Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1957

1959-12-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 10 juli 1957 (nr 523) om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 16 oktober 1959 dagtecknad proposition, nr 173, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Kommun äger, om den så finner

påkallat för att främja bostadsförsörjningen

inom kommunen, ställa

medel till förfogande att enligt de

grunder och i den ordning, som

kommunen bestämt, användas till

åtgärder i syfte att nedbringa inom

kommunen bosatta personers kostnader

för anskaffande eller innehav

av en fullvärdig bostad. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse)

§•

Kommun äger, om den så finner

påkallat för att främja bostadsförsörjningen

inom kommunen eller

område, i vilket kommunen ingår

och som kan anses utgöra en enhet

i bostadsförsörjningshänseende, ställa

medel till förfogande att enligt

de grunder och i den ordning, som

kommunen bestämt, användas till

åtgärder i syfte att nedbringa den

enskildes kostnader för anskaffa n1959.

9 samt. 3 avd. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 är 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de eller innehav av en fullvärdig bostad.

Kommun må ej bedriva verksamhet

enligt vad nu sagts inom annan

kommun utan att sistnämnda

kommun samtyckt därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning

av propositionen väckta m o t i o n e r, nämligen i första kammaren nr 6081

av herr Eric Carlsson in. fl. och i andra kammaren nr 722 av herr Magnusson

i Borås in. fl. I motionerna, som är likalydande, yrkas, att riksdagen

måtte »dels avslå proposition nr 173, dels i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, alt Kungl. Maj:t måtte överväga de i motionen anförda synpunkterna

i samband med utfärdande av direktiven för eu kommande

bostadspolitisk utredning».

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i 1 § lagen om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande att dylika åtgärder från en kommuns

sida inte begränsas till kommunens område utan kan utsträckas till

en annan kommun, i den mån de berörda kommunerna utgör en enhet i

bostadsförsörjningshänseende.

Gällande rätt

Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas

sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den

10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande. Enligt 1 § denna lag äger kommun, om den så finner påkallat

för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen, ställa medel till förfogande

att enligt de grunder och i den ordning, som kommunen bestämt,

användas till åtgärder i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers

kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.

Vidare stadgar ifrågavarande lag i 2 § skyldighet för kommun att förmedla 1

1 Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 ur 1959 3

lån och bidrag, som utgår av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen

inom riket, ävensom i övrigt, i den omfattning Kungl. Maj:t närmare

bestämmer, biträda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten

för bostadsförsörjningsändamål. Mindre kommun kan

befrias från nämnda skyldighet i den utsträckning Kungl. Maj :t föreskriver.

Slutligen innehåller lagen i 3 § bestämmelse om att kommun med

mera än 10 000 invånare ävensom annan kommun, beträffande vilken

Kungl. Maj :t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra

särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kommunens

framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen inom kommunen

uppgöra bostadsförsörjningsplan.

Behovet av ändrad lagstiftning

Sedan fråga uppkommit om att en kommuns åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande inte bör vara begränsade till kommunens område utan

bör kunna utsträckas till en annan kommun, i den mån de berörda kommunerna

utgör en enhet i bostadsförsörjningshänseende, har i en inom socialdepartementet

upprättad, i juni 1959 dagtecknad promemoria framlagts

förslag om sådan ändring i den förutnämnda lagen att kommunerna erhåller

dylik vidgad befogenhet.

I promemorian framhålles bl. a. att det i vissa fall kan visa sig önskvärt

och lämpligt att ett kommunalt eller allmännyttigt bostadsföretag

planerar och uppför bostadshus inte bara i den egna kommunen utan

också inom en annan i bostadsförsörjningsområdet ingående kommun samt

att kommunen erhåller möjlighet att bt. a. teckna borgen för lån till bostadshus,

som av kommunens bostadsföretag uppföres i en utanför kommunens

gränser belägen del av det lokala bostadsförsörjningsområde, i

vilket kommunen ingår.

Med hänsyn härtill föreslås i promemorian, att 1 § lagen om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande ändras så, att en kommuns

bostadsfrämjande åtgärder, vilka nu är begränsade till den egna kommunen,

kan utsträckas till annan kommuns område, i den mån detta ingår i

samma bostadsförsörjningsområde som den kommun, vilken vidtar åtgärden.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av bostadsstyrelsen,

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Den föreslagna lagändringen tillstyr k es av bostadsstyrelsen på de i

promemorian angivna grunderna. Även Svenska stadsförbundet tillstyrker

ändringen.

I avstyrkande riktning går yttrandet från Svenska landskommunernas

förbund, som visserligen uttalar förståelse för att den pågående utvecklingen

inom bostadsproduktionen kan aktualisera nya eller reviderade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

institut för kommunalt samgående på ett större regionalt plan men framhåller,

att man rör sig på ett ömtåligt område, när man lämnar frivillighetens

plan och tillåter en kommun att vidtaga åtgärder inom en annan kommun.

Ehuru den föreslagna lagändringen avstyrkes, uttalar förbundet dock, att

förbundets principiella betänkligheter mot kompetensutvidgningar av föreslagen

beskaffenhet skulle försvagas, om det i ett motivuttalande klargjordes

att avsikten inte är att öppna möjligheter för en kommun att inkräkta

på en annan kommuns självbestämmanderätt. Liksom Svenska

stadsförbundet anser Svenska landskommunernas förbund, att det av lagtexten

bör framgå att en kommuns åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande kan avse även personer, som ännu inte är bosatta inom kommunen.

Departementschefen

Inom den av det allmänna bedrivna verksamheten på det bostadspolitiska

fältet fyller kommunernas åtgärder en viktig uppgift. Inte minst betydelse1

ull är härvidlag den roll som spelas av de kommunala bostadsföretagen, vilkas

bostadsbyggnadsverksamhet understödes av kommunerna bl. a. genom

att dessa tecknar borgen för lån till företagens bostadsbyggande. Till grund

för kommunernas möjlighet att vara verksamma på bostadspolitikens område

ligger lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande, enligt vilken en kommun äger rätt att anslå medel

till förbättring av bostadsförhållandena inom kommunen. Lagen stadgar vidare

skyldighet för kommunerna att biträda vid den statliga lån- och bidragsgivningen

för bostadspolitiska ändamål. De kommunala åtgärderna är

dock inte begränsade till sådana fall då statligt stöd lämnas, utan kommunerna

äger frihet att la självständiga initiativ på bostadspolitikens område.

Med den avfattning som givits den nyssnämnda lagen är en kommuns åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande bundna till den egna kommunens

område. Efter lagens tillkomst har emellertid förhållandena förändrats

i olika avseenden. Liksom på andra områden av den kommunala verksamheten

har utvecklingen medfört ett ökat behov av kommunal samverkan

i fråga om bostadsförsörjningen. De förhållanden som framkallat detta behov

är av skiftande slag. Sålunda torde t. ex. flera tätortskommuner vara i

den situationen att brist på tomtmark medför minskade möjligheter för dem

att inom den egna kommunens område låta bygga bostäder i den omfattning,

som motiveras av det rådande bostadsläget inom kommunen. Om en

grannkommun har bättre tillgång till tomtmark men mera begränsade resurser

att genomföra den önskvärda bostadsproduktionen, kan det vara förmånligt

för de båda berörda kommunerna att träffa avtal om att den ena

skall låta uppföra bostadshus inom den andra. Såsom av departementspromemorian

framgår finns det minst ett 20-tal områden, som vart för sig kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år W5!) 5

sägas utgöra eu enhet i bostadsförsörjningshänseende. Inom dessa bostadsförsörjningsområden

kan givetvis vederbörande kommuner ha intresse av

att samverka med varandra på sätt nyss sagts.

Utvecklingen har visat, att kommunernas insatser på bostadsförsörjningens

område i väsentlig grad har bidragit till en förbättrad bostadsstandard.

Det måste därför anses vara angeläget att tillse, att kommunerna inte hindras

att genom inbördes samverkan skapa ökade förutsättningar för eu

aktiv bostadspolitik. Såsom i departementspromemorian framhållits synes

begränsningen av kommunernas bostadspolitiska åtgärder till kommunens

område i vissa fall utgöra hinder för en önskvärd kommunal samverkan.

Den i promemorian föreslagna lagändringen till undanröjande

härav har också tillstyrkts av bostadsstyrelsen och Svenska stadsförbundet.

Svenska landskommunernas förbund har visserligen avstyrkt förslaget och

framhållit, att man rör sig på ett ömtåligt område när man tillåter en kommun

att vidtaga åtgärder inom en annan kommun. Förbundet har emellertid

tillika låtit förstå att förbundets principiella betänkligheter mot den

föreslagna lagändringen skulle försvagas, om det gjordes klart att meningen

inte är att öppna möjligheter för kommunerna att inkräkta pa varandras

självbestämmanderätt.

För egen del anser jag, att det är av stort värde att en kommuns bostadsbyggnadsföretag

får möjlighet att uppföra bostadshus i andra kommuner

inom samma bostadsförsörjningsområde, utan att man behöver anlita

kommunalförbundets form eller måhända nödgas vidta särskilda anordningar

av juridisk natur. Jag utgår härvid från att det föreligger något till

den egna kommunen knutet intresse för åtgärden, t. ex. att denna främjar

bostadsförsörjningen för dem som är verksamma eller avser att verka inom

kommunen. I anledning av vad Svenska landskommunernas förbund anfört

vill jag vidare framhålla, att det samgående mellan två eller flera

kommuner på bostadsförsörjningens område som den föreslagna lagändringen

avser att möjliggöra bör förutsätta, att överenskommelse i alla

frågor av betydelse träffats mellan berörda kommuner. Denna förutsättning

synes kunna angivas i lagtexten. Någon risk för kränkning av den

kommunala självbestämmanderätten föreligger då inte. Jag förordar därför

med nyss angivet tillägg den i departementspromemorian föreslagna

ändringen av 1 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande. Tillika anser jag mig böra godtaga ett av Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund föreslaget förtydligande av

paragrafens ordalag, så att därav framgår alt kommunens åtgärder enligt

stadgandet kan syfta till att nedbringa bostadskostnaderna inte bara för

personer, som redan är bosatta inom kommunen, utan även för sådana, som

söker bostad därstädes.

I sammanhanget bör även uppmärksammas den i 2 § ifrågavarande lag

föreskrivna skyldigheten för kommun att törmedla statliga lan och bidrag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1950

I det tall att två eller flera kommuner samverkar i fråga om bostadsbyggande

bör skyldigheten att förmedla sådana lån och bidrag åvila den kommun,

inom vars område byggnadsverksamheten bedrives. Någon uttrycklig

föreskrift härom synes inte erforderlig. Inle heller torde något omedelbart

behov av ändring i tertiärlånekungörelsen uppkomma i anledning av den nu

föreslagna lagändringen.

Motionerna

I motionerna göres gällande, att något behov nu icke föreligger att utsträcka

de kommunägda bostadsföretagens möjligheter att bedriva byggnadsverksamhet

utanför kommunens gränser. Vidare menar motionärerna,

att förslaget innebär en principiell avvikelse från de samarbetsformer, som

inom kommunalförbundets ram eller genom fortlöpande samplanering kommunerna

emellan utbildats under de senaste åren. Man anser det ej heller

rimligt att låta en kommun med kommunala skattemedel utge generella

eller behovsprövade bostadssubventioner till personer som är bosatta i

andra kommuner. Motionärerna erinrar om att chefen för socialdepartementet

förklarat sig ha för avsikt att förorda tillsättande av en kommitté

med uppgift att överse vissa bostadspolitiska frågor. Denna bör enligt

motionärerna utreda förevarande spörsmål. Om det därvid visar sig behövligt

att underlätta kommunernas samarbete i fråga om bostadsförsörjningen,

ligger det nära till hands att ändra lagen om kommunalförbund

så, att den kan utnyttjas för att lösa kommunernas gemensamma bostadsproblem.

Utskottet

Den verksamhet kommunerna bedriver för att stödja bostadsförsörjningen

är enligt nu gällande lagstiftning begränsad till den egna kommunens område.

Då flera kommuner ingår i samma bostadsförsörjningsområde uppstår

givetvis samordningsproblem. Dessa kan ofta lösas genom gemensam

planering av byggnadsverksamheten och därmed sammanhängande frågor.

På vissa håll har emellertid utvecklingen medfört behov av en ökad samverkan

på förevarande område. Det är av vikt, att lagstiftningen därvid icke

lägger hinder i vägen för rationella samarbetsformer. Som departementschefen

framhållit kan det t. ex. förekomma att tätortskommuner icke har

tillräckligt med tomtmark inom kommunen för att på ett tillfredsställande

sätt lösa sina bostadsproblem. Det kan då vara ändamålsenligt, att kommunen

ingår överenskommelse med en grannkommun med mera begränsade

resurser att inom dess område fa uppföra bostadshus. Kn sådan överenskommelse

kan också vara fördelaktig då det gäller att åstadkomma en lämplig

lokalisering av hostadsbebyggelsen, t. ex. i utkanterna av de större tätor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 ar 1951) 7

terna. Ibland kan också kommunernas resurser bättre utnyttjas vid ett samgående,

något som kan ha betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Behov av

ändrad lagstiftning får sålunda anses föreligga.

Det i propositionen framlagda förslaget att kommun skall kunna stödja

bostadsförsörjningen jämväl inom annan kommun i samma bostadsförsörjningsområde

får alltså ses mot bakgrunden av föreliggande behov av ökat

samarbete mellan kommunerna. Den föreslagna bestämmelsen om samtycke

från den kommun, inom vilken verksamheten bedrives, ger garantier för att

något intrång ej sker i den kommunala självbestämmanderätten. Som departementschefen

framhållit bör ett samgående mellan kommunerna på

förevarande område förutsätta, att överenskommelse träffas i alla frågor av

betydelse. Utskottet förutsätter, att det endast i undantagsfall kommer alt

utges kommunalt stöd till personer bosatta utanför den egna kommunens

område.

Motionärerna har uttalat, att förslaget innebär eu principiell avvikelse

från de samarbetsformer, som inom kommunalförbundets ram och genom

fortlöpande samplanering utbildats de senaste åren. Enligt utskottets mening

kan emellertid de föreslagna lagändringarna ses som en naturlig utveckling

av den frivilliga samverkan mellan kommunerna, som ofta visat

sig ge fruktbärande resultat. Den föreslagna ordningen är enkel och smidig.

Den av motionärerna förordade kommunalförbundsreformen synes däremot

ofta för det ändamål det här gäller vara alltför omständlig. Det är för övrigt

tveksamt, om det är lämpligt att använda sig av kommunlförbundsformen i

de fall då förbundets hela verksamhet är förlagd till endast en kommun, vilket

torde bli det normala i de fall det här gäller.

Utskottet, som ej har något att erinra mot förslaget, hemställer på grund

av vad sålunda anförts,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 608 och II: 722,

måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 december 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALI)

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Alexanderson, Knut Johansson och Åke Larsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Munktell, Bengtsson i Halmstad,

Nyberg, Svenning, Grebäck, Bengtsson i Göteborg* och fru Lindberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 ur 1U5U

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson, Alexanderson, Nyberg, Munktell och Bengtsson i

Göteborg, Grcbäck och Georg Carlsson, vilka ansett att uLskottet hort anföra

följande.

Enligt bostadsförsörjningslagen är kommunen behörig alt ställa medel

till förfogande för att främja bostadsförsörjningen inom sitt eget område.

En kommun har sålunda för närvarande icke möjlighet att lämna generella

och individuella bostadssubventioner eller vidtaga andra åtgärder för att

nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav av fullvärdig

bostad inom annan kommun. Detta hindrar givclvis icke kommuner,

som har gemensamma intressen på bostadsförsörjningsområdet, att

sinsemellan i olika former samverka i frågor som rör bostadsbyggandet.

Erfarenheterna ger även vid handen att åtskilliga kommuner i landet på

frivillighetens väg har samordnat sitt bostadsbyggande och därmed sammanhängande

angelägenheter såsom exempelvis frågor om markpolitik,

bebyggelseplanering, vägar och gator och andra serviceanordningar. Detta

samarbete, som i stor utsträckning byggt på lagen om kommunalförbund,

torde ha medfört goda resultat och bör enligt utskottet fullföljas.

I propositionen föreslås nu, all en kommun skall få stödja bostadsbyggandet

även inom annan kommun inom samma s. k. bostadsförsörjningsområde.

Som främsta skäl härtill åberopar departementschefen att vissa

tätorter har brist på tomtmark inom sina gränser, vilket förhindrat byggande

av bostäder i den omfattning som motiveras av det rådande bostadsläget

inom kommunen. I sådant fall anser departementschefen att det kan

vara förmånligt att kommunen träffar avtal med annan kommun, med

större tillgång till tomtmark, om att där få uppföra bostadshus.

Något närmare klarläggande av behovet av ändrad lagstiftning föreligger

dock icke. Propositionen har ej åberopat någon konkret framställning från

kommun utvisande att erforderligt bostadsbyggande förhindrats genom den

nuvarande lagstiftningens utformning. Det har emellertid kommit till utskottets

kännedom att lagändringen främst har tillskyndats av företrädare

för Stockholms stad. Utskottet finner det synnerligen anmärkningsvärt alt

i propositionen icke närmare redogjorts för de särskilda Stockholmsförhållanden,

som kan ha legat till grund för den föreslagna lagstiftningen. Detta

får anses så mycket mer betänkligt som lagändringen i och för sig innebär

en avvikelse från gängse former för kommunalt samarbete och från huvudregeln

om att den kommunala kompetensen skall vara knuten till kommunens

område.

Då ej någon inventering av de olika kommunernas bostadsproblem med

särskild hänsyftning på här ifrågavarande förhållande verkställts, och i

propositionen saknas någon närmare utveckling av skälen för den förordade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

lagändringen, anser utskottet sig redan på denna grund tvunget att avvisa

det föreliggande förslaget.

Ur principiell synpunkt måste även starka erinringar resas mot att en

kommun, ges möjlighet att av kommunalskattemedel utgiva både generella

och individuella bostadssubventioner till boende i andra kommuner. Bidrag

av detta slag får närmast prägel av gåvor, enår mottagaren ej i egenskap av

skattebetalare medverkar vid finansieringen av dem.

Den fortsatta utvecklingen på bostadspolitikens område är enligt utskottet

svår att bedöma, men utskottet håller icke för otroligt att det i framtiden kan

uppstå behov av andra former än de nuvarande för interkommunalt samarbete

inom bostadsbyggandets område. En väg som närmare kan prövas är

att vidga kommunernas möjligheter att inom kommunalförbundets ram

främja bostadsförsörjningen. En åtgärd i sådan riktning kan vara att giva

kommunalförbund rätt att teckna borgen. Utskottet vill härvid erinra om

att konstitutionsutskottet i samband med antagande av lagen om kommunalförbund

år 1957 i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 17 framhöll,

att skäl talade för att i denna lag införa regler om borgen enligt i hu\udsak

samma grunder som gäller för lånerätt enligt kommunallagen. Sådana regler

borde emellertid enligt konstitutionsutskottet föregås av närmare utredning.

På anförda skäl anser sig sålunda utskottet ej kunna tillstyrka propositionen.

Utskottet förutsätter dock att frågan om ökat interkommunalt samarbete

på bostadsbyggandets område upptages till prövning av den av chefen

för socialdepartementet förutskickade bostadspolitiska utredningen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte

1) med bifall till motionerna I: 008 och II: 722 avslå förevarande

proposition;

2) i anledning av nämnda motioner i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet här ovan anfört.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 3 avd. Nr 27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:359 Skrivelse till Konungen i anledning av d e l s Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 19A7 a1 i texten