Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

1959-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:16, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959

1

flr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 285 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och II: 356 av herr Larsson

i Luttra m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att ägare av

allmänna samlingslokaler måtte befrias från erläggande av garantiskatt samt

skatt för inkomst, som uppkommer genom lokalernas upplåtande för sitt

ändamål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 356.

Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantages från skatteplikt

för garantibelopp — förutom vissa staten eller kommuner och andra menigheter

tillhöriga fastigheter — bl. a.: under punkten g) nykterhetsföreningars

byggnader, därest byggnaderna är avsedda för nämnda föreningars

verksamhet såsom sådana, samt under punkten h) sammanslutningar eller

enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, museer och s. k. soldathem.

Därest under bl. a. nämnda punkter angiven fastighet jämväl användes

för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes

åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av

fastighetens värde.

Jämlikt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt

frikallas ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 § 1 mom.

kommunalskattelagen, från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom

dess begagnande för de i samma moment avsedda ändamål.

Vid 1950 års riksdag väcktes motionsvis yrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de i förevarande motioner framställda. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna

under hänvisning till att Kungl. Maj:t genom beslut den 17 mars 1950

bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med

uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen

in. m. samt att enligt direktiven för de sakkunniga bl. a.

frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen därvid skulle upptagas

till prövning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959

De sakkunniga, vilka antagit benämningen skattelagssakkunniga, avlämnade

den 12 februari 1953 en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen

(SOU 1953:8), däri de sakkunniga föreslog en teknisk

omläggning av denna beskattning. De sakkunnigas förslag blev i allt väsentligt

genomfört genom lagstiftning vid 1953 års riksdag. Nyssnämnda

vid 1956 års riksdag uppmärksammade spörsmål hade ej upptagits till

närmare övervägande av de sakkunniga. Denna och vissa andra speciella

frågor om ändring i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande

fastighetsbeskattningen förklarade sig de sakkunniga skola upptaga till

behandling senare.

Vid såväl 1954 som 1956 års riksdagar framställdes motionsvis yrkanden

syftande till lättnader i beskattningen av organisationer som förvaltar allmänna

samlingslokaler. I sina av riksdagen godkända betänkanden nr

55/1954 och nr 18/1956 avstyrkte bevillningsutskottet motionerna under

hänvisning till att frågan om fastighetsbeskattningen av allmänna samlingslokaler

hänskjutits till utredning av skattelagssakkunniga. I anledning av

ett vid tidigare tillfälle framfört yrkande om sänkning av skattesatsen för

vissa såsom ekonomiska föreningar registrerade ideella föreningar, däribland

folketshusföreningar och bygdegårdsföreningar, erinrade vidare 1954

års bevillningsutskott om det i proposition nr 187 samma år framlagda

förslaget till förordning om fondskatt, vilket förslag senare med endast

smärre ändringar antogs av riksdagen. Genom denna förordning bereddes

möjlighet för bl. a. ekonomiska föreningar, som förvaltade fastigheter, att

på fördelaktigare villkor i skattehänseende än tidigare upplösa företagen.

Om folketshusföreningar samt bygdegårdsföreningar, som drevs såsom ekonomiska

föreningar, med begagnande av denna möjlighet ombildade sig till

ideella föreningar, skulle statlig inkomstskatt i fortsättningen komma att

utgå enligt den för sådana föreningar gällande lägre skattesatsen av 15 procent,

varjämte dubbelbeskattning av föreningarnas inkomst inte skulle komma

i fråga.

Chefen för finansdepartementet har jämlikt bemyndigande den 27 juni

1957 tillkallat 1957 års fastighetsskaltesakkunniga för att verkställa utredning

om fastighetsbeskattningens avveckling. Med hänsyn till av 1957 års

riksdag uttalade önskemål har i direktiven för utredningen framhållits att

utredningsarbetet bör slutföras inom sådan tid att proposition i ämnet kan

föreläggas 1960 års riksdag.

Jämlikt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 6 februari 1959 har chefen för

socialdepartementet tillkallat utredningsmän för att verkställa utredning

angående de driftsekonomiska betingelserna för statsbelånade allmänna

samlingslokaler samt därmed sammanhängande spörsmål. Av direktiven för

utredningsmännen må här återges följande.

Det är angeläget, att prövningen av de planer för finansiering av samlingslokalernas

drift- och kapitalkostnader, som huvudmännen har att förete

i samband med att låneansökan inges, grundas på ett så säkert underlag

som möjligt. Utredningsmännen bör därför undersöka utgångspunkter och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959

3

tillvägagångssätt vid ifrågavarande prövning samt på grundval av vunna

erfarenheter om de faktiska finansieringsförutsättningarna utarbeta riktlinjer

härför. Detta torde förutsätta en genomgång och analys av tillgängligt

räkenskapsmaterial avseende samlingslokaler av olika typ och på orter

med skilda förutsättningar i fråga om befolknings- och bebyggelsestrukturen.

Även de sannolika tendenserna beträffande utvecklingen av befolkningens

intresse och efterfrågan, när det gäller samlingslokaler, måste beaktas.

I de förevarande motionerna har inledningsvis erinrats om att vissa ganska

betydande kategorier av samlingslokaler enligt gällande lagstiftning är

befriade från skattskyldighet. Vidare har påpekats att de allmänna samlingslokalerna

mestadels är belastade med hög skuldsättning. Betydande

belopp åtgår därför till betalning av räntor och amorteringar. De senare

är icke avdragsgilla vid beskattningen. Vad som åtgår till amorteringar beskattas

följaktligen såsom inkomst vid såväl statlig som kommunal inkomstskatt.

Av olika anledningar har svårigheterna att finansiera de allmänna

samlingslokalernas drift på senare tid blivit alltmer påtagliga. Skulle dessa

svårigheter öka, föreligger risk för att föreningarna icke förmår uppfylla

sina förpliktelser utan anser sig nödsakade överlåta till kommunen och staten

att helt ta hand om samlingslokalerna och deras drift. En sådan utveckling

skulle vara mycket olycklig för alla parter. Enligt motionärernas mening

hör den av dem förordade skattefriheten omfatta sådana allmänna samlingslokaler

som avses i § 1 i Kungl. Maj :ts kungörelse om statslån för anordnande

av allmänna samlingslokaler m. m. (SFS 367/1957).

Motionärerna finner det inkonsekvent att bygdegårdar och folketshus,

vilka utan inskränkningar står till förfogande för bygdens folk, skall vara

skattskyldiga, medan t. ex. nykterhetsrörelsernas, kyrkliga och frikyrkliga

in. fl. samlingslokaler är befriade från skatt. Det erinras vidare bl. a. om

1952 års riksdagsbeslut rörande befrielse för folketshusförening, bygdegårdsförening

och liknande sammanslutning från att erlägga gåvoskatt. Nöjesskatteförordningen

har också vid olika tillfällen ändrats för att medge

de allmänna samlingslokalernas ägare lättnader i nöjesbeskattningen.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats att riksdagen måtte besluta

sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att ägare av allmänna

samlingslokaler måtte befrias från fastighetsbeskattning samt skatt för inkomst

genom lokalernas upplåtande för sitt ändamål.

Någon generell bestämmelse om skattefrihet för organisationer som tillhandahåller

allmänna samlingslokaler finns inte. Däremot har vissa organisationer,

t. ex. nykterhetsföreningar och sammanslutningar, som äger

kyrkobyggnader, befriats från skatteplikt vid fastighetsbeskattningen för

byggnader som är avsedda för sammanslutningarnas verksamhet som sådana.

Nämnda organisationer är också befriade från skatt för den inkomst som

uppkommit genom lokalernas begagnande för det ändamål som föranlett

befrielsen från fastighetsbeskattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1959

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är såväl frågan om beskattningen

av de allmänna samlingslokalerna som frågan om de driftsekonomiska

betingelserna för statsbelånade sådana lokaler för närvarande föremål

för utredning. Sålunda har skattelagssakkunniga att pröva om och i

vilken utsträckning fastighet, varå uppförts allmän samlingslokal, bör hänföras

till icke skattepliktig fastighet. Nämnas må att andra likartade spörsmål

jämväl överlämnats till skattelagssakkunniga för utredning. De sakkunnigas

utredning i detta hänseende är i sin tur beroende av 1957 års fastighetsskattesakkunnigas

utredning om fastighetsbeskattningens avveckling,

vilken utredning torde komma att slutföras under innevarande år. Utredningen

om samlingslokalernas driftsekonomiska betingelser har nyligen tillsatts

av chefen för socialdepartementet. Då utredningen enligt direktiven har

att undersöka de faktiska finansieringsförutsättningarna beträffande samlingslokalerna

torde den även komma att belysa frågan om samlingslokalernas

beskattning.

Enligt utskottets mening bör resultatet av de sålunda pågående utredningarna

rörande de allmänna samlingslokalerna avvaktas innan en ändring sker

i beskattningen av desamma. På grund härav avstyrker utskottet de föreliggande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 285 av herr Hjalmar Nilsson

m. fl. och II: 356 av herr Larsson i Luttra m. fl. angående

viss skattefrihet för allmänna samlingslokaler icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,

Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wolgast och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Engkvist, Larsson i Luttra, Asp, Rydén

och de Jounge.

Reservation

av herr Larsson i Luttra.

590351 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.