Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar Franzén och Carlsson, Georg, samt nr 398 i andra kammaren av herrar Elmwall och Vigelsbo.

1959-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar Franzén och Carlsson, Georg, samt nr 398 i andra kammaren av herrar Elmwall och Vigelsbo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att vid

försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning

rörande bilens beskaffenhet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar

Franzén och Carlsson, Georg, samt nr 398 i andra kammaren av herrar

Elmwall och Vigelsbo.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag angående

skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete protokoll över testning

av bilens beskaffenhet i enlighet med motionens syfte».

En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.

Gällande bestämmelger*om kontroll över motordrivna fordon och

släpfordon m.m.

Kontroll över motordrivna fordon och släpfordon sker dels vid registrering

och dels vid löpande kontroll. Bestämmelser härom finns i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 och i förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Bestämmelserna om registrering är i huvudsak följande.

Hos länsstyrelse skall föras bilregister och bilreservregister. Motorfordon,

traktorer, som är försedda med gummihjul eller med band, samt släpfordon

skall upptagas och redovisas i bilregister eller bilreservregister. Fordon, som

är upptaget i bilregister, benämnes registrerat. Fordon, upptaget i bilreservregister,

benämnes reservregistrerat. Såsom villkor för fordons upptagande

i bilregister skall gälla, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits

i typintyg samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring,

att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg.

Motorfordon eller med gummihjul eller med band försedd traktor må

tagas i bruk endast om fordonet är registrerat. Släpfordon må dragas av bil

endast om släpfordonet är registrerat.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga till grund

för registerföring beträffande fordonet, registreringsbesiktning, att fordonet

är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.

Tillverkare här i riket av motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här

i riket bosatt generalagent för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd

att få olika typer av tillverkningen besiktigade, tgpbesiktning. Därest

motorfordon, traktor eller släpfordon enligt intyg, utfärdat av tillverkare

eller generalagent med tillstånd till typbesiktning, är i överensstämmelse

med typfordon, som blivit för denne besiktigat och godkänt, eller företer

endast sådana avvikelser från typfordonet, vilka är att hänföra till fordonets

utstyrsel och icke förändrar dess beskattningsförhållande, skall så anses som

om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats.

Dylikt intyg, typintyg, får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller

varit registrerat.

Fordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin

hemort. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och vara

åtföljd av bl. a. vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg.

Har registrerat fordon efter utfärdande av besiktningsinstrument undergått

sådan ändring att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat

besiktningsinstrument eller typintyg skall fordonet inom tre veckor

från det ändringen skedde inställas inför besiktningsmannen för ny registreringsbesiktning.

För den löpande kontrollen av motordrivna fordon och släpfordon finnes

stadgat bl. a. följande.

Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motordrivet

fordon eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman

till kontrollbesiktning. Då besiktning eller annan undersökning av

motordrivet fordon eller släpfordon därtill föranleder eller då sådant fordon

undanhålles besiktning, som förelagts av länsstyrelse eller vid flygande inspektion,

må länsstyrelsen meddela förbud att använda fordonet, körförbud.

Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman äger

att undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, som av

honom anträffas på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning,

flygande inspektion. Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej

utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen

meddela körförbud beträffande fordonet. Förbudet länder till

omedelbar efterrättelse och gäller för hela riket intill dess bristen blivit avhjälpt

och besiktningsman efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är

i föreskrivet skick. Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning

än nyss nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller er
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

inran anses icke vara till fyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta

bristfälligheter på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma

hos besiktningsman för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna

finnes vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, att

inom angiven tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på

tillförlitligt sätt för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit

avhjälpta.

Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument

eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i

föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.

Några regler om periodiskt återkommande kontrollbesiktning av fordon i

allmänhet finns inte. I fråga om vissa grupper av fordon har dock en skärpt

kontroll föreskrivits. Sålunda skall vissa utryckningsfordon (brandbilar och

ambulanser), fordon, som användes för övningskörning i körskola eller som

drives med acetylen- eller gengas, så ock fordon, som i yrkesmässig trafik

användes för personbefordran (huvudsakligen droskbilar och bussar), inom

ett år efter närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos besiktningsman

för kontrollbesiktning. Vidare gäller, att fordon, som användes i

uthyrningsrörelse, skall inställas för kontrollbesiktning inom 6 månader

efter närmast föregående besiktning.

Historik

1953 års trafiksäkerhetsutredning framhöll i sitt betänkande »Trafiksäkerhet

II» (SOU 1957: 18), att det ur trafiksäkerhetssynpunkt vore berättigat

att låta samtliga motorfordon med vissa regelbundna mellanrum bli föremål

för en kontrollbesiktning. Då den befintliga besiktningsorganisationen

emellertid icke på långt när hade vare sig de personella eller materiella resurserna

för en så vidlyftig fordonskontroll, ansåg sig utredningen icke böra

framlägga ett så långt gående förslag. Då det gällde att få till stånd en förbättrad

fordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning för besiktningsorganisationen

skulle kunna ge största möjliga utbyte ur trafik säkerhetssynpunkt,

framstode det enligt utredningen ur många synpunkter såsom

ändamålsenligt, att kontrollen anknyter till den tidpunkt, då ett fordon byter

ägare. Utredningen föreslog därför att vägtrafikförordningen skulle kompletteras

med ett stadgande av innehåll, att därest motorfordon bytt ägare till

följd av köp, byte eller gåva, till den anmälan eller den ansökan, som med

anledning därav ingives, skall fogas ett inom 3 månader före förvärvet utfärdat

intyg att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits vara i föreskrivet

skick. Denna skyldighet skulle dock gälla endast i fråga om fordon, som byter

ägare sedan 5 år förflutit efter utgången av det år, som på besiktningsinstrumentet

antecknats såsom fordonets modellår.

Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes förslaget om återkom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

mande kontrollbesiktning i de flesta yttrandena, och i åtskilliga fall uttalades

önskemål om skärpning av de föreslagna bestämmelserna. I en del yttranden

gavs dock uttryck för betänksamhet mot förslaget med hänsyn till besiktningsmannaorganisationens

begränsade personalresurser.

1958 års A-riksdag. Den på trafiksäkerhetsutredningens nyssnämnda betänkande

grundade propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag med förslag

till ändringar i vägtrafikförordningen m. in. upptog icke utredningens förslag

om kontrollbesiktning av äldre fordon. Föredragande departementschefen,

statsrådet Skoglund, anförde härom bl. a. följande.

Det är utan tvekan en brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän föreskrift

icke finnes om skyldighet att låta äldre motorfordon undergå periodisk

kontrollbesiktning. Utredningens förslag att sådan skyldighet skall

föreskrivas beträffande äldre fordon, som blir föremål för överlåtelse, är ur

denna synpunkt välbetänkt.

Emellertid har den starka ansvällningen av bilparken och kanske framför

allt den stora mängden ansökningar om körkort under senare år ställt

besiktningsmannaorganisationen inför en arbetsbörda, som det blivit allt

svårare att bemästra. Införandet av besiktningstvång för de avsevärda kategorier

äldre bilar, som åsyftas med utredningens förslag, medför ytterligare

arbetsuppgifter, som organisationen icke kan ombesörja utan att allvarligt

eftersätta sina övriga, lika viktiga åligganden. Det torde icke vara möjligt

att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav få till stånd en personalökning

av den omfattning, som erfordras för att hålla befattningshavarnas

göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra den av utredningen förordade

reformen.

Av nu anförda skäl anser jag att den av utredningen förordade reformen

tyvärr måste få tills vidare anstå.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anförde andra lagutskottet

bl. a. följande.

Utskottet har ingen som helst anledning att ifrågasätta riktigheten av antagandet

att resurserna för närvarande icke är tillräckliga för en mera betydande

utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. Bilinspektionens ansträngda

arbetsläge har i flera sammanhang omvittnats. Från denna utgångspunkt

delar utskottet alltså departementschefens uppfattning att ett

genomförande av den av utredningen förordade reformen tills vidare måste

anstå. Emellertid finner utskottet angeläget framhålla nödvändigheten av

att kraftiga åtgärder vidtages för en förstärkning av bilinspektionens resurser,

så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil med den föreslagna

icke onödigtvis skjutes på framtiden.

1958 års B-riksdag. Delvis samma syfte som de nu förevarande motionerna

hade de vid 1958 års B-riksdag väckta likalydande motionerna I: 149 och

II: 244. Motionärerna önskade utredning av frågan om återkommande säkerhetsbesiktning

av bilar. De hänförde sig till det nyss återgivna yttrandet av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

föredragande departementschefen i proposition nr (it) till 1958 ars A-riksdag

och förordade, att säkerhetsbesiktningarna — i stället för att utföras inom

bilinspektionen — skulle utföras av testanstalter och bilverkstäder med erforderlig

utrustning, allt under överinseende av Sveriges bilprovningsnämnd,

ett nybildat organ sammansatt av representanter för Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Kungliga automobilklubben,

Stockholms handelskammare, Sveriges automobilhandlareförbund och Bilverkstädernas

riksförbund.

I yttrande över motionerna anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl. a.

följande.

Styrelsen hyser---starka betänkligheter mot att överlåta kontroll

av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiviteten

hos det föreslagna kontrollorganet ej bör ifrågasättas, torde det dock i praktiken

bliva omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga

förhållandet mellan kontrollorganet-verkstaden och fordonsägaren-kunden.

Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet och strävan

att skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade underkännanden,

medan den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan påräkna flera

kunder. Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riktig princip att överlåta

kontrollen till organ, som ej står fristående från vinstintresset.

Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan

komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation

och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att sådana

verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som firman representerar

och som säl jes av konkurrenter måste medföra uppenbara nackdelar.

Styrelsen har därför kommit till den bestämda uppfattningen, att kontrollbesiktningar

av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse

för trafiksäkerheten bör utföras av statens bilinspektion, som således bör utbyggas

för ändamålet. Utbyggnaden till den omfattning som slutligt krävs

behöver dock ej ske på en gång. Ivontrollbesiktningstvånget kan införas

successivt. Lämpligt är att börja med den kontrollbesiktning vid ägarebyte

som föreslagits av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. I så fall torde behovet

av personalförstärkning vid bilinspektionen för detta ändamål stanna vid

omkring 15 man.

Statspolisintendenten tillstyrkte i yttrande motionärernas hemställan med

det tillägget, att den önskade utredningen borde avse även återkommande

besiktning av motorcyklar. I yttrandet anfördes vidare:

I samband med den flygande inspektion, som utövas av statspolisen, anträffas

årligen ett betydande antal fordon, som icke äro tillfredsställande ur

trafiksäkerhetssynpunkt. År 1957 anträffades sålunda 66 606 bristfälliga

fordon. I icke mindre än 1 987 fall voro bristfälligheterna av så allvarlig beskaffenhet

att körförbud gavs. 1 16 991 fall utfärdades föreläggande om kontrollbesiktning.

Kontroll genom polisman, reparatör eller dylikt föreskrevs

beträffande 25 927 fordon. I 21 701 fall gavs påpekanden eller erinringar. För

att hinna med så många fordon som möjligt har statspolisen vid vissa tillfällen

begränsat fordonsundersökningen till vissa för trafiksäkerheten vik
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

tiga detaljer. I maj och juli 1958 företogs således undersökningar begränsade

till att avse fordonens bromsanordningar. Kontrollen genomfördes under tiden

12—14 maj och 8—9 juli av halva antalet statspolisavdelningar och under

tiden 19—21 maj och 10—11 juli av de återstående avdelningarna. Sammanlagt

undersöktes 15 310 fordon. Beträffande 4 250 av dessa konstaterades

felaktigheter å bromsarna i större eller mindre grad. För 64 av dessa

utfärdades körförbud och beträffande 1 118 fordon föreläggande om kontrollbesiktning.

I 1 767 fall ålades vederbörande att uppvisa fordonet för

polisman. Påpekanden och erinringar ägde rum beträffande 1 301 fordon. De

anförda siffrorna synes ytterligare framhäva behovet av skärpta bestämmelser

angående periodiskt återkommande kontrollbesiktning.

Även Sveriges bilprovningsnåmnd tillstyrkte motionärernas hemställan.

Andra lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande (nr B 18) för behandlingen

vid 1958 års A-riksdag av trafiksäkerhetsutredningens förslag och fortsatte:

Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om återkommande kontrollbesiktning

av bilar nyligen gjorts till föremål för utredning och ingående

överväganden. Målsättningen har därvid varit en utökad besiktning inom

bilinspektionens ram. Utskottet, som i tidigare sammanhang framhållit värdet

ur trafiksäkerhetssynpunkt av återkommande kontrollbesiktning av

äldre fordon, är alltjämt av den meningen, att man i första hand bör sträva

efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen

kan klara de ökade uppgifter, som följer av att ytterligare besiktningsskyldighet

infördes. Svårigheterna när det gäller att successivt bygga ut bilinspektionen

i erforderlig omfattning torde icke heller vara oöverstigliga. Att

i dagens läge överväga att överföra en del av ansvaret för besiktningarna till

Sveriges bilprovningsnämnd finner utskottet — som i sammanhanget vill

framhålla att nämnden ännu befinner sig i organisationsstadiet — däremot

föga realistiskt redan med hänsyn därtill, att erfarenhet av nämndens verksamhet

ännu saknas. Utskottet vill därutöver anföra, att utskottet finner de

betänkligheter, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt ovan återgivna

remissyttrande rest mot att i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer

överföra besiktningsverksamheten till enskilda organ, beaktansvärda och vägande.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka

en utredning av det slag motionärerna förordat.

Riksdagen godkände utskottets avstyrkande utlåtande.

Motionerna

I motionerna framhålles inledningsvis, att handeln med begagnade bilar

fått allt större omfattning och att flertalet av de personer, som köper begagnad

bil, icke har sådan erfarenhet, som ger dem möjlighet att bedöma bilens

skick. Vidare anföres, att många köpare icke ansett sig ha råd att kosta på

reparationer, som krävs för att bilen skall bli trafiksäker, och att därför en

begagnad bil ofta utgör en fara i trafiken även för andra trafikanter. Motionärerna

fortsätter:

Det synes oss nödvändigt, att effektivare möjligheter till kontroll skapas

i fråga om beskaffenheten hos begagnade bilar, som utbjudes till salu. Köpa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

ren behöver sakkunnig hjälp för bedömning av bilens beskaffenhet. Myndigheterna

behöver ett instrument, som vid registreringsförfarandet ger klart

besked om bilens tillstånd. Dessa syften skulle kunna tillgodoses, om länsstyrelse

ägde att auktorisera kända och erkända bilfirmor som biltestare.

Testningsprotokoll från sådan auktoriserad bilfirma skulle företes vid försäljning

av begagnad bil till kännedom för köparen om bilens beskaffenhet

och medfölja till länsstyrelse vid registreringsförfarandet. Skyldighet att

förete sådant testningsprotokoll skulle föreligga inte enbart för bilfirmor

utan för envar, som bjuder ut en begagnad bil till försäljning.

Den invändningen kan göras, att sådan testningsskyldighet icke bör gälla

beträffande obetydligt begagnad bil. Men det förekommer ofta, att obetydligt

begagnade bilar utbjudes till försäljning av den anledningen, att de blivit

krockskadade, i vilket fall risker finns för dolda svagheter hos bilen. Testning

av obetydligt begagnad bil bör i allmänhet icke bli så kostsam. Lämpligt

kan vara utt kräva, att alla bilar, som körts mer än t. ex. 500 mil, testas,

innan de utbjudes till försäljning. Men avvägningen härav bör närmare

prövas.

En sådan obligatorisk testning av begagnade bilar, som vi förordar, skulle

vara av stor betydelse för den bilköpande allmänheten, och samtidigt skulle

härmed vinnas större säkerhet i den alltmer ökande trafiken.

Utskottet

Motionärerna begär en utredning angående skyldighet för säljare av begagnad

bil att förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Av

motiveringen till deras hemställan framgår, att de åsyftar dels ekonomiskt

skydd för mindre erfarna köpare av begagnade bilar, dels ökad trafiksäkerhet

genom att handeln med icke trafiksäkra bilar skulle försvåras.

Mot otillbörliga förfaranden av säljare utgör stadgandena i strafflagen om

straff för bedrägeri och andra oredlighetsbrott skydd i viss utsträckning.

Där straff kan komma i fråga och i vidsträckt omfattning även i andra situationer

kan köpare vinna rättelse med stöd av civilrättsliga regler om återgång

av köp samt om skadestånd in. in. Däremot torde icke finnas några

föreskrifter, som syftar till att bereda köpare ekonomiskt skydd på sätt liknande

det som motionärerna avser. Att införa särskilda bestämmelser med

syfte att skapa sådant skydd för bilköpare bör enligt utskottets mening icke

komma i fråga. Den som ämnar köpa en begagnad bil har för övrigt goda

möjligheter att på eget initiativ förvärva kännedom om bilens beskaffenhet.

Från trafiksäkerhetssynpunkt är kontrollbesiktning av begagnade bilar

utan tvivel av stort värde. Då utskottet vid B- riksdagen år 1958 behandlade

motioner med delvis likartat syfte, uttalade sig utskottet för att man i första

band borde sträva efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser,

att inspektionen kunde klara de ökade uppgifter, som skulle följa

av all ytterligare besiktningsskyldighet infördes. Utskottet är fortfarande av

denna uppfattning; att överlåta säkerhetsbesiktningar till privata testanstalter

och bilverkstäder, vilkas objektivitet kunde komma att sättas i fråga,

måste vara förenat med bestämda olägenheter. Utskottet kan sålunda in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959

stämma i de betänkligheter mot en sådan ordning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anförde i sitt ovan citerade yttrande till utskottet vid

1958 års B-riksdag.

En viss upprustning av bilinspektionen har föreslagits i årets statsverksproposition.

Denna upprustning kommer visserligen icke i och för sig att

sätta bilinspektionen i stånd att bemästra de arbetsuppgifter ett införande

av obligatoriska kontrollbesiktningar av begagnade bilar skulle medföra. Vid

behandlingen av förslag till vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen vid 1958

års A-riksdag uttalade sig emellertid, såsom framgår av den föregående redogörelsen,

både föredragande departementschefen och utskottet för obligatorisk

återkommande kontrollbesiktning av begagnade bilar, och med hänsyn

därtill kan antagas, att Kungl. Maj :t kommer att förelägga riksdagen förslag

i ämnet så snart omständigheterna medgiver.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1: 326 och II: 398 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson

och Sunne, fru Gärda Svenson, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell

samt herr Magnusson*;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg och Odhe,

fröken Höjer samt herrar Fredriksson, Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta

och Hamilton.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Gärda Svenson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett, att utskottet

bort yttra:

Motionärerna begär---(lika med utskottet)---skulle försvåras.

Mot otillbörliga förfaranden av säljare utgör stadgandena i strafflagen om

straff för bedrägeri och andra oredlighetsbrott skydd i viss utsträckning.

När straff kan komma i fråga och i någon omfattning även i andra situationer

kan köpare vinna rättelse med stöd av civilrättsliga regler om återgång

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1959 9

av köp samt om skadestånd in. in. Alltför ofta blir emellertid det skydd som

rättsordningen ger verkningslöst, antingen på grund av bevissvårigheter eller

emedan säljaren saknar utmätningsbara tillgångar. Särskilt med hänsyn till

att de som köper begagnade bilar mestadels är personer i blygsam ekonomisk

ställning är det därför nödvändigt, att samhället erbjuder ett effektivare

skydd. Obligatorisk testning vid överlåtelse av begagnade bilar torde

utgöra ett sådant.

Sådan testning är uppenbarligen av stort värde även från trafiksäkerhetssynpunkt.

Då utskottet vid B-riksdagen år 1958 behandlade motioner med delvis

likartat syfte, uttalade sig utskottet för att man i första hand borde sträva

efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen

kunde klara de ökade uppgifter, som skulle följa av att ytterligare besiktningsskyldighet

infördes. Emellertid saknas för närvarande, enligt vad

årets statsverksproposition ger vid handen, förutsättningar för en sådan

förstärkning. Av vikt är därför, att man i stället får till stånd en uppbyggnad

av privata testanstalter. En sådan uppbyggnad pågår för närvarande,

och det torde inom nära framtid visa sig, om anstalterna vinner sådant allmänt

förtroende, som en offentlig auktorisation förutsätter.

Åtskilliga frågor av ekonomisk, teknisk och juridisk art torde aktualiseras

i samband med övervägandena att genomföra en ordning sådan som den av

motionärerna föreslagna.

Av betydelse är, efter vilka grunder gränsen mellan testningspliktiga och

icke testningspliktiga fordon skall dragas. En metod är att, såsom förordats

i motionerna, bestämma gränsen efter fordonets körsträcka, en annan att,

i likhet med 1953 års trafiksäkerhetsutredning, låta fordonets ålder vara

avgörande. Av ekonomiska och andra skäl kan det visa sig lämpligt att i

större utsträckning än motionärerna förordat undantaga förhållandevis nya

bilar från testningsskyldigheten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 326 och II: 398

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående

skyldighet att vid försäljning av begagnad bil förete

protokoll över testning av bilens beskaffenhet i enlighet med

vad utskottet ovan anfört.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 and. Nr 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.