Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående generell hyreshöjning i saneringsmogna eller utdömda fastigheter.

1959-04-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1959:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående generell hyreshöjning i saneringsmogna eller utdömda fastigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 21—23 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående generell hyreshöjning

i saneringsmogna eller utdömda fastigheter.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1: 45 av herr Petersson, Bertil, m. fl. och II: 59 av herr Svenning m. fl. föresläs,

att generell hyreshöjning icke skall utgå med samma belopp i saneringsmogna

eller utdömda fastigheter som i övriga fastigheter.

I motionen anföres bl. a. att en generell hyreshöjning från den 1 januari

1959 kommer att medföra, att hyresprissättningen, speciellt i fastigheter

byggda före 1942, blir ytterst kännbar. Inberäknat eventuell tilläggskompensation

kan höjningen i Stockholm komma att uppgå till 44,9 % och i

landsorten till 57,7 %. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke en viss grupp

äldre fastigheter borde haft en mindre höjning, och att man framdeles bör

bedöma dem särskilt. Det gäller äldre, av hälsovårdsnämnden utdömda

eller som utdömningsbara betraktade fastigheter, enär dessa näppeligen

kommer att repareras eller förbättras. Om en generell hyreshöjning omfattar

även dylika fastigheter, medför det en stegring av priset, vilket försvårar

en sanering i orternas centra och föranleder spridning av bebyggelsen

till periferien.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 59.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från bostadsstyrelsen,

statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund

och Stockholms stads fastighetsnämnd.

Bostadsstyrelsen hänvisar i fråga om motionärernas första skäl — nämligen

att det i saneringsmogna fastigheter icke kommer att utföras några

nämnvärda reparationer — till den träffade överenskommelsen mellan parterna

på hyresmarknaden och anser, att även frågan om hyreshöjning i

dessa fastigheter bör överlåtas åt dessa parter.

Styrelsen påpekar även, att den procentuella hyreshöjningen icke medför

så stor ökning av hyran för ifrågavarande fastigheter, eftersom grundhyran

är låg. Dessutom har hyresgäst möjlighet att med hyresnämndens

hjälp få nedsättning i grundhyran i de fall då ”lägenheten har avsevärt försämrats

eller hyresgästs förmåner påtagligt inskränkts”.

I fråga om motionärernas andra skäl, att hyreshöjning i saneringsmogna

fastigheter skulle verka försvårande för önskvärd sanering, anför styrelsen,

att en uppdelning av bostadsbeståndet i saneringsmogna fastigheter

och andra torde vara mycket svår att genomföra. Däremot skulle det icke

möta något större hinder att undantaga hus, som av hälsovårdsnämnd ut
1

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 11 samt. Nr 21—23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

dömts för bostadsändamål. Emellertid skulle en ökad utdömning av lägenheter

och därav följande sänkning av taxeringsvärdena vara en naturligare

väg än den av motionärerna förordade, om man vill underlätta

sanering.

Hyresrådet hänvisar till sitt yttrande över de vid 1958 års A-riksdag

väckta motionerna 1: 106 och II: 125, vilka var av i allt väsentligt samma

innehåll. I detta yttrande anfördes, att för av hälsovårdsnämnd med omedelbar

verkan utdömd lägenhet frågan icke blir aktuell. I fråga om lägenhet,

som utdömes från den tidpunkt, då nuvarande hyresgäst avflyttar, liksom

i fråga om lägenheter i s. k. saneringsmogna fastigheter har hyresvärden

i princip att svara för underhållet i enlighet med hyreslagens och

kontraktets bestämmelser. I fall av underlätet underhåll vore enda utvägen

nedsättning av grundhyran, vilket enligt hyresregleringslagens § 3 är möjligt.

Rådet hänvisade dessutom till den mellan parterna på hyresmarknaden

träffade överenskommelsen.

De anförda skälen äger enligt rådet alltjämt giltighet och motionerna avstyrkes.

Två ledamöter reserverar sig och anför bl. a., att Kungl. Maj:t vid framtida

beslut om generell hyreshöjning kunde föreskriva att höjningen icke

finge uttagas i fråga om lägenheter för vilka föreligger lagakraftvunnet

beslut av hyresnämnd om utdömning.

Fastighetsägareförbundet hänvisar likaledes till sitt förra året avgivna

yttrande. Bl. a. anfördes då, att det vore orimligt att avskilja ”rivningshusen”

i den mån den generella hyreshöjningen utgör ersättning för faktiskt

inträdda omkostnadsökningar. Principiellt är det visserligen riktigt,

att det ej föreligger skäl att öka reparationerna i hus, som står inför sin

omedelbart rivning, men det föreligger icke praktiska möjligheter att avgränsa

dessa hus från andra. Slutligen framhåller förbundet, att expropriationspris

bestämmes från helt andra utgångspunkter än avkastningen av

den gamla byggnaden. Förbundet avstyrker motionerna.

Hyresgästernas riksförbund anser, att det i och för sig vore riktigt att

ytterligare diffentiera den generella hyreshöjningen, så att den icke komme

att gälla fastigheter, som inom kort skall skatta åt förgängelsen, men frågan

är hur begreppet saneringsmogen i praktiken skall definieras. I många

fall kan det av olika anledningar dröja ganska länge, innan en sanering

blir aktuell, och hyresgästerna i dylika hus skulle få sämre möjligheter att

erhålla en fullgod reparationsstandard, om fastighetsägaren berövades den

fortsatta generella hyreshöjningen. Däremot borde det icke möta hinder

att undantaga lägenheter, som av hälsovårdsnämnd utdömts från den tidpunkt,

då nuvarande innehavare av lägenheten avflyttar. Förbundet föreslår

därför att motionerna på så sätt bifalles, att det blir möjligt vid framtida

beslut enligt 5 § hyresregleringslagen att från den ytterligare ökningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

3

av den generella hyreshöjningen undanta lägenheter, för vilka föreligger

lagakraftvunnet beslut av hälsovårdsnämnd, att lägenheten icke får nyttjas

som bostad sedan nuvarande hyresgäst avflyttat.

Stockholms stads fastighet snämnd åberopar i huvudsak ett av fastighetskontoret

i ärendet avgivet tjänsteutlåtande, vari anföres bl. a. följande:

De i motionerna anförda synpunkterna synas inrymma tankegångar, som

i och för sig äro värda beaktande. Att hyresgästerna i äldre hus, i vilka

man i avvaktan på en rivning underlåter att verkställa några reparationer,

icke heller böra belastas med kostnader, som avse att möjliggöra ett förbättrat

underhall, torde vara uppenbart. Frågan är då, om man, såsom

motionärerna mena, lämpligen och på ett entydigt sätt i praktiken kan särskilja

dylika fastigheter från andra. Bortsett från de rent praktiska vanskligheterna

härutinnan bör observeras, att ett särskiljande i sådant hänseende

av en särskild husgrupp på mänga håll torde komma att uppfattas

såsom en offentlig sanktion på att underhållet av fastigheter, som nått

saneringsmognad, i än högre grad än hittills varit fallet kan eftersättas.

Med hänsyn till att förhållandena i berört avseende i de skilda tätortssamhällena

äro mycket olika skulle det givetvis ställa sig synnerligen svårt

att finna allmänna normer för en begränsning av de generella hyreshöjningarna

ifråga om saneringsfastigheter. Endast i en del samhällen torde

sålunda den saneringsmogna bebyggelsen kunna hänföras till vissa begränsade

områden. I andra och kanske de flesta samhällen kan denna bebyggelse

icke geografiskt begränsas utan finnes uppblandad med annan och ännu ej

uttjänt bebyggelse. Så är bland annat förhållandena i Stockholm. Den sanering,

som nu sker där, framför allt i stadens centrum, genomföres också

med andra utgångspunkter än de befintliga byggnadernas ålder och beskaffenhet.

Främst är det trafikens krav på ökat utrymme samt utbyggnaden

av ett efter moderna krav utbildat och dimensionerat storstadscentrum,

som påkallar saneringarna. Norrmalmsregleringen medför visserligen, att

ett stort antal fastigheter av sådan karaktär, att de kunna betecknas såsom

saneringsmogna, försvinner, men därjämte rives ett antal hus, mot vars

beskaffenhet i och för sig icke kan riktas någon invändning. De försvinna

sålunda långt tidigare än mera saneringsmogna hus på andra håll. Saneringen

följer med andra ord icke annat än i stort bebyggelsens saneringsmognad

och de saneringsmogna husen kunna icke geografiskt inringas.

De ”punktsaneringar”, som företagas inom andra stadsdelar än Nedre

Norrmalm, torde däremot i huvudsak gå ut över byggnader, som nätt saneringsmognad.

Det bör emellertid beaktas, att saneringsmognaden i mycket

hög grad kan bero av husens planlösningar och härmed sammanhängande

ekonomiska faktorer. Åtskilliga östermalmshus torde salunda vara saneringsmogna

mindre på grund av dåligt skick och eftersatt underhäll än till

följd av att en nybebyggelse på grundval av en modern stadsplaneutformning

kan väntas ge bättre ekonomiskt utbyte.

Även om fastighetskontoret i princip delar den av motionärerna uttalade

uppfattningen, att hyrestilläggen böra begränsas i rivningshusen, finner

kontoret det angeläget framhalla, att denna begränsning då endast borde

gälla beträffande hus, som med visshet och inom en nära framtid skola

saneras. Sä länge husen alltjämt skola utnyttjas under obestämd tid —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

detta gäller framför allt bostadshus — synes intet avkall böra göras på att

de skola hållas i användbart skick, och det synes då naturligt att medgivna

generella hyrestillägg få uttagas. Särskilda skäl kunna åberopas härför.

Ej sällan inträffar i äldre byggnader, att vitala delar måste utbytas. Det kan

gälla skorstensstockar, rörstammar, värmeledningspannor och dylikt. Det

kan också bli fråga om hastigt påkommande grundförstärkningar, beroende

av rivningar och sprängningar i grannskapet. Kostnaderna härför måste

som regel slås ut på ett flertal år och avhjälpandet av dylika skador kan

ofta gå ut över lägenhetsunderhållet. Det kan i dylika fall icke vara rimligt

att beröva fastighetsägaren det tillskott, som han erhåller genom det

generella tillägget.

Hyrorna i äldre hus äro i allmänhet avsevärt lägre än i senare tillkomna.

Då de generella tilläggen äro proportionella, följer härav, att även tilläggen

i pengar räknat är mindre. Reparationer av viss typ, exempelvis målning

och tapetsering, kosta emellertid lika mycket vare sig de utföras i äldre hus

eller i nyare. I Stockholm föreligger även andra speciella skäl för att medgiva

vederbörande fastighetsägare att uttaga generella hyrestillägg, även

om deras fastigheter äro saneringsmogna. Det må sålunda erinras om att

stora delar av staden i avvaktan på fastställande av nya stadsplaner äro

belagda med byggnadsförbud. Då fastighetsägarna härigenom hindras att

bygga nytt, vore det knappast riktigt att förmena dem hyresmedel för nödvändigt

underhåll under den tid, fastigheterna på grund av stadsplanehinder

måste bibehållas.

I fråga om Stockholms stads egna hus har ett begränsat antal undantagits

från generell hyreshöjning. Fråga har härvid varit om byggnader

med kort livslängd, där tidpunkten för rivning närmast är beroende av hyresgästernas

placering på annat håll. Flertalet av de byggnader, som den

1 oktober 1957 undantogs från då beslutad hyreshöjning, äro sålunda numera

rivna. Begränsningen av hyrestilläggen har här skett i visst samråd

med hyresgästorganisationen.

En alltför hög hyresavkastning och en oriktigt baserad sådan skulle enligt

motionärerna försvåra eller fördyra en nödvändig saneringsverksamhet

därigenom, att fastigheterna komma att betinga ett pris, som icke svarar

emot deras egentliga varde. Fastighetskontoret anser, att detta knappast

har allmän giltighet, åtminstone med utgångspunkt från förhållandena

i Stockholm. Det torde snarare förhålla sig så, att värdet av en fastighet

bestämmes av vad en spekulant räknar med att få ut i form av hyror eller

annan avkastning vid nybebyggelse på tomten. Härvid bör dock icke förbises,

att, i den man avkastningsvärdet på den befintliga fastigheten genom

generella hyreshöjningar bringas i höjden, tidpunkten för saneringsmognadens

inträdande kan komma att uppskjutas.

Ehuru starka skäl kunna åberopas för att de generella hyreshöjningarna

i princip icke böra i obegränsad omfattning medgivas beträffande fastigheter,

som på grund av förestående snar rivning icke bli föremål för sedvanliga

underhållsåtgärder, torde det med hänsyn till vad kontoret ovan anfört

innebära betydande svårigheter att finna allmängiltiga normer för att

särskilja de fastigheter, som böra undantagas från rätten att uttaga sådana

hyreshöjningar. Motionärernas förslag torde därför knappast — åtminstone

vad beträffar Stockholm — vara praktiskt realiserbart. Därtill

kommer att förslaget är helt knutet till nu gällande hyresreglering och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1959 5

de fördelar, som med hänsyn till den önskvärda saneringen av den äldre

bebyggelsen ansetts kunna vinnas genom åtgärden, skulle sålunda endast

kunna säkras, så länge hyresregleringslagen är gällande. Vill man

därför motverka att fortlöpande hyreshöjningar skola försvåra och försena

erforderliga saneringsåtgärder inom stadssamhällenas äldre och omoderna

bebyggelse, torde det icke vara tillräckligt att endast vidtaga en begränsning

av rätten att uttaga generella hyrestillägg. Det torde härvid i stället

erfordras en prövning på längre sikt av hyressättningen i de saneringsmogna

fastigheterna från fall till fall. Med hänsyn till den korta tid, som stått

till förfogande för fastighetskontoret vid övervägande av de i motionerna

berörda spörsmålen och de skilda intressen, som härav beröras, har kontoret

icke haft möjlighet att närmare undersöka de vägar, som härvid

kunna komma ifråga. En tänkbar möjlighet vore dock enligt kontorets mening

att hyresregleringen bibehölles för sådana fastigheter, där sanering

enligt uppgjorda stadsplaner skall genomföras. Intill dess skulle sålunda

samma regler ifråga om hyressättningen gälla för alla fastigheter. Det

skulle då ankomma på kommunen att uppgöra ny stadsplan för de kvarter,

som ansåges behöva saneras. I och med att sådan stadsplan fastställdes

skulle hyresreglering gälla för samtliga av saneringen berörda fastigheter,

och det skulle då ankomma på vederbörande hyresnämnd att från fall till

fall pröva om och i vad mån respektive fastigheter skulle äga uttaga högre

hyror under tiden till dess saneringen genomfördes. Genom sådana bestämmelser

skulle samhället få ett medel att stimulera till önskvärda saneringar

av det äldre, uttjänta fastighetsbeståndet, och förnyelsen av bebyggelsen

skulle kunna komma till stånd utan att det allmänna behövde i lika hög

grad som eljest ekonomiskt engagera sig härför.

Fastighetsnämnden understryker för egen del vikten av att generell hyreshöjning

icke uttages i fastigheter, vilkas rivning är nära förestående.

En reservant framhåller, att bestämmelser borde införas av innebörd att

i fastigheter, som av hälsovårdsmyndighet blivit utdömda, Kungl. Majrts

medgivande om rätt för hyresvärd att uttaga generell hyreshöjning icke

skulle gälla. En annan reservant anser att nämnden icke bort ansluta sig till

vad fastighetskontoret anfört om möjligheterna att på längre sikt pröva

hyressättningen i de saneringsmogna fastigheterna från fall till fall.

Utskottet

I allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 till 1958 års A-riksdag

över motioner med i huvudsak samma yrkande som de här föreliggande anfördes

bl. a., att utskottet icke fann det tillfredsställande att fall kunde

förekomma, där hyresgäster fått vidkännas höjning av hyran utan avsedda

motprestationer från hyresvärdens sida. Utskottet fann emellertid att de

av motionärerna föreslagna åtgärderna stötte på vissa praktiska svårigheter,

främst vad gällde avgränsningen av det fastighetsbestånd, varom

här vore fråga. På grund härav och med hänvisning till möjligheten att erhålla

rättelse genom stadgandet i 3 § hyresregleringslagen att hyran kan

nedsättas om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

kommande förmåner påtagligt inskränkts, vilken bestämmelse då varit gällande

endast något över ett år, avstyrkte utskottet motionerna. Utskottet

framhöll emellertid, att, därest erfarenheterna av tillämpningen av nyssnämnda

lagrum icke skulle visa sig tillfredsställande, frågan kunde behöva

prövas på nytt. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning om den rätt som i här avsedda fall

bör tillkomma hyresgästen och har vid sina förnyade överväganden i frågan

funnit det kunna ifrågasättas, om icke vissa generellt verkande åtgärder

vore lämpliga. Invändningen om svårigheten att avgränsa fastighetsbeståndet

kvarstår emellertid. Åtgärderna torde därför böra av praktiska

skäl begränsas till fastigheter, som utdömts av hälsovårdsnämnd. Utskottet

finner det sålunda vid kommande generella hyreshöjningar böra övervägas

att undantaga dylika fastigheter från höjningen eller i vart fall den

del av höjningen som föranledes av reparationskostnaderna. Möjlighet bör

emellertid öppnas att i de särskilda fall, där reparation i utdömd fastighet

likväl kommer till stånd och överenskommelse om kostnaderna icke kan

träffas mellan hyresgästen och hyresvärden eller deras organisationer, få

frågan om en härav föranledd hyreshöjning underställd prövning av hyresnämnd.

Motionärerna har i sitt yrkande hemställt att generell hyreshöjning icke

skall utgå med samma belopp i saneringsmogna eller utdömda fastigheter

som i övriga fastigheter. Då riksdagen icke torde äga befogenhet att fatta

beslut härom, kan utskottet redan på denna grund icke tillstyrka yrkandet

i dess helhet. Med hänsyn härtill och till den begränsning i övrigt av de

föreslagna åtgärderna som utskottet ansett nödvändig har utskottet funnit

motionerna endast böra föranleda en hemställan,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 45 och II: 59 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giver till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 14 april 1959

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

frän första kammaren: herrar Wolgast*, Nyström, Gustaf Henry

Hansson, Nestrup, Sörlin*, Jonasson och Tage Johansson;

från andra kammaren: herrar Dickson, Königson*, Ekström i Björkvik,

Björkänge, Nelander, fru Thunvall, herrar Lundmark, Börjesson, Haglund,

Setterberg i Vilske-Kleva* och Lundkvist i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § och punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunal a1 i texten