Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av sparandet m. m.

1959-03-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:18, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av sparandet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

1

Nr IS

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa åtgärder till främjande av sparandet m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 33 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 46 av

herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1959—1963 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning

(bostadskonio) må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000

kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra

sammanlagt 12 000 kronor.

3 §.

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget

hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten

att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej

utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att

bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke ultagits före utgången av år 1968,

skola upptagas till beskattning vid 1969 års taxering.

1 Biltang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

5 §■

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

2) Förslag

till

Lag angående ändring av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse samt att till 46 § samma

lag skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400

kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre

belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av

de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

4 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959 3

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande

1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten,

må han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering,

dock högst med ett belopp av 700 kronor och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker

och andra penninginrättningar innestående medel.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1960 eller tidigare år.

B) de likalydande motionerna I: 157 av fru Segerstedt-Wiberg och fröken

Andersson samt 11:200 av fru Wallerius-Gunne m. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring av 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. Avdrag med 600 kronor må vidare

åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed

jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande eller av

den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans

vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. I intet fall må

dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar

mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

C) de likalydande motionerna I: 284 av herr Eric Carlsson och II: 355 av

herr Fälldin, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att den som i

samband med försäljningen av eget hem eller annan fastighet tager förmånen

av fri bostad må äga deklarera förmån på sätt i motionen förordas,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 46, II: 200 och II: 355.

Fysisk person, som haft intäkt av kapital, äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av förvaltningskostnaderna, utöver avdrag

för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 300 kronor. Har den skattskyldige

nnder beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra

maken, får makarna tillsammans åtnjuta avdrag med 600 kronor. Högre

avdrag än som motsvarar skillnaden mellan bruttointäkten och förvaltningskostnaderna

må dock inte i något fall medges.

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet räknas såsom avdragsgill

driftkostnad enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen bl. a. utgivna

undantagsförmåner samt vidare pensioner, periodiska understöd eller därmed

jämförliga periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning

å fastigheten. Av 31 och 32 §§ samma lag framgår att den som kommit

i åtnjutande av undantagsförmån eller periodisk intäkt, för vilken givaren

är berättigad till avdrag, är skyldig att upptaga värdet därav såsom

intäkt av tjänst.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1958 har

chefen för finansdepartementet tillkallat utredningsmän med uppdrag att

verkställa utredning rörande ytterligare åtgärder för att stimulera det personliga

sparandet. Av direktiven för utredningen må här återges följande.

Ett flertal initiativ för att åstadkomma ett stegrat personligt sparande

har redan tagits både av statsmakterna och av privata institutioner och

sammanslutningar. Här kan nämnas ungdomens organiserade lönsparande,

som pågått sedan slutet av 1940-talet och som är föremål för särskild stimulans

genom den vinstutlottning vartill riksdagen beviljar medel. En

intensifierad kampanj för detta lönsparande inleddes under fjolåret. I ett

flertal sparinstituts regi pågår vidare sedan en tid tillbaka ett organiserat

bostads- och aktiesparande. Möjligheten att öka bostadssparandet genom

snabbare amorteringar prövas i den nu pågående kredilmarknadsutredningen.

I sammanhanget bör också nämnas den i fjol beslutade höjningen

av skatteavdraget för kapitalinkomster.

De redan företagna åtgärderna kan emellertid behöva kompletteras i olika

avseenden. Jag vill i detta sammanhang erinra om att bevillningsutskottet

med anledning av flera i ämnet väckta motioner vid 1957 års riksdag hemställde,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning

rörande åtgärder för att stimulera sparandet (betänkande nr 32).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

5

Utredningens uppgift angavs skola vara att undersöka lämpligheten av och

möjligheterna för att uppmuntra nysparande. Som exempel härpå nämndes

skattefria insättningar på sparkonto och stimulans av olika typer av målsparande,

t. ex. bostadssparande. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen

(skr. nr 180/1957).

Frågan om ytterligare sparstimulerande åtgärder torde nu böra allsidigt

och förutsättningslöst utredas av särskilda sakkunniga. Olika alternativ

bör övervägas — utländska förebilder kan härvid eventuellt vara

till hjälp — och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande närmare

studeras. Allsidigheten i utredningen innebär bl. a. också att de samhällsekonomiska

och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen

om möjligt kartlägges. Med hänsyn till statsfinansernas ansträngda läge

måste gränsen för sparfrämjande åtgärder via skattepolitiken under alla

förhållanden dragas ganska snävt. Därtill kommer, att åtgärder av denna

art är förenade med svårbemästrade problem. Det måste nämligen beaktas,

att dylika åtgärder kan beröra ett mycket stort antal skattskyldiga och att

redan av denna anledning tekniskt invecklade anordningar knappast kan

komma ifråga.

Utredningen bör söka bedöma de ifrågasatta åtgärdernas effekt på hushållens

och statens sparande var för sig samt för sparandet i samhällsekonomin

i dess helhet. Förutsättningarna för att komma fram till en åtminstone

grov uppskattning av storleksordningen av de olika effekterna är nu

gynnsammare än tidigare, eftersom konjunkturinstitutet nyligen färdigställt

en utredning om hushållens sparvanor, belyst med ett statistiskt

material, som bör kunna bli till direkt nytta för utredningen. Samråd bör i

erforderlig utsträckning äga rum med stabiliseringsutredningen och kreditmarknadsutredningen.

Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid

beskattningen har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Senast prövades frågan av 1958 års B-riksdag i anledning av motionsyrkanden

av i huvudsak samma innebörd som de, vilka nu föreligger

i motionerna 1:33 och 11:46. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr

B 16 avstyrkte bevillningsutskottet motionerna under erinran om att den

av 1957 års riksdag begärda utredningen rörande åtgärder för att stimulera

sparandet under hösten 1958 igångsatts. Det kunde förväntas att de i motionerna

framförda förslagen till stimulans av sparandet skulle komma att

prövas av utredningen. Enligt utskottets uppfattning borde denna prövning

avvaktas innan definitiv ställning togs till frågan om förslagen borde genomföras.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här anföras följande.

I de likalydande motionerna 1:33 och 11:46 framhålles hl. a.

att en inventering av möjligheterna att stimulera och öka det personliga

sparandet är angelägen, och motionärerna hälsar med tillfredsställelse att

eu utredning i detta syfte igångsatts under 1958. Denna utredning kan emellertid

inte beräknas föranleda förslag till riksdagen förrän 1960 om ens

då. Av denna anledning framlägges redan nu följande förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

1) Bostadssparande. Den som under ett eller flera av åren 1959—1963 insätter

medel i bank på särskilt bostadskonto upp till ett sammanlagt belopp

av högst 6 000 kronor för ensamstående och 12 000 kronor för gifta

skall få göra avdrag härför i deklarationen. Om medlen användes för förvärv

av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening, blir

skattebefrielsen definitiv. Bostaden kan uppföras även på jordbruksfastighet.

2) Egnahemssparande. Den som under beskattningsåret amorterat å skuld

på egnahemsfastigliet eller bostadsrättslägenhet mer än 1,5 procent av fastighetens

taxeringsvärde respektive den del av fastighetens taxeringsvärde

som belöper på lägenheten skall få avdrag för det överskjutande beloppet,

dock högst för 700 kronor.

3) Aktiesparande. De viktigaste orsakerna till den nuvarande bristen på

riskvilligt kapital torde bl. a. vara den starka penningvärdeförsämringen

och det under senaste decenniet ständigt stigande skattetrycket. Därvid torde

dubbelbeskattningen ha i hög grad medverkat. För närvarande beskattas

aktiebolagens vinst statligt och kommunalt med sammanlagt mellan 55 och

60 procent. Dessutom beskattas aktieutdelning som inkomst och träffas således

av den kraftiga marginalbeskattningen. Den praktiska formen för skapandet

av det önskvärda riskvilliga kapitalet är aktiesparandet. Allt flera

människor bör stimuleras att placera åtminstone en del av sina sparmedel

i aktier eller andelar i ekonomiska föreningar. En metod att åstadkomma

ett ökat intresse bland allmänheten för aktie- respektive andelssparande

vore att genomföra en speciell skattefrihet för avkastningen av aktier och

andelar. Tanken att medge skattefrihet för viss inkomst av kapital är redan

accepterad i det svenska skattesystemet, önskvärdheten att erhålla ett

på bred bas utspritt, långfristigt riskvilligt sparkapital motiverar emellertid

en utvidgning av avdragsrätten vad gäller avkastningen av kapital då

avkastningen härrör från aktier och andelar i ekonomiska föreningar. Avkastningen

av aktier bör därför i fortsättningen befrias från inkomstskatt

intill ett belopp av 200 kronor för ensamstående och 400 kronor för äkta

makar.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:157 och 11:200

erinrar inledningsvis om att avdrag för försäkringspremier medges s. k.

ofullständiga familjer med samma belopp som för gifta, d. v. s. högst 600

kronor. Beträffande sparavdraget för inkomst av kapital gäller däremot

att ofullständiga familjer får avdrag med högst samma belopp som ensamstående,

300 kr. Motionärerna framhåller att den främsta säkerhetsfaktorn,

när det gäller barnens försörjning och uppfostran, utgörs av föräldrarnas

arbetskraft. I de familjer där ansvaret för barnens försörjning och uppfostran

av olika skäl Adlar på endast en av föräldrarna föreligger särskild anledning

att genom sparande försöka i görligaste mån säkerställa barnens

försörjning för det fall att familjeförsörjaren drabbas av sjukdom eller arbetslöshet

eller i händelse av hans frånfälle. På grund härav har exempel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

1

vis många änkor sökt undvika, att efter maken utfallet livförsäkringsbelopp

förbrukas och i stället sökt placera medlen i bank såsom en viss

säkerhet för i första hand barnens försörjning därest hon själv skulle bli

oförmögen att arbeta. Enligt motionärernas mening finns intet bärande

skäl för att det högre avdragsbeloppet endast skulle gälla sparande i form

av försäkring och inte annat sparande.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 284 och

II: 355 har uttalats att det fall att skattskyldigs kapitalavkastning inte

utgöres av kontanter utan av förmån inte är tillfredsställande reglerat i

gällande skattelagstiftning. Sådant fall föreligger exempelvis när en småbrukare

eller egnahemsägare på sin ålders höst försäljer sin fastighet med

undantag för rätt till fri bostad under sin återstående levnad. Detta undantag

innebär alltid ett reducerat pris vid försäljningen. I många fall — i

synnerhet om fastigheten rustats upp under senare år, vilket medfört ökad

skuldbelastning — innebär försäljningen att köparen övertager säljarens

lån, och den senares enda behållning blir just förmånen av fri bostad under

återstående levnad. Enligt nu gällande bestämmelser skall säljaren i

detta fall i sin inkomstdeklaration såsom inkomst upptaga värdet av fri

bostad med ledning av de normer som länsstyrelsen varje år fastställer.

Detta belopp skall upptagas såsom inkomst av tjänst. När förmånen inte

har något samband med prestation eller utfört arbete kan man ifrågasätta,

huruvida det är riktigt att förmånen redovisas på detta sätt. I realiteten

är ju denna förmån direkt jämförbar med inkomst av kapital, då en försäljning

av fastigheten utan undantagsförmån skulle inneburit ett högre

försäljningspris. Merlikviden hade kunnat placeras i bank eller aktier och

avkastningen skulle ha redovisats under inkomst av kapital. Som en följd

härav borde undantagsförmåner, uppkomna i samband med försäljning

av egendom redovisas under sistnämnda inkomstslag. I så fall skulle vederbörande

ha möjlighet att utnyttja schablonavdraget i likhet med skattskyldiga,

som har avkastning av kapital i form av utdelning eller ränteinkomster.

Utskottet

I de förevarande motionerna har föreslagits åtgärder i syfte alt främja

sparandet eller eljest berörande det nu gällande från inkomst av kapital

medgivna s. k. sparavdraget om högst 300 kronor för ensamstående och 600

kronor för gifta.

Vad först angår motionerna I: 33 och II: 46 framställes däri yrkanden om

viss skattefrihet för bostadssparande, egnahemssparande och aktiesparande,

vilken skattefrihet avses skola medges vid sidan av det nyssnämnda generella

sparavdraget. Utskottet vill erinra om att motsvarande yrkanden prövades

senast av 1958 års B-riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr B 16 avstyrkte bevillningsutskottet de då väckta yrkandena under erinran

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

om att den av 1957 års riksdag begärda utredningen om åtgärder för att

stimulera sparandet igångsatts under hösten 1958. Det kunde förväntas att

de ifrågavarande förslagen till stimulans av sparandet skulle komma att

prövas av utredningen. Enligt utskottets uppfattning borde denna prövning

avvaktas innan definitiv ställning togs till frågan om förslagen borde genomföras.

Enligt utskottets mening föreligger inte anledning för riksdagen att frångå

den av 1958 års B-riksdag intagna ståndpunkten beträffande förslagen

om bostads-, egnahems- och aktiesparande. På grund härav avstyrker utskottet

motionerna I: 33 och II: 46.

I motionerna I: 157 och II: 200 yrkas att ensamstående skattskyldig med

hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, skall

likställas med gift skattskyldig i fråga om rätten till nu gällande sparavdrag,

d. v. s. avdrag skulle kunna ske med högst 600 kronor. Motionärerna

framhåller att då ansvaret för barnet i detta fall vilar på endast en av

föräldrarna särskild anledning föreligger att genom sparande söka säkerställa

barnets försörjning och uppfostran.

Enligt utskottets uppfattning får även detta yrkande, som delvis syftar

till att främja sparandet, sägas omfattas av nyssnämnda utredning om sparstimulerande

åtgärder. I utredningens uppgift ingår nämligen att undersöka

om redan företagna åtgärder i syfte att uppmuntra det personliga sparandet

behöver kompletteras i olika avseenden. I sak vill utskottet erinra om att

det sparavdrag som för närvarande högst kan medges ensamstående skattskyldig,

nämligen 300 kronor, i nuvarande ränteläge motsvarar ett kapital

av ca 6 000 kronor. Såvitt utskottet kan förstå torde för den i motionerna

avsedda kategorien skattskyldiga sparkapital utöver detta belopp mera sällan

förekomma. Med visst fog kan därför påstås alt de ensamstående barnförsörjarna

redan åtnjuter erforderlig skattefrihet för avkastning av sitt

sparkapital. Det sparande som kan ske utöver nyssnämnda gränsbelopp är

det möjligt att göra i barnets namn. Om barnet — såsom i allmänhet är

fallet — inte har inkomster till sådant belopp att skatteplikt uppkommer,

blir avkastningen av kapitalet helt skattefri. Även om barnet åsättes beskattningsbar

inkomst, blir avkastningen av sparande skattefri intill ett belopp

av 300 kronor. Särskilt om avsikten är att kapitalet skall användas för

barnets undervisning och uppfostran synes det utskottet naturligt att visst

sparande sker i barnets namn. Vad som i motionerna anförts rörande överförmyndarens

tillsyn och de i anledning härav förefintliga praktiska svårigheterna

för förmyndaren att disponera det i barnets namn insatta sparkapitalet

bör enligt utskottets mening inte påverka ställningstagandet till det

nu föreliggande spörsmålet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionerna

I: 157 och II: 200.

Utskottet har slutligen att behandla motionerna I: 284 och II: 355. Häri

yrkas att skattskyldig, som i samband med försäljning av fastighet förbe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959 9

hållit sig undantagsförmån i form av fri bostad, skall äga rätt att upptaga

förmånens värde såsom inkomst av kapital. För närvarande skall värdet

redovisas såsom inkomst av tjänst. Genom en sådan ändring skulle berörda

skattskyldiga erhålla möjlighet att från värdet av bostadsförmånen tillgodoföra

sig sparavdraget.

Såsom motionärerna framhållit kan ett visst inslag av kapitalavkastning

stundom sägas känneteckna sådan bostadsförmån. Detsamma gäller även

undantagsförmåner i övrigt och vissa andra inkomster, vilka nu hänföres

till inkomst av tjänst, t. ex. på grund av privat försäkring utfallande pensionsbelopp

och livräntor. Att överföra beskattningen av dylika inkomster

till inkomst av kapital enbart för att möjliggöra ett ökat utnyttjande av

sparavdraget, vars främsta syfte är att stimulera till nysparande, synes

emellertid inte böra komma i fråga. Utskottet avstyrker på grund härav

även motionerna I: 284 och II: 355.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 33 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 46 av herr Hjalmarson m. fl. om vissa åtgärder för

främjande av bostadssparande in. m.,

2) de likalydande motionerna I: 157 av fru SegerstedtWiberg

och fröken Andersson samt 11:200 av fru Wallerius-Gunne

in. fl. om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. kommunalskattelagen,

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 284 av herr Eric Carlsson

och II: 355 av herr Fälldin angående beskattningen i

visst fall av förmånen av fri bostad,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Söderquist,

Oscar Carlsson, Bengtson, Wärnberg, Hellebladh och Mattsson;

samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Christenson

i Malmö, Asp och Andersson i Essvik.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 18

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1959

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka —

under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 33'' av herr

Ewerlöf m. fl. och II: 46 av herr Hjalmarson m. fl. — ansett att utskottet

under punkten 1) bort hemställa,

1) att riksdagen måtte för sin del antaga i motionerna

I: 33 och II: 46 intagna förslag till

A) förordning om bostadssparande samt

B) lag angående ändring av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

II) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Bengtson, Mattsson, Nilsson i

Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Christenson i Malmö, vilka

— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 157

av fru Segerstedt-Wiberg och fröken Andersson samt II: 200 av fru Wallerius-Gunne

in. fl. — ansett att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

2) att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till 39 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

4 mom. Vad i 3 mom. stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket stått

under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

HD av herrar Bengtson, Mattsson och Vigelsbo.

690856 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.