Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler.
1959-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:16, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959
1
flr 16
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 285 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och II: 356 av herr Larsson
i Luttra m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att ägare av
allmänna samlingslokaler måtte befrias från erläggande av garantiskatt samt
skatt för inkomst, som uppkommer genom lokalernas upplåtande för sitt
ändamål.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 356.
Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantages från skatteplikt
för garantibelopp — förutom vissa staten eller kommuner och andra menigheter
tillhöriga fastigheter — bl. a.: under punkten g) nykterhetsföreningars
byggnader, därest byggnaderna är avsedda för nämnda föreningars
verksamhet såsom sådana, samt under punkten h) sammanslutningar eller
enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, museer och s. k. soldathem.
Därest under bl. a. nämnda punkter angiven fastighet jämväl användes
för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes
åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av
fastighetens värde.
Jämlikt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
frikallas ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 § 1 mom.
kommunalskattelagen, från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom
dess begagnande för de i samma moment avsedda ändamål.
Vid 1950 års riksdag väcktes motionsvis yrkanden av i huvudsak samma
innebörd som de i förevarande motioner framställda. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna
under hänvisning till att Kungl. Maj:t genom beslut den 17 mars 1950
bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med
uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen
in. m. samt att enligt direktiven för de sakkunniga bl. a.
frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen därvid skulle upptagas
till prövning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 10
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959
De sakkunniga, vilka antagit benämningen skattelagssakkunniga, avlämnade
den 12 februari 1953 en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen
(SOU 1953:8), däri de sakkunniga föreslog en teknisk
omläggning av denna beskattning. De sakkunnigas förslag blev i allt väsentligt
genomfört genom lagstiftning vid 1953 års riksdag. Nyssnämnda
vid 1956 års riksdag uppmärksammade spörsmål hade ej upptagits till
närmare övervägande av de sakkunniga. Denna och vissa andra speciella
frågor om ändring i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande
fastighetsbeskattningen förklarade sig de sakkunniga skola upptaga till
behandling senare.
Vid såväl 1954 som 1956 års riksdagar framställdes motionsvis yrkanden
syftande till lättnader i beskattningen av organisationer som förvaltar allmänna
samlingslokaler. I sina av riksdagen godkända betänkanden nr
55/1954 och nr 18/1956 avstyrkte bevillningsutskottet motionerna under
hänvisning till att frågan om fastighetsbeskattningen av allmänna samlingslokaler
hänskjutits till utredning av skattelagssakkunniga. I anledning av
ett vid tidigare tillfälle framfört yrkande om sänkning av skattesatsen för
vissa såsom ekonomiska föreningar registrerade ideella föreningar, däribland
folketshusföreningar och bygdegårdsföreningar, erinrade vidare 1954
års bevillningsutskott om det i proposition nr 187 samma år framlagda
förslaget till förordning om fondskatt, vilket förslag senare med endast
smärre ändringar antogs av riksdagen. Genom denna förordning bereddes
möjlighet för bl. a. ekonomiska föreningar, som förvaltade fastigheter, att
på fördelaktigare villkor i skattehänseende än tidigare upplösa företagen.
Om folketshusföreningar samt bygdegårdsföreningar, som drevs såsom ekonomiska
föreningar, med begagnande av denna möjlighet ombildade sig till
ideella föreningar, skulle statlig inkomstskatt i fortsättningen komma att
utgå enligt den för sådana föreningar gällande lägre skattesatsen av 15 procent,
varjämte dubbelbeskattning av föreningarnas inkomst inte skulle komma
i fråga.
Chefen för finansdepartementet har jämlikt bemyndigande den 27 juni
1957 tillkallat 1957 års fastighetsskaltesakkunniga för att verkställa utredning
om fastighetsbeskattningens avveckling. Med hänsyn till av 1957 års
riksdag uttalade önskemål har i direktiven för utredningen framhållits att
utredningsarbetet bör slutföras inom sådan tid att proposition i ämnet kan
föreläggas 1960 års riksdag.
Jämlikt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 6 februari 1959 har chefen för
socialdepartementet tillkallat utredningsmän för att verkställa utredning
angående de driftsekonomiska betingelserna för statsbelånade allmänna
samlingslokaler samt därmed sammanhängande spörsmål. Av direktiven för
utredningsmännen må här återges följande.
Det är angeläget, att prövningen av de planer för finansiering av samlingslokalernas
drift- och kapitalkostnader, som huvudmännen har att förete
i samband med att låneansökan inges, grundas på ett så säkert underlag
som möjligt. Utredningsmännen bör därför undersöka utgångspunkter och
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959
3
tillvägagångssätt vid ifrågavarande prövning samt på grundval av vunna
erfarenheter om de faktiska finansieringsförutsättningarna utarbeta riktlinjer
härför. Detta torde förutsätta en genomgång och analys av tillgängligt
räkenskapsmaterial avseende samlingslokaler av olika typ och på orter
med skilda förutsättningar i fråga om befolknings- och bebyggelsestrukturen.
Även de sannolika tendenserna beträffande utvecklingen av befolkningens
intresse och efterfrågan, när det gäller samlingslokaler, måste beaktas.
I de förevarande motionerna har inledningsvis erinrats om att vissa ganska
betydande kategorier av samlingslokaler enligt gällande lagstiftning är
befriade från skattskyldighet. Vidare har påpekats att de allmänna samlingslokalerna
mestadels är belastade med hög skuldsättning. Betydande
belopp åtgår därför till betalning av räntor och amorteringar. De senare
är icke avdragsgilla vid beskattningen. Vad som åtgår till amorteringar beskattas
följaktligen såsom inkomst vid såväl statlig som kommunal inkomstskatt.
Av olika anledningar har svårigheterna att finansiera de allmänna
samlingslokalernas drift på senare tid blivit alltmer påtagliga. Skulle dessa
svårigheter öka, föreligger risk för att föreningarna icke förmår uppfylla
sina förpliktelser utan anser sig nödsakade överlåta till kommunen och staten
att helt ta hand om samlingslokalerna och deras drift. En sådan utveckling
skulle vara mycket olycklig för alla parter. Enligt motionärernas mening
hör den av dem förordade skattefriheten omfatta sådana allmänna samlingslokaler
som avses i § 1 i Kungl. Maj :ts kungörelse om statslån för anordnande
av allmänna samlingslokaler m. m. (SFS 367/1957).
Motionärerna finner det inkonsekvent att bygdegårdar och folketshus,
vilka utan inskränkningar står till förfogande för bygdens folk, skall vara
skattskyldiga, medan t. ex. nykterhetsrörelsernas, kyrkliga och frikyrkliga
in. fl. samlingslokaler är befriade från skatt. Det erinras vidare bl. a. om
1952 års riksdagsbeslut rörande befrielse för folketshusförening, bygdegårdsförening
och liknande sammanslutning från att erlägga gåvoskatt. Nöjesskatteförordningen
har också vid olika tillfällen ändrats för att medge
de allmänna samlingslokalernas ägare lättnader i nöjesbeskattningen.
Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att ägare av allmänna
samlingslokaler måtte befrias från fastighetsbeskattning samt skatt för inkomst
genom lokalernas upplåtande för sitt ändamål.
Någon generell bestämmelse om skattefrihet för organisationer som tillhandahåller
allmänna samlingslokaler finns inte. Däremot har vissa organisationer,
t. ex. nykterhetsföreningar och sammanslutningar, som äger
kyrkobyggnader, befriats från skatteplikt vid fastighetsbeskattningen för
byggnader som är avsedda för sammanslutningarnas verksamhet som sådana.
Nämnda organisationer är också befriade från skatt för den inkomst som
uppkommit genom lokalernas begagnande för det ändamål som föranlett
befrielsen från fastighetsbeskattning.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är såväl frågan om beskattningen
av de allmänna samlingslokalerna som frågan om de driftsekonomiska
betingelserna för statsbelånade sådana lokaler för närvarande föremål
för utredning. Sålunda har skattelagssakkunniga att pröva om och i
vilken utsträckning fastighet, varå uppförts allmän samlingslokal, bör hänföras
till icke skattepliktig fastighet. Nämnas må att andra likartade spörsmål
jämväl överlämnats till skattelagssakkunniga för utredning. De sakkunnigas
utredning i detta hänseende är i sin tur beroende av 1957 års fastighetsskattesakkunnigas
utredning om fastighetsbeskattningens avveckling,
vilken utredning torde komma att slutföras under innevarande år. Utredningen
om samlingslokalernas driftsekonomiska betingelser har nyligen tillsatts
av chefen för socialdepartementet. Då utredningen enligt direktiven har
att undersöka de faktiska finansieringsförutsättningarna beträffande samlingslokalerna
torde den även komma att belysa frågan om samlingslokalernas
beskattning.
Enligt utskottets mening bör resultatet av de sålunda pågående utredningarna
rörande de allmänna samlingslokalerna avvaktas innan en ändring sker
i beskattningen av desamma. På grund härav avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 285 av herr Hjalmar Nilsson
m. fl. och II: 356 av herr Larsson i Luttra m. fl. angående
viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wolgast och Hellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,
Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Engkvist, Larsson i Luttra, Asp, Rydén
och de Jounge.
Reservation
av herr Larsson i Luttra.
590351 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.