Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 dr 1959

1959-11-25 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:24, Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 dr 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 dr 1959

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av motioner angående undantagande

från exploatering av ett representativt

urval av sjöar och vattendrag, m.m.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 185 i första kammaren av herr Ollén och

nr 223 i andra kammaren av herr Wachtmeister.

Efter en allmän redogörelse för omfattningen av pågående och planerade

vattenkraftutbyggnader samt skadeverkningarna härav ävensom för

vid olika tillfällen framförda önskemål om effektivare åtgärder för att tillgodose

bl. a. naturskyddet, fisket och renskötseln i samband med utbyggnaderna

yrkar motionärerna, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer att Kungl. Maj :t måtte

dels utan dröjsmål vidtaga åtgärder — om så erfordras genom ändringar

i vattenlagen — som gör det praktiskt möjligt att för framtiden

från exploatering skydda ett representativt urval av sjöar och vattendrag,

som genom sin betydelse för den bofasta eller nomadiserande befolkningen

eller ur allmän naturskyddssynpunkt i orört skick bör bevaras för framtiden,

dels efter riksdagens hörande utfärda en förteckning över dessa sjöar

och vattendrag,

dels ock i enlighet med en den 24 november 1958 till Kungl. Maj:t ingiven

gemensam skrivelse från kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och fiskeristyrelsen tillse att någon åtgärd icke vidtages för

genomförande av kraftstationsbyggnads- eller sjöregleringsföretag berörande

Lilla Lule älvs vattenområde, innan ställning tagits till de i föregående

punkter angivna frågorna.

Beträffande de närmare skäl som åberopats av motionärerna får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

utlåtanden inhämtats från kammarkollegiet, fiskeristyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits av

vetenskapsakademien, Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård,

Svenska vattenkraftföreningen och över jägmästaren i Nedre

Norrbottens distrikt F. Ebeling.

1—679 69 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

Utskottet har den 31 augusti—4 september 1959 företagit en studieresa

längs vissa delar av Stora och Lilla Lule älv. Därvid har utskottet

besökt platserna för pågående kraftverksbyggen vid Laxede, Porsi och

Messaure samt vissa områden, där vattenkraftutbyggnader planeras, såsom

trakten vid Kvikkjokk och sjösystemet mellan Kvikkjokk och Jokkmokk.

Utskottet har under resan haft överläggningar med ortsbefolkning

och renskötande samer samt med representanter för bygder och

kommuner, som berörs av utbyggnaderna. I resan har deltagit bl. a. representanter

för justitiedepartementet, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, lappväsendet, naturskyddsföreningen och de renskötande

samerna.

Gällande rätt

De i vattenlagen angivna förutsättningarna för tillåtligheten av ett kraftverks-

eller sjöregleringsföretag är i huvudsak följande.

Enligt 2 kap. 3 § första stycket fordras att nyttan av företaget efter

avdrag av byggnadskostnaderna uppgår till ett värde som motsvarar minst

tre gånger värdet av skadan och intrånget på åker och äng samt minst

två gånger skadan och intrånget på annan egendom. Även om denna förutsättning

är tylld är vattendomstolen enligt andra stycket i samma paragraf

förhindrad att medgiva företaget om detta vållar skador av större

omfattning på vissa intressen av allmän natur. Detta stycke har följande

lydelse.

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta

personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning,

varav mänga hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande

omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att

fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden,

ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag

samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan bestående

ändring av naturtörhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad

för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är

att befara.

Även om hinder mot företaget skulle möta enligt de nu angivna bestämmelserna

i 2 kap. 3 § första och andra stycket kan tillstånd lämnas

av Kungl. Maj :t i statsrådet. Förutsättning härför är att företaget, trots

skadeverkningarna, prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller

för orten eller eljest från allmän synpunkt (2 kap. 3 § tredje stycket).

Om vattendomstolen vid sin prövning av målet finner att företaget, ehuru

otillåtligt enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket, likväl bör tillåtas

med hänsyn till dess betydelse för näringslivet, orten eller eljest från allmän

synpunkt skall vattendomstolen hänskjuta avgörandet till Kungl.

Maj:t (2 kap. 20 § 2 mom.).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

3

Vissa intressen åtnjuter ett särskilt långt gående skydd enligt vattenlagen.

Sålunda tar enligt 2 kap. It § byggnad ej utföras i eller vid allmän

farled, med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana särskilda

anordningar vidtages, att leden fortfarande kan utan någon olägenhet av

betydelse användas för sitt ändamål. Samma regel gäller beträffande allmän

flottled. 2 kap. 12 § innehåller förbud mot att bygga i vatten så att

menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet vållas eller

eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmas. -—- De allmänna intressen

— utöver klimatet och allmänna hälsotillståndet — som åsyftas i

12 § torde främst vara kommunikationsintressen — i den mån de icke

berörs i 11 § — samt försvarets intressen och intresset av att ingen ort

berövas tillgång på förbrukningsvatten (af Klintberg: Om byggande i

vatten, s. 88).

2 kap. 12 § innehåller i andra stycket ett stadgande av innebörd, att

även om ett naturminne, som berörs av ett vattenbyggnadsföretag, ej är

i laga ordning fridlyst, företagaren likväl bör till bevarande av detsamma

vidtaga sådana anordningar, som utan att för företaget medföra kostnader

av betydenhet må anses lämpliga för ändamålet.

Enligt 4 kap. 13 § äger Kungl. Maj:t, då fråga uppkommit om utförande

av vattenregleringsföretag, under vissa förutsättningar en särskild

prövningsrätt, huruvida av hänsyn till allmänna intressen hinder möter

mot företaget eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande.

Denna prövning är obligatorisk, när fråga är om reglering av någon av

landets sex största sjöar. Beträffande annan vattenreglering, som med

hänsyn till dess inverkan på vattnets avrinning är av synnerlig omfattning,

kan Kungl. Maj :t förbehålla sig prövningen och därom lämna vattendomstolen

besked. I de fall prövningen ankommer på Kungl. Maj :t enligt

detta lagrum skall vattendomstolen före målets avgörande hänskjuta detsamma

till Kungl. Maj :t.

I viss omfattning kan av hänsyn till motstående intressen av allmän

eller enskild natur jämkningar föreskrivas i utförandet av ett företag, som

i och för sig är tillåtligt. Regeln härom finns i 2 kap. 2 §, som stadgar att

byggnad i vatten skall göras så att ändamålet må utan oskälig kostnad

vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

Enligt 2 § natur skyddslag en kan, för att bevara större sammanhängande

område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen

oförändrat skick, kronan tillhörig mark avsättas till nationalpark. Kronan

har rätt att expropriera område för att bevara det som nationalpark (1 §

11. och 108 § expropriationslagen).

I 5 § stadgas att område eller till fastighet hörande naturföremål, som

på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

egenart eller eljest märkliga beskaffenhet finnes böra särskilt skyddas, kan

fridlysas som naturminne. Beslut om fridlysning meddelas av länsstyrelsen,

som i samband därmed har att meddela de särskilda föreskrifter, som

erfordras för att trygga ändamålet med fridlysningen (6 §).

Vederbörande markägare samt vissa andra rättighetshavare är berättigade

till ersättning av kronan, om fridlysningen medför sådan inskränkning

i rätten att bebygga mark, att ägaren kan utnyttja marken endast på

sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, eller

om fridlysningen eljest tillskyndar avsevärt men. Skulle fridlysningen föranleda

synnerligt men vid fastighetens nyttjande har ägaren rätt att kräva

inlösen av fastigheten (7 §).

Då fråga väckts om fridlysning av naturminne kan länsstyrelsen för

viss tid, i regel högst tre år, meddela förbud mot att beträffande området

eller föremålet vidtaga åtgärd som strider mot fridlysningens syfte (8 §).

Fridlysningen kan upphävas eller jämkas av länsstyrelsen bl. a. om den

finnes hindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän eller enskild

nytta (9 §).

Kronan, kommun eller — under viss förutsättning — naturskyddsorganisation

äger rätt att expropriera område för att bevara detsamma som

naturminne (1 § 11. och 108 § expropriationslagen).

Enligt 12 § naturskyddslagen kan område, som på grund av sin egen

eller omgivningens beskaffenhet är av väsentlig betydelse för befolkningens

umgänge med naturen, fridlysas som naturpark. Ovannämnda bestämmelser

i 7—9 §§ gäller i tillämpliga delar även beträffande naturpark.

Med ersättningsreglerna i naturskyddslagen sammanhänger stadgandet

i 17 § i tillämpningskungörelsen till lagen, vilket innebär att länsstyrelsen

har att på kronans vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare, som

framställer anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet, samt

att länsstyrelsen innan beslut fattas som kan föranleda ersättnings- eller

lösenskyldighet har att förvissa sig om att erforderliga medel finns tillgängliga.

Förbrukning och produktion av elektrisk kraft

I sitt den 25 september 1957 avgivna betänkande med titeln »Norrländska

vattenkraftfrågor» (stencilerat) anför norrländska vattenkraftutredningen

bl. a., att förbrukningen av elektrisk kraft utvecklats mycket

jämnt sedan år 1913, då den uppgick till 1,5 miljarder kilowattimmar (mdr

kWh), och ungefär fördubblats vart tionde år, vilket motsvarar en årlig

ökning av 7 %. År 1953 uppgick förbrukningen till 22 mdr kWh med fördelning

på följande användningsområden, nämligen industri 52 %, samfärdsel

7 %, detalj förbrukning 22 % och elångpannor 5 % (14 % bortgick

i form av förluster). Nära hälften av industriens energibehov täcktes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959 5

av elektricitet. Största förbrukningen inom industrien (76%) föll på de

tre grupperna metall- och verkstadsindustri, pappers- och massaindustri

samt kemisk-teknisk industri. Av hushållens elkonsumtion åtgick 1/3 för

belysning och 2/3 för olika värmeändamål, främst elspisar.

På utredningens uppdrag har en prognos utarbetats rörande elförbrukningen

under 20-årsperioden 1955—1975. Prognosen omfattar två alternativ,

det ena med en antagen oförändrad ökningstakt av 7 % per år och

det andra med en ökningstakt, som successivt minskar till 5 % per år

under 1970-talet. Resultatet framgår av följande tabell.

Alt. 1 Alt. 2

mdr kWh mdr kWh

1955 .............................. 24 24

1960 .............................. 34 33

1965 .............................. 47 44

1970 .............................. 66 58

1975 .............................. 93 75

Prognoser rörande elkonsumtionens framtida utveckling uppgöres regelbundet

av Centrala driftledningen (CDL), som är ett samarbetsorgan för

de stora kraftverksföretagen. Enligt en år 1957 uppgjord beräkning för

perioderna 1956—1961 och 1962—1965 skulle förbrukningsökningen för

perioden 1956—1961 uppgå till 2,o mdr kWh per år, motsvarande en genomsnittlig

ökning med 6,7 % per år. Den totala förbrukningen år 1961

beräknades till 36,o mdr kWh. För tiden 1962—1965 upptog prognosen

en årlig ökning med 2,4 mdr kWh, motsvarande en genomsnittlig ökning

med 6,i % per år. Den totala förbrukningen skulle alltså år 1965 komma

att uppgå till 45,6 mdr kWh.

I årets statsverksproposition anför chefen för kommunikationsdepartementet

vid behandlingen av vattenfallsverkets investeringsplaner bl. a., att

elförbrukningen under budgetåren 1954/55—1957/58 ökade med 2,048, 1,78,

1,85 respektive 1,68 mdr kWh, alltså något under 1957 års beräkningar för

perioden 1956—1961. Departementschefen yttrar vidare, att i anledning

av nedgången i konjunkturerna CDL under våren 1958 gjorde en enkät

bland 400 större kraftförbrukare för att utröna, hur man inom näringslivet

bedömde utvecklingen på längre sikt. Med utgångspunkt från de i

samband därmed lämnade uppgifterna ansåg CDL att anledning saknades

att frångå 1957 års prognos rörande landets behov av elektrisk kraft. Även

om det förefaller sannolikt att — till följd av konjunkturavmattningen

och den redan konstaterade avvikelsen från 1957 års prognos — elkonsumtionen

i landet under de allra närmaste åren kan bli lägre än enligt

prognosen, anser departementschefen likväl att densamma bör läggas till

grund för den bedömning av elproduktionsapparatens utbyggnad på längre

sikt, som nu bör göras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

Den senast publicerade prognosen från CDL är från augusti 1959. Däri

beräknas att förbrukningen kommer att öka från 28,5 mdr kWh år 1958

till 44,o mdr kWh år 1965. ökningen uppgår till i genomsnitt 2,2 mdr

kWh per år, motsvarande 6,4 % per år. I förhållande till 1957 års prognos

innebär dessa siffror en minskning av totalförbrukningen år 1965 med

omkring 1,6 mdr kWh.

Norrländska vattenkraftutredningens betänkande innehåller bl. a. följande

uppgifter om vattenkraftproduktionens omfattning.

Under perioden 1950—1954 uppgick vattenkraftens andel i elkraftproduktionen

till i medeltal 95 %.

Det totala energiinnehållet i våra vattendrag beräknas uppgå till omkring

150 mdr kWh per år. Därav anses omkring 80 mdr kWh utbyggnadsvärda.

I början av år 1957 uppgick produktionsförmågan hos den utbyggda

vattenkraften till omkring 26,5 mdr kWh, vilket belopp beräknas

ha stigit till omkring 33 mdr kWh i slutet av år 1959.

För perioden 1960—1964 föreligger aktuella utbyggnadsprojekt, som

skulle ge ett produktionstillskott av 14 mdr kWh per år. Tillsammans

med den tidigare utbyggnaden skulle detta tillskott ge en sammanlagd produktion

under belastningsåret 1964/65 av omkring 47 mdr kWh.

Av de utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna beräknas 46 % ligga i

Norrbottens och Västerbottens län, 39 % i de övriga norrlandslänen och

15 % i Svealand och Götaland.

Vid nuvarande prisläge uppnås den lägsta produktionskostnaden för

vattenkraften vid en utbyggnadsgrad av minst 110 % (med utbyggnadsgraden

avses förhållandet mellan produktion och förbrukning under ett

normalår). För närvarande är utbyggnadsgraden 97 %. Utredningen anser

det ej sannolikt — bl. a. på grund av kapitalbrist — att det eftersträvade

målet 110 % skall kunna uppnås.

Beträffande atomenergiens utnyttjande för kraftproduktion anför chefen

för handelsdepartementet i årets statsverksproposition bl. a., att målet

för det svenska atomenergiprogrammet — såsom riktlinjerna härför uppdragits

av regering och riksdag — är att möjliggöra ett insättande av atomkraftverk

i större skala från och med 1960-talets senare hälft, då man

börjar nalkas ianspråktagandet av de sista återstående utbyggnadsvärda

vattenfallen.

Av departementschefens anförande framgår vidare att det första atomkraftverket,

som tidigare förutsatts skola kunna tagas i drift år 1964, nu

icke beräknas bli färdigställt förrän år 1965.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

7

Vissa tidigare framställningar och uttalanden

önskemålet om att freda vissa sjöar och vattendrag från kraftexploatering

har även tidigare framförts i olika sammanhang. I några fall har

frågan gällt skyddande av någon viss sjö eller visst vattendrag, vars utbyggande

varit aktuellt. I andra fall har — i likhet med i förevarande

motioner — förslag väckts om ett mera omfattande urval av skyddsvärda

områden. Under förevarande rubrik lämnas en redogörelse för några under

senare år av riksdagen, andra myndigheter eller enskilda organisationer

gjorda uttalanden och framlagda förslag i ämnet.

Under behandlingen av propositionen med förslag till ny naturskyddslag

gjorde tredje lagutskottet i sitt utlåtande nr 28/1952 även vissa uttalanden

om möjligheterna att i orört skick bevara vattenfall som utmärks

för särskild naturskönhet. Beträffande naturskyddslagens och vattenlagens

tillämplighet för detta syfte yttrade utskottet följande.

Åtskilliga av de nu bestående nationalparkerna, särskilt i de nordligaste

länen, innesluter betydande vattensystem och bereder därigenom skydd

även åt vissa vattenfall. Jämväl propositionens regler om nationalparker

skapar uppenbarligen vissa möjligheter att skydda vattenfallen, om dessa

finns inom sådana större sammanhängande områden, vilka också ur andra

synpunkter bör avsättas till nationalparker. I förgrunden för intresset

står emellertid spörsmålet, huruvida den föreslagna lagstiftningen möjliggör

ett skydd just för själva vattenfallen. Närmast skulle i så fall bestämmelserna

om naturminnen vara tillämpliga. Utskottet ser icke något formellt

hinder mot att vattenfall inbegripes under de objekt, sistnämnda bestämmelser

kan skydda. Även om ett vattenfall ligger inom nationalpark

eller fridlysts såsom naturminne, skulle det dock kunna tänkas, att dess

karaktär förändrades genom vattenbyggnadsföretag utanför det skyddade

området. Strävandena att bevara vissa vattenfall blir därför ytterst beroende

av om vattenlagens regler rörande byggande i vatten tillmäter naturskyddsintressena

något avseende. I viss utsträckning är detta förhållandet.

Så gäller bl. a. förbud —- med viss dispensrätt för Kungl. Maj:t —

mot utförande av byggnadsföretag, där genom detsamma skulle förorsakas

sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad

trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller

växtvärld är att befara.

Utskottet betonade vidare betydelsen av ett förberedande förfarande i

syfte att ge företrädare för allmänna intressen möjligheter att framföra

synpunkter vid planläggningen av större företag enligt vattenlagen.

Utskottet berörde härefter frågan om en mera allmän planering av utbyggnadsverksamheten

och yttrade härom följande.

Likaväl som de särskilda vattenbyggnadsföretagen behöver få sin planering

bl. a. med beaktande av naturskyddsintressena torde erfordras en

allmän planering, som med hänsyn till omsorgen om landskapsbilden om

möjligt undantager de mest natursköna strömfallen från den fortsatta utbyggnaden

av landets vattendrag. Frågan om fredandet av vissa större

vattenfall var föremål för två motioner vid 1948 års riksdag. I sitt utlå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 ur 1959

tande nr 36/1948 i anledning av dessa motioner yttrade jordbruksutskottet

bl. a., att en inventering av vilka vattenfall som borde avsättas såsom

nationalparker lämpligen kunde anstå till dess riktlinjerna för den framtida

naturskyddsverksamheten uppdragits. Under utskottsbehandlingen av

förevarande proposition har inhämtats att ett antal frivilliga sammanslutningar,

däribland svenska naturskyddsföreningen och samfundet för hembygdsvård,

numera bildat eu kommitté med uppgift att utarbeta en preliminär

förteckning över de vattenfall och sjöar, som ur olika synpunkter,

bl. a. vetenskapliga och estetiska, borde förtjäna att fridlysas. Utskottet

anser det tacknämligt, att initiativ tagits till detta inventeringsarbete. Resultatet

av arbetet bör givetvis ställas till förfogande för de myndigheter

som har att besluta i naturskyddsfrågor.

Sedan ansökan ingivits till vederbörande vattendomstol om tillstånd att

uppföra kraftanläggningar i Mörrumsån framställdes i motioner till 1954

års riksdag yrkanden om att åtgärder måtte vidtagas för att skydda de

intressen som hotades av utbyggnaden, främst laxreproduktionen. I sitt

utlåtande nr 34/1954 i anledning av motionerna anförde tredje lagutskottet

bl. a. följande.

Genom den omfattande utbyggnad av strömfall för alstring av elektrisk

kraft som ägt rum särskilt under de sista årtiondena har allt flera vattendrag

i hög grad förlorat i betydelse som laxförande och laxproducerande.

Denna utveckling är alt beklaga icke blott med hänsyn till fiskets intressen.

Även ur naturskyddssynpunkt samt av mera allmänt kulturella

skäl synes det vara ett angeläget önskemål att för framtiden bevara åtminstone

några laxälvar i vårt land i väsentligen orört skick. Enligt utskottets

mening bör därvid minimikravet innefatta åtminstone två större

vattendrag, ett i Norrland och ett i södra Sverige. Eftersom alla laxförande

vattendrag av större betydelse i södra Sverige utom Mörrumsån redan

torde vara i väsentlig utsträckning utbyggda samt i huvudsak ha upphört

att vara laxförande och laxproducerande, synes enda möjligheten att för

södra Sveriges vidkommande tillgodose det nyss nämnda önskemålet vara

att Mörrumsån skyddas mot ytterligare utbyggnad.---

I ett par remissyttranden har föreslagits lagstiftningsåtgärder i form av

ändringar i expropriationslagen eller vattenlagen i syfte att bevara Mörrumsån

som laxförande och laxproducerande vattendrag. Utskottet utgår

emellertid från att, även om vattendomstolen icke alls eller endast i begränsad

mån skulle ha möjlighet att beakta önskemålet att bevara några

laxälvar i landet, Kungl. Maj :t dock är oförhindrad att göra detta för den

händelse frågan om tillstånd till den planerade utbyggnaden skulle komma

att jämlikt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen underställas Kungl. Maj :t.

På grund härav och med hänsyn till att domstolsprövningen av frågan

pågår anser sig utskottet i vart fall för närvarande icke ha tillräcklig anledning

att föreslå någon lagstiftningsåtgärd eller utredning härom.

På uppdrag av vissa organisationer med intresse för naturskydd utarbetade

den i utskottets ovannämnda utlåtande nr 28/1952 omförmälda kommittén

eu »Förteckning över vissa sjöar och vattendrag vilka böra skyddas

mot exploatering för kraftverksändamåh. Förteckningen publicerades år

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

1954 och överlämnades till Kungl. Maj :t med hemställan om lämpliga åtgärder.

Den innehåller en redogörelse för vattenfall, sjöar och åar som

med hänsyn till naturskydd, fiske in. m. bör skyddas från utbyggnad.

Redogörelsen omfattar samtliga större älvars vattensystem till och med

Dalälven och Klarälven i söder.

Förteckningen har legat till grund för överläggningar som förts mellan

en särskild delegation med representanter för naturvårdsorganisationer,

den s. k. naturvårdsdelegationen, och representanter för kraftintresset.

Sedan vid dessa överläggningar beslut fattats om att en reviderad förteckning

skulle utarbetas har professor Gunnar Beskow på naturvårdsdelegationens

uppdrag utarbetat och i mars 1959 framlagt en ny förteckning,

som skall utgöra grundval för de fortsatta överläggningarna. Den

nya förteckningen innehåller i huvudsak en genomgång av varje flodområde

för sig med en efter vissa grunder verkställd värdegradering från

naturskydds- och liknande synpunkter av olika skyddsobjekt.

Med skrivelse den 5 maj 1955 överlämnade naturskyddsföreningen till

chefen för justitiedepartementet en promemoria med förslag till ändringar

i vattenlagen för att bereda ökat skydd åt naturen vid kraftutbyggnadsföretag.

Beträffande förfarandet i stort framhöll föreningen i huvudsak följande

synpunkter.

Det är erforderligt att för hela landet sker en översiktlig bedömning av

vad som bör reserveras med hänsyn till turistnäringen och allmänna intressen.

Därvid bör representanter för naturskyddssynpunkterna — kammarkollegiet,

Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård

in. fl. -— deltaga och samråda med vattenfallsstyrelsen och Svenska

vattenkraftföreningen. Särskilt må påpekas att naturvetenskapen har behov

av att ett antal vattendrag och sjöar bevaras i ursprungligt skick för forskningsändamål.

— —• —

Denna bedömning förutsätter att det systematiskt undersöks, vilka

naturskyddsobjekt som kan skyddas och vilket arbetsprogram som i övrigt

bör följas.---Möjligt är att man vid en detaljundersökning bör inrikta

sig på att bevara ett mindre antal ur turist- eller naturskvddssynpunkt

värdefulla objekt, helst naturligtvis sådana där den ekonomiska vinsten är

begränsad, och att i övrigt söka åstadkomma de modifikationer av företagen

som vid ett omsorgsfullt allsidigt bedömande finns möjliga. Bedömningen

är i icke ringa mån beroende av kostnaderna för framställning av

atomkraft. Denna faktor, som kan helt ändra förutsättningarna för vattendragens

räddande åt eftervärlden, fordrar ingående belysning.

Varje nederbördsområde bör, där ännu finnes något att göra, underställas

vederbörande länsstyrelser. Det synes vara en naturlig uppgift för

länsstyrelserna att, i samråd med kommunala och näringslivets representanter,

söka bilda sig en uppfattning om riktlinjerna för utvecklingen i

länen.

De objekt som det finnes angeläget att bevara bör snarast komma i åtnjutande

av ett särskilt skydd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 dr i959

Förslaget till lagändringar innebar i huvudsak följande.

1. Kungl. Maj:t och riksdagen bör gemensamt besluta att vissa sjöar

och vattendrag icke får exploateras utan att tillstånd givits i samma

ordning.

2. Vid bedömande av de intrång som kraftexploateringen åsamkar allmänna

intressen — däribland naturskyddsintresset — bör ej varje särskilt

företag av vattendomstolen bedömas för sig. Hänsyn bör i stället så långt

möjligt tagas till de sammanlagda olägenheter, som redan utförda, aktuella

och framtida företag kan medföra för nederbördsområdet och angränsande

bygder.

3. Stadgad förprövning skall äga rum innan någon investering av betydelse

äger rum i företaget.

4. Kronan och vederbörande kommun — vilka jämte hushållningssällskap

redan nu har vissa möjligheter att till fiskets främjande påkalla åtgärder

i vattendragen även utan samband med aktuella byggnadsföretag

— bör erhålla befogenhet att vid vattendomstol påkalla tillstånd till åtgärder

som finnes önskvärda för att befrämja djur- eller växtlivet eller

motverka olägenheter ur naturskydds- eller hälsosynpunkt.

5. Bestämmelserna om användningen av regleringsavgifter jämkas i

syfte att tydligare utmärka att de må användas för naturskyddsändamål.

Naturskyddsföreningens förslag har varit föremål för remissbehandling.

Vid 1955 års riksdag väcktes motioner om att Ottsjön i Jämtlands län

genom fridlysning eller på annat sätt skulle undantagas från reglering och

kraftutbyggnad. Motionerna var föranledda av att ansökan om reglering

av sjön ingivits till vattendomstolen. I yttrande över motionerna anförde

kammarkollegiet vissa synpunkter på möjligheterna att med stöd av 4 kap.

13 § vattenlagen eller naturskyddslagen freda sjön från reglering. Kollegiet

fann att stadgandet i vattenlagen av vissa processuella och andra skäl icke

var tillämpligt. Däremot ansåg kollegiet att naturskyddslagen erbjöd större

möjligheter och anförde härom bl. a. följande.

Det synes ej kunna råda tvivel om att en sjö utgör sådant område, som

kan avsättas som naturminne. Kollegiet hänvisar till utskottets uttalanden

om möjligheterna att i visst skick bevara vattenfall, som utmärks för särskild

naturskönhet, i utlåtandet nr 28 om naturskyddslagen vid 1952 års

höstriksdag. Vad som där uttalas om vattenfall bör kunna tillämpas på

sjö av särskild naturskönhet eller med intressanta naturbildningar.---—-

Fridlysningen av en sjö torde ej medföra någon rätt till ersättning för

att sjön ej får tagas i anspråk som regleringsmagasin. Bestämmelserna om

att meddelad fridlysning kan av länsstyrelsen upphävas eller i erforderlig

mån jämkas bl. a. om fridlysningen finnes hindra eller avsevärt försvåra

företag av större intrång än då förutsatts torde lämna möjlighet att beakta

vattenkraftintresset, om så med hänsyn till landets kraftförsörjning skulle

befinnas angeläget.

Kollegiet avslutade sitt yttrande med följande uttalande av mera principiell

innebörd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 är 1959

11

Kollegiet vill emellertid i detta sammanhang framhålla att med hänsyn

till de tillspetsade konfliktsituationer, som kan uppkomma mellan å ena

sidan vattenkraftintressena samt å andra sidan naturskydds- och andra

motstående intressen, naturskyddslagen principiellt icke är ett lämpligt

instrument för att komma till rätta med svårigheterna. I själva verket

aktualiserar motionerna därför den vittutseende frågan, huruvida prövningen

av större och ur allmänna synpunkter betydelsefulla regleringsföretags

tillåtlighet alltjämt bör i princip ankomma på vattendomstolarna eller

om denna prövning — i större omfattning än som följer av den nu gällande

bestämmelsen i 4 kap. 13 § vattenlagen — bör överflyttas till den instans,

där frågorna med hänsyn till sin i huvudsak näringspolitiska och administrativa

natur rätteligen synes höra hemma, d. v. s. hos Kungl. Maj :t.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30/1955 i anledning av motionerna

gjorde tredje lagutskottet vissa uttalanden av mera allmän innebörd.

Sålunda anförde utskottet bl. a., att även om en utbyggnad av vattenfallen

i landet för kraftändamål i princip måste anses vara av största betydelse

för vårt samhälles utveckling och därför i regel nödvändig, vore det likväl

ett angeläget önskemål att åtminstone några av våra vackraste och ur

kommunikationssynpunkt mest välbelägna sjöar och vattendrag bevarades

i sitt naturliga skick.

Efter att ha berört tidigare omförmälda förteckning över skyddsvärda

sjöar och vattendrag yttrade utskottet vidare bl. a. följande.

En omständighet, som kan bli av väsentlig betydelse för möjligheten att

bevara vattendrag och sjöar orörda, är framstegen i strävandena att utnyttja

atomkraften för industriellt bruk. Även om dessa strävanden icke

inom den allra närmaste framtiden kan leda till att atomkraften ersätter

vattenkraften i någon utsträckning av praktisk betydelse, torde det dock

vara anledning att redan nu ta i beräkning att situationen kan bli radikalt

förändrad. Visserligen motiverar detta, särskilt med hänsyn till det ansträngda

kraftförsörjningsläget i vårt land, ännu icke någon minskning i

byggandet av vattenkraftverk. Däremot kan det vara naturligt, att ansträngningarna

ökas att inrikta planerna på nya vattenbyggnadsföretag att avse

sjöar och vattendrag, som ur naturskydds- och kulturskyddssynpunkter

kan betecknas som mindre känsliga.

Utskottet ansåg att, om resultatet av den pågående domstolsprocessen

på ett eller annat sätt skulle bli att frågan om Ottsjöns reglering tills vidare

föll, det vore angeläget att lämpliga åtgärder snarast vidtoges för att för

framtiden bevara Ottsjön i dess naturliga skick. Utskottet fortsatte härefter.

Som kammarkollegiet framhåller i sitt remissyttrande torde vid avvägningen

mellan å ena sidan vattenkraftsintressena samt å andra sidan naturskydds-

och andra motstående intressen naturskyddslagen principiellt icke

vara ett lämpligt instrument för att komma till rätta med svårigheterna.

Kollegiet antyder, att en lämplig lösning kan vara att i ökad omfattning

anförtro prövningen, huruvida regleringsföretag skall tillåtas, åt Kungl.

Maj:t i stället för åt vattendomstolarna. Huruvida en sådan lösning bör

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

rekommenderas är utskottet ej berett att i nu förevarande sammanhang

ta ställning till. Under alla förhållanden erfordras emellertid enligt utskottets

mening en översyn av de bestämmelser i vattenlagen, som reglerar

förutsättningarna för att vattenreglering eller annat byggande i vatten skall

få äga rum.

Utskottet erinrade om det förslag till ändringar i vattenlagen som naturskyddsföreningen

framlagt och förutsatte att frågan med hänsyn till sin

brådskande natur behandlades med erforderlig skyndsamhet.

Norrländska vattenkraftutredningen har i sitt tidigare omförmälda betänkande

även yttrat sig över önskemålet om att genom lagstiftning undantaga

vissa vattendrag från utbyggnad. Utredningen, som ställer sig avvisande

till detta önskemål, anför härom bl. a. följande.

Utredningen vill ej underlåta att påpeka faran för att en lagstiftning,

varigenom vissa vattendrag med hänsyn till naturvårdssynpunkter undantoges

från utbyggnad, kunde medföra, att naturskyddssynpunkter icke

komme att bli tillräckligt beaktade i fråga om andra vattendrag. Hänsyn

bör vidare tagas till att motiven för en forcerad utbyggnad för närvarande

är synnerligen starka. På grund härav kan en lagstiftning av ifrågasatt

innehåll, som skulle genomföras nu, förväntas bli mycket restriktiv gentemot

naturskyddsintressena. Det synes därför vara att föredraga, att dessa

intressen tillgodoses genom att naturskyddssynpunkten bättre beaktas vid

tillståndsgivningen. Härigenom ökas möjligheterna både att snabbt anpassa

naturskyddet efter ändrade förhållanden — situationen kan beträffande

kraftförsörjningen redan om några år vara ljusare — och att intaga en

restriktiv hållning till utbyggnadsprojekt, som från naturskyddssynpunkt

är särskilt olämpliga. Utredningen anser sig därför ej kunna förorda, att

en lagstiftning av ifrågasatt innehåll nu genomföres.

I enlighet med denna principståndpunkt har utredningen föreslagit tilllägg

till 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen av innebörd, att hinder mot

ifrågasatt byggnadsföretag skall anses möta även då betydande förlust för

landskapsbilden eller med hänsyn till naturskyddet i övrigt är att befara.

Utredningen har vidare föreslagit en omläggning av tillståndsprövningen

beträffande större företag på så sätt att en särskild för hela landet gemensam

myndighet skulle omhänderha denna prövning. Som sådan myndighet

skulle en på särskilt sätt organiserad avdelning av valtenöverdoinstolen

fungera. I avdelningen skulle, förutom juridisk och teknisk sakkunskap,

ingå bl. a. även en företrädare för naturvården.

Utredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling men

har hittills lett till ändrad lagstiftning endast beträffande regleringsavgifterna.

I anledning av vattenfallsstyrelsens förslag om uppförande av en kraftstation

vid Letsi i Lilla Lule älv hemställde kammarkollegiet, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och fiskeristyrelsen i en gemensam skrivelse den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1959

13

24 november 1958, alt Kungl. Maj:t icke måtte påkalla beslut av riksdagen

om genomförandet av kraftstationsbyggnads- eller sjöregleringsföretag berörande

Lilla Lule älvs vattenområde förrän statsmakterna tagit ställning

till den allmänna frågan om vilka sjöar och vattendrag som skall undantagas

från vattenkraftexploatering, och ej heller förrän en utredning gjorts

beträffande området vid Lilla Lule älv av de sannolika samlade verkningarna

för bygden för tiden efter det avslutade byggnadsarbetet. I skrivelsen

anfördes vidare bl. a. följande.

Genomförandet av utbyggnadsplanen för Lilla Lule älv eller väsentliga

delar av denna skulle starkt påverka ifrågavarande bygd och få verkningar

av utpräglat negativ art, såsom minskning av åker- och ängsareal och därmed

sämre förutsättningar för jordbruk, ökad bortflyttning från bosättningar

vid sjöarna, minskad tillgång på bofast arbetskraft för skogsbruket,

skador å fisket, då tillkomsten av Letsi kraftstation skulle förstöra det

sista naturliga reproduktionsområdet för lax i Lule älv ovanför Bodenforsarna,

svårigheter av skilda slag för renskötseln, särskilt genom förlust

av vårbetesland, samt väsentliga skador ur allmän naturskyddssynpunkt.

Företrädare för naturskyddet har i olika sammanhang framhållit såsom

ett starkt önskemål att Lilla Lule älvsområdet helt undantages från sådan

exploatering, men en mindre omfattande fredning har också föreslagits.

—

Regionplanen för Lilla Lule älv är så omfattande och så djupt ingripande

i bygdens förhållanden att åtgärder för dess förverkligande bör föregås av

utredning av angiven art. Behovet av ytterligare vattenkraftexploatering

ifrågasättes icke, men för vattenkraftintresset kan lika litet som för något

annat samhällsintresse hävdas anspråk på ovillkorlig prioritet. Enligt

gällande vattenlag skall avvägningen mellan intresset av ökad vattenkraftproduktion

och motstående intressen av allmän eller enskild natur göras

särskilt i varje vattenmål av vederbörande domstol ävensom, därest tilllåtlighetsfrågan

underställes Kungl. Maj:ts prövning, av Kungl. Maj :t i

statsrådet. I fall då enskild önskar genomföra ett vattenbyggnadsföretag

kan annan ordning för prövningen ej komma till stånd utan lagändring.

Detta förhållande föreligger ej då staten är ensam företagare och företagets

tillkomst sålunda är helt beroende av anslag av statsmedel.

I yttrande över ämbetsverkens skrivelse uttalade vattenfallsstyrelsen

bl. a. följande.

Ett tillmötesgående av ämbetsverkens önskningar måste kräva ändring

av vattenlagens regler i riktning mot ett koncessionssystem, där frågan om

ett statligt lika väl som ett enskilt företags tillkomst finge i ett sammanhang

avgöras. Skäl finns förvisso, som talar för ett sådant förfarande. Så

länge nuvarande lagstiftning kvarstår oförändrad, bör den dock lända till

efterrättelse. Den svenska kraftförsörjningen kan icke heller vederbörligen

tillgodoses, om fullföljandet av det statliga utbyggnadsprogrammet skulle

avbrytas i avbidan på blivande lagändringar.

Den snabba takt, med vilken efterfrågan på elkraft oavlåtligen växer,

ställer stora krav på fortgående och utvidgad utbyggnadsverksamhet från

vattenfallsstyrelsens sida. Föreliggande planer på utbyggnad av atomkraftverk

har ännu icke avancerat så långt, att atomkraften erbjuder något

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

alternativ till vattenkraften förr än i bästa fall under senare delen av 1960- talet och då till att börja med naturligtvis i högst begränsad omfattning.

Annan eller andra vattenkraftutbyggnader i Stora Lule älv eller landets

övriga älvar, som i vattenfallsstyrelsens utbyggnadsprogram skulle kunna

tidsmässigt insättas i Letsis ställe, står icke till buds. Ett bortfall av Letsianläggningen

gör det därför ofrånkomligt att till väsentlig del ersätta denna

med utbyggnad av konventionell ångkraft. Därest vattendomstols tillstånd

till utförande av Letsi kraftverk kommer att lämnas, anser vattenfallsstyrelsen

det därför ur ekonomisk synpunkt sett helt orealistiskt att tänka

sig, att en utbyggnad av kraftverket skulle kunna underlåtas.

Vattenfallstyrelsen yttrade vidare, att Letsi icke ligger i den del av älven

som naturskyddsintressena slagit särskild vakt om i tidigare omförmälda

förteckning och att en utbyggnad av Letsi är ekonomiskt motiverad, även

om vidare utbyggnader och regleringar i älven icke skulle medgivas. De

möjligheter, som kan yppa sig att senarelägga utnyttjandet av övrig vattenkraft

i älven, skall givetvis — anförde styrelsen vidare -— med största uppmärksamhet

följas och tillvaratagas, och styrelsen har för avsikt att med

företrädare för naturskyddet överlägga härom.

I årets statsverksproposition har chefen för kommunikationsdepartementet

i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag beräknat en medelsförbrukning

för budgetåret 1959/60 av 1 miljon kronor för Letsianläggningen.

I fråga om det fortsatta utbyggandet av Lilla Lule älv anför departementschefen,

att han finner att en undersökning av möjligheten att undantaga

delar av älven till en tidpunkt längre fram är väl motiverad och att den

snarast bör företagas i samarbete med företrädare för naturskyddet.

Riksdagen har sedermera bifallit Kungl. Maj :ts förslag till investeringsanslag

för vattenfallsstyrelsens kraftverksbyggnader. I statsutskottets utlåtande

i ämnet (9/1959) anföres, att utskottet finner det angeläget att vid

uppkommande frågor om planerade vattenkraftutbyggnader all rimlig hänsyn

tages till naturskyddssynpunkter. Även statsutskottet förutsätter att

den av vattenfallsstyrelsen planerade undersökningen av möjligheten att

uppskjuta utbyggnaden av vissa delar av Lilla Lule älv kommer till stånd

och utföres i samarbete med företrädare för naturskyddet.

Yttranden över förevarande motioner

Motionerna tillstyrks av kammarkollegiet, fiskeristijrelscn, vetenskapsakademien,

naturskyddsföreningen, samfundet för hembygdsvård och

överjägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt men avstyrks av vattenfallsstyrelsen

och vattenkraftföreningen.

Beträffande de två första motionsyrkandena, avseende åtgärder för att

undantaga vissa sjöar och vattendrag från exploatering, förekommer

i remissyttrandena bl. a. följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

15

Kammarkollegiet åberopar vad kollegiet anfört i utlåtanden över naturskyddsföreningens

lagförslag och norrländska vattenkraftutredningens betänkande.

I förstnämnda utlåtande förordade kollegiet att genom lagstiftning

skulle från exploatering undantagas de vattendrag, sjöar och andra

områden, beträffande vilka någon tvekan icke kunde råda om att de på

grund av sina egenskaper såsom intressanta naturbildningar borde bevaras

eller vilka borde lämnas orörda på grund av sitt värde för turist- och friluftslivet.

I sitt yttrande över norrländska vattenkraftutredningens betänkande

anförde kollegiet bl. a. följande.

Utredningens argumentering mot förslaget att genom lagstiftning undantaga

ett representativt antal fallsträckor och sjöar från utbyggnad synes

kollegiet föga övertygande. För den som icke kan godtaga tanken, att all

vattenkraft, som kan utbyggas, också skall utbyggas, har en lagstiftning

av denna art avgörande förtjänster. De undantagna fallsträckorna och

sjöarna skulle icke längre komma att utgöra potentiella kraftkällor. All

projektering finge göras med bortseende från dem. Motsättningarna vid

exploateringen av övrig vattenkraft skulle väl icke försvinna men bliva

märkbart mindre. För kammarkollegiet står det klart, att denna speciella

naturskyddslagstiftning bör komma till stånd snarast möjligt.

I valet mellan olika föreslagna åtgärder — lagstiftning, samfällda beslut

av regering och riksdag samt överenskommelser mellan företrädare för

naturskyddsintressena och vattenkraftindustrien — säger sig kollegiet föredraga

lagstiftningsformen, främst med hänsyn till att avgörandena härigenom

kan förväntas få den största fastheten och klarheten. Kollegiet

framhåller emellertid den synnerliga betydelsen av att det förhållandet

att olika förslag föreligger beträffande sättet att freda vissa vattenområden

icke får föranleda att intet göres åt saken från statsmakternas sida.

Fiskeristgrelsen framhåller att det är nödvändigt att de statsorgan, som

har att företräda de kraftindustrien motstående intressena i vattenmål,

såsom naturskydd, fiske och renskötsel, erhåller de härför nödvändiga

personella och materiella resurserna. Styrelsen ifrågasätter därför, samtidigt

som den tillstyrker motionerna, om icke riksdagen även bör framhålla

denna synpunkt.

Enligt vetenskapsakademien är de av motionärerna föreslagna åtgärderna

mycket angelägna, icke minst ur naturvetenskaplig synpunkt.

Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i föreningens den

5 maj 1955 avgivna förslag till ändringar i vattenlagen yttrar naturskyddsföreningen

bl. a. följande.

Förslaget har efter en omfattande remissbehandling icke föranlett någon

ytterligare åtgärd från Kungl. Maj :ts sida. Det måste likväl för envar stå

klart, att om något skall göras måste det ske omgående, eljest blir det

oåterkalleligen för sent. Med den nuvarande forcerade utbyggnadstakten

om 2 miljarder kWh per år torde under den närmaste i O-årsperioden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

praktiskt taget al!a verkligt värdefulla naturskyddsobjekt, som samtidigt

representerar något nämnvärt värde för kraftförsörjningen, komma att

exploateras. Torne och Kalix älvars exploatering är förestående; för Stora

Lule älvs övre del utarbetas nu en »regionplan»; i Lilla Lule älv har förberedelserna

för Letsi och Seitevare kraftstationer avancerat långt; ansökan

om Karats reglering har ingivits och ansökan om Tjaktjajaureinagasinet

förbereds. Utbyggnaden av Skellefteälven, Umeälven, Ångermanälven och

Indalsälven pågår. I Ljusnan, Ljungan, Dalälven och Klarälven är utbyggnaden

av de värdefullare naturskyddsobjekten snart fullbordad och endast

mindre skyddsobjekt kvarstår.

Föreningen finner, att de i motionen nämnda skyddsobjekten — Lilla

Lule älv och Areälven, sjöarna Virihaure och Vastenjaure — utgör några

av de allra värdefullaste.

För att belysa att föreningens krav på uppskov med utbyggnaden av

vissa vattenområden icke innebär att föreningen ställer sig avvisande till

all exploatering av vattenkraft lämnar föreningen följande uppgifter om

sina yttranden i mål rörande kraftföretag i Lule älv, Skellefte älv, Ume

älv, Ångermanälven och Indalsälven.

28 kraftverksmål omfattande 3 152 MW har behandlats. Invändningar

har rests mot tre företag, Porsi, Kvistforsen och Stalon, sammanlagt

384 MW. De har icke varit tillåtliga enligt de ordinära reglerna i vattenlagen,

men i samtliga fall har Kungl. Maj :t meddelat tillstånd efter underställning

från domstol. Beträffande exempelvis Porsi bör också framhållas,

att föreningen avsåg att åstadkomma ett uppskov i enlighet med vad nyss

nämnts. Invändningarna mot Kvistforsen gällde företaget i föreslagen utformning

och föranledde även vissa modifikationer.

Vidare har 17 sjöregleringsmål handlagts. Fyra relativt små objekt har

därvid bestritts; beträffande två av dessa objekt — Kultsjön och Blåsjön

— har Kungl. Maj :t medgivit reglering. Karatsmålet har ännu ej behandlats

av domstol och Ottsjöns reglering har av vattenöverdomstolen förklarats

ej tillåtlig. I övrigt har föreningens erinringar inskränkts till förslag

om modifikationer, hemställan om landskapsvårdande åtgärder och dylikt.

Samfundet för hembygdsvård ansluter sig helt till motionärernas hemställan

och anser det angeläget att exploateringen av naturtillgångarna, i

främsta rummet våra vatten, sker under hänsynstagande till alla berörda

intressen och först sedan en allsidig planläggning ägt rum. Samfundet

anser det önskvärt att de av motionärerna berörda frågorna tas upp till

behandling i samband med Kungl. Maj:ts prövning av den på naturvårdsdelegationens

uppdrag utarbetade förteckningen.

Över jägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt anför bl. a., att i den

argumentering som förs från vattenkraftproducenternas sida ångkraftverken

slås ut ur sammanhanget på ett väl lättvindigt sätt. Världens exploaterbara

oljetillgångar synes vara väsentligt större än man tidigare trott,

och någon oljebrist torde knappast kunna beräknas inträda på världsmarknaden

under överskådlig framtid. Moderna ångkraftverk kan vidare sannolikt

utformas så, att de för rimliga kostnader framdeles kan byggas om till

reaklordrift. Yttrandet innehåller i fortsättningen bl. a. följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

17

Även om man skulle vara av den tron att sannolikt all vår utbyggnadsvärda

vattenkraft måste tagas i anspråk, kan detta väl knappast anföras

som något bärande skäl mot att den fortsatta utbyggnaden genomföres enligt

en riksplan, upprättad på sådant sätt att de ur allmän synpunkt mest

känsliga objekten hänförs till sista utbyggnadsetappen.---------Resone
manget

borde äga giltighet åtminstone för den utbyggnad staten själv bedriver

i vattenfallsstyrelsens regi. ----Den under senaste åren inträf
fade

konjunkturavmattningen har skapat ett i dagens läge och för den

närmaste framtiden så gynnsamt förhållande mellan tillgång och efterfrågan

på elkraft, att frågan om en riksplan för den fortsatta vattenkraftutbyggnaden

bör kunna tagas upp till skyndsam utredning.

Vattenfallsstyrelsen åberopar sitt yttrande över den tidigare omförmälda

skrivelsen från kammarkollegiet m. fl. ämbetsverk och anför dessutom bl. a.

följande.

Lagändringar avseende att från vattenlagens giltighetsområde undantaga

vissa sjöar och vattendrag kan enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning

näppeligen genomföras utan en genomgripande omarbetning av lagens

tillåtlighetsregler i deras helhet. Under alla förhållanden kräver undantagandet

i sådan ordning ovillkorligen, att antingen vattendraget dessförinnan

i sin helhet förvärvas av staten, eller att i samband med undantagen

ersättning beredes vattenkraftägarna för den förlust, som genom

beslutet tillskyndas dem. Frivilligt träffade överenskommelser med företrädare

för naturskyddet om undantag från utbyggnad respektive om modifieringar

av föreliggande utbyggnadsförslag bör därför vara en åtskilligt

lättare framkomlig väg för uppnående av åsyftade resultat för naturvården.

Vattenkraftföreningen anför att den i motionerna väckta frågan behandlats

i norrländska vattenkraftutredningens betänkande och i naturskyddsföreningens

förslag till ändringar i vattenlagen. Då dessa förslag

torde bli behandlade inom justitiedepartementet anser föreningen det icke

påkallat att från riksdagens sida några åtgärder i frågan företages.

Vissa remissinstanser uppehåller sig även särskilt vid den i motionerna

berörda frågan om utbyggnader i Lilla Lule älv.

Kammarkollegiet hänvisar till de fyra ämbetsverkens framställning i

saken och återger följande uttalande i denna framställning.

Ämbetsverken förmenar, att regionplanen för Lilla Lule älv -— bedömd

i sin helhet — är ett så vidlyftigt och för olika, i och för sig väsentliga

samhällsintressen betänkligt företag, att statsmakterna icke bör undandraga

sig att låta beslut, som syftar till dess verkställande helt eller delvis,

föregås av en grundläggande avvägning mellan de viktigaste av företaget

berörda intressena.

Efter en redogörelse för naturförhållandena vid Lilla Lule älv anför

naturskyddsföreningen 1)1. a. följande.

Föreningen har vid många tillfällen framhållit den synnerliga vikten av

att Lilla Lule älv så länge som möjligt bevaras i orört skick. De viktigaste

skälen för föreningens ståndpunkt har varit:

2—679 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Kr 24

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1951)

1. Ett avsevärt antal bofasta personer skulle berövas sina bostäder.

2. Odlad jord i en för ortsförhållandena betydande omfattning skulle

sättas under vatten eller väsentligt skadas.

3. Den lapska befolkningens existens inom området hotas.

4. Fiskerinäring av betydenhet lider väsentligt förfång.

5. Skogsbruket skadas allvarligt.

6. Bestående ändring av naturförhållandena är att förvänta, medförande

minskad trevnad för närboende och betydande förlust för landets djur- och

växtvärld.

7. Lilla Lule älvdal med bidalar måste ur natursynpunkt betraktas som

en av Europas märkligaste trakter -—■ ett omistligt område.

Eu särställning ur natursynpunkt inom denna älvdal intar de övre

delarna av huvudvattendraget — Kvikkjokkstrakten med Kvikkjokksdeltat,

Kamajokk och Saggat — samt biflödet Blackälven med sjöarna Laitaure

och Sitojaure. I förteckningen över skyddsvärda vatten sägs: »I första hand,

icke blott inom Lilla Lule älvs område utan inom fjällområdet i dess helhet,

bör komma Blackälven med de sjöar den avvattnar, främst Laitaure och

Sitojaure.»

Över jägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt framhåller afl Lilla Lule

älv är det ur allmän synpunkt mest exploateringskänsliga och skyddsvärda

objektet bland våra större ännu ej utbyggda vattenkrafttillgångar och

att ökad fritid, höjd levnadsstandard och förbättrade kommunikationer år

från år ökar värdet av denna naturtillgång. Han skisserar vidare ett program

av i huvudsak följande innebörd för att för framtiden utnyttja området

för fritidsändamål.

En förutsättning för att hela delta jättelika område skall kunna få

verklig framtida betydelse som fritidsland är emellertid, att en målmedveten

exploateringsplan utarbetas med sikte på att bibehålla områdets

attraktiva karaktär av orörd vildmark och samtidigt göra just dessa attraktionsvärden

någorlunda lätt tillgängliga.------Här gäller det en exploa
tering

för att förhindra spoliering, en exploatering av orörd natur för att

tillvarata dess värde som rekreationskälla.----Inom ett område av

här förevarande storleksordning och karaktär bör det rent vetenskapliga

naturskyddets önskemål mer än väl kunna tillgodoses i sammanhanget.

En förnuftig »regional»-planering av området — med speciella bestämmelser

för olika delområden — bör genomföras i samråd med alla berörda

intressen. Om huvuddelen av den framtida besökarströmmen »kanaliseras»

genom byggande av lämpligt lokaliserade enkla turistbilvägar och goda

övcrnattningsställen, skapas förutsättningar för effektiv tillsyn och kontroll.

Vattenfallsstyrelsen framhåller — under hänvisning till styrelsens

yttrande över ämbetsverkens skrivelse — att förhållandena beträffande

Letsi kraftstation icke är sådana, att en utbyggnad därav kan eller bör

underlåtas eller uppskjutas, och att detta icke heller torde vara särskilt

angeläget ur naturskyddssynpunkt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2''i år 1959

19

Utskottet

Betydelsefulla lagändringar och andra åtgärder har under senaste årtionde

vidtagits för alt anpassa den vattenrättsliga lagstiftningen och förfarandet

i vattenmål efter det i många hänseenden nya läge, som skapats

av den omfattande vattenkraftexploateringen i vårt land. Sålunda tillkom

år 1952 vissa bestämmelser, som i huvudsak avsåg dels att göra domstolsförfarandet

smidigare och dels att bereda de av vattenbyggnadsföretag

hotade allmänna och enskilda intressena bättre möjligheter att komma till

tals redan på utbyggnadsföretagens förberedelsestadium. År 1954 genomfördes

lagändringar med syfte att förbättra skyddet för fisket mot skadeverkningar

av vattenkraftutbyggnader. Följande år höjdes de s. k. regleringsavgifterna,

vilka utgår som kompensation till den av vattenregleringar

berörda bygden, och i år har bestämmelserna om dessa avgifter ytterligare

ändrats till bygdens fromma. Dessutom har vattendomstolarna utbyggts flera

gånger, senast i år, då en ny vattendomstol inrättats med kansli i Luleå.

Ännu kvarstår dock vissa mycket stora problem som inte kan anses tillfredsställande

lösta i vattenlagen. Motionärerna framhåller särskilt naturskyddet

samt samernas och den bofasta ortsbefolkningens levnadsförhållanden.

Den väg, som motionärerna förordar för att tillgodose dessa intressen,

innebär att möjligheter bör skapas att för framtiden undantaga ett urval

av sjöar och vattendrag från exploatering och att med riksdagens medverkan

en förteckning över dessa skyddade objekt bör utfärdas. Hur det

eftersträvade undantagandet av vissa områden skall åstadkommas hålls

öppet i motionerna. Däri antyds dock en lösning, nämligen lagstiftning.

Ett av de områden, som motionärerna anser böra i törsta hand fredas, är

Lilla Lule älvs vattenområde. Eftersom planerna för denna älvs utbyggnad

är långt framskridna, föreslår motionärerna att riksdagen hemställer att

Kungl. Maj :t måtte tillse, att några åtgärder inte vidtages för genomförande

av dessa planer, innan ställning tagits till de övriga frågor som väckts i

motionerna.

Motionärernas förslag om att undantaga vissa sjöar och vattendrag från

exploatering är inte nytt. Det överensstämmer mycket nära med förslag,

som naturskyddsföreningen år 1955 framlade i en framställning till chefen

för justitiedepartementet om vissa ändringar i vattenlagen. Även i andra

sammanhang, bl. a. i framställningar från de renskötande samerna, har

samma tanke framförts. Frågan har också behandlats i norrländska vattenkraftutredningens

år 1957 framlagda betänkande rörande norrländska

vattenkraftfrågor. Utredningen ställer sig dock avvisande till tanken att

genom lagstiftning undantaga vissa områden från exploatering.

Utskottet har i olika sammanhang framhållit önskvärdheten av en mera

allmän planering av utbyggnadsverksamheten i våra vattendrag. Senast i

Utlåtande (nr SO) till 1955 års riksdag i anledning av motioner om att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1959

undantaga Ottsjön i Jämtlands län från reglering och kraftutbyggnad framhöll

utskottet som ett angeläget önskemål, att åtminstone några av våra

vackraste och ur kommunikationssynpunkt mest A''älbelägna sjöar och vattendrag

bevarades i naturligt skick. Utskottet förordade emellertid inte

någon lagstiftning för att freda vissa objekt. Däremot framhöll utskottet,

att det kunde vara naturligt att ansträngningarna ökades att inrikta planerna

på nya vattenbyggnadsföretag att avse sjöar och vattendrag, som ur

naturskydds- och kulturskyddssynpunkter kunde betecknas som mindre

känsliga.

Vad utskottet då yttrade har alltjämt giltighet. Landets kraftbehov

kommer att befinna sig i tillväxt under överskådlig tid framåt. I ett läge

av hårdnande internationell konkurrens för vårt näringsliv är det framför

allt av vikt att äga tillgång till kraft, som är förhållandevis billig. Stora

utbyggnader inom industrien kan väntas, särskilt inom den av elektrisk

kraft starkt beroende skogsindustrien. Atomkraftens fredliga utnyttjande i

vårt land har visat sig möta oförutsedda svårigheter, som föranlett att de

ursprungliga planerna flera gånger reviderats med förseningar som följd.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden framstår det som klart, att någon

minskning av betydelse i takten för vattenkraftens exploatering fortfarande

inte är möjlig. Däremot bör det inte innebära någon större olägenhet från

kraftförsörjningssynpunkt, om man söker förverkliga det mål, som utskottet

angav i 1955 års utlåtande, nämligen att nya utbyggnadsplaner i första

hand inriktas på sjöar och vattendrag, som från naturskydds- och kulturskyddssynpunkter

kan betecknas som mindre känsliga.

Sistnämnda önskemål kan tillgodoses på olika sätt. Ett sådant är den

av motionärerna antydda möjligheten att lagstiftningsvägen undantaga

vissa sjöar och vattendrag. En liknande lösning, som förordats av naturskyddsföreningen

i dess ovannämnda framställning, är att Kungl. Maj:t

och riksdagen gemensamt beslutar att vissa sjöar och vattendrag inte får

exploateras, med mindre tillstånd lämnats i samma ordning. En tredje

linje, som företräds av vattenkraftindustrien, är att genom direkta överläggningar

mellan representanter för vattenkraftintresset samt naturskyddsoch

andra motstående allmänna intressen på frivillig väg åstadkomma uppskov

med utbyggandet av vissa objekt.

Överläggningar som nu nämnts har redan tidigare ägt rum utan att dock

avsätta några för naturskyddet och andra allmänna intressen väsentliga resultat.

Det är därför förståeligt att man från de vattenkraftindustrien motstående

intressenas sida betraktar denna väg med misstro och påyrkar

andra åtgärder. Emellertid föreligger numera ett avsevärt bättre underlag

för överläggningar än vad man tidigare hade, nämligen en av professor

Gunnar Beskow efter särskilt uppdrag verkställd och i år framlagd utredning

om skyddsvärda sjöar och vattendrag. Såvitt utskottet hav sig bekant

har överläggningar påbörjats med Beskows utredning som grund. Utskottet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959 21

vill livligt hoppas att dessa överläggningar skall snabbt leda till positiva resultat.

Tanken att lagstiftningsvägen åtminstone tills vidare freda vissa sjöar

och vattendrag har otvivelaktigt vissa skäl för sig. Som kammarkollegiet

framhållit skulle de undantagna fallsträckorna och sjöarna inte längre komma

att utgöra potentiella kraftkällor. All projektering finge göras med bortseende

från dem. Förslaget inger emellertid också starka betänkligheter.

Det kan sålunda befaras att, om vissa objekt undantages från utbyggnad

av hänsyn till naturskydd och andra intressen, det kommer att bli svårare

att hävda dessa intressen i samband med andra utbyggnadsföretag. Vidare

kan det tänkas bli nödvändigt att utge ersättning till strömfallsägare, som

genom ett exploateringsförbud hindras att utnyttja sina krafttillgångar.

Även mot uppslaget att vissa sjöar och vattendrag inte skulle få exploateras,

med mindre Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt iämnade tillstånd därtill,

kan starka invändningar anföras.

Utskottet är inte övertygat om att ett förbud mot exploatering av vissa

sjöar och vattendrag överallt skulle motsvara ortsbefolkningens önskemål.

De överläggningar, som utskottet under sin tidigare nämnda studieresa till

Lilla Lule älv haft med ortsbefolkning, samer och representanter för berörda

kommuner, har gett vid handen, att den lokala opinionen inte är

enhetlig. Många ser med oro på de föreliggande utbyggnadsplanerna men

många andra betraktar det som önskvärt, bl. a. med tanke på de sysselsättningsmöjligheter

som skapas, att exploateringen av älvens vattenkraft

genomföres planenligt.

Frågan om ett undantagande av vissa objekt från utbyggnad rymmer

alltså många olikartade aspekter, som inte låter sig säkert överblickas utan

närmare utredning. Utskottet anser att frågan bör ytterligare övervägas i

samband med den utredning rörande ändringar i vattenlagen, som utskottet

nedan föreslår skola komma till stånd.

Enligt utskottets mening kan ett förstärkt skydd för de intressen,

som motionärerna vill slå vakt om, åstadkommas även på andra vägar än

dem som nu nämnts. I naturskyddsföreningens ovannämnda framställning

föreslås bl. a., att de för byggande i vatten gällande tillåtlighetsreglerna

kompletteras så att hinder mot ett ifrågasatt företag skall anses möta, även

då betydande förlust för landskapsbilden eller eljest ur naturskyddssynpunkt

är att befara. Norrländska vattenkraftutredningen har ett förslag

av i huvudsak samma innebörd och förordar dessutom enahanda skydd för

ortsbefolkningens levnadsförhållanden. Utskottet anser att dessa förslag

är väl värda att ytterligare övervägas. Enligt utskottets mening bör även

renskötselnäringen och de renskötande samernas levnadsförhållanden beaktas

i detta sammanhang. Utbyggnadsverksamheten hotar på sina håll att

förstöra för renskötseln mycket viktiga betesområden. Det synes motiverat

att jämställa renskötseln med sådana allmänna intressen, som åtnjuter

särskilt rättsskydd enligt 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

Det har ofta betecknats som en brist i den nuvarande vattenrättsskipningen,

att vattendomstolarna saknar möjlighet att vid prövning av ett utbyggnadsföretags

tillåtlighet beakta även verkningarna av tidigare genomförda

och för framtiden planerade utbyggnader i samma vattendrag. Såvitt

utskottet kan bedöma, måste det vara ägnat att stärka skyddet för de

av vattenbyggnadsföretagen hotade intressena, om vattendomstolarna får

befogenhet att bedöma varje enskilt företag mot bakgrunden av de sammanlagda

olägenheterna av vattendragets exploatering. Utskottet finner det

angeläget att även denna fråga närmare utreds.

Utskottet är medvetet om att naturskyddsföreningens framställning och

norrländska vattenkraftutredningens betänkande samt remissyttrandena

däröver även i andra hänseenden än ovan berörts innehåller reformförslag,

som kan vara ägnade att stärka naturskyddets och andra allmänna intressens

ställning i vattenmål. Med den exemplifiering av angelägna utredningsobjekt,

som utskottet lämnat ovan, har utskottet inte velat utesluta,

att även andra förslag i samma syfte kan vara väl förtjänta att beaktas.

I enlighet med vad ovan anförts vill utskottet förorda en översyn av

vattenlagen i syfte att åstadkomma ett förbättrat skydd för de av motionärerna

nämnda intressena, naturvård, renskötsel och ortsbefolkningens levnadsförhållanden.

I samband därmed bör även frågan om att på det ena

eller andra sättet undantaga ett urval av sjöar och vattendrag från exploatering

uppmärksammas.

Beträffande utbyggnaden av Lilla Lule älv har utskottet inhämtat, afl

ansökan till vattendomstolen hittills ingivits endast i fråga om tre av utbyggnadsprojekten

inom älvområdet, nämligen Letsi kraftverk i älvens

nedre del, Tjaktjajaures reglering och därmed sammanhängande Seitevare

kraftverk i Blackälven samt Karats reglering i Pärlälven. Vattendomstolens

handläggning av målen befinner sig ännu i inledningsskedet. På grund härav

kan det beräknas komma att dröja avsevärd tid, innan verkställbart tillstånd

i något fall föreligger så att byggnadsarbeten kan igångsättas. Det är

alltså goda utsikter för att, om det av utskottet förordade utredningsarbetet

bedrives skyndsamt, resultat därav skall kunna föreligga, innan utbyggnadsplanerna

för Lilla Lule älv börjat genomföras i större omfattning.

Motionärernas tredje yrkande bör med hänsyn härtill inte föranleda någon

åtgärd av riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av de två första yrkandena i

förevarande motioner, I: 185 och II: 223, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning i enlighet med

vad utskottet ovan anfört i syfte att stärka skyddet för vissa

allmänna intressen i vattenmål; samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2t år 1959

23

B. att motionerna i övrigt inte måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 november 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Göran Karlsson, Georg

Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Alexanderson och Åke Larsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Bengtsson i Halmstad, Persson i

Tandö, Stiernstedt, Nyberg, Nilsson i Östersund, Wachtmeister och Grebäck.

Reservation

av herr Wachtmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:331 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående undantagande från exploatering av ett representativt urval av sjöar och vattendrag, m. m. a1 i texten