Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 ar 1959

1959-11-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:47, Andra lagutskottets utlåtande nr 47 ar 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 ar 1959

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft vissa inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner rörande höjning av folkpensionsavgiften,

nämligen

dels de likalydande motionerna 1:538 av herr Eiverlöf m. fl. och 11:645

av herr Hjalmarson m. fl.;

dels de likalydande motionerna 1:547 av herr Aastrup m. fl. och 11:657

av herr Ohlin m. fl.;

dels de likalydande motionerna 1: 556 av herr Johansson, Ivar, m. fl. och

II: 667 av herr Hedlund m. fl.

I motionerna 1:538 och 11:645 har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för innevarande

riksdag framlägga förslag till sådan ändring av lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering, att pensionsavgiften fr. o. m. den 1 januari

1960 höjes med 0,5 procent av den avgiftspliktiges taxerade inkomst».

I motionerna I: 547 och II: 657 hemställes,

»A. att riksdagen i samband med behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 162 om införande av allmän

varuskatt m. in. — på vilken vi i särskild motion yrkat

avslag — måtte besluta

1. sådan ändring av folkpensioneringslagen att folkpensionsavgiften

fastställes till fem och en halv

procent med bibehållande av övriga för folkpensionsavgiftens

beräkning fastställda regler att gälla

fr. o. m. den 1 januari 1960,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att på administrativ väg

förordna om det erforderliga utbytet av källskattelabellen

för år 1960, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författningstext».

I motionerna 1:556 och 11:667 hemställes, »att riksdagen måtte besluta,

att folkpensionsavgiften under 1960 skall utgå med 4,5 procent av den

taxerade inkomsten enligt i övrigt nu gällande bestämmelser».

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 2 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1959

Beträffande de skäl motionärerna anfört får utskottet hänvisa,

i fråga om motionerna 1:538 och 11:645 till motionen 11:639;

i fråga om motionerna 1:547 och 11:657 till motionerna 11:651 och

II: 657;

i fråga om motionerna 1:556 och 11:667 till motionen 11:658.

Jämlikt 19 § 1 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skall

svensk medborgare som regel såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

erlägga pensionsavgift för år, då för honom beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning bl. a., att han vid utgången

av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år. Den som uppbär folkpension

är dock befriad från avgift liksom den vars taxerade inkomst inte

uppgår till 1 200 kronor.

Pensionsavgiften var enligt folkpensioneringslagens ursprungliga lydelse

fastställd till en procent av det enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade beloppet eller, om den avgiftspliktige var gift

och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, eu

halv procent av makarnas sammanlagda taxerade belopp. För varje avgiftspliktig

var dock lägsta avgift sex kronor och högsta avgift 100 kronor.

Genom lag den 5 juni 1953 höjdes, med verkan från och med 1954, pensionsavgifterna

till 1,8 procent av den avgiftsplikliges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst, dock högst för ensamstående 180 kronor och för makar

tillhopa 360 kronor. Ytterligare höjning beslöts genom lag den 1 juni 1956

med verkan från och med 1957. Procentsatsen bestämdes till 2,5 och maximiavgiften

för ensamstående till 250 kronor och för makar till sammanlagt

500 kronor.

Sin nuvarande lydelse, med verkan från och med 1959, erhöll den ifrågavarande

bestämmelsen genom lag den 2 maj 1958. Procentsatsen höjdes till

4 och maximiavgiften för ensamstående till 600 kronor och för makar till

sammanlagt likaledes 600 kronor.

Angående de överväganden, som låg till grund för beslutet om höjning av

folkpensionsavgiften vid 1958 års riksdag, får utskottet hänvisa till sitt utlåtande

nr 36 till årets riksdag i anledning av vissa vid riksdagens början

väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften. Detta utlåtande innehåller

också en redogörelse för behandlingen av frågan om folkpensionsavgiften

vid vårsessionen med årets riksdag.

Utskottet avstyrkte de vid vårsessionen med årets riksdag väckta yrkandena

om höjning av folkpensionsavgiften, och riksdagen beslöt i enlighet

med utskottets förslag. I utlåtandet anförde utskottet bl. a.:

Så sent som i fjol höjdes pensionsavgiften från 2,5 till 4 procent, och samtidigt

höjdes dess maximibelopp från 250 till 600 kronor för ensamstående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Amlm lagutskottets utlåtande nr 47 dr 1959

«*»

tf

och från 500 till 000 kronor för makar. Höjningen beslöts samtidigt med att

pensionsbeloppen höjdes. Vid beslutet förutsattes, att både pensionsbeloppen

och avgifterna skulle stiga ytterligare under de följande åren fram till

1068. I första band torde man ha räknat med en viss böjning genom beslut

år 1960. Särskilt med hänsyn till att avgifterna böjdes så kraftigt förra året

och till att de kan väntas bli omprövade redan nästa år i anslutning till ytterligare

höjning av pensionsbeloppen vill utskottet inte tillstyrka motionsförslaget.

Frågan om folkpensionsavgiftens storlek har behandlats av I95fi års bcsparingsutredning

i dess nyligen avgivna betänkande (SOU 1959:28). Utredningen

har uttalat sig för att eu höjning av pensionsbeloppen bör

motsvaras av eu viss ökad avgiftsfinansiering och förordat, att folkpensionsavgiften

bör höjas till fem procent från och med 1961.

Kungl. Maj:t har den 20 november 1959 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla eu utredningsman med uppdrag att utreda frågan

om sättet för folkpensioneringens finansiering och därmed sammanhängande

spörsmål. I direktiven för utredningsarbetet erinrar chefen för finansdepartementet

om alt folkpensionsavgiften är beräknad på den taxerade inkomsten,

dock högst på en taxerad inkomst av 15 000 kronor. 1 fortsättningen

anför han bl. a.:

Avgiften får enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen

vid såväl den statliga som den kommunala inkomsttaxeringen. A andra

sidan utgör de utfallande pensionerna skattepliktig inkomst. De nuvarande

bestämmelserna medför att avgiften successivt ökar upp till en taxerad

inkomst av 15 000 kronor, medan densamma vid högre inkomster i realiteten

kommer att minska till följd av statsskattens progressivitet. De nu

nämnda omständigheterna gör att folkpensionsavgiften inte kan bedömas

isolerat från skattesystemet. Folkpensionsavgiften skiljer sig från den

direkta inkomstskatten därigenom att den utgår även på inkomster som

är mindre än ortsavdraget. Genom maximeringen till ett visst belopp och

genom avdragsrätten är den dessutom starkt regressiv i motsats inte endast

till den progressiva statliga inkomstskatten ulan även till den proportionella

kommunalskatten och en allmän varuskatt. Fn höjning av folkpensionsavgiften

utan en samtidig justering av skattesystemets utformning innebär

alltså eu förskjutning i finansieringsbördan från de större till de mindre

inkomsttagarna. Om det gäller att åstadkomma en viss inkomstförstärkning

för staten genom exempelvis en höjning av folkpensionsavgiften eller

genom en allmän varubeskattning innebär alternativet med avgiftshöjningen

en starkare belastning för mindre inkomsttagare. En väsentlig fråga för

utredningen blir därför att belysa innebörden av olika alternativ för avvägningen

mellan avgifts- och skattefinansiering.

Reglerna om avgifternas och pensionernas behandling i beskattningshänseende

sammanhänger med det ursprungliga betraktelsesättet om folkpensionens

karaktär av försäkring. Försäkringskaraktären har även varit

avgörande för att pensionsavgiften maximerats. Allmänt har bakom dessa

ställningstaganden legat att pensionsavgiften inte bör uppgå till högre l»elopp

än vad som skulle kunna vara försäkringsmässigt motiverat. Mot ett

dylikt betraktelsesätt kan numera emellertid riktas flera erinringar. För

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1959

del första bör framhållas, all pensionsförmånerna utgår med samma belopp

oavsett storleken av erlagda avgifter. Vidare må erinras om att folkpensionen

är värdebeständig så till vida att den är indexreglerad. Därjämte har

pensionen successivt höjts med s. k. standardtillägg för att göra densamma

mera anpassad till utvecklingen av den aktiva befolkningens levnadsstandard.

De utgående folkpensionsbeloppen har härigenom allmänt blivit högre

än vad som vid en försäkringsteknisk beräkning skulle ha motsvarat erlagda

avgifter.

Mot bakgrunden av de av mig nu anförda omständigheterna torde utredningen

bl. a. böra ompröva den nuvarande avdragsrätten för folkpensionsavgifterna

vid beskattningen. Genom att folkpensioneringen inte är

uppbyggd efter försäkringsmässiga grunder, skulle ett eventuellt slopande

av denna avdragsrätt inte behöva bli prcjudicerande för den allmänna tilläggspensioneringens

och övriga pensionsförsäkringars ställning i beskattningshänseende.

Utredningen bör vidare utifrån här angivna allmänna utgångspunkter

pröva olika alternativ för bestämning av såväl den övre som den undre

gränsen för avgiftsbeloppet.

Som nämnts är folkpensionen indexreglerad. Någon motsvarande automatisk

reglering av avgifterna gäller däremot inte. Detta förhållande kan

eventuellt motivera regler för en fortlöpande anpassning av inkomstgränserna

till ändringar av folkpensionernas nominella belopp.

Utskottet

I föreliggande motioner yrkas, att folkpensionsavgiften skall höjas. För

närvarande är avgiften 4 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten upp till 15 000 kronor och uppgår således till högst 600 kronor per

år. Samma maximibelopp gäller för makar. Enligt motionerna I: 538 och

11:645 samt 1:556 och 11:667 skulle avgiften höjas till 4,5 procent och

enligt motionerna 1: 547 och II: 657 till 5,5 procent av inkomsten enligt samma

beräkningsgrunder i övrigt som de nu gällande. Maximiavgiften skulle

alltså höjas, enligt de fyra förstnämnda motionerna till 675 kronor och enligt

de två sistnämnda motionerna till 825 kronor, lika för ensamstående och

för makar.

Motionsförslagen syftar till alt bereda lättnad i de statsfinansiella svårigheterna.

Höjning av folkpensionsavgiften är dock knappast ett tjänligt medel

härför. BI. a. kan framhållas, att eu höjning skulle drabba de mindre inkomstlagarna

hårdare än de större inkomsttagarna dels på grund av maximigränsen

vid 15 000 kronors taxerad inkomst, dels på grund av alt avgiften är

avdragsgill vid taxering. I sistnämnda hänseende må erinras om att avgiften

vid inkomster över 15 000 kronor sjunker inte endast procentuellt utan även

i absoluta tal, eftersom avdragsrätten på grund av progressiviteten betyder

mera i skatt ju högre inkomsten är. Utskottet vill vidare framhålla, att, såsom

framgår av den föregående redogörelsen, frågan om folkpensioneringens

finansiering är under utredning och under alla förhållanden torde komma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 är 195!)

5

under riksdagens bedömande nästa år i samband med den planerade höjningen

av folkpensionsförmånerna.

Den statsfinansiella krisen bör enligt utskottets mening i stället lösas på

det sätt som anvisas i reservation nr 1 till bevillningsutskottets betänkande

nr 60 till årets riksdag, nämligen genom en allmän varuskatt kombinerad

med olika åtgärder på det sociala området och i samband med den direkta

statsbeskattningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner,

1) 1:538 och 11:645,

2) 1:547 och 11:657,

3) 1:556 och II: 667

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer därjämte, att förevarande ärende måtte företagas till

avgörande efter allenast en bordläggning.

Stockholm den 27 november 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson och Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell samt herrar Åkesson

och Eric Carlsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg och Odhe, fru Sandström samt herrar Wahrendorff, Eredriksson

och Björkman.

Reservationer

1) av herr Jacobsson i Tobo, fru Hamrin-Thorell, herr Åkesson och fru

Sandström, vilka ansett, att utskottet bort anföra följande.

I föreliggande —■ — — (lika med utskottet)----för makar.

Motionsförslagen syftar till att bereda lättnad i de statsfinansiella svårigheterna.

Kungl. Maj:l har för samma ändamål föreslagit riksdagen att införa

en allmän varuskatt, men bevillningsutskottet har avstyrkt förslaget om sådan

skatt. I detta läge måste andra utvägar prövas för att täcka bristen i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 dr 1959

statsbudgeten. Vad som här kommer i åtanke är en kombination av besparingar

och höjningar av särskilda avgifter och skatter. Med tanke på att förmånerna

från folkpensioneringen — vilka redan nu till mindre än hälften

täcks med folkpensionsavgiften — enligt allmänt omfattad uppfattning bör

höjas nästa år finns enligt utskottets mening goda skäl att nu höja även

avgiften, med verkan från och med år 1960.

Vid övervägande av skälen för de olika motionsyrkandena har utskottet

— med beaktande av allvaret i den statsfinansiella situationen — funnit

sig böra förorda en höjning med 1,5 procent. Maximiavgiften skulle således

höjas till 825 kronor för både ensamstående och makar. Höjningen skulle

öka statens inkomster med uppskattningsvis 300 miljoner kronor per år.

Enligt utskottets mening saknas skäl att, såsom föreslagits i motionerna

I: 538 och II: 645, hos Kungi. Maj:t hemställa om förslag till erforderlig

lagändring. Ändringen kan i stället göras omedelbart. Det torde, såsom anförts

i motionerna I: 547 och II: 657, få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga

erforderliga åtgärder för att anpassa uttaget av källskatt under år 1960 efter

den av utskottet föreslagna ändringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 547 och II: 657,

måtte för sin del antaga följande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1959

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

19

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 4 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året taxerade

inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 600 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 7 500 kronor,

envar påföres pensionsavgift med

300 kronor. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 600 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket här ovan skall erlägga

avgift med högst 600 kronor.

Enligt ovan------hela ki

(Föreslagen lydelse)

§•

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 5,5 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året

taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 825 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 7 500 kronor,

envar påföres pensionsavgift med

412 kronor. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 825 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket här ovan skall erlägga

avgift med högst 525 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960, dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för 1960

eller tidigare år.

B. att motionerna I: 538 och II: 645 samt I: 556 och II: 667

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 dr 1959

2) av herrar Mannerskantz och Björkmun, vilka ansett, att utskottet bort

anföra följande.

I föreliggande---(lika med utskottet)---för makar.

Såsom framhålles i motionerna 1:528 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:639

av herr Hjalmarson m. fl., hör i samband med höjning av folkpensionsförmånerna

även avgiften till folkpensionen höjas, så att försäkringsprincipen

i icke alltför ringa grad bibehålies. Den bör även bereda utrymme för en

förbättrad familjepensionering inom folkpensionens ram.

En höjning av folkpensionsavgift med en halv procent till 4,5 procent

med verkan från och med den 1 januari 1960 i enlighet med motionerna

1:538 och 11:645 samt 1:556 och 11:667 finner utskottet vara väl avvägd.

Enligt utskottets mening saknas skäl att hos Kungl. Maj:t hemställa om

förslag till erforderlig lagändring. Ändringen kan i stället göras omedelbart.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för

att anpassa uttaget av källskatt under år 1960 efter den av utskottet föreslagna

ändringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 538 och II: 645

samt I: 556 och II: 667 måtte för sin del antaga följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 är 1959

9

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 194(5

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 4 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året taxerade

inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 600 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 7 500 kronor,

envar påföres pensionsavgift med

300 kronor. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 600 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket här ovan skall erlägga

avgift med högst 600 kronor.

Enligt ovan

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 4,5 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året

taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 675 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 7 500 kronor,

envar påföres pensionsavgift med

337 kronor. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 675 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket här ovan skall erlägga

avgift med högst 675 kronor.

hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960, dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för 1960

eller tidigare dr.

15. att motionerna 1:547 och 11:657 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 47

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr M ur 1959

3) av herrar Carlsson, Eric, och Wahrendorff, vilka ansett, att utskottet

bort anföra följande.

I föreliggande —--(lika med utskottet)--------för makar.

Det är enligt utskottets mening angeläget, att redan nästa år en väsentlig

höjning av folkpensionerna genomföres. En sådan höjning måste anses nödvändig,

för att de som nu är folkpensionärer eller blir det inom de närmaste

åren skall kunna få en skälig andel av välståndsökningen. Då det statsfinansiella

läget är hårt ansträngt, bedömer utskottet det som nödvändigt, att en

höjning av folkpensionsavgiften genomföres redan för år 1960.

Då en utredning tillsatts rörande folkpensioneringens finansiering, bör enligt

utskottets mening nu inte någon större höjning av folkpensionsavgiften

genomföras. Det är angeläget, att denna utredning fullföljes skyndsamt, så

att frågan om folkpensioneringens finansiering i sin helhet kan komma

under riksdagens bedömande nästa år i samband med den då planerade höjningen

av folkpensionerna. I nuvarande läge är enligt utskottets mening eu

höjning av folkpensionsavgiften från 4 till 4,5 procent väl avvägd. Utskottet

tillstyrker sålunda yrkandena i motionerna I: 538 och II: 645 samt I: 556 och

II: 667 men avstyrker motionerna I: 547 och II: 657.

Enligt utskottets----(lika med reservation nr 2)----föreslagna

ändringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen----(lika med reservation nr 2)----

riksdagens åtgärd.

Stockholm 1959

ST ATENS REPRO D UKTIONS A NSTA LT

418859

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.