Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1942

1959-04-14 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 71, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 4 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 6 juni 1957 (nr 233) gäller till och med den

30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1961.

4 §.

(Gällande lydelse)

Utöver grundhyran må hyresvärden

träffa avtal om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och

förseende med varmvatten eller, om

gottgörelse därför ingår i grundhyran,

för den ökade kostnad, som för

sådant ändamål åsamkas hyresvärden.

Hyresnämnden äger —---dylik

ersättning.

Konungen eller — — — stycket

sägs.

(Föreslagen lydelse)

Utöver grundhyran må hyresvärden

träffa avtal om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och

förseende med varmvatten eller, om

gottgörelse därför ingår i grundhyran,

för den ökade kostnad, som för

sådant ändamål åsamkas hyresvärden.

Vad nu sagts skall ock, i ort

som Konungen bestämmer, gälla beträffande

sådan ökning av avgifter

för vatten och avlopp, som inträtt efter

den 1 juli 1955.

Hyresnämnden äger — — •— dylik

ersättning.

Konungen eller---stycket

sägs.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1959

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1959, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1959 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1959 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1959, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1959.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt in. m., vilken enligt lag den 6 juni 1957

tnr 234) gäller till och med den 30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1961.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om

rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken gäller till och med den 30 september

1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1961.

4) Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa

bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 7 december 1956 med vissa bestämmelser,

som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört, skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

(Gällande lydelse)

Har hyresregleringslagen--

av beslutet.

2 §•

(Föreslagen lydelse)

— Har hyresregleringslagen---

av beslutet.

Är hyresavtal slutet för en tid av

minst fem år, skall vad i första stycket

stadgas gälla allenast för tiden

intill den fardag som infaller näst

efter ett år från det hyresregleringen

upphörde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. Nya lydelsen av 2 § äger dock

ej tillämpning på hyresavtal som slutits före ikraftträdandet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat sju i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen

i första kammaren nr 402 av herr Lindblom, nr 403 av herr Mattsson och

nr 404 av herr Hansson, Gustaf Henry, samt

i andra kamamren nr 489 av herr Magnusson i Borås m. fl., nr 490 av

herr Senander m. fl., nr 491 av herr Gustafson i Göteborg och nr 492 av

herrar Hansson i önnarp och Carlsson i Bakeröd.

I motionerna I: 402 och II: 491, som är likalydande, hemställes att riksdagen

för sin del måtte besluta att andra punkten i övergångsbestämmelserna

till det ovan som 4) betecknade lagförslaget skall utgå.

Motionerna 1: 403 och II: 492, som är likalydande, innehåller följande yrkanden:
»1)

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 71 måtte besluta, att

hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och besittningsskyddslagen

må äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1960;

2) att riksdagen måtte besluta att med verkan från den 1 juli 1959 kategorimässig

avveckling av hyresregleringslagen må ske i fråga om

a) upplåtelse av lägenhet eller del av lägenhet i en- och tvåfamilj shus;

samt

b) upplåtelse av möblerade enkelrum; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningsändringar,

som föranledes av bifall till ovanstående förslag;

3) att riksdagen måtte uttala angelägenheten av att myndigheterna vid

sanering av stadskärnor söker tillgodose behovet av kommersiella lokaler i

enlighet med vad i motionen anförts; samt

4) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning

angående sådan ändring av hyresregleringslagen, att vid generell hyreshöjning

hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämring samt —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

därest hyresregleringslagens giltighetstid skulle utsträckas längre än vad

ovan nu förordats — om framläggande av förslag för riksdagen i sagda

syfte.»

I motionerna I: 404 och II: 489, som är likalydande, hemställes att riksdagen

måtte

»1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så

ock om fortsatt giltighet av samma lag med de ändringar att

dels lagens giltighetstid begränsas till den 30 september 1960,

dels att 26 § av samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om upplåtelse av

bostad, som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse

i möblerad lägenhet om högst ett rum eller i fråga om lägenhet i hyresvärden

tillhörigt en- eller tvåfamilj shus.

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts med stöd av tertiärlån beviljat

enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för

flerfamiljshus eller senare författning i samma ämne, så länge lånet ej

uppsagts till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan

stöd av dylikt statligt lån och som färdigställts efter den 31 december 1956,

eller i fråga om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del utnyttjas

till annat ändamål än bostad. Stadgandena skola ej heller tillämpas

på upplåtelse av bostad i sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet,

som Konungen bestämmer.

Denna lag---Svensk författningssamling.

Med avseende — — — vidare gälla.

1. Vad i---Konungen bestämmer.

7. Denna lag — ---september 1943.

I fall där stadgandena i 2—6 §§ icke vidare skola äga tillämpning skola

lagens bestämmelser om förlängning av hyresavtal m. m. tillämpas under

en tid av tre år från det denna lag träder i kraft.

2) antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m. så ock om fortsatt giltighet av

samma lag

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ samt rubriken till 11 § lagen

den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

5

stadsrätt m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

att 5—10 §§ jämte rubriken till 5 § samma lag skola upphöra att gälla, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 6 juni 1957 (nr 233) gäller till och

med den 30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 september 1960.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som---lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som ----— eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i---där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag---— Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller

anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger---30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.

3) antaga förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 dedecember

1956 (568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

med den ändring att giltighetstiden begränsas till den 30 september 1960;

ävensom

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta

en plan för en total regional avveckling av hyresregleringen samt förelägga

riksdagen densamma instundande höstsession.»

I motionen II: b90 hemställes,

»att riksdagen måtte godkänna Kungl. Maj:ts proposition nr 71 i vad den

avser förlängning av hyresregleringslagens giltighetstid,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om ett tillägg till 4 § hyresregleringslagen

av innebörd att bereda fastighetsägarna möjlighet till särskild

ersättning utöver grundhyran för sådana ökade utgifter som föranledes

av att avgifterna för vatten och avlopp stigit särskilt mycket, samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

att det av hyresgästernas riksförbund framställda förslaget om upphävande

av de bestämmelser i 3 § samma lag, som möjliggör höjning eller nedsättning

av grundhyra på grund av att grundhyran den 1 januari 1942 understeg

respektive översteg hyran för jämförliga lägenheter, måtte bifallas».

Beträffande innehållet i propositionen och motionerna, i den mån redogörelse

därför ej lämnas här nedan, må hänvisas till dessa.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad

därmed sammanhänger förlänges till och med utgången av år 1961. Vidare

föreslås att i 4 § hyresregleringslagen införes ett tillägg som möjliggör att

i orter, där avgifterna för vatten och avlopp stigit särskilt mycket efter

den 1 juli 1955, avtal må träffas om ersättning utöver grundhyran för sådana

ökade avgifter i likhet med vad som redan gäller beträffande ersättning

för värme och varmvatten. Det skall ankomma på Kungl. Maj :t att

bestämma i vilka orter avtal må träffas om sådan särskild ersättning.

Slutligen föreslås beträffande hyresavtal som slutits för en tid av minst

fem år, s. k. långtidsavtal, en uppmjukning av föreskrifterna i 2 § lagen

den 7 december 1956 med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan

hyresregleringen upphört.

Förlängning av hyresregleringen

Gällande bestämmelser

Genom hijresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek

för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och

reglering av vissa andra hyresförhållanden. Lagen äger tillämpning i varje

stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst

2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnar annorlunda. Den är tillämplig

också i annan tättbebyggd ort, som Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl.

Maj:t äger vidare, efter en lagändring den 6 juni 1957 (nr 233), bestämma

att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst

eller vissa slag av lägenheter.

Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen

införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt

och andra former av bostadskooperation; lagen äger tillämpning i ort

där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även

1956 års lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

m. m. Denna lag reglerar vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och

återgång av äktenskap förhållandet mellan makarna och vid makes död

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

7

förhållandet mellan efterlevande make och andra dödsbodelägare, allt såvitt

angår bostadslägenhet som makarna eller en av dem förhyrt.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen gäller från den 1

januari 1957 dels lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser

som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört, i det följande

kallad övergångslagen, och dels en provisorisk lagstiftning om besittningsskydd

för hyresgäst. Bestämmelserna om besittningsskydd återfinnes i lagen

den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt

hyresavtal, i fortsättningen kallad besittningsskyddslagen. Denna lag, som

är tidsbegränsad och i likhet med hyresregleringslagstiftningen gäller till

och med den 30 september 1959, skall med vissa undantag tillämpas på de

orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke

gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet upplåtits till

bostad i en- eller tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då

fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad.

Hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en

ändring som den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i lagens 26 §, icke tilllämpning

på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket

utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten

att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt

icke uppsagts till betalning. Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 (nr

233) i 26 § är bestämmelserna från ingången av 1958 icke heller tillämpliga

på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt

eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl

Maj :t bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t i kun

görelse den 27 juni 1957 (nr 475) förordnat, att från lagens reglering a\

hyran skall undantagas upplåtelse i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas

av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle eller helkommunalt

bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna kungörelser om

bostadslån m. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts med kommun.

Läget på bostadsmarknaden

I propositionen redovisas följande från bostadsstyrelsen inhämtade uppgifter.

Under år 1957 blev lägenhetstillskottet exceptionellt stort, i det att 64 500

lägenheter eller ca 7 500 flera än 1956 färdigställdes. Såvitt framgår av bostadsstyrelsens

senaste undersökning av bostadsmarknadsläget, avseende

början av år 1958 och begränsad till kommuner med kommunal bostadsförmedling

eller annan kommunal registrering av bostadssökande, synes denna

ökning av tillgången på lägenheter ha medfört en stagnation i den under

de senaste åren konstaterade ökningen av antalet bostadssökande. I den

mån uppgifterna om dessa kan betraktas som symptom på det föreliggande

lägenhetsunderskottet måste detta alltfort ha en betydande omfattning,

framför allt i de större städerna. Lägenhetstillskottet under 1958 beräknas

bli något mindre än under 1957. Detta kommer att innebära ett underskott

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

under åren 1956—58 med omkring 10 000 lägenheter i förhållande till det

av styrelsen till 1955 års långtidsutredning redovisade behovet av 65 000

lägenheter i årligt genomsnitt under tioårsperioden 1956—65. Styrelsen

tvekar icke att alltjämt bedöma bostadsmarknadsläget, framför allt i de

större städerna, som i hög grad otillfredsställande. Återställandet av en någorlunda

tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter

torde därför komma att kräva avsevärd tid, även om produktionsnivån

kommer att ytterligare kunna höjas under de närmaste åren.

Framställning om förlängning och yttranden häröver

I skrivelse den 25 september 1958 har statens hyresråd hemställt att hyresregleringslagen,

bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. m. måtte erhålla fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1961. Från hyresrådets förslag är två ledamöter

— fastighetsägarrepresentanterna — så till vida skiljaktiga att de anser

att en förlängning av lagstiftningens giltighet icke bör utsträckas längre

än till och med den 31 december 1960.

över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden avgivits av

socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, Sveriges fastighetsägareförbund

och hyresgästernas riksförbund. Hyresrådets förslag om förlängning

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden,

av fastighetsägareförbundet dock under förutsättning att en regional

avveckling av regleringen kommer till stånd under perioden. — Rörande det

närmare innehållet i yttrandena må hänvisas till propositionen s. 9 f.

Departementschefen

En avveckling av hyresregleringslagstiftningen har sedan åtskillig tid framstått

såsom önskvärd. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden har det

emellertid icke befunnits möjligt att i ett sammanhang genomföra en sådan

avveckling. Man har i stället valt att söka avveckla lagstiftningen i etapper.

Sålunda har genom 1956 och 1957 års ändringar i hyresregleringslagen från

lagens bestämmelser om hyreskontroll undantagits dels upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån som är

förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och slutligt

beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning dels

ock upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt

eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl. Maj :t

bestämmer. Genom dessa lagändringar har alltså inletts en kategorimässig

avveckling av hyresregleringen. Efter ändringar i 1 § hyresregleringslagen

har vidare Kungl. Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa

slag av lägenheter bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen

att upphöra i ort där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.

Möjlighet har således öppnats för en regional eller en samordnad

regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen.

Såsom beredningsorgan för ärenden rörande den regionala avvecklingen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

9

fungerar statens hyresråd. Med anledning av att Kungl. Maj:t uppdragit åt

hyresrådet att efter utredning rörande hyresläget avge förslag om avveckling

har hyresrådet, såsom framgår av rådets framställning om förlängning

av hyresregleringslagstiftningen, numera införskaffat sådan utredning från

ett stort antal orter i landet. Hyresrådet avser att under den närmaste tiden

till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag till avveckling vartill utredningen

kan ge anledning. Av de uppgifter som hyresrådet lämnat rörande

den verkställda utredningen om hyresläget synes framgå att förutsättningar

föreligger för en regional eller en samordnad regional och kategorimässig

avveckling inom en nära framtid i ett icke ringa antal orter. I åtskilliga orter

från vilka hyresrådet införskaffat uppgifter — tillhopa 274 orter av 440

med invånarantal understigande 20 000 — har emellertid de kommunala

myndigheterna icke ansett sig kunna för närvarande föreslå någon avveckling

av regleringen. Bostadsstyrelsens i det föregående refererade undersökning

rörande läget på bostadsmarknaden ger också vid handen att lägenlietsunderskottet

alltjämt på många håll är betydande, särskilt i de större

städerna. Återställandet av en någorlunda tillfredsställande balans mellan

tillgång och efterfrågan på lägenheter torde enligt bostadsstyrelsens uppfattning

komma att kräva avsevärd tid, även om produktionsnivån kommer

att ytterligare kunna höjas under de närmaste åren. Med hänsyn till

nu angivna förhållanden har hyresrådet för sin del funnit det ofrånkomligt,

att giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen förlänges; avvecklingen

av lagstiftningen bör sålunda enligt hyresrådets mening tills vidare

äga rum regionalt genom beslut av Kungl. Maj :t.

Hyresrådets förslag om förlängning av lagstiftningen har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden och jag anser mig för

egen del böra biträda förslaget. Såsom hyresrådet föreslagit torde giltighetstiden

böra förlängas till och med den 31 december 1961. Liksom vid

föregående förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar bestämmelse

om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd att

ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt,

som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må göras inom

viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.

I likhet med hyresregleringslagstiftningen bör besittningsskyddslagen få

förlängd giltighet till och med utgången av år 1961. Vad angår 1956 års lag

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in.

har jag i annat sammanhang denna dag föreslagit att nämnda lag från den

1 juli 1959 ersättes av en lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad, avsedd att gälla till och med den 31 december 1961. Någon

förlängning av 1956 års lag kommer därför icke i fråga.

Motioner

I motionerna I: 403 och 11: 4.92 anföres, alt motionärerna delar Kungl.

Maj :ts uppfattning att hyresregleringslagstiftningen nu icke omedelbart kan

upphävas. Bostadsmarknadsläget är alltjämt sådant att en viss sådan lag
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

stiftning framstår som nödvändig. Med den intensiva bostadsproduktion, som

nu äger rum, kan emellertid snabbt ett läge inträffa, då hyresregleringen

måste anses överflödig och hindersam. I fråga om vissa lägenhetstyper synes

redan överskott finnas även i de större städerna. Enligt motionärernas mening

bör därför giltighetstiden för hyresregleringslagen, bostadsrättskontrolllagen

och besittningsskyddslagen nu förlängas endast till och med utgången

av år 1960.

I motionerna I: 404 och II: 489 anföres, att då det bör vara av särskilt intresse

för riksdagen att följa utvecklingen på hyresmarknaden och successivt

taga del av erfarenheterna rörande hyresregleringens avveckling, synes

skäl föreligga att begränsa förlängningen av lagstiftningen till ett år.

Yrkandet i dessa fyra motioner om begränsning av lagstiftningens giltighetstid

har av motionärerna sammankopplats med önskemålet om en ökad

regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen. I sistnämnda

fråga anföres i motionerna II: 403 och II: 492 i huvudsak följande.

Redan nu bör beslut kunna fattas om ytterligare kategorimässig avveckling

av hyresregleringen. Vid den fortsatta avvecklingen bör en- och tvåfamiljshusen

främst komma i åtanke. Med det personliga förhållande, som

i regel råder mellan hyresvärd och hyresgäst i ett tvåfamilj shus, synes hyresregleringens

bestämmelser här icke längre erforderliga. För denna bedömning

talar även att en- och tvåfamilj shusen ansetts kunna undantagas

från tillämpningen av besittningsskyddslagen.

Det synes också motiverat, att möblerade enkelrum nu undantages från

tillämpningen av hyresregleringslagens bestämmelser. Erfarenheterna torde

ge vid handen, att hyresregleringslagen nu snarast minskar tillgången på

möblerade rum för uthyrning. I många fall har man inte ansett sig kunna

hyra ut möblerade rum av den anledningen, att man befarat svårigheter att

sedermera få disponera rummet för egen räkning, när familjen fått ökat behov

av utrymme.

Det har vid tidigare riksdagsbehandling ifrågasatts, om icke lägenheter

som upplåtes för annat ändamål än bostad hör till de kategorier som i första

hand bör kunna undantagas från hyresregleringens bestämmelser. Men

härvid bör man uppmärksamma de svårigheter, som då skulle kunna uppstå

för affärsidkare, hantverkare och småindustriföretagare att få lokaler. Sådana

problem har framträtt särskilt vid sanering av stadskärnor. De kommersiella

lokalerna synes därför icke kunna undantagas från hyresregleringen.

Det är tvärtom anledning för riksdagen att uttala angelägenheten av

att myndigheterna vid sanering av stadskärnor tillgodoser ifrågavarande

yrkesutövares lokalbehov på tillfredsställande sätt.

I motionerna I: 404 och II: 489 redogöres bl. a. för avvecklingen av hyresregleringslagstiftningen

i Finland, England och Västtyskland. Motionärerna

anser att hänsyn bör tagas till de gynnsamma erfarenheterna av lagstiftningens

avveckling i dessa länder. Efter några kritiska synpunkter på takten

i hyresregleringens avveckling i vårt land och på hyresregleringens verkningar

anför motionärerna bl. a. följande.

Vad beträffar den regionala avvecklingen föreligger som angivits i propositionen

ett visst utredningsmaterial från hyresrådet, enligt vilket fullmäktige

på 166 orter ansett skäl föreligga redan nu för ett avskaffande av

hyreskontrollen. Den regionala avvecklingen har även allsidigt belysts tidi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959 11

gare, nämligen av hyresregleringskommittén. Ivungl. Maj :t bör därför omgående

kunna upprätta en plan för en sådan avveckling. Det torde vara

praktiskt genomförbart att i proposition till höstriksdagen innevarande år

förelägga riksdagen en dylik plan.

I fråga om den kategorimässiga avvecklingen har vi i tidigare sammanhang

åren 1956 och 1957 framlagt konkreta förslag härom. Dessa har fortfarande

aktualitet och kan sammanfattas enligt följande.

a) Från hyresregleringen undantages samtliga de hus för vilka lån beviljats

enligt kungörelsen av den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån

för flerfamiljshus eller senare författningar och som alltjämt står under

de lånebeviljande organens kontroll. Fördelningen på olika lägenheter av

det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet bör vidare tillkomma

fastighetsägare i stället för som nu sker hyresnämnd.

b) Lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus som

finansierats utan statliga lån, undandrages helt hyresregleringslagen.

c) Lägenheter, som upplåtes för annat ändamål än bostad, uteslutes från

hyresregleringslagens bestämmelser. Enär ett upphävande av regleringen

för dessa lägenheter kan bereda bl. a. affärsidkare i de större städernas

centrala delar vissa övergångssvårigheter bör övervägas om icke dessa

grupper genom företagarförening eller genom annan kreditinstitution kunde

beredas erforderligt ekonomiskt stöd i form av lån.

d) Möblerade rum jämte en- och tvåfamilj shus f ritages från hyresregleringen.

e) Bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt

häves. Härigenom får bostadsrättsinnehavare möjlighet att försälja en

honom tillhörande lägenhet för det värde denna har i en fri marknad.

Ändring i hyresregleringslagen

Gällande bestämmelser

Enligt 3 § första stycket hyresregleringslagen må hyresvärden icke mottaga,

träffa avtal om eller begära högre hyra än som motsvarar den för

lägenheten tillåtna grundhyran, där ej annat föranledes av vad som särskilt

stadgas i lagen. För lägenhet som färdigställts före den 1 januari 1942

och som var uthyrd vid denna tidpunkt anses såsom grundhyra det hyresbelopp

som lägenheten då betingade. Var lägenheten ej uthyrd vid denna tid,

fastställes grundhyran efter hyresläget vid samma tid. Enligt 3 § andra stycket

äger hyresnämnd under vissa förutsättningar höja eller sänka grundhyran

för en lägenhet. Var hyran den 1 januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete eller föreligger för visst fall annat skäl av

därmed jämförlig betydelse, må hyresnämnden sålunda på framställning

av hyresvärden höja grundhyran till det belopp som föranledes därav.

Sänkning av grundhyra kan förekomma, om lägenheten den 1 januari 1942

betingade en hyra som i avsevärd mån översteg hyran för jämförliga lägenheter

eller om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts. Utöver grundhyran må hyresvärden

enligt 4 § avtala om skälig ersättning för lägenhetens uppvärmning och för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

seende med varmvatten eller, om gottgörelse därför ingår i grundhyran, för

den ökade kostnad som för sådant ändamål åsamkas hyresvärden. I 5 § ges

bestämmelser som reglerar Kungl. Maj :ts rätt att tillåta generell hyreshöjning.

Förutsättningen är att detta finnes påkallat till följd av ökade omkostnader

för fastighetsförvaltning i viss kommun. Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, hyresrådet äger då medge, att avtal må för

tid som anges i beslutet träffas om hyreshöjning utöver grundhyran.

Framställningar om lagändring och yttranden häröver

I skrivelse den 22 oktober 1958 har hyresgästernas riksförbund föreslagit

upphävande av de bestämmelser i 3 § hyresregleringslagen, som möjliggör

höjning eller nedsättning av grundhyra på grund av alt grundhyran den 1

januari 1942 avsevärt understeg respektive översteg hyran för jämförliga

lägenheter. Som skäl härför har i huvudsak anförts, att med nämnda bestämmelser

avsetts att sådana större avvikelser från det allmänna hyresläget,

som av särskild anledning kunde föreligga, skulle kunna korrigeras, men att

det icke vore lagens mening att utjämna den så att säga naturliga ojämnheten

i hyressättningen. Denna möjlighet att rätta till större avvikelser i förhållande

till hyrorna för jämförliga lägenheter den 1 januari 1942 hade nu

funnits i mer än 16 år och det måste därför kunna antagas, att något behov

av korrigering icke förelåge, om möjligheten därtill icke begagnats under

denna långa tid. De nu pågående grundhyreshöjningarna med åberopande

av dessa bestämmelser vore egentligen en successiv lyftning av 1942 års hyresnivå

genom individuella höjningar.

Över riksförbundets förslag har yttranden inhämtats från hyresrådet och

fastighetsägareförbundet, vilka båda avstyrker förslaget. Beträffande det

närmare innehållet i yttrandena må hänvisas till propositionen s. 12 f.

Hyresrådet har i skrivelse den 5 november 1958 föreslagit sådan ändring

av 4 § hyresregleringslagen, att fastighetsägarna i orter där mera betydande

ökningar av avgifterna för vatten och avlopp inträtt efter den 1 juli 1955,

då lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar trädde

i kraft, kan erhålla kompensation för dessa ökningar.

Förslaget har i avgivna yttranden tillstyrkts av fastighetsägareförbundet

och hyresgästernas riksförbund.

Fastighetsägareförbundet har i skrivelse den 8 november 1958 hemställt

om sådan ändring av 5 § hyresregleringslagen att vid bestämmande av generell

hyreshöjning hänsyn kan tagas även till penningvärdeförsämringen

och icke endast till ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen.

Yttranden över framställningen har inhämtats från hyresrådet och hyresgästernas

riksförbund. Hyresrådet anser att förslaget icke bör göras till

föremål för något Kungl. Maj :ts ställningstagande, förrän med förslaget sammanhängande

frågor närmare utretts. Hyresgästernas riksförbund avstyrker

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959 13

förslaget. Rörande det närmare innehållet i yttrandena må hänvisas till

propositionen s. 15 f.

Departementschefen

Vad först angår framställningen från hyresgästernas riksförbund om viss

ändring i 3 § hyresregleringslagen — innebärande upphävande av bestämmelserna

om höjning och nedsättning av grundhyra med hänsyn till att denna

den 1 januari 1942 avsevärt understeg respektive översteg hyran för jämförliga

lägenheter — må nämnas att hyresrådet i enlighet med vad som förutskickats

i rådets förut refererade remissyttrande utfärdat cirkulär (den

16 december 1958, nr 99) till hyresnämnderna med vissa anvisningar rörande

tillämpningen i vissa fall av förevarande stadgande i hyresregleringslagen.

I cirkuläret understrykes att stadgandet bör, i enlighet med av hyresrådet

sedan länge antagen praxis, givas en starkt restriktiv tillämpning. Därvid

bör beaktas att jämförelsen skall avse förhållandena den 1 januari 1942

och att stadgandets mening är att man skall kunna rätta till de stora avvikelserna

från genomsnittet men icke att man skall upphäva den normala

variationen i hyressättningen, som förelåg vid nämnda tidpunkt. Man torde

därför, framhålles vidare i cirkuläret, med hänsyn till svårigheterna att

erhålla utredning om förhållandena den 1 januari 1942, bl. a. om lägenhetens

skick vid nämnda tid, icke böra företaga jämkning av den gällande

grundhyran annat än om det med säkerhet kan fastställas att avvikelsen

från hyresläget för jämförliga lägenheter vid den aktuella tiden verkligen

var avsevärt stor.

Genom de sålunda utfärdade anvisningarna torde, såsom hyresrådet

framhållit i sitt yttrande över riksförbundets framställning, syftet med

framställningen i väsentlig mån ha tillgodosetts. På grund härav och med

hänsyn till de invändningar i övrigt som framförts mot riksförbundets förslag

finner jag icke skäl att nu föreslå upphävande av ifrågavarande bestämmelser

i 3 § hyresregleringslagen.

I £ § hyresregleringslagen stadgas att hyresvärd äger, utan hinder av förbudet

i 3 § att överskrida grundhyran, träffa avtal med hyresgästen om skälig

ersättning för värme och varmvatten. Enligt hyresrådets förslag till ändring

i 4 § skall motsvarande regel i de orter som Kungl. Maj :t bestämmer

gälla beträffande sådana avgifter för vatten och avlopp som ökats efter tillkomsten

av 1955 års lagstiftning om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Nämnda lagstiftning, som trätt i kraft den 1 juli 1955, har medfört

att avsevärt ökade vatten- och avloppsavgifter påförts fastighetsägarna i

vissa orter. Avgifterna är i och för sig av sådan natur, att höjningarna därav

i princip skall slutligen bäras av hyresgästerna och icke av fastighetsägarna.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen var frågan om det sätt på

vilket fastighetsägarna skulle erhålla ersättning för ifrågavarande merav
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

gifter under övervägande vid 1958 års A-riksdag i anledning av väckta motioner

om ändring i 4 § hyresregleringslagen. Riksdagen ansåg därvid afl

fastighetsägarnas kompensation för meravgifterna borde liksom hittills ske

inom ramen för generell hyreshöjning enligt 5 § hyresregleringslagen samt

sade sig därvid förutsätta att Kungl. Maj :t vid sitt övervägande av frågan

om tillstånd till sådan hyreshöjning skulle utnyttja alla möjligheter till

differentiering av tilläggen för att täcka meravgifterna. I enlighet härmed

har Kungl. Maj :t, som genom beslut den 28 november 1958 utfärdat bestämmelser

om generell hyreshöjning för år 1959, meddelat särskilda föreskrifter

beträffande vatten- och avloppsavgifter i vissa orter, där dessa avgifter stigit

särskilt mycket. I överensstämmelse med hyresrådets i det föregående omnämnda

förslag har Kungl. Maj :t sålunda medgivit, att i fråga om lägenheter

som är anslutna till allmän vatten- och avloppsanläggning i fjorton

särskilt angivna orter, avtal må träffas om hyreshöjning utöver den generella

hyreshöjningen intill vissa angivna procent av grundhyran.

Enligt hyresrådets mening bör ökade avgifter för vatten och avlopp såsom

regel även i fortsättningen kompenseras med generellt beslutad hyreshöjning

jämlikt 5 § hyresregleringslagen. Denna metod anses emellertid icke

lämplig beträffande vissa orter, där ökningen blivit exceptionellt stor. I

fråga om dylika orter anser hyresrådet därför att möjlighet bör beredas

Kungl. Maj :t att i fråga om de ökade avgifterna medge att särskilt avtal

må träffas om ersättning i likhet med vad som enligt 4 § hyresregleringslagen

gäller beträffande ersättning för värme och varmvatten.

Mot hyresrådets förslag, som tillstyrkts av fastighetsägareförbundet och

hyresgästernas riksförbund, har jag för egen del intet att erinra, och jag

förordar alltså att i 4 § hyresregleringslagen införes ett tillägg av angiven

innebörd.

Vad slutligen angår fastighetsägareförbundets framställning om sådan

ändring av 5 § hyresregleringslagen, att vid bestämmande av generell hyreshöjning

hänsyn kan tagas icke endast till ökade omkostnader för fastighetsförvaltning

utan även till penningvärdeförsämringen, inrymmer denna fråga,

såsom framgår av vad i det föregående anförts, åtskilliga komplicerade

samhällsekonomiska problem. Mot framställningen kan anföras vägande skäl

av skilda slag. Jag är icke beredd att föreslå lagändring i den angivna riktningen.

Motioner

Beträffande den av hyresgästernas riksförbund gjorda framställningen

om ändring av 3 § hyresregleringslagen anföres i motionen II: 490 bl. a., att

hyresrådet visserligen uppgivit att rådet avsåge att genom särskilda anvisningar

till hyresnämnderna understryka vikten av en restriktiv tillämpning

av berörda stadgande. Enligt motionärernas mening är detta uppenbarligen

icke tillräckligt. En ändring av lagrummet i överensstämmelse med riksför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959 15

bundets förslag är enligt motionärernas mening den enda effektiva spärren

mot missbruk.

I samma motion anföres beträffande departementschefens förslag om

ändring av 4 ^ hyresregleringslagen bl. a., att hyrorna nu ligger så högt att

någon marginal för ytterligare höjningar icke finns för det stora flertalet

hyresgäster, om man utgår från sociala synpunkter, samt att en bestämmelse

av den föreslagna innebörden kan tänkas stimulera vissa kommuner

att genomföra långtgående höjningar av avgifterna för vatten och avlopp,

varigenom de hyreshöjningar av denna art som nu inskränker sig till ett

mindre antal kommuner kan komma att få en vida större utbredning. Motionärerna

finner därför förslaget i denna del obefogat och skadligt för hyresgästernas

intressen.

Rörande fastighetsägareförbundets framställning om ändring bly 5 § hyresregleringslagen

anföres i motionerna I: 403 och 11: 492, att motionärerna

delar departementschefens uppfattning att beslut nu icke kan fattas om sådan

lagändring. Om hyresregleringens giltighetstid utsträckes längre än

motionärerna är beredda att förorda, d. v. s. efter den 31 december 1960,

synes det motionärerna angeläget att lagrummet ändras så att vid generell

hyreshöjning hänsyn även kan tagas till penningvärdeförsämring. Motionärerna

anser det därför motiverat att frågan om sådan ändring upptages

till särskild prövning.

Ändring i övergångslagen

Gällande bestämmelser

2 § övergångslagen innehåller i första punkten, att om hyresregleringslagen

varit tillämplig på hyresavtal, som även omfattar tid efter det hyresregleringen

upphört, avtalet, ändå att däri annorlunda stadgats, för nämnda

tid skall anses upptaga den hyra som skolat utgå då hyresregleringen upphörde.

I andra punkten av paragrafen sägs, att om annat hyresvillkor bestämts

genom hyresnämnds beslut, avtalet i denna del skall anses ha det

innehåll som framgår av beslutet. Enligt 3 § skall, om hyresnämnd förklarat

uppsägning ogiltig eller förlängt hyresförhållande eller ock bifallit ansökan

om övertagande av lägenhet jämlikt 8 a § hyresregleringslagen, beslutet

lända till efterrättelse även efter det hyresregleringslagen upphört att gälla.

Framställning om lagändring och yttranden häröver

I skrivelse den 10 januari 1958 har fastighetsägareförbundst hemställt om

sådan ändring av 2 § övergångslagen att vad däri stadgas icke skall äga tilllämpning

på hyresavtal som slutits för en tid av minst fem år; i sådana fall

skall i stället de avtalade villkoren vara gällande.

över framställningen har yttranden inhämtats från hyresrådet, hyreslagskommittén,

advokatsamfundet och hyresgästernas riksförbund. I samtliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

yttranden tillstyrkes en ändring av 2 § i den av fastighetsägareförbundet

angivna riktningen.

Departementschefen

Frågan hur man vid en avveckling av hyresregleringen skall ställa sig till

avtal, som träder i tillämpning under hyresregleringens giltighetstid men

vilka upptager hyresvillkor som skall gälla först efter avvecklingen, var

föremål för uppmärksamhet vid övergångslagens tillkomst år 1956. Jag

vill erinra om att riksdagen hade att behandla ett motionsledes framfört yrkande,

att det skulle stå parterna fritt att träffa sådant avtal. Motionen vann

icke riksdagens bifall. Den principståndpunkt statsmakterna tagit till denna

fråga finns det enligt min mening ingen anledning att nu frångå.

Den utformning som lagstiftningen fått synes emellertid ha kommit att

inverka avhållande på benägenheten att sluta hyresavtal för längre tid. Vad

som framkommit genom fastighetsägareförbundets skrivelse och remissbehandlingen

av denna ger vid handen att hyresavtal på längre tid har en

ganska stor praktisk betydelse. Långtidsavtal kan i vissa fall vara fördelaktiga

från både hyresvärdens och hyresgästens synpunkt. Lagens syfte har

icke varit att motverka tillkomsten av sådana avtal. Det synes vara anledning

att ändra lagen, så att dylika ofördelaktiga konsekvenser av lagstiftningen

undgås.

Undantag från nuvarande regler torde, såsom fastighetsägareförbundet

och de flesta remissorganen ansett, lämpligen böra göras beträffande avtal

som slutits för en tid av minst fem år.

Vad angår den närmare utformningen av den bestämmelse som erfordras

torde lämpligen i ett nytt stycke, som fogas till 2 §, böra meddelas en

bestämmelse om undantag från de i paragrafen nu givna reglerna. Det

synes emellertid icke vara tillrådligt att beträffande långtidsavtal låta avtalets

bestämmelser gälla redan från dagen för hyresregleringens hävande.

Undantagsregeln synes böra begränsas till sådana fall, då den tid som återstår

av den avtalade hyrestiden vid den tidpunkt då hyresregleringen upphör

är längre än vad som normalt är fallet. Paragrafens huvudregel om hyran

bör därför även för långtidsavtalen gälla för den del av hyrestiden som

infaller före den fardag som inträffar näst efter det ett år förflutit sedan

hyresregleringen upphört. Först därefter bör hyresavtalets bestämmelser

tillämpas. En sådan regel torde i tillräcklig mån tillgodose intresset att

möjliggöra en lugn avveckling av hyresregleringen.

Den risk för att en hyresgäst genom den föreslagna undantagsregeln

skulle kunna komma i underläge gentemot fastighetsägaren och pressas till

oskäliga villkor torde i erforderlig grad motverkas genom den jämkningsregel

som finnes i 43 § hyreslagen.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1959 och avse hyresavtal

som ingås efter nämnda dag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

17

Motioner

I motionerna I: 402 och 11: 491 anföres, att motionärerna finner det i hög

grad motiverat att 2 § övergångslagen ändras på sätt föreslagits i propositionen

men att de icke kan godtaga den föreslagna övergångsbestämmelsen,

enligt vilken nya lydelsen icke skall äga tillämpning på hyresavtal som slutits

före ikraftträdandet. Motionärerna utvecklar sin ståndpunkt på följande

sätt.

När det gäller hyresavtal, som redan slutits och som komma att slutas

fram till den 1 juli i år, skulle således den tidigare lydelsen av 2 §, som

trädde i kraft den 1 januari 1957, bliva gällande. Ett avtal som slutits 1956

för en tid av 30 år, upptagande en indexklausul, som är avsedd att träda i

kraft vid regleringens avveckling, skulle exempelvis i detta hänseende inte

bliva giltig. Avtalet om indexklausul slöts dock under en tid, då det utan

tvekan måste anses ha varit tillåtet att sluta dylika avtal, och skulle — då

någon avveckling av regleringen icke kommit till stånd — blivit tillämpligt

efter ikraftträdandet av ifrågavarande lagändring, som medgiver dylika avtal.

På grund av en bestämmelse, som varit i kraft under tiden 1 januari

1957—1 juli 1959 men därefter ändrats på grund av dess olämplighet, skulle

således avtalsvillkoret, ehuru det enligt lagstiftarens uppfattning är fullt

legitimt, inte kunna tillämpas.

Det må framhållas, att en mängd långtidsavtal innehållande bestämmelser

om hyresvillkoren efter regleringens avveckling slutits sedan slutet av

1940-talet. Allteftersom frågan om avveckling av regleringen blivit mera aktuell

genom uttalanden i riksdagen och tillsättandet av liyresregleringskommittén

ha sådana avtal ökat i antal. Det vore orimligt om lagstiftningen när

det gäller dessa avtal, som ofta omspänna en tid av 20—30 år, skulle avskära

det rimliga intresse av skydd mot penningvärdeförsämring och utgiftsökningar,

som utgjort grunden för de speciella avtalsvillkor, varom

nu är fråga.

Någon olägenhet av att ändringen i 2 § får träda i kraft den 1 juli 1959

utan den föreslagna inskränkningen synes inte föreligga.

Lagrådet har lämnat de genom propositionen framlagda förslagen utan

erinran.

Utskottet

Allmän enighet råder om att hyresregleringen hör avvecklas så snart omständigheterna

medger detta. Betydelsefulla steg i denna riktning har också

tagits under de senaste åren. Sålunda har genom ändringar i 26 § hyresregleringslagen

genomförts en kategorimässig avveckling av hyreskontrollen

dels från och med år 1957 beträffande hus, för vilka statliga lån slutligt

beviljats efter den 31 december 1956, och dels från och med år 1958 beträffande

hus förvaltade av kommun eller kommunalt och annat allmännyttigt

bostadsföretag. Härigenom har stora delar av hyresmarknaden undantagits

från kontroll. I övrigt har statsmakterna intagit den ståndpunkten att

regleringen skall hävas regionalt efter en bedömning av läget i varje hyres2

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

reglerad ort och med beaktande av de kommunala myndigheternas önskemål.

Denna awecklingsmetod har möjliggjorts genom vissa år 1956 och

1957 genomförda ändringar av 1 § hyresregleringslagen, varigenom Kungl.

Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa slag av lägenheter

bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort,

där läget på hyresmarknaden icke kräver fortsatt reglering. De lägenheter

som man därvid i första hand haft i åtanke är möblerade enkelrum, lägenheter

i en- och tvåfamilj shus samt lokaler av olika slag.

Såsom framgår av propositionen har hyresrådet — i enlighet med de riktlinjer

som sålunda uppdragits för regleringens fortsatta avveckling — verkställt

en undersökning av möjligheterna att häva regleringen helt eller delvis

i de hyresreglerade orter som har mindre än 20 000 invånare. Denna utredning

har givit vid handen att i sammanlagt 166 av 440 orter förutsättningar

ansetts föreligga för en mer eller mindre omfattande avveckling av

regleringen. Utredningsmaterialet är för närvarande under bearbetning i hyresrådet.

Enligt vad för utskottet upplysts avser hyresrådet att inom den

närmaste tiden inkomma till Kungl. Maj :t med de förslag till avveckling,

vartill utredningen kan ge anledning.

I överensstämmelse med den ståndpunkt utskottet intagit vid tidigare

överväganden av frågan om hyresregleringens upphävande anser utskottet

alltjämt att den nu beträdda vägen för regleringens avveckling är den lämpligaste.

Genom att gå fram regionalt kan man lättast undvika de olägenheter

som gärna följer med upphävandet av en i samhällslivet och enskilda

medborgares rättsförhållanden så djupt ingripande reglering som hyreskontrollen

och vad därmed sammanhänger innebär. Samtidigt kan de kommunala

myndigheternas bedömning av situationen på hyresmarknaden vinna

behörigt beaktande. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka angelägenheten

av att den efter dessa linjer påbörjade avvecklingen bedrives med

all den skyndsamhet omständigheterna medger. Utskottet förutsätter alltså

att det nu samlade utredningsmaterialet snart skall kunna leda till ett beslut

om avveckling — helt eller beträffande vissa lägenhetskategorier —

på orter, där detta låter sig göra med hänsyn till hyresläget, och att Kungl.

Maj:t och hyresrådet även i fortsättningen med all uppmärksamhet följer

förhållandena på hyresmarknaden och utnyttjar förefintliga möjligheter

att häva eller uppmjuka regleringen så snart inom någon ort förutsättningar

härför inträder.

Hur skyndsamt det nu inledda awecklingsarbetet än bedrives, kan det

med hänsyn till läget på hyresmarknaden, särskilt i de större städerna, uppenbarligen

icke vara avslutat ännu på åtskilliga år. Med hänsyn härtill

framstår det som mest praktiskt att nu förlänga lagstiftningens giltighetstid

på sätt departementschefen i överensstämmelse med hyresrådets hemställan

föreslagit eller till och med år 1961. För detta talar också att hyreslagskommittén,

som bl. a. har att överväga frågan om en permanent lagstiftning

om hyresgästs besittningsskydd, uttalat att kommitténs arbete

knappast kan beräknas vara avslutat så tidigt att något förslag till definiti
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

19

va bestämmelser i ämnet kan föreläggas 1960 års riksdag. Vidare må framhållas

att de två stora partsorganisationerna på hyresmarknaden icke motsatt

sig en förlängning av det innehåll som nu föreslagits.

Utskottet vill alltså förorda departementschefens förslag rörande lagstiftningens

giltighetstid och avstyrker de i motionerna I: 403 och II: 492 samt

I: 404 och II: 489 framställda yrkandena om begränsning av giltighetstiden

till den 31 december respektive den 30 september 1960.

Nu nämnda motioner innehåller även yrkanden om bl. a. ökad kategorimässig

avveckling. I samtliga fyra motioner föreslås sålunda att regleringen

häves beträffande en- och tvåfamilj shus samt möblerade enkelrum. I motionerna

1:404 och 11:489 yrkas därjämte att regleringen slopas beträffande

hus, för vilka statliga lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om

tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författningar i samma

ämne och som alltjämt står under de lånebeviljande organens kontroll,

vidare beträffande samtliga nytillkommande s. k. fria hus samt lägenheter,

som upplåtes för annat ändamål än bostad, och bostadsrättslägenheter. Dessutom

föreslås i sistnämnda båda motioner att riksdagen skall hemställa att

Kungl. Maj :t till innevarande års höstriksdag framlägger en plan för total

regional avveckling av hyresregleringen.

Utskottet vill till en början erinra om att de yrkanden, för vilka nu redogjorts,

framställts i olika motioner vid såväl 1956 som 1957 års riksdag.

Utskottet intog i sina däröver avgivna utlåtanden den ståndpunkten att även

förutsättningarna för en kategorimässig avveckling borde bedömas inom den

regionala avvecklingens ram. Som framgår av vad ovan anförts är utskottet

alltjämt av denna uppfattning. Utskottet biträder därför icke heller nu

yrkandena om ytterligare kategorimässig avveckling. Liksom tidigare vill

dock utskottet framhålla att inom många orter goda förutsättningar torde

föreligga för ett upphävande av regleringen beträffande möblerade enkelrum,

en- och tvåfamilj shus samt vissa slags lokaler.

De riktlinjer för awecklingsarbetets bedrivande som angivits i det föregående

innebär en så långt gående planmässighet som med hänsyn till förhållandena

är möjlig. Utskottet anser därför att några fördelar icke står att

vinna genom en sådan awecklingsplan som föreslagits i motionerna I: 404

och It: 489 och avstyrker motionärernas yrkande i denna del.

I motsats till motionerna I: 404 och II: 489, vari bl. a. yrkats att affärslokaler

skall undantagas från regleringen, anföres i motionerna 1:403 och

11:492 att regleringens upphävande beträffande denna kategori skulle medföra

svårigheter för innehavarna och att riksdagen därför i stället bör uttala

att det är angeläget att myndigheterna vid sanering av stadskärnor tillgodoser

ifrågavarande yrkesutövares lokalbehov på tillfredsställande sätt. I anledning

härav vill utskottet erinra om följande.

Vid prövning av giltigheten av en verkställd uppsägning till avflyttning

brukar hyresnämnder och hyresråd, för alt godtaga uppsägningen, ofta

kräva att eu iner eller mindre likvärdig lägenhet eller lokal står till hyres
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

gästens förfogande. Så sker även i sådana fall då uppsägningen utgör ett led

i saneringen av bebyggelseområdet i fråga. Hyresregleringsmyndigheternas

praxis i detta hänseende har på sina håll ansetts vara alltför sträng. Sålunda

anfördes i motioner vid 1957 års riksdag att uppsägningsskyddets tillämpning

i praxis kommit att hämma utvecklingen och att riksdagen borde hemställa

om utfärdande av erforderliga tillämpningsföreskrifter till hyresregleringsmyndigheterna

för att underlätta saneringsföretagen. Motionärernas

förslag föranledde icke någon riksdagens åtgärd men i sitt av riksdagen godkända

utlåtande över motionerna (20/1957) anförde tredje lagutskottet att

spörsmålet i vissa fall kunde ha stor betydelse och vore värt all uppmärksamhet.

Det synes icke fullt klart om motionärerna med sin framställning om ett

uttalande av riksdagen även åsyftar förhållandena under en fri hyresmarknad.

Om detta är avsikten med yrkandet må erinras om att besittningsskyddslagen,

som är tillämplig i den mån hyresregleringslagens bestämmelser

om uppsägningsskydd icke gäller, omfattar även affärslokaler. Härigenom

kan eif visst skydd beredas lokalinnehavarna även där regleringen

hävts i fråga om affärslokaler. För övrigt avses ju — såsom framgår av

vad ovan anförts — att avvecklingen endast skall äga rum i den mån verkningarna

därav kan bedömas bli övervägande gynnsamma.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får enligt utskottets mening motionärernas

önskemål om hänsynstagande till lokalinnehavares intressen vid

sanering av stadskärnor anses redan vara tillgodosett i tillräcklig omfattning.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om ändringar i 3, 4

och 5 §§ liyresrcgleringslagen.

I likhet med departementschefen anser utskottet att syftet med den framställning

som hyresgästernas riksförbund avgivit rörande viss ändring av

3 § andra stycket hyresregleringslagen i väsentlig mån tillgodosetts genom

de anvisningar beträffande lagrummets tillämpning, som hyresrådet nyligen

utfärdat till hyresnämnderna, och att därför något skäl icke föreligger att —

på sätt yrkats i motionen II: 490 — ändra stadgandet.

Mot departementschefens förslag om ett tillägg till 4 § hyresregleringslagen

i syfte att möjliggöra för fastighetsägarna att på vissa orter träffa

avtal om särskild ersättning för höjda vatten- och avloppsavgifter har utskottet

intet att erinra. Yrkandet i motionen 11:490 om avslag på propositionen

i denna del avstyrkes alltså.

Det av fastighetsägareförbundet framförda men av departementschefen

avvisade förslaget om sådan ändring av 5 § hyresregleringslagen att vid bestämmandet

av generell hyreshöjning hänsyn skall kunna tagas även till

penningvärdeförsämringen har i motionerna 1:403 och 11:492 vunnit anslutning

så till vida, att motionärerna hemställt om att frågan utreds och

förslag till lagändring förelägges riksdagen för den händelse regleringen

förlänges för längre tid än dessa motionärer förordat. Enligt utskottets me
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

21

ning kan emellertid mot ifrågavarande förslag anföras skäl av både principiell

och praktisk art, varför utskottet icke anser sig kunna biträda detta

utredningsyrkande.

Beträffande departementschefens förslag till ändring av 2 § övergångslagen

och de i anledning härav avgivna motionerna I: 402 och II: 491 vill

utskottet anföra följande.

Såsom departementschefen påpekat uppmärksammades vid tillkomsten av

övergångslagen att den kunde medföra vissa olägenheter beträffande långtidsavtal.

Olika vägar att motverka dessa olägenheter diskuterades men någon

särskild bestämmelse för långtidsavtalen infördes icke. Det förslag till

uppmjukning av den för sådana avtal ogynnsamma bestämmelsen i 2 §, som

departementschefen nu framlagt, finner utskottet utgöra en väl avvägd lösning

av frågan.

Då syftet med den föreslagna lagändringen angetts vara att i båda parters

intresse underlätta tillkomsten av långtidsavtal är det förklarligt att den nya

lagens tillämplighet begränsats till avtal som kommer att ingås framdeles.

Emellertid medför denna begränsning — såsom påpekats i motionerna I: 402

och II: 491 — en olikhet i behandlingen av äldre och nyare avtal, som kan

leda till mindre tillfredsställande konsekvenser. Ett avtal som ingås före

lagens ikraftträdande blir härigenom för hela kontraktstiden underkastat

den för hyresvärden betydligt oförmånligare regeln i 2 § första stycket, som

medför att den hyra som hyresvärden vid tidpunkten för regleringens avveckling

ägde uttaga — i regel grundhyran jämte vid nämnda tidpunkt gällande

generell hyreshöjning — skall utgå under den återstående kontraktstiden

utan rätt för hyresvärden att komma i åtnjutande av ytterligare hyreshöjning,

som efter avvecklingen kan komma att generellt beslutas för lägenheter,

som alltjämt är underkastade hyresreglering. Särskilt otillfredsställande

framstår detta förhållande då i en fastighet, som är under uppförande,

ett flertal affärslokaler inrättas och hyresavtal ingås allt eftersom

lokalerna blir färdigställda, i en del fall före och i andra fall efter den

1 juli 1959. Det kan till och med tänkas att härigenom en ökning av kostnaderna

för fastighetens förvaltning kan komma att helt få bäras av de hyresgäster,

som tecknar avtalen efter den 1 juli 1959.

Det är för utskottet bekant att ett icke ringa antal långtidskontrakt för

närvarande är i kraft med giltighetstider på vanligen 5 eller 10 år men även

längre tidsperioder och i regel med föreskrift om indexreglerad hyra. Ett aktuellt

exempel utgör de höghus, som är under uppförande i kvarteret Beridarbanan

vid Hötorget i Stockholm. Beträffande affärslokaler i åtminstone

ett par av dessa hus har för utskottet upplysts att en del hyresavtal redan

slutits för eu hyrestid av 25 år och att ytterligare sådana avtal kommer att

tecknas framdeles. Hyran förutsättes enligt dessa avtal skola utgå med belopp,

varom parterna kan komma att enas eller som i brist på sådant åsäinjande

fastställes av skiljemän enligt vissa i särskilt skiljeavtal angivna grunder.

Förändring av hyran skall kunna påkallas vid väsentlig höjning respek
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

tive sänkning av de årliga kostnader, som ligger till grund för hyrans fastställande.

Även i dessa fall avses hyran skola kunna i sista hand bestämmas

av skiljemän.

Mot att, som motionärerna önskar, göra den nya lydelsen tillämplig även

på äldre avtal har invänts att åtminstone i de avtal som ingåtts efter den 1

januari 1957 villkoren kan ha utformats under påverkan av den restriktivare

regeln i lagens nuvarande 2 § och att det skulle strida mot de förutsättningar,

varifrån parterna därvid utgått, att låta avtalen gå in under den nya bestämmelsen.

Utskottet finner emellertid icke anledning antaga att några olägenheter av

angiven art skulle uppkomma om motionärernas förslag godtages. Om parterna

låtit sitt handlande påverkas av bestämmelsen i 2 §, är det sannolikt

att detta ej föranlett annat än att giltighetstiden satts kortare än som eljest

skulle ha varit fallet.

Från fastighetsägareförbundet och hyresgästernas riksförbund har på för*

frågan meddelats att från dessa organisationers sida i princip icke något

finns att invända mot att det nya stadgandet får gälla också för äldre avtal.

På grund av vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till motionärernas

ståndpunkt att den nya lydelsen av 2 § bör göras tillämplig även på avtal

som redan ingåtts vid lagändringens ikraftträdande. Utskottet kan dock ej

godtaga motionärernas förslag alldeles oförändrat. Fall kan nämligen föreligga,

där den övergångstid som anges i det nu föreslagna andra stycket av

2 § redan gått till ända då lagen träder i kraft. En genom långtidsavtal uthyrd

affärslokal kan exempelvis vara inrymd i ett av allmännyttigt bostadsföretag

förvaltat hus. Eftersom sådana hus fritogs från hyreskontroll den 1

januari 1958 skulle, om den nya bestämmelsen görs tillämplig på avtalet,

detta bli helt gällande från och med den 1 april 1959 och alltså en retroaktiv

hyreshöjning kunna uttagas från sistnämnda dag. Då ett sådant resultat

icke är önskvärt erfordras för att förhindra detta ett särskilt övergångsstadgande,

som synes kunna ges den innebörden att föreskriften i 2 § första stvcket

— nämligen att hyresregleringslagens villkor skall tillämpas under den

återstående kontraktstiden — i vart fall icke skall gälla för kortare tid än

intill den 1 oktober 1959.

Utskottet vill därför i anledning av motionerna I: 402 och II: 491 förorda

följande ändrade avfattning av övergångsbestämmelserna: »Denna lag träder

i kraft den 1 juli 1959. Beträffande avtal som ingåtts före nämnda dag, skall

dock vad i 2 § första stycket stadgas icke gälla för kortare tid än till den 1

oktober 1959.»

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni

1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt

giltighet av samma lag,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

23

dels ock avslå följande motioner, såvitt däri yrkats ändringar

i detta lagförslag, nämligen

1. I: 403 och II: 492,

2. I: 404 och II: 489 samt

3. II: 490;

B. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.,

dels ock avslå följande motioner, såvitt däri yrkats ändringar

i detta lagförslag, nämligen

1. I: 403 och II: 492 samt

2. I: 404 och II: 489;

C. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december

1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt

hyresavtal,

dels ock avslå följande motioner, såvitt yrkats ändring i

detta lagförslag, nämligen

1. I: 403 och II: 492 samt

2. I: 404 och II: 489;

D. att riksdagen,

med förklaring att riksdagen i anledning av motionerna

I: 402 och II: 491 funnit viss ändring böra företagas i övergångsbestämmelserna

till det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den

7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser, som skola

iakttagas sedan hyresregleringen upphört,

måtte antaga förslaget med följande ändring av övergångsbestämmelserna

:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli

1959. Nya lydelsen av 2 § äger dock 1959. Beträffande avtal som ingåtts

ej tillämpning på hyresavtal som slu- före nämnda dag skall dock vad i 2 §

tits före ikraftträdandet. första stycket stadgas icke gälla för

kortare tid än till den 1 oktober 1959.

E. att motionerna

1. I: 403 och II: 492, såvitt däri yrkats visst uttalande av

riksdagen,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

2. I: 403 och II: 492, såvitt däri yrkats utredning om viss

ändring av hyresregleringslagen, samt

3. I: 404 och II: 489, såvitt däri yrkats skrivelse till Kungl.

Maj:t rörande awecklingsplan,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Göran Karlsson,

Georg Carlsson*, Kristiansson, Ebbe Ohlsson och Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp*, Hansson i Skegrie*,

Munktell*, Bengtsson i Halmstad, Nyberg, Nilsson i Östersund, Svenning

och Bengtsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Georg Carlsson och Hansson i Skegrie, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande i den del, avseende förlängning av hyresregleringen,

som börjar på s. 18 mitten med orden »I överensstämmelse

med den ståndpunkt» och slutar upptill på s. 19 med orden

»respektive den 30 september 1960», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar Kungl. Maj :ts uppfattning att hyresregleringslagstiftningen

nu icke omedelbart kan upphävas. Bostadsmarknadsläget är alltjämt

sådant att en viss hyresreglering framstår som nödvändig. Med den

intensiva bostadsproduktion, som nu äger rum, kan emellertid snabbt ett

läge inträffa, då hyresregleringen måste anses överflödig och hindersam. I

fråga om vissa lägenhetstyper synes redan överskott finnas även i de större

städerna. Enligt utskottets mening bör därför giltighetstiden för hyresregleringslagen,

bostadsrättskontrollagen och besittningsskyddslagen nu förlängas

endast till och med utgången av år 1960.»

dels att utskottets utlåtande i den del avseende bl. a. ökad kategorimässig

avveckling, som börjar upptill på s. 19 med orden »Nu nämnda

motioner» och slutar på samma sida med orden »samt vissa slags lokaler»,

bort ha följande lydelse:

»Redan nu bör emellertid beslut kunna fattas om ytterligare kategorimässig

avveckling av hyresregleringen. Vid den fortsatta avvecklingen bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

25

enligt utskottets mening en- och tvåfamiljshusen främst komma i åtanke.

Med det personliga förhållande, som i regel råder mellan hyresvärd och hyresgäst

i ett sådant hus, synes hyresreglering här icke erforderlig. Härför

talar också att en- och tvåfamiljshusen ansetts kunna undantagas från tilllämpningen

av besittningsskyddslagen.

Det synes utskottet också motiverat att möblerade enkelrum nu undantages

från hyresregleringen. Erfarenheterna torde ge vid handen att hyresregleringen

snarast minskar tillgången på möblerade rum för uthyrning. I

många fall har man icke ansett sig kunna hyra ut möblerade rum av den

anledningen att man befarat svårigheter att få disponera rummen för egen

räkning, när familjen fått ökat behov av utrymme.»

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande

avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av

hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att lagen skall

gälla till och med den 31 december 1960 samt

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller

denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse

av bostad, som är förenad med allmän tjänst, och

ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet om högst

ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken

fordras myndighets tillstånd, eller i fråga om lägenhet

i hyresvärden tilhörigt en- eller tvåfamiljshus;

under punkt B. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse

att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960;

under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av besittningsskyddslagen erhåller sådan lydelse

att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960.

2) av herr Nyberg, som ansett

dels att utskottets utlåtande i den del, avseende förlängning av hyresregleringen,

som på s. 18 börjar med orden »Hur skyndsamt det nu

inledda avvecklingsarbetet» och upptill på s. 19 slutar med orden »respektive

den 30 september 1960» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser av principiella skäl riktigast att en krislagstiftning av

hyresregleringens karaktär icke förlänges för längre tid än ett år för varje

gång. Denna princip har — frånsett år 1957 •— hittills följts vid prövning

av frågan om förlängning av hyresregleringslagstiftningens giltighetstid.

Utskottet anser därför och då av praktiska skäl generell hyreshöjning i

fortsättningen bör bestämmas för kalenderår att lagstiftningen nu icke bör

ges giltighet för längre tid än till utgången av år 1960.»

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande

avvikelser:

under punkt A. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att

lagen skall gälla till och med den 31 december 1960;

under punkt B. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse

att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960;

under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av besittningsskyddslagen erhåller sådan lydelse

att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960.

3) av herrar Ebbe Ohlsson, Munktell och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Genom riksdagens beslut år 1956 och 1957 har skapats de lagliga förutsättningarna

för en metodisk avveckling av hyresregleringen. Fullföljes denna

avveckling får man räkna med att detta aktualiserar ytterligare ändringar

i gällande lagstiftning. Med hänsyn härtill är det önskvärt att riksdagen

får tillfälle att kontinuerligt följa awecklingsarbetet och taga ställning till de

ändringar i lagstiftningen, som kan visa sig erforderliga. Utskottet kan därför

icke biträda propositionens förslag om en förlängning av giltighetstiden

av hyresregleringslagstiftningen till och med den 31 december 1961 utan

föreslås att de tre häri ingående lagarna förlänges endast fram till och med

den 31 december 1960.

I motionerna I: 403 och II: 492 samt I: 404 och II: 489 föreslås att regleringen

liäves beträffande en- och tvåfamilj shus samt möblerade enkelrum.

Enligt utskottet synes här föreligga en kategori bostäder beträffande vilken

olägenheterna av en avveckling får anses minst framträdande. Som närmare

utvecklats i berörda motioner samt i liknande motioner till 1956 och 1957

års riksdagar leder i stället regleringen beträffande denna kategori till ett

minskat utbud av bostäder. Många tvekar nämligen att hyra ut möblerade

rum när de icke vet, om de kan bli av med en olämplig hyresgäst eller eljest

får taga rummet i anspråk för egen räkning, t. ex. när familjen växer och får

ökat behov av bostadsutrymme. I fråga om en- och tvåfamiljshus gäller i

stort sett samma förhållande. Därtill kommer att det ofta råder ett personligt

förhållande mellan hyresvärd och hyresgäst i framför allt tvåfamiljshusen,

vilket gör, att hyresregleringsbestämmelser här får anses olämpliga.

Utskottet tillstyrker sålunda motionärernas yrkanden.

I motionerna I: 404 och II: 489 har vidare yrkats att hyresregleringen slopas

beträffande hus för vilka statliga lån beviljats enligt kungörelsen den 29

juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus och som alltjämt

står under de lånebeviljande myndigheternas kontroll, beträffande samtliga

nytillkommande s. k. fria hus, beträffande lägenheter som upplåtits för an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

27

nät ändamål än bostad, och beträffande bostadsrättslägenhet. Enligt utskottet

är avgörande för bedömningen av huruvida regleringen bör slopas beträffande

de statsbelånade husen icke den tidpunkt, då statslånen beviljades,

utan det förhållandet, att fastigheterna fortfarande står under de lånebeviljande

myndigheternas kontroll. De fastigheter, för vilka lån beviljats enligt

ovannämnda kungörelse av den 29 juni 1946, bör därför undantagas från

hyresregleringen i den mån fastigheterna fortfarande hyreskontrolleras av

de lånebeviljande organen. Utskottet anser vidare att det skall ankomma på

fastighetsägare i stället för hyresnämnd att fördela på olika lägenheter det

av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet.

Det i motionerna framförda förslaget att hyresregleringen skall slopas

beträffande lägenheter, som upplåtits för annat ändamål än bostad, biträdes

av utskottet. Utskottet förutsätter emellertid att fastighetsägareförbundet -—

som i samband med denna frågas behandling vid 1957 års riksdag förklarade

sig beredd att genom rekommendationer till landets fastighetsägare och

genom tillsättande av särskilda lokala medlingsnämnder verka för återhållsamhet

beträffande hyreshöjningar och uppsägningar — medverkar

till att minska de nackdelar ett slopande av regleringen för dessa kategorier

på kort sikt kan komma att medföra.

I motionerna I: 403 och II: 492 har bl. a. framhållits alt regleringens upphävande

beträffande affärslokalerna skulle medföra svårigheter för innehavarna

och att riksdagen därför borde uttala att det är angeläget att myndigheterna

vid sanering av stadskärnor tillgodoser ifrågavarande yrkesutövares

lokalbehov på tillfredsställande sätt. 1 anledning härav vill utskottet erinra

om följande.

Vid prövning----(lika med utskottet s. 19)---tillräcklig om
fattning.

I motionerna 1:404 och 11:489 har slutligen yrkats att riksdagen skall

hemställa att Kungl. Maj :t till innevarande års höstriksdag framlägger en

plan för total regional avveckling av hyresregleringen. Som framgår av propositionen

har hyresrådet numera verkställt en undersökning av möjligheterna

att häva regleringen helt eller delvis i de hyresreglerade orter, som

har mindre än 20 000 invånare. Denna utredning har givit vid handen att i

sammanlagt 166 av 440 orter förutsättningar ansetts föreligga för en mer

eller mindre omfattande avveckling av regleringen. Enligt utskottets mening

synes sålunda redan nu föreligga visst grundmaterial, som snabbt bör

kunna av hyresrådet bearbetas, varigenom Kungl. Maj :t får möjlighet att

upprätta en plan för en total avveckling av hyresregleringen. Det är angeläget

att riksdagen snarast möjligt får tillfälle att ta ställning till en dylik

plan. På sätt i motionerna föreslagits bör därför Kungl. Maj:t i proposition

till höstriksdagen innevarande år förelägga riksdagen förslag härom.

Utskottet övergår-----(lika med utskottet s. 20—22)---oktober

1959.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande

avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

erhåller sådan lydelse alt lagen skall gälla till och med den 34 december

1960;

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad

lägenhet om högst ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse,

för vilken fordras myndighets tillstånd, eller i fråga om lägenhet i hyresvärden

tillhörigt en- eller tvåfamiljshus.

c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen erhåller denna lydelse:

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts med stöd av tertiärlån beviljat enligt

kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus

eller senare författning i samma ämne, så länge lånet ej uppsagts

till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan stöd av

dylikt statligt lån och färdigställts efter den 30 september 1957, eller i fråga

om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del utnyttjas till annat

ändamål än bostad. Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse

i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller

därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Konungen bestämmer.

under punkt B.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av bostadsrättskontrollagen

erhåller sådan lydelse att den skall gälla till och med den 31 december

1960;

b) att bostadsrättskontrollagen erhåller ändrad lydelse i enlighet med nedanstående:
-

Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma

lag

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken

till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 304) gäller till och

med den 30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31

december 1960.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1959

29

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som — — — lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i —--där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § i tredje stycket eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag----Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller anvisning

å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger----—30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.

under punkt C att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av besittningsskvddslagen

erhåller sådan lydelse att lagen skall gälla till och med

den 31 december 1960;

under punkt E 3 att riksdagen i anledning av motionerna I: 404 och

II: 489 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t inför

1959 års höstriksdag måtte framlägga förslag till plan för en total avveckling

av hyresregleringslagstiftningen.

590585 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:174 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m. s. 14 i texten