Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om påskyndande av 1951 års byggnadsutrednings arbete. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 329, av herr Andersson, Torsten.

1959-02-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1959:3, Utlåtande i anledning av motion om påskyndande av 1951 års byggnadsutrednings arbete. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 329, av herr Andersson, Torsten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av motion om påskyndande av 1951 års

byggnadsutrednings arbete.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 329, av herr Andersson, Torsten.

I motionen hemställes,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att 1951 års

byggnadsutrednings översyn av lagstiftningen angående den översiktliga planeringen

så vitt möjligt måtte påskyndas,

att de i motionen anförda synpunkterna beträffande målsättningen och

formerna för en regionplanering måtte tas i beaktande under utredningens

arbete

samt att en särskild avdelning inrättas i Kungl. Maj :ts kansli med uppgift

att centralt leda och samordna den översiktliga samhällsplaneringen».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas härnedan, hänvisa till motionen.

Gällande rätt m. m.

I 1947 års byggnadslag och därtill anslutande byggnadsstadga har sammanförts

de väsentligaste bestämmelserna rörande planläggning av marks

användning för bebyggelse. I lagstiftningen behandlade planinstitut — stadsplan,

byggnadsplan, generalplan och regionplan — kan sammanföras till två

huvudgrupper, av vilka den ena avser detaljplanläggning genom stadsplan

och byggnadsplan och den andra avser översiktlig planläggning genom

generalplan och regionplan. Ändamålet med den översiktliga planeringen är

att ange riktlinjerna för en blivande detaljplanering, som i sin tur har till

syfte att direkt reglera ordnandet och bebyggandet av det område, varom

fråga är. Byggnadslagstiftningen utgår från att en på översiktlig planläggning

grundad detaljplan skall ha fastställts, innan tillstånd till byggnadsföretag,

som innebär tätbebyggelse, må medgivas. Även glesbebyggelse kan

under vissa förutsättningar bli föremål för reglering.

Den översiktliga planläggningen innebär en nyhet, vartill motsvarighet

nästan helt saknades i tidigare lagstiftning. Generalplan avser att tillgodose

behovet av översiktlig planläggning inom en kommun eller ett samhälle, under

det att regionplan är avsedd för samordning av flera kommuners eller

samhällens planläggning.

1 Bihang till riksdagens protokoll S samt. 3 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

Enligt 126 § byggnadslagen skall regionplan upprättas, då för två eller

flera städer, köpingar, municipalsamhällen, andra tätorter eller landskommuner

föreligger behov av gemensam planläggning beträffande markens användning

i ett eller flera hänseenden, såsom i fråga om viktigare trafikleder,

flygplatser, områden för tätbebyggelse och områden för friluftsliv samt anläggningar

för vattenförsörjning och avlopp.

Beträffande förfarandet vid upprättandet och fastställandet av regionplan

gäller i huvudsak följande.

När fråga väckts om upprättande av regionplan, skall länsstyrelsen efter

erforderlig utredning överlämna handlingarna i ärendet jämte eget yttrande

till Kungl. Maj:t, som bestämmer om regionplan skall finnas samt om regionplaneområdets

omfattning och i vilka hänseenden gemensam planläggning

skall äga rum. Har Kungl. Maj :t förordnat att regionplan skall finnas,

skall de därav berörda kommunerna och samhällena bilda ett regionplaneförbund,

för vilket skall finnas förbundsdirektion och regionplanenämnd.

Regionplan fastställes av Kungl. Maj :t efter förslag av förbundsdirektionen

och sedan förbundsmedlemmarna fått tillfälle att yttra sig.

Som tidigare antytts är den viktigaste rättsverkan av regionplan, att densamma

skall tjäna till ledning vid upprättandet av generalplaner och detaljplaner.

Regionplan är alltså i princip endast vägledande och icke tvingande.

Vid sidan av den översiktliga planering som sker med stöd av byggnadslagstiftningen

förekommer i betydande omfattning en samhällelig översiktsplanering

inom ett flertal andra områden. Det är här fråga om planarbete,

som bedrives av olika statliga myndigheter för att uppdraga riktlinjerna för

den framtida utvecklingen inom vederbörande myndighets speciella fackområde.

Sålunda kan nämnas den verksamhet som inom bostadsstyrelsen

inriktas på att klarlägga förutsättningarna för en fortgående allmän förbättring

av bostadsförsörjningen, att utföra beräkningar rörande det framtida

bostadsbehovet och att utföra bl. a. plantekniska utredningar, som kan främja

ett rationellt byggnadssätt. Vidare må framhållas den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bedrivna översiktliga planeringen för stamvägnätet

samt beträffande försörjningen med vatten- och avloppsanläggningar ävensom

den s. k. regionala lokaliseringsplaneringen, som utföres inom arbetsmarknadsstyrelsen,

och den av lantbruksstyrelsen ledda regionala jordbruksplaneringen.

Även inom järnvägsstyrelsen, skolöverstyrelsen och luftfartsstyrelsen

— för att nämna ytterligare några exempel — förekommer mer eller

mindre långtgående översiktlig planering.

Vissa tidigare motioner och förslag

I en vid 1953 års riksdag av samme motionär väckt motion (II: 196) hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

skyndsam utredning rörande genomförandet av en allmän regionplanering

över hela landet och därmed sammanhängande problem. I motionen ifråga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

sattes även om inte ledningen av det översiktliga planeringsarbetet borde

handhavas av en avdelning inom Kungl. Maj:ts kansli. Till stöd för sitt yrkande

åberopade motionären i huvudsak samma skäl som i den nu föreliggande

motionen.

I sitt utlåtande (188/1953) i anledning av motionen anförde statsutskottet

bl. a. följande.

Det torde i förevarande sammanhang vara av vikt att erinra om de riktlinjer,

som utredningen för näringslivets lokalisering uppdragit för arbetsfördelningen

mellan lokaliseringsorganen samt företrädarna för jordbruksplanering

och bebyggelseplanering. Med hjälp av bl. a. material, som framkommer

i det förberedande arbetet vid sistnämnda planeringar, borde frågor

som rör näringslivets lokalisering inom större områden angripas enhetligt

för stadsbygd och landsbygd, medan konkreta detaljerade planeringar

därefter borde ske för olika områden i regionplaner enligt byggnadslagen

respektive i regionala jordbruksplaner.

Med sin framställning synes motionären åsyfta dylika konkreta men till

en enhet samlade regionplaner. Behovet härav bestyrkes av yttrandena från

de i ärendet hörda myndigheterna, vilka företräder den översiktliga planeringen

på respektive angivna områden. Under hänvisning till denna verksamhet,

som nyligen börjat, avstyrker dock dessa myndigheter en ny utredning

av planläggningsfrågorna. Utskottet delar den uppfattning, som konir

mit till uttryck i remissyttrandena, men ifrågasätter även av andra skäl

lämpligheten av en sådan utredning. För utskottet framstår det som naturligt

att i första hand det kommunala initiativet får göra sig gällande vid

bedömningen av behovet av bygdeplanering och dess närmare utformning.

Enligt vad utskottet erfarit har på några håll i landet kommunalförbund

bildats för sådan planering, varvid för ändamålet särskild utredningspersonal

anställts. En centralt driven planläggning, vilket motionären tydligen

tänkt sig, skulle i dylika fall kunna äventyra redan igångsatta planeringar

och eljest kunna hindra att tillbörlig hänsyn tages till de lokala intressena.

å andra sidan står det klart att planeringsarbetet med nödvändighet måste

bedrivas under samverkan med de statliga myndigheter, som handhar de

översiktliga planeringsfrågorna. För dessa centrala organ bör det vara angeläget

att underlätta och främja de kommunala strävandena.

Utskottet vill härvidlag starkt understryka behovet av en samordning

mellan ifrågavarande myndigheters verksamhet. Av erfarenheter att döma

brister det åtskilligt häruti, och motionären har för sin del tillmätt problemet

sådan vikt, att han ifrågasatt en särskild avdelning inom Kungl. Maj :ts

kansli för ledningen av regionplaneringen. En viss organisatorisk samordning

av planering på Iänsstadiet har nyligen beslutats i samband med omprövningen

av länsstyrelseörganisationen. Enligt ulskotlets mening bör det

vara möjligt att utan särskilt beslut härom åstadkomma eu tillfredsställande

samordning även de centrala planeringsmyndigheterna emellan.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen alt i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört.

I sin berättelse över verkställd granskning angående statsverket behandlade

riksdagens år 1956 församlade revisorer även vissa frågor rörande bebyggelseplaneringen.

Efter en ingående redogörelse för gällande bestämmelser

i ämnet samt för den pågående verksamheten särskilt i fråga om regionplaneringen

anförde revisorerna bl. a. följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

Regionplaneringen — cl. v. s. utarbetande av utvecklingsprogram för större

områden, omfattande flera kommuner, ofta eu stad med omgivande landskommuner

— har hittills bedrivits i ytterst begränsad skala. Endast inom

ett område i landet (sundsvallsområdet) har regionplan helt färdigställts.

Arbete med regionplan pågår i Stockholms- och göteborgsområdena samt i

ytterligare 4—5 områden, varjämte viss försöksplanering i byggnadsstyrelsens

regi bedrives i två områden.

Efter ikraftträdandet år 1948 av nu gällande byggnadslagstiftning ha

vissa ulredningar verkställts med sikte på att förstärka och effektivisera

den statliga organisationen på planväsendets område. I allt väsentligt ha

emellertid de förslag som i detta syfte framlagts icke föranlett någon statsmakternas

åtgärd. I begränsade hänseenden ha dock vissa resultat åstadkommits.

Samtidigt härmed synes emellertid den fortskridande samhällsutvecklingen

ha åstadkommit en väsentlig förändring i fråga om behovet av översiktlig

samhällsplanering. Den pågående starka omflyttningen av befolkningen,

vilken främst tar sig uttryck i tätorternas tillväxt på glesbygdens

bekostnad, skapar speciella problem och aktualiserar kravet på program

och riktlinjer för samhällenas utbyggnad. Inom stora delar av landet förestår

en omdaning och utbyggnad icke endast av bostads- och industribebyggelse

utan även av gemensamma samhälleliga anordningar såsom vägar

och andra kommunikationsleder, vatten- och avloppsanläggningar, sjukhus,

skolor in. m. När sådana anordningar tillskapas i de enskilda kommunernas

regi, kräva de vanligen på grund av sin storlek samverkan mellan ett flertal

kommuner; i den mån utbyggnaden sker genom statens eller landstingens

försorg medför den likväl återverkningar för kommunernas handlingsprogram.

Mot denna bakgrund är det angeläget, att planeringen för regioner och

större områden fortgår parallellt med generalplanering och annan intern

kommunal planering, så att de översiktliga och större programmen kunna

beaktas vid detaljplanläggningen. Den gällande byggnadslagstiftningens regler

för planeringsverksamheten utgå också från att så skall vara fallet.

Önskemålet motsvaras emellertid icke av verkligheten, utan regionplaneringen

har blivit starkt efter i utvecklingen. De risker och olägenheter som

föranledas därav äro uppenbara.

Beträffande organisationen framhöll revisorerna sammanfattningsvis

bl. a. följande allmänna synpunkter.

Såvitt gäller organisationen har i samband med under senare år verkställda

utredningar ifrågasatts, om icke planeringsverksamheten skulle gagnas

av en koncentration till en eller ett fåtal myndigheter i fråga om såväl

det centrala som det regionala stadiet. Förslag av denna innebörd ha varit

förmål för överväganden men icke vunnit statsmakternas anslutning. Man

torde alltså ha att räkna med att nuvarande organisation åtminstone tills

vidare bibehålies i sina huvuddrag. Även med denna utgångspunkt synes

det emellertid angeläget att åtgärder vidtagas för att i görligaste män undanröja

den starka splittring av utrednings- och planeringsuppgifterna som

kännetecknar den rådande ordningen. Icke minst gäller detta i fråga om det

utredningsarbete som föregår ställningstagandet i planfrågor. En sådan samordning

ger även ökad möjlighet att bringa de olika planerna i överensstämmelse

med varandra och minskar risken att enskilda projekt dimensioneras

över vad som är praktiskt genomförbart med hänsyn till andra angelägna

samhälleliga utbyggnadsbehov. Visserligen ha under de senaste åren vissa

åtgärder vidtagits i nu angivna riktning, men det vill förefalla revisorerna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

som om de resurser som ställts till främst byggnadsstyrelsens och länsstyrelsernas

förfogande icke äro tillräckliga för att eftersläpningen i den översiktliga

planeringen och utredningsarbetet skall kunna hävas inom önskvärd tid.

Med anledning av vad sålunda och i övrigt anförts förordade revisorerna

en närmare utredning, omfattande såväl organisationen som lagstiftningen

på det översiktliga planväsendets område.

I anslutning till revisorernas förslag väckte herr Torsten Andersson vid

1957 års riksdag en motion (I: 112), vari hemställdes bl. a., att riksdagen

vid sitt ställningstagande till vad revisorerna anfört också måtte uttala att

den föreslagna utredningen jämväl måtte omfatta frågan huruvida icke ledningen

av planarbetet borde handhas av en därför upprättad avdelning inom

Kungl. Maj :ts kansli.

I utlåtande nr 93 till 1957 års riksdag anförde statsutskottet i anledning

av revisorernas förslag och den i ämnet väckta motionen bl. a. följande.

Utskottet finner knappast tiden nu vara mogen för någon mera genomgripande

omläggning av den översiktliga planverksamheten. Vissa jämkningar

i såväl organisationen som gällande rättsregler torde dock vara erforderliga

för att i görligaste mån komma till rätta med de av revisorerna

påtalade olägenheterna. Erinras må att 1951 års byggnadsutredning fått i

uppdrag att ingå på frågor som åtminstone delvis sammanhänga med de

av revisorerna aktualiserade spörsmålen. Det synes därför utskottet lämpligt,

att revisorernas förevarande framställning och de däröver avgivna remissutlåtandena

överlämnas till byggnadsutredningen för att av denna närmare

övervägas. Särskilt betydelsefullt finner utskottet det vara, att utredningen

därvid noggrant undersöker möjligheten dels att åvägabringa samordning

i det grundläggande utredningsarbetet och dels att genomföra förenklingar

i själva planinstitutet. Utskottet förutsätter vidare, att i de förslag

som utredningen må komma att framlägga kommunernas självständighet

och berättigade intressen vederbörligen beaktas.

De synpunkter som framförts i den i ämnet väckta motionen torde jämväl

böra prövas i förevarande sammanhang.

På hemställan av riksdagen uppdrog Kungl. Maj :t den 31 maj 1957 åt

1951 års byggnadsutredning att närmare överse bestämmelserna om regionplan

med ändamål att söka åvägabringa samordning i organisationen med

iegionplanearbetet och genomföra förenklingar i själva planinstitutet. Byggnadsutredningen,

som i juni 1957 avgivit ett betänkande rörande förenklad

^ySönadslagstiftning (SOU 1957: 21), har i betänkandet anfört att de överväganden

och förslag, som föranledes av det nya uppdraget, avses skola

framdeles redovisas i särskilt betänkande. Av årets riksdagsberättelse framgår

att utredningsarbetet beräknas icke kunna avslutas förrän tidigast i slutet

av år 1959.

Utskottet

I motionen belyses de utomordentligt stora och svåröverskådliga problem

som skapas av den pågående folkomflyttningen från glesbygder till tätorter

inom landet. Motionären bär också antytt hur enligt hans mening eu verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

lig landsbygdsplanering bör vara utformad för att möta dessa problem. Sålunda

anser motionären att regionplaneinstitutet bör utbyggas så att därigenom

möjlighet ges att grundligt tränga in i de förutsättningar som måste

vara för handen för att en bygd i meningen av en näringsgeografisk enhet

skall kunna leva sitt eget liv. Bland de faktorer som vid planeringen för en

sådan bygd främst måste klarläggas nämner motionären befolkningsutvecklingen,

jordbruksnäringens framtida omfattning och betydelse för sysselsättningen,

tätortsbildningen, industrilokaliseringen, bostadsförsörjningen och

el-kraftens utbyggnad samt lokaliseringen av gemensamhetsanläggningar av

olika slag och utbyggnaden av kommunikationerna.

Motionären fäster vissa förhoppningar vid den översyn av regionplaneinstitutet,

som 1951 års byggnadsutredning fått i uppdrag att utföra. Som

första punkt bland motionens yrkanden upptages önskemålet att detta utredningsarbete

måtte påskyndas, enär behovet av en effektiv regionplanering

enligt motionärens mening är överhängande. I nästa punkt önskar motionären

att hans ovan antydda synpunkter beträffande målsättning och

former för regionplaneringen måtte beaktas vid utredningsarbetet. Slutligen

upprepar motionären ett av honom tidigare framställt önskemål om att

ledningen och samordningen av den översiktliga samhällsplaneringen skall

ske centrali genom en särskild avdelning i Kungl. Maj:ts kansli.

Utskottet delar motionärens uppfattning att utformningen av den översiktliga

samhällsplaneringen är en fråga av väsentlig betydelse för hela samhällsutvecklingen.

Det är därför tillfredsställande att en översyn av såväl

organisationsformerna som lagstiftningen på regionplaneringens område pågår

inom byggnadsutredningen. I anledning av motionärens yrkande om påskyndande

av detta utredningsarbete vill utskottet endast uttala, att utskottet

anser sig kunna förutsätta att arbetet bedrives med all tillbörlig skyndsamhet.

Av utredningens redogörelse i årets riksdagsberättelse synes framgå

att utredningens arbete kan beräknas vara avslutat inom en tämligen nära

framtid.

Då de av motionären väckta frågorna således är under utredning, saknar

utskottet anledning att nu närmare ingå på överväganden av frågorna om

regionplaneringens mål och utformning. Motionen ger dock utskottet anledning

att uttala vissa principiella synpunkter beträffande det översiktliga

planeringsarbetets organisation i stort.

Enligt utskottets mening är det praktiska regionplanearbetet av sådan art

att det bäst lämpar sig för handläggning på det kommunala planet och länsplanet.

Såsom framgår av det ovan återgivna uttalandet av 1956 års riksdagsrevisorer

pågår på flera håll en omfattande sådan planeringsverksamhet.

Utöver de i uttalandet särskilt angivna sundsvalls-, Stockholms- och

göteborgsområdena har revisorerna i andra avsnitt av berättelsen omnämnt

även boråstrakten och örnsköldsvikstrakten ävensom umeorten, kalmarnybro-trakten

samt delar av Karlskrona stad och Lyckeby kommun. Vidare

kan nämnas att inom Örebro län bedrives en omfattande översiktlig planering

i landstingets regi. Även inom andra områden har fråga väckts om upprät
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

tande av regionplaner. Såvitt utskottet har sig bekant omfattas regionplanearbetet

med stort intresse på kommunalt håll. Bristande personella och

andra resurser torde dock i många fall försvåra ett effektivt utnyttjande av

regionplaneinstitutet.

Förutom betänkligheter av praktisk art mot en stark centralisering av

den översiktliga planeringsverksamheten hyser utskottet den uppfattningen

att en för hela landet central ledning av verksamheten kan komma att medföra

alltför långtgående ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten.

Även om de enskilda kommuner, som beröres av ett planeringsföretag, i viss

mån måste eftergiva sina särintressen för att en regionplanering över huvud

taget skall kunna genomföras, finner utskottet det angeläget understryka att

själva principen om den kommunala självbestämmanderätten måste respekteras.

Utskottet anser sig därför icke kunna biträda motionärens yrkande om

att den översiktliga planeringen bör ledas centralt från Kungl. Maj :ts kansli.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: 329, måtte anses besvarad med

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 18 februari 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Åke Larsson, fru Nilsson och herr Gunnar Pettersson;

samt

från andi a kammaren: lierrar Johansson i Torp, Åhman, Andersson i

**y8S^stad, Munktell , Bengtsson i Halmstad, Jansson i Benestad, Svenning

och Wachtmeister. ö

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

500277

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.