Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels i ämnet väckta motioner.

1959-11-27 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

förbättring av ersättningarna inom den frivilliga

arbetslöshetsförsäkringen m. m., såvitt propositionen

hänvisats till lagutskott, dels i ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 oktober 1959 dagtecknad proposition, nr 171, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen bl. a. att antaga följande

1) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 29 § 1 mom. förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 29 § 1 mom. förordningen den 14 december

1956 om erkända arbetslöshetskassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

1 mom. Daghjälp må------tjugo kronor.

Barntillägg utgör en krona 50 öre Barntillägg utgör två kronor om

om dagen för varje barn. dagen för varje barn.

Maketillägg utgår------ — samma belopp.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 januari 1960.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

2) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 december 1956 (nr 630)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 14 december 1956 om

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för

varje dag, för vilken daghjälp utgivits,

med dels ett grundbelopp av två

kronor 25 öre vid en daghjälp av fem

kronor 50 öre, dels ock ett tilläggsbelopp

av 25 öre för varje hel krona,

varmed daghjälpen överstiger fem

kronor 50 öre; dock må grundstatsbidraget

ej i något fall uppgå till

högre belopp än fem kronor för varje

ersättningsdag.

Har daghjälpen fastställts till lägre

belopp ån fem kronor 50 öre, skall

grundstatsbidraget utgå med fyrtio

procent av det fastställda beloppet.

För dag, då halv ersättning utgives

enligt 29 § 2 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor,

skall grundstatsbidrag utgå med

hälften av belopp, som i första och

andra styckena sägs.

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för

varje dag, för vilken daghjälp utgivits,

med dels ett grundbelopp av

tre kronor 25 öre vid en daghjälp av

sex kronor, dels ock ett tilläggsbelopp

av 25 öre för varje hel krona,

varmed daghjälpen överstiger sex

kronor; dock må grundstatsbidraget

ej i något fall uppgå till högre belopp

än sex kronor för varje ersättningsdag.

För dag, då halv ersättning utgives

enligt 29 § 2 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor,

skall grundstatsbidrag utgå med

hälften av belopp, som i första stycket

sägs.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960; dock att, därest

tillsynsmyndigheten ej annorlunda

beslutar, äldre bestämmelser alltjämt

skola gälla vid beräkning av

grundstatsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa

så länge kassan utgiver

daghjälp, som icke med minst en

krona överstiger daghjålpen vid utgången

av 1959.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

3

Propositionen har i angivna delar hänvisats till lagutskott och behandlats

av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:537 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:650

av herr Hjalmarson m. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:604 av herr Aastrup m. fl. och 11:718

av herr Ohlin m. fl.;

3) de likalydande motionerna I: 606 av herr Andersson, Torsten, m. fl.,

och II: 720 av herr Hedlund m. fl.;

dels följande under den allmänna motionstiden vid riksdagens början

väckta motioner, nämligen

4) de likalydande motionerna I: 322 av herr Persson, Helmer, och II: 394

av herr Hagberg m. fl.

I de under 1)—3) upptagna motionerna hemställes, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj :ts ovan intagna författningsförslag. I de under 3) upptagna

motionerna hemställes dessutom, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla att prövning av gällande bestämmelser angående statsbidrag

till daghjälp och barntillägg inom arbetslöshetsförsäkringen måtte vidtagas

i samband med en av motionärerna i de likalydande motionerna 1: 605 och

II: 719 förordad utredning av former och grunder för särskilt stöd till erkända

arbetslöshetskassor m. m.

I motionerna under 4) hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måte anhålla om skyndsam utredning och förslag beträffande ändring

i förordningen om erkända arbetslöshetskassor i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i motionerna anförts. Motionärerna har där angivit de åsyftade

ändringarna på följande sätt.

1. Höjning av de statliga bidragen till daghjälpsbeloppet till maximum

7: 50 kronor, samt att nuvarande bestämmelser om att bidraget skall utgå

med 25 öre för varje krona utöver 5: 50 höjes till 35 öre.

2. Höjning av familjetillägget till 3 kronor för hustru eller husföreståndarinna

samt till 2 kronor för barn.

3. Höjning av antalet ersättningsdagar till 312 samt att staten svarar för

hela det belopp som utbetalas efter 156 dagar.

4. Statliga garantier för särskilda anslag till kassor med stor arbetslöshet

för att möjliggöra utbetalningar i enlighet med stadgarnas bestämmelser

och utan inskränkningar.

En redogörelse för innehållet i propositionen lämnas i det följande. Beträffande

de skäl motionärerna åberopat får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa

i fråga om motionerna under 1) ovan till motionen II: 639;

i fråga om motionerna under 2) ovan till motionerna II: 651, II: 717 och

II: 718;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

i fråga om motionerna under 3) ovan till motionen II: 719;

i fråga om motionerna under 4) ovan till motionen II: 394.

över motionerna under 4) har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte

har De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation på utskottets

begäran avgivit yttrande över dessa motioner.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till propositionen den 9 oktober

1959, nr 162, med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m. —

vissa åtgärder, som syftar till en omedelbar förbättring av ersättningarna

inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Grundstatsbidraget, som utgår

till erkänd arbetslöshetskassa för varje dag, för vilken medlem uppburit

daghjälp, föreslås höjt över lag med en krona. Barntillägget till daghjälpen

föreslås höjt från en krona 50 öre till 2 kronor. Den sammanlagda

kostnadsökningen för statsverket har för helt budgetår uppskattats till

9,8 milj. kronor, varav 8 milj. faller på grundstatsbidraget och 1,8 milj. på

familj etilläggsbidraget.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1960.

I propositionen föreslås vidare anvisande av ett reservationsanslag av

10 milj. kronor till särskilda stödåtgärder avseende erkända arbetslöshetskassor,

som på grund av stor arbetslöshet eller andra omständigheter icke

har förutsättningar att tillförsäkra sina medlemmar förmåner, som kan

anses tillfredsställande.

Gällande bestämmelser

Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen handhaves av

arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av

arbetsmarknadsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för försäkringen. Kassorna

är i föreningsrättsligt hänseende understödsföreningar och lyder

under lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar (nr 96; ändr.

457/1942, 190/1945, 854/1946, 288/1952, 386/1955, 223/1957 och 99/1958).

Deras verksamhet regleras dessutom genom särskilda författningar främst

förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor (nr

629; ändr. 100/1958, 145/1958) samt förordningen den 14 december 1956

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (nr 630; ändr. 101/1958).

I arbetslöshetskasseförordningen stadgas, att erkänd arbetslöshetskassa

skall utgiva ersättning dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, dels i form av familjetillägg till daghjälpen (18 §). Arbetslöshetskassan

bestämmer själv daghjälpens storlek. Daghjälpen må dock inte

fastställas till högre belopp än 20 kronor (29 § 1 mom.). Familjetillägg

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1959

5

utgöres av barntillägg, som utgår med en krona 50 öre per dag för varje

barn under 16 år, samt, i den mån kassa så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg,

som utgår med två kronor per dag (29 § 1 mom.).

Ersättningen maximeras i förhållande till den försäkrades normala arbetsförtjänst

genom särskilda överförsäkringsregler (30 §). överförsäkringsgränserna

är fastställda i en särskild tabell (överförsäkringstabell) och

beräknas i princip så, att arbetsförtjänsten för dag minskas med dels vanligen

förekommande avdrag för preliminär skatt, dels ett marginalbelopp

därutöver utgörande omkring 1/8 av nettoarbetsförtjänsten.

Medlem i erkänd arbetslöshetskassa må enligt 31 § icke uppbära ersättning

från kassan för mer än 156 dagar under varje försäkringsår (tiden

den 1/9 ett år—den 31/8 påföljande år). Arbetsmarknadsstyrelsen kan

dock för viss kassa eller viss klass i en kassa medge, att daghjälp får utgå

för högst 210 dagar under försäkringsåret. Den tid, för vilken ersättning

längst kan utgå under ett försäkringsår, får inte understiga 120 dagar

utom beträffande medlemmar, som före försäkringsårets ingång fyllt 67 år.

För kassor med medlemmar inom säsongbetonade yrken eller eljest då

särskilda omständigheter föreligger kan inskränkningar göras i rätten till

ersättning (34 §). F. n. har 19 kassor speciella s. k. säsongbegränsningsregler

intagna i sina stadgar. Reglerna är något olika utformade i skilda

typer av kassor. Enligt de regler som tillämpas i bl. a. byggnadsarbetarnas,

murarnas och målarnas kassor, fastställes varje år relationen (i procent)

mellan antalet under de två senast förflutna begränsningstiderna erlagda

avgifter (dessa kassors begränsningstid avser 1 december—31 mars = 4

månader) och det med hänsyn till medlemsantalet högsta tänkbara antalet

avgifter under samma tid. Det för kassan eller klassen för den stundande

begränsningstiden gällande högsta antalet ersättningsdagar fastställes enligt

en särskild skala. Enligt denna vidtages ingen särskild säsongbegränsning

då antalet erlagda avgifter uppgår till 80 procent eller mera av högsta

möjliga antal. Vid fallande avgiftsbetalning skärpes successivt begränsningen

och när antalet erlagda avgifter understiger 55 procent av högsta

möjliga antal, erhåller ifrågavarande kassamedlemmar ersättning för högst

18 dagar under begränsningstiden.

Vidare kan arbetslöshetskassas styrelse — under i stadgarna angivna förutsättningar

beträffande arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna

eller kassans ekonomiska ställning — besluta, att daghjälpens belopp skall

nedsättas eller att den längsta tiden för erhållande av daghjälp skall

minskas. Sådant beslut, som för att bli gällande skall godkännas av tillsynsmyndigheten

(arbetsmarknadsstyrelsen), skall gälla oavsett om medlem

vid beslutets meddelande är berättigad att uppbära daghjälp eller ej

(35 §).

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras i huvudsak genom avgifter av de

försäkrade samt genom statsbidrag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 dr 1959

Enligt förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor utgår

till kostnaderna för utbetalade försäkringsersättningar statsbidrag i

form av grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag och familjetilläggsbidrag samt

till administrationskostnaderna ett särskilt förvaltningsbidrag.

Grundstatsbidraget utgår för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, dels

med ett grundbelopp av 2: 25 kronor vid en daghjälp av 5: 50 kronor, dels

med ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed daghjälpen

överstiger 5: 50 kronor. Det sammanlagda grundstatsbidraget kan uppgå

till högst 5 kronor för varje ersättningsdag, vilket belopp nås vid en daghjälp

av 16: 50 kronor. Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än 5: 50

kronor, utgår grundstatsbidraget med 40 procent av det fastställda daghjälpsbeloppet

(2 §).

Grundstatsbidraget utgår således med de i följande tabell angivna beloppen

vid olika storlek på daghjälpen. Däri uppgives även grundstatsbidragets

procentuella andel av daghjälpsbeloppet (inkl. grundstatsbidraget).

Daghjälp (inkl. grundstats-

Grundstatsbidrag

Grundstatsbidraget i % av daghjälpen

bidrag) kronor

kronor

lägsta klassgränsen

högsta klassgränsen

5,50— 6,49................

2,25

40,9

34,7

6,50— 7,49................

2,50

38,5

33,4

7,50— 8,49................

2,75

36,7

32,4

8,50— 9,49................

3,00

35,3

31,6

9,50—10,49................

3,25

34,2

31,0

10,50—11,49................

3,50

33,3

30,5

11,50—12,49................

3,75

32,6

30,0

12,50—13,49................

4,00

32,0

29,7

13,50—14,49................

4,25

31,5

29,3

14,50—15,49................

4,50

31,0

29,1

15,50—16,49................

4,75

30,6

28,8

16,50—....................

5,00

30,3

Daghjälpsbidraget utgår för försäkringsår med viss procentuell andel

av kassans sammanlagda kostnader för daghjälp, efter avdrag dock från

nämnda kostnader av belopp, som svarar mot grundstatsbidraget. Procenttalet

bestämmes i förhållande till antalet ersättningsdagar per medlem

och försäkringsår. Daghjälpsbidrag utgår först då antalet ersättningsdagar

per årsmedlem överstiger tre. Daghjälpsbidragsprocenten stiger från

3,0 vid 3,25 ersättningsdagar till 75,0 vid 26 ersättningsdagar per årsmedlem

eller däröver (3 §) enligt följande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1959

i

Antal ersättnings- dagar per medlem

Daghjälpsbidragets

storlek 1 procent av

hela bldragsunderlaget

enligt 3 § vid olika

antal ersättningsdagar

per medlem

Antal ersättnings- dagar per medlem

Daghjälpsbidragets

storlek i procent av

hela bidragsunderlaget

enligt 3 § vid olika

antal ersättningsdagar

per medlem

0—3

0,0

11

56,8

3,25

3,0

12

60,0

3,50

6,0

13

62,7

3,75

8,9

14

65,0

4

11,9

15

67,0

4,25

14,4

16

68,7

4,50

16,9

17

70,1

4,75

19,4

18

71,3

5

21,9

19

72,2

5,25

24,0

20

73,0

5,50

26,1

21

73,7

6

30,3

22

74,2

7

37,5

23

74,6

8

43,5

24

74,8

9

48,7

25

74,9

10

53,1

26 och där- över

75,0

Familjetillåggsbidrag utgår för försäkringsår med belopp motsvarande

75 procent av kassans sammanlagda utgifter för familjetillägg under året

(6 §).

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar enligt

vissa i 41 § arbetslöshetskasseförordningen upptagna regler, överskott å

verksamheten skall tillföras fonden. Denna får endast tagas i anspråk i den

mån kassans inkomster inte förslår till täckande av kassans löpande utgifter.

Vissa uppgifter angående verksamheten

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar f. n. 47 kassor med ca 1 325 000 medlemmar.

Genomsnittligt utbetalad daghjälp och familjetillägg per ersättningsdag

vart och ett av åren 1954—1958 framgår av följande tabell.

År

I genomsnitt utbetalat per ersättningsdag

daghjälp

kronor

familjetillägg

kronor

summa

kronor

1954......................

14,64

2,02

16,66

1955......................

14,70

2,07

16,77

1956......................

14,88

2,09

16,97

1957......................

15,14

2,03

17,17

1958......................

15,61

1,96

17,57

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1959

Kassamedlemmarnas fördelning efter tillförsäkrad daghjälp den 31 december

åren 1954 och 1957 samt den 1 september 1959 (beräknat efter

medlemsantalet den 1 mars 1959) framgår av följande sammanställning.

Tillförsäkrat

daghjälpsbelopp

kronor

Antal medlemmar

1954 (31/12)

1957 (31/12)

1959 (1/9)

totalt

%

totalt

%

totalt

%

5,00— 6,99

20 087

1,6

845

0,1

933

0,1

7,00— 8,99

51 896

4,3

20 349

1,6

17 772

1,4

9,00—10,99

102 440

8,4

104 521

8,2

90 555

6,9

11,00—12,99

148 876

12,3

121 182

9,5

89 556

6,8

13,00—14,99

230 047

19,0

121 970

9,6

145 963

11,1

15,00—16,99

607 137

50,2

519 971

40,8

378 820

28,8

17,00—

51 297

4,2

384 187

30,2

589 942

44,9

Summa

1 211 780

100,0

1 273 025

100,0

1 313 541

100,0

Av kassor med låga daghjälpsbelopp kan särskilt framhållas hotell-,

kafé- och restauranganställdas med en daghjälp av 12 kronor för 9 700

medlemmar och 14 kronor för 13 700 medlemmar, lantarbetarnas (8: 50

kronor för 950 medlemmar, 12:50 kronor för 26 200 medlemmar), skogsoch

flottningsarbetarnas (15 kronor för 33 600 medlemmar) samt Sveriges

arbetares (13: 50 kronor för 3 000 medlemmar och 14: 50 kronor för 6 400

medlemmar).

I fråga om det tillförsäkrade maximala antalet ersättningsdagar per

försäkringsår fördelar sig de försäkrade enligt följande.

Max. ersättningstid

antal dagar

Antal kassor

Antal försäkrade (30/6 1959)

totalt

%

120.......................

8

87 777

6,6

138.......................

2

54 108

4,1

156.......................

36

1 144 104

86,6

200.......................

1

35 774

2,7

Summa

47

1 321 763

100,0

Bland kassor med en maximal ersättningstid av 120 dagar kan nämnas

sjöfolkets, stenindustriarbetarnas och Sveriges arbetares kassor. Två har

f. n. 138 dagars ersättningstid, nämligen skogs- och flottningsarbetarnas

och elektrikernas kassor.

Till belysande av omfattningen av arbetslösheten och utbetalningen av

försäkringsersättning i kassorna under åren 1954—1958 lämnas i följande

tabell uppgifter om dels antalet för arbetslöshet fristämplade veckor

i procent av antalet möjliga (arbetslöshetsprocenten), dels antalet ersättningsdagar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1959

9

År

Arbetslöshets-

procent

Antal ersättningsdagar

totalt

(1 000-tal)

per medlem

1954......................

3,4

4 088

3,5

1955......................

3,0

3 536

2,9

1956......................

3,5

5 006

4,0

1957......................

3,6

5 947

4,7

| 1958......................

4,5

7 979

6,2

De erkända arbetslöshetskassornas ekonomiska förhållanden sedan verksamhetens

början år 1935 framgår av följande sammanställning.1 Uppgifterna

avser miljoner kronor.

Inkomster

År

Avgifter,

räntor, start- fonder m. m.

Statsbidrag

Uppskrivning

av obliga- tionsvärden

Fond-

minskning

(underskott)

Summa

1935—1939

14,4

4,5

_

18,9

1940—1944

73,4

22,9

0,3

—

96,6

1945—1949

140,3

46,3

—

—

186,6

1950—1954

208,3

95,0

0,3

—

303,6

1955

59,8

35,8

—

—

95,6

1956

62,5

55,1

—

—

117,6

1957

63,4

65,9

—

—

129,3

1958 (1/1—31/8)

43,5

66,8

0,2

1,6

112,1

Summa

665,6

392,3

0,8

1,6

1 060,3

Utgifter

År

Försäkrings-

ersättning

Förvaltning

m. m.

Nedskrivning

av obliga- tionsvärden

Fondering

Summa

1935—1939

8,5

2,7

0,3

7,4

18,9

1940—1944

39,0

11,0

—

46,6

96,6

1945—1949

77,7

23,0

—

85,9

186,6

1950—1954

169,0

34,3

4,9

95,4

303,6

1955

59,3

8,6

4,1

23,6

95,6

1956

84,9

9,0

3,4

20,3

117,6

1957

102,1

11,0

4,7

11,5

129,3

1958 (1/1—31/8)

102,6

6,3

3,2

—

112,1

Summa

643,1

105,9

20,6

290,7

1 060,3

Kassornas sammanlagda fonder uppgick således den 31 augusti 1958 till

289,1 milj. kronor.

Försäkringens inkomster fördelar sig efter olika källor procentuellt på

följande sätt.

1 På grund av omläggning av bokföringsåret från kalenderår till försäkringsår finnes uppgifter,

som avser hela år 1958, inte tillgängliga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

År

Inkomster i %

Avgifter, räntor,

startfonder, fond- minskning m. m.

Statsbidrag

Summa

1935—39..................

76,2

23,8

100,0

1940—44..................

76,3

23,7

100,0

1945—49..................

75,2

24,8

100,0

1950—54..................

68,7

31,3

100,0

1955......................

62,6

37,4

100,0

1956......................

53,1

46,9

100,0

1957......................

49,0

51,0

100,0

1958 (1/1—31/8)...........

40,4

59,6

100,0

Statsbidragets (exkl. förvaltningsbidrag) andel av utbetalad försäkringsersättning

var under åren 1954—1958 (1/1—31/8) resp. 53,7, 52,9, 59,5,

60,0 och 61,9 procent.

De sammanlagda fonderna uppgick, räknat per försäkrad, i genomsnitt

till ca 228 kronor den 1 januari 1958 och till ca 225 kronor den 31 augusti

1958. Av de kassor, vars fond per medlem räknat låg under genomsnittet

kan särskilt nämnas hotell-, kafé- och restauranganställdas, försvarsverkens

civila personals, Sveriges arbetares, lantarbetarnas, skogs- och flottningsarbetarnas

samt vägarbetarnas kassor.

Försäkringens effektivitet, uttryckt i antalet ersättningsdagar i procent

av antalet arbetslösa dagar, under åren 1950—1958 framgår av följande

tablå.

År Ersättningsprocent

1950 .................................. 24,2

1951 .................................. 16,5

1952 .................................. 22,2

1953 .................................. 31,8

1954 .................................. 33,1

1955 .................................. 30,9

1956 .................................. 37,1

1957 .................................. 41,8

1958 .................................. 43,6

Vid större arbetslöshet ökas försäkringens effektivitet dels genom att

karenstidens inverkan minskar, dels genom att de försäkrade får mera

intresse av att verkligen taga ut ersättning från försäkringen.

Motionerna 1:322 och 11:394

Motionärerna anför, att arbetslösheten börjat pressa på arbetslöshetskassornas

tillgångar. Sålunda nämner de, att kassornas fonder under 1958

minskat med ungefär 1,5 miljoner kronor samt att stenindustriarbetarnas

kassa tvingats att med stöd av den ovan anförda bestämmelsen i 35 § förordningen

om erkända arbetslöshetskassor införa begränsningar i rätten

till daghjälp under tiden den 1 december—den 31 mars. De framhåller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A9 är 1959

11

vidare, att för vissa andra kassor, såsom murarnas och byggnadsarbetarnas,

gäller en spärregel, innebärande, att ersättningar utbetalas endast för begränsat

antal dagar under den tid då arbetslösheten är som störst. Enligt

motionärerna är nu utgående statsbidrag till de arbetslösa uppenbart otillräckliga.

De framhåller, att levnadskostnaderna stigit kraftigt och arbetslösheten

ökat oroväckande sedan den 1 juli 1953, då de nu gällande grunderna

för statsbidragen började tillämpas, samt att åtgärder därför måste

vidtagas för att säkra en höjning av ersättningsbeloppen. Enligt motionärerna

bör staten svara för de ökade utgifterna. De erforderliga åtgärderna

kan enligt motionärerna sammanfattas i de fyra ovan återgivna punkterna.

Remissyttrandena över motionerna 1:322 och II: 394

Båda remissorganen — arbetsmarknadsstyrelsen och De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation — har avstyrkt motionerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört bl. a.:

Den särskilt inom vissa näringsområden ökade arbetslösheten har medfört

en ökning av utbetalningen av försäkringsersättningar från de erkända

arbetslöshetskassorna. Under tiden 1/1—31/8 1958 utbetalade kassorna ersättningar

med sammanlagt 102,5 milj. kr.; motsvarande belopp för samma

tid under år 1957 var 75,2 milj. kr. Utgiftsökningen har emellertid medfört

en relativt obetydlig minskning av kassornas fonder. Dessa minskade totalt

under tiden 1/1—31/8 1958 med 1 574 457 kr. och uppgick vid sistnämnda

tidpunkt sammanlagt till 289,1 milj. kr. — — — Även vid en

eventuell fortsatt ökning av anspråken på kassaersättningar finnes vid

nu gällande progressiva statsbidragssystem och nuvarande fondbehållningar

ingen anledning att befara att någon av kassorna skall behöva

uttömma sin fond under nu överskådlig tid. Att fonder kan komma att

minska utgör i sig icke någon anledning till särskilda statsbidrag, då fonderna

i första hand är avsedda att tillgripas vid särskilt stora anspråk på

arbetslöshetsersättning.

I det följande nämner styrelsen, att styrelsen i skrivelse den 7 november

1958 för Kungl. Maj:t framlagt förslag om utgivande i vissa fall av

särskild ersättning, helt utgående av statsmedel, till »utförsäkrade» kassamedlemmar

under en tid, som tillsammans med den ordinarie ersättningstiden

skulle kunna uppgå till högst 300 dagar per försäkringsår. Härom

anför styrelsen:

Detta förslag, vilket för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning,

skiljer sig från det i förevarande motioner framlagda förslaget om

förlängning av ersättningstiden inom de erkända arbetslöshetskassorna till

312 dagar i flera hänseenden, främst däri att den särskilda ersättningen

enligt styrelsens förslag icke skulle utges generellt utan endast efter särskild

bedömning och närmast i den mån på grund av strukturella förändringar

inom näringslivet långvarig arbetslöshet av mera svårartad natur

skulle uppträda inom något eller några yrkesområden, på vissa orter eller

överlag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Beträffande motionärernas yrkande om höjning av grundstatsbidraget

och familjetilläggen nämner styrelsen, att styrelsen i samarbete med Samorganisationen

påbörjat en översyn av författningarna om arbetslöshetsförsäkringen

och att vid denna översyn, som närmast föranletts av förhållanden

i samband med arbetstidsförkortningen, även nämnda i motionerna

berörda frågor kommer att tagas under övervägande.

Samorganisationen förklarar sig dela motionärernas uppfattning, att ersättningsbestämmelserna

till följd av höjningen av levnadskostnaderna är

i behov av översyn. Likaledes ansluter sig Samorganisationen till uppfattningen,

att det statliga stödet till arbetslöshetskassornas verksamhet bör

ökas särskilt med sikte på att bistå arbetslöshetskassor, som under en

längre tid får hård känning av arbetslösheten under tider av vikande konjunktur.

I det följande berör Samorganisationen dels arbetsmarknadsstyrelsens

skrivelse den 7 november 1958 till Kungl. Maj :t, dels den av styrelsen påbörjade

översynen av de ifrågavarande författningarna. I anslutning härtill

anför Samorganisationen såsom skäl för sitt avstyrkande, att de i motionerna

framförda förslagen kan bedömas endast som delproblem, som bör

lösas i sammanhang med övriga aktuella frågor på området.

Propositionen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:

»Vid anmälan av propositionen den 9 oktober 1959, nr 162, med förslag till

förordning om allmän varuskatt, m. m. framhöll chefen för finansdepartementet

bl. a. angelägenheten av att ett visst progressivt element införes i

den indirekta beskattningen. Detta borde inte ske genom undantagande av

vissa varor från den allmänna varuskatten utan genom direkta bidrag till

de grupper man önskar helt eller delvis befria från omsättningsskattens

verkningar. Som sådana grupper omnämndes folkpensionärerna, vilka genom

nu gällande indexreglering automatiskt kommer att erhålla en förhöjning

av utgående pensionsförmåner, samt barnfamiljerna, vilka enligt

förslag i propositionen den 9 oktober 1959, nr 169, kommer att få en höjning

av det allmänna barnbidraget fr. o. in. den 1 januari 1960 från 400 till

450 kronor för barn och år. Som en tredje grupp, vilken bör bli föremål för

särskilda åtgärder, nämndes de arbetslösa. Beträffande dessa uttalade chefen

för finansdepartementet, att i detta läge aktualiseras, förutom en intensifierad

arbetsanskaffning, även en sådan ökning av statens bidrag till de erkända

arbetslöshetskassorna, att dessa kan bereda sina medlemmar bättre

förmåner. Sistnämnda spörsmål bör nu upptagas till behandling.

Trots den utbyggnad av arbetsmarknadspolitikens övriga resurser som ägt

rum och som bör fullföljas, fyller arbetslöshetsförsäkringen en väsentlig

funktion inom denna politik. Såsom torde framgå av den i det föregående

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

lämnade redogörelsen föreligger allt fortfarande behov av förbättringar

inom försäkringen, t. ex. i fråga om daghjälpsbeloppen och ersättningstidens

längd i vissa kassor. Under de senaste åren har diskuterats olika

möjligheter att göra försäkringen mera effektiv. Därvid har tagits upp en

del problem rörande försäkringen som är av sådan karaktär att de inte bör

föranleda åtgärder förrän de blivit föremål för ytterligare utredning och

överväganden. I förevarande sammanhang bör endast tas upp frågan om att

skapa förutsättningar för en omedelbar förbättring av arbetslöshetsförsäkringen

på väsentliga punkter utan ändringar i försäkringens allmänna uppbyggnad.

Därvid bör man särskilt inrikta sig på kassor, som på grund av stor

arbetslöshet eller andra omständigheter har särskilda svårigheter att tillförsäkra

sina medlemmar ersättningsförmåner, som kan anses tillfredsställande.

De åtgärder som härvid bör komma i fråga är i första hand en höjning

av ersättningarnas belopp, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas de

kassor som har de lägsta ersättningsbeloppen. Vidare bör eftersträvas att

samtliga försäkrade — med undantag för pensionärer, beträffande vilka särskilda

regler gäller — under ett försäkringsår tillförsäkras en maximal ersättningstid,

som inte är lägre än 156 dagar (ett halvt år). Slutligen bör en

möjlighet finnas att jämka de säsongbegränsningsregler, som i vissa kassor

avsevärt reducerar medlemmarnas rätt till ersättning under de tider på året

iå arbetslösheten är störst.

Efter överläggningar med företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen och

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har jag kommit till

den uppfattningen, att angivna syften bäst nås genom en höjning av grundstatsbidraget

till daghjälpen, en höjning av barntillägget samt anvisande av

särskilda medel till stöd åt kassor som har svag ekonomisk ställning på

grund av stor arbetslöshet eller andra omständigheter.

En höjning av grundstatsbidraget är det effektivaste medlet att åstadkomma

en allmän höjning av daghjälpen. Jag förordar, att grundstatsbidraget

höjes genomgående med en krona fr. o. m. den 1 januari 1960. Härigenom

kan daghjälpen över lag höjas med samma belopp. För att stimulera

kassorna att höja daghjälpen ytterligare förordar jag därjämte en viss

jämkning i gällande regler. F. n. utgår grundstatsbidraget med 2 kronor

25 öre vid en daghjälp av 5 kronor 50 öre och stiger till maximalt 5 kronor

vid en daghjälp av 16 kronor 50 öre. Jag föreslår nu, att grundstatsbidraget

skall utgå med dels ett grundbelopp av 3 kronor 25 öre vid en daghjälp av

6 kronor, dels ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed daghjälpen

överstiger 6 kronor. Bidraget får dock uppgå till högst 6 kronor,

vilket belopp nås vid en daghjälp av 17 kronor. Genom den av mig förordade

förskjutningen i skalan torde kassor, som nu har daghjälpsbelopp slutande

på 50 öre, stimuleras till en ökning av daghjälpen med en krona 50 öre. Härigenom

vinnes även att daghjälpsbeloppen i allmänhet kommer att sluta på

helt krontal, vilket torde innebära en viss praktisk fördel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Enligt de sålunda förordade reglerna skulle grundstatsbidraget vid olika

storlek på daghjälpen utgå med belopp och utgöra den procentuella andel

av daghjälpsbeloppet, som anges i följande tabell.

Daghjälp (inkl.

grundstatsbidrag)

kronor

Grundstatsbidrag

kronor

Grundstatsbidraget i % av daghjälpen

Lägsta klassgränsen

Högsta klassgränsen

6,00— 6,99................

3,25

54,2

46,5

7,00— 7,99................

3,50

50,0

43,8

8,00— 8,99................

3,75

46,9

41,7

9,00— 9,99................

4,00

44,4

40,0

10,00—10,99................

4,25

42,5

38,7

11,00—11,99................

4,50

40,9

37,5

12,00—12,99................

4,75

39,6

36,6

13,00—13,99................

5,00

38,5

35,7

14,00—14,99................

5,25

37,5

35,0

15,00—15,99................

5,50

36,7

34,4

16,00—16,99................

5,75

35,9

33,8

17,00—20,00................

6,00

35,3

30,0

Det höjda grundstatsbidraget bör icke utgå till en arbetslöshetskassa, förrän

kassan utgiver daghjälp med belopp, som med minst en krona överstiger

daghjälpen den 31 december 1959. Då särskilda omständigheter föreligger,

bör dock tillsynsmyndigheten kunna medge undantag härifrån. För viss

kassa kan en förbättring i annan form än en höjning av daghjälpen ge en

större samlad effekt. En förlängning av ersättningstiden kan sålunda komma

1 fråga. I kassor med säsongbegränsningsregler kan det vidare såväl ur de

försäkrades som samhällets synpunkter vara en fördel med en viss lättnad i

säsongrestriktionerna, så att utbetalning av ersättning blir möjlig för ett

större antal dagar än nu. Statens kostnader i samband med en dylik förbättring

av ersättningsrätten under säsongbegränsningstiden bör emellertid

inte få gå utöver de kostnader, som staten påtagit sig genom höjningen av

grundstatsbidraget. Någon allmän ändring av de nuvarande riktlinjerna för

rätten till ersättning vid säsongarbetslöshet åsyftas inte med det nu sagda.

Tillsynsmyndigheten bör dock erhålla befogenhet att göra jämkningar i de

fall, varom här är fråga.

Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än 5 kronor 50 öre, skall enligt

2 § statsbidragsförordningen grundstatsbidraget utgå med 40 procent av det

fastställda beloppet. Daghjälpsbelopp understigande 6 kronor förekommer

inte inom försäkringen. Då bestämmelsen numera saknar praktisk betydelse

förordar jag, att den utgår ur författningen.

Det för innevarande budgetår under femte huvudtiteln till Bidrag till

erkända arbetslöshetskassor anvisade förslagsanslaget kan med anledning

av de ändrade reglerna för grundstatsbidraget komma att belastas med en

kostnadsökning av uppskattningsvis 4 milj. kronor. Kostnadsökningen har

för helt budgetår uppskattats till ca 8 milj. kronor under de förutsättningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959 15

beträffande arbetslöshetens omfattning in. in., på vilka arbetsmarknadsstyrelsen

grundat sina anslagsäskanden för budgetåret 1960/61.

Familjetilläggen har speciell betydelse inom arbetslöshetsförsäkringen.

Genom systemet med familjetillägg vill man uppnå att familjeförsörjare,

även om daghjälpen är relativt låg, erhåller en ersättning, som är tillräcklig

för deras egen och familjens försörjning. I första hand tänker man givetvis

på barnfamiljerna. Enligt arbetslöshetskasseförordningen är erkänd arbetslöshetskassa

skyldig att utge barntillägg, under det att kassorna har valfrihet

att i sina stadgar ta in bestämmelser om make- och husföreståndarinnetillägg.

Skall man nå cn omedelbar förbättring av ersättningarna till framför

allt familjeförsörjarna, bör enligt min mening barntillägget höjas. Härigenom

åstadkommes en förbättring, som blir relativt störst för familjeförsörjarna

i kassor med låga daghjälpsbelopp. Jag förordar därför, att

barntillägget fr. o. m. den 1 januari 1960 höjes från en krona 50 öre till 2

kronor. Kostnaderna för en ökning av barntillägget med 50 öre kan vid de

förutsättningar, som ligger till grund för arbetsmarknadsstyrelsens anslagsäskanden

för 1960/61, beräknas uppgå till 2,4 milj. kronor. Statsbidraget

härtill skulle uppgå till 1,8 milj. kronor. För innevarande budgetår kan nyss

angivna anslag beräknas bli belastat med en kostnadsökning av ca 900 000

kronor.

Även om grundstatsbidraget och barntillägget höjes, kommer det sannolikt

att finnas kassor, som på grund av stor arbetslöshet, lågt löneläge etc. icke

har ekonomiska möjligheter att tillförsäkra sina medlemmar förmåner, som

vid jämförelse med andra kassor framstår som tillfredsställande. En oväntad

ökning av arbetslösheten kan medföra så stora kostnader för en kassa,

att den tillfälligt eller för längre tid drabbas av ekonomiska svårigheter.

De i det föregående förordade förbättringarna är icke tillfyllest i dessa fall.

Man bör därför skapa anordningar för stöd till kassorna i speciella situationer.

Vid övervägandet av de åtgärder som bör vidtagas i angivna syfte kan man

diskutera att inrätta en fond, som ger viss återförsäkring och garanterar

kassorna viss hjälp i särskilda lägen. Genom en sådan anordning skulle

man åstadkomma en viss riskutjämning mellan kassorna. Inrättandet av

en fond av denna typ, som borde ges en försäkringsmässig uppbyggnad,

är emellertid enligt min mening förknippat med sådana problem, att det

nu inte är möjligt att framlägga förslag härom. Det är en fråga på längre

sikt, som får tagas upp i annat sammanhang, lämpligen i samband med

en översyn av försäkringen och andra spörsmål som rör hjälpen till de

arbetslösa.

I dagens läge bör man enligt min uppfattning för att omedelbart kunna

tillgodose behovet av särskilda stödåtgärder tillskapa en medelsreserv genom

att anvisa ett belopp av 10 milj. kronor å tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Bidrag av dessa medel bör i första hand kunna utgå för att möjliggöra en

förlängning av ersättningstiden till 156 dagar eller att höja alltför låga daghjälpsbelopp

i den mån dessa önskemål inte kan tillgodoses som en följd av

de nyss nämnda åtgärderna. Vidare kan bidrag tänkas behöva utgivas

vid stor arbetslöshet eller för en förbättring av rätten till ersättning under

säsongbegränsningstid. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

de närmare bestämmelser som erfordras angående anslagets disposition

för de ifrågavarande syftena.»

De i anledning av propositionen väckta motionerna

Till motivering för yrkandet i motionerna 1:537 och 11:650 anföres i

motionen II: 639 bl. a.:

Allmänt utgår man från att budgetåret 1960/61 skall bli en period kännetecknad

av hög ekonomisk aktivitet. Mot denna bakgrund förefaller det

förvånande att vederbörande myndigheter för just detta år räknar med utgifter

för arbetslöshetsbekämpande offentliga åtgärder, som är mer än

fyra gånger så stora som utgifterna för samma syfte 1956/57, då den internationella

konjunkturdämpningens första följder började visa sig i vårt

land. Att förskjutningar i åldersfördelningen påverkar läget på arbetsmarknaden,

att en i och för sig ur alla synpunkter önskvärd förbättring av förutsättningarna

för arbetskraftens rörlighet drar kostnader också för det

allmänna, att arbetsmarknadspolitiken inriktas på lägre arbetslöshetssiffror

o. s. v. är en förklaring till att statsanslagen inte sjunker i takt med

konjunkturens stegring men ingalunda motivering till en anslagsutveckling

sådan som nu noteras. Den kraftigaste stegringen sedan 1956/57 kommer

fr. o. in. sommaren 1958, men medelsbehovet fortsätter därefter — enligt

planerna — att stiga 1959, 1960 och under den del av 1961 som är med i beräkningarna.

Skälen härtill måste analyseras utan förutfattande meningar.

Att arbetslöshetsbekämpande åtgärder är produktiva skall ej bestridas. Detta

behöver emellertid i och för sig inte betyda att de måste resultera i statsutgifter,

ej heller att dylika utgifter, som antingen måste bestridas med

skattemedel eller med lånemedel, ger det ur den totala sysselsättningens

synpunkt bästa resultatet. Att arbetslöshetspolitiken inte bör på en gång

befrämja och dämpa arbetskraftens rörlighet måste framhållas.

I motionerna 1:604 och 11:718 åberopas, att motionärerna i de likalydande

motionerna I: 540 och II: 651 yrkat avslag på Kungl. Maj :ts i proposition

nr 162 framlagda förslag till förordning om allmän varuskatt, in. in.

Därefter anföres, att de särskilda följdförslag, som Kungl. Maj:t framlagt

för att söka mildra de prisstegrande verkningarna av denna skatt för vissa

grupper, inte blir motiverade, om förslaget till nämnda förordning avslås.

I motionen II: 651 anföres bl. a.:

Av det nu anförda framgår att omsättningsskatten skulle genom sin kraftiga

höjning av kostnadsläget inom landet starkt försvaga de svenska företagens

konkurrenskraft gentemot utländska företag. Härigenom blir omsättningsskatten

också ett hot mot sysselsättningen. Regeringen räknar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''i9 ar Utö!)

1 7

tydligen med eu väsentlig oinfattning av beredskapsarbeten även under

nästkommande budgetår. Dessa, som utgör en förhållandevis kostsam form

av arbetslöshetsbekämpande politik, skulle finansieras med hjälp av det

rikliga penningtillskott till statskassan som omsättningsskatten skulle ge.

Det råder ingen meningsskiljaktighet om att samhället bör göra sitt yttersta

för att pressa ner alla former av arbetslöshet. Det kan emellertid starkt

ifrågasättas, om beredskapsarbeten av traditionell typ är en rationell form

härför. Tyngdpunkten i en politik, som vill komma till rätta med inträdande

sysselsättningssvårigheter, bör enligt vår mening i första hand ligga

i en politik som gagnar företagens konkurrensförmåga och kommersiella

slagkraft och vidare på omskolnings- och omflyttningsåtgärder. Dr ekonomisk

synpunkt är det vidare rationellt att öka samhällets insatser i fråga

om yrkes- och lärlingsutbildning, särskilt inom företagen, för de nu växande

årskullarna av ungdomar, som träder ut i arbetslivet. Del måste vara eu

angelägen uppgift för samhället att hjälpa dem, som drabbats av arbetslöshet

till sysselsättning i eu normal produktion. Att ta en viss arbetslöshet

som en konsekvens av en omsättningsskatt, därför alt medel da blir

tillgängliga för ett expansivt användande av beredskapsarbeten, kan inte

gagna vare sig effektiviteten inom produktionen eller arbetskraftens trivsel.

Eu sådan politik får således varken humana eller rationella verkningar.

Även i motiveringen till yrkandet i motionerna 1: 606 och II: 720 (.motiveringen

intagen i motionen II: 719) åberopas förslaget till förordning om

allmän varuskatt. Motionärerna nämner, att de icke kan biträda förslagen

om stöd åt arbetslöshetskassorna till den del dessa förslag avser kompensation

för kostnadsstegringar föranledda av den allmänna varubeskattningen,

eftersom motionärerna yrkat avslag på förslaget härom. Motionärerna nämner

vidare, att av förevarande proposition dock icke framgår, i vilken utsträckning

de föreslagna åtgärderna avser sådan kompensation. 1 fortsättningen

tillstyrker motionärerna - i anledning av Kungl. Maj:ts ej här behandlade

yrkande om en medelsreserv å 10 miljoner kronor på til läggsstat

för innevarande budgetår — att förslagsvis 4 miljoner kronor omedelbart

ställs till förfogande för särskilt stöd till ekonomiskt svaga arbetslöshetskassor.

Motionärerna fortsätter:

Vad det gäller höjningen av bidragen till daghjälp och till barntillägg har

i propositionen icke framförts annat än att denna avser kompensation för

den allmänna varuskatten. Då vi yrkat avslag på förslaget till den allmänna

varuskatten, föreligger ej anledning att biträda höjningsförslaget. Dock

måste även bidraget till daghjälp och barntillägg ses i samband med de

ekonomiska möjligheterna för de svagare arbetslöshetskassorna. En skyndsam

utredning hör därför vidtagas i syfte att klarlägga det faktiska behovet

av särskilt stöd till arbetslöshetskassor, formerna för detta stöd och de eventuella

ändringar i bidragsgrunden för daghjälp och barntillägg, som med

anledning därav kan befinnas påkallade. Nytt förslag i ärendet bör därpå

utan dröjsmål föreläggas riksdagen.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 and. Nr 49

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr it) ar t It.1 it

Utskottet

Propositionen innebär i de delar den behandlats av andra lagutskottet

höjning av statsbidraget till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Dels

skall det s. k. grundstatsbidraget, som utgår för dag varunder medlem av

arbetslöshetskassa uppburit daghjälp, höjas med en krona, dels skall

barntillägget till daghjälpen, vilket till 75 procent finansieras med statsbidrag,

höjas från eu krona 50 öre till två kronor. Kostnadsökningen för

statsverket har i dessa delar uppskattats till 0,8 miljoner kronor för helt

budgetår. Härav faller 8 miljoner på grundstatsbidraget och 1,8 miljoner

på barntillägget.

Vissa delvis längre gående åtgärder till ökning av statens insatser för

den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har förordats i motionerna 1:322

och II: 394, som utmynnar i förslag om utredning.

1 tre par likalydande motioner, nämligen 1:537 och 11:650, 1:604 och

11:718 samt 1:606 och 11:720, har yrkats avslag å propositionen i här

ifrågavarande delar. De sistnämnda motionerna innehåller dessutom en

hemställan att de genom propositionen väckta frågorna måtte bli föremål

för ytterligare utredning.

Den med propositionen åsyftade förbättringen av ersättningarna inom

arbetslöshetsförsäkringen är åtminstone huvudsakligen avsedd att vara en

kompensation till de arbetslösa för den höjning av levnadskostnaderna som

den i propositionen nr 162 föreslagna allmänna varuskatten väntas medföra.

Bevillningsutskottet har emellertid i sitt betänkande nr 60 avstyrkt

förslaget om sådan skatt.

Andra lagutskottet, som anser att svårigheterna på det statsfinansiella

området bör bemästras på annat sätt än genom en allmän varuskatt, kan

i enlighet därmed icke tillstyrka de genom propositionen framlagda förordningsförslagen.

Emellertid kan de i propositionen berörda frågorna om arbetslöshetsförsäkringen

liksom andra spörsmål om statens insatser när det gäller

arbetslösheten vara förtjänta av närmare övervägande. Utskottet vill härvidlag

hänvisa till att föredragande departementschefen i sitt ovan intagna

yttrande synes ha utgått från att vissa hithörande problem kommer att bli

föremål för ytterligare utredning och övervägande. Med hänsyn därtill torde

det icke vara påkallat, att riksdagen nu tager något initiativ i frågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 537 och

11:650 samt 1:604 och 11:718 ävensom till motionerna

I: 606 och II: 720 såvitt däri yrkats avslag å Kungl. Maj:ts

förevarande förslag, måtte avslå propositionen nr 171, såvitt

denna behandlats av andra lagutskottet;

B. att motionerna 1: 606 och II: 720 i övrigt samt motio
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1959

19

nerna I: 322 och II: 394 måtte anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer därjämte, att förevarande ärende måtte företagas

till avgörande efter allenast en bordläggning.

Stockholm den 27 november 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson och Axel E.

Svensson, fru Carlqvist, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell samt herrar

Åkesson och Eric Carlsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg och Odhe, fru Sandström samt herrar Wahrendorff, Fredriksson

och Björkman.

Reservation

av herrar Strand, Elowsson, Nils, och Svensson, Axe!, fru Carlqvist samt

herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Odhe och Fredriksson, vilka ansett,

att utskottet bort anföra följande.

Propositionen innebär---(lika med utskottet)---ytterligare

utredning.

Den med propositionen åsyftade förbättringen av ersättningarna inom

arbetslöshetsförsäkringen är i huvudsak avsedd att vara en kompensation

till de arbetslösa för den höjning av levnadskostnaderna som den i propositionen

nr 162 föreslagna allmänna varuskatten väntas medföra. Eu

sådan kompensation synes utskottet lämplig, och utskottet vill ansluta sig

till Kungl. Maj :ts förevarande förslag. Vid detta förhållande fordras inte

något utskottets yttrande angående yrkandet i motionerna I: 606 och II: 720

om utredning angående de genom propositionen väckta frågorna.

Vissa andra frågor angående arbetslöshetsförsäkringen kan givetvis vara

förtjänta av närmare övervägande. Utskottet vill emellertid erinra om alt

föredragande departementschefen i sitt ovan intagna yttrande synes ha

utgått från att vissa hithörande problem kommer att bli föremål för ytterligare

utredning och övervägande. Med hänsyn därtill torde det icke vara

påkallat, att riksdagen nu tar något sådant initiativ som påyrkats i motionerna

I: 322 och II: 394.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:537 och

II: 650 samt I: 604 och II: 718 ävensom å motionerna I: 606

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr bi) år 1959

och II: 720 såvitt däri yrkats avslag å Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, måtte bifalla propositionen nr 171, såvitt

denna behandlats av andra lagutskottet;

B. att motionerna I: 606 och II: 720 i övrigt samt motionerna

1:322 och 11:394 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

IOUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SR

909833

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m., såv a1 i texten