Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 19b3

1959-04-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:17, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 19b3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 19b3 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 83, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete, vilken enligt lag den 2 maj 1958 (nr 194) gäller till och

med den 30 juni 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1961.

I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen inom första kammaren nr 410 av

herr Mannerskantz m. fl. och nr 425 av herr Lindblom m. fl. samt inom

andra kammaren nr 500 av herrar Lothigius och Regnéll och nr 507 av herr

Gustafsson i Skellefteå m. fl.

I motionerna I: 410 och II: 500* 1, som är likalydande, hemställes »att riksdagen

måtte avslå förslaget i propositionen nr 83 till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete».

I motionerna 1: 4252 och 11:507, ävenledes likalydande, föreslås, »att

riksdagen måtte avslå förslaget i propositionen nr 83 till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete,

samt även i övrigt beakta vad i motionen anförts».

1 Motionen i sin helhet tryckt bland första kammarens motioner.

1 Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959

Lagen om tiUståndstvång för byggnadsarbete

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. 186/1948, 749/1948 och 222/1956)

om tiUståndstvång för byggnadsarbete utgör ett led i statsmakternas strävan

att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning

av förnödenheter och arbetskraft. Lagen gäller — sedan dess giltighetstid

vid olika tillfällen blivit förlängd, senast genom lag den 2 maj

1958 (nr 194) — till och med den 30 juni 1959.

Enligt 1 § i lagen äger Konungen, i den mån det finnes erforderligt för att

uppnå nyssnämnda syfte, förordna, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning.

Har dylikt förordnande meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får

bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas

av Konungen eller, i den mån Konungen förordnar därom, av myndighet,

åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen,

eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten. Enligt 4 § må i

byggnadstillstånd stadgas begränsning eller villkor för arbetets bedrivande

eller för användningen av förnödenheter eller arbetskraft.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) har Ivungl. Maj :t förordnat,

att 2__7 §§ i lagen skall äga tillämpning, samt meddelat tillämpningsföre
skrifter

till lagen.

Propositionen

I propositionen föreslås, att lagen om tiUståndstvång lör byggnadsarbete,

vilken efter den senaste förlängningen av lagens giltighetstid gäller t. o. m.

den 30 juni 1959, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1961.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, anför i propositionen

bl. a. följande.

Under största delen av den tid byggnadsregleringen varit i tillämpning

har dess huvuduppgift varit av investeringsbegränsande natur. De tillgängliga

produktionsresurserna inom byggnadsmarknaden har nämligen icke

förrän på senare tid varit tillräckliga för att tillgodose alla de önskemål om

investeringar i byggnader och anläggningar som förefunnits. Byggnadsregleringen

har därför intill det senaste året använts för att utvälja de byggnadsföretag,

som med hänsyn till sin betydelse ansetts böra få ta i anspråk det

disponibla investeringsutrymmet. Regleringen har vidare utnyttjats i strävandena

att begränsa de största städernas expansion, särskilt på industrins

och handelns områden, och därmed indirekt främja en utspridning av näringslivet

till andra orter. En viktig uppgift har slutligen varit att med regleringens

hjälp söka få en sådan tidsmässig spridning av igångsättningen av

olika byggen att största möjliga vinterbyggande uppnås.

Allteftersom tillgången på arbetskraft och förnödenheter inom byggnads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959

marknaden ökats och — på senare år — konjunkturen inom näringslivet

avmattats, har regleringen kunnat uppmjukas. Detta har skett genom ändringar

i tillämpningskungörelsen samt i andra, för byggnadstillståndsärendenas

handläggning utfärdade bestämmelser. Från och med innevarande års

ingång gäller tills vidare enligt ett av Kungl. Maj :t den 19 december 1958

meddelat beslut (se SFS 648/1958) generellt byggnadstillstånd för varje slag

av byggnadsarbete. Kungl. Maj:t har dock, med stöd av 4 § lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete, föreskrivit, att såsom villkor för byggnadsarbetes

bedrivande skall, där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, gälla

dels att vederbörande länsarbetsnämnd skall, i den mån arbetsmarknadsstyrelsen

ej finner skäl att själv bestämma därom, besluta om tid för arbetets

igångsättande samt, därest så finnes erforderligt, om avbrott i detsamma,

dels att nämnden har att bestämma storleken och sammansättningen av den

arbetsstyrka, som vid varje tid må sysselsättas i arbetet.

Den nu tillämpade ordningen innebär, att byggnadsregleringen icke utnyttjas

vare sig i investeringsbegränsande eller lokaliseringspolitiskt syfte. Däremot

bibehålies det sedan länge rådande systemet med s. k. igångsättningstillstånd.

Härigenom har arbetsmarknadsmyndigheterna fortfarande möjlighet

att befrämja en säsongutjämning inom byggnadsverksamheten.

Delade meningar råder om huruvida denna reglering genom igångsättningstillstånd

alltjämt är erforderlig. Enda sättet att få en realistisk uppfattning

om möjligheten att utan att äventyra säsongutjämningen slopa

igångsättningstillstånden synes vara att försöksvis pröva en annan ordning

på vissa orter. Efter överläggningar mellan företrädare för arbetsgivare och

arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen samt arbetsmarknadsstyrelsen

har överenskommelse den 3 februari 1959 träffats om att på

orter, där föreskrifterna om igångsättningslillstånd in. in. av Kungl. Maj :t

förklaras icke skola gälla, inrätta en samarbetsnämnd med uppgift att verka

för att byggnadsverksamheten ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen

icke blir sämre än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt hade

tillämpats på ifrågavarande orter.

Tillräckliga erfarenheter för att bedöma om det är möjligt att på denna

väg nå en tillfredsställande säsongutjämning torde knappast kunna vinnas

förrän den nya ordningen tillämpats under en period som sträcker sig över

två vintrar. Jag tillmäter säsongutjämningen på byggnadsarbetsmarknaden

sådan vikt, alt jag knappast finner det tänkbart att utan dylika erfarenheter

avstå från de möjligheter att påverka säsongvariationerna, som igångsättningstillstånden

ger. Det är även angeläget att samla erfarenheter om hur

lokaliserings verksamheten kommer att påverkas av att byggnadslillståndsgivningen

icke utnyttjas för ifrågavarande verksamhet. På grund härav synes

lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete som med den begränsade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959

tillämpning den nu har icke kan anses särskilt betungande för byggnadsföretagarna

— böra erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1961.

Lagrådet har lämnat det genom propositionen framlagda lagförslaget utan

erinran.

Motionerna

1 motionerna I: klO och II: 500, vari propositionens förslag om byggnadsregleringens

förlängning avstyrkts, anföres bl. a.

Byggnadsregleringen är i likhet med de flesta samhälleliga fysiska regleringsingripanden

på samhällsekonomiens område underlägsen de generella

ekonomiska åtgärderna. För att ernå naturlig balans i samhällsekonomien

fordras generellt verkande medel såsom sparstimulerande åtgärder och kreditrestriktivitet.

Såsom säsongutjämnande faktor synes byggnadsregleringen

icke fylla någon uppgift som motiverar dess fortsatta bestånd. Rationaliserade

byggnadsinetoder bidrager starkt till att vinterbyggande numera är

vanligare än förr. Byggnadsregleringens roll i lokaliseringspolitikens tjänst

kan allvarligt ifrågasättas. Enligt vår mening kan de svårbemästrade sociala

och ekonomiska problem som befolkningskoncentrationen medför inte lösas

på ett godtagbart sätt genom en tvångsvis genomförd spridning av det expanderande

näringslivet. I stället bör den av arbetsmarknadsstyrelsen och Industriens

produktionsråd bedrivna rådgivande verksamheten uppmuntras

och utbyggas. En ökad differentiering av näringslivet på landsbygden torde

liksom hittills i första hand böra bygga på industri och serviceverksamhet.

En väl utvecklad företagsamhet grundad på personliga lokala initiativ är avgörande

för utvecklingen. Väsentligt är även att skapa förbättrade bostadsförhållanden

på landsbygden, därvid önskemålen om ett ökat egnahemsbyggande

särskilt bör tillgodoses. Vi vill också betona kommunikationspolitikens

stora roll. I rådande konjunkturläge är det särskilt angeläget att byggnadsregleringen

avskaffas. Detta skulle ge ökade möjligheter till sysselsättning

för de nu arbetslösa, varigenom näringslivet skulle få en impuls i

riktning mot ökad aktivitet.

I motionerna I: t25 och II: 507, vari byggnadsregleringens förlängning

ävenledes avstyrkes, påpekas önskvärdheten att i möjligaste mån avskaffa all

kristidslagstiftning av tvångskaraktär och att de skäl som tidigare anförts

för byggnadsregleringens bibehållande icke är övertygande. Härutöver anföres.

Från vårt håll har länge hävdats att byggnadsregleringen borde avvecklas.

Sålunda framhölls i motion till 1958 års A-riksdag att byggnadsregleringslagstiftningen,

som tillkom till följd av de extraordinära förhållandena under

senaste världskriget, nu borde upphöra. De under senare år undan för undan

företagna begränsningarna i regleringen vittnar också om att man på regeringshåll

bedömt behovet av denna lagstiftning som avtagande.

I propositionen sägs att byggnadsregleringen för närvarande icke utnytt jas

i vare sig investeringsbegränsande eller lokaliseringspolitiskt syfte. Däremot

skulle enligt propositionen byggnadsregleringslagen fortfarande vara nödvändig

för befrämjande av säsongutjämningen inom byggnadsverksamheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959 5

Det allmänna torde emellertid ha tillräckliga möjligheter att med andra

medel åstadkomma utjämning av säsongvariationer inom byggnadsfacket.

Staten har själv investeringsbehov i byggnader, kraftverk, vägar m. in. som

med fördel kan tagas i anspråk vid tider av sysselsättningssvårigheter inom

byggnadsindustrien. Liknande möjligheter torde finnas även inom den kommunala

byggnadsverksamheten. Det bör också uppmärksammas att företagarna

själva visat villighet att medverka till såvitt möjligt jämn sysselsättning

inom byggenskapen. Härför har man från byggnadsindustriens sida

kunnat åberopa driftsekonomiska skäl, och dessutom har de ekonomiska

framstegen inom byggnadsindustrien gjort det möjligt att utföra vinterarbete

med bättre resultat än tidigare. Ansträngningar i denna riktning från såväl

enskilda som kommunala byggherrar har dock icke sällan förfelats på grund

av att regleringsåtgärder lagt hinder i vägen. Ett flertal olika skäl kan således

åberopas för att säsongvariationer kan bemästras med andra medel än ett

generellt verkande byggnadstillståndstvång. I propositionen sägs att bästa

sättet att få en realistisk uppfattning om möjligheterna att utan att äventyra

säsongutjämningen slopa igångsättningstillstånden synes vara att försöksvis

pröva en annan ordning på vissa orter. Enligt vår mening torde

emellertid ett generellt slopande av byggnadsregleringen erbjuda de bästa

möjligheterna för en bedömning av utsikterna att med förlitande på andra

åtgärder än byggnadsregleringen åstadkomma den eftersträvade säsongutjänmingen.

Självklart bör arbetsmarknadsstyrelsen med uppmärksamhet

följa utvecklingen och föreslå Kungl. Maj :t sådana åtgärder, om eller när

situationen så påkallar.

Utskottet

Propositionen innebär, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete, vilken senast förlängts att gälla till och med den 30 juni

1959, erhåller fortsatt giltighet under två år. Det framgår av propositionen

att departementschefen anser den huvudsakliga betydelsen av lagens förlängning

ligga i möjligheten att därigenom kunna utjämna inom byggnadsverksamheten

förekommande säsongvariationer. Av denna anledning har tilllämpningen

av lagen nu i hög grad förenklats.

Det vore i och för sig önskvärt om lagstiftningen om tillståndstvång

för byggnadsarbete helt kunde avskaffas. Utskottet anser emellertid i likhet

med departementschefen att detta f. n. icke låter sig göra. På grund av ökat

vinterbyggande är säsongvariationerna inom byggnadsindustrin numera

visserligen mindre än förr. Dessa variationer är dock fortfarande större än

vad som ur det allmännas synpunkt kan anses såsom godtagbart. Detta gäller

ej blott för de två senaste vintrarna, då ju arbetslösheten varit omfattande

inom flertalet arbetstagargrupper. Bland byggnadsarbetarna bar en icke obetydlig

arbetslöshet under vintrarna förekommit under hela efterkrigstiden.

Fortfarande är läget sådant att det ur strängt företagsmässig synpunkt är

fördelaktigare att inskränka byggnadsverksamheten under vintersäsongen

och utvidga den under övriga delar av året än att hålla driften i gång jämnt

och fortlöpande året runt. Vid eu helt fri marknad bar man därför anledning

att räkna med en ökning av säsongvariationerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959

Det är en allmän förhoppning att den motsättning som här föreligger mellan

önskemålet om rationell drift och därmed billigare hus och bostäder å ena

sidan, och kravet på jämn sysselsättning för alla som är verksamma inom

byggnadsindustrin å den andra, i en ej alltför avlägsen framtid skall kunna

utjämnas.

I motionerna I: 425 och II: 507 göres gällande att olägenheterna av säsongvariationerna

till väsentlig del skulle avlägsnas, om stat och kommun vid sitt

byggande i första hand utnyttjade vintrarna. Även om denna motionärernas

uppfattning vore riktig — vilket utskottet bestrider — skulle förslaget innebära

att huvuddelen av den totala fördyring, som vinterbyggandet medför

för byggherren, skulle drabba det allmänna, något som utskottet självfallet

icke kan godtaga.

För närvarande har samhället icke till sitt förfogande något medel som på

ett enklare och mera verksamt sätt än som sker genom byggnadsregleringen

kan utjämna den intressemotsättning, varom nyss talats. Ej heller synes någon

annan ordning tänkbar, innan det lyckats parterna på denna del av arbetsmarkaden

att genom allmänt accepterade överenskommelser lösa säsongvariationernas

problem. Ett välkommet steg i denna riktning utgör den försöksverksamhet

som från och med detta år bedrives på fem större orter i

olika delar av landet. Dessa orter har i praktiken helt befriats från byggnadsregleringen.

Där har i stället genom beslut av Kungl. Maj :t inrättats samarbetsnämnder,

som erhållit sådan sammansättning att man med hjälp av dem

räknar med att uppnå bl. a. största möjliga säsongutjämning.

På nu anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till propositionen, vilket

samtidigt innebär att utskottet icke till någon del kan instämma i vad som

yrkats i motionerna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:410 och

11:500 samt 1:425 och 11:507 bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 14 april 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, fru Nilsson och herr Gunnar Pettersson;
från

andra kammaren: fru Torbrink*, herrar Munktell*, Bengtsson i

Halmstad, Nyberg, Nilsson i Östersund, Jansson i Benestad, Svenning och

Bengtsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959 7

Reservation

av herrar Osvald, Ebbe Ohlsson, Gunnar Pettersson, Munktell, Nyberg och

Bengtsson i Göteborg, vilka ansett att utlåtandet från och med det stycke å

sidan 5, som börjar med orden: »Propositionen innebär», bort ha följande

lydelse:

Allmän enighet har länge rått om att byggnadsregleringen bör avvecklas

så snart de samhällsekonomiska förhållandena medger detta. Konsekvensen

härav bör i det läge som nu råder uppenbarligen bjuda att regleringen upphäves.

Att byggnadsregleringen icke längre behöver utnyttjas i investeringsbegränsande

syfte framgår klart, om man studerar utvecklingen inom byggnadsindustrin

för de senaste åren. För budgetåren 1956/57 och 1957/58

kunde sålunda konstateras en betydligt svagare stegring av investeringstakten

inom byggnads- och anläggningsverksamheten än för de närmast föregående

åren. För budgetåret 1958/59 förutses ingen ökning alls, utan i stället

väntas en minskning i investeringstakten.

Även beträffande de kommunala investeringarna är tendensen sjunkande.

När det gäller de statliga investeringarna kan dessa begränsas via budgeten,

och byggnadsregleringen har därför i detta avseende ingen nämnvärd

betydelse.

Som stöd för byggnadsregleringens bibehållande har emellertid också

åberopats, att den fortfarande behövs för att åstadkomma en utjämning övei

hela året av sysselsättningen inom byggnadsbranschen. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om sitt uttalande år 1956 (utlåtande nr 15 s. 10), att lagen

icke bör bibehållas enbart i säsongutjämnande syfte. Denna ståndpunkt

finns nu ingen anledning att frångå.

Det är visserligen mycket viktigt, att en dylik utjämning eftersträvas, men

utskottet anser icke, att byggnadsregleringen härutinnan har så stor betydelse.

1949 års investeringskommilté har även i betänkande (SOU 1953: 6)

framhållit, att det är förenat med avsevärda olägenheter att bibehålla en reglering

över byggnadsverksamheten i säsongutjämnande syfte, och påvisat

hur i vissa fall arbetskraften just genom byggnadsregleringen fått gå outnyttjad.

Beträffande vissa delar av byggnadsverksamheten är som kommittén

framhållit möjligheterna till säsongutjämning genom reglering starkt begränsade,

t. ex. då det gäller reparations- och underhållsarbete samt jordbrukets

byggnadsverksamhet och egnahemsbyggandet. Statens och större

delen av kommunernas byggnadsverksamhet torde icke erfordra särskilda

regleringsåtgärder. Vad angår industrins byggnadsarbeten är riskerna begränsade

på grund av dessa arbetens ofta tidskrävande karaktär. De tekniska

framstegen har gjort det driftsekonomiskt lönande att i största inöj
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1959

liga utsträckning hålla i gång byggenskapen även vintertid. I samband med

kreditgivning kan vinterbyggandet uppmuntras. Dessutom torde det finnas

anledning räkna med att parterna inom branschen söker nå avtalsbestämmelser,

som befordrar en jämnare sysselsättning.

I säsongutjämnande syfte är det sålunda enligt utskottets mening icke

längre nödvändigt att tillståndstvånget för byggnadsarbete bibehålies.

Syftet med lagen har enligt departementschefens uttalande nu i betydande

grad begränsats. Detta framgår emellertid ej av propositionens förslag till

lagtext. Ett bifall till propositionen innebär därför att Kungl. Maj :t under

den föreslagna till två år förlängda giltighetstiden erhåller bemyndigande

att utan riksdagens hörande utvidga lagens tillämpning långt utöver vad som

förutsatts i propositionen. Ett dylikt tillstånd kan utskottet icke godtaga. Då

härtill kommer att, såsom ovan framhållits, byggnadstillståndslagen enligt

utskottets mening efter den 30 juni 1959 icke erfordras vare sig i investeringsbegränsande

eller säsongutjämnande syfte, och utskottet jämväl finner

det oriktigt, att lagen nyttjas för en tvångsmässig reglering av näringslivets

lokalisering, följer att utskottet icke kan tillstyrka, att lagens giltighet

utsträckes.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 425 och II: 507

samt I: 410 och II: 500 måtte avslå förevarande proposition.

IftUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM St

904280

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.