Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss restitution av energiskatt på bränsle.

1959-04-23 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevJoU 1959:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss restitution av energiskatt på bränsle.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 är 1959

1

Nr 2

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande i anledning

av väckta motioner angående viss restitution av energiskatt

på bränsle.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen 1:350 av herr Hermansson m. fl. samt 11:417 av herr

Grebäck m. fl., har yrkats att riksdagen måtte besluta dels att i princip medgiva

att ett belopp, motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven

växthusodling under 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, må kollektivt

restitueras till näringsutövarna, dels att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag angående dels det belopp som skäligen bör ifrågakomma

och dels de ändamål vartill medlen må disponeras med beaktande

av de i motionerna framförda synpunkterna.

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet

har förenämnda motioner hänskjutits till behandling av sammansatt

bevillnings- och jordbruksutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 1:350.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om energiskatt är upptagna i förordningen den 31 maj

1957 (nr 262) om allmän energiskatt. I enlighet med dessa bestämmelser

skall sådan skatt erläggas till staten för bensin och motorsprit, för bränsle

som anges i en vid förordningen fogad förteckning samt för elektrisk kraft.

Enligt förordningens 3 § äger Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.

Maj:t bestämmer, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av skatt.

Enligt 10 § tredje stycket samma förordning må beskattningsmyndigheten

medgiva skälig nedsättning av skatten i fall där kostnaden för bränsle

vid industriell tillverkning till mera betydande del ingår i tillverkningskostnaden.

Kontrollstyrelsen har vid sitt ställningstagande till frågan om skattenedsätlning

tillämpat den av energiskattenämnden definierade principen

att, därest kostnaden mera märkbart överstiger en procent av de framställda

1 Bihand till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

produkternas saluvärde, detta förhållande bör tillmätas avgörande betydelse

för frågan om skattenedsättning även om andra särskilda skäl för nedsättning

av skatten icke föreligger.

Frågans tidigare behandling

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ingav den 15 juli 1957 till

Kungl. Maj :t ansökan om nedsättning av energiskatten för bränsle som användes

för yrkesmässig växthusodling. Framställningen remitterades den

20 juli 1957 för utlåtande till kontrollstyrelsen, som överlämnade ärendet

för yttrande till energiskattenämnden. Energiskattenämndens yttrande till

kontrollstyrelsen avgavs den 7 januari 1958, och kontrollstyrelsens utlåtande

till Kungl. Maj:t lämnades den 11 april 1958. Kungl. Maj :t begärde därefter

en de! kompletterande utredningar, vilka kontrollstyrelsen avlämnade den

14 november 1958.

Energiskattenämnden och kontrollstyrelsen konstaterade, att energiskattekostnaden

vid växthusodling icke torde understiga två procent av de odlade

produkternas saluvärde och att nedsättning av skatten för växthusuppvärmning

med hänsyn härtill i princip kunde anses lika befogad som den skattenedsättning

som beviljats för bränsle använt vid vissa industriella tillverkningar.

Då växthusodling icke vore hänförlig till industriell tillverkning,

ansåg dock kontrollstyrelsen att skattenedsättning icke kunde ifrågakomma

enligt 10 § tredje stycket energiskatteförordningen, utan att frågan finge

prövas av Kungl. Maj :t enligt 3 § i samma förordning. Enligt energiskattenämndens

och kontrollstyrelsens uppfattning måste skattebelastningens

storlek för växthusodlingen, sedd i belysning av den ringa lönsamheten inom

branschen och svårigheterna på grund av utländsk konkurrens att övervältra

skatten på konsumenterna, få anses utgöra sådana synnerliga skäl som

avses i denna paragraf. Mot bakgrunden härav tillstyrkte nämnda instanser

en nedsättning av skatten med 50 % i fråga om bränsle, som förbrukas inom

yrkesmässigt bedriven växthusodling. Kontrollstyrelsen framhöll dock, att

genomförandet av en skattenedsättning för landets samtliga växthusodlare

skulle medföra betydande kontrollsvårigheter, varför en skattenedsättning

i varje fall icke borde givas retroaktiv verkan.

Kungl. Maj:ts beslut i frågan den 30 december 1958 innebar, att ifrågavarande

näringsidkare medgavs en nedsättning med 50 % av energiskatten

från och med den 1 januari 1959.

Motionerna

Efter redogörelse för handläggningen av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds

framställning om skattenedsättning anföres i motionerna

1:350 och 11:417 följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959 3

På grund av dröjsmålet med besked i ärendet — närmare ett och ett halvt

år från det framställningen ingivits — fick växthusodlarna under motsvarande

tid vidkännas en skattebelastning, som väsentligt översteg genomsnittet

för industrien i allmänhet, och därmed en fördyring av produktionskostnaderna

som icke kunnat kompenseras genom högre produktpriser.

Frågans ekonomiska betydelse för företagarna framgår av att skattenedsättning

på växthusbränsle med 50 procent innebär ett skattebortfall för

statsverket på mellan 2,5 och 3 miljoner kronor per år enligt kontrollstyrelsens

beräkningar. Berörda näringsidkare är också i allt väsentligt småföretagare,

som med hänsyn till den under 50-talct fortgående skärpningen

av importkonkurrensen är ekonomiskt hårt trängda. Starka skäl talar sålunda

för att åtminstone merbelastningen under 1958 i energiskattehänseende

restitueras av statsmakterna.

Ett individuellt restitutionsförfarande skulle emellertid bli svårt att genomföra

och betunga de administrativa resurserna i en utsträckning, som

inte stode i rimlig proportion till de belopp som kunde komma i fråga i

flertalet av de enskilda fallen, detta på grund av att det rör sig om ett, relativt

sett, stort antal små företag. Här beskrivna förhållande torde också ha

legat till grund för kontrollstyrelsens avstyrkande yttrande beträffande

ifrågasatt retroaktiv tillämpning av skattenedsättningsbeslutet.

Men med beaktande av att dröjsmålet dock inneburit, att växthusodlarna

under lång tid belastats väsentligt hårdare än vad som förutsattes vid

riksdagsbeslutet i energiskattefrågan, men också av den omständigheten,

att det inom den näringsgren, som ifrågavarande företagsgrupp utgör en

väsentlig del av, finns stort behov av tillgång till centralt disponerbara resurser

för åtgärder med syfte att förbättra näringens allmänna ekonomiska

betingelser, synes det motionärerna både skäligt och praktiskt genomförbart

att vad som rätteligen bort individuellt restitueras ställes till näringsutövarnas

gemensamma disposition.

Inom näringen göres nu energiska ansträngningar för att i ekonomisk

samverkan lösa en rad problem, vilka de enskilda odlarna var för sig är

oförmögna att bemästra. Det gäller i främsta rummet att tillskapa ett rationellt

utbudssystem, innefattande kollektiva anordningar för såväl uppsamling,

sortering och förpackning som för försäljning. Stora krav ställes

härvidlag på de enskilda företagarna i form av kapitalinsatser i de anläggningar

av olika slag som blir erforderliga, bl. a. packerier och försäljningsoch

lagerlokaler, men också i organisationsarbete. På grund av de under

1950-talet starkt försämrade ekonomiska betingelserna för produktionen

inom näringen är just kapitalfrågan i initialskedet ett många gånger brännande

problem för organisationerna. Tillgång till centrala medel att kunna

tagas i anspråk, t. ex. i form av avskrivningslån till nystartade, producent
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 dr 1959

kooperativa företag av berört slag, skulle enligt motionärernas mening kunna

bli av utomordentligt stort värde för framstegsarbetet.

Det synes motionärerna vara av särskilt stor betydelse, att ansträngningarna

att lösa de lokala organisationsproblemen samordnas och får gemensam

huvudinriktning. Värdet av att så sker underströks av jordbruksministern

i direktiven till den år 1958 tillsatta trädgårdsutredningen, som uppmanades

att beakta behovet av ett topporgan för ett utbyggt organisationssystem

inom trädgårdsnäringen. Det är uppenbart att tillgång till ekonomiska resurser

av den omfattning, som kollektiv restitution av halva energiskatten

inom näringen för 1958 skulle innebära, vore ett utomordentligt instrument

för påverkan av organisationsarbetet i en från näringens allmänna

synpunkt sett önskad riktning.

Det bör också, främst med hänsyn till att restitutionsmedlen bör sättas

in på sådant sätt att de icke motverkar de syften utredningen avses främja,

uppdragas åt trädgårdsutredningen att närmare pröva hur dessa medel bör

disponeras för att bäst tjäna näringsutövarnas intressen samt att framlägga

förslag härom till grund för riksdagens slutgiltiga ställningstagande.

Yttranden

Över motionerna har yttranden inhämtats från kontrollstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och trädgårdsnäringsutredningen.

Kontrollstyrelsen hänvisar till ett av styrelsen inhämtat yttrande från

energiskattenämnden och uttalar därutöver, att — om kollektiv restitution

anses böra ifrågakomma — styrelsen för sin del intet har att erinra mot att

densamma för tiden intill den 1 januari 1959 fastställes till 2 miljoner

kronor.

Energiskattenämnden anför i sitt förenämnda yttrande till kontrollstyrelsen

följande.

Nämnden utgår från att dess yttrande förväntas endast i fråga om de

tekniska anordningarna för en eventuell restitution och ingår därför icke

här närmare på frågan, huruvida restitution bör ifrågakomma. Det förtjänar

dock framhållas att i fall, då skattenedsättning med stöd av 10 §

energiskatteförordningen medgivits industriföretag som har i förhållande

till varuvärdet höga bränslekostnader, nedsättningen regelmässigt givits

retroaktiv verkan.

Anses restitution böra ifrågakomma har man först att taga ställning till

spörsmålet, huruvida det är praktiskt möjligt att till varje skattskyldig

återbetala vad han för mycket erlagt, eller om restitutionen bör få en kollektiv

utformning. I likhet med motionärerna anser nämnden att en individuell

restitution av erlagda skattbelopp skulle bliva alltför omständlig och

kostnadskrävande för att kunna komma i fråga. Släppes kravet på att restitution

skall ske med hälften av den av var och en av de restitutionsberätti
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bcvillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

5

gade verkligt erlagda skatten, och utformas restitutionen i stället sålunda,

att en förhöjd skattcnedsättning medgives vid bränsleinköp under någon

tid framöver, bortfaller emellertid i huvudsak de påtalade olägenheterna

med individuell restitution. En tänkbar utformning av en sålunda anordnad

restitution vore att medgiva de ifrågavarande yrkesutövarna hel skattebefrielse

vid bränsleinköp under en tid av ett år. Emellertid skulle detta kunna

leda till att ett alltför stort belopp restitueras, då systemet kan locka till

inköp av bränsle för uppläggning i lager i onormalt stor omfattning. Det

synes därför vara att föredraga att förhöjd skattenedsättning medgives

under längre tid, exempelvis tre år, varvid skattenedsättning får åtnjutas

med — i stället för nu gällande 50 procent — 70 procent under de båda

första åren och 60 procent under tredje året.

Med hänsyn bl. a. till att en skatteåterbäring enligt nämnda metod kommer

att utsträckas över en relativt lång tidsperiod, under vilken förhållandena

kan förändras i olika avseenden, kan måhända en kollektiv restitution

av den typ, som föreslagits i motionerna, ändock vara att föredraga.

Problemet är i så fall närmast att bestämma restitutionsbeloppet. Det i

motionen angivna beloppet för 50-procentig skattenedsättning, 2,5 å 3 milj.

kronor, grundar sig enligt vad nämnden inhämtat på en inom Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

gjord relativt grov uppskattning och torde

vara tilltaget i överkant. Inom nämnden har nämnts 1,5 å 2 milj. kronor

som ett riktigare belopp. En säkrare beräkning av beloppet skulle kunna

göras med ledning av de försäkringar som under år 1959 vid bränsleinköp

avlämnas av handelsträdgårdsmästarna till leverantörerna för erhållande

av skattenedsättning. Detta skulle dock innebära att en tidsförskjutning av

återbetalningen ändock uppkommer. Att åtnöja sig med uppgifter avseende

kortare tid än ett år torde icke vara till fyllest, då bränsleförbrukningen för

här ifrågavarande ändamål varierar ganska avsevärt under olika delar av

året. Med hänsyn till att det här icke är fråga om ett mera betydande belopp

och då medlen avses bli använda för ur samhällets synpunkt betydelsefulla

ändamål, kan det ifrågasättas om det icke är till fyllest att beloppet bestämmes

uppskattningsvis, utan att tid och arbete nedlägges på närmare utredningar.

Då handelsträdgårdsmästarna även under viss del av andra halvåret

1957 inköpt beskattat bränsle utan skattenedsättning — viss del av

deras bränsleförbrukning under angivna tid torde härröra från inneliggande

obeskattade lager — synes beloppet därvid hellre böra tilltagas i över- än

underkant. Nämnden finner därvid att 2 milj. kronor kan anses som ett

rimligt belopp.

Det må i detta sammanhang framhållas, att hela det gällande systemet

med individuell skattenedsättning baserat på av köparna avlämnade försäkringar

rörande den avsedda användningen av bränslet är administrativt

betungande såväl för kontrollmyndigheten som för återförsäljarna. Detta

sammanhänger bl. a. med det stora antalet bränsleförbrukare med yrkesmässig

växthusodling. Det är icke heller möjligt att upprätthålla en fullt

effektiv kontroll över avdragsberättigade försäljningar till så många förbrukare.

Nämnden ifrågasätter därför om icke en kollektiv restitution av

energiskatt till handelsträdgårdsmästare med yrkesmässig växthusodling

borde ifrågakomma även i fortsättningen i stället för nu gällande individuella

skattenedsättning. I sådant fall bör dock närmare utredning göras för

bestämmande av de belopp, som fortsättningsvis skulle restitueras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt beuillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

Lantbruksstyrelsen anför följande.

Som motionärerna framhåller är trädgårdsodlingen en näringsgren, som

till följd av den under 1950-talet fortgående skärpningen av importkonkurrensen

blivit särskilt hårt trängd och icke haft möjlighet att kompensera

sig för ökade kostnader genom att höja produktpriserna. Trädgårdsnäringens

utövare har därför genom den extra pålaga, som skatten inneburit,

fått sina existensbetingelser försämrade under en tid, då övriga

grupper i samhället kunnat bibehålla eller förbättra sina levnadsvillkor.

Vid odling av trädgårdsprodukter under glas utgör bränslekostnaderna

en betydande utgiftspost och beräknas genomsnittligt uppgå till mellan

25 och 30 procent av produktionskostnaderna. Andra företag med särskilt

bränslekrävande produktion har av kontrollstyrelsen medgivits nedsättning

av skattesatsen med 50 procent att gälla från och med den tidpunkt, då

skatten infördes den 1 juli 1957. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 december

1958 har trädgårdsnäringen medgivits samma skattenedsättning men

först från och med den 1 januari 1959. Beslutet innebär en bekräftelse på

att trädgårdsnäringen tillhör den grupp företag med särskilt bränslekrävande

produktion, som enligt riksdagens beslut bör få tillgodonjuta nedsättning

av skattesatsen.

Den första framställningen från trädgårdsodlarna om befrielse från energiskatt

gjordes till finansdepartementet redan den 15 juli 1957. Det förhållandet

att beslutet i frågan fördröjts genom omfattande utredningar bör

icke utgöra skäl att av trädgårdsodlarna utkräva full energiskatt under den

tid på 18 månader som gått sedan skatten infördes. För att undvika diskriminering

av en i ekonomiskt avseende redan hårt pressad näringsgren synes

det därför ur rättvisesynpunkt riktigast att retroaktiv restitution med

50 procent av skatten medgives under hela den aktuella perioden, den 1

juli 1957 -— den 31 december 1958.

Tyvärr saknas statistiskt underlag för att exakt kunna bedöma den totala

bränsleåtgången inom växthusdriften här i landet samt kostnaderna

härför. En viss vägledning ger dock en av trädgårdsekonomiska byrån vid

Alnarp nyligen genomförd inventering av trädgårdsproduktionen i Skåne,

från vilken nedanstående uppgifter är hämtade:

Malmöhus

län

Kristianstads

län

Summa

Antal företag med växthus

731

226

957

Växthusareal i ar

16 973

3 423

20 396

Bränsleförbrukning:

Koks, ton

2 921

794

3 715

Kol, ton

10 252

1 280

11 532

Eldningsolja, kbm

Nr 1—2

9 665

3 496

13 161

Nr 3 och högre

38 040

6 239

44 279

Med ledning av de ovan angivna förbrukningssiffrorna för bränsle samt

de fastställda skattesatserna för olika bränsleslag kan man beräkna det

belopp, som trädgårdsodlarna i Skåne fått erlägga i energiskatt under en

12-månadersperiod till 1 237 883 kronor enligt följande tablå:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 dr 1959

Koks

3 715

ton å kr.

14: —

52 010

Kol

11 532

» » »

12: —

138 384

Eldledningsolja 1—2

13 161

khm » »

25: —-

329 025

Eldningsolja 3 och högre

44 279

» » »

16: —

718 464

Summa kronor 1 237 883

Den totala växthusyta i Skåne, vartill bränslet förbrukats, uppgår till

20 396 ar, vilket innebär att energiskatten per ar växthusyta och år utgör ca

60 kronor.

Vid den senaste arealinventeringen på trädgårdsnäringens område i samband

med jordbruksräkningen år 1951 redovisades en total växthusareal i

landet av 36 573 ar, därav i Kristianstads och Malmöhus län tillsammans

16 013 ar. De nu framkomna siffrorna utvisar en ökning av växthusarealen

i de båda skånelänen med 4 383 ar eller drygt 27 procent. En viss ökning av

arealen har skett även i andra delar av landet, dock förmodligen icke av

samma storleksordning som i Skåne. Även om man bortser från denna

sannolika men okända ökning är det dock uppenbart, att den totala växthusarealen

i landet nu icke underskrider 40 000 ar. Av klimatiska skäl torde

bränsleförbrukningen till växthusuppvärmning i Skåne per ytenhet vara

lägre än längre norr ut. Om man ändock utgår från de förbrukningssiffror

och den fördelning av bränsle på olika bränsleslag, som framkommit genom

undersökningen i Skåne, kommer man till det resultatet, att det totala belopp,

som under en tolvmånadersperiod uppburits i energiskatt för växthusbränsle

för landet i sin helhet belöper sig till ca 2,5 miljoner kronor.

En återbetalning med 50 procent av skatten skulle för en tolvmånadersperiod

innebära ett belopp av 1,25 miljon kronor och för 18 månader närmare

två miljoner kronor. Att låta ett relativt begränsat antal företagare

betala ett så stort belopp till kollektiva åtgärder kan icke vara rimligt och

bör därför om möjligt undvikas. Av den ovan relaterade undersökningen

framgår, att den ifrågasatta skattenedsättningen skulle innebära en restitution

för tolv månader med genomsnittligt omkring 650 kronor per företagare

och för 18 månader närmare 1 000 kronor. Även om växthusförelagen genomsnittligt

är mindre i övriga delar av landet torde dock det belopp, som

skall restitueras till varje företagare, icke vara så obetydligt, att administrativa

svårigheter borde få utgöra hinder för en individuell restitution. Lantbruksstyrelsen

vill därför föreslå, att skatten återbetalas individuellt till

varje företagare.

Hur återbetalningen skall administreras torde få ankomma på kontrollstyrelsen

att föreslå. En möjlighet torde vara, att varje företagare får ansöka

om restitution och samtidigt förete fakturor eller leveransbevis från bränsleleverantör

rörande under tidsperioden inköpt bränsle. Ett enklare tillvägagångssätt,

som kunde övervägas, vore att medge företagarna i fråga en 100- procentig nedsättning av energiskatten under en motsvarande tidsperiod

framåt i tiden. De små differenser i förbrukningen inom företagen och mellan

olika företag, som måste bli en följd av ett sådant tillvägagångssätt,

torde sakna praktisk betydelse.

Om administrativa svårigheter eller andra skäl ändock skulle lägga hinder

i vägen för eu individuell återbäring av skatten, kan — som motionärerna

föreslagit och som redan tillämpas i fråga om skatt på bensin til! jordfräsar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

inom trädgårdsnäringen — skatterestitutionen ske kollektivt och medlen användas

till gemensamma ändamål, som kan främja växtodlingen under glas.

Som ett viktigt användningsområde har motionärerna föreslagit främjande

av ekonomisk samverkan trädgårdsodlarna emellan för att åstadkomma ett

utbyggt organisationssystem inom trädgårdsnäringen. Enligt de riktlinjer,

som uppdragits i jordbruksutskottets memorial nr 21/1958, kan även de ovan

nämnda restituerade bensinskattemedlen användas för detta organisationsarbete.

Det torde därför vara möjligt att — i händelse kollektiv restitution

beslutas av riksdagen — överföra restitutionsbeloppet till trädgårdsnäringens

bensinskattefond, vilken förvaltas av statskontoret och från vilken för

av riksdagen godkända ändamål medel kan beviljas av Iantbruksstyrelsen

efter samråd med av Kungl. Maj :t utsedda representanter för trädgårdsnäringen.

Trädgårdsnäringsutredningen lämnar först en redogörelse för frågans tidigare

behandling och anför därefter följande.

Genom Kungl. Maj :ts beslut har den yrkesmässiga växthusodlingen vad

gäller skattenedsättningen från den 1 januari 1959 faktiskt likställts med

vissa industriella tillverkningar, där bränslet till mera betydande del ingår

i tillverkningen. I flertalet sistnämnda fall har beslut i ärendet fattats av

kontrollstyrelsen i början av 1958, men därvid genomgående givits retroaktiv

verkan. Beträffande den yrkesmässiga växthusodlingen har ställningstagandet

från det allmännas sida dröjt väsentligt längre, vilket uppenbarligen

varit beroende på vissa tolkningsöverväganden och på nödvändigheten

att basera en nedsättning av skatten för växthusodlingen på en annan bestämmelse

än vad gäller industriell tillverkning. Då motivet för en skattenedsättning

till växthusodlingen är detsamma som för vissa industriella

tillverkningar i vars kostnader bränslet intar en mera betydande del synes

det utredningen skäligt att också likställa näringarna i vad gäller skattenedsättningens

retroaktivitet. Enligt nu gällande beslut belastas växthusodlingen

med hela energiskatten under en övergångstid av 1V2 år, vilket självfallet

påverkar dess utvecklings- och konkurrensmöjligheter. Behovet och angelägenheten

av en skärpning av konkurrenskraften torde emellertid vara lika

stor för växthusodlingen med dess stora konkurrensproblem som för berörda

industrier. Ett likställande av växthusodlingen med industriella tillverkningar

beträffande skattenedsättningens retroaktivitet synes därför i

hög grad påkallat.

Att växthusodlingen icke medgivits retroaktiv skattenedsättning torde måhända

få ses mot bakgrunden av att kontrollstyrelsen tidigare som ovan

framhållits av praktiska skäl bestämt avstyrkt en dylik återbäring, då densamma

skulle vara förenad med betydande svårigheter, emedan uppgifter

saknas om såväl antalet växthusodlare som dessas bränsleförbrukning under

den ifrågasatta tidsperioden. Efter vad utredningen erfarit har kontrollstyrelsen

numera kommit till den uppfattningen, att en individuell retroaktiv

återbäring tekniskt skulle kunna genomföras på så sätt, att nedsättningen

av energiskatten för växthusodlarna under en viss tid framåt göres

något större än den nedsättning med 50 % som tillämpas enligt nu gällande

beslut. Härigenom skulle de enskilda växthusodlarna kunna erhålla en

ersättning motsvarande hälften av den energiskatt som erlagts under tiden

t. o. in. den 31 december 1958.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

9

En individuell restitution av energiskatten finner utredningen ur skilda

synpunkter vara att föredraga framför en kollektiv, och utredningen vill

därför förorda en dylik. Om emellertid en individuell återbäring icke skulle

visa sig genomförbar finner utredningen angeläget att möjligheterna till en

kollektiv återbäring till näringsutövarna prövas. Det bör i detta sammanhang

erinras om att denna form av restitution redan nu tillämpas i fråga

om skatt å bensin, som förbrukas för drift av inom trädgårdsnäringen använda

jordfräsar. Trädgårdsnäringsutredningen är beredd att senare om så

befinnes önskvärt framföra sina synpunkter beträffande dispositionen av

eventuellt kollektivt restituerade medel.

Utskottet

Som framgår av den lämnade redogörelsen har genom Kungl. Maj :ts beslut

energiskatten på bränsle, som av handelsträdgårdsmästare med yrkesmässig

växthusodling förbrukas för växthusuppvärmning, nedsatts med 50

procent från och med den 1 januari 1959. I förevarande motioner har yrkats,

att riksdagen måtte besluta dels att i princip medgiva att ett belopp,

motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven växthusodling under

år 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, må kollektivt restitueras till

näringsutövarna, dels att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag

angående det belopp som skäligen bör ifrågakomma ävensom de ändamål

vartill medlen må disponeras med beaktande av de i motionerna framförda

synpunkterna. Som skäl för dessa yrkanden har motionärerna bland

annat framhållit, att växthusodlarna intill den 1 januari 1959 fått vidkännas

en skattebelastning, som betydligt översteg genomsnittet för industrien

1 allmänhet och som var väsentligt hårdare än vad som förutsattes vid riksdagsbeslutet

i energiskattefrågan.

Kungl. Maj :ts beslut i ärendet grundar sig bland annat på ett av kontrollstyrelsen

avgivet yttrande, vari framhålles att skattenedsättningen på grund

av de betydande kontrollsvårigheterna icke borde givas retroaktiv verkan.

En individuell restitution synes enligt vad som anförts av energiskattenämnden

bli alltför omständlig och kostnadskrävande, såvida man icke släpper

kravet på att restitutionen skall ske med hälften av vad var och en av de

restitutionsberättigadc faktiskt erlagt i energiskatt. Icke heller motionärerna

har ansett att ett individuellt restitutionsförfarande vore lämpligt i förevarande

fall, och de har därför förordat en kollektiv återbäring.

Enligt utskottets uppfattning lär det icke vara möjligt att i efterhand

konstatera i vilken mån energiskatten i detta fall slutligt burits av näringsidkarna.

Då ifrågavarande period kännetecknats av kraftigt fallande

bränslepriser och då växthusodlingen i vart fall till viss del omfattar produkter,

för vilka efterfrågan är mindre priskänslig, är det sannolikt att

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. 2 avd. Nr 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

energiskatten i betydande utsträckning kunnat övervältras på konsumenterna.

Mot den bakgrunden synes det mindre lämpligt att den från och med

den 1 januari 1959 gällande skattenedsättningen gives retroaktiv verkan

på sätt som föreslagits i motionerna. Det bör även framhållas, att frågan i

vad mån det är motiverat att med allmänna medel förstärka stödet till

trädgårdsnäringen torde komma att redovisas av den pågående trädgårdsnäringsutredningen.

Under åberopade av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte avslå motionerna 1:350 och 11:417.

Stockholm den 23 april 1959

På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Närvarande:

från bevillningsutskottet: herrar Hagberg, Gustaf Elofsson,

Hellebladh, Kronstrand, Wirmark, Brandt i Aspabruk, Kollberg, Allard,

Forsberg och Stiernstedt;

från jordbruksutskottet: herrar Pettersson i Dahl, Nord, Hjalmar

Nilsson, Jonsson i Strömsund, Lindström, Antby, Hedström, Franzén,

Hseggblom och Johanson i Västervik.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 2 år 1959

11

Reservation

av herrar Pettersson i Dahl, Hagberg, Gustaf Elof sson, Kollberg, Stiernstedt,

Nord, Antbij, Franzén och Hseggblom, vilka ansett att utskottet bort

tillstyrka motionerna 1:350 och 11:417 samt att därför utskottets utlåtande

och hemställan bort lyda sålunda:

»Som framgår... (lika med utskottet) ... kollektiv återbäring.

Kungl. Maj :ts förenämnda beslut innebär en bekräftelse på att trädgårdsnäringen

tillhör den grupp företag med särskilt bränslekrävande produktion,

som enligt riksdagens beslut bör erhålla nedsättning av skattesatsen.

I de fall då skattenedsättning med stöd av 10 § energiskatteförordningen

medgivits industriföretag har nedsättningen regelmässigt givits retroaktiv

verkan. Mot den bakgrunden synes det utskottet skäligt att även

den beslutade skattenedsättningen för växthusodlingen gives retroaktiv

karaktär. Då ett individuellt restitutionsförfarande skulle bli alltför administrativt

tungrott och kostnadskrävande förordar utskottet i enlighet med

motionärernas förslag, att ett belopp, motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt

bedriven växthusodling under år 1958 erlagts i energiskatt på bränsle,

kollektivt restitueras till näringsutövarna. Det bör — såsom också

föreslagits i motionerna — uppdragas åt trädgårdsnäringsutredningen att

närmare pröva hur restitutionsmedlen skall disponeras för att bäst tjäna näringsutövarnas

intressen. Vid denna prövning synes de av motionärerna

anförda synpunkterna böra särskilt beaktas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:350 och 11:417

måtte

1) besluta att i princip medgiva att ett belopp, motsvarande

hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven växthusodling

under 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, må kollektivt

restitueras till näringsutövarna;

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

och förslag angående dels det belopp som skäligen bör ifrågakomma

och dels de ändamål vartill medlen må disponeras

med beaktande av de i motionerna framförda synpunkterna.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.