Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta motioner.
1959-04-14 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1959:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 70, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång, hemskillnad
eller äktenskapsskillnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat,
fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas
gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld
egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver
bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses
skäligt.
2 §.
Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutande eller huvudsakligen
användas såsom makarnas gemensamma bostad och går äktenskapet
åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan
dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods
eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas
endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst
behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt
kan anses skäligt.
Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om
makarna eller en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt.
Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom, tilllägges
andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat
om fång på grund av giftorätt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Nr IG
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
3 §.
Om äktenskap upplöses genom ena makens död, skall beträffande rätt
för efterlevande maken att bekomma fastighet eller hyres- eller bostadsrätt
vad i 1 och 2 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.
4 §•
överstiger värdet å egendom, som enligt vad förut sagts skall tilläggas
make, vad på hans lott belöper, må han ändå bekomma den, om han lämnar
penningar till fyllnad av andra makens eller arvingarnas lott. Om synnerliga
skäl äro därtill, må anstånd med beloppets erläggande beviljas make
mot att han överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas.
5 §•
Uthyres sådan för makar gemensam bostad som avses i 1 eller 2 § av ena
maken eller hans dödsbo helt eller delvis till annan utan att andra maken
samtycker därtill, och länder uthyrningen denne till förfång, skall på andra
makens yrkande uthyrningen gå åter, såframt han väcker talan därom inom
tre månader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han må jämväl
föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten äger medgiva hyresgästen
skäligt rådrum med avflyttningen.
Vägrar make att samtycka till uthyrning, äger rätten på ansökan tillåta
uthyrningen, om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I fråga om rättens
domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende skall gälla
vad för motsvarande fall är stadgat om ärende som angår medgivande
till åtgärd enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken.
6 §•
Vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å överlåtelse eller
pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.
7 §■
Med fastighet likställes i denna lag andel i fastighet samt byggnad å ofri
grund och andel däri. Tomträtt likställes med äganderätt till fastighet. Med
hyresrätt och bostadsrätt likställes andel däri.
Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i
lagen är stadgat om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959 och gäller till och med den 31
december 1961. Genom lagen upphäves lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.
Om äktenskapet gått åter eller hemskillnad eller äktenskapskillnad vunnits
eller äktenskapet genom makes död upplösts före den 1 juli 1959, skall
i stället för 1—4 §§ gälla vad i äldre lag finnes föreskrivet.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
3
Har bodelning eller skifte påkallats under denna lags giltighetstid, skall
även efter denna tid vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å bodelningen
eller skiftet.
I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 405 av herr
Hansson, Gustaf Henry, och i andra kammaren nr 488 av herrar Agerberg
och Magnusson i Borås. I motionerna, som är likalydande, hemställes att
lagen icke måtte givas längre giltighetstid än till och med den 30 september
1960. Motionärerna hänvisar till att de i motioner, som väckts i anledning
av Kungl. Maj :ts samtidigt härmed framlagda proposition nr 71 rörande
bl. a. fortsatt giltighet av hyresregleringslagen, hemställt att giltighetstiden:
för sistnämnda lag måtte begränsas till den 30 september 1960.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid
äktenskaps upplösning m. in. regleras vid upplösning av äktenskap förhållandet
mellan makarna eller mellan den efterlevande maken och den andres
arvingar såvitt angår bostadslägenhet, som makarna eller en av dem förhyrt
för gemensamt bruk. I propositionen föreslås att 1956 års lag skall ersättas
med en lag, som mera allsidigt ger make skydd i avseende å bostaden.
Sålunda föreslås att vid fördelningen av makars bo en behovsprövning
beträffande den gemensamma bostaden skall äga rum icke blott då bostaden
utgöres av förhyrd lägenhet utan även då bostaden innehaves med
bostadsrätt eller utgöres av fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen
skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorätlsgods
eller samfälld egendom.
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelserna i giftermålsbalken skall fördelningen av makars
bo vid hemskillnad eller äktenskapets upplösning genom återgång, äktenskapsskillnad
eller makes död huvudsakligen ske efter formella linjer. Hänsyn
till makes behov tages endast såvitt angår arbetsredskap och andra lösören,
som erfordras för fortsättande av makens näring. Beträffande övrig
egendom som ingår i delningen gäller att make är berättigad att på sin lott
erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. I fråga om
fastighet gäller dessutom den särskilda regeln, att den make i vars giflorättsgods
fastigheten ingår har rätt att, även om värdet av fastigheten över
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
stiger vad som belöper på hans lott, vid bodelningen erhålla fastigheten mot
lösen i penningar. Det förhållandet, att andra maken kan vara i stort behov
av fastigheten för att få bostad, beaktas sålunda ej av lagen.
Vad beträffar det fall, då makars gemensamma bostad består av hyreslägenhet,
har det tidigare varit tveksamt, huruvida hyresrätten över huvud taget
utgör sådan tillgång som kan ingå i bodelning eller skifte. Denna tvekan
undanröjdes emellertid genom särskild lagstiftning, som tillkom år 1948. I
samband därmed föreskrevs jämväl att vid upplösning av äktenskapet en
behovsprövning skulle äga rum i avseende å makars gemensamma bostad
som utgjordes av hyreslägenhet. I lag den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m. stadgades
sålunda att hyresrätten, även om den icke utgjorde giftorättsgods eller
samfälld egendom, skulle på makes begäran vid bodelning eller skifte tillläggas
endera av makarna och att härvid företräde skulle lämnas den make
som med beaktande av samtliga omständigheter kunde anses bäst behöva
lägenheten. Samtidigt infördes i 8 a § hyresregleringslagen ett stadgande av
innebörd att, om make med tillämpning av lagen den 28 maj 1948 tillagts
hyresrätten till lägenhet, som förhyrts av andra maken eller båda makarna
gemensamt, och hyresvärden vägrade maken alt övertaga lägenheten, hyresnämnden
på framställning ägde förordna därom, såframt hyresvärdens vägran
befanns vara obillig.
Den nämnda särskilda lagen den 28 maj 1948 motiverades i huvudsak med
den rådande bostadsbristen och erhöll därför provisorisk karaktär, så att
dess giltighetstid sammanföll med hyresregleringslagens. Det ansågs dock
att behov av att makar emellan reglera frågan om rätten till förhyrd gemensam
bostad kunde föreligga även utanför de orter där hyresregleringslagen
gällde, varför lagens tillämplighet icke begränsades till hyresreglerade
orter. På ort som låg utanför hyresregleringen blev sålunda makes övertagande
av lägenhet, som andra maken eller båda makarna förhyrt, beroende
på hyresvärdens samtycke, och ett övertagande mot hyresvärdens vilja kunde
ifrågakomma endast på ort där hyresregleringslagen ägde tillämpning.
Genom lag den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps
upplösning m. in., vilken trätt i stället för 1948 års lag, har bchovsprövningen
beträffande makars hyreslägenhet utvidgats, så att den -—
utöver de i 1948 års lag avsedda fallen — kommit att omfatta jämväl det
fall att äktenskapet upplöses genom ena makens död. I dylikt hänseende
stadgas, att hyresrätten skall på efterlevande makens begäran genom bodelning
eller skifte tilläggas honom, därest så med beaktande av samtliga omständigheter
kan anses skäligt. Ett motsvarande tillägg har skett i 8 a §
hyresregleringslagen. Även beträffande orter som ej omfattas av hyresregleringen
har öppnats möjlighet för make, som jämlikt lagen den 7 juni 1956
tillagts makarnas gemensamma hyresbostad, att mot hyresvärdens vilja
övertaga densamma. Bestämmelserna härom återfinnes i lagen den 7 december
1956 om rätt i vissa fall för hyresrätt till nytt hyresavtal, vilken tillkommit
såsom ett led i avvecklingen av hyresregleringen och syftar till att
Tredje lagutskottets utlåtande nr IG år 1959
5
bereda besittningsskydd åt hyresgäst. Dessa bestämmelser innebär att maken
har rätt till nytt hyresavtal, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed.
De överensstämmer sålunda i sak med vad som i hyresreglerade orter
gäller enligt 8 a § hyresregleringslagen. Jämväl lagarna den 7 juni 1956 ocli
den 7 december 1956 är av provisorisk karaktär, och deras giltighetstid utgår,
liksom hyresregleringslagens, den 30 september 1959.
Familjerättskommittén
Med stöd av Ivungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 3 januari 1957
såsom sakkunniga för att verkställa översyn av äktenskapslagstiftningen
och därmed sammanhängande frågor justitierådet Gösta Walin, tillika ordförande,
advokaten Sigrid Beckman, ledamoten av riksdagens första kammare
redaktören Ruth Hamrin-Thorell, hovrättsassessorn numera hovrättsrådet
Torwald Hesser, tillika sekreterare, ledamoten av riksdagens första
kammare hemmansägaren Erik Svedberg och ledamoten av riksdagens andra
kammare förbundsordföranden Inga Thorsson. De sakkunniga, som numera
antagit namnet familjerättskommittén, har till särskild behandling utbrutit
spörsmålet om bostadsskydd för make i samband med äktenskapets upplösning
m. in. samt häröver den 26 oktober 1957 avgivit ett förslag, som ligger
till grund för det genom propositionen framlagda lagförslaget.
K o in in i 11 é f ö r s 1 a g e t s huvudgrunder är följ ande.
Förslaget syftar till att komplettera gällande lagstiftning så att make beredes
ett mera allsidigt skydd i avseende å bostaden. Förslaget innebär att
lagen den 7 juni 1956 skall ersättas med en — likaledes provisorisk — lag
som föreskriver, att vid fördelningen av makars bo en behovsprövning beträffande
den gemensamma bostaden skall äga rum icke blott — som nu är
fallet — då bostaden utgöres av förhyrd lägenhet utan jämväl i andra fall.
Beträffande fastighet, som tillhör makarna eller en av dem och som uteslutande
eller huvudsakligen tjänat som makarnas bostad, går förslaget ut på
att fastigheten skall vid bodelningen eller skiftet på makes begäran tilläggas
den av makarna som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses
bäst behöva bostaden. Vid äktenskapets upplösning genom makes död skall
fastigheten tilläggas den efterlevande maken, därest så med beaktande av
samtliga omständigheter kan anses skäligt. Makes fastighet som har särskilt
värde för honom skall dock ej med tillämpning av angivna regler mot hans
bestridande få tilläggas andra maken, och om maken är avliden, skall skälig
hänsyn tagas till arvingarnas önskemål, därest fastigheten har särskilt värde
för dem; affektionsvärde skall alltså beaktas. För det fall alt bostaden är
inrymd i fastighet med flera lägenheter, vilka — med undantag av makarnas
bostad —- upplåtits eller är avsedda att upplåtas med hyresrätt (hyresfastighet),
går förslaget ej så långt, alt avsteg göres från de vanliga bodelningsreglerna
i fråga om äganderätten till fastigheten, men det är avsett att make,
som vid bodelningen eller skiftet cj erhåller fastigheten på sin lott, skall
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
under de förut nämnda förutsättningarna kunna berättigas att hyra bostaden
på skäliga villkor. I fråga om bostad som innehaves med bostads- eller
hyresrätt föreslås samma regler som beträffande fastighet, vilken tillhör
makarna eller en av dem och vilken uteslutande eller huvudsakligen tjänat
som makarnas bostad. Den föreslagna lagstiftningen avses skola gälla, vare
sig den fastighet, vari den gemensamma bostaden är inrymd, eller bostadsrätten
eller hyresrätten är makes enskilda egendom eller utgöres av giftorättsgods
eller samfälld egendom. Finnes endast enskild egendom i boet, skall
alltså enligt förslaget bodelning eller skifte ändock ske med avseende å rätten
till bostaden.
Yttranden
Över kommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen,
statens hyresråd, överståthållarämbetet efter hörande av styrelsen
för Stockholms stads rättshjälpsanstalt, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus län, Örebro län och Västerbottens län, liyreslagskommittén, föreningen
Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,
Fredrika-Bremer-förbundet och Sveriges husmodersföreningars
riksförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vid sitt yttrande
fogat utlåtanden av magistraterna i Göteborg och Uddevalla samt Göteborgs
fastighetsägarförening. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges villaägareförbund.
Vid remissbehandlingen har i huvudsak vitsordats, att det föreligger behov
av en utvidgning av makes bostadsskydd i samband med upplösning av
äktenskapet, ehuru meningarna är delade då det gäller omfattningen och utformningen
av en kompletterande lagstiftning i ämnet. Att de särskilda regler
som nu gäller i avseende å hyreslägenhet utsträckes att gälla jämväl
lägenhet som innehaves med bostadsrätt har knappast föranlett invändning.
Däremot har från några håll ifrågasatts huruvida det verkligen är erforderligt
att göra avsteg från gällande regler om bodelning beträffande fastighet
som uteslutande eller huvudsakligen skall tjäna såsom makarnas bostad.
Advokatsamfundet har sålunda anfört, att bostadsfrågan i sådana fall vanligen
kan nöjaktigt lösas genom avtal mellan makarna, då ekonomiska förutsättningar
därför finnes. När fråga är om makar med mindre god ekonomi,
skulle enligt samfundets mening den föreslagna lagstiftningen i regel icke
kunna vara till nytta, enär den make som bäst behöver bostaden torde sakna
ekonomiska möjligheter att övertaga den. Majoriteten av remissinstanserna
har emellertid hälsat förslaget med tillfredsställelse och givit uttryck åt den
åsikten, att en revision av lagstiftningen i den av kommittén föreslagna riktningen
är erforderlig. Bl. a. har framhållits angelägenheten av alt förbättra
möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt ordna bostadsfrågan för den
make, vanligen hustrun, som skall ha vårdnaden om barnen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
7
Rörande det närmare innehållet i remissyttrandena må hänvisas till propositionen
s. 12 tf och 26 ff.
Departementschefen
Beträffande huvudgrunderna i förslaget yttrade föredragande
departementschefen, statsrådet Lindell, vid remissen till lagrådet,
att han kommit till samma uppfattning som majoriteten av de instanser
som yttrat sig över kommitténs förslag, nämligen att en revision av lagstiftningen
i den av kommittén föreslagna riktningen vore erforderlig. Härefter
anförde departementschefen bl. a. följande:
»Det är särskilt under nuvarande bostadsbrist önskvärt att även i sådana
fall, då makarna ordnat sin bostadsfråga genom att inköpa fastighet,
dispositionen av bostaden vid äktenskapets upplösning icke är beroende av
vilken av makarna som formellt står som ägare utan kan ske med beaktande
av vardera makens behov. Kommittén har att vid sin översyn av
äktenskapslagstiftningen i ett större sammanhang pröva frågan om tilllämpning
av behovsprincipen vid bodelning, men med hänsyn till rådande
förhållanden synes det mig påkallat att denna fråga såvitt angår makarnas
gemensamma bostad redan nu åtminstone provisoriskt löses. Jag vill
alltså tillstyrka att en lagstiftning på grundval av kommitténs förslag nu
genomföres i avbidan på den mera genomgripande reformering av äktenskapslagstiftningen
som kommittén förbereder.
Det av kommittén framlagda förslaget synes dock ha fått alltför vidsträckt
omfattning, varför jag på ett par punkter vill förorda att lagstiftningen
begränsas i förhållande till kommittéförslaget. Mot den av kommittén
föreslagna anordningen, att till make skall kunna upplåtas hyresrätt
gentemot andra maken till lägenhet i hyresfastighet som vid bodelningen
tillägges denne, kan sålunda, på sätt under remissbehandlingen anmärkts,
riktas invändningar med hänsyn till de praktiska olägenheter som
kan uppkomma. Det är givetvis icke uteslutet att anordningen i vissa fall
skulle bereda möjlighet att på ett nöjaktigt sätt lösa bostadsfrågan vid
äktenskapets upplösning, men då olägenheterna i åtskilliga fall sannolikt
skulle bli betydande, är jag ej beredd föreslå att kommitténs förslag i
denna del genomföres. Under remissbehandlingen har vidare stark kritik
riktats mot att lagstiftningen skulle generellt göras tillämplig icke blott
på giftorättsgods och samfälld egendom utan jämväl på enskild egendom.
Från flera håll har ifrågasatts om det är lämpligt att genom en lagstiftning,
som får anses vara av provisorisk karaktär, göra ett så stort avsteg
från grundläggande regler i giftermålsbalken. Ej heller jag anser mig kunna
biträda kommittéförslaget på denna punkt. I fråga om bostad som inneliaves
med hyresrätt inbegripes emellertid redan enligt gällande lag även
andra fall än sådana då hyresrätten är att anse som giftorättsgods eller
samfälld egendom. Någon ändring i vad som alltså redan gäller beträf
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
fande hyresrätt synes ej böra ske, och om lagstiftningen nu — vilket jag
vill förorda — utsträckes till att gälla jämväl bostadsrätt, torde det ej vara
skäl att behandla sådan rätt på annat sätt än hyresrätt.
Såsom kommittén föreslagit torde i den nya lagstiftningen böra upptagas
regler som motverkar att make avhänder sig den gemensamma bostaden
till förfång för andra maken. — -— -—
Den nya lagstiftningen inrymmer de bestämmelser som finnes i lagen
den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning
m. m„ vilken lag alltså skall upphävas. Då den nya lagstiftningen
i väsentlig mån betingas av den rådande bostadsbristen torde dess giltighetstid
lämpligen få bestämmas sfi, att den sammanfaller med giltighetstiden
för hyresregleringslagen och lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa
fall för hyresgäst till nytt hyresavtal. Om hyresregleringen skulle komma
att upphöra, innan den pågående översynen av äktenskapslagstiftningen lett
till resultat, torde frågan om den nu förevarande lagstiftningens giltighet
under mellantiden få upptagas till särskild prövning.»
I special motiveringen till lagförslaget anförde departementschefen
under de olika stadgandena följande:
>1 §•
I förevarande paragraf torde få upptagas regler om tillgodoseende av
makes intresse av bostadsskydd genom att maken tillskiftas fastighet, som
uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma
bostad och som är giftorättsgods eller samfälld egendom.
I likhet med kommittéförslaget avser departementsförslaget väsentligen
endast enfamiljshus. Men även fastighet, som utöver bostadslägenheten innehåller
lägenhet för annat än bostadsändamål, bör omfattas av paragrafen,
om fastigheten dock huvudsakligen är att anse som en bostadsfastighet.
Vad angår sommarstugor och liknande fastigheter ligger det i sakens natur
att dessa endast i undantagsfall kan komma i betraktande då det gäller att
ordna makarnas bostadsfråga. Tillräckliga skäl att uttryckligen undantaga
dylika fastigheter föreligger dock enligt min mening icke.
För att fastighet, som tillhör ena maken, skall kunna mot hans bestridande
tillskiftas andra maken bör fordras, att den sistnämnda bäst behöver
bostaden samt att det även med hänsyn till övriga omständigheter må anses
skäligt att maken erhåller fastigheten på sin lott. Vid bedömandet av vilkendera
maken som bäst behöver bostaden är det givetvis av största betydelse
om make har möjlighet att erhålla lämplig bostad på annat håll. Om
dylik möjlighet föreligger för den make som icke äger fastigheten, bör tilllämpning
av förevarande paragraf vara utesluten. Bland de omständigheter
som — utöver bostadsbehovet -— måste beaktas, träder de ekonomiska hänsynen
till den make, som äger fastigheten, i förgrunden. Man får emellertid
icke förlora ur sikte, att bodelningen eller skiftet i princip skall innebära
en hälftendelning av giftorättsgodset eller den samfällda egendomen. Jag
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959 9
återkommer närmare till denna fråga vid behandlingen av 4 § i departementsförslaget.
Bestämmelsen att hänsyn skall tagas, förutom till bostadsbehovet, jämväl
till övriga föreliggande omständigheter innebär att även den omständigheten,
att fastigheten kan ha affektionsvärde för den make som äger den,
skall beaktas. Särskilt stadgande härom är alltså ej erforderligt. Vid bedömande
i vilken utsträckning man skall beakta det affektionsvärde som
må ligga däri att make egenhändigt byggt fastigheten bör icke bortses från
att andra maken samtidigt kan ha på annat sätt bidragit till familjens ekonomiska
förkovran. Situationen kan i detta avseende te sig väsentligt olika,
om fastigheten tillkommit under äktenskapet eller före detsamma.
Kommittén har föreslagit att lagstiftningen skall avse jämväl bodelning
i anledning av boskillnad, oaktat detta fall enligt kommitténs mening torde
sakna nämnvärd praktisk betydelse. Kommittén har emellertid ansett det
vara onödigt att lämna en lucka, som eventuellt skulle kunna bereda make
en obehaglig överraskning. Mot kommitténs ställningstagande på denna
punkt har kritik framkommit under remissbehandlingen. Även jag anser
att det praktiska värdet av en sådan bestämmelse skulle vara obetydligt.
Någon föreskrift i berörda hänseende torde icke behöva upptagas.
Förevarande paragraf torde i enlighet med det anförda böra innehålla
föreskrift att vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen
skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken är
giftorättsgods eller samfälld egendom må, utan hinder av vad därom eljest
är stadgat, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver
bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses
skäligt. Uttrycket »utan hinder av vad därom eljest är stadgat» syftar
främst på bestämmelsen i 13 kap. 13 § giftermålsbalken, att envar av makarna
— frånsett vissa lösören — är berättigad att erhålla den till hans
giftorättsgods hörande egendom han önskar.
2 §•
I denna paragraf torde böra införas regler om dispositionen vid äktenskapets
upplösning av sådan lägenhet som innehaves med hyres- eller bostadsrätt.
Reglerna kan lämpligen utformas i nära överensstämmelse med
stadgandena i 1956 års särskilda lag. Såsom ett första stycke bör sålunda
stadgas att, om makar eller en av dem har förhyrt lägenhet för att uteslutande
eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad
och äktenskapet går åter eller det dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad
mellan dem, hyresrätten skall, ändå att den icke utgör giftorättsgods
eller samfälld egendom, på makes begäran genom bodelning eller
skifte tilläggas endera av makarna. Vidare bör föreskrivas att företräde
härvid skall tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det
med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Såsom ett
andra stycke bör upptagas bestämmelse att vad sålunda är stadgat om
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om makarna eller eu av dem
innehar lägenhet med bostadsrätt.
Då i nu förevarande fall ej göres undantag beträffande enskild egendom,
torde erfordras en regel av innebörd att, därest hyres- eller bostadsrätt som
utgör makes enskilda egendom tillägges andra maken, beträffande dylikt
fång skall gälla vad som finnes stadgat om fång på grund av giftorätt. En
sådan regel bör införas såsom ett tredje stycke av paragrafen. I följd av
stadgandet blir den som förvärvar bostadsrätt enligt den föreslagna lagen
att likställa med den till vilken bostadsrätt på sätt angives i 24 § lagen den
25 april 1930 om bostadsrättsföreningar övergått på grund av giftorätt. Bostadsrättsföreningen
kan vid sådant förhållande regelmässigt icke vägra maken
att övertaga bostadsrätten.
Om bodelning eller skifte, såsom i regel är fallet, ändå skall ske för att
upplösa egendomsgemenskapen mellan makarna, bör lämpligen avgörandet
i fråga om hyres- eller bostadsrätten komma till stånd i samband härmed.
Eljest får avgörandet träffas vid en särskild bodelnings- eller skiftesförrättning.
3 §•
I denna paragraf torde böra upptagas bestämmelse som ger efterlevande
make bostadsskydd motsvarande det som föreskrives i 1 och 2 §§. Den behovs-
och skälighetsprövning som föreskrives i nyssnämnda paragrafer
skall tydligen avse förhållandet mellan å ena sidan den efterlevande maken
och å andra sidan den avlidnes arvingar och universella testamentstagare.
4 §•
När makarnas gemensamma bostad är inrymd i fastighet, som tillhör
makarna eller en av dem, torde fastigheten i många fall vara den värdefullaste
tillgången i boet. Såsom kommittén framhållit lär det ofta inträffa,
att fastighetens värde -— med avdrag för inteckningsskulder — överstiger
den företrädesberättigade makens lott. För att i dylikt fall fastigheten
skall kunna i sin helhet tillskiftas den make som bäst behöver bostaden,
erfordras tydligen att maken erhåller rätt att erlägga det överskjutande
beloppet i penningar. En regel härom bör upptagas i förevarande paragraf.
Regeln bör täcka jämväl de fall, då den gemensamma bostaden utgöres av
hyres- eller bostadsrättslägenhet.
Såsom kommittén föreslagit bör, när synnerliga skäl är därtill, anstånd
med beloppets erläggande beviljas make mot att han överlämnar inteckning
eller annan säkerhet som kan godtagas. För tillämpning av denna regel torde
böra fordras, att någon betydande ekonomisk olägenhet icke åsamkas den
andra maken — resp. dennes arvingar och universella testamentstagare •—
genom ett uppskov med betalningen. En självfallen förutsättning är också,
att det rimligen kan antagas att den make, som erhåller anståndet, förmår
fullgöra betalningen. Det torde icke annat än i rena undantagsfall böra
förekomma att make nödgas behålla den personliga ansvarigheten för för
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
11
pliktelser, förenade med faslighet eller bostadsrätt som tillskiftas den andre
maken. Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen bör framhållas,
att en plan för beloppets amortering givetvis kan fastställas i samband
med anståndets beviljande.
Om anstånd beviljas, torde detta böra ske i den formen att den make,
som icke erhåller fastigheten, tillskiftas en fordran på den andra maken,
varefter bodelningen betraktas såsom definitiv. Villkorliga bodelningar bör
såvitt möjligt undvikas.
Enligt 2 § i departementsförslaget kan hyres- eller bostadsrätt, som tillhör
ena maken enskilt, tillskiftas andra maken. I dylikt fall måste tydligen
den ersättning, som må ifrågakomma, beräknas för hyres- eller bostadsrättens
hela värde.
5 §•
Det är självfallet angeläget att förhindra, att det bostadsskydd för make
som åsyftas med den nu ifrågavarande lagstiftningen åsidosättes genom
åtgärder från andra makens sida. Såsom kommittén föreslagit torde därför
böra intagas förbud för make att utan andra makens samtycke uthyra
den gemensamma bostaden. Det synes dock ej vara tillräcklig anledning att
låta förbudsregeln omfatta andra fall än då fråga är om sådan för makarna
gemensam bostad som avses i 1 och 2 §§. Vid remissbehandlingen
har pekats på att regeln skulle kunna få mindre tilltalande konsekvenser
för underhyresgästen. Det synes emellertid rimligt att den som övertar
makars gemensamma bostad verkligen förvissar sig om att makarna är
överens om att upplåta bostaden. Bestämmelser i ämnet torde böra upptagas
i förevarande paragraf och utformas på samma sätt som motsvarande
regler om försäljning eller inteckning av fast egendom i 6 kap. 4
och 6 §§ giftermålsbalken; i enlighet med kommitténs förslag bör dock ej
uppställas några formkrav för samtycket, och någon absolut preklusionsfrist
torde ej böra stadgas. Dessutom bör upptagas föreskrift att make,
som klandrar uthyrningen, jämväl äger föra talan om hyresgästens avhysning
samt att rätten äger medgiva hyresgästen skäligt rådrum med
avflyttningen.
Samma regler som för make bör gälla för makes dödsbo, och särskilt
samtycke av efterlevande maken erfordras alltså vare sig denne är dödsbodelägare
eller ej. Något undantag för det fall att dödsboet är avträtt till
förvaltning av boutredningsman torde icke böra göras.
Den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att rätten skall kunna förordna
om omedelbar verkställighet av sitt beslut i fråga som här avses,
synes med hänsyn till de invändningar som framkommit under remissbehandlingen
böra utgå.
0 §•
Skyddet för make mot obehöriga förfoganden av andra maken i fråga
om den gemensamma bostaden bör gälla jämväl överlåtelse eller pantsätt
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 195!)
ning av hyres- eller bostadsrätt. Bestämmelserna härom kan lämpligen
anknyta till de i 5 § upptagna föreskrifterna angående uthyrning av makars
gemensamma bostad. I förevarande paragraf torde sålunda böra föreskrivas,
att vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å överlåtelse
eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.
7 §•
Om make äger andel i fastighet som avses i förevarande lag, bör vad
som är stadgat om fastighet äga tillämpning å andelen. Föreskrift härom
torde böra upptagas i förevarande paragraf. Regeln gäller naturligen, vare
sig övriga andelar äges av andra maken eller av tredje man eller av bådadera.
Vidare torde i paragrafen böra stadgas, att med fastighet likställes
jämväl byggnad å ofri grund och andel däri, att med äganderätt till fastighet
likställes tomträtt samt att med hyresrätt och bostadsrätt likställes
andel däri.
Om makarnas gemensamma bostad är inrymd i fastighet, som till viss
del tillhör makarna eller en av dem och i övrigt tillhör tredje man, torde
situationen stundom vara sådan, att ett hyresförhållande får anses föreligga
mellan makarna eller en av dem och tredje mannen. I dylika fall kan
det tydligen för ordnande av bostadsfrågan vid äktenskapets upplösning bli
anledning att samtidigt tillämpa 1 och 2 §§ jämförda med förevarande paragraf
i departementsförslaget. Är omständigheterna sådana, att något hyresförhållande
gentemot tredje mannen icke föreligger, får främst samäganderättslagens
förvaltningsregler (2 och 3 §§ i samäganderättslagen)
tjäna till ledning i uppkommande konfliktsituationer.
Om make vägrar att enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken samtycka till att
andra maken försäljer fast egendom, vari den förstnämnda maken har giftorätt,
äger rätten enligt 6 § samma kapitel på ansökan tillåta försäljningen,
om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I 6 § samäganderättslagen
stadgas att envar delägare i samfällt gods äger, där ej annorledes är mellan
honom och övriga delägare avtalat, hos rätten söka, att godset för gemensam
räkning utbjudes till försäljning å offentlig auktion; dock må förordnande
om utbjudande ej meddelas, där annan delägare visar synnerliga
skäl för anstånd. Det är sålunda lättare att få till stånd en försäljning jämlikt
samäganderättslagen än att erhålla rättens tillstånd enligt 6 kap. 6 §
giftermålsbalken, vilket sammanhänger med att lagen i förra fallet avser
att tillgodose det intresse som samägare kan ha att få förhållandet upplöst,
medan i det senare fallet skyddet för makarnas inbördes rätt till giftorättsgods
måste beaktas. Frågan i vad mån 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken
är tillämpliga vid försäljning enligt samäganderättslagen har kommittén
ansett vara oklar, varför ett stadgande härom föreslagits. Den lagtolkning
som i detta hänseende anföres av hovrätten över Skåne och Blekinge »—
nämligen att bestämmelserna i 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken är
tillämpliga om försäljning enligt samäganderättslagen påkallas av make
vars andelsrätt i den samfällda egendomen utgör giftorättsgods —» synes
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
13
•emellertid ha fog för sig. Jag anser därför icke tillräckliga skäl föreligga
att nu upptaga något stadgande för det fall att någon av makarna enligt
samäganderättslagen påkallar försäljning av fast egendom.
Tredje man, som är samägare till fastighet varom här är fråga, lider icke
inskränkning i sin möjlighet att jämlikt samäganderättslagen få fastigheten
försåld eller satt under förvaltning av god man. Vad nu är sagt om tredje
man gäller tydligen också make vars andel i fastigheten är enskild egendom.
I enlighet med vad kommittén föreslagit bör stadgas att, om hyresrätt är
knuten till andelsrätt i förening eller bolag, vad i lagen är stadgat om bostadsrätt
skall äga motsvarande tillämpning. I de angivna fallen skall hyresrätten
och andelsrätten behandlas såsom en enhet, men för att lagen över
huvud taget skall bli tillämplig å en dylik kombination av rättigheter kräves
att deras gemensamma innehåll huvudsakligen utgöres av rätten till makarnas
gemensamma bostad. Någon regel för att täcka sådana fall som berörts
av advokatsamfundet — att ideell andel i hyreshus säljes i samband
med upplåtelse av hyresrätt -— torde med hänsyn till att den rättsliga innebörden
av dylika konstruktioner i viss mån är oklar ej böra upptagas.
Övergångsbestämmelserna
Lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1959 och gälla till och med den
31 december 1961, då liyresregleringslagstiftningens giltighetstid enligt ett
till lagrådet denna dag remitterat förslag till förlängning av denna lagstiftning
utgår.
Om hemskillnad vunnits eller äktenskapet upplösts före lagens ikraftträdande,
bör i stället för 1—4 §§ i lagen äldre lag gälla. Detta innebär att i
dylika fall bostadsskydd för make föreligger allenast i fråga om hyreslägenhet
enligt förutnämnda lag den 7 juni 1956 jämte övergångsbestämmelserna
till densamma.
Om bodelning eller skifte har påkallats under förevarande lags giltighetstid,
bör vad i lagen stadgas även därefter äga tillämpning i avseende å bodelningen
eller skiftet.»
Lagrådsbe handlingen
Beträffande tillämpningen av 2 § i förslaget anförde lagrådet bl. a. följande.
Lagrådet vill---erinra om en av högsta domstolen den 18 decem
ber
1958 meddelad dom beträffande en lägenbet, som mannen förhyrt innan
lian gjorde hustruns bekantskap och vari makarna haft gemensam
bostad högst tio dagar. Högsta domstolen tillerkände mannen lägenheten,
ehuru hans behov knappast kunde anses väga tyngre än hustruns. Med
lagstiftningens grunder fann högsta domstolen nämligen vara förenligt att
om ena makens anknytning till lägenheten är synnerligen svag, denna omständighet
må beaktas vid prövningen av frågan vilken av makarna skall
tillerkännas företräde till lägenheten. För eu uppfattning, sådan som den
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959
av högsta domstolen hävdade, för vilken tidigare kunnat åberopas endast
lagstiftningens grunder, erhålles genom förslagets avfattning ett önskvärt
stöd i själva lagtexten.
Rörande avfattningen av 5 §, som i det till lagrådet remitterade förslaget
hade en något annan lydelse än den slutliga, yttrade lagrådet bl. a. följande.
För att motverka kringgående av lagens stadganden synes icke nödvändigt
att uppställa ett allmänt förbud — gällande t. o. in. när bodelning ej
alls är aktuell — mot uthyrning i här avsedda fall utan makes samtycke.
Tillräckligt torde vara, att denna make, om uthyrningen länder honom till
förfång, d. v. s. kan antagas äventyra hans rätt att erhålla bostad enligt
denna lag, kan utverka dom på återgång av uthyrningen och avhysning av
hyresgästen. På sätt föreslagits borde därjämte gälla särskild frist för
väckande av sådan talan. Med beaktande härav och då av allmänna regler
— föräldrabalken och rättegångsbalken — torde framgå, huru omyndig
eller bortovarande må företrädas av förmyndare eller god man, kunde första
och andra styckena i remitterade förslaget ersättas av ett stadgande, däri
till en början angåves, att om sådan för makar gemensam bostad som avses
i 1 eller 2 § av ena maken eller hans dödsbo helt eller delvis uthyres till annan
utan att andra maken samtycker därtill och uthyrningen länder denne
till förfång, uthyrningen skall på andra makens yrkande gå åter, såframt
han väcker talan därom inom tre månader från det han fick kännedom om
uthyrningen. Ytterligare borde föreskrivas, att han jämväl må föra talan om
hyresgästens avhysning samt att rätten äger medge hyresgästen skäligt rådrum
med avflyttningen. Ändringarna skulle medföra formell jämkning i förslagets
sista stycke, lämpligen så, att om make vägrar att samtycka till
uthyrning, rätten äger på ansökan tillåta uthyrningen, om skäl till vägran
finnes ej vara för handen. Ändringen i 5 § erhåller automatiskt motsvarande
verkan i 6 §:s fall.
I fråga om 7 § anförde lagrådet, att lagrådet anslöt sig till den av departementschefen
uttalade uppfattningen att bestämmelserna i 6 kap. 4 och
(5 §§ giftermålsbalken vore tillämpliga, om försäljning enligt samäganderätlslagen
påkallades av make vars andelsrätt i den samfällda egendomen
utgjorde giftorättsgods. Lagrådet underströk emellertid »alt rättens tillstånd
enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken blott är erforderligt, om ena maken
önskar en försäljning och andra maken motsätter sig den. Finnas flera
samägare än makarna och är det någon utomstående som påkallar försäljning,
bliva allenast samäganderättslagens regler tillämpliga. Detsamma
gäller, om endast någon utomstående motsätter sig försäljning. Motsätter
sig såväl en utomstående som andra maken försäljning, bliva åter giftermålsbalkens
regler tillämpliga».
Vid den slutliga avfattningen av 5 § har departementschefen
iakttagit vad lagrådet föreslagit rörande stadgandets lydelse.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959 15
Utskottet
Utskottet bär icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslagets innehåll.
I propositionen har förordats att lagen skall gälla till och med den 31
december 1961, då hyresregleringslagstiftningens giltighetstid enligt ett av
utskottet samtidigt härmed behandlat förslag till förlängning av denna lagstiftning
skall utgå. I motionerna I: 405 och II: 488 har hemställts, i överensstämmelse
med ett av samma motionärer väckt förslag om begränsning
av giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen, att lagen skall äga tilllämpning
allenast till och med den 30 september 1960.
Utskottet, som i utlåtande denna dag biträtt Kungl. Maj:ts förslag till
förlängning av hyresregleringslagstiftningen, förordar i överensstämmelse
härmed att även förevarande lag erhåller giltighet till och med den 31 december
1961.
På grund härav får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag på motionerna 1: 405 och II:
488, måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 14 april 1959
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Georg Carlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, fru Nilsson och herr Gunnar
Pettersson;
från andra kammaren: fru Torbrink*, herrar Munktell*, Bengtsson i
Halmstad, Nyberg, Nilsson i Östersund, Jansson i Benestad, Svenning
och Bengtsson i Göteborg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ebbe Ohlsson, Munktell, Nyberg och Bengtsson i Göteborg, vilka
— i överensstämmelse med den ståndpunkt de i reservationer till utskottets
utlåtande nr 15/1959 intagit beträffande giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen
— ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition med
den ändringen, alt första punkten i övergångsstadgandet till
lagen erhåller följande lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959 och gäller till och
med den 31 december 1960.
590673 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:175 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i äm a1 i texten