Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag.
1959-03-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:19, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1959
1
Nr 19
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av förordnanden
om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag.
I en den 16 januari 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 39, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att godkänna Kungl. Maj :ts förordnanden den 19 och den
30 december 1958 angående uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Med stöd av förordningen den 15 mars 1957 (nr 79) angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift har Kungl. Maj :t genom beslut den 19
december 1958 förordnat om minimitullar för vissa varor av textilmaterial
in. m. Kungl. Maj :t har vidare, med stöd av samma förordning, genom beslut
den 30 december 1958 förordnat om minimitullar för vissa artiklar av porslin.
Förordnandena har trätt i kraft den 1 januari 1959. I den föreliggande
propositionen underställes förordnandena riksdagen för godkännande.
Beträffande de enskilda varuslag, som omfattas av förordnandena, torde
få nämnas följande.
Damstrumpor av nglonsilke eller liknande syntetiska fibrer (ur 60.03 A)
Den i 1958 års tulltaxa fastställda tull satsen för damstrumpor av nylonsilke
eller liknande syntetiska fibrer utgör 15 % av värdet. Genom förordnandet
av den 19 september 1958 fastställdes en minimitull av kr. 6: 25 per
dussin par; denna tull fick dock i intet fall överstiga 25 % av varans värde.
Den ifrågavarande minimitullen ävensom maximeringen av densamma har
intagits oförändrade i förordnandet den 19 december 1958.
Vissa underkläder och överkläder av trikå (ur 60.0å C och 60.05 C)
För trikåvaror (under- och överkläder) av annat material än silke eller
ull tillämpades före den 1 januari 1959 i allmänhet minimitullar av kr.
3: 50 eller 4: 50 per kg. I den nya tulltaxan utgör tullen på nämnda varor
15 % av värdet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1059. 7 samt. Nr 19
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1959
I förordnandet den 19 december 1958 bär under- och överkläder av trikå
av annat material än syntetiskt eller konstgjort silke eller ull upptagits med
en minimitull av kr. 4: — per kg.
Yllevävnader samt res- och sängfiltar (53.11 B, 53.12, 53.13 och ur 62.01)
Den i 1958 års tulltaxa fastställda tullsatsen för yllevävnader utgör 14 %
av värdet. För vävnader av tagel eller andra grova djurhår har fastställts en
tullsats av 13 % av värdet och samma procentsats gäller även i fråga om resoch
sängfiltar.
För ifrågavarande vävnader och filtar har i förordnandet den 19 december
1958 upptagits en minimitull av kr. 4: — respektive kr. 3: — per kg.
Rayonsilke samt vävnader, trikå och band av rayonsilke (51.01 B, 51.0b B,
53.11 d, 55.09 A, 56.07 A, 58.05 B 2, 59.11 B, ur 59.13 B, 60.0b B och 60.05 B)
Den tullsats, som i tulltaxan fastställts för rayonsilke och produkter därav,
utgör i allmänhet 20 % av värdet. För vissa trikåvaror och vissa band
är tullsatsen 17 respektive 18 % av värdet. För samtliga hithörande varuslag
tillämpades före den 1 januari 1959 vikttullar varierande mellan kr.
2: — och kr. 12: — per kg.
I förordnandet den 19 december 1958 har minimivikttullar upptagits för
nu angivna varuslag enligt följande. För rayonsilke utgör minimivikttullen
kr. 1: 50 per kg, för cordväv kr. 1: 75 per kg, för hel sidenvävnader samt
för andra vävnader vägande mindre än 200 gram per m2, för trikå och för
andra band än elastiska kr. 7: — per kg samt för övriga vävnader och elastiska
band kr. 5: — per kg.
Gummiringar (bO.ll B)
Den i tulltaxan fastställda tullsatsen för gummiringar utgör 13 % av värdet.
Före den 1 januari 1959 tillämpades för gummiringar vikttullar av varierande
storlek. För exempelvis bildäck var vikttullen kr. 1: — per kg med
en maximering till 16 % av värdet.
I förordnandet den 19 december 1958 har för gummiringar upptagits en
minimivikttull av 85 öre per kg.
Artiklar av porslin och andra keramiska material (ur 69.11 och ur 69.12)
Den tullsats, som i den nya tulltaxan fastställts för bords-, hushålls- och
toalettartiklar av porslin samt av andra keramiska material, utgör 13 % av
värdet. För prydnadsartiklar (69.13) gäller samma tullsats. Före den 1 januari
1959 tillämpades på detta varuområde vikttullar av varierande storlek.
För två- eller flerfärgade bords-, hushålls- och toalettartiklar utgjorde vikttullen,
i fråga om porslinsvaror, 75 öre per kg, och, beträffande varor av
andra keramiska material, 25 öre per kg.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1959
3
I förordnandet den 30 december 1958 har för två- eller flerfärgade bords-,
hushålls- och toalettartiklar av porslin upptagits en minimivikttull av 75
öre per kg och för motsvarande artiklar av andra keramiska material en
minimivikttull av 25 öre per kg.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande
av departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.
Redan under riksdagsbehandlingen av den nya tulltaxa, som trädde i kraft
vid årsskiftet 1958/59 aktualiserades frågan om provisorisk förstärkning av
tullskyddet mot sådan import som sker till anmärkningsvärt låga priser. I
anslutning till de uttalanden som därvid gjordes av riksdagens bevillningsutskott
har under hösten 1958 en rad framställningar gjorts till Kungl. Maj :t
om införande av minimivikttullar enligt förordningen den 15 mars 1957 angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
Behovet av skydd mot underpriskonkurrensen från utlandet har gjort
sig gällande inom flera varuområden. Särskilt märkbart har detta behov varit
för textilindustriens produkter. De konkurrensförhållanden — såväl på
den svenska marknaden som på utländska marknader — som för närvarande
är för handen i fråga om flera av denna industris produkter är sådana, att
särskilda åtgärder tills vidare ej kan undvikas till skydd mot skadlig lågprisimport.
Det förtjänar i detta sammanhang framhållas att det nordiska
ekonomiska samarbetsutskottet i sin i september 1958 framlagda tilläggsrapport
beträffande i synnerhet textilvaror konstaterat att minimivikttullar kan
vara av stort värde som skydd mot import av angivet slag.
Genom förordnandet den 19 december 1958 beläggs från och med den 1
januari 1959 de mest utsatta varorna inom textilområdet med minimitull.
För flera av dessa varor utgick minimitull eller vanlig vikttull av minst samma
storlek redan före den 31 december 1958. Detta gäller damnylonstrumpor,
bomullstrikå samt rayonsilke och produkter därav. Förhållandena i
fråga om dessa varor är sådana att såsom skydd mot underprisimport kvantitetstullar
måste bibehållas även efter sagda dag. Vad angår de enskilda tullsatserna
torde få hänvisas till den förut lämnade redogörelsen. I detta sammanhang
torde endast böra understrykas att vid införandet av minimivikttullarna
på rayonområdet en justering nedåt — i vissa fall en relativt kraftig
sådan — skett av de före årsskiftet utgående vikttullarna. Endast på ylleområdet
innebär förordnandet att minimivikttull införes för varor som icke
redan före årsskiftet var belagda med sådan tull eller vanlig vikttull. Beslutet
har motiverats av ylleindustriens synnerligen trängda läge. Minimivikttullen
har i enlighet med kommerskollegii förslag upptagits till kr. 4:—- per kg för vävnader och till kr. 3: — per kg för filtar. — Genom förordnandet
den 19 december 1958 har vidare den för gummiringar fastställda värdetull
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1959
satsen av 13 % av värdet kompletterats med en minimivikttull av 85 öre per
kg. Denna komplettering har skett i anslutning till den genom samma beslut
införda minimivikttullen för cordgarn och cordväv av rayon.
Jämväl i fråga om porslinsindustriens produkter har underprisimporten
medfört ogynnsamma återverkningar för den inhemska industrien, ej minst
i fråga om arbetskraftens sysselsättning. Denna import har varit kännbar i
synnerhet beträffande två- eller flerfärgade hushållsartiklar av porslin eller
fajans. I detta läge har det ansetts ofrånkomligt att såsom skett genom förordnandet
den 30 december 1958 tills vidare såsom minimivikttullar för dessa
varuslag bibehålla de före årsskiftet tillämpade vikttullarna.
De genom förordnandena den 19 och den 30 december 1958 beslutade minimitullarna
är avsedda att ha provisorisk karaktär. Förordnandena har
därför ej tidsbegränsats utan angivits skola gälla tills vidare. Därest riksdagen
godkänner förordnandena, torde detta få anses innefatta rätt för Kungl.
Maj :t att, när förhållandena det medgiver, meddela beslut om upphävande av
förordnandena helt eller delvis.
Vad särskilt beträffar frågan om giltighetstiden för de minimitullar som
införts för vissa textilvaror bör beaktas att i november 1958 tillsatts en statlig
kommitté för att verkställa en skyndsam utredning rörande textilindustriens
konkurrenskraft på längre sikt. En fortsatt tillämpning av minimitullar
för textilvarorna torde böra prövas jämväl mot bakgrunden av kommitténs
undersökningar.
Utskottet. I den föreliggande propositionen har Kungl. Maj :t underställt
riksdagen den 19 och den 30 december 1958 fattade beslut om minimitullar
för vissa varuslag att tillämpas från årsskiftet 1958/59. Besluten, som
meddelats med stöd av förordningen den 15 mars 1957 (nr 79) angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift, innebär att vissa för underpriskonkurrens
från utlandet särskilt känsliga varor erhåller en förstärkning
av det tullskydd 1958 års tulltaxa erbjuder.
För flera av de varor, vilka omfattas av förordnandet den 19 december
1958, utgick minimitull eller vanlig vikttull av minst samma storlek redan
före den 1 januari 1959. Detta gäller damnylonstrumpor, bomullstrikå samt
rayonsilke och produkter därav. Vid införandet av minimivikttullsatserna
på rayonområdet har en justering nedåt skett av de före årsskiftet utgående
vikttullarna. För yllevävnader och filtar införes genom förordnandet minimivikttull
för varor, som icke före årsskiftet var belagda med sådan tull
eller vanlig vikttull. Detta beslut har motiverats av ylleindustriens synnerligen
trängda läge.
Sedan de enligt den äldre tulltaxan för gummiringar gällande vikttullarna
av varierande storlek genom 1958 års tulltaxa avlösts av en värdetull
å 13 procent, har i anslutning till minimitullen å rayoncord behov uppkommit
att komplettera värdetulien med en minimivikttull. Denna har genom
nyssnämnda förordnande satts till 85 öre per kg.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1959
5
Slutligen har genom förordnandet den 30 december 1958 vissa vikttullar,
som före årsskiftet utgick å porslinsindustriens produkter, bibehållits såsom
minimivikttuilar.
I fråga om angelägenheten av att vidtaga dylika åtgärder på de områden
propositionen avser har enighet rått inom utskottet. Beträffande tullsatsernas
höjd har icke framställts några avvikande yrkanden. Utskottets överväganden
av propositionsförslaget har i enlighet med det anförda icke givit
anledning till erinringar mot att Kungl. Maj :ts beslut oförändrade godtages
av riksdagen.
De nu aktuella förordnandena har ej tidsbegränsats utan angivits skola
gälla tills vidare. Utskottet har för sin del icke något att erinra häremot.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte godkänna Kungl. Maj :ts förordnanden
den 19 och den 30 december 1958 angående uttagande avsärskild
tullavgift för vissa varuslag.
Stockholm den 5 mars 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg*, Eriksson, Spetz, Jansson,
fröken Ranmarlt, herrar Söderquist, Bengtson*, Tage Johansson, Wolgast
och Hellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk*,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo*, Kärrlander, Magnusson i
Borås*, Christenson i Malmö’ och Andersson i Essvik.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
590376 Stockholm 1950. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag. a1 i texten