Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetliga trafikförsäkringspremier och bensinpriser.

1959-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1959:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetliga trafikförsäkringspremier och bensinpriser.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

3

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetliga trafikförsäkringspremier

och bensinpriser.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 364 av herr Pålsson m. fl. och II: 237 av herr Larsson i Norderön m. fl.

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om

prövning av möjligheterna att uppnå enhetliga trafikförsäkringspremier i

Norrland och Svealand-Götalands landsortsområde samt över hela landet

enhetliga bensinpriser i enlighet med motionens syfte.

I motionen framhålles, att riket är indelat i tre s. k. tariffområden med

olika premietariffer för trafikförsäkring. Dessa områden är storstäderna,

Norrland samt landet i övrigt. För en bil med tjänstevikt av högst 1100 kg

är trafikförsäkringen i Norrland 150—200 kronor dyrare per år än i Svealand-Götalands

landsortsområde. De högre premierna i Norrland motiveras

med att skadekostnaderna per försäkring där är högre. Även om statistiska

undersökningar kan giva underlag för högre premiesättning i Norrland

är det orimligt, att Norrland skall missgynnas. Vägarna är sämre och

bensinpriset högre än i övriga delen av landet. Norrland kan glädja sig åt

en ökad turistström, men det synes orimligt, att bilturisterna, som är ovana

vid norrländska vägförhållanden och därför ökar trafikskaderiskerna, skall

ha billigare försäkringspremier än norrlänningarna. Hela landet utom storstäderna

bör därför sammanslås till ett område med enhetliga premier. Om

denna väg icke visar sig framkomlig, bör man överväga sänkning av fordons-

eller bensinskatten för de norrländska bilägarna, varvid även bör

övervägas att genom sådan skattesänkning kompensera de högre bensinkostnaderna.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från försäkringsinspektionen,

Svenska bilförsäkringsföreningen och Motormännens riksförbund.

Försäknngsinspekiionen framhåller, att uppgiften i motionen om premieskillnaden

mellan Norrland och övriga landet är felaktig. I storstadsområdet

är premien genomsnittligt 30 kr. högre än i Norrland och i övriga landet omkring

50 kr. lägre än i Norrland.

Inspektionen anför beträffande tillvägagängsättet vid premiesättningen.

Enligt 282 S 2 mom. lagen om försäkringsrörelse åligger det styrelsen

och verkställande direktören för ett försäkringsbolag att med hjälp av fortlöpande

statistik eller annorledcs övervaka att premiesättningen ar skäligt

avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen ar avsedd att tacka,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Denna

bestämmelse gäller såväl trafikförsäkring som annan motorfordonsförsäkring.

I fråga om premiesättningen i trafikförsäkring innehåller lagen om trafikförsäkring

å motorfordon samt koncessionsvillkoren vissa ytterligare bestämmelser.

Sålunda skall enligt trafikförsäkringslagen premiesatserna anmälas

till försäkringsinspektionen. Indelning i riskklasser skall anordnas

i anslutning till formulär, som fastställes av inspektionen. Giver det sätt,

varpå premierna bestämmes anledning till anmärkning, skall inspektionen

göra anmälan därom till Kungl. Maj :t, som, där så prövas erforderligt, förelägger

vederbörande anstalt att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses

vinnande eller återkallar tillståndet att driva trafikförsäkring. Enligt koncessionsvilikoren

må premie för trafikförsäkring icke bestämmas till högre

belopp än som på grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet

anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot

skaderegleringskostnader med tillägg för andra nödiga omkostnader och

skälig vinst. Omkostnadstillägget må ej beräknas högre än efter de grunder

försäkringsinspektionen fastställer med ledning av vunnen erfarenhet om

vad som vid tillbörlig sparsamhet kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse

av ifrågavarande art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader

må ej belasta trafikförsäkringen. Vinsttillägget må ej sättas

högre än 5 G av bruttopremien. Sedan åtskilliga år tillämpas ett vinsttilllägg

ä 3 G .

De nu gällande trafikförsäkringspremierna har fastställts i samråd med

försäkringsinspektionen. De har baserats på statistisk erfarenhet. Som

framgår av ovanstående förutsätter lagstiftningen premiegradering efter

olikhet i risk. Hur långt man därvid skall gå är en avvägningsfråga, där

man mot varandra har att väga önskemålet om enkelhet å ena sidan och de

konstaterade riskskillnadema å den andra. Vad särskilt gäller den geografiska

indelningen innebar den senast verkställda premerevisionen en reduktion

från tidigare 6 tariff områden till endast 3, nämligen storstadsområdet

(S) omfattande Stockholm och Göteborg med närmast kringliggande städer

och övriga kommuner samt Malmö stad, Norrland (N) samt landet i övrigt

(ö). Denna förenkling innebar en viss utjämning. Genomsnittserfarenheterna

för vart och ett av de tre salunda fastställda områdena utvisade

emellertid inbördes så markanta olikheter att en premieutjämning mellan

dem icke lämpligen syntes böra äga rum. Sålunda skulle en sådan utjämning

knappast ha framstått som skälig gentemot försäkringstagarna i området

Ö, där risken enligt den vunna erfarenheten visat sig lägst.

Premietariffema i trafikförsäkring omprövas med vissa års mellanrum.

Vid sådana omprövningar aktualiseras också indelningen i tariffområden.

Skulle det till äventyrs vid framtida tariffrevisioner visa sig, att en utjämning

av skaderesultaten ägt rum mellan Norrland och landet i övrigt, kommer

man självfallet att draga konsekvenserna härav i tariffkonstruktionen.

Inspektionen erinrar vidare om det tillämpade bonussystemet, enligt vilket

en motorfordonsägare efter vissa antal skadefria år erhåller procentuell

nedsättning av premien. Efter sex skadefria år i följd erhålles bonus med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

5

70 c/c. Premieskillnaden mellan Norrland och Svealand-Götaland blir då endast

15 kronor.

Enligt inspektionens mening bör ”trafikförsäkringspremierna icke användas

som något slags instrument för att tvinga motorfordonsägare i övriga

landet att subventionera motorfordonsägare i Norrland”.

Behovet av enkla regler är angeläget och detaljrättvisa är i praktiken

omöjlig att uppnå. Ifall områdesindelningen skulle hävas, bör det ske efter

hela linjen och alltså även för storstadsområdenas del. Dessa skulle otvivelaktigt

vinna på en sådan ändring, medan vinsten för Norrland skulle bli

tämligen ringa.

I fråga om annan motorfordonsförsäkring än obligatorisk trafikförsäkring

ligger förhållandena delvis annorlunda till. Premierna är i detta fall

endast underkastade efterhandskontroll av inspektionen men torde vara

någorlunda väl statistiskt grundade. Denna försäkring är förhållandevis

svärsäld. Köpmotständet skulle öka i södra och mellersta Sverige, om premien

skulle komma att tvångsvis inbegripa en subvention till norrlänningarna.

Bolagens lust att sälja sådan försäkring i Norrland skulle ej påverkas

gynnsamt, enär norrlandspremiema ofta skulle bli förlustbringande.

Grundprinciperna för gällande lagstiftning förefaller inspektionen riktiga,

varför motionen avstyrkes.

Bilförsäkringsföreningen anför, att riskpremien är en produkt av skadefrekvens

och medelskada. För båda visas högre värden för Norrlands personbilar

än för dem från Svealands- och Götalands landsbygd, vilket särskilt

gäller medelskadan, som för Norrlands del är betydligt större än i

övriga områden.

Bilturisterna torde icke nämnvärt försämra trafikskaderesultaten för

Norrlands del, då de skador dessa turister vållar å egna eller andras fordon

icke påverkar norrlandspremiema.

Den till grund för nu gällande lagstiftning liggande principen synes föreningen

riktig.

Motormännens riksförbund anför i gemensamt yttrande med Kungl. automobilklubben

:

Frågan om premiesättningen är av mycket komplicerad natur och har

redan tidigare varit föremål för underhandlingar mellan oss och försäkringsbolagen.

Då frågan emellertid närmast faller under Kungl. Försäkringsinspektionens

tillsyn, synes någon riksdagsåtgärd för närvarande

knappast vara påkallad.

Det alternativa förslaget om kompensation genom sänkning av fordonseller

bensinskatten synes oss mindre lämpligt. Trafikförsäkringspremien

och skatten på fordon och bensin är principiellt två skilda saker, vilka uttagas

för olika ändamål. En sammanblandning av dessa synes kunna leda

till mindre önskvärda konsekvenser.

I och för sig anser vi en sänkning möjlig av skatten på fordon och driv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

medel, men en dylik sänkning bör komma samtliga bilägare tillgodo och icke

endast en del och kan knappast upptagas till behandling i nu förevarande

sammanhang.

Frågan om över hela landet enhetliga bensinpriser måste bedömas mot

bakgrunden av gällande dyrortsgruppering. Vi anser att en prisutjämning

bör ske via bensinpriset och inte via bensinskatten.

Både när det gäller trafikförsäkringspremien och bensinpriset kommer

en utjämning att medföra att vissa grupper bilägare får betala mer än vad

de för närvarande gör, såvida inte utjämningen sker genom en sänkning

utan motsvarande höjning på andra håll.

Det är uppenbart att bilismen i Norrland ställs inför stora problem till

vilka speciell hänsyn måste tagas, men detta bör dock icke ske på bekostnad

av bilismen i övriga delar av landet, utan man bör söka få till stånd lösningar,

som lämnar största möjliga rättvisa.

Ett bifall till den i och för sig behjärtade motionen kan knappast lösa

dessa komplicerade frågor.

Utskottet

Gällande lagstiftning angående trafikförsäkring förutsätter, att premierna

graderas efter olika risk. Landet är f. n. indelat i tre tariffområden, nämligen

de tre största städerna jämte de närmast kring Stockholm och Göteborg

liggande kommunerna, Norrland samt landet i övrigt. Premietariffema

omprövas med vissa års mellanrum, därvid indelningen i tariffomräden

aktualiseras.

Utskottet finner det för sin del önskvärt med största möjliga enhetlighet

och enkelhet vid bestämmandet av premierna för trafikförsäkring. Å andra

sidan torde det vara riktigt, såsom nu sker, att premierna awäges med hänsyn

till den risk försäkringen är avsedd att täcka. Utskottet förutsätter

emellertid, att försäkringsinspektionen liksom hittills fortlöpande följer utvecklingen

och att de möjligheter att införa mera enhetliga premier, som

den kommande utvecklingen kan medföra, tillvaratages.

I annat sammanhang har utskottet tagit ställning till förslag om utjämning

av transportkostnaderna i Norrland genom differentiering av drivmedelsskatterna

eller andra åtgärder med samma syfte (utlåtande nr 4 till

årets riksdag). Utskottet hänvisade däri till den pågående inventeringen

av olösta norrlandsfrågor. Frågan om bensinpriset torde komma att behandlas

vid denna inventering.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 364 och II: 237 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 10 mars 1959

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Nyström*, Strandler, Johan

Persson, Ståhle, Gustaf Henry Hansson*, Sörlin*, Jonasson, Lars Larsson,

Hellebladh*, Uno Olofsson* och fru Segerstedt-Wiberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist*,

Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp*,

fru Jäderberg, Herrar Nelander*, Lundmark, fru Wallerius-Gunne, Carlsson

i Huskvarna och Antonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktr., Sthim 1959

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.