Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om sådana ändringar i skattelagstiftningen att vinster på grund av penningvärdets fall i möjligaste mån kan undantagas från beskattning.

1959-04-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:24, Betänkande i anledning av väckta motioner om sådana ändringar i skattelagstiftningen att vinster på grund av penningvärdets fall i möjligaste mån kan undantagas från beskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959

1

Nr U

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om sådana ändringar i skattelagstiftningen att

vinster på grund av penningvärdets fall i möjligaste

mån kan undantagas från beskattning.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 151 av herrar Ringabg och Yngve Nilsson samt II: 113 av

herr Björkman m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om en utredning i syfte att få till stånd en sådan

omarbetning av skatteförfattningarna, att vinst, som enbart har sin grund

i penningvärdets fall, i möjligaste mån kan undantagas från beskattning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 113

Förevarande spörsmål har tidigare i viss utsträckning varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. Vid 1951 års riksdag framfördes sålunda i

väckta motioner yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga åt någon av de sittande skattekommittéerna

att företaga en omarbetning av reglerna för relisationsvinstbeskattningen,

så att vid beräkning av den skattepliktiga vinsten hänsyn toges

till penningvärdets fall. Dessa motioner upptogs av samma års bevillningsutskott

till behandling i samband med Kungl. Maj:ts proposition nr

170 med förslag om bl. a. ändrade bestämmelser angående beräkning av

realisationsvinster. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 62 anförde

utskottet i anledning av nämnda motioner följande.

Utskottet finner för sin del att svårigheter måste möta att konstruera

speciella regler för beräkning av realisationsvinst, så att beskattningen av

dylik vinst skall kunna anpassas efter de växlingar penningvärdet kan ha

undergått under den tid, som förflutit mellan förvärv och avyttring. Utskottet

vill dock understryka, att problemet är betydelsefullt särskilt i tider av

starkt fallande penningvärde. Eftersom frågan berör icke endast realisationsvinster

utan i minst lika hög grad alla andra slags inkomster, bör densamma

emellertid utredas i ett större och vidare sammanhang. Utskottet

avstyrker således motionerna I: 211 och II: 281 men förutsätter, att Kungl.

Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen och vidtager de åtgärder, som

kunna anses påkallade.

1 motioner vid 1954 års riksdag väcktes yrkanden av i stort sett samma

innebörd som nu framställts i motionerna I: 151 och II: 113. I sitt av riks1

Itihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959

dagen godkända betänkande nr 49 yttrade 1954 års bevillningsutskott bl. a,

följande.

Utskottet vill för sin del understryka, att det i motionerna aktualiserade

spörsmålet har en vittomfattande räckvidd och att detsamma i större eller

mindre utsträckning torde vara för handen i samtliga förvärvskällor utom

inkomst av tjänst och kapital. Särskilt torde det emellertid göra sig gällande

i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt vid realisationsvinstbeskattningen.

I fråga om förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse må framhållas,

att inkomstbegreppet vilar på vissa principer rörande vad som skall

upptagas såsom intäkt och vad som skall vara avdragsgillt. Enligt dessa

principer skall i regel såsom intäkt upptagas vad som bekommits vid avyttring

av tillgångar. Något undantag för det fall att tillgångarna i fråga undergått

värdestegring sedan desamma förvärvades har icke stadgats. Det

torde knappast heller vara möjligt att ifrågasätta annat än att då i dessa

förvärvskällor vid avyttring av tillgång vederlaget skall upptagas såsom intäkt,

jämväl en eventuell värdestegring å tillgången därvid skall medräknas.

Å andra sidan kommer givetvis en nedgång i tillgångens värde att medföra

minskade intäkter. Med utgångspunkt från detta resonemang synes tveksamt

huruvida ur principiella synpunkter skäl kan anföras för den ståndpunkten,

att i dessa förvärvskällor beskattning icke skulle ske i den mån

värdestegringen berott på ett försämrat penningvärde. Att i varje fall synnerligen

stora tekniska svårigheter därvid skulle komma att möta synes

uppenbart. Utskottet vill allenast peka på ett sådant fall att en tillgång

minskat i värde trots att penningvärdeförsämring föreligger. Ur principiell

synpunkt kunde i ett sådant fall göras gällande, att värdeminskningen skulle

varit ännu större om icke penningvärdeförsämringen inverkat och att

därför endast detta lägre värde borde upptagas såsom intäkt. Det synes i

dessa förvärvskällor i stället vara angeläget att möjligheterna till resultatsutjämning

tillvaratages.

Vad åter angår realisationsvinstbeskattningen erbjuder denna helt andra

aspekter. Avsikten med denna beskattning har från början varit att träffa

rena spekulationsaffärer, men genom de bevissvårigheter som förelåg har

densamma i stället utformats såsom en indirekt värdestegringsskatt, där

beskattningen träffar den värdestegring, som realiseras genom tillgångens

avyttring inom viss tid efter förvärvet, nämligen tio år beträffande fastighet

och fem år beträffande övrig egendom. För att mjuka upp gränsen mellan

full skatteplikt och full skattefrihet infördes år 1951 den lättnaden i

realisationsvinstbeskattningen, att uppkommen vinst beskattas i sin helhet

endast om tillgången innehafts mindre än sju år i fråga om fastighet och

två år i fråga om övrig egendom. Därest tillgången innehafts längre reduceras

den skattepliktiga vinsten med 25 procent för varje år, så att liksom

tidigare full skattefrihet inträder efter tio resp. fem år. Samtidigt infördes

särskilda bestämmelser beträffande strömfall eller rättighet till vattenkraft,

enligt vilka reducering av vinsten inträder först efter tolv år och full skattefrihet

efter femton år. Det måste enligt utskottets förmenande anses, alt

genom dessa uppmjukningar i realisationsvinstbeskattningen de mera stötande

fallen vid tillämpningen av densamma undanröjts. Motionärerna hai

särskilt framhållit de fall av realisationsvinstbeskattning, som uppkommer,

då ägare av bostadsfastighet föranletts att sälja densamma på grund av

flyttning från orten. I dessa fall, då något spekulationssyfte uppenbarligen

icke förelegat, har givetvis under tider av fallande penningvärde ofta be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959

3

skattningsbar realisationsvinst uppkommit. Emellertid synes denna realisationsvinstbeskattning

ha medfört att, i de fall då så varit möjligt, fastighetsförsäljningen

uppskjutits.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla, att förevarande spörsmål givetvis

är av utomordentlig betydelse särskilt vid stark penningvärdeförsämring.

Då emellertid skattelagstiftningen måste vara utformad med utgångspunkt

från en penninghushållning måste det uppenbarligen vara förenat med stora

svårigheter att beakta penningvärdets förändringar vid beskattningen. Något

ståndpunktstagande synes i och för sig icke kunna tagas för en lösning

av problemet i enlighet med motionernas syfte. Utskottet förutsätter emellertid

att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Särskilt

därest frågan skulle erhålla ökad aktualitet synes det önskvärt att en allsidig

prövning kommer till stånd, huruvida och i vad mån en lösning av

frågan är möjlig. Därvid bör givetvis hänsyn tagas till frågans betydelse i

samtliga ifrågakommande förvärvskällor men även beaktas den skillnad

som föreligger beträffande de olika förvärvskällornas beskattning. Icke

heller bör förbises det samband, som förefinnes mellan förevarande spörsmål

och den värdestegringsskatt, som i olika sammanhang ifrågasatts inom

svensk skattelagstiftning.

I de förevarande motionerna har erinrats om att utformningen av reglerna

rörande beskattning av realisationsvinst i många fall medför en orimlig

beskattning. Detta beror på alt hänsyn inte tas till om den uppkomna

nominella vinsten helt eller delvis har sin grund i fortgående penningvärdeförsämring.

Det sagda belyses med sifferexempel. I fortsättningen anföres

bl. a. att frågan om beskattningens utformning vid en fortgående penningvärdeförsämring

har aktualitet även beträffande andra inkomster än realisationsvinst,

exempelvis intäkt vid försäljning av skog, upplåtelse av avverkningsrätt,

avyttring av virkesförråd och försäljning av varulager och

inventarier. Inom förvärvskällan rörelse, där viss tid, längre eller kortare,

alltid förflyter mellan förvärv och avyttring av'' en vara, är det ett genomgående

drag att vid penningvärdeförsämring vinst av rent fiktiv karaktär

beskattas. Vid upplåtelse som inkluderar goodwill är förhållandet helt likartat

med avyttring som föranleder realisationsvinstbeskattning utom så till

vida att någon avgörande tidsgräns ej finnes. Beträffande inkomst av tjänst

och kapital föreligger icke samma problem eftersom intäkter och avdrag

regelmässigt upptages i samma penningvärde.

En framkomlig väg att eliminera den av penningvärdeförsämringen orsakade

skatteskärpningen vore att där så är praktiskt genomförbart anknyta

beräkningen av skattepliktig vinst till index. Motionärerna anför följande

schematiska exempel för att åskådliggöra beräkningsgrunden. En person

förvärvar i mars 1952 en fastighet för 100 000 kronor och säljer den i mars

1958 för 125 000 kronor. Vid förvärvet utgjorde konsumentprisindex 125

(1949 = 100) och vid försäljningen sex år senare 151, en stegring med cirka

20 procent. Räknat i 1958 års penningvärde var inköpspriset 100 000 kronor

plus 20 procent därav eller 120 000 kronor. Av den vid försäljningen uppkomna

mellanskillnaden 25 000 kronor är alltså endast 5 000 kronor verklig

vinst som bör beskattas såsom realisationsvinst. Av praktiska skäl torde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959

det icke vara möjligt att låta obetydliga ändringar i index ligga till grund

för ett sådant beräkningssätt, men vid förändringar på t. ex. 5 eller 10 procent

låter det sig väl göra.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att 1940-talets förordningar om

krigskonjunkturskatt innehöll bestämmelser, som innebar att viss hänsyn

togs till penningvärdeförsämring vid uppkommen realisationsvinst.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning, syftande till sådan ändring i skatteförfattningarna att

vinst, som enbart har sin grund i penningvärdets fall, i möjligaste mån undantas

från beskattning.

Yrkande av i stort sett samma innebörd prövades senast av 1954 års riksdag,

som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 49 avslog

yrkandet. Vad 1954 års bevillningsutskott anfört i frågan har i det väsentliga

redovisats i det föregående, och utskottet kan ansluta sig till de synpunkter

som därvid framkommit. För egen del vill utskottet särskilt framhålla

följande.

Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalat kan det ur principiella synpunkter

anses tveksamt, åtminstone då det gäller inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse, om fog finns för ståndpunkten att vinster på grund av

penningvärdeförsämring skall beskattas på annat sätt än andra vinster. Men

även vad beträffar vinster av den karaktär som motionärerna främst uppmärksammat,

nämligen realisationsvinster, kan utgångspunkten för motionärernas

yrkande diskuteras. Utskottet vill inte förneka att ett visst berättigande

finns för yrkandet i sådana fall då en villafastighet, som använts

som bostad för ägaren, försäljes t. ex. på grund av ägarens avflyttning från

orten. Men saken ligger annorlunda till då det gäller vinster som uppkommit

vid spekulationsaffärer, vare sig objektet utgöres av fastighet eller t. ex.

aktier. Utskottet vill erinra om att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst

syftar till att träffa de rena spekulationsaffärerna men att

med hänsyn till bevissvårigheterna beskattningen utformats så att den drabbar

alla vinstgivande överlåtelser som företas inom viss tid från förvärvet.

Det bör även erinras om de lättnader i realisationsvinstbeskattningen som

år 1951 genomfördes för att mjuka upp gränsen mellan full skatteplikt och

full skattefrihet. I samband med införandet av bestämmelserna härom diskuterades

även frågan om att utvidga skattefriheten för realisationsvinst

till sådana fall, då vinsten uppkommit vid en försäljning som berott på omständigheter,

varöver den skattskyldige inte kunnat råda. Därvid avsågs

givetvis inte avyttring under expropriationshot, eftersom vinst vid sådan avyttring

redan enligt tidigare gällande lagstiftning var skattefri. I proposition

nr 170 till 1951 års riksdag konstaterades att det inte var praktiskt

möjligt att införa särskilda bestämmelser för fall av antydd art. Det skulle

nämligen bli synnerligen vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka

en objektivt hållbar gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen bor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959

5

de komma i åtnjutande av skattefrihet och andra fall, och vilka dessutom

gav taxeringsmyndigheterna tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. Att

göra skattefriheten beroende av om den skattskyldige kan visa/ att någon

spekulationsavsikt från hans sida inte förelegat, ansåg föredragande departementschefen

inte böra komma i fråga.

Redan då det gäller det begränsade område realisationsvinstbeskattningen

utgör möter således utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande

lösning av det förevarande problemet. Svårigheterna blir än större då

problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet. Det bör i detta sammanhang

observeras att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter och

aktier, försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling,

varigenom tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller sina reella

värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar och

obligationer, vilket innebär att egendomens ägare i realiteten gör en förlust.

Om vinst genom penningvärdeförsämring undantas från beskattning, synes

å andra sidan avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning uppkommen

förlust.

Såsom framgår av det ovan sagda har tidigare inte kunnat anvisas någon

framkomlig väg, efter vilken en tillfredsställande lösning av det föreliggande

problemet skall sökas. Utskottet kan inte finna att ändrade förutsättningar

nu föreligger härutinnan. Det i motionerna framförda förslaget om

viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster kan utskottet inte ansluta

sig till bl. a. av det skälet att förslaget knappast innebär någon generell

lösning av frågan och vidare på grund av svårigheterna att finna en godtagbar

norm, varigenom t. ex. spekulationsaffärer, för vilka beskattning under

alla förhållanden synes motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att

från det allmännas sida alla tänkbara åtgärder vidtas i syfte att bevara ett

stabilt penningvärde. I detta hänseende pågår redan utredning. År 1955 tillsattes

nämligen stabiliseringsutredningen med uppdrag att utreda spörsmål

sammanhängande med den fulla sysselsättningens ekonomi in. in. I uppdraget

ingår bl. a. att utreda möjligheten att upprätthålla ett stabilt penningvärde

i ett samhälle med full sysselsättning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:151 av herrar Ringaby

och Yngve Nilsson samt II: 113 av herr Björkman in. fl. om

sådana ändringar i skattelagstiftningen att vinster på grund

av penningvärdets fall i möjligaste män kan undantagas från

beskattning icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1959

Närvarande:

från första kammaren: herrar Eriksson, Snygg, Jansson, fröken Ranmark,

herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Anders Johansson,

Yngve Nilsson och Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt

i Aspabruk, Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Wiklund, Larsson i Luttra,

Stenberg och de Jounge.

Reservationer

I) av herrar Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och de Jounge, vilka —

under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 151 av herrar

Ringaby och Yngve Nilsson samt II: 113 av herr Björkman m. fl. — ansett

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nyssnämnda motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte

att få till stånd en sådan omarbetning av skatteförfattningarna

att vinst, som enbart har sin grund i penningvärdets

fall, i möjligaste mån kan undantagas från beskattning.

II) av herrar Kollberg och Stenberg.

590398

Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.