Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 maj 1955
1959-02-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:17, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 maj 1955
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
1
Nr 17
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 21 november 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 27, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående
ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27
maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I samband med 1955 års reform av företagsbeskattningen infördes vissa
begränsningar i rätten för företagarna att nedskriva varulager. Därvid maximerades
nedskrivningarna i princip till 60 procent av lagrets värde. Enligt
1955 års regler skulle sålunda lagret upptagas till minst 40 procent av värdet.
Bestämmelserna skulle tillämpas första gången vid 1960 års taxering.
För mellanliggande år medgavs övergångsvis längre gående nedskrivningar.
För 1958 och 1959 års taxeringar bestämdes sålunda högsta tillåtna nedskrivning
i princip till 70 procent.
I propositionen föreslås att det fulla ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler
uppskjutes till 1961 års taxering och att vid 1960 års taxering
varulagret skall få värderas enligt samma regler som gäller vid 1958 och 1959
års taxeringar.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna
till lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkten 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen den 27 maj 1955 om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr It
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
(Nuvarande lydelse)
4. Oaktat bestämmelserna i punkt
1 av anvisningarna till 41 § skola vid
taxering i första instans i sin helhet
tillämpas från och med år 1957, skola
för de beskattningsår beträffande vilka
taxering verkställes åren 1957—
1959 följande särskilda bestämmelser
gälla vid tillämpning av femte
stycket i nämnda anvisningspunkt.
Vid utgången av nyssnämnda beskattningsår
må lagret icke upptagas
till belopp understigande i det följande
angiven procentuell andel av lagrets
i nyssnämnda stycke av sagda
anvisningspunkt angivna värde, nämligen
såvitt
angår det beskattningsår, för
vilket taxering i första instans verkställes
år 1957, tjugu procent av lagrets
värde; samt
såvitt angår de beskattningsår, för
vilka taxering i första instans verkställes
åren 1958 och 1959, trettio procent
av lagrets värde.
(Föreslagen lydelse)
4. Oaktat bestämmelserna i punkt
1 av anvisningarna till 41 § skola vid
taxering i första instans i sin helhet
tillämpas från och med år 1957, skola
för de beskattningsår beträffande vilka
taxering verkställes åren 1957—
1960 följande särskilda bestämmelser
gälla vid tillämpning av femte
stycket i nämnda anvisningspunkt.
Vid utgången av nyssnämnda beskattningsår
må lagret icke upptagas
till belopp understigande i det följande
angiven procentuell andel av lagrets
i nyssnämnda stycke av sagda
anvisningspunkt angivna värde, nämligen
såvitt
angår det beskattningsår, för
vilket taxering i första instans verkställes
år 1957, tjugu procent av lagrets
värde; samt
såvitt angår de beskattningsår, för
vilka taxering i första instans verkställes
åren 1958—1960, trettio procent
av lagrets värde.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 384 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 462 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, att det lägsta värde
till vilket varulager vid beskattningsårets utgång må upptagas skall fastställas
till 30 procent av lagrets anskaffningsvärde eller, därest återanskaffningsvärdet
å balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall
efter avdrag för inkurans, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderlig författningsändring;
2) de likalydande motionerna 1:385 av herr Bengtson m. fl. och 11:460
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 27 måtte uttala, att nuvarande huvudregel om värdering
av varulager till lägst 30 procent av värdet må gälla, så länge nuvarande
konjunkturläge består»; ävensom
3) de likalydande motionerna I: 386 av herr Aastrup m. fl. och II: 461 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte med ändring av vad
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
3
Kungl. Maj:t föreslagit i proposition nr 27 besluta, att den nedre gränsen
för värdering av varulager vid beskattningen bestämmes till 30 procent av
värdet i den permanenta lagstiftningen, och således avslå det i propositionen
framlagda förslaget att varulager skall värderas till lägst 40 procent av
värdet fr. o. m. 1961 års taxering, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 460—462.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 3.
Gällande bestämmelser in. in., s. 3—6.
Departementschefen, s. 6—8.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:384 och 11:462 uttalas bl. a.
att en uppskrivning av varulagren från 30 till 40 procent skulle få följder,
som enligt motionärernas mening inte kan accepteras. Den skulle innebära,
att beskattningen fick retroaktiv karaktär så till vida, att under en följd av
år kumulerade orealiserade värdestegringsvinster, vilka inte har något samband
med verkställda affärstransaktioner och vilka uppkommit vid ett tilllämpande
av värderingsregler som varit lagligt tillåtna, togs till beskattning.
I möjligaste mån bör man från beskattning undantaga orealiserade värdestegringsvinster
på vad som kan betecknas såsom ett normallager. Vinsten
är här av rent fiktiv natur. Redan dessa principiella skäl anser motionärerna
tala mot en uppskrivning av varulagervärdena från 30 till 40 procent.
Därtill kommer, att kostnadsläget inom industrien är mycket högt uppdrivet
i vårt land. Även på längre sikt är det därför, med hänsyn till angelägenheten
att hålla vår produktion och därmed vår sysselsättning på en hög
nivå, påkallat att ej genomdriva en varulageruppskrivning, som ytterligare
skulle skärpa företagens svårigheter. En utebliven uppskrivning av varulagren
skulle vara av betydelse även för den mindre företagsamheten, vilken
för närvarande arbetar under mycket svåra villkor.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:385 och 11:46 0
framhåller att en uppskrivning av varulagren från 30 till 40 procent skulle
drabba alla företag, som använt sig av mellankommunala prövningsnämndens
medgivande att hålla lagren i 30 procent. Uppskrivningen synes motionärerna
kunna genomföras först vid ett förbättrat konjunkturläge. För närvarande
skulle eu sådan uppskrivning medföra likviditetssvårigheter för
många företag och därmed begränsning av investeringarna och som följd
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
därav ökade sysselsättningssvårigheter. Mot bakgrunden härav bör riksdagens
ställningstagande till den föreliggande propositionen inte innefatta något
ståndpunktstagande i fråga om vilka bestämmelser, som skall gälla för
varulagervärderingen vid 1961 års taxering och därefter. Riksdagen bör i
stället uttala, att bestämmelsen om värdering av varulager till 30 procent
av värdet må gälla, så länge nuvarande konjunkturläge består. Det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att pröva denna fråga ytterligare och framlägga för
riksdagen de förslag, som kan erfordras.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:386 och
II : 4 6 1 har erinrats om att det ekonomiska läget sedan drygt ett år tillbaka
kännetecknas av en tydlig konjunktur avmattning med arbetslöshet.
Att nu kraftigt skärpa varulagervärderingsreglerna skulle uppenbarligen
allvarligt förvärra läget. Men även sett på längre sikt skulle ett ikraftträdande
av den skatteskärpning, som nu av regeringen föreslås uppskjuten
ett år, medföra en försvagning av företagens möjligheter att hålla sysselsättningen
uppe. För den närmaste framtiden kommer nämligen våra egna
möjligheter att bevara en tillfredsställande sysselsättningsnivå att vara direkt
beroende av det svenska produktionslivets konkurrensförmåga gentemot
utlandet, d. v. s. avsättningsmöjligheterna framför allt på utlandsmarknaden
men även inom landet i konkurrens med utländska företag. Det
är inte bara de nu till exportnäringarna koncentrerade avsättnings- och sysselsättningssvårigheterna
som visar detta. Även de europeiska integrationsplanerna,
vilkas förverkligande nu börjat inom den s. k. sexmaktsgruppen,
gör det nödvändigt att det svenska produktionslivets konkurrensförmåga
starkes. För att nå detta mål förutsättes — som ett led i en allmän produktions-
och sysselsättningsfrämjande politik -—- gynnsamma betingelser för
ett gott företagssparande, som underlättar förnyelse och rationalisering av
produktionsapparaten.
Utskottet
Vid 1955 års riksdag beslöts ändrade regler rörande företagsbeskattningen.
Beträffande värdering av varulager innebär dessa att den tidigare i princip
fria nedskrivningsrätten ersatts med bestämmelser av innebörd att lagret i
beskattningshänseende inte får upptagas till lägre belopp än 40 procent av
anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet å balansdagen. Med tillämpning
av endera av två supplementärregler kan dock i särskilda fall lägre lagervärden
godtagas. För att bereda företagen möjlighet att anpassa sig till de nya
bestämmelserna beslöts, att huvudregeln för varulagervärderingen skulle
träda i kraft successivt under ett antal år. Sålunda gällde att lagret för beskattningsåret
1956 fick värderas till lägst 20 procent av värdet och lagret
för beskattningsåret 1957 till lägst 30 procent av värdet. Sistnämnda procentsats
skall även tillämpas beträffande varulagervärderingen vid utgången av
beskattningsåret 1958. Från och med beskattningsåret 1959, alltså från och
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
5
med 1960 års taxering, skulle de nya bestämmelserna träda helt i kraft.
I den föreliggande propositionen föreslås att det fulla ikraftträdandet av
1955 års lagervärderingsregler uppskjutes ett år eller till 1961 års taxering.
Vid 1960 års taxering skall varulagret få värderas enligt samma regler som
gäller vid 1958 och 1959 års taxering, d. v. s. den högsta tillåtna nedskrivningen
blir i princip 70 procent.
I motionerna I: 384 och II: 462 samt motionerna I: 386 och II: 461 yrkas
att riksdagen i detta sammanhang måtte ompröva sitt ställningstagande beträffande
huvudregeln för varulagervärderingen och därvid besluta att nedskrivning
får ske till lägst 30 procent av lagrets värde. I motionerna I: 385
och II: 460 åter hemställes att riksdagen måtte uttala att 30-procentsregeln
skall gälla så länge nuvarande konjunkturläge består.
Motionsyrkanden rörande varulagervärderingen prövades senast av 1958
års B-riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr B 14 uttalade bevillningsutskottet
därvid — i anledning av yrkande om förlängning av övergångstiden
-— att skälen för en sådan förlängning måste vägas mot de synpunkter
av praktisk natur, som talade för att övergångstiden inte gjordes
alltför lång. Utskottet fann emellertid att den under senaste tiden inträdda
förändringen i konjunkturbilden gjort att de betänkligheter, som av praktiska
skäl kunde hysas mot en alltför lång övergångstid, borde vika. I rådande
konjunkturläge kunde en uppskrivning av varulagren, på sätt förutsättes
enligt gällande övergångsbestämmelser, för vissa företag vara förenad
med sådana nackdelar att det ur allmän synpunkt framstod som välbetänkt
att förlänga anpassningstiden. Då emellertid beslut i frågan inte behövde
fattas förrän vid 1959 års riksdag, och utskottet hade sig bekant att Kungl.
Maj :t hade för avsikt att då framlägga proposition i ärendet, föranledde motionsyrkandet
ingen riksdagens åtgärd.
Departementschefen har — i likhet med bevillningsutskottet vid 1958 års
B-riksdag — som motiv för uppskov med ikraftträdandet av huvudregeln vid
varulagervärderingen anfört skäl av konjunkturpolitisk art. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att anpassningen till de nya reglerna i vissa
fall kan medföra påfrestningar på företagens likviditet, vilket i sin tur kan
få till följd en begränsning av ur allmän synpunkt önskvärda investeringar.
Inte minst av arbetsmarknadspolitiska skäl bör en sådan konsekvens undvikas.
Utskottet tillstyrker på grund härav att övergångstiden före det
fulla ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler förlänges ett år. Huruvida
ytterligare uppskov må befinnas erforderligt, kommer givetvis att bero
på konjunkturutvecklingen. Ställning härtill kan således inte tas för närvarande.
Emellertid förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
följer utvecklingen och, om konjunkturförhållandena ger anledning därtill,
vidtar erforderliga åtgärder. Härmed anser sig utskottet ha besvarat det
i motionerna I: 385 och II: 460 framställda yrkandet.
Vad beträffar motionsyrkandena om att procenttalet för den nedre gränsen
för tillåten varulagernedskrivning permanent skulle bestämmas till 30,
får utskottet erinra om all motionsyrkanden av motsvarande innebörd prö
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
vades av 1958 års B-riksdag. I förenämnda betänkande nr B 14 avstyrkte bevillningsutskottet
ifrågavarande motioner. Utskottet framhöll därvid att konjunkturen
visserligen syntes ha förändrats i förhållande till år 1955, då de
nya bestämmelserna antogs av riksdagen. En inte obetydlig avmattning hade
inträtt, och på vissa håll inom näringslivet hade man att kämpa mot svårigheter,
vilka inte alls eller endast i mindre grad gjorde sig gällande åren före
och omkring år 1955. Emellertid utgjorde detta enligt utskottets mening
knappast något skäl att ändra huvudregeln för varulagervärderingen. Utskottet
erinrade om att de nya företagsbeskattningsreglerna inte avsågs skola
tillämpas blott i högkonjunkturlägen, utan syftet var att skapa permanenta
bestämmelser som skulle göra tillfälliga ingripanden på beskattningsområdet
i huvudsak onödiga. Man gjorde dock en reservation för att det i extrema
högkonjunklurlägen kunde bli erforderligt att överväga speciella åtgärder.
Någon ändring av företagsbeskattningsreglerna med hänsyn till mindre förskjutningar
i konjunkturbilden förutsattes däremot inte.
För egen del vill utskottet framhålla att då utskottet ovan tillstyrkt ytterligare
uppskov med uppskrivning av varulagren till 40 procent av värdet,
har detta sin grund i att en sådan uppskrivning ur allmän synpunkt för närvarande
är förenad med vissa i det föregående närmare angivna olägenheter.
I princip anser utskottet att huvudregeln för varulagervärderingen inte
bör medge en längre gående nedskrivning än till 40 procent av värdet. Utskottet
är således av den meningen att — sedan väl den erforderliga uppskrivningen
skett — det torde komma att visa sig att för näringslivet i allmänhet
en 60-procentig nedskrivning är tillräcklig för det syfte nedskrivningen
främst avser att tjäna, nämligen att medge ett betryggande skydd
mot prisfallsrisk. Det må framhållas att genom särskilda regler sörjts för
att ytterligare prisfallsskydd kan beredas företag med särskilt priskänsliga
varor. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1: 884 och II: 462
samt motionerna I: 386 och II: 461.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 27 antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av punkten
4 av övergångsbestämmelserna till lagen den 27 maj 1955
(nr 255) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
B) att de likalydande motionerna I: 385 av herr Bengtson
m. fl. och II: 460 av herr Hedlund m. fl. måtte anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört;
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 384 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 462 av herr Hjalmarson m. fl., samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959 7
2) de likalydande motionerna I: 386 av herr
och II: 461 av herr Ohlin m. fl.,
måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg*, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist*, Oscar Carlsson*
och Bengtson;
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Nilsson i
Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås, Gustafson
i Göteborg* och Andersson i Essvik.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1: 384 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 462 av herr
Hjalmarson m. fl. samt de likalydande motionerna 1:386 av herr Aastrup
m. fl. och II: 461 av herr Ohlin m. fl. ansett att utskottet bort hemställa,
A) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 27 och med bifall till ovannämnda motioner
antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
Anvisningar
till 41 §.
1. Inkomst av----särskilt stadgas.
För skattskyldig,---av följande.
Därest vinstresultatet---stadgade grunder.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1959
Den i — — — nedan sägs.
Lagret vid beskattningsårets utgång må icke upptagas till lägre belopp
än trettio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, därest återanskaffningsvärdet
å balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall
efter avdrag för inkurans.
Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet
och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre
belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av
de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må lagret
vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sjuttio procent av
sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens
utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvärdena
å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans. Föreligger sådant fall att sjuttio
procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets
utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet,
därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till
lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid
frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt
bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av
sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å
tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret
eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Därest
sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats,
skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av
värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke gälla.
Utan avseende--- — vara påkallat.
Vad i---- såsom skäligt.
Avdrag för---skattskyldiga angivit.
Vid bestämmande---eget kapital.
När fråga —--skulle ifrågakommit.
Nedskrivning av---september beskattningsåret.
Vad här —---årets inkomst.
Har avverkningsrätt---influtna likviden.
Om beskattningsmyndighet, — — — till beskattning.
Motsvarande gäller —--års inkomstberäkning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
B) att de likalydande motionerna I: 385 av herr Bengtson
m. fl. och II: 460 av herr Hedlund m. fl. måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.
590352 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av punkten A av övergångsbestämmelserna till lagen s. 1 i texten