Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar Franzén och Carlsson, Georg, samt nr 398 i andra kammaren av herrar Elmwall och Vigelsbo.
1959-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar Franzén och Carlsson, Georg, samt nr 398 i andra kammaren av herrar Elmwall och Vigelsbo.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att vid
försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning
rörande bilens beskaffenhet.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar
Franzén och Carlsson, Georg, samt nr 398 i andra kammaren av herrar
Elmwall och Vigelsbo.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag angående
skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning
av bilens beskaffenhet i enlighet med motionens syfte».
En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.
Gällande bestämmelger*om kontroll över motordrivna fordon och
släpfordon m.m.
Kontroll över motordrivna fordon och släpfordon sker dels vid registrering
och dels vid löpande kontroll. Bestämmelser härom finns i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 och i förordningen den 25 oktober 1940 angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Bestämmelserna om registrering är i huvudsak följande.
Hos länsstyrelse skall föras bilregister och bilreservregister. Motorfordon,
traktorer, som är försedda med gummihjul eller med band, samt släpfordon
skall upptagas och redovisas i bilregister eller bilreservregister. Fordon, som
är upptaget i bilregister, benämnes registrerat. Fordon, upptaget i bilreservregister,
benämnes reservregistrerat. Såsom villkor för fordons upptagande
i bilregister skall gälla, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan
antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits
i typintyg samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring,
att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg.
Motorfordon eller med gummihjul eller med band försedd traktor må
tagas i bruk endast om fordonet är registrerat. Släpfordon må dragas av bil
endast om släpfordonet är registrerat.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 5
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga till grund
för registerföring beträffande fordonet, registreringsbesiktning, att fordonet
är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.
Tillverkare här i riket av motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här
i riket bosatt generalagent för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd
att få olika typer av tillverkningen besiktigade, tgpbesiktning. Därest
motorfordon, traktor eller släpfordon enligt intyg, utfärdat av tillverkare
eller generalagent med tillstånd till typbesiktning, är i överensstämmelse
med typfordon, som blivit för denne besiktigat och godkänt, eller företer
endast sådana avvikelser från typfordonet, vilka är att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändrar dess beskattningsförhållande, skall så anses som
om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats.
Dylikt intyg, typintyg, får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller
varit registrerat.
Fordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin
hemort. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och vara
åtföljd av bl. a. vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg.
Har registrerat fordon efter utfärdande av besiktningsinstrument undergått
sådan ändring att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat
besiktningsinstrument eller typintyg skall fordonet inom tre veckor
från det ändringen skedde inställas inför besiktningsmannen för ny registreringsbesiktning.
För den löpande kontrollen av motordrivna fordon och släpfordon finnes
stadgat bl. a. följande.
Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motordrivet
fordon eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman
till kontrollbesiktning. Då besiktning eller annan undersökning av
motordrivet fordon eller släpfordon därtill föranleder eller då sådant fordon
undanhålles besiktning, som förelagts av länsstyrelse eller vid flygande inspektion,
må länsstyrelsen meddela förbud att använda fordonet, körförbud.
Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman äger
att undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, som av
honom anträffas på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning,
flygande inspektion. Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej
utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen
meddela körförbud beträffande fordonet. Förbudet länder till
omedelbar efterrättelse och gäller för hela riket intill dess bristen blivit avhjälpt
och besiktningsman efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är
i föreskrivet skick. Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning
än nyss nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller er
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
inran anses icke vara till fyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta
bristfälligheter på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma
hos besiktningsman för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna
finnes vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, att
inom angiven tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på
tillförlitligt sätt för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit
avhjälpta.
Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument
eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i
föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.
Några regler om periodiskt återkommande kontrollbesiktning av fordon i
allmänhet finns inte. I fråga om vissa grupper av fordon har dock en skärpt
kontroll föreskrivits. Sålunda skall vissa utryckningsfordon (brandbilar och
ambulanser), fordon, som användes för övningskörning i körskola eller som
drives med acetylen- eller gengas, så ock fordon, som i yrkesmässig trafik
användes för personbefordran (huvudsakligen droskbilar och bussar), inom
ett år efter närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos besiktningsman
för kontrollbesiktning. Vidare gäller, att fordon, som användes i
uthyrningsrörelse, skall inställas för kontrollbesiktning inom 6 månader
efter närmast föregående besiktning.
Historik
1953 års trafiksäkerhetsutredning framhöll i sitt betänkande »Trafiksäkerhet
II» (SOU 1957: 18), att det ur trafiksäkerhetssynpunkt vore berättigat
att låta samtliga motorfordon med vissa regelbundna mellanrum bli föremål
för en kontrollbesiktning. Då den befintliga besiktningsorganisationen
emellertid icke på långt när hade vare sig de personella eller materiella resurserna
för en så vidlyftig fordonskontroll, ansåg sig utredningen icke böra
framlägga ett så långt gående förslag. Då det gällde att få till stånd en förbättrad
fordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning för besiktningsorganisationen
skulle kunna ge största möjliga utbyte ur trafik säkerhetssynpunkt,
framstode det enligt utredningen ur många synpunkter såsom
ändamålsenligt, att kontrollen anknyter till den tidpunkt, då ett fordon byter
ägare. Utredningen föreslog därför att vägtrafikförordningen skulle kompletteras
med ett stadgande av innehåll, att därest motorfordon bytt ägare till
följd av köp, byte eller gåva, till den anmälan eller den ansökan, som med
anledning därav ingives, skall fogas ett inom 3 månader före förvärvet utfärdat
intyg att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits vara i föreskrivet
skick. Denna skyldighet skulle dock gälla endast i fråga om fordon, som byter
ägare sedan 5 år förflutit efter utgången av det år, som på besiktningsinstrumentet
antecknats såsom fordonets modellår.
Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes förslaget om återkom
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
mande kontrollbesiktning i de flesta yttrandena, och i åtskilliga fall uttalades
önskemål om skärpning av de föreslagna bestämmelserna. I en del yttranden
gavs dock uttryck för betänksamhet mot förslaget med hänsyn till besiktningsmannaorganisationens
begränsade personalresurser.
1958 års A-riksdag. Den på trafiksäkerhetsutredningens nyssnämnda betänkande
grundade propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag med förslag
till ändringar i vägtrafikförordningen m. in. upptog icke utredningens förslag
om kontrollbesiktning av äldre fordon. Föredragande departementschefen,
statsrådet Skoglund, anförde härom bl. a. följande.
Det är utan tvekan en brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän föreskrift
icke finnes om skyldighet att låta äldre motorfordon undergå periodisk
kontrollbesiktning. Utredningens förslag att sådan skyldighet skall
föreskrivas beträffande äldre fordon, som blir föremål för överlåtelse, är ur
denna synpunkt välbetänkt.
Emellertid har den starka ansvällningen av bilparken och kanske framför
allt den stora mängden ansökningar om körkort under senare år ställt
besiktningsmannaorganisationen inför en arbetsbörda, som det blivit allt
svårare att bemästra. Införandet av besiktningstvång för de avsevärda kategorier
äldre bilar, som åsyftas med utredningens förslag, medför ytterligare
arbetsuppgifter, som organisationen icke kan ombesörja utan att allvarligt
eftersätta sina övriga, lika viktiga åligganden. Det torde icke vara möjligt
att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav få till stånd en personalökning
av den omfattning, som erfordras för att hålla befattningshavarnas
göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra den av utredningen förordade
reformen.
Av nu anförda skäl anser jag att den av utredningen förordade reformen
tyvärr måste få tills vidare anstå.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anförde andra lagutskottet
bl. a. följande.
Utskottet har ingen som helst anledning att ifrågasätta riktigheten av antagandet
att resurserna för närvarande icke är tillräckliga för en mera betydande
utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. Bilinspektionens ansträngda
arbetsläge har i flera sammanhang omvittnats. Från denna utgångspunkt
delar utskottet alltså departementschefens uppfattning att ett
genomförande av den av utredningen förordade reformen tills vidare måste
anstå. Emellertid finner utskottet angeläget framhålla nödvändigheten av
att kraftiga åtgärder vidtages för en förstärkning av bilinspektionens resurser,
så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil med den föreslagna
icke onödigtvis skjutes på framtiden.
1958 års B-riksdag. Delvis samma syfte som de nu förevarande motionerna
hade de vid 1958 års B-riksdag väckta likalydande motionerna I: 149 och
II: 244. Motionärerna önskade utredning av frågan om återkommande säkerhetsbesiktning
av bilar. De hänförde sig till det nyss återgivna yttrandet av
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
föredragande departementschefen i proposition nr (it) till 1958 ars A-riksdag
och förordade, att säkerhetsbesiktningarna — i stället för att utföras inom
bilinspektionen — skulle utföras av testanstalter och bilverkstäder med erforderlig
utrustning, allt under överinseende av Sveriges bilprovningsnämnd,
ett nybildat organ sammansatt av representanter för Motorförarnas helnykterhetsförbund,
Motormännens riksförbund, Kungliga automobilklubben,
Stockholms handelskammare, Sveriges automobilhandlareförbund och Bilverkstädernas
riksförbund.
I yttrande över motionerna anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl. a.
följande.
Styrelsen hyser---starka betänkligheter mot att överlåta kontroll
av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiviteten
hos det föreslagna kontrollorganet ej bör ifrågasättas, torde det dock i praktiken
bliva omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga
förhållandet mellan kontrollorganet-verkstaden och fordonsägaren-kunden.
Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet och strävan
att skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade underkännanden,
medan den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan påräkna flera
kunder. Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riktig princip att överlåta
kontrollen till organ, som ej står fristående från vinstintresset.
Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan
komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation
och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att sådana
verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som firman representerar
och som säl jes av konkurrenter måste medföra uppenbara nackdelar.
Styrelsen har därför kommit till den bestämda uppfattningen, att kontrollbesiktningar
av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse
för trafiksäkerheten bör utföras av statens bilinspektion, som således bör utbyggas
för ändamålet. Utbyggnaden till den omfattning som slutligt krävs
behöver dock ej ske på en gång. Ivontrollbesiktningstvånget kan införas
successivt. Lämpligt är att börja med den kontrollbesiktning vid ägarebyte
som föreslagits av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. I så fall torde behovet
av personalförstärkning vid bilinspektionen för detta ändamål stanna vid
omkring 15 man.
Statspolisintendenten tillstyrkte i yttrande motionärernas hemställan med
det tillägget, att den önskade utredningen borde avse även återkommande
besiktning av motorcyklar. I yttrandet anfördes vidare:
I samband med den flygande inspektion, som utövas av statspolisen, anträffas
årligen ett betydande antal fordon, som icke äro tillfredsställande ur
trafiksäkerhetssynpunkt. År 1957 anträffades sålunda 66 606 bristfälliga
fordon. I icke mindre än 1 987 fall voro bristfälligheterna av så allvarlig beskaffenhet
att körförbud gavs. 1 16 991 fall utfärdades föreläggande om kontrollbesiktning.
Kontroll genom polisman, reparatör eller dylikt föreskrevs
beträffande 25 927 fordon. I 21 701 fall gavs påpekanden eller erinringar. För
att hinna med så många fordon som möjligt har statspolisen vid vissa tillfällen
begränsat fordonsundersökningen till vissa för trafiksäkerheten vik
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
tiga detaljer. I maj och juli 1958 företogs således undersökningar begränsade
till att avse fordonens bromsanordningar. Kontrollen genomfördes under tiden
12—14 maj och 8—9 juli av halva antalet statspolisavdelningar och under
tiden 19—21 maj och 10—11 juli av de återstående avdelningarna. Sammanlagt
undersöktes 15 310 fordon. Beträffande 4 250 av dessa konstaterades
felaktigheter å bromsarna i större eller mindre grad. För 64 av dessa
utfärdades körförbud och beträffande 1 118 fordon föreläggande om kontrollbesiktning.
I 1 767 fall ålades vederbörande att uppvisa fordonet för
polisman. Påpekanden och erinringar ägde rum beträffande 1 301 fordon. De
anförda siffrorna synes ytterligare framhäva behovet av skärpta bestämmelser
angående periodiskt återkommande kontrollbesiktning.
Även Sveriges bilprovningsnåmnd tillstyrkte motionärernas hemställan.
Andra lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande (nr B 18) för behandlingen
vid 1958 års A-riksdag av trafiksäkerhetsutredningens förslag och fortsatte:
Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om återkommande kontrollbesiktning
av bilar nyligen gjorts till föremål för utredning och ingående
överväganden. Målsättningen har därvid varit en utökad besiktning inom
bilinspektionens ram. Utskottet, som i tidigare sammanhang framhållit värdet
ur trafiksäkerhetssynpunkt av återkommande kontrollbesiktning av
äldre fordon, är alltjämt av den meningen, att man i första hand bör sträva
efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen
kan klara de ökade uppgifter, som följer av att ytterligare besiktningsskyldighet
infördes. Svårigheterna när det gäller att successivt bygga ut bilinspektionen
i erforderlig omfattning torde icke heller vara oöverstigliga. Att
i dagens läge överväga att överföra en del av ansvaret för besiktningarna till
Sveriges bilprovningsnämnd finner utskottet — som i sammanhanget vill
framhålla att nämnden ännu befinner sig i organisationsstadiet — däremot
föga realistiskt redan med hänsyn därtill, att erfarenhet av nämndens verksamhet
ännu saknas. Utskottet vill därutöver anföra, att utskottet finner de
betänkligheter, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt ovan återgivna
remissyttrande rest mot att i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer
överföra besiktningsverksamheten till enskilda organ, beaktansvärda och vägande.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka
en utredning av det slag motionärerna förordat.
Riksdagen godkände utskottets avstyrkande utlåtande.
Motionerna
I motionerna framhålles inledningsvis, att handeln med begagnade bilar
fått allt större omfattning och att flertalet av de personer, som köper begagnad
bil, icke har sådan erfarenhet, som ger dem möjlighet att bedöma bilens
skick. Vidare anföres, att många köpare icke ansett sig ha råd att kosta på
reparationer, som krävs för att bilen skall bli trafiksäker, och att därför en
begagnad bil ofta utgör en fara i trafiken även för andra trafikanter. Motionärerna
fortsätter:
Det synes oss nödvändigt, att effektivare möjligheter till kontroll skapas
i fråga om beskaffenheten hos begagnade bilar, som utbjudes till salu. Köpa
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
ren behöver sakkunnig hjälp för bedömning av bilens beskaffenhet. Myndigheterna
behöver ett instrument, som vid registreringsförfarandet ger klart
besked om bilens tillstånd. Dessa syften skulle kunna tillgodoses, om länsstyrelse
ägde att auktorisera kända och erkända bilfirmor som biltestare.
Testningsprotokoll från sådan auktoriserad bilfirma skulle företes vid försäljning
av begagnad bil till kännedom för köparen om bilens beskaffenhet
och medfölja till länsstyrelse vid registreringsförfarandet. Skyldighet att
förete sådant testningsprotokoll skulle föreligga inte enbart för bilfirmor
utan för envar, som bjuder ut en begagnad bil till försäljning.
Den invändningen kan göras, att sådan testningsskyldighet icke bör gälla
beträffande obetydligt begagnad bil. Men det förekommer ofta, att obetydligt
begagnade bilar utbjudes till försäljning av den anledningen, att de blivit
krockskadade, i vilket fall risker finns för dolda svagheter hos bilen. Testning
av obetydligt begagnad bil bör i allmänhet icke bli så kostsam. Lämpligt
kan vara utt kräva, att alla bilar, som körts mer än t. ex. 500 mil, testas,
innan de utbjudes till försäljning. Men avvägningen härav bör närmare
prövas.
En sådan obligatorisk testning av begagnade bilar, som vi förordar, skulle
vara av stor betydelse för den bilköpande allmänheten, och samtidigt skulle
härmed vinnas större säkerhet i den alltmer ökande trafiken.
Utskottet
Motionärerna begär en utredning angående skyldighet för säljare av begagnad
bil att förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Av
motiveringen till deras hemställan framgår, att de åsyftar dels ekonomiskt
skydd för mindre erfarna köpare av begagnade bilar, dels ökad trafiksäkerhet
genom att handeln med icke trafiksäkra bilar skulle försvåras.
Mot otillbörliga förfaranden av säljare utgör stadgandena i strafflagen om
straff för bedrägeri och andra oredlighetsbrott skydd i viss utsträckning.
Där straff kan komma i fråga och i vidsträckt omfattning även i andra situationer
kan köpare vinna rättelse med stöd av civilrättsliga regler om återgång
av köp samt om skadestånd in. in. Däremot torde icke finnas några
föreskrifter, som syftar till att bereda köpare ekonomiskt skydd på sätt liknande
det som motionärerna avser. Att införa särskilda bestämmelser med
syfte att skapa sådant skydd för bilköpare bör enligt utskottets mening icke
komma i fråga. Den som ämnar köpa en begagnad bil har för övrigt goda
möjligheter att på eget initiativ förvärva kännedom om bilens beskaffenhet.
Från trafiksäkerhetssynpunkt är kontrollbesiktning av begagnade bilar
utan tvivel av stort värde. Då utskottet vid B- riksdagen år 1958 behandlade
motioner med delvis likartat syfte, uttalade sig utskottet för att man i första
band borde sträva efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser,
att inspektionen kunde klara de ökade uppgifter, som skulle följa
av all ytterligare besiktningsskyldighet infördes. Utskottet är fortfarande av
denna uppfattning; att överlåta säkerhetsbesiktningar till privata testanstalter
och bilverkstäder, vilkas objektivitet kunde komma att sättas i fråga,
måste vara förenat med bestämda olägenheter. Utskottet kan sålunda in
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959
stämma i de betänkligheter mot en sådan ordning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anförde i sitt ovan citerade yttrande till utskottet vid
1958 års B-riksdag.
En viss upprustning av bilinspektionen har föreslagits i årets statsverksproposition.
Denna upprustning kommer visserligen icke i och för sig att
sätta bilinspektionen i stånd att bemästra de arbetsuppgifter ett införande
av obligatoriska kontrollbesiktningar av begagnade bilar skulle medföra. Vid
behandlingen av förslag till vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen vid 1958
års A-riksdag uttalade sig emellertid, såsom framgår av den föregående redogörelsen,
både föredragande departementschefen och utskottet för obligatorisk
återkommande kontrollbesiktning av begagnade bilar, och med hänsyn
därtill kan antagas, att Kungl. Maj :t kommer att förelägga riksdagen förslag
i ämnet så snart omständigheterna medgiver.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna 1: 326 och II: 398 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1959
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson
och Sunne, fru Gärda Svenson, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell
samt herr Magnusson*;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg och Odhe,
fröken Höjer samt herrar Fredriksson, Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta
och Hamilton.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Gärda Svenson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett, att utskottet
bort yttra:
Motionärerna begär---(lika med utskottet)---skulle försvåras.
Mot otillbörliga förfaranden av säljare utgör stadgandena i strafflagen om
straff för bedrägeri och andra oredlighetsbrott skydd i viss utsträckning.
När straff kan komma i fråga och i någon omfattning även i andra situationer
kan köpare vinna rättelse med stöd av civilrättsliga regler om återgång
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959 9
av köp samt om skadestånd in. in. Alltför ofta blir emellertid det skydd som
rättsordningen ger verkningslöst, antingen på grund av bevissvårigheter eller
emedan säljaren saknar utmätningsbara tillgångar. Särskilt med hänsyn till
att de som köper begagnade bilar mestadels är personer i blygsam ekonomisk
ställning är det därför nödvändigt, att samhället erbjuder ett effektivare
skydd. Obligatorisk testning vid överlåtelse av begagnade bilar torde
utgöra ett sådant.
Sådan testning är uppenbarligen av stort värde även från trafiksäkerhetssynpunkt.
Då utskottet vid B-riksdagen år 1958 behandlade motioner med delvis
likartat syfte, uttalade sig utskottet för att man i första hand borde sträva
efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen
kunde klara de ökade uppgifter, som skulle följa av att ytterligare besiktningsskyldighet
infördes. Emellertid saknas för närvarande, enligt vad
årets statsverksproposition ger vid handen, förutsättningar för en sådan
förstärkning. Av vikt är därför, att man i stället får till stånd en uppbyggnad
av privata testanstalter. En sådan uppbyggnad pågår för närvarande,
och det torde inom nära framtid visa sig, om anstalterna vinner sådant allmänt
förtroende, som en offentlig auktorisation förutsätter.
Åtskilliga frågor av ekonomisk, teknisk och juridisk art torde aktualiseras
i samband med övervägandena att genomföra en ordning sådan som den av
motionärerna föreslagna.
Av betydelse är, efter vilka grunder gränsen mellan testningspliktiga och
icke testningspliktiga fordon skall dragas. En metod är att, såsom förordats
i motionerna, bestämma gränsen efter fordonets körsträcka, en annan att,
i likhet med 1953 års trafiksäkerhetsutredning, låta fordonets ålder vara
avgörande. Av ekonomiska och andra skäl kan det visa sig lämpligt att i
större utsträckning än motionärerna förordat undantaga förhållandevis nya
bilar från testningsskyldigheten.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 326 och II: 398
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående
skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete
protokoll över testning av bilens beskaffenhet i enlighet med
vad utskottet ovan anfört.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 and. Nr 5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.