Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 193i

1959-02-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 193i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2

mom. förordningen den 22 juni 193i (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Genom en den 30 december 1958 dagtecknad proposition, nr 21, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid

propositionen fogade förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 moin. förordningen den 22 juni

1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

1 in o in. Uppgår arrendeavgiften

till minst ettusenfemhundra kronor,

skall såsom säkerhet för fullgörandet

av arrendevillkoren för en tid av

minst fem år, därest arrendet skall

fortfara så länge, och högst åtta år

vara ställd borgen av två eller flera

personer, vilka borga en för alla och

alla för en såsom för egen skuld till

dess full betalning skett och vilkas

vederhäftighet är styrkt av länssty
-

1 in o in. Uppgår arrendeavgiften

till minst tvåtusen kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren

för en tid av minst

fem år, därest arrendet skall fortfara

så länge, och högst åtta år vara

ställd borgen av två eller flera personer,

vilka borga en för alla och alla

för en såsom för egen skuld till dess

full betalning skett och vilkas vederhäftighet

är styrkt av länssty
-

1 Senaste lydelse av 11 § 1 och 2 mom. se 1952:165.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd.''Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

relsen eller domaren; ägande Kungl.

Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva, att arrendator

befrias från skyldigheten att såsom

säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande ställa sådan borgen som

nu nämnts.

Arrendator, som---tre års arrendeavgift.

Minst ett--— i arrendekontraktet.

relsen eller domaren; ägande Kungl.

Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva, att arrendator

befrias från skyldigheten att såsom

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande

ställa sådan borgen som nu

nämnts.

2 mom. Understiger arrendeavgiften

ettusenfemhundra kronor, ankommer

det på domänstyrelsens avgörande,

om säkerhet för fullgörandet

av arrendevillkoren skall ställas

eller icke.

2 mom. Understiger arrendeavgiften

tvåtusen kronor, ankommer

det på domänstyrelsens avgörande,

om säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren

skall ställas eller

icke.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Vid utarrendering av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning

skall enligt nu gällande bestämmelser alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 1 500 kronor.

Därest särskilda skäl föreligger, äger dock Kungl. Maj :t medgiva att vederbörande

arrendator befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. Understiger

arrendeavgiften 1 500 kronor, ankommer det på domänstyrelsens

avgörande huruvida säkerhet skall ställas eller ej.

I skrivelse den 3 november 1958 har domänstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj :t ville föreslå riksdagen ändring av arrendeförordningen av innebörd

dels att övre gränsen för den arrendeavgäld, vid vilken borgen icke behöver

ställas, höjes från 1 500 till 2 000 kr., dels att arrendator av skogsjordbruk,

vilken kontraktsenligt har att utföra dagsverken, icke skall vara skyldig att

ställa borgen för arrendevillkorens fullgörande.

Till motivering av sin hemställan har domänstyrelsen bl. a. anfört, att

arrendeavgälderna under de senare åren successivt blivit höjda, beroende

dels på försämrat penningvärde, dels på vidtagna jordförbättringar, modernisering

av bostäderna, uppförande av garage m. m. De skogsjordbruk, för

vilka arrendeavgälden uppgår till mer än 1 500 kr., utgör dock enligt styrelsen

f. n. ej mer än ca 5 procent av hela antalet. Beträffande de fall då

arrendatorn av ett skogsjordbruk är skyldig att mot ersättning utföra ett i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

3

kontraktet bestämt antal dagsverken påpekar styrelsen att denna omständighet

i viss mån utgör en säkerhet för arrendeavgäldens erläggande genom

de möjligheter till kvittning som därigenom erbjudes.

Riksräkenskapsverket tillstyrker framställningen.

Statskontoret avstyrker framställningen, enär olägenheterna med gällande

bestämmelser — såvitt man kan sluta av domänstyrelsens egen uppgift

om antalet skogsjordbruk med högre avgäld än 1 500 kr. — är begränsade

samt då Kungl. Maj :t äger befria arrendator från skyldigheten att ställa borgen,

om särskilda skäl därtill föreligger.

De part em ent schefen

Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum mellan åren 1934 och 1952

beträffande arrendeavgäldernas storlek på grund av penningvärdets förändringar

och de värdehöjningar, som i övrigt hade skett i fråga om de arrenderade

fastigheterna, ansågs det sistnämnda år motiverat att höja den gräns,

vid vilken skyldighet att kräva säkerhet inträder, från 600 till 1 500 kronor.

Enär en liknande utveckling därefter ägt rum, finner jag mig böra tillstyrka

domänstyrelsens förslag att nu höja nämnda gräns till 2 000 kronor.

Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall

krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla

inom ramen för domänstyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast

i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar en arrendeavgift

som uppgår till eller överstiger 2 000 kronor. Med hänsyn härtill

torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som

huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.

Befrielse från denna skyldighet kommer att kunna medgivas av Kungl.

Maj :t, om det påkallas t. ex. för att domänverket skall kunna erhålla lämplig

arbetskraft till skogen eller andra särskilda skäl därtill föranleder. Enligt

min mening föreligger därför ej tillräcklig anledning att, såsom domänstyrelsen

föreslagit, helt undantaga skogsjordbruken från 2 000-kronorsregeln.

Jag anser sålunda icke någon författningsändring i denna del vara

påkallad.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 februari 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande in t år 1959

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Göran Karlsson,

Georg Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson och Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Levin, von Seth, Åhman, Munktell,

Bengtsson i Halmstad, Persson i Tandö, Nilsson i Östersund och Grebäck.

590181 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.