Andra lagutskottets utlåtande nr 47 ar 1959
1959-11-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:47, Andra lagutskottets utlåtande nr 47 ar 1959
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 ar 1959
1
Nr 47
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft vissa inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner rörande höjning av folkpensionsavgiften,
nämligen
dels de likalydande motionerna 1:538 av herr Eiverlöf m. fl. och 11:645
av herr Hjalmarson m. fl.;
dels de likalydande motionerna 1:547 av herr Aastrup m. fl. och 11:657
av herr Ohlin m. fl.;
dels de likalydande motionerna 1: 556 av herr Johansson, Ivar, m. fl. och
II: 667 av herr Hedlund m. fl.
I motionerna 1:538 och 11:645 har hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för innevarande
riksdag framlägga förslag till sådan ändring av lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering, att pensionsavgiften fr. o. m. den 1 januari
1960 höjes med 0,5 procent av den avgiftspliktiges taxerade inkomst».
I motionerna I: 547 och II: 657 hemställes,
»A. att riksdagen i samband med behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 162 om införande av allmän
varuskatt m. in. — på vilken vi i särskild motion yrkat
avslag — måtte besluta
1. sådan ändring av folkpensioneringslagen att folkpensionsavgiften
fastställes till fem och en halv
procent med bibehållande av övriga för folkpensionsavgiftens
beräkning fastställda regler att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1960,
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att på administrativ väg
förordna om det erforderliga utbytet av källskattelabellen
för år 1960, samt
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författningstext».
I motionerna 1:556 och 11:667 hemställes, »att riksdagen måtte besluta,
att folkpensionsavgiften under 1960 skall utgå med 4,5 procent av den
taxerade inkomsten enligt i övrigt nu gällande bestämmelser».
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 2 avd. Nr 47
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1959
Beträffande de skäl motionärerna anfört får utskottet hänvisa,
i fråga om motionerna 1:538 och 11:645 till motionen 11:639;
i fråga om motionerna 1:547 och 11:657 till motionerna 11:651 och
II: 657;
i fråga om motionerna 1:556 och 11:667 till motionen 11:658.
Jämlikt 19 § 1 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skall
svensk medborgare som regel såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
erlägga pensionsavgift för år, då för honom beräknats till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning bl. a., att han vid utgången
av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år. Den som uppbär folkpension
är dock befriad från avgift liksom den vars taxerade inkomst inte
uppgår till 1 200 kronor.
Pensionsavgiften var enligt folkpensioneringslagens ursprungliga lydelse
fastställd till en procent av det enligt förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade beloppet eller, om den avgiftspliktige var gift
och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, eu
halv procent av makarnas sammanlagda taxerade belopp. För varje avgiftspliktig
var dock lägsta avgift sex kronor och högsta avgift 100 kronor.
Genom lag den 5 juni 1953 höjdes, med verkan från och med 1954, pensionsavgifterna
till 1,8 procent av den avgiftsplikliges till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst, dock högst för ensamstående 180 kronor och för makar
tillhopa 360 kronor. Ytterligare höjning beslöts genom lag den 1 juni 1956
med verkan från och med 1957. Procentsatsen bestämdes till 2,5 och maximiavgiften
för ensamstående till 250 kronor och för makar till sammanlagt
500 kronor.
Sin nuvarande lydelse, med verkan från och med 1959, erhöll den ifrågavarande
bestämmelsen genom lag den 2 maj 1958. Procentsatsen höjdes till
4 och maximiavgiften för ensamstående till 600 kronor och för makar till
sammanlagt likaledes 600 kronor.
Angående de överväganden, som låg till grund för beslutet om höjning av
folkpensionsavgiften vid 1958 års riksdag, får utskottet hänvisa till sitt utlåtande
nr 36 till årets riksdag i anledning av vissa vid riksdagens början
väckta motioner om höjning av folkpensionsavgiften. Detta utlåtande innehåller
också en redogörelse för behandlingen av frågan om folkpensionsavgiften
vid vårsessionen med årets riksdag.
Utskottet avstyrkte de vid vårsessionen med årets riksdag väckta yrkandena
om höjning av folkpensionsavgiften, och riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets förslag. I utlåtandet anförde utskottet bl. a.:
Så sent som i fjol höjdes pensionsavgiften från 2,5 till 4 procent, och samtidigt
höjdes dess maximibelopp från 250 till 600 kronor för ensamstående
opaginerad Kontrollera mot PDF
Amlm lagutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
«*»
tf
och från 500 till 000 kronor för makar. Höjningen beslöts samtidigt med att
pensionsbeloppen höjdes. Vid beslutet förutsattes, att både pensionsbeloppen
och avgifterna skulle stiga ytterligare under de följande åren fram till
1068. I första band torde man ha räknat med en viss böjning genom beslut
år 1960. Särskilt med hänsyn till att avgifterna böjdes så kraftigt förra året
och till att de kan väntas bli omprövade redan nästa år i anslutning till ytterligare
höjning av pensionsbeloppen vill utskottet inte tillstyrka motionsförslaget.
Frågan om folkpensionsavgiftens storlek har behandlats av I95fi års bcsparingsutredning
i dess nyligen avgivna betänkande (SOU 1959:28). Utredningen
har uttalat sig för att eu höjning av pensionsbeloppen bör
motsvaras av eu viss ökad avgiftsfinansiering och förordat, att folkpensionsavgiften
bör höjas till fem procent från och med 1961.
Kungl. Maj:t har den 20 november 1959 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla eu utredningsman med uppdrag att utreda frågan
om sättet för folkpensioneringens finansiering och därmed sammanhängande
spörsmål. I direktiven för utredningsarbetet erinrar chefen för finansdepartementet
om alt folkpensionsavgiften är beräknad på den taxerade inkomsten,
dock högst på en taxerad inkomst av 15 000 kronor. 1 fortsättningen
anför han bl. a.:
Avgiften får enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen
vid såväl den statliga som den kommunala inkomsttaxeringen. A andra
sidan utgör de utfallande pensionerna skattepliktig inkomst. De nuvarande
bestämmelserna medför att avgiften successivt ökar upp till en taxerad
inkomst av 15 000 kronor, medan densamma vid högre inkomster i realiteten
kommer att minska till följd av statsskattens progressivitet. De nu
nämnda omständigheterna gör att folkpensionsavgiften inte kan bedömas
isolerat från skattesystemet. Folkpensionsavgiften skiljer sig från den
direkta inkomstskatten därigenom att den utgår även på inkomster som
är mindre än ortsavdraget. Genom maximeringen till ett visst belopp och
genom avdragsrätten är den dessutom starkt regressiv i motsats inte endast
till den progressiva statliga inkomstskatten ulan även till den proportionella
kommunalskatten och en allmän varuskatt. Fn höjning av folkpensionsavgiften
utan en samtidig justering av skattesystemets utformning innebär
alltså eu förskjutning i finansieringsbördan från de större till de mindre
inkomsttagarna. Om det gäller att åstadkomma en viss inkomstförstärkning
för staten genom exempelvis en höjning av folkpensionsavgiften eller
genom en allmän varubeskattning innebär alternativet med avgiftshöjningen
en starkare belastning för mindre inkomsttagare. En väsentlig fråga för
utredningen blir därför att belysa innebörden av olika alternativ för avvägningen
mellan avgifts- och skattefinansiering.
Reglerna om avgifternas och pensionernas behandling i beskattningshänseende
sammanhänger med det ursprungliga betraktelsesättet om folkpensionens
karaktär av försäkring. Försäkringskaraktären har även varit
avgörande för att pensionsavgiften maximerats. Allmänt har bakom dessa
ställningstaganden legat att pensionsavgiften inte bör uppgå till högre l»elopp
än vad som skulle kunna vara försäkringsmässigt motiverat. Mot ett
dylikt betraktelsesätt kan numera emellertid riktas flera erinringar. För
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1959
del första bör framhållas, all pensionsförmånerna utgår med samma belopp
oavsett storleken av erlagda avgifter. Vidare må erinras om att folkpensionen
är värdebeständig så till vida att den är indexreglerad. Därjämte har
pensionen successivt höjts med s. k. standardtillägg för att göra densamma
mera anpassad till utvecklingen av den aktiva befolkningens levnadsstandard.
De utgående folkpensionsbeloppen har härigenom allmänt blivit högre
än vad som vid en försäkringsteknisk beräkning skulle ha motsvarat erlagda
avgifter.
Mot bakgrunden av de av mig nu anförda omständigheterna torde utredningen
bl. a. böra ompröva den nuvarande avdragsrätten för folkpensionsavgifterna
vid beskattningen. Genom att folkpensioneringen inte är
uppbyggd efter försäkringsmässiga grunder, skulle ett eventuellt slopande
av denna avdragsrätt inte behöva bli prcjudicerande för den allmänna tilläggspensioneringens
och övriga pensionsförsäkringars ställning i beskattningshänseende.
Utredningen bör vidare utifrån här angivna allmänna utgångspunkter
pröva olika alternativ för bestämning av såväl den övre som den undre
gränsen för avgiftsbeloppet.
Som nämnts är folkpensionen indexreglerad. Någon motsvarande automatisk
reglering av avgifterna gäller däremot inte. Detta förhållande kan
eventuellt motivera regler för en fortlöpande anpassning av inkomstgränserna
till ändringar av folkpensionernas nominella belopp.
Utskottet
I föreliggande motioner yrkas, att folkpensionsavgiften skall höjas. För
närvarande är avgiften 4 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten upp till 15 000 kronor och uppgår således till högst 600 kronor per
år. Samma maximibelopp gäller för makar. Enligt motionerna I: 538 och
11:645 samt 1:556 och 11:667 skulle avgiften höjas till 4,5 procent och
enligt motionerna 1: 547 och II: 657 till 5,5 procent av inkomsten enligt samma
beräkningsgrunder i övrigt som de nu gällande. Maximiavgiften skulle
alltså höjas, enligt de fyra förstnämnda motionerna till 675 kronor och enligt
de två sistnämnda motionerna till 825 kronor, lika för ensamstående och
för makar.
Motionsförslagen syftar till alt bereda lättnad i de statsfinansiella svårigheterna.
Höjning av folkpensionsavgiften är dock knappast ett tjänligt medel
härför. BI. a. kan framhållas, att eu höjning skulle drabba de mindre inkomstlagarna
hårdare än de större inkomsttagarna dels på grund av maximigränsen
vid 15 000 kronors taxerad inkomst, dels på grund av alt avgiften är
avdragsgill vid taxering. I sistnämnda hänseende må erinras om att avgiften
vid inkomster över 15 000 kronor sjunker inte endast procentuellt utan även
i absoluta tal, eftersom avdragsrätten på grund av progressiviteten betyder
mera i skatt ju högre inkomsten är. Utskottet vill vidare framhålla, att, såsom
framgår av den föregående redogörelsen, frågan om folkpensioneringens
finansiering är under utredning och under alla förhållanden torde komma
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 är 195!)
5
under riksdagens bedömande nästa år i samband med den planerade höjningen
av folkpensionsförmånerna.
Den statsfinansiella krisen bör enligt utskottets mening i stället lösas på
det sätt som anvisas i reservation nr 1 till bevillningsutskottets betänkande
nr 60 till årets riksdag, nämligen genom en allmän varuskatt kombinerad
med olika åtgärder på det sociala området och i samband med den direkta
statsbeskattningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner,
1) 1:538 och 11:645,
2) 1:547 och 11:657,
3) 1:556 och II: 667
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer därjämte, att förevarande ärende måtte företagas till
avgörande efter allenast en bordläggning.
Stockholm den 27 november 1959
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson och Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell samt herrar Åkesson
och Eric Carlsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Lundberg och Odhe, fru Sandström samt herrar Wahrendorff, Eredriksson
och Björkman.
Reservationer
1) av herr Jacobsson i Tobo, fru Hamrin-Thorell, herr Åkesson och fru
Sandström, vilka ansett, att utskottet bort anföra följande.
I föreliggande —■ — — (lika med utskottet)----för makar.
Motionsförslagen syftar till att bereda lättnad i de statsfinansiella svårigheterna.
Kungl. Maj:l har för samma ändamål föreslagit riksdagen att införa
en allmän varuskatt, men bevillningsutskottet har avstyrkt förslaget om sådan
skatt. I detta läge måste andra utvägar prövas för att täcka bristen i
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
statsbudgeten. Vad som här kommer i åtanke är en kombination av besparingar
och höjningar av särskilda avgifter och skatter. Med tanke på att förmånerna
från folkpensioneringen — vilka redan nu till mindre än hälften
täcks med folkpensionsavgiften — enligt allmänt omfattad uppfattning bör
höjas nästa år finns enligt utskottets mening goda skäl att nu höja även
avgiften, med verkan från och med år 1960.
Vid övervägande av skälen för de olika motionsyrkandena har utskottet
— med beaktande av allvaret i den statsfinansiella situationen — funnit
sig böra förorda en höjning med 1,5 procent. Maximiavgiften skulle således
höjas till 825 kronor för både ensamstående och makar. Höjningen skulle
öka statens inkomster med uppskattningsvis 300 miljoner kronor per år.
Enligt utskottets mening saknas skäl att, såsom föreslagits i motionerna
I: 538 och II: 645, hos Kungi. Maj:t hemställa om förslag till erforderlig
lagändring. Ändringen kan i stället göras omedelbart. Det torde, såsom anförts
i motionerna I: 547 och II: 657, få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga
erforderliga åtgärder för att anpassa uttaget av källskatt under år 1960 efter
den av utskottet föreslagna ändringen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 547 och II: 657,
måtte för sin del antaga följande
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1959
7
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
19
2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med 4 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året taxerade
inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.
Makar, som båda äro avgiftspliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola
erlägga avgift med sammanlagt
högst 600 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade
inkomst överstiger 7 500 kronor,
envar påföres pensionsavgift med
300 kronor. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 600 kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket här ovan skall erlägga
avgift med högst 600 kronor.
Enligt ovan------hela ki
(Föreslagen lydelse)
§•
2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med 5,5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året
taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.
Makar, som båda äro avgiftspliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola
erlägga avgift med sammanlagt
högst 825 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade
inkomst överstiger 7 500 kronor,
envar påföres pensionsavgift med
412 kronor. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 825 kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket här ovan skall erlägga
avgift med högst 525 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1960, dock skola äldre bestämmelser
gälla i fråga om pensionsavgifter,
som påföras för 1960
eller tidigare år.
B. att motionerna I: 538 och II: 645 samt I: 556 och II: 667
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
2) av herrar Mannerskantz och Björkmun, vilka ansett, att utskottet bort
anföra följande.
I föreliggande---(lika med utskottet)---för makar.
Såsom framhålles i motionerna 1:528 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:639
av herr Hjalmarson m. fl., hör i samband med höjning av folkpensionsförmånerna
även avgiften till folkpensionen höjas, så att försäkringsprincipen
i icke alltför ringa grad bibehålies. Den bör även bereda utrymme för en
förbättrad familjepensionering inom folkpensionens ram.
En höjning av folkpensionsavgift med en halv procent till 4,5 procent
med verkan från och med den 1 januari 1960 i enlighet med motionerna
1:538 och 11:645 samt 1:556 och 11:667 finner utskottet vara väl avvägd.
Enligt utskottets mening saknas skäl att hos Kungl. Maj:t hemställa om
förslag till erforderlig lagändring. Ändringen kan i stället göras omedelbart.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för
att anpassa uttaget av källskatt under år 1960 efter den av utskottet föreslagna
ändringen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 538 och II: 645
samt I: 556 och II: 667 måtte för sin del antaga följande
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 är 1959
9
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 194(5
(nr 431) om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
19 §.
2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med 4 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året taxerade
inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.
Makar, som båda äro avgiftspliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola
erlägga avgift med sammanlagt
högst 600 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade
inkomst överstiger 7 500 kronor,
envar påföres pensionsavgift med
300 kronor. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 600 kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket här ovan skall erlägga
avgift med högst 600 kronor.
Enligt ovan
2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med 4,5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året
taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.
Makar, som båda äro avgiftspliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola
erlägga avgift med sammanlagt
högst 675 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade
inkomst överstiger 7 500 kronor,
envar påföres pensionsavgift med
337 kronor. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 675 kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket här ovan skall erlägga
avgift med högst 675 kronor.
hela krontal.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1960, dock skola äldre bestämmelser
gälla i fråga om pensionsavgifter,
som påföras för 1960
eller tidigare dr.
15. att motionerna 1:547 och 11:657 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 47
10
Andra lagutskottets utlåtande nr M ur 1959
3) av herrar Carlsson, Eric, och Wahrendorff, vilka ansett, att utskottet
bort anföra följande.
I föreliggande —--(lika med utskottet)--------för makar.
Det är enligt utskottets mening angeläget, att redan nästa år en väsentlig
höjning av folkpensionerna genomföres. En sådan höjning måste anses nödvändig,
för att de som nu är folkpensionärer eller blir det inom de närmaste
åren skall kunna få en skälig andel av välståndsökningen. Då det statsfinansiella
läget är hårt ansträngt, bedömer utskottet det som nödvändigt, att en
höjning av folkpensionsavgiften genomföres redan för år 1960.
Då en utredning tillsatts rörande folkpensioneringens finansiering, bör enligt
utskottets mening nu inte någon större höjning av folkpensionsavgiften
genomföras. Det är angeläget, att denna utredning fullföljes skyndsamt, så
att frågan om folkpensioneringens finansiering i sin helhet kan komma
under riksdagens bedömande nästa år i samband med den då planerade höjningen
av folkpensionerna. I nuvarande läge är enligt utskottets mening eu
höjning av folkpensionsavgiften från 4 till 4,5 procent väl avvägd. Utskottet
tillstyrker sålunda yrkandena i motionerna I: 538 och II: 645 samt I: 556 och
II: 667 men avstyrker motionerna I: 547 och II: 657.
Enligt utskottets----(lika med reservation nr 2)----föreslagna
ändringen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen----(lika med reservation nr 2)----
riksdagens åtgärd.
Stockholm 1959
ST ATENS REPRO D UKTIONS A NSTA LT
418859
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.