Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 maj 1955

1959-02-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:17, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 maj 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

1

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse

av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till

lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 21 november 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 27, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående

ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27

maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I samband med 1955 års reform av företagsbeskattningen infördes vissa

begränsningar i rätten för företagarna att nedskriva varulager. Därvid maximerades

nedskrivningarna i princip till 60 procent av lagrets värde. Enligt

1955 års regler skulle sålunda lagret upptagas till minst 40 procent av värdet.

Bestämmelserna skulle tillämpas första gången vid 1960 års taxering.

För mellanliggande år medgavs övergångsvis längre gående nedskrivningar.

För 1958 och 1959 års taxeringar bestämdes sålunda högsta tillåtna nedskrivning

i princip till 70 procent.

I propositionen föreslås att det fulla ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler

uppskjutes till 1961 års taxering och att vid 1960 års taxering

varulagret skall få värderas enligt samma regler som gäller vid 1958 och 1959

års taxeringar.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna

till lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkten 4 av övergångsbestämmelserna till

lagen den 27 maj 1955 om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr It

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

(Nuvarande lydelse)

4. Oaktat bestämmelserna i punkt

1 av anvisningarna till 41 § skola vid

taxering i första instans i sin helhet

tillämpas från och med år 1957, skola

för de beskattningsår beträffande vilka

taxering verkställes åren 1957—

1959 följande särskilda bestämmelser

gälla vid tillämpning av femte

stycket i nämnda anvisningspunkt.

Vid utgången av nyssnämnda beskattningsår

må lagret icke upptagas

till belopp understigande i det följande

angiven procentuell andel av lagrets

i nyssnämnda stycke av sagda

anvisningspunkt angivna värde, nämligen
såvitt

angår det beskattningsår, för

vilket taxering i första instans verkställes

år 1957, tjugu procent av lagrets

värde; samt

såvitt angår de beskattningsår, för

vilka taxering i första instans verkställes

åren 1958 och 1959, trettio procent

av lagrets värde.

(Föreslagen lydelse)

4. Oaktat bestämmelserna i punkt

1 av anvisningarna till 41 § skola vid

taxering i första instans i sin helhet

tillämpas från och med år 1957, skola

för de beskattningsår beträffande vilka

taxering verkställes åren 1957—

1960 följande särskilda bestämmelser

gälla vid tillämpning av femte

stycket i nämnda anvisningspunkt.

Vid utgången av nyssnämnda beskattningsår

må lagret icke upptagas

till belopp understigande i det följande

angiven procentuell andel av lagrets

i nyssnämnda stycke av sagda

anvisningspunkt angivna värde, nämligen
såvitt

angår det beskattningsår, för

vilket taxering i första instans verkställes

år 1957, tjugu procent av lagrets

värde; samt

såvitt angår de beskattningsår, för

vilka taxering i första instans verkställes

åren 1958—1960, trettio procent

av lagrets värde.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 384 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 462 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, att det lägsta värde

till vilket varulager vid beskattningsårets utgång må upptagas skall fastställas

till 30 procent av lagrets anskaffningsvärde eller, därest återanskaffningsvärdet

å balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall

efter avdrag för inkurans, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till härför erforderlig författningsändring;

2) de likalydande motionerna 1:385 av herr Bengtson m. fl. och 11:460

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av

propositionen nr 27 måtte uttala, att nuvarande huvudregel om värdering

av varulager till lägst 30 procent av värdet må gälla, så länge nuvarande

konjunkturläge består»; ävensom

3) de likalydande motionerna I: 386 av herr Aastrup m. fl. och II: 461 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte med ändring av vad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

3

Kungl. Maj:t föreslagit i proposition nr 27 besluta, att den nedre gränsen

för värdering av varulager vid beskattningen bestämmes till 30 procent av

värdet i den permanenta lagstiftningen, och således avslå det i propositionen

framlagda förslaget att varulager skall värderas till lägst 40 procent av

värdet fr. o. m. 1961 års taxering, samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 460—462.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 3.

Gällande bestämmelser in. in., s. 3—6.

Departementschefen, s. 6—8.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:384 och 11:462 uttalas bl. a.

att en uppskrivning av varulagren från 30 till 40 procent skulle få följder,

som enligt motionärernas mening inte kan accepteras. Den skulle innebära,

att beskattningen fick retroaktiv karaktär så till vida, att under en följd av

år kumulerade orealiserade värdestegringsvinster, vilka inte har något samband

med verkställda affärstransaktioner och vilka uppkommit vid ett tilllämpande

av värderingsregler som varit lagligt tillåtna, togs till beskattning.

I möjligaste mån bör man från beskattning undantaga orealiserade värdestegringsvinster

på vad som kan betecknas såsom ett normallager. Vinsten

är här av rent fiktiv natur. Redan dessa principiella skäl anser motionärerna

tala mot en uppskrivning av varulagervärdena från 30 till 40 procent.

Därtill kommer, att kostnadsläget inom industrien är mycket högt uppdrivet

i vårt land. Även på längre sikt är det därför, med hänsyn till angelägenheten

att hålla vår produktion och därmed vår sysselsättning på en hög

nivå, påkallat att ej genomdriva en varulageruppskrivning, som ytterligare

skulle skärpa företagens svårigheter. En utebliven uppskrivning av varulagren

skulle vara av betydelse även för den mindre företagsamheten, vilken

för närvarande arbetar under mycket svåra villkor.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:385 och 11:46 0

framhåller att en uppskrivning av varulagren från 30 till 40 procent skulle

drabba alla företag, som använt sig av mellankommunala prövningsnämndens

medgivande att hålla lagren i 30 procent. Uppskrivningen synes motionärerna

kunna genomföras först vid ett förbättrat konjunkturläge. För närvarande

skulle eu sådan uppskrivning medföra likviditetssvårigheter för

många företag och därmed begränsning av investeringarna och som följd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

därav ökade sysselsättningssvårigheter. Mot bakgrunden härav bör riksdagens

ställningstagande till den föreliggande propositionen inte innefatta något

ståndpunktstagande i fråga om vilka bestämmelser, som skall gälla för

varulagervärderingen vid 1961 års taxering och därefter. Riksdagen bör i

stället uttala, att bestämmelsen om värdering av varulager till 30 procent

av värdet må gälla, så länge nuvarande konjunkturläge består. Det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att pröva denna fråga ytterligare och framlägga för

riksdagen de förslag, som kan erfordras.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:386 och

II : 4 6 1 har erinrats om att det ekonomiska läget sedan drygt ett år tillbaka

kännetecknas av en tydlig konjunktur avmattning med arbetslöshet.

Att nu kraftigt skärpa varulagervärderingsreglerna skulle uppenbarligen

allvarligt förvärra läget. Men även sett på längre sikt skulle ett ikraftträdande

av den skatteskärpning, som nu av regeringen föreslås uppskjuten

ett år, medföra en försvagning av företagens möjligheter att hålla sysselsättningen

uppe. För den närmaste framtiden kommer nämligen våra egna

möjligheter att bevara en tillfredsställande sysselsättningsnivå att vara direkt

beroende av det svenska produktionslivets konkurrensförmåga gentemot

utlandet, d. v. s. avsättningsmöjligheterna framför allt på utlandsmarknaden

men även inom landet i konkurrens med utländska företag. Det

är inte bara de nu till exportnäringarna koncentrerade avsättnings- och sysselsättningssvårigheterna

som visar detta. Även de europeiska integrationsplanerna,

vilkas förverkligande nu börjat inom den s. k. sexmaktsgruppen,

gör det nödvändigt att det svenska produktionslivets konkurrensförmåga

starkes. För att nå detta mål förutsättes — som ett led i en allmän produktions-

och sysselsättningsfrämjande politik -—- gynnsamma betingelser för

ett gott företagssparande, som underlättar förnyelse och rationalisering av

produktionsapparaten.

Utskottet

Vid 1955 års riksdag beslöts ändrade regler rörande företagsbeskattningen.

Beträffande värdering av varulager innebär dessa att den tidigare i princip

fria nedskrivningsrätten ersatts med bestämmelser av innebörd att lagret i

beskattningshänseende inte får upptagas till lägre belopp än 40 procent av

anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet å balansdagen. Med tillämpning

av endera av två supplementärregler kan dock i särskilda fall lägre lagervärden

godtagas. För att bereda företagen möjlighet att anpassa sig till de nya

bestämmelserna beslöts, att huvudregeln för varulagervärderingen skulle

träda i kraft successivt under ett antal år. Sålunda gällde att lagret för beskattningsåret

1956 fick värderas till lägst 20 procent av värdet och lagret

för beskattningsåret 1957 till lägst 30 procent av värdet. Sistnämnda procentsats

skall även tillämpas beträffande varulagervärderingen vid utgången av

beskattningsåret 1958. Från och med beskattningsåret 1959, alltså från och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

5

med 1960 års taxering, skulle de nya bestämmelserna träda helt i kraft.

I den föreliggande propositionen föreslås att det fulla ikraftträdandet av

1955 års lagervärderingsregler uppskjutes ett år eller till 1961 års taxering.

Vid 1960 års taxering skall varulagret få värderas enligt samma regler som

gäller vid 1958 och 1959 års taxering, d. v. s. den högsta tillåtna nedskrivningen

blir i princip 70 procent.

I motionerna I: 384 och II: 462 samt motionerna I: 386 och II: 461 yrkas

att riksdagen i detta sammanhang måtte ompröva sitt ställningstagande beträffande

huvudregeln för varulagervärderingen och därvid besluta att nedskrivning

får ske till lägst 30 procent av lagrets värde. I motionerna I: 385

och II: 460 åter hemställes att riksdagen måtte uttala att 30-procentsregeln

skall gälla så länge nuvarande konjunkturläge består.

Motionsyrkanden rörande varulagervärderingen prövades senast av 1958

års B-riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr B 14 uttalade bevillningsutskottet

därvid — i anledning av yrkande om förlängning av övergångstiden

-— att skälen för en sådan förlängning måste vägas mot de synpunkter

av praktisk natur, som talade för att övergångstiden inte gjordes

alltför lång. Utskottet fann emellertid att den under senaste tiden inträdda

förändringen i konjunkturbilden gjort att de betänkligheter, som av praktiska

skäl kunde hysas mot en alltför lång övergångstid, borde vika. I rådande

konjunkturläge kunde en uppskrivning av varulagren, på sätt förutsättes

enligt gällande övergångsbestämmelser, för vissa företag vara förenad

med sådana nackdelar att det ur allmän synpunkt framstod som välbetänkt

att förlänga anpassningstiden. Då emellertid beslut i frågan inte behövde

fattas förrän vid 1959 års riksdag, och utskottet hade sig bekant att Kungl.

Maj :t hade för avsikt att då framlägga proposition i ärendet, föranledde motionsyrkandet

ingen riksdagens åtgärd.

Departementschefen har — i likhet med bevillningsutskottet vid 1958 års

B-riksdag — som motiv för uppskov med ikraftträdandet av huvudregeln vid

varulagervärderingen anfört skäl av konjunkturpolitisk art. Utskottet delar

departementschefens uppfattning att anpassningen till de nya reglerna i vissa

fall kan medföra påfrestningar på företagens likviditet, vilket i sin tur kan

få till följd en begränsning av ur allmän synpunkt önskvärda investeringar.

Inte minst av arbetsmarknadspolitiska skäl bör en sådan konsekvens undvikas.

Utskottet tillstyrker på grund härav att övergångstiden före det

fulla ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler förlänges ett år. Huruvida

ytterligare uppskov må befinnas erforderligt, kommer givetvis att bero

på konjunkturutvecklingen. Ställning härtill kan således inte tas för närvarande.

Emellertid förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet

följer utvecklingen och, om konjunkturförhållandena ger anledning därtill,

vidtar erforderliga åtgärder. Härmed anser sig utskottet ha besvarat det

i motionerna I: 385 och II: 460 framställda yrkandet.

Vad beträffar motionsyrkandena om att procenttalet för den nedre gränsen

för tillåten varulagernedskrivning permanent skulle bestämmas till 30,

får utskottet erinra om all motionsyrkanden av motsvarande innebörd prö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

vades av 1958 års B-riksdag. I förenämnda betänkande nr B 14 avstyrkte bevillningsutskottet

ifrågavarande motioner. Utskottet framhöll därvid att konjunkturen

visserligen syntes ha förändrats i förhållande till år 1955, då de

nya bestämmelserna antogs av riksdagen. En inte obetydlig avmattning hade

inträtt, och på vissa håll inom näringslivet hade man att kämpa mot svårigheter,

vilka inte alls eller endast i mindre grad gjorde sig gällande åren före

och omkring år 1955. Emellertid utgjorde detta enligt utskottets mening

knappast något skäl att ändra huvudregeln för varulagervärderingen. Utskottet

erinrade om att de nya företagsbeskattningsreglerna inte avsågs skola

tillämpas blott i högkonjunkturlägen, utan syftet var att skapa permanenta

bestämmelser som skulle göra tillfälliga ingripanden på beskattningsområdet

i huvudsak onödiga. Man gjorde dock en reservation för att det i extrema

högkonjunklurlägen kunde bli erforderligt att överväga speciella åtgärder.

Någon ändring av företagsbeskattningsreglerna med hänsyn till mindre förskjutningar

i konjunkturbilden förutsattes däremot inte.

För egen del vill utskottet framhålla att då utskottet ovan tillstyrkt ytterligare

uppskov med uppskrivning av varulagren till 40 procent av värdet,

har detta sin grund i att en sådan uppskrivning ur allmän synpunkt för närvarande

är förenad med vissa i det föregående närmare angivna olägenheter.

I princip anser utskottet att huvudregeln för varulagervärderingen inte

bör medge en längre gående nedskrivning än till 40 procent av värdet. Utskottet

är således av den meningen att — sedan väl den erforderliga uppskrivningen

skett — det torde komma att visa sig att för näringslivet i allmänhet

en 60-procentig nedskrivning är tillräcklig för det syfte nedskrivningen

främst avser att tjäna, nämligen att medge ett betryggande skydd

mot prisfallsrisk. Det må framhållas att genom särskilda regler sörjts för

att ytterligare prisfallsskydd kan beredas företag med särskilt priskänsliga

varor. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1: 884 och II: 462

samt motionerna I: 386 och II: 461.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 27 antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av punkten

4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 maj 1955

(nr 255) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

B) att de likalydande motionerna I: 385 av herr Bengtson

m. fl. och II: 460 av herr Hedlund m. fl. måtte anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört;

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 384 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 462 av herr Hjalmarson m. fl., samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959 7

2) de likalydande motionerna I: 386 av herr

och II: 461 av herr Ohlin m. fl.,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg*, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist*, Oscar Carlsson*

och Bengtson;

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Nilsson i

Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås, Gustafson

i Göteborg* och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Magnusson

i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna 1: 384 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 462 av herr

Hjalmarson m. fl. samt de likalydande motionerna 1:386 av herr Aastrup

m. fl. och II: 461 av herr Ohlin m. fl. ansett att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 27 och med bifall till ovannämnda motioner

antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar

till 41 §.

1. Inkomst av----särskilt stadgas.

För skattskyldig,---av följande.

Därest vinstresultatet---stadgade grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959

Den i — — — nedan sägs.

Lagret vid beskattningsårets utgång må icke upptagas till lägre belopp

än trettio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, därest återanskaffningsvärdet

å balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall

efter avdrag för inkurans.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre

belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av

de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må lagret

vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande

förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sjuttio procent av

sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens

utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvärdena

å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande

fall efter avdrag för inkurans. Föreligger sådant fall att sjuttio

procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets

utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet,

därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till

lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen

återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid

frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt

bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av

sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å

tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret

eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Därest

sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats,

skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av

värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren

icke gälla.

Utan avseende--- — vara påkallat.

Vad i---- såsom skäligt.

Avdrag för---skattskyldiga angivit.

Vid bestämmande---eget kapital.

När fråga —--skulle ifrågakommit.

Nedskrivning av---september beskattningsåret.

Vad här —---årets inkomst.

Har avverkningsrätt---influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, — — — till beskattning.

Motsvarande gäller —--års inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

B) att de likalydande motionerna I: 385 av herr Bengtson

m. fl. och II: 460 av herr Hedlund m. fl. måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

590352 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av punkten A av övergångsbestämmelserna till lagen s. 1 i texten