste formen

för uppbörd av förrättningsavgifter var att uttaga dessa i form av höjd

tordonsskatt. Departementschefen förordade, att berörda avgifter skulle, i

avvaktan på den slutliga regleringen av fordonsskattens storlek, borttagas

utan motsvarande skattehöjning. Riksdagen (skr. nr 197) godtog förslaget.

Nuvarande fordonsskatter fastställdes av 1954 års riksdag. I propositionen

(nr 112) inräknades utgifterna för bilinspektionen helt bland de utgifter,

som skulle täckas med bilskattemedel och på grund därav beaktades

vid bestämmandet av fordonsskatternas storlek.

I sitt betänkande »Besparingar inom statsverksamheten» (SOI''

1959:28) har 1958 års besparingsutredning upptagit frågan om bilinspektionens

organisation till behandling. Under hänvisning till vissa uppgifter

om arbetsbelastningen vid bilinspektionen ger utredningen uttryck för uppfattningen,

att en avsevärd personalökning sannolikt måste genomföras

inom en relativt snar framtid, såvida inte inspektionens arbetsbörda kan

på något sätt begränsas. Utredningen nämner vidare, att eif starkt behov

samtidigt har framträtt av utökning av bilinspektionens medverkan vid den

llygande besiktningen, av utredningen betecknad såsom betydelsefull från

trafiksäkerhetssynpunkt. Utredningen fortsätter:

Mot bakgrunden av det nu anförda anser besparingsutredningen, att det

bör undersökas i vilken utsträckning på inspektionen nu vilande arbetsuPPf?ifter

kan utan men för trafiksäkerheten lösas utan inspektionens medverkan

och därför kan avlastas denna. Till sådana uppgifter synes kunna

häntöras exempelvis de kontrollbesiktningar, som enligt gällande bestämmelser

regelbundet skall verkställas bl. a. i fråga om motorfordon i yrkesmässig

trafik samt numera även i fråga om utryckningsfordon. Kontrollbesiktning

skall även ske, om fordon vid flygande inspektion befunnits

behäftat med allvarligare fel. I den mån denna gren av verksamheten utbygges,

kan antalet kontrollbesiktningar väntas öka. Kontrollbesiktning syftar

endast till att konstatera att fordonet är i trafiksäkert skick och innebär

inte att det gällande besiktningsinstrumentet ändras. I olika sammanhang

har föreslagits alt för vissa besiktningar anlita på enskilt initiativ

upprättade bilkontrollanstalter eller kvalificerade bilreparationsverkstäder.

Det synes som ett intyg från en sådan anstalt eller verkstad om att fordon

kontrollerats och befunnits i fullgott skick borde i princip kunna godtagas.

Härigenom skulle ernås i första hand en viss lättnad vid bilinspektionen

men dessutom den fördelen för allmänheten att fordonet i fråga inte skulle

behöva inställas för besiktning hos bilinspektionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1959

9

Den i det föregående berörda omständigheten att avgifter inte uttages för

besiktningar innebär visserligen en viss förenkling i inspektionens kassagöromål,

men erfarenheten torde numera ha visat, att det i viss utsträckning

förekommer att fordon inställes till besiktning utan att vara i godtagbart

skick. Detta medför sannolikt ett inte obetydligt merarbete för inspektionen,

varför en återgång till det gamla systemet med avgifter även för

besiktningsförrättningar bör övervägas. Härvid bör även beaktas att ett återinförande

av avgifterna i fråga torde vara en förutsättning för att på ovan

antytt sätt kunna överföra vissa besiktningar till bilbesiktningsanstalter

och bilverkstäder. Besparingsutredningen föreslår därför att frågan om ett

återinförande av avgifter för besiktningsförrättningar snarast upptages till

prövning.

Motionerna

Motionärernas motivering för yrkandet om kontinuerlig säkerhetsbesiktning

av bilar lyder:

Det med trafiksäkerhetsfrågan sammanhängande problemet om kontinuerlig

säkerhetsbesiktning av det rullande motorfordonsbeståndet får allt

större aktualitet, ju mer bilbeståndet växer och ju större betydelse försäljningen

av begagnade motorfordon får. Erfarenheterna från Förenta staterna

visar, att man även i vårt land har att räkna med att begagnade bilar i

allt större utsträckning kommer att efterfrågas av stora befolkningsgrupper.

Frågan om en kontroll av dessa bilar bör därför med det snaraste lösas

på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till de svårigheter att utbygga statens

bilinspektions kapacitet som av statsfinansiella och andra skäl uppenbarligen

föreligger och då -— av kommunikationsministerns uttalande i

statsverkspropositionen att döma — de förväntningar om en förstärkning

av inspektionens resurser, på vilka 1958 års B-riksdag byggde sitt avvisande

av i ämnet vid samma riksdag väckta motioner, icke synes kunna infrias

inom de närmaste åren, bör på nytt övervägas den i motionerna framförda

tanken att anförtro dylika besiktningar åt sådana enskilda kontrollanstalter

och verkstäder som utför sina besiktningar i överensstämmelse med av

Sveriges bilprovningsnämnd uppdragna riktlinjer.

Översyn av vägtrafiklagstiftningen

Motionerna

Sitt yrkande om översyn av vägtrafiklagstiftningen motiverar motionärerna

på följande sätt.

Den nuvarande vägtrafiklagstiftningen bör, trots att den för relativt få

år sedan underkastades en genomgripande revision, överses i olika hänseenden.

Vissa ändringar däri vidtogs visserligen nyligen på grund av det förslag

som framlades av 1953 års trafiksäkerhetsutredning, men också i andra

hänseenden synes en modernisering vara påkallad. En sådan har också

ställts i utsikt, men något initiativ från Kungl. Maj:ts sida har ännu icke

tagits. Frågan bör lösas med skyndsamhet i samverkan med skilda vägtrafikintressenter

och i samarbete med våra nordiska grannländer. Därvid bör

övervägas bl. a. ändringar i fråga om vägmärkena och reglerna för belysning

av vägarna. Förenklingar av olika slag bör vidtagas. Även parkeringsbegrep2—1495

59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 44

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

pets innebörd bör utredas i syfte att förekomma de tillämpningssvårigheter

som de nuvarande reglerna föranlett framför allt i våra tätorter. En fråga

som med säkerhet kommer att på nytt aktualiseras är övergången för vårt

lands vidkommande till högertrafik.

Utskottet

Frågan om kontinuerlig säkerhetsbesiktning av bilar bar under

senare år uppmärksammats vid åtskilliga tillfällen. Sålunda visade 1953

års trafiksäkerhetsutredning i sitt betänkande »Trafiksäkerhet II» på sådana

besiktningar såsom ett medel att främja trafiksäkerheten; säkerhetsbesiktningarnas

betydelse i detta avseende har därefter allmänt erkänts.

Alt statsmakterna likväl hittills inte föreskrivit sådana besiktningar beror

på att man ansett, att besiktningarna bör handhas av den statliga bilinspektionen

och på att man ännu inte ansett möjligt att bygga ut denna i erforderlig

omfattning.

Med den fortgående ökningen av antalet äldre bilar blir det för varje

år alltmera angeläget, att frågan om obligatoriska säkerhetsbesiktningar

inte skjuts på framtiden på grund av organisatoriska svårigheter. Emellertid

är, enligt vad som allmänt omvittnats, bilinspektionens arbetsbörda

pressande redan med nuvarande besiktningsskyldighet, och väntetiderna är

stundom mycket långa, framför allt under våren och försommaren.

Med hänvisning till svårigheterna att bygga ut bilinspektionens kapacitet

har motionärerna givit uttryck för uppfattningen, att säkerhetsbesiktningarna

skulle kunna anförtros åt enskilda kontrollanstalter och verkstäder.

Motionärerna har härvid tänkt på sådana anstalter och verkstäder, som

utför sina besiktningar i överensstämmelse med riktlinjer uppdragna av

Sveriges bilprovningsnämnd, ett organ som bildats av Stockholms handelskammare,

Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Bilverkstädernas riksförbund, Svenska bilförsäkringsföreningen

och Sveriges automobilhandlareförbund. Även 1958 års

besparingsutredning, som i sitt betänkande behandlat bl. a. bilinspektionens

organisation, har menat, att vissa besiktningar skulle kunna överföras till

icke-statliga organ.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin framställning om anslag för

budgetåret 1960/61 anfört, att styrelsen avser att till Kungl. Maj :t ingiva

förslag till bestämmelser om skärpt fordonskontroll. Hur denna kontroll

skulle kunna utformas har styrelsen berört i remissyttrande över besparingsutredningens

betänkande. Styrelsen har där uppgivit, att dess förslag

är avsett att utmynna i bestämmelser om obligatorisk kontrollbesiktning

av vissa äldre fordon och att styrelsen kommer att ta upp frågan i vad

mån sådan besiktning kan utföras av organ utanför bilinspektionen. De av

motionärerna framförda önskemålen om utredning torde härigenom i huvudsak

vara tillgodosedda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

11

Det torde vara ofrånkomligt, att frågan om finansiering av besiktningsförrättningarna

tas upp till övervägande i detta sammanhang. Härvidlag

vill utskottet erinra om att dessa förrättningar sedan år 1947 inte är belagda

med särskilda avgifter utan att besiktningsverksamheten — av uppbördstekniska

skäl — finansieras med automobilskattemedel. I den mån

denna verksamhet i framtiden kan komma att överföras till icke-statliga

organ, torde man få räkna med att särskilda avgifter blir nödvändiga.

Även eljest bör emellertid enligt utskottets uppfattning tanken på sådana

avgifter prövas. Att särskilda avgifter nu inte tas ut har nämligen, enligt

vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat i det nämnda remissyttrandet,

lett till att fordonsägarna i stor utsträckning underlåtit att ha fordonen i

föreskrivet skick före besiktning, något som i sin tur lär ha föranlett ett

väsentligt merarbete för bilinspektionen. En annan omständighet, som talar

för systemet med särskilda avgifter för besiktningsförrättningarna, är

att hindren att bygga ut bilinspektionen med personal och teknisk utrustning

kan tänkas minska, om besiktningsverksamheten blir självfinansierande.

Vad utskottet här uttalat bör enligt utskottets mening bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

Vad beträffar motionärernas yrkande om översyn av vägtrafiklagstiftningen

vill utskottet framhålla, att huvudförfattningen på området,

vägtrafikförordningen, sedan sin tillkomst år 1951 blivit föremål för

ett antal omfattande revisioner. De viktigaste ändringarna genomfördes

åren 1955 och 1958 på grundval av förslag, som framlagts av 1953 års trafiksäkerhetsutredning.

Givetvis kommer vägtrafiklagstiftningen även framdeles

att bli föremål för översyn. Främst måste uppmärksamheten vara

riktad på sådana bestämmelser, som direkt eller indirekt syfta till att

öka trafiksäkerheten. Under överinseende av kommunikationsdepartementet

pågår emellertid ett fortlöpande utredningsarbete på området, bl. a. inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd. Det kan

antagas, att flertalet av de av motionärerna väckta frågorna därvid kommer

att uppmärksammas. Enligt utskottets mening är det åtminstone tills

vidare lämpligare att fortsätta med partiella reformer på grundval av sådant

utredningsarbete än att, som motionärerna förordat, göra en samlad

översyn av lagstiftningen. Utskottet anser därför, att motionerna i denna del

inte bör föranleda någon åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 186 och II: 222, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet anfört angående säkerhetsbesiktning av

bilar;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

B. att motionerna, såvitt de behandlats av andra lagutskottet,

i övrigt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 november 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson

och Sunne*, fru Carlqvist, fru Svenson* samt herrar Mannerskantz och

Edström;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lothigius, Johansson

i Södertälje och Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson

samt herrar Königson* och Anderson i Sundsvall*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1959. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:339 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av vägtrafiklagstiftningen, m. m. a1 i texten