Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., dels i ämnet väckt motion.

1959-12-08 · 80 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 78 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:50, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., dels i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

1

Nr 50

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m., dels i ämnet väckt motion.

Genom en den 13 november 1959 dagtecknad proposition, nr 175, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga nedan intagna förslag till

1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469),

7) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

8) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp,

9) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,

10) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

11) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

12) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och

13) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953

(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,

1_Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Det under punkten 10) ovan upptagna lagförslaget har hänvisats till

konstitutionsutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till lagutskott

och behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning

därav väckta motionen I: 611 av herr Aastrup, vari hemställes, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen måtte besluta,

*att beloppsgränsen för inbetalning till riksförsäkringsanstalten skall höjas

från föreslagna 1 000 till 2 000 kronor,

att socialförsäkringsbolagen skall äga rätt att debitera och uppbära arbetsgivareavgift

för allmänna tjänstepensioneringen,

att anståndstiden för inbetalning av arbetsgivareavgift utsträckes från

föreslagna 2 månader till 4 månader,

att utskottet måtte utarbeta av ovannämnda förslag föranledda ändringar

i föreslagen lagtext samt

att riksdagen i övrigt måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

i motionen anförts».

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande administrationen av försäkringen

för allmän tilläggspension under det inledande skedet, då förvaltningsuppgifterna

främst består i beräkning av pensionsgrundande inkomst,

registrering av sådan inkomst och pensionspoäng samt beräkning och uppbörd

av avgifter. Vidare föreslås vissa kompletterande regler för beräkningen

av pensionsgrundande inkomst och avgifter.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslås skola utföras av de

lokala skattemyndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, och

i Stockholm av överståthållarämbetet. Beräkningen verkställes med ledning

av taxeringsmaterialet. Beträffande de regler, som skall tillämpas vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, föreslås bl. a., att avdrag på den försäkrades

lön för sådana premier, som avser tjänstepensionering vid sidan

av den allmänna tilläggspensioneringen, inte skall minska den pensionsgrundande

inkomsten.

Registrering av pensionsgrundande inkomst samt uträkning och registrering

av pensionspoäng föreslås skola ske hos de allmänna centralsjukkassorna.

Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen

samordnas med debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas avgifter

för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt

deras bidrag till sjukförsäkringen och moderskapshjälpen. Arbetsgivarna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

skall årligen lämna särskilda uppgifter för fastställande av underlaget för

avgiftsberäkningen. I samband därmed bortfaller viss nuvarande uppgiftsskyldighet.

Riksförsäkringsanstalten beräknar avgifterna och bidragen. Uppbörden

sker genom riksförsäkringsanstalten, om summan av avgifterna och

bidragen överstiger 1 000 kr., och eljest i samband med de allmänna skatterna.

De försäkrades egna avgifter uträknas av de lokala skattemyndigheterna

och överståthållarämbetet i samband med beräkningen av pensionsgrundande

inkomst. Uppbörden sker i samband med de allmänna skatterna.

I propositionen föreslås därjämte en rad författningsändringar i anledning

av förslagen rörande tilläggspensioneringens administration m. m. Därvid

märkes bl. a. att avgifterna till tilläggspensioneringen skall vara avdragsgilla

i skattehänseende.

Författningsförslag

Förslag

till

Förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För här i riket bosatt försäkrad skall pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension bestämmas av den lokala

skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats

till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest

han icke haft att erlägga sjömansskatt. Vad nu sagts om lokal skattemyndighet

skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrundande

inkomsten bestämmas av överståthållarämbetet.

2 §.

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst

än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering

till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller inkomst för vilken den försäkrade

haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontrolluppgift

enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Vid

taxeringsändring eller eftertaxering skall dock verkställd beräkning av pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år li)59

sionsgrundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen

föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra

kronor.

3 §.

Inkomst av anställning, för vilken utomlands bosatt försäkrad icke är

skattskyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift

från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter

det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt

1 § har att bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I uppgiften

skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och

adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den

tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den

försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exemplar

av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till

den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, in. in. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i

nämnda förordning.

4 §.

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som

framgår av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad till arbetstagare, som

avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall uppskattas i

enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreskriver. Vad nyss sagts skall

jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost eller bostad, som försäkrad

åtnjutit under bosättning utomlands.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader

som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, därest kostnaderna

minskade med erhållen kostnadsersättning uppgå till minst femhundra

kronor.

Riksförsäkringsanstalten äger meddela särskilda föreskrifter angående

beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt förordningen om

statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt

av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av

rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om

inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande underskott

å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.

5 §•

Efter anmaning av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet

eller lokal skattemyndighet åligger det försäkrad och hans

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

arbetsgivare att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angivits,

meddela de upplysningar, som finnas erforderliga för beräkning av

pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

6 §•

Förekommer anledning att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

hänföra belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst

av anställning, till inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest

hänföra visst belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit,

skall, där hinder ej möter, den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Dock

vare detta ej nödigt i fråga om misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

eller då eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen icke är erforderligt

för frågans bedömande.

7 §■

Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit oriktigt beräknad

på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller

ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig,

beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsunderlag

enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. belopp, som ingår i inkomst

av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller

belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant

underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av

sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för försäkrad,

skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,

undanröjas.

8 §•

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst

av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts

till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts

till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas

om avvikelsen och skälen härför.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke

avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om den beräknade

pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst som överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet

bestämt senast den 20 november under taxeringsåret skall, därest

debetsedel å slutlig skatt utfärdas för den försäkrade, angivas å debetsedeln.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Har pensionsgrundande inkomst bestämts efter nämnda tidpunkt, skall

underrättelse härom sändas till den försäkrade.

Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall underrättelse

om ändringen och skälen härför sändas till den försäkrade.

Underrättelse enligt första, andra eller fjärde stycket skall innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

9 §•

Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i rekommenderat

brev.

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall översändas

i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen

såsom obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbörande

kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning

54 § taxeringsförordningen stadgar.

10 §.

Handling, som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst

eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning,

må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin

befattning bör erhålla del därav. Ledamot av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd

må taga del av handling som nyss sagts.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den

mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger

honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling,

som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats

vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom handling,

som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må

ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller

yppa innehållet i sådan handling.

11 §•

Över sådant beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst,

varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven underrättelse

senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras

hos riksförsäkringsanstalten senast den 31 oktober under nämnda år. Har

den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit

underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär

anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke

under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i

8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel

eller underrättelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Över beslut, varigenom överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet

ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, må besvär

anföras hos riksförsäkringsanstalten inom en månad efter det den försäkrade

erhållit del av beslutet.

Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet vars beslut överklagas.

Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handlingarna

i målet till riksförsäkringsanstalten. Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsanstalten må dock ej utgöra

hinder för besvärens prövning.

Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt denna förordning

föres hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet

inom en månad efter det klaganden erhållit del av beslutet.

över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras.

Riksförsäkringsanstaltens, överståthållarämbetets och lokal skattemyndighets

beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Förslag

till

Förordning

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Om arbetsgivares avgifter

Inledande stadganden

1 §•

Angående debitering och uppbörd av avgift från arbetsgivare enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, bidrag från arbetsgivare jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt avgift

för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg

jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstalten

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten

bestämmer.

2 §•

I denna förordning förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter och bidrag enligt

1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift eller bidrag, som avses i 1 § första

stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till försäkringen för

allmän tilläggspension skall med lön enligt denna förordning förstås jämväl

sådan ersättning, som enligt 5 § andra stycket lagen om försäkring för allmän

tilläggspension anses såsom inkomst av anställning.

Avgiftsunderlag och uppgiftsskyldighet m. m.

3 §.

Avgiftsunderlag bestämmes av riksförsäkringsanstalten och angives i hela

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiflsår, då dödsfallet inträffade, a\- giftsunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som

den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

4 §.

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av

de i 1 § angivna lagarna samt förordningen angående redares avgift i vissa

fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. in. gälla följande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag för avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

skall, där fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 §

första stycket förordningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare,

vars lön hos arbetsgivaren under året icke uppgått till trehundra kronor,

så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas

efter regler, som fastställas av riksförsäkringsanstalten. Vad angår dylika

förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om

sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka

motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt sjömansskatt

värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen,

må göras i den mån riksförsäkringsanstalten så medgiver. Sådant

medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till

minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller,

efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

5 §•

Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd

arbetstagare med minst trehundra kronor, är skyldig att nästföljande år

utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas

å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de kontrolluppgifter,

vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten

taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av

uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Befrielse

från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsanstalten

eller, efter Konungens bemyndigande, av myndighet som anstalten bestämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i

samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen ävensom

hos riksförsäkringsanstalten och sjöinansskattekontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

6 §.

Arbetsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket

sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde

han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall

taxeras till sådan skatt, han hedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Vad nu

sagts om lokal skattemyndighet skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift

till sjömansskattekontoret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad

eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före utgången

av februari månad året näst efter utgiftsåret.

På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständigheter

hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må

myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan

tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

7 §•

Arbetsgivare, som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivaruppgift

eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, må anmanas att inkomma

med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig,

må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning

och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de upplysningar

som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördsförordningen,

skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar.

I fråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket

nämnda moment sägs.

Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsanstalten,

överståthallarämbetet, lokal skattemyndighet eller föreståndaren för

sj ömansskattekontoret.

I anmaning må vite föreläggas.

8 §•

överståthållarämbetet, de lokala skattemyndigheterna och sjömansskattekontoret

skola pa sätt riksförsäkringsanstalten närmare föreskriver utöva

kontroll av att uppgiftsskyldiglieten enligt denna förordning fullgöres.

9 §•

överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

åligger att till riksförsäkringsanstalten inom tid och på sätt anstalten bestämmer

överlämna det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.

10 §.

Har arbetsgivaruppgift ej avlämnats eller kan, på grund av brister i sådan

uppgift, i bokföring eller i anteckningar om utgivna löner, avgiftsunderlag

icke tillförlitligen beräknas, skall avgiftsunderlaget uppskattas efter vad

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och

omfattning finnes skäligt.

11 §•

Förekommer anledning att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från

arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning av

avgiftsunderlag lämnad uppgift, skall där hinder ej möter arbetsgivaren

beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt beträffande

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest

yttrande av arbetsgivaren uppenbarligen icke är erforderligt för frågans

bedömande.

12 §.

Har arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag lämnad uppgift icke blivit följd, skall till arbetsgivaren

sändas underrättelse om i vilka hänseenden uppgiften frångåtts

samt om skälen härför.

Har avgiftsunderlag bestämts för arbetsgivare, som underlåtit att lämna

uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag, skall underrättelse

om avgiftsunderlaget sändas till arbetsgivaren.

13 §.

Finner riksförsäkringsanstalten, att avgiftsunderlag bliv it oriktigt på

grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall

anstalten, sedan arbetsgivaren erhållit tillfälle att yttra sig, ändra avgiftsunderlaget,

därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning, då vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst belopp, som ingår i avgiftsunderlag, ansetts utgöra inkomst av

annat förvärvsarbete eller belopp, som icke hänförts till avgiftsunderlaget,

ansetts utgöra inkomst av anställning. Om ändringen skall arbetsgivaren

underrättas.

Ändring må icke ske efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har

arbetsgivaren avlidit, må för honom beräknat avgiftsunderlag icke höjas

efter utgången av andra året efter det, under vilket bouppteckning efter

honom blivit ingiven för registrering.

14 §.

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

det följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom

icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsanstalten

bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda

förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas

om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående

stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt

förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning

icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning

av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning

av 10 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsanstaltens beslut skall arbetsgivaren underrättas.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter

utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres

avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med

mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår,

under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

15 §.

Underrättelse som avses i 12—14 §§ skall innehålla upplysning om vad

som skall iakttagas vid anförande av besvär över riksförsäkringsanstaltens

beslut.

Underrättelse som nyss sagts ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari

vite förelagts, skall översändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Återkommer försändelse som obeställbar och förekommer anledning

antaga att vederbörande kan anträffas, skall underrättelsen eller anmaningen

delgivas honom i den ordning 54 § taxeringsförordningen stadgar.

Debitering och uppbörd m. m.

16 §.

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsanstalten och påföres i helt

antal kronor, varvid öretal bortfaller.

17 §.

Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsanstalten

icke annat bestämmer, påföras i samband med slutlig

skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. Vad nyss

sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest

anstalten finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje uppbördsdistrikt, såvitt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

13

gäller Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september under

året näst efter utgiftsåret, lämna vederbörande lokala skattemyndighet uppgift

om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

18 §.

Annan arbetsgivaravgift än som avses i 17 § uppbäres av riksförsäkringsanstalten.

19 §.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, debiteras

under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning å den slutliga

avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift.

Arbetsgivaravgift, som utöver tidigare påförd slutlig avgift skall erläggas

på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering, påföres

såsom tillkommande avgift.

20 §.

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Är den för utgiftsåret

fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension högre eller lägre än procentsatsen för det år

som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften.

Har slutlig avgift som avses i föregående stycke icke påförts arbetsgivaren,

skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall

den preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som

möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften.

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras,

därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att

avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst en

femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat fall

än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift

och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan särskild

omständighet föreligger.

21 §.

Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre överensstämmelse

med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas att utgå

med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda preliminära

avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även

i annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära avgiften

skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Jämkning må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den

preliminära avgiften därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning

skall av arbetsgivare ingivas före utgången av april månad året näst efter

utgiftsåret.

22 §.

Riksförsäkringsanstalten äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter

för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.

Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som

följer av 20 § första stycket eller finnes böra höjas genom jämkning, bör

arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften

bestämmes eller jämkning sker.

Har uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift

eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsanstalten,

skall arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför. Beträffande

sådan underrättelse skall gälla vad i 15 § stadgas.

23 §.

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiga eller kunna beräknas

komma att överstiga tjugufemtusen kronor, är skyldig att snarast till riksförsäkringsanstalten

anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet.

24 §.

Under varje år skall arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av

riksförsäkringsanstalten, erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan,

å ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift,

som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning

mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften.

25 §.

Belopp som avses i 24 § skall erläggas senast den 18 februari, om det understiger

trehundra kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i

envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december,

dock att de delbelopp, som skola erläggas senast den 18 i de fem förstnämnda

månaderna, skola avrundas till närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden

skall erläggas senast den 18 december.

Om det i 24 § avsedda beloppet under det år, då beloppet skall erläggas,

ändras genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller

om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, skall det belopp, som återstår

att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten

bestämmer, varvid såsom senaste inbetalningsdag eller senaste

inbetalningsdagar skall föreskrivas den 18 i månad eller månader, som

angivas i föregående stycke och som infalla under återstoden av året.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 15

Det sagda skall även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under

utgiftsåret.

Tillkommande avgift skall enligt riksförsäkringsanstaltens bestämmande

erläggas senast den 18 i månad eller månader, som angivas i första stycket,

dock att avgiften icke må fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.

26 §.

Riksförsäkringsanstalten må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva

anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som

uppbäres av anstalten och förfaller till betalning efter det ansökan om

anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter

utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.

Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet

icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för

beloppet.

Är arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift,

må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet

avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits,

skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod

oguldet.

27 §.

Riksförsäkringsanstalten har att utfärda räkning å arbetsgivaravgift, som

skall uppbäras av anstalten.

Räkning å belopp, som avses i 24 §, skall översändas till arbetsgivaren

senast den 18 januari.

28 §.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, skall, där

anstalten ej medgivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning till

anstaltens postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade

vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kostnadsfritt.

29 §.

Efter den 18 i envar av de i 25 § första stycket angivna månaderna åligger

det riksförsäkringsanstalten att upprätta och till vederbörande länsstyrelse

för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som

skolat inbetalas till anstalten men icke erlagts inom föreskriven tid eller,

om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång.

Ogulden del av arbetsgivaravgift skall anses omfatta avgifter och bidrag,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 ur 1959

som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i

arbetsgivaravgiften.

30 §.

Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av

nämnda förordning stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av

restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av

balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avgiftsbelopp

som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna

förordning tillkommer länsstyrelse eller riksräkenskapsverket, i stället utövas

av riksförsäkringsanstalten. Angående efterkrav och preskription skall

vad i 70 och 71 §§ uppbördsförordningen stadgas äga motsvarande tilllämpning,

dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda förordning sägs beträffande

länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsanstalten.

31 §.

Till arbetsgivare, vilken vinner nedsättning i eller befrielse från honom

påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsanstalten, skall

anstalten utan särskild ansökan återbetala vad denne för mycket erlagt.

Häftar arbetsgivaren för restförd arbetsgivaravgift, äger han utfå allenast

vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift.

Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna arbetsgivaravgiften

jämte restavgift.

Äger arbetsgivare på grund av nedsättning av slutlig avgift återbekomma

i 24 § avsett belopp eller del därav och sker återbetalning efter utgången av

det år varunder beloppet skolat erläggas, skall arbetsgivaren för tiden från

och med den 1 januari nästföljande år till och med den dag, då återbetalning

sker, erhålla ränta efter fem procent för år å vad han äger utfå av beloppet.

Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas

till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet

skulle understiga fem kronor.

Vid återbetalning av tillkommande avgift skall vad i tredje stycket sägs

äga motsvarande tillämpning, varvid skall iakttagas att, därest avgiften betalts

i flera poster och återbetalningen avser allenast viss del av det sammanlagda

avgiftsbeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det

eller de belopp som sist guldits.

Särskilda bestämmelser

32 §.

Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å arbetsgivaravgift,

som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. Dylik avgift

beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

33 §.

Den som i handling till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom

eller den han företräder leda till frihet från arbetsgivaravgift eller till

för låg sådan, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna

skola vid uppsåtlig gärning bestämmas till högst fem gånger det belopp, som

genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle

hava undandragits, dock minst etthundra kronor. I fråga om gärning, som

begås av grov oaktsamhet, skola böterna bestämmas till högst hälften av

vad nyss sagts, men likväl ej lägre än femtio kronor.

Den som frivilligt rättar oriktig uppgift vare fri från straff.

Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda

straffavgift med högst tre gånger det belopp, som undandragits eller kunde

hava undandragits. Ådömd straffavgift tillfaller kronan.

34 §.

Har arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning avlämna arbetsgivaruppgift,

icke behörigen avlämnat sådan uppgift inom föreskriven tid eller

avlämnar han arbetsgivaruppgift med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

icke är ägnad att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlag,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas arbetsgivare

som ej fullgör skyldighet att utan anmaning vid arbetsgivaruppgift foga

sådan uppgift varom förmäles i 5 § andra stycket.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Brott, som i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas endast efter anmälan

av riksförsäkringsanstalten.

35 §.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över femtusen kronor.

Om uttagande av förelagt vite har riksförsäkringsanstalten att göra hemställan

hos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan må talan ej

väckas.

36 §.

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen

eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsanstalten

inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning.

Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke

gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 12—14 §§.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse in2

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

givas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skatten.

Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till

riksförsäkringsanstalten.

37 §.

över beslut, varigenom vite förelagts, ävensom över beslut rörande anstånd

med avlämnande av arbetsgivaruppgift må klagan icke föras.

38 §.

Över annat beslut av riksförsäkringsanstalten enligt denna förordning än

i 37 § avses må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola

hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det klaganden

erhållit del av beslutet.

över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras.

Riksförsäkringsanstaltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av

förd klagan.

Om försäkrads egen avgift

39 §.

Avgift enligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension (ttilläggspensionsavgift)

skall, med iakttagande av vad i 40 § sägs, debiteras och

uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen.

40 §.

Tilläggspensionsavgift skall vara erlagd före den 1 oktober året näst efter

taxeringsåret eller, såvitt gäller i tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift,

inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken

den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt,

icke till fullo erlagts inom tid, som i första stycket sägs, skall den slutliga

och den tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften.

Innan omdebitering verkställes, skall den försäkrade beredas tillfälle att

yttra sig. Om verkställd omdebitering skall den försäkrade underrättas.

Sådan underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas

vid anförande av besvär över beslutet, och skall beträffande underrättelsen

i övrigt gälla vad i 15 § andra stycket stadgas.

41 §.

Skall enligt 9 § första stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspension

pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas

den försäkrade, oaktat tilläggspensionsavgift för året icke till fullo

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

erlägges inom tid som angives i 40 § första stycket, må riksförsäkringsanstalten

efter framställning från den försäkrade eller dödsboet efter honom

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av avgiften, därest

ömmande omständigheter föreligga.

42 §.

över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra stycket må

besvär anföras i den ordning, varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen.

Gemensamma bestämmelser

43 §.

Handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna

förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och

för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den

mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger

honom, jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller

handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som

upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom

handling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må

ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller

yppa innehållet i sådan handling.

44 §.

Riksförsäkringsanstalten äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan

av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs

under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som

av dessa avgifter kan enligt av Konungen fastställda grunder beräknas bliva

avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan

avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter

och bidrag ingå i nyssnämnda avgiftssumma.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande

länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsanstalten. Belopp, som

redovisas visst år, skall fördelas mellan avgifter och bidrag som i 1 § sägs i

samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de

under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna.

Riksförsäkringsanstalten må i samma ordning som i första stycket sägs

varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under näst
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

föregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan

av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

45 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1960 med följande

undantag och inskränkningar.

1. Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning första gången vid

beräkning av arbetsgivaravgift för år 1960.

2. Bestämmelserna i 16—31 §§ skola icke gälla beträffande sådana avgifter

och bidrag för år 1959, som enligt förordningen den 4 juni 1954 (nr

341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

m. m. skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen

eller som arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i ömsesidigt

försäkringsbolag har att erlägga.

3. Preliminär avgift för åren 1960 och 1961 skall, därest icke riksförsäkringsanstalten

finner särskild beräkning av avgiften böra ske för vinnande

av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften, utgå

för år 1960 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift

för år 1958 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring och 2,7 gånger hans bidrag för samma år

enligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt

för år 1961 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift

för år 1959 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring och 3,3 gånger hans bidrag för samma år enligt

lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp.

4. Räkning som avses i 27 § andra stycket skall år 1960 översändas till

arbetsgivaren senast den 31 januari.

5. Bestämmelserna i 44 § första och tredje styckena skola tillämpas första

gången år 1961.

6. Avgiftsbelopp, som enligt 44 § andra stycket inflyta till riksförsäkringsanstalten

under åren 1960 och 1961, skola fördelas mellan avgifter och

bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag

ingå i summan av de under år 1961 debiterade slutliga avgifterna.

Har kollektivavtal enligt 37 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension

godkänts efter det att arbetsgivaruppgift enligt denna förordning och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 21

kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringsförordningen avlämnats för år 1960,

åligger det arbetsgivare, som är bunden av avtalet, att till riksförsäkringsanstalten

senast inom två månader efter godkännandet inkomma med den

utredning, som anstalten må finna erforderlig för bestämmande av avgiftsunderlaget

för år 1960 i vad avser försäkringen för allmän tilläggspension,

ävensom nya kontrolluppgifter för år 1960 beträffande arbetstagare, å vilka

avtalet är tillämpligt. Kontrolluppgifterna, som skola avlämnas i två exemplar,

skola vara märkta på sätt rilcsförsäkringsanstalten föreskriver. Har

avgiftsunderlag för år 1960 redan bestämts för arbetsgivare som nu sagts,

skall sådant underlag undanröjas eller ändras efter vad som föranledes av

den enligt detta stycke avgivna utredningen.

Förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. skall upphöra att

gälla med utgången av år 1959, dock att förordningens bestämmelser även

därefter skola tillämpas i fråga om dels upprättande av arbetsgivarförteckning

för år 1959, dels ock debitering och uppbörd av sådana avgifter och

bidrag för sagda år, som skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i

uppbördsförordningen eller som avses i 7 § förstnämnda förordning.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla

den bestämmelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 ur 1959

Förslag

till

Förordning

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Redare skall för varje år å vad han under året utgivit i lön i penningar

eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos

honom, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, erlägga

avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension samt

bidrag jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp

enligt vad nedan sägs.

2 §•

Konungen skall fastställa procentsats dels för uttaget av avgiften till

försäkringen för allmän tilläggspension, dels ock för uttaget av ett sammanlagt

bidrag till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen.

Beslut om de båda procentsatser, som skola tillämpas för visst

år, skall fattas under året dessförinnan.

För avgiften skall procentsatsen för visst år utgöra en på sätt nedan

sägs bestämd andel av den procentsats, som med stöd av 32 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension fastställts för året. Procentsatsen för

bidraget skall utgöra samma andel av de sammanlagda procenttalen enligt

38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 § lagen om moderskapshjälp.

Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet

svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal

för den 31 december under de tre år, som närmast föregått det år

då procentsatserna fastställas. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en

bruttodräktighet understigande 300 registerton. Procentsatserna beräknas

med två decimaler.

3 §•

Avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension utgår efter den för

året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av

lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp

motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 23

honom under året multiplicerat med det i 10 § lagen om försäkring för allmän

tilläggspension omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång,

dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit

sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som

under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare

och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning,

medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas

med en decimal.

4 §•

Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen

utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas

för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan

därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat

överstigit femtontusen kronor. Härvid skall bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, så

ock från arbetstagare, som jämlikt 28 § lagen om allmän sjukförsäkring

undantagits från försäkringen för tilläggssjukpenning.

5 §•

Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen

skall fördelas mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen för

tilläggssjukpenning och moderskapshjälpen i enlighet med förhållandet

mellan de i 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 §

lagen om moderskapshjälp angivna procenttalen för bidragen till nämnda

ändamål.

6 §•

De närmare föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 §, 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 19561, skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 37 § samma förordning skall fogas ett nytt moment,

betecknat 5 inom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

25 §.

Allmän självdeklaration - Allmän självdeklaration skall därjämte

innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig

Belopp, som--

(Föreslagen lydelse)

— — dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte

innehålla de uppgifter, som

för särskilda fall föreskrivas i denna

förordning eller som erfordras

för beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension.

sådan förmögenhet.

— öretal bortfalla.

37 §.

2 mom. Vid avlämnande —--—--iakttagas följande.

Avser sådan---------förmånen utgått.

I kontrolluppgift,-------traktamentsersättning utgått.

Därest vid----------som avdragits.

I kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten

skall angivas, huruvida arbetsgivaren

har att för utgivet belopp erlägga

avgift enligt 33 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension.

Har arbetsgivare — —----sålunda uppburits.

I kontrolluppgift------preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling------före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som------till försäkringen.

1 Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se SFS 1959:173 och av 39 § 1 mom. se SFS 1958:299.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

25

(Nuvarande lydelse)

Uppgift skall avfattas å blankett

enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

(Föreslagen lydelse)

Uppgift skall avfattas å blankett

enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

År arbetsgivaren bunden av kollektivavtal

enligt 37 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, skall

uppgift rörande anställd, å vilken

avtalet är tillämpligt, vara märkt på

sätt riksskattenämnden föreskriver.

5 mom. Den som har att avlämna

kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten

skall senast den 31 januari under

taxeringsåret till inkomsttagaren

översända ett exemplar av uppgiften.

Om skyldighet att vid arbetsgivaruppgift,

som skall lämnas enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m., foga

kontrolluppgift som nyss sagts stadgas

i nämnda förordning.

1 mom. I särskilda

Uppgiftsskyldig

1. Den som---

avlämna kontrolluppgift.

2. Den som---— el
ler

gruppen. 9

9. Redare.

(Nuvarande lydelse)

39 §.

---—--följande

Vem uppgiften

skall avse

Den som---till
fälligt

arbete.

Medlem av arbetslaget

eller gruppen.

Den som erlagt sjömansskatt.

uppställning:

Vad uppgiften

skall avse

Åtnjutna förmåner,

därest icke uppgiftsskyldighet

utan anmaning

föreligger, med upplysning,

då förmånerna avse

kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits.

Till medlem utgivet

belopp.

Åtnjutna förmåner.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

1 mom. I särskilda

Uppgiftsskyldig

1. Den som---

avlämna kontrolluppgift.

(Föreslagen lydelse)

39 §.

-----följande uppställning:

uppgiften

Vem uppgiften

skall avse

Den som---till
fälligt

arbete.

2. Den som---el
ler

gruppen.

Medlem av arbetslaget

eller gruppen.

Vad

skall avse

Åtnjutna förmåner,

därest icke uppgiftsskyldighet

utan anmaning

föreligger, med upplysning

dels, då förmånerna

avse kortare tid än

helt år, om den tidrymd,

för vilken de åtnjutits,

och dels huruvida det

åligger arbetsgivaren att

för förmånerna erlägga

avgift enligt 33 § lagen

om försäkring för allmän

tilläggspension.

Till medlem utgivet

belopp med upplysning

huruvida det åligger arbetsgivaren

att för beloppet

erlägga avgift enligt

33 § lagen om försäkring

för allmän tilllåggspension.

9. Redare.

Den som erlagt sjömansskatt.

Åtnjutna förmåner.

Denna förordning tråder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som

erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

27

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom., 4 § 1 inom., 25 §

samt 27 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

slcogsvårdsavgifter, pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering,

sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska

försäkringen enligt lagen

om allmän sjukförsäkring, arbetsgivaravgifter

som avses i 2 ^ förordningen

om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från

arbetsgivare jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring m. m., sådana

byggnadsforskningsavgifter enligt

förordningen angående byggnadsforskningsavgift

vilka icke uppbäras

av riksförsäkringsanstalten, ävensom

annuiteter å avdikningslån och

å förskott för avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj :t-----— för

(Föreslagen lydelse)

§•

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering

(folkpensionsavgifter), avgifter enligt

34 § lagen om försäkring för allmän

tilläggspension (tillåggspensionsavgifter),

sj ukförsäkringsavgifter

för den obligatoriska försäkringen

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

arbetsgivaravgifter som avses

i 17 § förordningen angående

uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension,

m. in., sådana byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen angående

byggnadsforskningsavgift vilka

icke uppbäras av riksförsäkringsanstalten,

ävensom annuiteter å avdikningslån

och å förskott för avlösning

av frälseräntor.

kriften avses.

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom. och 25 § se SFS 1954:340, av 4 § 1 mom. se

SFS 1955:125, av 27 § 1 mom. se SFS 1958:300 samt av 27 § 3 mom. se SFS 1957:667.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

3 mom. Kvarstående skatt---nyss sagts.

För visst år erlagd preliminär eller

kvarstående skatt i kommun,

inom vilken vederbörande är skattskyldig

till statlig inkomstskatt,

skall anses i första hand utgöra betalning

av tilläggspensionsavgift för

året. I fråga om erlagd tillkommande

skatt skall motsvarande gälla beträffande

tilläggspensionsavgift som

ingår i den tillkommande skatten.

3 §.

1 mom. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

vilket så nära som möjligt kan antagas

motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, pensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift, kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel. 4

1 mom. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

vilket så nära som möjligt kan antagas

motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och

tingshusmedel.

4 §•

1 mom. Har lokal —--sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige icke kommer

att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att

erlägga tilläggspensionsavgift, samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kronor

för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och

trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola------antal kronor.

25 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering

skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med

tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,

därvid iakttages att sådan

avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han

fyller sjutton år, eller efter det under

vilket han fyllt sextiofem år;

att folkpensionsavgift uträknas

med tillämpning av 19 § lagen om

folkpensionering, därvid iakttages att

sådan avgift icke påföres någon för

inkomstår före det, under vilket han

fyller sjutton år, eller efter det under

vilket han fyllt sextiofem år;

att tilläggspensionsavgift uträknas

med tillämpning av den procentsats

för avgiftsuttaget, som fastställts för

inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad den i 91 § lagen om

allmän sjukförsäkring omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer för inkomståret

med iakttagande tillika av vad i 2 § 4 mom. denna förordning sägs;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas

med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret

bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhälle,

landsting och tingslag.

27 §.

1 m o m. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot

ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts

för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala

inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla

för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras

i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över

femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

alt skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som

enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten

debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas

med tillämpning av den för inkomståret

fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget,

därvid öretal bortfaller;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträknats

av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i

33 och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt

och nedsättning av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs,

i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debiteras

i en gemensam post; samt

att i 1 § omfönnäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera

annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor,

därvid öretal bortfaller.

3 mom. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta

3 mom. överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta med

nio procent, för en beräknad tid av

ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger ettusen kronor;

dock att det belopp, varå ränta

sålunda skall beräknas, skall avrundas

till närmast lägre hundratal kronor.

Vid bedömande av om och med

vilket belopp, ränta skall utgå, skall

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse)

skall utgå, skall i den slutliga skatten

icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas

sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret.

Vadi

(Föreslagen lydelse)

i den slutliga skatten icke inräknas

utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmälda avgifter eller

annuiteter med undantag av folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift, ej heller

skall i den preliminära skatten inräknas

sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter inkomståret.

omförmäld ränta.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960. 1 samband därmed

skall iakttagas att preliminär

B-skatt för inkomståren 1960 och

1961 må, därest skatten icke beräknas

med ledning av preliminär taxering,

bestämmas utan avseende å

skyldighet att erlägga tilläggspensionsavgift.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1950

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den

28 juni 19461 skall upphöra att gälla samt att 38 § 3 och 4 mom., 43 § 1 mom.

och 62 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

38

3 mom. Mantalsuppgift och arbetsgivareuppgift

skola lämnas enligt

av riksbyrån fastställda formulär.

Angående vad sådana uppgifter

skola innehålla förordnar Konungen.

Uppgifter, som här avses, må lämnas

i slutet konvolut försett med anteckning

om namn å den eller de

personer uppgiften avser.

4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter

och arbetsgivareuppgifter

skola i den ordning Konungen föreskriver

på statsverkets bekostnad

tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

(Föreslagen lydelse)

§•

3 mom. Mantalsuppgift skall

lämnas enligt av riksbyrån fastställt

formulär. Angående vad sådan uppgift

skall innehålla förordnar Konungen.

Uppgift, som här avses, må

lämnas i slutet konvolut försett med

anteckning om namn å den eller de

personer uppgiften avser.

4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter

skola i den ordning Konungen

föreskriver på statsverkets

bekostnad tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

43 §.

1 mom. Det åligger vederbörande

fastighetsägare eller den i hans ställe

är att insamla i 38 § 1 och 2 mom.

omförmälda uppgifter för fysiska

och juridiska personer inom fastigheten.

Uppgifterna skola

Det åligger---

Uppgifterna skola

1 mom. Det åligger vederbörande

fastighetsägare eller den i hans

ställe är att insamla i 38 § 1 mom.

omförmälda uppgifter för fysiska

personer inom fastigheten.

är stadgat,

å konvolutet.

---finnes anordnat.

Senaste lydelse av 38 § 2—4 mom., 43 § 1 mom. samt 62 § 2 mom. se SFS 1953:93.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,

har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederbörande

roteombud, pastor eller insamlingsställe

avlämna uppgift, varom

i 38 § 1 och 2 mom. förmäles.

62

2 in o m. Försummelse att lämna

sådan arbetsgivareuppgift, varom i

38 § 2 mom. förmäles, så ock underlåtenhet

att iakttaga vad i 41 § stadgas

straffes med böter högst trehundra

kronor.

(Föreslagen lydelse)

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,

har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederbörande

roteombud, pastor eller insamlingsställe

avlämna uppgift, varom i 38 §

1 mom. förmäles.

§•

2 m o in. Underlåtenhet att iakttaga

vad i 41 § stadgas straffes med

böter högst trehundra kronor.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960; dock skola äldre

bestämmelser gälla i fråga om uppgift

till mantalsskrivningen för år

1960 eller tidigare år. 3

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

38

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen

för tilläggssjukpenning. Bidraget

skall för varje kalenderår utgöra, såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen tjugofem

hundradels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

åttiofem hundradels procent,

allt av den lön i penningar eller

naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till sådana hos honom

anställda arbetstagare, som äro

obligatoriskt försäkrade enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring. Härvid

skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,

som jämlikt 28 § undantagits

från försäkringen för tillläggssjukpenning

eller som är utländsk

sjöman, vilken ej är mantalsskriven

i riket, och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger

femtontusen kronor för år räknat.

För beräkning av naturaförmåner

skall gälla vad i 8 § sägs. Grun
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för

tilläggssjukpenning. Bidraget skall

för varje kalenderår utgöra, såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen tjugofem

hundradels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

åttiofem hundradels procent,

allt av den lön i penningar eller

naturaförmåner i form av kost eller

bostad, som arbetsgivaren under året

utgivit till sådana hos honom anställda

arbetstagare, som äro obligatoriskt

försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Härvid skall

hänsyn icke tagas till arbetstagare,

vars lön under året ej uppgått till

trehundra kronor eller som jämlikt

28 § undantagits från försäkringen

för tilläggssjukpenning, och ej heller

till arbetstagares lön i vad lönen

överstiger femtontusen kronor för år

räknat.

Om beräkning av redares bidrag

1 Senaste lydelse av 38 § se SFS 1958:457.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

das försäkringsavgift, som arbetsgi- avseende lön till vissa sjömän är särvaren

skall erlägga jämlikt lagen om skilt stadgat,

yrkesskadeförsäkring, å särskild beräkning

av arbetstagares lön, skall

den sålunda beräknade lönen ligga

till grund jämväl vid beräkningen av

bidrag som i denna paragraf sägs.

Angående debitering-------därom förordnar.

Denna lag tråder i kraft den 1

januari 1960; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om bidrag

för år 1959 eller tidigare år.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 21 maj 1954 om moderskaps
-

hjälp1 skall erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

12

Arbetsgivare är skyldig att för varje

kalenderår erlägga bidrag till

kostnaderna för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner,

som han under året utgivit till sådana

hos honom anställda arbetstagare,

som äro obligatoriskt försäkrade

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

I fråga om sådant bidrag

skall i övrigt tillämpas vad som i

38 och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring

finnes stadgat om arbetsgivares

bidrag till försäkringen för

tilläggssj ukpenning.

sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivare är skyldig att för varje

kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna

för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner i

form av kost eller bostad, som han

under året utgivit till sådana hos

honom anställda arbetstagare, som

äro obligatoriskt försäkrade enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. I

fråga om sådant bidrag skall i övrigt

tillämpas vad som i 38 och 39 §§

lagen om allmän sjukförsäkring finnes

stadgat om arbetsgivares bidrag

till försäkringen för tilläggssjukpenning,

dock att beträffande beräkning

av redares bidrag avseende lön till

vissa sjömän gäller vad därom är

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om bidrag

för år 1959 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 12 § se SFS 1955:403.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

37

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12

Sist skola, i den mån ej bättre

rätt äger rum jämlikt 6 §, med

förmånsrätt ur gäldenärens egendom

så i fast som löst gäldas med

lika rätt sinsemellan: statlig in
komstskatt,

statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

fondskatt, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering, sjukförsäkringsavgift

för den obligatoriska försäkringen

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

bidrag från arbetsgivare

jämlikt sistnämnda lag och lagen om

moderskapshjälp, av statsverket förskjutna

försäkrings- och tilläggsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

samt avgiftstillägg jämlikt

lagen angående omreglering av vissa

ersättningar enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete m. m.,

samtliga skatter, avgifter och bidrag

dock endast om de enligt verkställd

debitering förfallit till betalning innan

beslutet om egendomens avträ
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Sist skola, i den mån ej bättre rätt

äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt

ur gäldenärens egendom så i

fast som löst gäldas med lika rätt

sinsemellan: statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,

ersättningsskatt, fondskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel, pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

avgift enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension,

sjukförsäkringsavgift för den obligatoriska

försäkringen enligt lagen om

allmän sjukförsäkring, bidrag från

arbetsgivare jämlikt sistnämnda lag

och lagen om moderskapshjälp samt

avgift för obligatorisk försäkring i

riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring jämte tillläggsavgift

enligt 39 § sistnämnda

lag och avgiftstillägg jämlikt lagen

angående omreglering av vissa ersättningar

enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete m. m.,

samtliga skatter, avgifter och bi
-

1 Senaste lydelse se SFS 1959:98.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse)

dande till konkurs meddelas men ej

tidigare än två år före konkursansökningens

ingivande. Förmånsrätt som

nu sagts må dock icke åtnjutas för

utskylder eller avgifter, som påförts

på grund av eftertaxering och som eljest

skolat förfalla till betalning före

den tid, för vilken förmånsrätt enligt

första punkten åtnjutes.

Enahanda förmånsrätt — — —

ansökningens ingivande.

Förmånsrätt som-----

ningens ingivande.

(Föreslagen lydelse)

drag dock endast om de enligt verkställd

debitering förfallit till betalning

innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas

men ej tidigare än två år före konkursansökningens

ingivande. Förmånsrätt

som nu sagts må dock icke

åtnjutas för utskylder eller avgifter,

som påförts på grund av eftertaxering

och som eljest skolat förfalla

till betalning före den tid, för

vilken förmånsrätt enligt första

punkten åtnjutes. Vad sist stadgats

skall åven gälla beträffande avgifter

eller bidrag, vilka påförts för avgiftsunderlag

som avses i 14 § förordningen

angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m.

- — tidigare än två år före konkurs
-

mer än två år före konkursansök
-

Denna lag tråder i kraft den 1

januari 1960.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

39

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala katte lagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. komuiunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till

31 § samma lag* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

35

5 in o in. Till intäkt som i 1 inom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av sådan

i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§•

5 m o m. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift eller

tilläggspensionsavgift, för vilken

avdrag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 m o in. I hemortskommunen —

1) för periodiskt------

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skatt
-

— — njuta avdrag:

eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skatt
-

1 Senaste lydelse av 35 § 5 inom. se SFS 1955:122, av 46 § 2 mom. se SFS 1958:296, av 53 §

1 mom. se SFS 1959:34 och av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se SFS 1954:204.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skyldige själv eller, i förekommande skyldige själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga fall, hans make eller hans omyndiga

barn; samt barn; samt

3) för dels-—- — ------— allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig--—--— eller avgiften.

Därest skattskyldig------nämnda tid.

Avdrag, som -— -----barnbidrag förelegat.

53

1 m o m. Skyldighet att — — —

för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

som restituerats, avkortats eller

avskrivits, i den mån avdrag därför

av den skattskyldige åtnjutits vid

tidigare års taxeringar;

b) staten:

för inkomst —--------

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av studerande

vid rikets universitet och högskolor

i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsstiftelser, allmänna

sjukkassor, understödsföreningar,

som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet,

jämlikt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av

§•

---— rörelse; samt

för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av

den skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar;

b) staten:

— av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna pensionsfonden,

pensionsstiftelser, allmänna

sj ukkassor, understödsföreningar,

som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp

eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse)

egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning

eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm och omfatta

allenast visst län eller del av län,

ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,

som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring

:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra-------

(Föreslagen lydelse)

för försäkring av egendom, å vilka

lagen om försäkringsrörelse icke

äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm

och omfatta allenast visst län

eller del av län, ävensom sådana

ömsesidiga försäkringsbolag, som

avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för

inkomst av fastighet;

eller rörelse.

Anvisningar till 31 §.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäkring

utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensionering,

dels ock belopp som utgår på

grund av pensionsförsäkring vare sig

denna tagits i samband med tjänst

eller annorledes.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäkring

utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensionering,

dels belopp, som utgår enligt

lagen om försäkring för allmän tilllåggspension,

dels ock belopp som utgår

på grund av pensionsförsäkring

vare sig denna tagits i samband med

tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses skälig.

Med efterlevandepension---personer leva.

Såsom efterlevandepension — —- — vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som — — — av efterlevandepensionen.

Skall enligt---två år.

Med kapitalförsäkring---än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,---Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken — — — dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall —--som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1960.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 26 juli 194

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom

om statlig inkomstskatt1 skola erhålla

(Nuvarande lydelse)

4

1 mom. Från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får,

med iakttagande av föreskriften i

22 §, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid

beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet

och rörelse i utlandet, dock att

avdrag icke får göras för underskott

i den mån hänsyn därtill tagits vid

beräkning av sjömansskatt, samt att

avdrag för realisationsförlust får göras

endast från realisationsvinst eller

lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga

är, eller sådan här i riket påförd tillkommande

skatt, varå skattskyldig

under förstnämnda år erhållit debetsedel,

allt till den del skatten skall

erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet.

. och 7 § förordningen den 26 juli 1947

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får,

med iakttagande av föreskriften i

22 §, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid

beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet

och rörelse i utlandet, dock att

avdrag icke får göras för underskott

i den mån hänsyn därtill tagits vid

beräkning av sjömansskatt, samt att

avdrag för realisationsförlust får göras

endast från realisationsvinst eller

lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd tillkommande

skatt, varå skattskyldig under

förstnämnda år erhållit debetsedel,

allt till den del skatten skall erläggas

till kommun eller annan kommunal

samfällighet eller avser så
-

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1958:297 och av 7 § se SFS 1959:35.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering

ävensom för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring,

allt i den omfattning som i 46

§ 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Har sådan

(Föreslagen lydelse)

dan tilläggspensionsavgift, som påförts

den skattskyldige under året

näst före taxeringsåret och för vilken

avdrag icke åt n jutes enligt näst följande

stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för folkpensionsavgifter

och tillåggspensionsavgifter

ävensom för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring,

allt i den omfattning som i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

överlåtande föreningen.

7 §•

Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

.studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsstiftelser,

allmänna sjukkassor, understödsföreningar,

med undantag för dem,

vilka enligt sina stadgar äga meddela

annan kapitalförsäkring än sådan

som omfattar kapitalunderstöd

å högst 500 kronor för medlem, jäm
-

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna pensionsfonden,

pensionsstiftelser, allmänna

sj ukkassor, understödsföreningar,

med undantag för dem, vilka enligt

sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring

än sådan som omfattar

kapitalunderstöd å högst 500

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

(Nuvarande lydelse)

likt lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser bildade

stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,

sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av egendom, å vilka

lagen om försäkringsrörelse icke

äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm

och omfatta allenast visst län

eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga

försäkringsbolag, som avses

i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för all inkomst;

f) kyrkor, andra---

Aktiebolag och —--

Om aktierna — —--

Riksskattenämnden må,

Att personer,----

(Föreslagen lydelse)

kronor för medlem, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp

eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag för

försäkring av egendom, å vilka lagen

om försäkringsrörelse icke äger tilllämpning

eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm

och omfatta allenast visst län eller

del av län, ävensom sådana ömsesidiga

försäkringsbolag, som avses i

lagen om yrkesskadeförsäkring:

för all inkomst;

hänförlig verksamhet,

bolagens verksamhet,

lös egendom.

—---icke föras.

samma paragraf.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 januari 1960.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

45

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)

angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, alt 3 § förordningen den 22 maj 1953 angående

byggnadsforskningsavgift1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Byggnadsforskningsavgift påföres

av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforskningsavgiften

skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat i förordningen

den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd

av vissa försäkringsavgifter enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring

m. m., därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift,

som pålägges

arbetsgivare, för vilken försäkring

icke är gällande i anstalten, skall

iakttagas vad i nämnda förordning

stadgats rörande avgift, som uttages

från arbetsgivare vilken i regel har

minst fem arbetstagare i sin tjänst.

Byggnadsforskningsavgift påföres

av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforskningsavgiften

skall i tillämpliga delar gälla

vad i förordningen angående uppbörd

av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension,

m. m. är stadgat rörande arbetsgivaravgift.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 januari 1960; dock skola äldre

bestämmelser gälla i fråga om byggnadsforskningsavgift

för år 1959 eller

tidigare år.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1958:201.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Inledning

Lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension1

förutsätter i vissa hänseenden, att lagens regler kompletteras genom bestämmelser

i särskilda författningar, antingen beslutade av Konungen och riksdagen

gemensamt eller utfärdade av Konungen ensam. Sålunda föreskrives

i 7 §, att närmare bestämmelser rörande beräkning av de i den pensionsgrundande

inkomsten ingående inkomstslagen inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete skall beslutas av Konungen med riksdagen.

Enligt samma paragraf skall särskilda bestämmelser gälla om beräkning av

inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller har att

erlägga sjömansskatt. Vidare skall Konungen med riksdagen enligt 35 §

förordna om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Det förutsättes

också i 33 § att särskilda bestämmelser skall utfärdas rörande

grunderna för beräkning av arbetsgivaravgift för lönerna till vissa sjömän.

I lagens 55 § återfinnes ett allmänt stadgande om att de närmare föreskrifter,

som är erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller

efter Konungens bemyndigande av pensionsmyndigheten. Bland de frågor,

rörande vilka Konungen torde få besluta med stöd av sistnämnda stadgande,

märkes förfarandet vid ansökan om pension och prövning av sådan ansökan

samt sättet för utbetalning av pensionerna.

Åtskilliga av de spörsmål, vilka sålunda måste regleras i särskild ordning,

aktualiserar frågan om tilläggspensioneringens administration. Enligt 3 §

i lagen handhas försäkringen av den centrala myndighet (pensionsmyndigheten)

och de lokala organ, som Konungen bestämmer. Konungen äger

emellertid jämlikt 62 § förordna, att uppgifter, som enligt lagen skall handhas

av pensionsmyndigheten, tills vidare skall fullgöras av annan myndighet.

Genom kungörelse den 28 maj 1959 (nr 294) har Konungen med stöd av

3 § i lagen förordnat, att riksförsäkringsanstalten skall vara pensionsmyndighet.

Valet av riksförsäkringsanstalten som pensionsmyndighet får ses mot

bakgrunden av att det administrativa arbetet inom tilläggspensioneringen

under de tre första åren, då pensioner ännu inte utbetalas, i huvudsak kommer

att avse beräkning och registrering av pensionsgrundande inkomster

samt debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Socialförsäkringens

administrationsnämnd2, som tillsattes i juni 1958 och som utreder

och förbereder frågorna om tilläggspensioneringens administration, har med

hänsyn till de administrativa arbetsuppgifter som enligt vad nyss sagts

kommer att bli aktuella i inledningsskedet som en första etapp i sitt arbete

utarbetat förslag rörande dessa uppgifters handhavande m. m. I ett den 23

1 Denna lag benämnes i det följande TPL.

2 Överdirektören R. Broberg, ordförande, borgarrådet Hj. Mehr, generaldirektören Y. Samuelsson,

förste vice talmannen A. Strand och landskamreraren A.Wigert.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

maj 1959 avgivet betänkande, benämnt Tilläggspensioneringens administration

(SOU 1959: 12), har nämnden sålunda framlagt förslag till förordning

om beräkning av pensionsgrundande inkomst m. m. enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension och förordning om uppbörd av arbetsgivares

socialförsäkringsavgifter m. m. ävensom föreslagit ändringar i åtskilliga

författningar, bl. a. på skatteväsendets och socialförsäkringens område.

Frågan om sättet för beräkning av arbetsgivaravgifter för lön till sjömän,

som har att erlägga sjömansskatt, har vidare utretts av särskild utredningsman

— landskamreraren A. Morén — vilken den 19 maj 1959 avgivit en

promemoria (stencilerad) med förslag till lag i ämnet m. m.

över nämndens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försvarets

fabriksstyrelse, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksskattenämnden,

centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, uppbördsorganisationskommittén,

kommittén för maskinell databehandling, besvärssakkunniga,

riksarkivet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska bankföreningen,

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Socialförsäkringsbolagens

förening och Stockholms stad samt, såvitt angår ett

av nämnden framlagt förslag till ändrad lydelse av 17 kap. 12 § liandelsbalken,

hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Nedre Norrland.

Flera remissorgan har vid sina yttranden fogat utlåtanden från underordnade

myndigheter och organisationer m. fl.

Remissyttranden över promemorian har avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, sjöfartsstvrelsen,

järnvägsstyrelsen, kammarrätten, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden,

statens organisationsnämnd, sjömansskattenämnden, uppbördsorganisationskommittén,

Sveriges redareförening, Rederiföreningen

för mindre fartyg, Landsorganisationen i Sverige, Svenska sjukkasseförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening

och Svenska maskinbefälsförbundet, varvid de fyra sistnämnda

organisationerna avlämnat ett gemensamt yttrande.

Vid remiss till lagrådet av vissa av författningsförslagen lämnade föredragande

departementschefen, statsrådet Nilsson, en redogörelse för hithörande

frågor. Han gav därvid först en översikt av vissa bestämmelser om

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

tilläggspensioneringen och redovisade därefter, under rubriken Administrativa

organ och deras uppgifter in. in., förslagens huvudgrunder. I ett avslutande

avsnitt upptog departementschefen författningsförslagen till närmare

behandling.

De till lagrådet hänvisade författningsförslagen lämnades av lagrådet

utan erinran.

I det följande återges av departementschefens anförande vid lagrådsremissen

endast översikten av vissa bestämmelser om tilläggspensioneringen och

redogörelsen för departementschefens egen inställning beträffande författningsförslagens

huvudgrunder. I övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser

Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension avser försäkringen

att bereda ålders-, förtids- och familjepension utöver folkpensionen. Rätten

till pension grundas på inkomst av förvärvsarbete, vilken inkomst också

ligger till grund för beräkningen av avgifter till försäkringen (1 §). Svenska

medborgare är försäkrade från och med det kalenderår varunder de fyller

16 år. Detsamma gäller utlänningar, som är mantalsskrivna i Sverige. En

person, som inte längre är svensk medborgare eller här i riket mantalsskriven

utlänning men som tidigare tillgodoräknats pensionspoäng, anses alltjämt

vara försäkrad (2 §).

För varje år skall för sådana försäkrade som är svenska medborgare eller

här i riket bosatta utlänningar beräknas pensionsgrundande inkomst. Sådan

inkomst beräknas dock ej för år varunder den försäkrade avlidit eller för

år efter det då han fyllt 65 år. Inte heller beräknas sådan inkomst för tidigare

år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension från tilläggspensioneringen

eller invalidpension eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen.

Utgår invalidpensionen enligt 3 § 2 mom. andra stycket i sistnämnda lag

skall dock pensionsgrundande inkomst beräknas. Den pensionsgrundande

inkomsten beräknas på grundval av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete (4 §).

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst. Har lönen från en och samme arbetsgivare

under ett år inte uppgått till 300 kronor räknas den dock inte till inkomst

av anställning. Om en försäkrad utfört arbete för annans räkning utan att

vara anställd i dennes tjänst, kan den försäkrade och den som utgivit ersättningen

komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av

anställning, dock endast då fråga är om ersättning i pengar som uppgått

till minst 300 kronor under ett år. Vid beräkning av inkomst av anställning

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

tas inte hänsyn till lön eller ersättning från arbetsgivare, som är bosatt utom

riket eller som är utländsk juridisk person, i andra fall än då den försäkrade

sysselsatts vid skötseln av fastighet, som är belägen i Sverige, eller i rörelse

som bedrives från här beläget fast driftställe. Inte heller tas hänsyn till lön

eller ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i

Sverige eller från person som tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts

och inte är svensk medborgare (5 §).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven

rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den

försäkrade själv, samt ersättning i pengar för arbete för annans räkning,

allt i den mån inkomsten inte skall hänföras till inkomst av anställning.

Om inkomsten av rörelse, av jordbruksfastighet eller av arbete för annans

räkning inte uppgår till 500 kronor under ett år, räknas den inte med (6 §).

Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under ett

visst år skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig

inkomstskatt avseende nämnda år. Gäller taxeringen ett beskattningsår, som

inte sammanfaller med ett kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret

anses ha åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Det är förutsatt, att Konungen med riksdagen skall besluta närmare

bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete liksom att särskilda regler skall finnas

om beräkning av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt

utomlands eller erlägger sjömansskatt (7 §).

Den pensionsgrundande inkomsten utgöres av summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

basbeloppet vid årets början. Olika begränsningar gäller dock. Om

summan överstiger dubbla basbeloppet, skall den inkomst av annat förvärvsarbete,

som ingår i den överskjutande delen, medräknas bara till två

tredjedelar. I första hand skall inkomsten av anställning avräknas mot basbeloppet

och dubbla basbeloppet. Den del av summan, som överstiger 7 1/,

gånger basbeloppet, skall inte beaktas vid beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten. Reduktionen skall härvid i första hand göras på inkomsten

av annat förvärvsarbete. Både den inkomst av anställning och den inkomst

av annat förvärvsarbete, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten,

avrundas till närmast lägre hundratal kronor (8 §).

Varje års pensionsgrundande inkomst skall omvandlas i pensionspoäng,

som utgöres av den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet

vid årets ingång. Beräkningen göres med två decimaler. I den mån den

pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete,

tillgodoräknas pensionspoäng endast om pensionsavgift till fullo

erlagts för den delen av den pensionsgrundande inkomsten. Oavsett om avgiftsbetalningen

fullgjorts tillgodoräknas dock poäng för det år, varunder

den försäkrade fyller 65 år eller, vid ansökan om annan pension än ålders4

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

pension från 67 års ålder, för de två år, som föregår det år då pension skall

börja utgå. För år då en försäkrad åtnjuter tilläggspension i form av förtidspension

enligt 16 § (huvudfallet) tillgodoräknas den försäkrade på visst

sätt beräknad pensionspoäng, fastän enligt 4 § pensionsgrundande inkomst

inte beräknas för honom (9 §). I de fall då pensionspoäng tillgodoräknas

oavsett om betalning av egenavgifter fullgjorts eller ej, får den oguldna avgiften

avdragas på utfallande pension (50 §).

Basbeloppet utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Det är indexreglerat

och dess aktuella storlek erhålles genom multiplikation av nyss

nämnda belopp med ett bråk med det aktuella pensionspristalet enligt folkpensioneringslagen

i täljaren och pensionspristalet för december 1957, som

var 119, i nämnaren. Avrundning sker till närmaste hundratal kronor

(10 §).

En försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt

angår inkomst av annat förvärvsarbete. Sådant undantagande innebär,

att hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning

av den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Anmälan om undantagande

kan återkallas, sedan den ägt giltighet i 5 år. Har anmälan återkallats

kan ingen ny anmälan göras (36 §).

En huvudorganisation av arbetstagare kan före den 1 juli 1961 under

vissa förutsättningar genom kollektivavtal komma överens med arbetsgivarparten

om undantagande från försäkringen såvitt rör inkomst av arbete, som

avses med avtalet. Sådan inkomst hos en av avtalet bunden arbetsgivare

skall inte inräknas i den pensionsgrundande inkomsten för arbetstagare, på

vilken avtalet är tillämpligt. Avtalet kan i vissa fall vara tillämpligt även på

arbetstagare, som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen (37

—39 §§). Kollektivavtal om undantagande skall registreras hos riksförsäkringsanstalten,

som prövar om det uppfyller lagens fordringar. Befinnes så

ej vara fallet, vägras registrering och avtalet är ogiltigt (40 §).

Rätt till ålderspension föreligger från och med den månad, varunder den

försäkrade fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats

honom för minst tre eller, i fråga om utlänning, minst tio år (11 §

1 st.).

Ålderspensionen utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den

månad, som pensionen avser, och medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodoräknats

den försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknats honom för

mer än 15 år, skall medeltalet beräknas på de 15 högsta poängtalen. Har

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, reduceras

pensionen med 1/3o för varje år, som fattas i detta antal. Om undantagande

ägt giltighet för försäkrad eller om han försummat att erlägga egen

avgift på inkomst av annat förvärvsarbete, skall hans ålderspension utgöra

sextio procent av så stor del av den förut angivna produkten, som svarar mot

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 0)59

förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den

försäkrade (dock högst 30), och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket

den försäkrade till följd av undantagandet eller avgiftsförsummelsen inte

alls tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Det

sistnämnda talet 30 får vid denna beräkning dock ej ökas till mer än 50

(12 §).

Den försäkrade äger valfrihet att ta ut ålderspensionen före eller efter

den förut angivna generella pensionsåldern. Ålderspensionen får dock uppbäras

tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder (11 § 2

st.). Om ålderspensionen uttages före eller efter den generella pensionsåldern

minskas resp. ökas pensionen med 0,6 procent för varje månad som, då

pensionen börjar utgå, återstår till resp. förflutit från ingången av den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. Hänsyn tas därvid dock ej

till tid efter den månad, under vilken den försäkrade fyllt 70 år (13 §).

Förtidspension utgår till försäkrad, som på grund av nedsättning i arbetsförmågan

som inträffat efter det han blev försäkrad enligt TPL åtnjuter

folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag (dock ej invalidpension

enligt 3 § 2 mom. 2 st. folkpensioneringslagen). Beträffande utlänning

förutsättes tillika, att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst 5 år

(14 §). År nedsättningen av arbetsförmågan fullständig, utges hel förtidspension.

I annat fall utges 60 procent av hel förtidspension (15 §).

Om den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de

fyra åren närmast före det år då folkpensionen började utgå, skall hel förtidspension

utgå med samma belopp, vartill ålderspensionen skulle uppgå,

därest den försäkrade fyllt 67 år och för varje år från och med det, då förtidspensionen

börjar utgå, till och med det, då han fyller 65 år, antas ha

tillgodoräknats pensionspoäng, motsvarande medeltalet av de två högsta

poängtalen under nämnda fyraårsperiod. Pension enligt vad nu sagts må

dock ej utgå, om undantagande ägde giltighet, då folkpensionen började

utgå, samt undantagandet föranlett, att den försäkrade för något av de fyra

förutnämnda åren gått förlustig mer än en pensionspoäng (16 §).

Har den försäkrade inte rätt till förtidspension enligt de grunder, som

angives i 16 §, men skulle han ha varit berättigad till ålderspension, om han

uppnått 67 års ålder den månad, då folkpensionen började utgå, skall hel

förtidspension utgå med belopp, motsvarande vad den försäkrade skulle ha

erhållit i ålderspension, om denna börjat utgå från och med nämnda månad

(17

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. Änkepension

utgår till änka, som ingått äktenskap med den försäkrade senast den

dag då han fyllde 60 år, förutsatt att äktenskapet varat minst 5 år. Hade

makarna vid mannens död gemensamma barn, utgår änkepension även om

dessa villkor ej är uppfyllda. Barnpension utgår till den försäkrades barn

under 19 år (22, 23 och 25 §§).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

Om endast en efterlevande finnes, som har rätt till familjepension, utgör

familjepensionen 40 procent av hel förtidspension, som den försäkrade uppbar

vid dödsfallet eller skulle ha varit berättigad till vid total förlust av

arbetsförmågan, eller, om han uppbar ålderspension vid dödsfallet, av den

från 67 år utgående ålderspensionen. För två sådana efterlevande utgör

familjepensionernas sammanlagda belopp 50 procent, för tre 60 procent,

för fyra 70 procent och för fem eller flera 80 procent av ålders- eller förtidspensionen

(24, 26 och 27 §§).

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning av den

med avgifter uppbyggda allmänna pensionsfonden (31 §). Konungen med

riksdagen fastställer procentsats för uttaget av avgifter till försäkringen

(32 §). Genom lag den 28 maj 1959 (nr 292) har procentsatsen bestämts till

3 för 1960, 4 för 1961, 5 för 1962, 6 för 1963 och 7 för 1964.

Beträffande arbetsgivarnas avgifter stadgas, att en arbetsgivare för varje

år skall erlägga avgift efter den för året gällande procentsatsen på summan

av vad han under året utgivit till sina arbetstagare i lön i pengar eller naturaförmåner

eller i annan ersättning i pengar, som enligt överenskommelse

mellan honom och den som utfört arbete för hans räkning skall anses såsom

inkomst av anställning. Från den nämnda summan skall dock vid avgiftsberäkningen

avdragas dels ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande

basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet

arbetstagare hos arbetsgivaren under året och dels för varje arbetstagare

den del av hans lön som för år räknat överstigit 7 ‘/s gånger basbeloppet.

När dessa beräkningar göres skall en arbetstagare, som under hela året

varit anställd med full arbetstid, räknas som en hel arbetstagare och en

arbetstagare, som varit anställd i mindre omfattning, medräknas blott i

motsvarande mån. Om särskilda skäl föreligger kan andra sätt för avgiftens

beräkning få användas, om resultatet blir i huvudsak detsamma. Vid all

avgiftsberäkning skall man bortse från arbetstagare, som fyllt 65 år före

årets ingång, och från arbetstagare, vars lön inte uppgått till 300 kronor.

Avgift skall heller inte erläggas i vissa angivna fall, då lönen eller ersättningen

i arbetstagarens hand inte beaktas vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst. Beträffande avgift för lön till vissa sjömän förutsättes att

särskilda regler skall gälla (33 §).

Om inkomst av annat förvärvsarbete ingår i den pensionsgrundande inkomsten,

skall den försäkrade själv erlägga avgift med den för året gällande

procentsatsen på den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör

från inkomst av annat förvärvsarbete. Befrielse från avgift förutsättes kunna

förekomma i vissa fall enligt vad därom särskilt kommer att stadgas

(34 §).

Konungen med riksdagen skall förordna om debitering och uppbörd av

avgifterna (35 §).

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Klagan över beslut av lokalt pensionsorgan skall föras genom besvär hos

riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet. Över riksförsälcringsanstaltens

beslut föres klagan genom besvär hos Konungen i statsrådet.

Fullföljd av talan är i regel inte tillåten annat än efter tillstånd av

riksförsäkringsanstalten. Besvärstiden regleras genom lagen den 4 juni

1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut

och utgör tre veckor från det klaganden fick del av beslutet; för menighet

är besvärstiden fem veckor. Riksförsäkringsanstaltens och lokalt organs

beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan. I fråga om besvär

i ärenden, som skall behandlas i av Konungen med riksdagen beslutade författningar

om beräkning av pensionsgrundande inkomst samt om debitering

och uppbörd av avgifter till försäkringen, skall gälla vad i dessa författningar

stadgas (53 §).

TPL träder i kraft den 1 januari 1960. Pension skall dock inte utgå före

den 1 januari 1963 (56 §).

Enligt lagens övergångsbestämmelser skall för år 1960 pensionsgrundande

inkomst ej beräknas för den, som under året fyller 65 år. Inte heller skall

avgift beräknas för lön eller annan ersättning till sådan person (58 §).

Anmälan om undantagande må med giltighet från och med år 1960 göras

under nämnda år samt under första halvåret 1961 (60 §).

Försäkrad, som är svensk medborgare och fyller 67 år under år 1963, äger

rätt till ålderspension, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för två år

Kravet på 30 pensionsgrundande år för rätt till full ålderspension nedsättes

i inledningsskedet till att avse blott 20 år för att under en period av tio år

därefter successivt höjas till 30 år (57 §).

Administrativa organ och deras uppgifter m.m.

D ep art em entsch efen

Genom det beslut som fattades vid innevarande riksdags vårsession om

införande av en allmän tilläggspensionering togs det avgörande steget mot

förverkligandet av en pensionsreform i vårt land, som syftar till att bereda

alla ett betryggande ålders-, invalid- och familjeskydd. Tilläggspensioneringen

har i den antagna lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari

1960, konstruerats som en lagtekniskt fristående påbyggnad på folkpensioneringen,

en anordning som betingats av önskemålet att så snart som möjligt

kunna sätta tilläggspensioneringen i funktion. Såsom mål för pensionsreformen

har emellertid uppställts att folkpensioneringen skall sammangjutas

med tilläggspensioneringen till ett enhetligt pensionssystem, som

regleras i en och samma lagstiftning. I det reformarbete som härvid förestår

ingår även en successiv ökning av folkpensionsförmånerna, förbätt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

ringar av familjeskyddet och en omdaning av invalidpensioneringen. Vidare

aktualiseras frågan om en materiell samordning mellan det nya pensionssystemet

och närliggande socialförsäkringsgrenar, nämligen sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Det angivna reformarbetet avser de materiella bestämmelserna men måste

helt naturligt åtföljas av en motsvarande omdaning på det administrativa

planet. Här blir målet att åstadkomma en organisatorisk samordning mellan

folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan dem och närliggande

socialförsäkringsgrenar. Åt socialförsäkringens administrationsnämnd har

anförtrotts att utreda pensionsreformens administrativa spörsmål.

De arbetsuppgifter, vilka ligger inom det reformprogram som här i korthet

angivits, är mycket omfattande. Vid anmälan i statsrådet av frågan om

allmän tilläggspensionering uttalade jag, att ansträngningarna torde böra

inriktas på att i vart fall åstadkomma en enhetlig pensionslagstiftning senast

till år 1963, dvs. till den tidpunkt då de första tilläggspensionerna skall

utbetalas (prop. 1959: 100).

Innan den i år beslutade lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension

träder i kraft den 1 januari 1960, måste en mängd frågor rörande

pensioneringens administrativa handhavande få en lösning. Av det förut anförda

följer att någon definitiv organisation av förvaltningsapparaten för

den allmänna tilläggspensioneringen inte kan fastställas redan i detta sammanhang.

Det kan inte heller anses önskvärt att nu skapa en egen administrativ

organisation för tilläggspensioneringen, eftersom man på längre

sikt syftar till en långtgående administrativ samordning med närliggande

socialförsäkringsgrenar. För dagen gäller det att på lämpligaste sätt skapa

förutsättningar för att föreliggande förvaltningsuppgifter på tilläggspensioneringens

område skall kunna fullgöras tillfredsställande under tiden till

dess en mera slutgiltig förvaltningsapparat för de olika socialförsäkringsgrenarna

kan byggas upp.

Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande framlagt

ett förslag om en sådan provisorisk organisation av tilläggspensioneringens

förvaltning, som i huvudsak bygger på att redan befintlig administration

skall utnyttjas för de aktuella arbetsuppgifternas bestridande.

Härvid har nämnden strävat efter sådana lösningar, som inte hindrar att

man vid den definitiva regleringen väljer andra anordningar än de för inledningsskedet

förordade. Kring denna förslagets grundtanke råder allmän

uppslutning bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över

nämndens betänkande. Enligt min uppfattning är det lyckligt att man på

detta sätt utan att binda sig för en viss organisation får möjlighet att utan

tidsutdräkt sätta tilläggspensioneringen i verket och jag ansluter mig

till de principer på vilka administrationsnämndens förslag vilar.

Även om några invändningar inte rests mot att i försäkringens inledande

skede anlita befintliga myndigheter och organ för dess administrerande

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 55

spåras dock i en del yttranden en viss oro över att så inånga olika slags organ

enligt administrationsnämndens förslag avses komma att erhålla uppgifter

på detta fält. Enligt förslaget skall bl. a. de lokala skattemyndigheterna

fastställa pensionsgrundande inkomst och uträkna avgifter, som den

försäkrade själv erlägger, de allmänna centralsjukkassorna registrera pensionsgrundande

inkomst och uträkna pensionspoäng, riksförsäkringsanstalten

debitera och i viss omfattning uppbära arbetsgivaravgifter samt slutligen

pensionsstyrelsen utbetala pensioner, när detta från och med år 1963 blir

aktuellt.

Det kan onekligen synas som om en alltför långt driven splittring kännetecknar

arbetsuppgifternas fördelning på olika organ. Förslaget måste dock

ses i belysning av det arbete på en enhetlig organisation av socialförsäkringens

administration i stort, som härnäst står på administrationsnämndens

program. Vid en blick på det nu föreliggande förslaget faller det i

ögonen att något uttalande om de organ, som skall pröva ansökningar om

tilläggspension, inte gjorts av administrationsnämnden. Avgörandet i denna

fråga, som kan anstå till 1962, är intimt förknippat med den omdaning av

invalidpensioneringen inom folkpensioneringen, som nu utredes av 1958

års socialförsäkringskommitté och som kommer att påverka även tilläggspensioneringens

regler om förtidspension. Så mycket torde kunna sägas om

den framtida invalidpensioneringen inom det enhetliga pensionssystem, som

folk- och tilläggspensioneringarna kommer att bilda, att prövningen av pensionsansökningar

kommer att kräva medverkan av ett kvalificerat organ på

det lokala eller regionala planet. Tanken faller härvid närmast på de allmänna

centralsjukkassorna, bl. a. med hänsyn till att en långtgående samordning

mellan pensioneringen och sjukförsäkringen inte kan undvaras. En

utveckling mot enhetliga socialförsäkringsorgan för länen och de landstingsfria

städerna med de nuvarande centralsjukkassorna som stomme kan

således skönjas. Den centrala ledningen av en materiellt och administrativt

samordnad socialförsäkring kan givetvis inte i längden vara uppdelad på

två ämbetsverk, utan en sammansmältning av riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen framstår härvid som en naturlig konsekvens av socialförsäkringens

förenhetligande. Om utvecklingen blir denna, vilket synes mig

sannolikt, låter sig administrationsnämndens organisationsplan för den

första tiden väl förena med en slutlig reglering enligt antydda riktlinjer,

och nämndens förslag om fördelningen av arbetsuppgifterna på olika organ

är följdriktig. Förslaget innebär samtidigt att en betydande handlingsfrihet

bevaras ännu någon tid.

Vid sidan av organ, som kan tänkas ingå i en framtida gemensam socialförsäkringsadministration,

förutsättes enligt förslaget att de lokala skattemyndigheterna,

dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, skall medverka

vid handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. De lokala skatte
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1959

myndigheternas medverkan föreslås i främsta rummet knuten till arbetet

med fastställande av pensionsgr undan de inkomst för

de försäkrade. Enligt TPL skall de båda inkomstslagen inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete, som tillsammans utgör den pensionsgrundande

inkomsten, beräknas på grundval av den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten. Såsom statsmakterna förutsatte vid lagens

tillkomst och som närmare skall behandlas i det följande är avsikten att

samma uppgiftsmaterial, som ligger till grund vid taxeringen, skall utnyttjas

även för den pensionsgrundande inkomstens beräkning. Uppgiftsmaterialet

kommer att i viss utsträckning behövas samtidigt såväl för arbetet

på beskattningssidan som för fastställande av den pensionsgrundande

inkomsten. Härav följer att sistnämnda arbetsuppgift knappast kan läggas

på något annat organ än ett som har med beskattningsväsendet att göra.

Riktigheten av denna uppfattning har lämnats obestridd vid remissbehandlingen,

och administrationsnämndens förslag att de lokala skattemyndigheterna

skall få hand om uppgiften har också godtagits. Endast besvärssakkunniga

har en avvikande mening och förordar i stället taxeringsnämnderna.

I nuvarande läge synes det inte lämpligt att anförtro taxeringsnämnderna

den betydande nya uppgift, som beräkningen av pensionsgrundande

inkomst innebär. Ett sådant förfarande skulle strida mot de nyligen vidtagna

åtgärderna att så mycket som möjligt begränsa taxeringsnämndernas

verksamhet till sådant arbete, som direkt tar sikte på en effektiv och riktig

taxering. Jag förordar därför, att administrationsnämndens förslag genomföres

som en huvudregel.

\ ad gäller förhållandena i Stockholm har administrationsnämnden

utgått från att samma system skall tillämpas där som i landet i

övrigt. Nämnden har emellertid uttalat, att det för Stockholms del kan övervägas

att anförtro arbetet med bestämmande av pensionsgrundande inkomst

inte åt den lokala skattemyndigheten dvs. Stockholms stads uppbördsverk

utan åt överståthållarämbetets skatteavdelning, men att frågan härom bör

ses i samband med spörsmålet om taxeringsorganisationens utformning i

Stockholm, som är föremål för utredning, överståthållarämbetet har i sitt

remissyttrande uttalat, att det är möjligt att redan nu låta ämbetets

skatteavdelning svara för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm

och därvid anlita taxeringsnämndernas biträde för att med ledning av

självdeklarationerna göra en preliminär beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten på de av administrationsnämnden föreslagna inkomstkorten.

Denna beräkning skulle sedan kontrolleras och slutligt fastställas

av för ändamålet anställda tjänstemän hos skatteavdelningen. Enligt överståthållarämbetets

mening skulle detta system i Stockholm bli billigare än

det av nämnden föreslagna. Även Stockholms stads myndigheter har i stadens

remissyttrande uttalat starka sympatier för att arbetet med beräk
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 57

ning av pensionsgrundande inkomst lägges hos överståthållarämbetet. Att

staden i yttrandet likväl tillstyrkt det för riket i övrigt förordade systemet

även för Stockholms vidkommande sammanhänger med vissa farhågor för

arbetstekniska svårigheter med hänsyn till att självdeklarationerna och

uppgiftsmaterialet i övrigt kan behöva anlitas samtidigt av överståthållarämbetets

skatteavdelning och uppbördsverket i Stockholm. Vid vissa överläggningar,

som hållits inom social- och finansdepartementen med företrädare

för skatteavdelningen och uppbördsverket, har emellertid dessa svårigheter

ansetts kunna bemästras. Bl. a. har det framgått, att skatteavdelningens

arbete med fastställande av pensionsgrundande inkomst beräknas

kunna ske i anslutning till det ordinarie taxeringsarbetet i nämnderna på

sådant sätt att någon konkurrens mellan myndigheterna om deklarationsmaterialet

inte behöver uppkomma. Erinras må vidare att skatteavdelningen

och uppbördsverket från nästa årsskifte kommer att vara inrymda i

samma byggnad. Från uppbördsverkets sida är man därför numera benägen

att understödja tanken på att ifrågavarande arbete förlägges till överståthållarämbetet.

Enligt min mening kan en särställning för Stockholm i nu förevarande

hänseende helt naturligt diskuteras, i händelse förhållandena där på ett

avgörande sätt skiljer sig från vad som gäller i landet i övrigt. Onekligen

är, såsom överståthållarämbetet framhåller, dess skatteavdelnings ställning

i förhållande till uppbördsverket en annan än länsstyrelsernas till

de lokala skattemyndigheterna i länen. Den mera direkta medverkan i

taxeringsarbetet, som de lokala skattemyndigheterna i länen numera lämnar,

ingår inte bland de uppgifter, som ankommer på uppbördsverket i

Stockholm. I stället har överståthållarämbetets skatteavdelning här att utöva

den nyssnämnda verksamhet, som i länen ombesörjes av de lokala

skattemyndigheterna. Inom de s. k. särskilda taxeringsnämnderna i Stockholm,

där omkring 70 000 självdeklarationer för fysiska personer handlägges,

bedrives arbetet under medverkan av skatteavdelningens egna tjänstemän.

I de lokala taxeringsnämnderna, som behandlar det stora flertalet

deklarationer, förekommer visserligen inte någon sådan medverkan på

tjänstens vägnar, men i fråga om möjligheterna att personellt tillgodose

dessa nämnder är Stockholm bättre lottat än riket i övrigt. Ordförandena

och kronoombuden i de lokala nämnderna i Stockholm är i största utsträckning

till yrket statliga och kommunala tjänstemän, som torde få anses väl

lämpade att delta i arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Några svårigheter att vid en utökning av den lokala taxeringsnämndsorganisationen

fylla behovet av kvalificerad arbetskraft föreligger enligt överståthållarämbetets

uppfattning inte. Med det av ämbetet förordade systemet

för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skulle arbetet

kunna vara avslutat redan i juli månad, dvs. tidigare än i länen.

Detta medför att även inkomstregistreringen och poängberäkningen kan ske

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

snabbare. Det vill alltså synas som om de speciella förhållandena i Stockholm

skulle göra den av överståthållarämbetet föreslagna anordningen lämpligare

än det för riket i övrigt avsedda systemet. Enligt vad som under

hand upplysts från överståthållarämbetets sida kommer den pågående omorganisationen

av ämbetets taxeringsavdelning att underlätta ett infogande

i systemet av de nya arbetsuppgifterna rörande tilläggspensioneringen. Jag

förordar att överståthållarämbetet får hand om arbetet med att fastställa

pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Om denna organisation visar sig

mindre ändamålsenlig än vad man nu har anledning att utgå från, synes

några större svårigheter att överflytta handläggningen till uppbördsverket

inte behöva uppstå.

Av de under remissbehandlingen hörda länsstyrelserna har några uttryckt

vissa farhågor för att länsstyrelsernas ställning som chefsmyndighet över de

lokala skattemyndigheterna skulle lida intrång genom att riksförsäkringsanstalten

får rätt att ge sistnämnda myndigheter direktiv i frågor, som rör

arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Som länsstyrelsen i Östergötlands

län påpekar är emellertid dessa arbetsuppgifter noga reglerade på

förhand. Gränsdragningen kring det område, där riksförsäkringsanstalten

äger meddela föreskrifter rörande arbetets bedrivande, synes därför knappast

ägnad att framkalla kompetenskonflikter mellan anstalten och länsstyrelserna.

I administrativt hänseende är de lokala skattemyndigheterna givetvis

inte underställda riksförsäkringsanstalten. Vad gäller Stockholm bör

riksförsäkringsanstalten äga samma befogenhet att meddela överståthållarämbetet

direktiv rörande arbetet med fastställande av pensionsgrundande

inkomst som tillkommer anstalten i förhållande till de lokala skattemyndigheterna.

I fråga om det tekniska förfarandet vid fastställande av pensionsgrundande

inkomst har remissmyndigheterna i allmänhet godtagit de

av administrationsnämnden uppdragna linjerna. Nämndens förslag bör förverkligas,

dock med en modifikation på ett par punkter. Enligt förslaget

skall arbetet vara avslutat till den 15 september, varefter uppgifter om den

pensionsgrundande inkomsten efter sortering skall kunna vara registreringsorganet

tillhanda senast den 15 oktober. I anledning av från flera håll

under remissbehandlingen uttalade önskemål om förlängning av tiden för

arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst vill jag uttala, att

detta arbete utan olägenhet synes kunna fortgå till den 30 september. Om

aviseringen till registreringsmyndigheten sker successivt allteftersom inkomstberäkningen

är färdig, torde någon försening av arbetet med registrering

och beräkning av pensionspoäng inte behöva uppstå.

Från ett par remissorgans sida har ifrågasatts om angivandet av den

pensionsgrundande inkomsten på debetsedeln å slutlig skatt bör vara ovillkorligt.

Separata uppgifter angående den pensionsgrundande inkomsten an
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1059

ses i viss utsträckning kunna ersätta uppgiften på debetsedeln. Fördelarna

med den av administrationsnämnden föreslagna anordningen synes dock

vara så stora, att något avsteg från förslaget i denna del inte bör göras.

Eu avvikelse från vad administrationsnämnden föreslagit synes böra göras

i eu detaljfråga. Nämnden föreslår, att inkomstkort och andra handlingar

rörande fastställande av pensionsgrundande inkomst skall förstöras efter

samma tid som de allmänna självdeklarationerna. Någon föreskrift härom

anser jag dock inte vara erforderlig i detta sammanhang, utan bestämmelser

synes kunna meddelas senare i administrativ ordning.

Förekomsten av pensionsgrundande inkomst för vissa år utgör förutsättning

för en försäkrads eller hans efterlevandes rätt till tilläggspension, och

pensionens storlek är beroende av de pensionsgrundande inkomsternas storlek

under ett antal år. Pensionsrätten och pensionens storlek kan också

påverkas av om undantagande från försäkringen förekommit för den försäkrades

del. Uppgifter i dessa hänseenden måste alltså finnas bokförda

för varje försäkrad för att anspråk på pension skall kunna prövas. Administrationsnämndens

bedömning av i vilken omfattning sådan bokföring,

registrering, är erforderlig har allmänt godtagits.

Rörande frågan hos vilket organ registreringen bör äga rum har administrationsnämnden

ingående prövat dels ett alternativ med registrering

hos ett centralt ämbetsverk, pensionsstyrelsen, och dels ett alternativ med

registrering hos regionala organ, de allmänna centralsjukkassorna.

Möjligheten att utföra registreringen centralt är avhängig av i vad mån

den automatiska databehandlingstekniken kan komma till användning för

ändamålet. Några härför lämpade automatiska databehandlingsmaskiner

finnes för närvarande inte att tillgå inom svensk statsförvaltning. En övergång

till den nämnda tekniken för folkbokföring och uppbördsväsende överväges

för närvarande inom två statliga kommittéer, uppbördsorganisationskominittén

och databehandlingskommittén. Den sistnämnda kommittén

framhåller, att några väsentliga fördelar med att använda automatisk databehandling

för tilläggspensioneringen kan vinnas först genom samverkan

med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och folkbokföring. Ställningstagandet

i frågan om automatiseringen av folkbokförings- och uppbördsväsendet

kommer att dröja ytterligare en tid. Sedan beslut fattats

i denna fråga kommer det att förflyta avsevärd tid innan den maskinella

utrustningen kan vara i funktion.

Databehandlingsteknikens landvinningar bör man om möjligt tillgodogöra

sig även för tilläggspensioneringens administration. En central registrering

med utnyttjande av denna teknik synes kunna innebära åtskilliga fördelar.

Så länge frågan om övergång till automatisk databehandling inom

folkbokföring och uppbördsväsende inte är avgjord synes det dock inte

lämpligt att för den i förhållande till dessa arbetsområden tämligen begrän
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

sade uppgift, som registreringen inom tilläggspensioneringen innebär, bestämma

sig för en databehandlingsmetod och anskaffa maskinell utrustning,

som måhända senare inte visar sig användbar för andra ändamål. I

likhet med så gott som samtliga remissorgan, som yttrat sig på denna punkt,

finner jag därför att, intill dess frågan om användning av databehandlingsmaskiner

inom andra grenar av statsverksamheten klarnat, en manuell

registreringsmetod med arbetet fördelat på lokala organ bör anlitas.

Administrationsnämnden har förordat de allmänna centralsjukkassorna

som registreringsorgan, och detta förslag har vunnit instämmanden från ett

stort antal remissorgan, bland vilka märkes riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden höjes dock röster till förmån

för att samma organ, som i regel fastställer pensionsgrundande inkomst,

d. v. s. de lokala skattemyndigheterna, även skall ombesörja registreringen

av dessa inkomster och uträkningen av pensionspoäng. Till stöd för

detta förslag anföres i huvudsak, att det synes onödigt -— särskilt om det

blott är fråga om en övergångstid innan en central registrering kommer till

stånd — att dra in ytterligare en typ av organ, centralsjukkassorna, i arbetet

med tilläggspensioneringen och att arbetet skulle nedbringas vid en

registrering hos de lokala skattemyndigheterna, bl. a. genom att aviseringskorten

bleve överflödiga. Vidare framhålles, att de lokala skattemyndigheternas

utökade personal skulle medhinna registreringen under tid då arbetet

med fastställande av pensionsgrundande inkomst inte pågår samt att

allmänheten hos ett och samma organ skulle kunna erhålla upplysningar

om taxering, pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng.

Efter att ha prövat skälen för de olika ståndpunkterna förordar jag, att

centralsjukkassorna blir registreringsorgan. Jag har framför allt fäst vikt

vid följande omständigheter. Uppgifterna i registret blir avgörande för pensionsrätten

och storleken av tilläggspensionen. Registreringen är inte begränsad

till ett överförande av uppgifter till pensionskorten sedan arbetet med

fastställande av pensionsgrundande inkomst avslutats, utan den måste fortgå

kontinuerligt med införande av ändrade uppgifter och framtagande av data,

som behövs för prövningen av pensionsanspråk in. m. Det är därför tveksamt

om den för arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst

avsedda personalen hos de lokala skattemyndigheterna kan medhinna registreringen

utan intrång på andra viktiga arbetsuppgifter. Förutom beräkningen

av pensionsgrundande inkomst bör här särskilt framhållas kontrollen

av arbetsgivarnas avgiftsskyldighet till försäkringen, vartill jag återkommer

i det följande. Centralsjukkassorna har redan förut erfarenhet av

arbetet med registerföring inom sjukförsäkringen. En viktig omständighet

är att centralsjukkassorna till antalet (ett 30-tal) är långt färre än de lokala

skattemyndigheterna (omkring 190) vilket gör att omflyttning av pensionskort

mellan olika registreringsorgan till följd av de försäkrades flyttningar

behöver ske i betydligt mindre omfattning, om registreringen är förlagd till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

centralsjukkassorna. Härigenom minskas givetvis de felrisker, som är förbundna

med att kort tas ut ur och insattes i registren. Den fördel för kontrollen

av klassplaceringen inom sjukförsäkringen, som blir en följd av att

aviseringskorten kan användas för ändamålet, skulle bortfalla om registreringen

lägges hos annat organ än kassorna.

Centralsjukkassorna är socialförsäkringsorgan, som enligt vad jag i det

föregående anfört kan väntas få en betydelsefull ställning i en framtida enhetlig

socialförsäkringsadministration, och det synes mig sannolikt att kassorna

är mera skickade än de lokala skattemyndigheterna att meddela allmänheten

upplysningar i socialförsäkringsspörsmål. Lokalsjukkassorna

torde i stor utsträckning kunna fungera som en förmedlande länk mellan

allmänheten och central sjukkassorna. Därest en övergång till central registrering

inte skulle komma att ske eller skulle komma att dröja, är det lämpligt

att registren finns hos centralsjukkassorna, som kan antagas få uppgifter

i samband med handläggningen av pensionsansökningar. Om å andra

sidan den centrala registreringen förverkligas, utgör registreringsarbetet en

så förhållandevis ringa del av centralsjukkassornas uppgifter, att omställningen

torde komma att vålla dem mycket obetydliga svårigheter. Däremot

synes man inte på de lokala skattemyndigheterna böra lägga en uppgift,

som senare kan komma att fråntagas dem. Det sist sagda bör särskilt ses i

samband med möjligheterna att betydande delar av deras nuvarande arbetsuppgifter

eventuellt skall flyttas över till central, maskinell behandling.

Centralsjukkassorna hör alltså vara registreringsorgan inom den allmänna

tilläggspensioneringen. Det synes då också lämpligt att, som administrationsnämnden

föreslagit, anmälningar om individuellt undantagande från

försäkringen enligt 36 § TPL får göras hos centralsjukkassorna. Kassorna

är enligt 58 § sjukförsäkringslagen skyldiga att i den mån Konungen så

förordnar biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkringsverksamhet.

Om det uppdrages åt centralsjukkassorna att medverka i tilläggspensioneringens

administration på sätt jag nu förordat, ankommer det på

kassorna att anställa erforderlig personal och anskaffa behövlig utrustning.

Administrationsnämnden har föreslagit, att vissa registreringsuppgifter

avseende försäkrade, som är bosatta utom riket, in. fl. skall handhavas av

riksförsäkringsanstalten. Gentemot detta förslag har jag ingenting att erinra.

Enligt nämndens förslag skall uträkning av pensionspoäng

på grundval av den pensionsgrundande inkomsten för visst år ske hos

centralsjukkassorna i samband med införingen i registret. I ett antal remissyttranden

förordas, att poänguträkningen göres hos de lokala skattemyndigheterna.

Några remissorgan gör gällande att uppgift om pensionspoängen

bör inflyta i debetsedeln å slutlig skatt på samma sätt som nämnden föreslagit

i fråga om den pensionsgrundande inkomsten. En länsstyrelse anser

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

att poängberäkning inte behöver göras årligen utan alt det räcker med att

uträkning sker då pension sökes.

Poängberäkningen kommer självfallet att göras med tillhjälp av tabeller

upprättade med utgångspunkt från det för varje år aktuella basbeloppet.

Det skulle bli alltför komplicerat att vid prövningen av en pensionsansökan

behöva göra poängberäkningen för ett stort antal år med måhända lika

många olika tabeller. Även vid en central registrering skulle motsvarande

svårigheter uppstå. En poängberäkning år för år torde alltså böra förordas,

och det synes av arbetstekniska skäl lämpligast att den göres hos centralsjukkassorna.

Onekligen skulle det vara önskvärt om pensionspoängen i likhet med den

pensionsgrundande inkomsten kunde delges de försäkrade på debetsedeln

å slutlig skatt. Detta skulle möjligen kunna genomföras med den nu föreslagna

registreringsmetoden men däremot inte med en central maskinell

registrering. Vid en sådan bör nämligen maskinen utnyttjas för poänguträkningen,

vilket gör att uppgifterna dels föreligger först långt sedan debetsedlarna

utsänts och dels är svåra att årligen framtaga för hela beståndet av

försäkrade. Olägenheterna av att de försäkrade inte underrättas om den

årliga pensionspoängens storlek bör inte överdrivas. Avgörande för den försäkrades

rätt gentemot försäkringen är de registrerade pensionsgrundande

inkomsterna, om vilka han underrättats. Om det vid uträkning av en pension

befinnes att pensionspoängen för något eller några år är felaktig, kan

rättelse utan svårighet vidtagas eftersom även den pensionsgrundande

inkomsten registrerats. Vidare bör påpekas, att det är möjligt för den försäkrade

att själv uträkna sin pensionspoäng genom att dividera den på

debetsedeln angivna pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för

året. Uppgift om detta belopps storlek bör lämnas på debetsedeln.

Administrationsnämnden har föreslagit, att pensionsregistren skall

mikrofotograferas vart femte år för att underlätta en rekonstruktion av

registren, i händelse en sådan skulle visa sig erforderlig till följd av att

registren till viss del går förlorade eller skadas genom brand el. dyl. Förslaget

står i visst samband med att nämnden ansett att de hos de lokala

skattemyndigheterna förvarade inkomstkorten skall förstöras efter 6 år.

I det föregående har jag ansett att avgörandet i sistnämnda fråga bör anstå

tills vidare. Det synes då ej heller nödvändigt att nu göra något uttalande

om behovet av den föreslagna mikrofotograferingen.

Vad angår organen för debitering och uppbörd av avgifter

till försäkringen för allmän tilläggspension föreslår administrationsnämnden,

att arbetsgivarnas avgifter skall debiteras och

uppbäras i samma ordning som deras avgifter till obligatorisk yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna.

I vissa avseenden bygger nämndens förslag på det nu till
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1959

lämpade förfarandet för debitering och uppbörd av sistnämnda avgifter och

bidrag. Sålunda föreslås, att avgifterna till tilläggspensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

samt bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

— gemensamt benämnda arbetsgivaravgift —• för de mindre arbetsgivarna

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna, medan uppbörden

av de större arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter enligt förslaget skall ske

direkt genom riksförsäkringsanstaltens försorg. Gränsen mellan mindre

och större arbetsgivare föreslås emellertid skola dragas på ett annat sätt

än för närvarande. Arbetsgivare med mindre än fem arbetstagare (årsarbetare)

betalar nu i regel avgiften i samband med skatteuppbörden och de

övriga erlägger den direkt till riksförsäkringsanstalten. Enligt nämndens

förslag skall avgiftsuppbörden för de arbetsgivare, vilkas årliga arbetsgivaravgift

uppgår till högst 1 000 kr., ske i anslutning till skatteuppbörden

och direktuppbörd genom riksförsäkringsanstalten tillämpas för de övriga.

I de fall arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k.

socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskadeförsäkringen,

under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag

skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten.

Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har

i stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyrkats

ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbörden.

Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbördssystemen,

vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt

till riksförsäkringsanstalten ökar med stigande avgiftsuttag, har av administrationsnämnden

motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpligen

bör påföras utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att

anordna preliminär betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i samband

med de allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att

låta uppbörden av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkringsanstalten.

För att en arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika uppbördssystem

under olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den

avgiftssumma, som han har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möjlighet

för riksförsäkringsanstalten att medge en arbetsgivare, som enligt

huvudregeln skulle övergå från avgiftsbetalning i samband med skatteuppbörden

till betalning direkt till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att

bibehållas vid det för honom tidigare gällande uppbördssättet.

Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en

lycklig avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksamhet

vid bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbetsgivaravgifterna.

Utöver vad förut anförts rörande gränsen mellan de båda

föreslagna uppbördssystemen bör uppmärksammas, att eu arbetsgivare, som

passerat beloppsgränsen och därmed övergått från avgiftsuppbörd i efterhand

i samband med skatterna till direktuppbörd genom riksförsäkringsanstal
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

ten, kommer att ett senare år få erlägga såväl preliminär avgift för detta år

som avgiften för året före övergången. Ju högre gränsbeloppet sättes desto

slörre blir i sådant fall den ekonomiska påfrestningen för arbetsgivaren. Både

för arbetsgivarens och försäkringens del synes det fördelaktigast att gränsen

sättes förhållandevis lågt. Jag förordar därför att nämndens förslag lägges till

grund för utformandet av bestämmelserna på detta område.

De avgifter, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga till

den allmänna tilläggspensioneringen, skall inte uppbäras i den ordning som

nyss angivits. Dessa avgifter bör som administrationsnämnden föreslagit

beräknas och redovisas enligt särskilda av Konungen fastställda grunder.

Här må nämnas, att den av Svenska stadsförbundet berörda frågan om arbetsgivaravgifter

för sådana kommunala befattningshavare, för vilkas pensioner

staten nu ansvarar, lämpligen synes böra lösas i annat sammanhang.

Nämndens förslag att de försäkrades egna avgifter till tillläggspensioneringen

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna

har i stort sett godtagits under remissbehandlingen bortsett från att förfarandet

i ett par yttranden befaras medföra en inte obetydlig arbetsökning

för de lokala skattemyndigheterna. Det av nämnden förordade uppbördssättet

innebär emellertid stora fördelar för de försäkrade, och förslaget bör

enligt min mening följas. I det föregående har förordats, att beräkningen

av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skall utföras av överståthållaräinbetet,

vilket medför att även en uträkning av de försäkrades egenavgifter

bör göras av ämbetet. Även i detta fall bör avgiften debiteras av den lokala

skattemyndigheten, dvs. uppbördsverket.

liesvärsförf arandet i frågor rörande den allmänna tilläggspensioneringen

hör till det fält, som erhöll en tillfällig reglering i TPL. Detta

har gjort att även de fullföljdsspörsmål, som administrationsnämnden haft

att behandla i nu förevarande sammanhang, måste få en provisorisk lösning.

Fullföljdsförfarandets gestaltning hör till de ämnen, som för närvarande

i första hand utredes inom administrationsnämnden. Det är min förhoppning,

att detta arbete skall kunna slutföras i sådan tid att en mera

slutgiltig fullföljdsordning för socialförsäkringen föreligger innan besvärsbestämmelserna

i TPL och de nu av administrationsnämnden föreslagna

författningarna behövt tillämpas i någon större utsträckning. Det pågående

utredningsarbetet på detta område kommer att ta sikte på en instansordning

och ett besvärsförfarande som tillgodoser kraven på sakkunskap

och rättssäkerhet. Frågan om inrättandet av en domstol som högsta instans

i socialförsäkringsmål blir då aktuell, varvid givetvis frågan om representation

för arbetstagare och arbetsgivare m. fl. i domstolen uppkommer. Huruvida

även frågor om avgiftsberäkningen bör prövas av domstolen får bli

föremål för särskilda överväganden. Besvärsprövningen torde här ofta avse

förhållanden som blir bedömda även vid inkomsttaxeringen, t. ex. trovär
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

digheten av den avgiftspliktiges bokföring. Det är givetvis angeläget, att

dubbelarbete undvikes och att bedömningar av antytt slag sker efter enhetliga

grunder. Det alternativ som bör prövas i förevarande sammanhang är

att i en eller annan form inkoppla den besvärsordning som utformats för

taxeringsmålen. Även det i vissa remissyttranden berörda spörsmålet om

möjligheten för en representant för försäkringen att överklaga avgörande i

socialförsäkringsmål kommer att prövas under utredningsarbetet.

Intill dess ett slutligt ställningstagande i fråga om besvärsordningen är

möjligt ansluter jag mig till det stora antal remissorgan, som funnit att besvärsförfarandet

lämpligen kan anordnas på sätt administrationsnämnden

föreslagit. Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet måste med den

erfarenhet de har av bl. a. frågor, som sammanhänger med det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, anses vara de f. n. mest lämpade att pröva

besvär över beslut om pensionsgrundande inkomst. Någon anledning att i

detta läge inkoppla länsstyrelserna eller kammarrätten i besvärsordningen

torde inte föreligga. Inte heller bör som försäkringsrådet ifrågasatt underställningsinstitutet

komma till användning i en fullföljdsordning, som på

detta sätt är avsedd att gälla blott under en begränsad tidrymd, när man

inte kan bedöma i vad mån ett sådant institut lämpligen bör inrymmas i

det nya förfarandet. I anledning av vad överståthållarämbetet anfört i sitt

yttrande vill jag framhålla, att taxeringsnämndens inkomstuppskattning

vid taxeringen överklagas genom taxeringsbesvär, medan den lokala skattemyndighetens

fördelning av sagda inkomst på inkomst av anställning, inkomst

av annat förvärvsarbete och inkomst, som inte grundar rätt till tillläggspension,

överklagas i den av administrationsnämnden föreslagna ordningen.

Ändring av taxeringen skall med vissa undantag, vartill jag återkommer

i ett senare avsnitt, föranleda ändring av den pensionsgrundande

inkomsten. Detta iakttages ex officio utan att den försäkrade är nödsakad

att besvära sig jämväl över beslutet om fastställande av pensionsgrundande

inkomst. Den av överståthållarämbetet förordade gränsdragningen mellan

taxeringsbesvär och besvär över fastställande av pensionsgrundande inkomst

synes då komma att bli tillämpad.

Angående kostnaderna för det av administrationsnämnden föreslagna

administrativa förfarandet har nämnden gjort tämligen utförliga

beräkningar som huvudsakligen endast i vad avser personalbehovet, kvalitativt

och kvantitativt, rönt invändningar under remissförfarandet. Det ligger

i öppen dag, som också påpekas av en del remissorgan, att någon säker

bedömning av de omständigheter som påverkar administrationskostnaderna

svårligen låter sig göra vid en tidpunkt, då någon praktisk erfarenhet av

hur arbetet gestaltar sig ännu inte föreligger. Nämndens beräkningar synes

mig dock bygga på så tillförlitliga premisser som kan begäras i nuvarande

läge. Jag finner det därför klokast att i huvudsak utgå från nämndens upp5

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

skattningar då det gäller att ta ställning till det kvantitativa personalbehovet

och andra anslagsfrågor. Jag vill betona, att jag därmed inte tagit ställning

till frågan om lönenivå m. m. för ifrågavarande tjänster. Kostnadsfrågorna

kommer i vad de angår den statliga förvaltningen att i vederbörlig

ordning behandlas under respektive huvudtitlar i nästkommande statsverksproposition,

och jag saknar därför anledning att närmare uppehålla

mig vid detta ämne. I anledning av försäkringsinspektionens anmärkning

att den föreslagna personalorganisationen knappast upptar någon mera

kvalificerad befattning för de med tilläggspensioneringen sammanhängande

arbetsuppgifterna hos de olika myndigheterna vill jag påpeka, att från och

med den 1 oktober 1959 inom riksförsäkringsanstalten inrättats en byråchefs-,

en byrådirektörs- och en förste byråsekreterarbefattning, vilka uteslutande

avses för tilläggspensionsarbetet. Inom de lokala skattemyndigheterna

kommer högsta ledningen av arbetet med fastställande av pensionsgrundande

inkomst att ligga hos häradsskrivare och kronokamrerare. Vad

gäller Stockholm får motsvarande arbetsledning givetvis likaledes ankomma

på en befattningshavare i högre tjänsteställning.

Administrationsnämnden har beräknat de sammanlagda årliga administrationskostnaderna

för tilläggspensioneringen i inledningsskedet till

drygt 13 milj. kr. Härtill kommer efter några år vissa andra kostnader,

bl. a. för prövning av pensionsansökningar, pensionsutbetalningar och

besvärsförfarandet. Enligt nämndens mening är det realistiskt att på något

längre sikt räkna med årliga administrationskostnader motsvarande ungefär

en procent av de årliga avgifterna till försäkringen, vilket i nuvarande

penningvärde innebär en administrationskostnad i storleksordningen 20

milj. kr. Att denna siffra är dubbelt så hög som den, vartill administrationskostnaderna

för en författningsreglerad tilläggspensionering uppskattades

i allmänna pensionsberedningens betänkande, sammanhänger med att

kostnaden för den av statsmakterna nu beslutade försäkringen av flera

skäl måste bli högre än för motsvarande pensionering enligt förslaget i

beredningens betänkande. Särskilt må framhållas, att beredningsförslaget

ifråga om inkomstberäkningen byggde på det skatterättsliga begreppet inkomst

av tjänst, varigenom den taxerade inkomsten av tjänst i allmänhet

kunde oförändrad läggas till grund för pensioneringen, under det att TPL

bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vilket nödvändiggör en

viss bearbetning av de vid taxeringen framkomna beloppen. Vidare avsåg

beredningsförslaget endast anställda under det att TPL i princip medtar

alla slag av förvärvsarbetande, vilket medför att antalet försäkrade blir

större och att för en del försäkrade uppkommer blandade inkomster samt

att individuell debitering och uppbörd av avgifter skall ske i fråga om ett

stort antal försäkrade.

Tilläggspensioneringen har enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 67

antagande att med sina egna medel svara för sina administrationskostnader.

Staten, städerna med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassorna

skall alltså erhålla ersättning från tilläggspensioneringen för de kostnader,

som förorsakas dem genom arbetet för pensioneringens räkning. Administrationsnämnden

har framlagt förslag rörande sättet för täckande

av administrationskostnaderna. Detta förslag bör godtagas.

Vad särskilt angår redovisningen i statsbudgeten av de kostnader, som staten

får ersättning för av tilläggspensioneringen, har statskontoret och riksräkenskapsverket

i motsats till administrationsnämnden förordat, att bruttokostnaderna

fördelas på respektive utgiftsanslag och att ersättningen från

pensioneringen upptages som en inkomstpost på riksstatens inkomstsida.

För egen del finner jag det vara mindre tillfredsställande att tilläggspensioneringen,

som utgör en från den egentliga statsverksamheten fristående

försäkring med ett eget finansieringssystem, skall, låt vara endast formellt,

påverka riksstatens utgiftssida. I klarhetens intresse vill jag därför tillstyrka

administrationsnämndens förslag att vederbörande utgiftsanslag utformas

som nettoanslag, så att ersättningen från tilläggspensioneringen omedelbart

frånräknas och minskar anslaget med den del av kostnaderna, som hänför

sig till pensioneringen.

I fråga om den provisoriska ersättning, som enligt förslaget skall utgivas

i avbidan på slutlig reglering av kostnadsersättningen, har vissa erinringar

framställts av vissa städer med egen uppbördsförvaltning samt Svenska

sjukkasseförbundet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag

av riksförsäkringsanstalten, som därvid bör taga kontakt med företrädare

för berörda parter, meddela föreskrifter i detta avseende. I det föregående

har föreslagits att överståthållarämbetet skall handha fastställandet

av pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Frågan om ersättning till Stockholms

stad kommer då i ett annat läge.

Regler om den slutliga ersättningen från tilläggspensioneringen till statsverket,

städer med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassor torde

få fastställas av Kungl. Maj :t.

Avslutningsvis vill jag beträffande de nu behandlade spörsmålen om de

administrativa uppgifternas fullgörande inom tilläggspensioneringen under

inledningsskedet än en gång understryka vad administrationsnämnden och

flera remissorgan framhållit, nämligen att de här förordade lösningarna är

provisoriska och valda med hänsyn till nödvändigheten att snabbt få arbetet

i gång på ett tillfredsställande sätt. I den mån erfarenheten av de vidtagna

anordningarna och övervägandena under det fortsatta utredningsarbetet

ger anledning till ändrade dispositioner står möjligheterna öppna för en omprövning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr åt) år 1959

Vissa i motionen berörda frågor

A rbetstagarbegreppet

I 5 § TPL avhandlas begreppet inkomst av anställning. Härmed avses

den lön, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild

tjänst. Detta innebär, att TPL i likhet med semesterlagen, lagen om allmän

sjukförsäkring i vad avser försäkringen för tilläggssjukpenning samt

lagen om yrkesskadeförsäkring bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

Den praxis som utbildat sig vid tillämpningen av de nämnda lagarna

kommer alltså att bli vägledande också för tilläggspensioneringens

vidkommande. Bland de grupper som enligt denna praxis för närvarande

inte betraktas som arbetstagare kan nämnas vissa handelsresande, fritidsombud

hos försäkringsbolagen samt åkare och bensinstationsinnehavare.

Jordbrukare har däremot, i vad de utfört skogskörslor för annans räkning,

i enlighet med uttalanden i förarbetena till vissa av de nämnda lagarna i allmänhet

ansetts som arbetstagare.

Vid behandlingen av TPL under vårsessionen detta år begärde riksdagen

i anledning av motionsyrkande, att under det fortsatta arbetet med pensioneringens

utbyggnad utredning måtte verkställas beträffande möjligheterna

att i förevarande avseende jämställa beroende uppdragstagare med arbetstagare

i civilrättslig mening. Härvid erinrades dock om att genom avfattningen

av 5 § andra stycket — enligt vilket den som mot ersättning utför

arbete för annans räkning kan träffa överenskommelse med den som utger

ersättningen om att denna skall anses som inkomst av anställning — mycket

vunnits för att tillgodose de beroende uppdragstagarnas berättigade krav att

få sin pensionsfråga tillfredsställande ordnad.

Kungl. Maj :t har sedermera föranstaltat om sådan utredning som riksdagen

begärt.

I nu förevarande proposition har föredragande departementschefen i

denna fråga yttrat följande.

»Inkomst av anställning enligt TPL är lön i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som åtnjutes av arbetstagare i allmän eller

enskild tjänst. Avgörandet av huruvida en person är att anse som arbetstagare

skall ske med tillämpning av det s. k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

Detta begrepp är inte definierat i lag eller författning utan har

huvudsakligen utformats vid de allmänna domstolarnas tillämpning av semesterlagen

och vissa andra bestämmelser av social skyddslagstiftnings natur

samt vid försäkringsrådets tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagen.

Givet är att den rättspraxis som sålunda utbildats kommer att vara vägledande

vid de lokala skattemyndigheternas och överståthållarämbetets avgörande

av huruvida en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i

samband med fastställande av pensionsgrundande inkomst. Emellertid är

det att märka att domstolarnas och försäkringsrådets avgöranden alltid

opaginerad Kontrollera mot PDF

C>9

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 ur 1959

kommer i efterhand, sedan ett visst fall inträffat, i vilket en person gör anspråk

på en viss förmån i egenskap av arbetstagare. Härvid är det möjligt

att göra en noggrann utredning av alla de omständigheter, under vilka vederbörande

utfört sitt arbete, och på grundval därav ta ställning till frågan

om ett arbetstagarförhållande föreligger eller ej. I viss mån annorlunda

ställer sig saken vid fastställande av pensionsgrundande inkomst då det

gäller att med ledning av ett oftast knapphändigt skriftligt uppgiftsmaterial

träffa avgöranden i ett stort antal fall årligen. Såsom flera remissorgan

påpekat torde det inte vara möjligt för de myndigheter, som skall

beräkna pensionsgrundande inkomst, att på ett någorlunda enhetligt sätt

handha tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet utan att

centralt utarbetade vägledande föreskrifter är tillgängliga vid arbetet. Med

hänsyn härtill bör det ankomma på riksförsäkringsanstalten att utarbeta

sådana föreskrifter.»

Motionären har i denna fråga anfört bl. a. följande.

»Besvärsinstans i dessa frågor är försäkringsrådet. Enligt vad jag erfarit

har man där numera övergått att tolka arbetstagarbegreppet betydligt generösare

än tidigare, när det gäller sjukkasseförmåner.----

Jag vill emellertid — — -— framhålla att man knappast kan nöja sig med

en hänvisning till praxis inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringen, utan att

det samlade materialet bör bearbetas och kompletteras så att någorlunda

entydiga regler kan fastställas. Det är därför enligt min mening sannerligen

beklagligt, att detta problem ännu inte har fått sin lösning.

Den utredningskommitté som nu arbetar med frågan begärdes från vårt

håll redan 1958 men blev av för oss okända skäl inte tillsatt förrän efter

ett år. Det är nu angeläget att arbetet inom denna kommitté påskyndas så

mycket som möjligt.»

Besvärs förfarandet

I denna fråga anför motionären:

»Besvärsförfarandet i frågor av betydelse i samband med den allmänna

tjänstepensioneringen erhöll endast provisorisk utformning i tjänstepensionslagen.

Inte heller i de nu av administrationsnämnden utarbetade tilllämpningsbestämmelserna

har denna fråga fått någon slutlig lösning. Så

skall t. ex. fortfarande besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut föras

hos Konungen i statsrådet. Olika instanser har att mottaga besvär rörande

pensionsgrundande inkomst och avgifter när det gäller arbetsgivares egen

pensionering.

I propositionen uttrycker departementschefen den förhoppningen, att administrationsnämndens

arbete med fullföljdsförfarandet skall vara slutfört

i så god tid att en mera slutgiltig ordning föreligger innan besvärsbestämmelserna

i tjänstepensionslagen och de nu av administrationsnämnden

föreslagna författningarna behöver tillämpas i större utsträckning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

Jag vill livligt instämma i dessa förhoppningar men kan samtidigt inte

underlåta att uttrycka min förvåning över att dessa frågor inte redan nu har

fått sin slutgiltiga lösning. Med hänsyn till den långa tid under vilken hela

frågan om en allmän tjänstepensionering varit föremål för utredningar och

överväganden hade det varit rimligt om dessa frågor nu varit tillräckligt

penetrerade. För min del vill jag förorda den från flera håll föreslagna specialdomstolen,

som skulle bli en gemensam besvärsinstans för i första hand

alla de frågor som gäller sjukförsäkringsförmånerna och pensionerna men

även för övriga socialförsäkringar.»

Uppbörd av arbetsgivaravgift

I den av föredragande departementschefen (ovan s. 63) berörda frågan

om gränsen mellan skattemyndigheternas och riksförsäkringsanstaltens

uppbörd av arbetsgivaravgift yttrar motionären:

»Den särskilda avgiftsredovisningen till riksförsäkringsanstalten innebär

ett extraarbete för företagen. Detta kommer särskilt att drabba de mindre

företag som inte har någon administrativ personal. Genom en höjning av

beloppsgränsen till 2 000 kronor skulle ett relativt stort antal mindre företagare

undgå detta tidsödande extraarbete. Jar yrkar därför att beloppsgränsen

för inbetalning till riksförsäkringsanstalten höjes till 2 000 kronor.»

Debiteringsrått för socialförsäkringsbolagen

Begreppet arbetsgivaravgift enligt den föreslagna förordningen angående

uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. m., omfattar inte bara arbetsgivares avgift jämlikt TPL utan även bidrag

från arbetsgivare jämlikt lagarna om allmän sjukförsäkring och om moderskapshjälp

samt vissa avgifter för yrkesskadeförsäkring och liknande. I de

fall då arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k.

socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskadeförsäkringen,

under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag skall

uppbäras av riksförsäkringsanstalten.

Härom anför motionären, att detta kommer att innebära, att socialförsäkringsbolagens

roll kraftigt reduceras eller att de helt försvinner, en utveckling

som motionären anser olycklig. Socialförsäkringsbolagen bör enligt

motionärens mening vara väl skickade att debitera även de nu ifrågavarande

avgifterna.

Anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter

I denna fråga anförde administrationsnämnden:

»Behovet av anstånd med avgiftsbetalningen torde minska genom förslaget

om att avgiftsbeloppen som regel skall erläggas vid sex inbetalningstillfällen

under året. Administrationsnämnden finner på grund härav att anstånd

i fortsättningen bör medgivas endast när synnerliga skäl därtill prö
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

vas föreligga. Sådana skäl torde få anses vara för handen exempelvis då

arbetsgivaravgift genom debiteringsfel påförts med för högt belopp. Vidare

kan anstånd vara motiverat vid arbetsgivares sjukdom eller värnpliktstjänstgöring,

då denna medfört betalningssvårigheter på grund av att inkomsterna

i rörelsen i avsevärd grad varit beroende av arbetsgivarens egen

arbetsinsats. Däremot torde säsongmässiga variationer av rörelseinkomsterna

eller brist på likvida medel i och för sig inte utgöra tillräckliga skäl

för anstånd. För anstånd torde därutöver böra krävas att arbetsgivarens

brist på likvida medel beror exempelvis på att större varufordringar opåräknat

inte betalts inom föreskriven tid eller att han fått oväntade utgifter av

mer betydande storlek.

Oavsett vilket skäl som åberopas torde anstånd inte böra medgivas, om

befogad anledning finnes antaga att arbetsgivaren inte kommer att fullgöra

betalningen före anståndstidens utgång. Vidare torde få tillses att anstånd

normalt inte beviljas en och samme arbetsgivare i sådan utsträckning att

han erhåller en regelmässig förskjutning av förfaliodagarna för avgiftsinbetalningen.

Anståndstiden synes böra bestämmas till längst två månader efter utgången

av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.

Beviljat anstånd får den verkan att det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet

inte skall indrivas under tiden för anståndet. Ej heller skall restavgift

uttagas. Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo

guldits, bör arbetsgivaren dock vara skyldig erlägga restavgift å den del av

beloppet som då återstod oguldet.

Är arbetsgivare som beviljats anstånd berättigad utfå för mycket erlagd

arbetsgivaravgift, torde denna böra få tagas i anspråk för gäldande av den

arbetsgivaravgift som avses med anståndet.*

Under remissbehandlingen av administrationsnåmndens förslag förordade

Svenska arbetsgivareföreningen, att bestämmelserna om anstånd med

inbetalning av avgift borde mildras. Särskilt ansåg föreningen en anståndstid

av två månader vara alltför kort.

Föredragande departementschefen tillstyrkte de av nämnden föreslagna

bestämmelserna om anstånd. Härvid yttrade han, att bestämmelsei na s\ntes

ge utrymme för hänsynstagande till speciella omständigheter i de enskilda

fallen.

I denna fråga anföres i motionen:

»Jag anser att den föreslagna anståndstiden är för knappt tillmätt och att

den därför kan komma att vålla arbetsgivare svårigheter vid oväntat uppkomna

likviditetskriser. Jag anser för min del en anståndstid på fyra månader

som motiverad.»

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959

Utskottet

Den vid vårsessionen antagna lagen om försäkring för allmän tilläggspension

(TPL) träder i kraft den 1 januari 1960. Pensioner enligt lagen skall

emellertid börja utfalla först år 1963. Till dess får lagen i huvudsak betydelse

endast i fråga om fastställande och registrering av pensionsgrundande

inkomst och i fråga om uppbörd av avgifter för försäkringen.

Föreliggande proposition innehåller förslag till vissa föreskrifter, främst

av administrativ natur, och till viss organisation, som erfordras för att den

nya lagen skall kunna tillämpas i ovan angivna delar. Förslagen grundar

sig på ett av socialförsäkringens administrationsnämnd framlagt betänkande.

I propositionen har framhållits, att de föreslagna reglerna till stor

del är av provisorisk natur. Avsikten är nämligen, att administrationsnämnden

skall utarbeta förslag till en mera definitiv organisation på förevarande

område, en organisation som skall omfatta inte bara tilläggspensioneringen

utan även andra delar av socialförsäkringsverksamheten, såsom folkpensioneringen,

den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Målet

är att denna enhetliga organisation skall träda i verksamhet år 1963.

Det har med hänsyn till dessa förhållanden varit självklart, att de regler

angående tilläggspensioneringens administration in. m. som nu skall införas

bör vara av sådan form och innebörd att de utan större olägenhet kan ändras

även i sina huvuddrag.

Allmän enighet torde råda om att beräkningen av pensionsgrundande

inkomst — som skall grunda sig på taxeringen till statlig

inkomstskatt — bör handhas av organ, som sysslar med den direkta beskattningen.

Valet har närmast stått mellan taxeringsnämnderna och de lokala

skattemyndigheterna (häradsskrivarna och kronokamrerarna), och

propositionen lägger uppgiften på de senare. För Stockholm har dock föreslagits

en särskild ordning; ansvaret skall här åvila överståthållarämbetet,

men det förberedande arbetet skall i huvudsak utföras av taxeringsnämnderna.

Den sålunda förordade ordningen anser utskottet lämplig.

I fråga om registrering av pensionsgrundande inkomst

har man i första hand haft att välja mellan å ena sidan central

registrering och å andra sidan lokal eller regional registrering. Det förstnämnda

alternativet öppnar möjlighet att utföra arbetet med hjälp av databehandlingsmaskin.

Emellertid är frågan om användande av sådan maskin

ännu inte slutgiltigt utredd, och central registrering har i detta läge inte ansetts

kunna komma i fråga. Under det fortsatta utredningsarbetet kommer

emellertid att undersökas, om central registrering med databehandlingsmetod

kan införas vid en senare tidpunkt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1959 73

Det föreliggande spörsmålet, som alltså möjligen avser endast en övergångstid,

är inte av alltför stor betydelse. Föredragande departementschefen

har, i anslutning till administrationsnämndens förslag, förordat, att registreringen

skall ombesörjas av centralsjukkassorna. Under remissbehandlingen

av förslaget framfördes vissa skäl för att anförtro registreringsarbetet åt de

lokala skattemyndigheterna, vilka skulle kunna utföra arbetet huvudsakligen

i samband med beräkningen av pensionsgrundande inkomst. För departementschefens

ståndpunkt har emellertid anförts goda skäl. Bl. a. vill utskottet

hänvisa till alt, om den centrala registreringen förverkligas, det torde

medföra betydligt mindre olägenheter att flytta över arbetsuppgifterna från

centralsjukkassorna än från de lokala skattemyndigheterna. Utskottet vill

därför icke förorda avvikelse från propositionen i denna del.

Att, såsom förordats i propositionen, pensionspoäng skall räknas ut i

samband med registreringen av pensionsgrundande inkomst och således av

centralsjukkassorna, synes utskottet naturligt.

En viktig fråga vid beräkning av pensionsgrundande inkomst är, huruvida

inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i TPL:s mening eller till

inkomst av annat förvärvsarbete. Avgörande skall härvid vara, om den försäkrade

är arbetstagare enligt det civilrättsliga ar betstag a rbegrepp

e t. Den som uppbär och den som utger ersättningen kan emellertid antingen

enskilt eller genom kollektiv uppgörelse bestämma, att arbetsersättningen

skall anses som inkomst av anställning. Sådan överenskommelse skall

nämligen lända till efterrättelse vid tillämpning av TPL. I åtskilliga andra

fall torde gränsdragningsfrågor kunna lösas med hjälp av den praxis, som

de allmänna domstolarna och försäkringsrådet utbildat vid tillämpning av

lagstiftning på arbetsrättens och socialförsäkringens områden. För de lokala

skattemyndigheterna blir det av stor betydelse, att riksförsäkringsanstalten,

enligt vad som bebådats i propositionen, kommer att utfärda vägledande

föreskrifter om tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

I motionen I: 611 har knutits vissa reflexioner till arbetstagarbegreppet.

Bl. a. har motionären anfört, att praxis på området bör bearbetas och kompletteras,

så att någorlunda entydiga regler kan fastställas.

Arbetstagarbegreppets innebörd och dess betydelse inom tilläggspensioneringen

torde komma att uppmärksammas av en detta år tillkallad utredningsman,

som har fått i uppdrag att utreda de s. k. beroende uppdragstagarnas

ställning inom sociallagstiftningen över huvud. Ehuru frågor om

pensionsrätt för sådana uppdragstagare ofta torde kunna lösas tillfredsställande

redan med nu gällande rättsgrundsatser, vill utskottet understryka

betydelsen av att utredningsarbetet slutföres skyndsamt.

Redan under vårriksdagens arbete med tilläggspensioneringen diskuterades

frågan, huruvida premie för en i samband med anställningen

ordnad pensionsförsäkring, som är avsedd att komplettera

pension enligt TPL, skall inräknas i pensionsgrundande inkomst. I

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

propositionen har frågan fått den lösningen, att, om sådan premie dragés från

den försäkrades lön, något motsvarande avdrag inte skall göras vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst. Utskottet vill uttala sin anslutning till

denna lösning. Det är, såsom också föredragande departementschefen uttalat,

av vikt att lagstiftningen inte motverkar intresset för pensionsanordningar,

som kompletterar den allmänna tilläggspensioneringen.

Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter

till tilläggspensioneringen har i propositionen utformats i huvudsak efter

mönster av nuvarande ordning för debitering och uppbörd av motsvarande

avgifter och bidrag till övriga socialförsäkringar. Samtliga nu berörda avgifter

och bidrag skall enligt förslaget uppbäras gemensamt och tillsammans

utgöra en s. k. arbetsgivaravgift. Riksförsäkringsanstalten skall ombesörja

uträkning och debitering av avgifterna på grundval av uppgifter från

arbetsgivarna, vilka uppgifter först skall granskas och kontrolleras av de

lokala skattemyndigheterna. Arbetsgivaravgiften skall som regel uppbäras

av anstalten, om den överstiger 1 000 kronor, och eljest i samband med de

allmänna skatterna.

Motionären har i denna del föreslagit att den ovan nämnda b e loppsgränsen

måtte höjas till 2 000 kronor. Därvid har han anfört, att den

särskilda redovisningen till riksförsäkringsanstalten innebär tidsödande

extraarbete för företagen, särskilt kännbart för de mindre företag som inte

har någon administrativ personal. Höjdes gränsen till 2 000 kronor, skulle

enligt motionären åtskilliga mindre företagare undgå detta extraarbete.

Den slutliga uppbörden hos riksförsäkringsanstalten skall enligt propositionen

föregås av preliminär uppbörd under det år avgifterna avser. Sådan

preliminär betalning av de arbetsgivaravgifter, som skall uppbäras i samband

med skatterna, är däremot av tekniska skäl knappast möjlig. Ett skäl

för propositionens ståndpunkt att dra gränsen vid 1 000 kronor är att det

inte ansetts lämpligt att påföra större avgiftsbelopp utan att preliminär

betalning ägt rum. Ett annat, härmed sammanhängande skäl är att övergång

från betalning i samband med skatterna till uppbörd genom riksförsäkringsanstalten

blir allt svårare ju högre gränsen dras; arbetsgivaren måste

nämligen vid sådan övergång under samma år betala dels en slutlig avgift

och dels en preliminär. Utskottet anser dessa skäl bärande och kan således

icke tillstyrka motionärens förslag.

Enligt yrkesskadeförsäkringslagen kan obligatorisk yrkesskadeförsäkring

meddelas inte endast av riksförsäkringsanstalten utan också av s. k.

socialförsäkringsbolag, d. v. s. ömsesidigt försäkringsbolag, som

bildats för att meddela sådan försäkring och för vars förbindelser delägarna

svarar med obegränsad personlig ansvarighet. Avgifter för försäkring i sådant

bolag debiteras och uppbäres av bolaget. Bolaget debiterar och uppbär

samtidigt arbetsgivarens bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959 75

och dessa bidrag redovisar bolaget sedan till riksförsäkringsanstalten. I

propositionen föreslås, att bolagen skall befrias från att debitera och uppbära

bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Bolagen skall alltså

enligt förslaget inte taga befattning med andra försäkringar än sådana, som

bolagen själva meddelat.

Motionären har yrkat sådan ändring av Kungl. Majrts förslag, att socialförsäkringsbolagen

skall äga rätt att debitera och uppbära arbetsgivaravgift

för allmänna tilläggspensioneringen. Den ändring i bolagens uppgifter, som

föreslagits i propositionen, skulle nämligen enligt motionären medföra, att

bolagens roll kraftigt reduceras eller att de helt försvinner, en utveckling

som han anser olycklig. Enligt motionären är socialförsäkringsbolagen väl

skickade att debitera även avgifterna till tilläggspensioneringen.

Motionären får antas åsyfta även den ändringen i Kungl. Maj :ts förslag,

att socialförsäkringsbolagen framdeles som hittills skall kunna uppbära

även arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. I så fall

skulle alltså socialförsäkringsbolag kunna debitera arbetsgivare, som tecknat

obligatorisk yrkesskadeförsäkring i bolaget, alla de avgifter och bidrag,

som normalt skall ingå i arbetsgivaravgiften. Bolaget skulle, sedan avgiften

flutit in, vidarebefordra den del därav, som belöper på tilläggspensioneringen

samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna, till riksförsäkringsanstalten.

En ordning sådan som den nu skisserade avvisades av administrationsnämnden

dels på grund av att den skulle medföra åtskilligt merarbete för

socialförsäkringsbolagen och dels med tanke på kontrollen av arbetsgivarnas

uppgifter för avgiftsberäkningen. Utskottet vill också framhålla, att

Socialförsäkringsbolagens förening i sitt remissyttrande över huvud inte

herörde frågan om ett system sådant som det av motionären åsyftade.

På grund av vad nu anförts kan utskottet inte tillstyrka motionärens förevarande

förslag.

Arbetsgivaravgiften för de större arbetsgivarna skall enligt propo>itionen

fördelas på sex inbetalningar, vilka normalt skall erläggas senast den 18 i

månaderna februari, april, juni, augusti, oktober respektive december. När

synnerliga skäl därtill föreligger, kan emellertid riksförsäkringsanstalten

medge anstånd helt eller delvis till längst två månader efter utgången av

den månad, varunder beloppet skulle ha erlagts.

Motionären har yrkat, att längsta tiden för anstånd måtte bestämmas till

fyra i stället för två månader. Han har motiverat yrkandet med att den föreslagna

tiden är för knapp och att detta kan komma att vålla svårigheter vid

oväntade likviditetskriser.

Utskottet vill i denna fråga framhålla, att det lämpligaste förfaringssättet

för en arbetsgivare med svag likviditet givetvis är att vid varje avlöningstillfälle

sätta av erforderligt belopp till arbetsgivaravgiften. För arbetsgivare,

som går till väga på detta sätt, kommer anstånd över huvud inte att behövas.

Någon skyldighet att förfara på detta sätt föreligger emellertid inte. Man

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

kan därför inte utesluta, att fall kan uppkomma, där anstånd är motiverat.

Det kan givetvis råda delade meningar om hur långt anstånd som skall

kunna meddelas. Såvitt utskottet nu kan bedöma, innebär dock propositionens

ståndpunkt, att skälig hänsyn kan tas till oväntade likviditetskriser.

Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen har föredragande

departementschefen anfört, att frågan om arbetsgivaravgifter

för sådana kommunala befattningshavare, för

vilkas pension staten nu ansvarar, lämpligen borde lösas i

annat sammanhang. Den rådande ovissheten i denna fråga torde lända kommunerna

till förfång; utskottet har emellertid under hand inhämtat, att

frågan kommer att få sin lösning under nära framtid och anser därför icke

nödvändigt att föreslå en framställning till Kungl. Maj :t på denna punkt.

Tilläggspensionsavgifterna, d. v. s. sådana avgifter som avser

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och som skall betalas

av de försäkrade själva, skall enligt förslaget debiteras och uppbäras såsom

en del av den direkta skatten. Avgiften skall alltså debiteras av den lokala

skattemyndigheten — detta skall göras i samband med beräkningen av den

pensionsgrundande inkomsten — och uppbäras i första hand som preliminär

B-skatt.

Huvudstadgandet om besvär inom tilläggspensioneringen (53 § TPL)

stadgar, att klagan över pensionsmyndighetens, d. v. s. riksförsäkringsanstaltens,

beslut i ärende enligt lagen skall föras hos Konungen. Avsikten är,

att besvären skall prövas i statsrådet. Lösningen är provisorisk. Administrationsnämndens

fortsatta utredningsarbete skall avse bl. a. frågan, om pensionsfrågorna

framdeles i sista instans bör bedömas av en särskild socialförsäkringsdomstol

eller liknande myndighet.

Det nämnda stadgandet i TPL gör undantag för besvär över beslut om beräkning

av pensionsgrundande inkomst samt beslut i ärenden om debitering

och uppbörd av avgifter. Bestämmelser i dessa delar har upptagits i

förevarande proposition. De innebär, att beslut som nu sagts i allmänhet

skall överklagas hos riksförsäkringsanstalten, om icke denna myndighet

beslutat som första instans, samt att beslut av riksförsäkringsanstalten skall

överklagas hos försäkringsrådet. Även denna ordning är provisorisk och kan

komma alt omprövas i samband med det kommande förslaget från administrationsnämnden.

Motionären har i denna fråga menat, att spörsmålen om besvärsförfarandet

nu borde vara tillräckligt penetrerade. Han har för sin del förordat, att

en specialdomstol inrättas som gemensam besvärsinstans för i första hand

alla de frågor som har samband med sjukförsäkringen och pensionerna men

även för övriga socialförsäkringar.

Utskottet har inte att i förevarande sammanhang ta ställning till föreskrifterna

i TPL och övriga socialförsäkringsförfattningar angående besvär

s. 77 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 77

och kan således, redan av formella skäl, inte nu ta upp frågan om att inrätta

ett sådant besvärsorgan som motionären åsyftar. Vad gäller besvärsförfarandet

inom de delar av tilläggspensioneringens administration, som nu

är till bedömande, vill emellertid utskottet uttala, att den av Kungl. Maj:t

föreslagna ordningen synes ge garantier för sakkunnigt bedömande av besvärsärenden;

utskottet vill härvidlag främst hänvisa till riksförsäkringsanstaltens

och försäkringsrådets vidsträckta erfarenhet av tillämpningen

av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Utskottet finner därför, i avbidan

på administrationsnämndens förslag rörande besvärsförfarandet inom tillläggspensioneringen,

inte skäl att i anslutning till motionen göra några

uttalanden på förevarande punkt.

De särskilda bestämmelserna i författningsförslagen har

givit utskottet anledning endast till några få uttalanden.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall i

vissa sammanhang uppskattas enligt generella föreskrifter. Dessa föreskrifter

skall utfärdas av riksförsäkringsanstalten. Enligt propositionen (s.

163 och 172) bör riksförsäkringsanstalten härvid samråda med riksskattenämnden

respektive sjömansskattenämnden. Dessa båda myndigheter får

antagas besitta den största sakkunskapen på området, och utskottet förutsätter,

att riksförsäkringsanstalten i rena värderingsfrågor i allmänhet inte

avviker från deras förslag, med mindre särskilda skäl föranleder därtill

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad,

som inte avgivit allmän självdeklaration,

skall denne jämlikt 8 § andra stycket förslaget till förordning angående

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension underrättas om den beräknade pensionsgrundande

inkomsten. Någon föreskrift om att sådan underrättelse

skall sändas i rekommenderat brev eller såsom delgivningsförsändeise finns

inte, något som torde kunna få återverkningar vid tillämpningen av besvärsregeln

i 11 § första stycket. I fråga om två grupper av försäkrade som

kommer att beröras av föreskriften i 8 § andra stycket torde betydelsen härav

i praktiken inte bli särskilt stor. Utskottet avser bär sjömän, som erlägger

sjömansskatt, och försäkrade, som är bosatta utom riket. Dessa är nämligen

som regel inte skyldiga att avlämna självdeklaration; underrättelse

jämlikt 8 § andra stycket måste alltså sändas till nära nog alla försäkrade

inom dessa grupper och således även i de fall — säkerligen det övervägande

flertalet — då det inte råder delade meningar om beräkningen av pensionsgrundande

inkomst. Vidare vill utskottet framhålla, att det i allmänhet torde

vara svårt att nå försäkrade inom dessa grupper med rekommenderade brev

eller delgivningsförsändelser. En annan kategori försäkrade, som beröres

av förevarande stadgande, är de som skönstaxeras; beträffande dessa torde

underrättelsen i allmänhet vara av stor betydelse. Med avseende på denna

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

kategori bör enligt utskottets mening — i viss överensstämmelse med motsvarande

stadgande i taxeringsförordningen — föreskrivas, att underrättelse

jämlikt 8 § andra stycket skall översändas i rekommenderat brev. De personer

som avses här torde kunna i författningstexten betecknas såsom försäkrade,

som för året taxerats till statlig inkomstskatt. Föreskriften torde

kunna fogas till 9 § första stycket.

I propositionen föreslås ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Ändringen innebär i huvudsak, att avgifter till tilläggspensioneringen skall

utgå med förmånsrätt i konkurs enligt samma grunder som

skatter samt avgifter och bidrag av vissa slag. Såvilt gäller arbetsgivares

avgifter för anställdas inkomst torde den föreslagna förmånsrätten vara

väl förenlig med hittills gällande principer på området. Utskottet vill härvidlag

erinra om att de anställda förvärvar pensionspoäng oberoende av om

arbetsgivaren betalar avgiften eller ej; det är därför rimligt, att tilläggspensioneringen

— liksom staten för fordringar på innehållen skatt samt avgifter

och bidrag till övriga socialförsäkringar har ett visst företräde i

förhållande till arbetsgivarens borgenärer i allmänhet. Beträffande tilläggspensionsavgifterna,

d. v. s. de avgifter som betalas av de försäkrade själva,

är läget ett annat. Pensionsrätten förutsätter bär som regel, att den försäkrade

inom viss tid betalt avgiften; försittes denna tid, reduceras pensionsrätten

i motsvarande mån. En förmånsrätt för sådan avgift är således inte

ett omedelbart intresse för borgenären, alltså tilläggspensioneringen, utan i

första hand ett intresse för konkursgäldenären. Det torde vara en nyhet i

lagstiftningen, att en förmånsrätt på detta sätt fastställes i gäldenärens omedelbara

intresse och att denne gynnas på bekostnad av borgenärerna i allmänhet.

Utskottet vill dock -—- med beaktande bl. a. av intresset av den

allmänna tilläggspensioneringens effektivitet — i nuvarande läge inte föreslå

någon ändring i Kungl. Maj :ts förslag utan anser, att erfarenheterna av den

föreslagna ordningen bör avvaktas under någon tid.

I detta sammanhang vill utskottet beröra ännu en fråga om tilläggspensionsavgifterna.

Dessa avgifter skall, som tidigare nämnts, debiteras och

uppbäras såsom skatt. Detta innebär, att alla förekommande former för

indrivning kan komma att tillämpas. Om avgiften trots indrivningsförsök

inte betalas inom den fastställda tiden — i regel senast den 30 september

året efter taxeringsåret — skall emellertid vidare försök att driva in avgiften

inte göras. I stället blir följden, såsom anförts i föregående stycke, att

pensionsrätten reduceras i motsvarande mån. Utskottet anser att det bör

övervägas, om det inte framdeles kan överlämnas till den försäkrade att

själv sörja för betalning av tilläggspensionsavgiften. Därmed skulle också

följa, att den i föregående stycke berörda frågan om förmånsrätt måste få

en annan lösning än den nu föreslagna.

I övrigt har de av författningsförslagen som behandlats av utskottet inte

givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Inte heller har

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

utskottet funnit anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen

anfört till statsrådsprotokollet i de delar som icke berörts särskilt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen i anledning av förevarande proposition,

nr 175, ville

A. — med förklaring att det vid propositionen fogade förslaget

till förordning angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension

icke kunnat oförändrat antagas — för sin del

antaga berörda förslag med den ändringen, att 9 § erhåller

följande, såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Underrättelse, som avses i 8 § för- Underrättelse, som avses i 8 § första

stycket, skall översändas i re- sta stycket, skall översändas i rekommenderat

brev. kommenderat brev. Vad nu sagts

skall gälla även underrättelse jämlikt

S § andra stycket till försäkrad,

som för året taxerats till statlig inkomstskatt.

Underrättelse, varom---— taxeringsförordningen stadgar.

B. antaga de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, m. in.,

2) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m.,

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623),

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272),

5) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469),

6) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

7) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj

1954 (nr 266) om moderskapshjälp,

8) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,

9) lag om ändring i kommunal skattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959

10) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 inom.

och 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig

inkomstskatt och

11) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift;
II.

att riksdagen i anledning av propositionen och, beträffande

arbetstagarbegreppet, motionen I: 611 ville såsom

sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet ovan

anfört; samt

III. att motionen I: 611, i vad den icke besvarats genom

vad utskottet hemställt under II, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer därjämte, att förevarande ärende måtte företagas till

avgörande efter allenast en bordläggning.

Stockholm den 8 december 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson och Axel

Svensson, fru Hamrin-Thorell* samt herrar Lars Larsson, Åkesson, Eric

Carlsson och Kaijser;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Lundberg och

Bengtsson i Varberg, fröken Höjer*, herrar Johansson i Södertälje och

Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm samt herr Björkman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson, Kaijser, Wahrendorff och Björkman.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

009955

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:354 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen o a1 i texten