Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta motioner.

1959-04-14 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars

gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 70, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång, hemskillnad

eller äktenskapsskillnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat,

fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas

gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld

egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver

bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt.

2 §.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutande eller huvudsakligen

användas såsom makarnas gemensamma bostad och går äktenskapet

åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan

dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods

eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas

endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst

behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt

kan anses skäligt.

Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om

makarna eller en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt.

Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom, tilllägges

andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat

om fång på grund av giftorätt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Nr IG

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

3 §.

Om äktenskap upplöses genom ena makens död, skall beträffande rätt

för efterlevande maken att bekomma fastighet eller hyres- eller bostadsrätt

vad i 1 och 2 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 §•

överstiger värdet å egendom, som enligt vad förut sagts skall tilläggas

make, vad på hans lott belöper, må han ändå bekomma den, om han lämnar

penningar till fyllnad av andra makens eller arvingarnas lott. Om synnerliga

skäl äro därtill, må anstånd med beloppets erläggande beviljas make

mot att han överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas.

5 §•

Uthyres sådan för makar gemensam bostad som avses i 1 eller 2 § av ena

maken eller hans dödsbo helt eller delvis till annan utan att andra maken

samtycker därtill, och länder uthyrningen denne till förfång, skall på andra

makens yrkande uthyrningen gå åter, såframt han väcker talan därom inom

tre månader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han må jämväl

föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten äger medgiva hyresgästen

skäligt rådrum med avflyttningen.

Vägrar make att samtycka till uthyrning, äger rätten på ansökan tillåta

uthyrningen, om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I fråga om rättens

domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende skall gälla

vad för motsvarande fall är stadgat om ärende som angår medgivande

till åtgärd enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken.

6 §•

Vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å överlåtelse eller

pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.

7 §■

Med fastighet likställes i denna lag andel i fastighet samt byggnad å ofri

grund och andel däri. Tomträtt likställes med äganderätt till fastighet. Med

hyresrätt och bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i

lagen är stadgat om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959 och gäller till och med den 31

december 1961. Genom lagen upphäves lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.

Om äktenskapet gått åter eller hemskillnad eller äktenskapskillnad vunnits

eller äktenskapet genom makes död upplösts före den 1 juli 1959, skall

i stället för 1—4 §§ gälla vad i äldre lag finnes föreskrivet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

3

Har bodelning eller skifte påkallats under denna lags giltighetstid, skall

även efter denna tid vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 405 av herr

Hansson, Gustaf Henry, och i andra kammaren nr 488 av herrar Agerberg

och Magnusson i Borås. I motionerna, som är likalydande, hemställes att

lagen icke måtte givas längre giltighetstid än till och med den 30 september

1960. Motionärerna hänvisar till att de i motioner, som väckts i anledning

av Kungl. Maj :ts samtidigt härmed framlagda proposition nr 71 rörande

bl. a. fortsatt giltighet av hyresregleringslagen, hemställt att giltighetstiden:

för sistnämnda lag måtte begränsas till den 30 september 1960.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid

äktenskaps upplösning m. in. regleras vid upplösning av äktenskap förhållandet

mellan makarna eller mellan den efterlevande maken och den andres

arvingar såvitt angår bostadslägenhet, som makarna eller en av dem förhyrt

för gemensamt bruk. I propositionen föreslås att 1956 års lag skall ersättas

med en lag, som mera allsidigt ger make skydd i avseende å bostaden.

Sålunda föreslås att vid fördelningen av makars bo en behovsprövning

beträffande den gemensamma bostaden skall äga rum icke blott då bostaden

utgöres av förhyrd lägenhet utan även då bostaden innehaves med

bostadsrätt eller utgöres av fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen

skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorätlsgods

eller samfälld egendom.

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelserna i giftermålsbalken skall fördelningen av makars

bo vid hemskillnad eller äktenskapets upplösning genom återgång, äktenskapsskillnad

eller makes död huvudsakligen ske efter formella linjer. Hänsyn

till makes behov tages endast såvitt angår arbetsredskap och andra lösören,

som erfordras för fortsättande av makens näring. Beträffande övrig

egendom som ingår i delningen gäller att make är berättigad att på sin lott

erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. I fråga om

fastighet gäller dessutom den särskilda regeln, att den make i vars giflorättsgods

fastigheten ingår har rätt att, även om värdet av fastigheten över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

stiger vad som belöper på hans lott, vid bodelningen erhålla fastigheten mot

lösen i penningar. Det förhållandet, att andra maken kan vara i stort behov

av fastigheten för att få bostad, beaktas sålunda ej av lagen.

Vad beträffar det fall, då makars gemensamma bostad består av hyreslägenhet,

har det tidigare varit tveksamt, huruvida hyresrätten över huvud taget

utgör sådan tillgång som kan ingå i bodelning eller skifte. Denna tvekan

undanröjdes emellertid genom särskild lagstiftning, som tillkom år 1948. I

samband därmed föreskrevs jämväl att vid upplösning av äktenskapet en

behovsprövning skulle äga rum i avseende å makars gemensamma bostad

som utgjordes av hyreslägenhet. I lag den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m. stadgades

sålunda att hyresrätten, även om den icke utgjorde giftorättsgods eller

samfälld egendom, skulle på makes begäran vid bodelning eller skifte tillläggas

endera av makarna och att härvid företräde skulle lämnas den make

som med beaktande av samtliga omständigheter kunde anses bäst behöva

lägenheten. Samtidigt infördes i 8 a § hyresregleringslagen ett stadgande av

innebörd att, om make med tillämpning av lagen den 28 maj 1948 tillagts

hyresrätten till lägenhet, som förhyrts av andra maken eller båda makarna

gemensamt, och hyresvärden vägrade maken alt övertaga lägenheten, hyresnämnden

på framställning ägde förordna därom, såframt hyresvärdens vägran

befanns vara obillig.

Den nämnda särskilda lagen den 28 maj 1948 motiverades i huvudsak med

den rådande bostadsbristen och erhöll därför provisorisk karaktär, så att

dess giltighetstid sammanföll med hyresregleringslagens. Det ansågs dock

att behov av att makar emellan reglera frågan om rätten till förhyrd gemensam

bostad kunde föreligga även utanför de orter där hyresregleringslagen

gällde, varför lagens tillämplighet icke begränsades till hyresreglerade

orter. På ort som låg utanför hyresregleringen blev sålunda makes övertagande

av lägenhet, som andra maken eller båda makarna förhyrt, beroende

på hyresvärdens samtycke, och ett övertagande mot hyresvärdens vilja kunde

ifrågakomma endast på ort där hyresregleringslagen ägde tillämpning.

Genom lag den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps

upplösning m. in., vilken trätt i stället för 1948 års lag, har bchovsprövningen

beträffande makars hyreslägenhet utvidgats, så att den -—

utöver de i 1948 års lag avsedda fallen — kommit att omfatta jämväl det

fall att äktenskapet upplöses genom ena makens död. I dylikt hänseende

stadgas, att hyresrätten skall på efterlevande makens begäran genom bodelning

eller skifte tilläggas honom, därest så med beaktande av samtliga omständigheter

kan anses skäligt. Ett motsvarande tillägg har skett i 8 a §

hyresregleringslagen. Även beträffande orter som ej omfattas av hyresregleringen

har öppnats möjlighet för make, som jämlikt lagen den 7 juni 1956

tillagts makarnas gemensamma hyresbostad, att mot hyresvärdens vilja

övertaga densamma. Bestämmelserna härom återfinnes i lagen den 7 december

1956 om rätt i vissa fall för hyresrätt till nytt hyresavtal, vilken tillkommit

såsom ett led i avvecklingen av hyresregleringen och syftar till att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr IG år 1959

5

bereda besittningsskydd åt hyresgäst. Dessa bestämmelser innebär att maken

har rätt till nytt hyresavtal, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed.

De överensstämmer sålunda i sak med vad som i hyresreglerade orter

gäller enligt 8 a § hyresregleringslagen. Jämväl lagarna den 7 juni 1956 ocli

den 7 december 1956 är av provisorisk karaktär, och deras giltighetstid utgår,

liksom hyresregleringslagens, den 30 september 1959.

Familjerättskommittén

Med stöd av Ivungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 3 januari 1957

såsom sakkunniga för att verkställa översyn av äktenskapslagstiftningen

och därmed sammanhängande frågor justitierådet Gösta Walin, tillika ordförande,

advokaten Sigrid Beckman, ledamoten av riksdagens första kammare

redaktören Ruth Hamrin-Thorell, hovrättsassessorn numera hovrättsrådet

Torwald Hesser, tillika sekreterare, ledamoten av riksdagens första

kammare hemmansägaren Erik Svedberg och ledamoten av riksdagens andra

kammare förbundsordföranden Inga Thorsson. De sakkunniga, som numera

antagit namnet familjerättskommittén, har till särskild behandling utbrutit

spörsmålet om bostadsskydd för make i samband med äktenskapets upplösning

m. in. samt häröver den 26 oktober 1957 avgivit ett förslag, som ligger

till grund för det genom propositionen framlagda lagförslaget.

K o in in i 11 é f ö r s 1 a g e t s huvudgrunder är följ ande.

Förslaget syftar till att komplettera gällande lagstiftning så att make beredes

ett mera allsidigt skydd i avseende å bostaden. Förslaget innebär att

lagen den 7 juni 1956 skall ersättas med en — likaledes provisorisk — lag

som föreskriver, att vid fördelningen av makars bo en behovsprövning beträffande

den gemensamma bostaden skall äga rum icke blott — som nu är

fallet — då bostaden utgöres av förhyrd lägenhet utan jämväl i andra fall.

Beträffande fastighet, som tillhör makarna eller en av dem och som uteslutande

eller huvudsakligen tjänat som makarnas bostad, går förslaget ut på

att fastigheten skall vid bodelningen eller skiftet på makes begäran tilläggas

den av makarna som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses

bäst behöva bostaden. Vid äktenskapets upplösning genom makes död skall

fastigheten tilläggas den efterlevande maken, därest så med beaktande av

samtliga omständigheter kan anses skäligt. Makes fastighet som har särskilt

värde för honom skall dock ej med tillämpning av angivna regler mot hans

bestridande få tilläggas andra maken, och om maken är avliden, skall skälig

hänsyn tagas till arvingarnas önskemål, därest fastigheten har särskilt värde

för dem; affektionsvärde skall alltså beaktas. För det fall alt bostaden är

inrymd i fastighet med flera lägenheter, vilka — med undantag av makarnas

bostad —- upplåtits eller är avsedda att upplåtas med hyresrätt (hyresfastighet),

går förslaget ej så långt, alt avsteg göres från de vanliga bodelningsreglerna

i fråga om äganderätten till fastigheten, men det är avsett att make,

som vid bodelningen eller skiftet cj erhåller fastigheten på sin lott, skall

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

under de förut nämnda förutsättningarna kunna berättigas att hyra bostaden

på skäliga villkor. I fråga om bostad som innehaves med bostads- eller

hyresrätt föreslås samma regler som beträffande fastighet, vilken tillhör

makarna eller en av dem och vilken uteslutande eller huvudsakligen tjänat

som makarnas bostad. Den föreslagna lagstiftningen avses skola gälla, vare

sig den fastighet, vari den gemensamma bostaden är inrymd, eller bostadsrätten

eller hyresrätten är makes enskilda egendom eller utgöres av giftorättsgods

eller samfälld egendom. Finnes endast enskild egendom i boet, skall

alltså enligt förslaget bodelning eller skifte ändock ske med avseende å rätten

till bostaden.

Yttranden

Över kommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen,

statens hyresråd, överståthållarämbetet efter hörande av styrelsen

för Stockholms stads rättshjälpsanstalt, länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus län, Örebro län och Västerbottens län, liyreslagskommittén, föreningen

Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges

advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet och Sveriges husmodersföreningars

riksförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vid sitt yttrande

fogat utlåtanden av magistraterna i Göteborg och Uddevalla samt Göteborgs

fastighetsägarförening. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges villaägareförbund.

Vid remissbehandlingen har i huvudsak vitsordats, att det föreligger behov

av en utvidgning av makes bostadsskydd i samband med upplösning av

äktenskapet, ehuru meningarna är delade då det gäller omfattningen och utformningen

av en kompletterande lagstiftning i ämnet. Att de särskilda regler

som nu gäller i avseende å hyreslägenhet utsträckes att gälla jämväl

lägenhet som innehaves med bostadsrätt har knappast föranlett invändning.

Däremot har från några håll ifrågasatts huruvida det verkligen är erforderligt

att göra avsteg från gällande regler om bodelning beträffande fastighet

som uteslutande eller huvudsakligen skall tjäna såsom makarnas bostad.

Advokatsamfundet har sålunda anfört, att bostadsfrågan i sådana fall vanligen

kan nöjaktigt lösas genom avtal mellan makarna, då ekonomiska förutsättningar

därför finnes. När fråga är om makar med mindre god ekonomi,

skulle enligt samfundets mening den föreslagna lagstiftningen i regel icke

kunna vara till nytta, enär den make som bäst behöver bostaden torde sakna

ekonomiska möjligheter att övertaga den. Majoriteten av remissinstanserna

har emellertid hälsat förslaget med tillfredsställelse och givit uttryck åt den

åsikten, att en revision av lagstiftningen i den av kommittén föreslagna riktningen

är erforderlig. Bl. a. har framhållits angelägenheten av alt förbättra

möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt ordna bostadsfrågan för den

make, vanligen hustrun, som skall ha vårdnaden om barnen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

7

Rörande det närmare innehållet i remissyttrandena må hänvisas till propositionen

s. 12 tf och 26 ff.

Departementschefen

Beträffande huvudgrunderna i förslaget yttrade föredragande

departementschefen, statsrådet Lindell, vid remissen till lagrådet,

att han kommit till samma uppfattning som majoriteten av de instanser

som yttrat sig över kommitténs förslag, nämligen att en revision av lagstiftningen

i den av kommittén föreslagna riktningen vore erforderlig. Härefter

anförde departementschefen bl. a. följande:

»Det är särskilt under nuvarande bostadsbrist önskvärt att även i sådana

fall, då makarna ordnat sin bostadsfråga genom att inköpa fastighet,

dispositionen av bostaden vid äktenskapets upplösning icke är beroende av

vilken av makarna som formellt står som ägare utan kan ske med beaktande

av vardera makens behov. Kommittén har att vid sin översyn av

äktenskapslagstiftningen i ett större sammanhang pröva frågan om tilllämpning

av behovsprincipen vid bodelning, men med hänsyn till rådande

förhållanden synes det mig påkallat att denna fråga såvitt angår makarnas

gemensamma bostad redan nu åtminstone provisoriskt löses. Jag vill

alltså tillstyrka att en lagstiftning på grundval av kommitténs förslag nu

genomföres i avbidan på den mera genomgripande reformering av äktenskapslagstiftningen

som kommittén förbereder.

Det av kommittén framlagda förslaget synes dock ha fått alltför vidsträckt

omfattning, varför jag på ett par punkter vill förorda att lagstiftningen

begränsas i förhållande till kommittéförslaget. Mot den av kommittén

föreslagna anordningen, att till make skall kunna upplåtas hyresrätt

gentemot andra maken till lägenhet i hyresfastighet som vid bodelningen

tillägges denne, kan sålunda, på sätt under remissbehandlingen anmärkts,

riktas invändningar med hänsyn till de praktiska olägenheter som

kan uppkomma. Det är givetvis icke uteslutet att anordningen i vissa fall

skulle bereda möjlighet att på ett nöjaktigt sätt lösa bostadsfrågan vid

äktenskapets upplösning, men då olägenheterna i åtskilliga fall sannolikt

skulle bli betydande, är jag ej beredd föreslå att kommitténs förslag i

denna del genomföres. Under remissbehandlingen har vidare stark kritik

riktats mot att lagstiftningen skulle generellt göras tillämplig icke blott

på giftorättsgods och samfälld egendom utan jämväl på enskild egendom.

Från flera håll har ifrågasatts om det är lämpligt att genom en lagstiftning,

som får anses vara av provisorisk karaktär, göra ett så stort avsteg

från grundläggande regler i giftermålsbalken. Ej heller jag anser mig kunna

biträda kommittéförslaget på denna punkt. I fråga om bostad som inneliaves

med hyresrätt inbegripes emellertid redan enligt gällande lag även

andra fall än sådana då hyresrätten är att anse som giftorättsgods eller

samfälld egendom. Någon ändring i vad som alltså redan gäller beträf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

fande hyresrätt synes ej böra ske, och om lagstiftningen nu — vilket jag

vill förorda — utsträckes till att gälla jämväl bostadsrätt, torde det ej vara

skäl att behandla sådan rätt på annat sätt än hyresrätt.

Såsom kommittén föreslagit torde i den nya lagstiftningen böra upptagas

regler som motverkar att make avhänder sig den gemensamma bostaden

till förfång för andra maken. — -— -—

Den nya lagstiftningen inrymmer de bestämmelser som finnes i lagen

den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

m. m„ vilken lag alltså skall upphävas. Då den nya lagstiftningen

i väsentlig mån betingas av den rådande bostadsbristen torde dess giltighetstid

lämpligen få bestämmas sfi, att den sammanfaller med giltighetstiden

för hyresregleringslagen och lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa

fall för hyresgäst till nytt hyresavtal. Om hyresregleringen skulle komma

att upphöra, innan den pågående översynen av äktenskapslagstiftningen lett

till resultat, torde frågan om den nu förevarande lagstiftningens giltighet

under mellantiden få upptagas till särskild prövning.»

I special motiveringen till lagförslaget anförde departementschefen

under de olika stadgandena följande:

>1 §•

I förevarande paragraf torde få upptagas regler om tillgodoseende av

makes intresse av bostadsskydd genom att maken tillskiftas fastighet, som

uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma

bostad och som är giftorättsgods eller samfälld egendom.

I likhet med kommittéförslaget avser departementsförslaget väsentligen

endast enfamiljshus. Men även fastighet, som utöver bostadslägenheten innehåller

lägenhet för annat än bostadsändamål, bör omfattas av paragrafen,

om fastigheten dock huvudsakligen är att anse som en bostadsfastighet.

Vad angår sommarstugor och liknande fastigheter ligger det i sakens natur

att dessa endast i undantagsfall kan komma i betraktande då det gäller att

ordna makarnas bostadsfråga. Tillräckliga skäl att uttryckligen undantaga

dylika fastigheter föreligger dock enligt min mening icke.

För att fastighet, som tillhör ena maken, skall kunna mot hans bestridande

tillskiftas andra maken bör fordras, att den sistnämnda bäst behöver

bostaden samt att det även med hänsyn till övriga omständigheter må anses

skäligt att maken erhåller fastigheten på sin lott. Vid bedömandet av vilkendera

maken som bäst behöver bostaden är det givetvis av största betydelse

om make har möjlighet att erhålla lämplig bostad på annat håll. Om

dylik möjlighet föreligger för den make som icke äger fastigheten, bör tilllämpning

av förevarande paragraf vara utesluten. Bland de omständigheter

som — utöver bostadsbehovet -— måste beaktas, träder de ekonomiska hänsynen

till den make, som äger fastigheten, i förgrunden. Man får emellertid

icke förlora ur sikte, att bodelningen eller skiftet i princip skall innebära

en hälftendelning av giftorättsgodset eller den samfällda egendomen. Jag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959 9

återkommer närmare till denna fråga vid behandlingen av 4 § i departementsförslaget.

Bestämmelsen att hänsyn skall tagas, förutom till bostadsbehovet, jämväl

till övriga föreliggande omständigheter innebär att även den omständigheten,

att fastigheten kan ha affektionsvärde för den make som äger den,

skall beaktas. Särskilt stadgande härom är alltså ej erforderligt. Vid bedömande

i vilken utsträckning man skall beakta det affektionsvärde som

må ligga däri att make egenhändigt byggt fastigheten bör icke bortses från

att andra maken samtidigt kan ha på annat sätt bidragit till familjens ekonomiska

förkovran. Situationen kan i detta avseende te sig väsentligt olika,

om fastigheten tillkommit under äktenskapet eller före detsamma.

Kommittén har föreslagit att lagstiftningen skall avse jämväl bodelning

i anledning av boskillnad, oaktat detta fall enligt kommitténs mening torde

sakna nämnvärd praktisk betydelse. Kommittén har emellertid ansett det

vara onödigt att lämna en lucka, som eventuellt skulle kunna bereda make

en obehaglig överraskning. Mot kommitténs ställningstagande på denna

punkt har kritik framkommit under remissbehandlingen. Även jag anser

att det praktiska värdet av en sådan bestämmelse skulle vara obetydligt.

Någon föreskrift i berörda hänseende torde icke behöva upptagas.

Förevarande paragraf torde i enlighet med det anförda böra innehålla

föreskrift att vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen

skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken är

giftorättsgods eller samfälld egendom må, utan hinder av vad därom eljest

är stadgat, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver

bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt. Uttrycket »utan hinder av vad därom eljest är stadgat» syftar

främst på bestämmelsen i 13 kap. 13 § giftermålsbalken, att envar av makarna

— frånsett vissa lösören — är berättigad att erhålla den till hans

giftorättsgods hörande egendom han önskar.

2 §•

I denna paragraf torde böra införas regler om dispositionen vid äktenskapets

upplösning av sådan lägenhet som innehaves med hyres- eller bostadsrätt.

Reglerna kan lämpligen utformas i nära överensstämmelse med

stadgandena i 1956 års särskilda lag. Såsom ett första stycke bör sålunda

stadgas att, om makar eller en av dem har förhyrt lägenhet för att uteslutande

eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad

och äktenskapet går åter eller det dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

mellan dem, hyresrätten skall, ändå att den icke utgör giftorättsgods

eller samfälld egendom, på makes begäran genom bodelning eller

skifte tilläggas endera av makarna. Vidare bör föreskrivas att företräde

härvid skall tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det

med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Såsom ett

andra stycke bör upptagas bestämmelse att vad sålunda är stadgat om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om makarna eller eu av dem

innehar lägenhet med bostadsrätt.

Då i nu förevarande fall ej göres undantag beträffande enskild egendom,

torde erfordras en regel av innebörd att, därest hyres- eller bostadsrätt som

utgör makes enskilda egendom tillägges andra maken, beträffande dylikt

fång skall gälla vad som finnes stadgat om fång på grund av giftorätt. En

sådan regel bör införas såsom ett tredje stycke av paragrafen. I följd av

stadgandet blir den som förvärvar bostadsrätt enligt den föreslagna lagen

att likställa med den till vilken bostadsrätt på sätt angives i 24 § lagen den

25 april 1930 om bostadsrättsföreningar övergått på grund av giftorätt. Bostadsrättsföreningen

kan vid sådant förhållande regelmässigt icke vägra maken

att övertaga bostadsrätten.

Om bodelning eller skifte, såsom i regel är fallet, ändå skall ske för att

upplösa egendomsgemenskapen mellan makarna, bör lämpligen avgörandet

i fråga om hyres- eller bostadsrätten komma till stånd i samband härmed.

Eljest får avgörandet träffas vid en särskild bodelnings- eller skiftesförrättning.

3 §•

I denna paragraf torde böra upptagas bestämmelse som ger efterlevande

make bostadsskydd motsvarande det som föreskrives i 1 och 2 §§. Den behovs-

och skälighetsprövning som föreskrives i nyssnämnda paragrafer

skall tydligen avse förhållandet mellan å ena sidan den efterlevande maken

och å andra sidan den avlidnes arvingar och universella testamentstagare.

4 §•

När makarnas gemensamma bostad är inrymd i fastighet, som tillhör

makarna eller en av dem, torde fastigheten i många fall vara den värdefullaste

tillgången i boet. Såsom kommittén framhållit lär det ofta inträffa,

att fastighetens värde -— med avdrag för inteckningsskulder — överstiger

den företrädesberättigade makens lott. För att i dylikt fall fastigheten

skall kunna i sin helhet tillskiftas den make som bäst behöver bostaden,

erfordras tydligen att maken erhåller rätt att erlägga det överskjutande

beloppet i penningar. En regel härom bör upptagas i förevarande paragraf.

Regeln bör täcka jämväl de fall, då den gemensamma bostaden utgöres av

hyres- eller bostadsrättslägenhet.

Såsom kommittén föreslagit bör, när synnerliga skäl är därtill, anstånd

med beloppets erläggande beviljas make mot att han överlämnar inteckning

eller annan säkerhet som kan godtagas. För tillämpning av denna regel torde

böra fordras, att någon betydande ekonomisk olägenhet icke åsamkas den

andra maken — resp. dennes arvingar och universella testamentstagare •—

genom ett uppskov med betalningen. En självfallen förutsättning är också,

att det rimligen kan antagas att den make, som erhåller anståndet, förmår

fullgöra betalningen. Det torde icke annat än i rena undantagsfall böra

förekomma att make nödgas behålla den personliga ansvarigheten för för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

11

pliktelser, förenade med faslighet eller bostadsrätt som tillskiftas den andre

maken. Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen bör framhållas,

att en plan för beloppets amortering givetvis kan fastställas i samband

med anståndets beviljande.

Om anstånd beviljas, torde detta böra ske i den formen att den make,

som icke erhåller fastigheten, tillskiftas en fordran på den andra maken,

varefter bodelningen betraktas såsom definitiv. Villkorliga bodelningar bör

såvitt möjligt undvikas.

Enligt 2 § i departementsförslaget kan hyres- eller bostadsrätt, som tillhör

ena maken enskilt, tillskiftas andra maken. I dylikt fall måste tydligen

den ersättning, som må ifrågakomma, beräknas för hyres- eller bostadsrättens

hela värde.

5 §•

Det är självfallet angeläget att förhindra, att det bostadsskydd för make

som åsyftas med den nu ifrågavarande lagstiftningen åsidosättes genom

åtgärder från andra makens sida. Såsom kommittén föreslagit torde därför

böra intagas förbud för make att utan andra makens samtycke uthyra

den gemensamma bostaden. Det synes dock ej vara tillräcklig anledning att

låta förbudsregeln omfatta andra fall än då fråga är om sådan för makarna

gemensam bostad som avses i 1 och 2 §§. Vid remissbehandlingen

har pekats på att regeln skulle kunna få mindre tilltalande konsekvenser

för underhyresgästen. Det synes emellertid rimligt att den som övertar

makars gemensamma bostad verkligen förvissar sig om att makarna är

överens om att upplåta bostaden. Bestämmelser i ämnet torde böra upptagas

i förevarande paragraf och utformas på samma sätt som motsvarande

regler om försäljning eller inteckning av fast egendom i 6 kap. 4

och 6 §§ giftermålsbalken; i enlighet med kommitténs förslag bör dock ej

uppställas några formkrav för samtycket, och någon absolut preklusionsfrist

torde ej böra stadgas. Dessutom bör upptagas föreskrift att make,

som klandrar uthyrningen, jämväl äger föra talan om hyresgästens avhysning

samt att rätten äger medgiva hyresgästen skäligt rådrum med

avflyttningen.

Samma regler som för make bör gälla för makes dödsbo, och särskilt

samtycke av efterlevande maken erfordras alltså vare sig denne är dödsbodelägare

eller ej. Något undantag för det fall att dödsboet är avträtt till

förvaltning av boutredningsman torde icke böra göras.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att rätten skall kunna förordna

om omedelbar verkställighet av sitt beslut i fråga som här avses,

synes med hänsyn till de invändningar som framkommit under remissbehandlingen

böra utgå.

0 §•

Skyddet för make mot obehöriga förfoganden av andra maken i fråga

om den gemensamma bostaden bör gälla jämväl överlåtelse eller pantsätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 195!)

ning av hyres- eller bostadsrätt. Bestämmelserna härom kan lämpligen

anknyta till de i 5 § upptagna föreskrifterna angående uthyrning av makars

gemensamma bostad. I förevarande paragraf torde sålunda böra föreskrivas,

att vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å överlåtelse

eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.

7 §•

Om make äger andel i fastighet som avses i förevarande lag, bör vad

som är stadgat om fastighet äga tillämpning å andelen. Föreskrift härom

torde böra upptagas i förevarande paragraf. Regeln gäller naturligen, vare

sig övriga andelar äges av andra maken eller av tredje man eller av bådadera.

Vidare torde i paragrafen böra stadgas, att med fastighet likställes

jämväl byggnad å ofri grund och andel däri, att med äganderätt till fastighet

likställes tomträtt samt att med hyresrätt och bostadsrätt likställes

andel däri.

Om makarnas gemensamma bostad är inrymd i fastighet, som till viss

del tillhör makarna eller en av dem och i övrigt tillhör tredje man, torde

situationen stundom vara sådan, att ett hyresförhållande får anses föreligga

mellan makarna eller en av dem och tredje mannen. I dylika fall kan

det tydligen för ordnande av bostadsfrågan vid äktenskapets upplösning bli

anledning att samtidigt tillämpa 1 och 2 §§ jämförda med förevarande paragraf

i departementsförslaget. Är omständigheterna sådana, att något hyresförhållande

gentemot tredje mannen icke föreligger, får främst samäganderättslagens

förvaltningsregler (2 och 3 §§ i samäganderättslagen)

tjäna till ledning i uppkommande konfliktsituationer.

Om make vägrar att enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken samtycka till att

andra maken försäljer fast egendom, vari den förstnämnda maken har giftorätt,

äger rätten enligt 6 § samma kapitel på ansökan tillåta försäljningen,

om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I 6 § samäganderättslagen

stadgas att envar delägare i samfällt gods äger, där ej annorledes är mellan

honom och övriga delägare avtalat, hos rätten söka, att godset för gemensam

räkning utbjudes till försäljning å offentlig auktion; dock må förordnande

om utbjudande ej meddelas, där annan delägare visar synnerliga

skäl för anstånd. Det är sålunda lättare att få till stånd en försäljning jämlikt

samäganderättslagen än att erhålla rättens tillstånd enligt 6 kap. 6 §

giftermålsbalken, vilket sammanhänger med att lagen i förra fallet avser

att tillgodose det intresse som samägare kan ha att få förhållandet upplöst,

medan i det senare fallet skyddet för makarnas inbördes rätt till giftorättsgods

måste beaktas. Frågan i vad mån 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken

är tillämpliga vid försäljning enligt samäganderättslagen har kommittén

ansett vara oklar, varför ett stadgande härom föreslagits. Den lagtolkning

som i detta hänseende anföres av hovrätten över Skåne och Blekinge »—

nämligen att bestämmelserna i 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken är

tillämpliga om försäljning enligt samäganderättslagen påkallas av make

vars andelsrätt i den samfällda egendomen utgör giftorättsgods —» synes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

13

•emellertid ha fog för sig. Jag anser därför icke tillräckliga skäl föreligga

att nu upptaga något stadgande för det fall att någon av makarna enligt

samäganderättslagen påkallar försäljning av fast egendom.

Tredje man, som är samägare till fastighet varom här är fråga, lider icke

inskränkning i sin möjlighet att jämlikt samäganderättslagen få fastigheten

försåld eller satt under förvaltning av god man. Vad nu är sagt om tredje

man gäller tydligen också make vars andel i fastigheten är enskild egendom.

I enlighet med vad kommittén föreslagit bör stadgas att, om hyresrätt är

knuten till andelsrätt i förening eller bolag, vad i lagen är stadgat om bostadsrätt

skall äga motsvarande tillämpning. I de angivna fallen skall hyresrätten

och andelsrätten behandlas såsom en enhet, men för att lagen över

huvud taget skall bli tillämplig å en dylik kombination av rättigheter kräves

att deras gemensamma innehåll huvudsakligen utgöres av rätten till makarnas

gemensamma bostad. Någon regel för att täcka sådana fall som berörts

av advokatsamfundet — att ideell andel i hyreshus säljes i samband

med upplåtelse av hyresrätt -— torde med hänsyn till att den rättsliga innebörden

av dylika konstruktioner i viss mån är oklar ej böra upptagas.

Övergångsbestämmelserna

Lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1959 och gälla till och med den

31 december 1961, då liyresregleringslagstiftningens giltighetstid enligt ett

till lagrådet denna dag remitterat förslag till förlängning av denna lagstiftning

utgår.

Om hemskillnad vunnits eller äktenskapet upplösts före lagens ikraftträdande,

bör i stället för 1—4 §§ i lagen äldre lag gälla. Detta innebär att i

dylika fall bostadsskydd för make föreligger allenast i fråga om hyreslägenhet

enligt förutnämnda lag den 7 juni 1956 jämte övergångsbestämmelserna

till densamma.

Om bodelning eller skifte har påkallats under förevarande lags giltighetstid,

bör vad i lagen stadgas även därefter äga tillämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.»

Lagrådsbe handlingen

Beträffande tillämpningen av 2 § i förslaget anförde lagrådet bl. a. följande.

Lagrådet vill---erinra om en av högsta domstolen den 18 decem
ber

1958 meddelad dom beträffande en lägenbet, som mannen förhyrt innan

lian gjorde hustruns bekantskap och vari makarna haft gemensam

bostad högst tio dagar. Högsta domstolen tillerkände mannen lägenheten,

ehuru hans behov knappast kunde anses väga tyngre än hustruns. Med

lagstiftningens grunder fann högsta domstolen nämligen vara förenligt att

om ena makens anknytning till lägenheten är synnerligen svag, denna omständighet

må beaktas vid prövningen av frågan vilken av makarna skall

tillerkännas företräde till lägenheten. För eu uppfattning, sådan som den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

av högsta domstolen hävdade, för vilken tidigare kunnat åberopas endast

lagstiftningens grunder, erhålles genom förslagets avfattning ett önskvärt

stöd i själva lagtexten.

Rörande avfattningen av 5 §, som i det till lagrådet remitterade förslaget

hade en något annan lydelse än den slutliga, yttrade lagrådet bl. a. följande.

För att motverka kringgående av lagens stadganden synes icke nödvändigt

att uppställa ett allmänt förbud — gällande t. o. in. när bodelning ej

alls är aktuell — mot uthyrning i här avsedda fall utan makes samtycke.

Tillräckligt torde vara, att denna make, om uthyrningen länder honom till

förfång, d. v. s. kan antagas äventyra hans rätt att erhålla bostad enligt

denna lag, kan utverka dom på återgång av uthyrningen och avhysning av

hyresgästen. På sätt föreslagits borde därjämte gälla särskild frist för

väckande av sådan talan. Med beaktande härav och då av allmänna regler

— föräldrabalken och rättegångsbalken — torde framgå, huru omyndig

eller bortovarande må företrädas av förmyndare eller god man, kunde första

och andra styckena i remitterade förslaget ersättas av ett stadgande, däri

till en början angåves, att om sådan för makar gemensam bostad som avses

i 1 eller 2 § av ena maken eller hans dödsbo helt eller delvis uthyres till annan

utan att andra maken samtycker därtill och uthyrningen länder denne

till förfång, uthyrningen skall på andra makens yrkande gå åter, såframt

han väcker talan därom inom tre månader från det han fick kännedom om

uthyrningen. Ytterligare borde föreskrivas, att han jämväl må föra talan om

hyresgästens avhysning samt att rätten äger medge hyresgästen skäligt rådrum

med avflyttningen. Ändringarna skulle medföra formell jämkning i förslagets

sista stycke, lämpligen så, att om make vägrar att samtycka till

uthyrning, rätten äger på ansökan tillåta uthyrningen, om skäl till vägran

finnes ej vara för handen. Ändringen i 5 § erhåller automatiskt motsvarande

verkan i 6 §:s fall.

I fråga om 7 § anförde lagrådet, att lagrådet anslöt sig till den av departementschefen

uttalade uppfattningen att bestämmelserna i 6 kap. 4 och

(5 §§ giftermålsbalken vore tillämpliga, om försäljning enligt samäganderätlslagen

påkallades av make vars andelsrätt i den samfällda egendomen

utgjorde giftorättsgods. Lagrådet underströk emellertid »alt rättens tillstånd

enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken blott är erforderligt, om ena maken

önskar en försäljning och andra maken motsätter sig den. Finnas flera

samägare än makarna och är det någon utomstående som påkallar försäljning,

bliva allenast samäganderättslagens regler tillämpliga. Detsamma

gäller, om endast någon utomstående motsätter sig försäljning. Motsätter

sig såväl en utomstående som andra maken försäljning, bliva åter giftermålsbalkens

regler tillämpliga».

Vid den slutliga avfattningen av 5 § har departementschefen

iakttagit vad lagrådet föreslagit rörande stadgandets lydelse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959 15

Utskottet

Utskottet bär icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslagets innehåll.

I propositionen har förordats att lagen skall gälla till och med den 31

december 1961, då hyresregleringslagstiftningens giltighetstid enligt ett av

utskottet samtidigt härmed behandlat förslag till förlängning av denna lagstiftning

skall utgå. I motionerna I: 405 och II: 488 har hemställts, i överensstämmelse

med ett av samma motionärer väckt förslag om begränsning

av giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen, att lagen skall äga tilllämpning

allenast till och med den 30 september 1960.

Utskottet, som i utlåtande denna dag biträtt Kungl. Maj:ts förslag till

förlängning av hyresregleringslagstiftningen, förordar i överensstämmelse

härmed att även förevarande lag erhåller giltighet till och med den 31 december

1961.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag på motionerna 1: 405 och II:

488, måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 14 april 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, fru Nilsson och herr Gunnar

Pettersson;

från andra kammaren: fru Torbrink*, herrar Munktell*, Bengtsson i

Halmstad, Nyberg, Nilsson i Östersund, Jansson i Benestad, Svenning

och Bengtsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson, Munktell, Nyberg och Bengtsson i Göteborg, vilka

— i överensstämmelse med den ståndpunkt de i reservationer till utskottets

utlåtande nr 15/1959 intagit beträffande giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen

— ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition med

den ändringen, alt första punkten i övergångsstadgandet till

lagen erhåller följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959 och gäller till och

med den 31 december 1960.

590673 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:175 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i äm a1 i texten