Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1959-03-10 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:3, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

1

Nr 3

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning, m. m., såvitt

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 7 november 1958 dagtecknad proposition, nr 3, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning;

2) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr

251) om varuskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr

85) om försäljningsskatt;

4) förordning om ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr

545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall;

5) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr

262) om allmän energiskatt; samt

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt avser det

under 6) angivna författningsförslaget samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Förfarandet vid uttagande av varuskatten, försäljningsskatten, jordbrukets

regleringsavgifter m. m. regleras för närvarande genom bestämmelser

i de olika skatteförfattningarna. Dessa bestämmelser är knapphändiga, och

viktiga områden är helt oreglerade.

Som en motsvarighet till den för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

gällande taxeringsförordningen föreslås nu en gemensam, fullständigare

utformad förordning om förfarandet vid konsumtionsbeskattning. För

denna, liksom för taxeringsförordningen, har målsättningen varit att försöka

samtidigt tillgodose skäliga anspråk på effektivitet och på rättsskydd.

Till grund för förslaget ligger ett av besvärssakkunniga avgivet betänkande

(SOU 1957: 50).

Den föreslagna förordningen har utarbetats med sikte på alt dess regler

skall kunna användas på flerlalet av de skatter och avgifter, som enskilda

näringsidkare efter deklaration erlägger till kontroll styrelsen eller jord
1

Hihatug till riksdagens protokoll W5(J. 7 samt. iVr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

bruksnämnden. Upptagandet av samma skatter vid införsel till riket lämnas

däremot utanför förordningen, likaså tullarna.

Det föreslås, att varuskatten, försäljningsskatten, omsättningsskatten på

motorfordon och energiskatten redan från början skall inbegripas i det nya

förfarandet.

Nya regler föreslås om beskattningsmyndigheternas beslut. Anser myndigheterna

att avvikelse bör ske från den skattskyldiges deklaration, skall

beslut om skattens fastställande meddelas senast 1 1/2 år efter det kalenderår

under vilket beskattningsperioden utgick. Har beslut inte meddelats

inom denna tidsfrist, skall skatten anses ha blivit fastställd i överensstämmelse

med deklarationen eller eventuellt tidigare preliminärt beslut.

Formligt beslut behöver således inte fattas, när deklaration avgivits och denna

lämnats utan erinran. Men den skattskyldige skall alltid ha rätt att erhålla

beslut, om han så begär.

Efter beslutsfristens slut kan ytterligare skatt inte påföras annat än genom

efterbeskattning. Detta får ske högst fyra år senare och i regel endast

om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att deklarera.

I övrigt är förfarandet hos beskattningsmyndigheten avsett att i stort sett

bli som nu. Den skattskyldige tillförsäkras uttrycklig rätt att — i överensstämmelse

med nu tillämpad praxis — erhålla del av det material på vilket

beskattningsmyndighet grundar ett beslut om skattepåföring utöver deklaration.

En viktig nyhet är, att den skattskyldige skall kunna få förhandsbesked,

som är bindande för staten. Beskeden skall lämnas av beskattningsmyndigheten.

Besvär över beskattningsmyndigheternas beslut skall enligt förslaget

anföras hos kammarrätten. Förfarandet där är utformat som en process

mellan två parter, d. v. s. mellan den skattskyldige och ett allmänt ombud.

Mot kammarrättens utslag skall talan få föras i regeringsrätten.

Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 juli 1959, beräknas inte

medföra nämnvärda kostnadsökningar.

De till utskottet hänvisade författningsfårslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas som följer.

Kap. 1. Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i denna förordning skola, i den mån särskild föreskrift

därom lämnas, äga tillämpning å skatt eller annan avgift som utgår vid till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

3

verkning eller försäljning av varor inom riket eller i samband med annan

därmed jämförlig verksamhet (skatt).

2 §.

I denna förordning förstås med

beskattningsmgndighet den myndighet som, enligt vad i vederbörande skatteförfattning

eller annorledes stadgas, har att besluta om skattens fastställande,

skattskyldig den som, enligt vad i vederbörande skatteförfattning stadgas,

är gentemot statsverket ansvarig för skattens utgörande samt^

allmänt ombud den tjänsteman hos beskattningsmyndigheten åt vilken

Kungl. Maj :t uppdragit att hos besvärsmyndighet föra det allmännas talan

i mål och ärenden, å vilka denna förordning äger tillämpning.

Kap. 2. Om fastställande av skatt

3 §.

Skattskyldig skall, i den mån föreskrift därom meddelas i vederbörande

skatteförfattning, göra skriftlig anmälan om upptagande och nedläggande

av verksamhet, i vilken skatt skall utgöras, ävensom om annat förhållande,

som rör verksamheten.

4 §•

Det åligger skattskyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper,

anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes

för fullgörande av deklarationsskyldighet och för fastställande av skatt.

Han är även skyldig att vidtaga de åtgärder i övrigt som för sådant ändamål

skäligen kunna påfordras. Hur därvid i särskilda fall skattskyldigs

räkenskaper och anteckningar skola föras och hans handlingar bevaras

samt övriga här avsedda åtgärder skola vidtagas, därom stadgas i vederbörande

skatteförfattning eller i bestämmelser som utfärdats med stöd

därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är föreskrivet i bokföringslagen.

Finnes den skattskyldiges räkenskaper och övriga handlingar eller de särskilda

åtgärder som avses i första stycket icke stå i överensstämmelse med

vad sålunda är föreskrivet, äger beskattningsmyndigheten förelägga den

skattskyldige att fullgöra vad honom åligger.

5 §■

I enlighet med vad i vederbörande skatteförfattning stadgas skall skattskyldig

för varje beskattningsperiod (redovisningsperiod) inkomma med

deklaration till ledning vid skattens fastställande. Deklarationen skall avgivas

på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt formulär som

fastställes av beskattningsmyndigheten. I deklarationen skall angivas det

skattebelopp som enligt densamma belöper på beskattningsperioden.

Underlåter skattskyldig att inkomma med deklaration eller är avgiven

deklaration ofullständig, må beskattningsmyndigheten förelägga den skattskyldige

att fullgöra vad som brister.

Den skattskyldige bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela

de upplysningar som kunna vara av betydelse för att skatten skall

kunna fastställas till riktigt belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

6 §.

När deklaration inkommit till beskattningsmyndigheten, skall den granskas

så snart ske kan.

7 §•

Efter föreläggande åligger det den skattskyldige att lämna de uppgifter

utöver deklarationen som kunna erfordras för kontroll av dennas riktighet

och för skattens fastställande till riktigt belopp.

8 §•

När beskattningsmyndigheten finner det erforderligt, skall skattskyldig

på anfordran utan ersättning tillhandahålla prov och beskrivning å vara,

som är eller kan antagas vara skattepliktig, ävensom prov å i verksamheten

brukad vara. Varuprov skall, om så lämpligen kan ske, återställas snarast

möjligt.

9 §•

Skattskyldig skall, när beskattningsmyndigheten finner det erforderligt,

på anfordran tillhandahålla handelsböcker, affärskorrespondens och övriga

handlingar hörande till den verksamhet, i vilken skatten skall utgöras, ävensom

lämna tillträde till lokaler, som användas i verksamheten. För granskning

av handlingar och varulager skall den skattskyldige lämna nödigt biträde.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid

att den icke förorsakar hinder i den skattskyldiges verksamhet. Hava handelsböcker

eller andra handlingar överlämnats för granskning, skola de så

fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av granskningen skall

snarast lämnas den skattskyldige.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse

för granskningen utan hinder därav att den skattskyldige har att iakttaga

tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll av beskaffenhet som nu

sagts eller anser den skattskyldige att särskilda omständigheter eljest kunna

åberopas för att handlingens innehåll ej kommer till annans kännedom,

må dock länsstyrelsen i det län där den skattskyldige är bosatt, på framställning

av honom, när synnerliga skäl föranleda det, förordna att handlingen

skall undantagas från granskningen. Mot länsstyrelsens beslut må

talan ej föras.

10 §.

Den som skäligen kan antagas vara skattskyldig skall, i den mån föreläggande

meddelas av beskattningsmyndigheten, avgiva deklaration som i

5 § sägs, så ock vidtaga åtgärd som avses i 7 och 8 §§. Han är även skyldig

att underkasta sig granskning enligt 9 §.

11 §•

I den mån så finnes erforderligt för skattekontrollen, har den, som utan

att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller distribuerar

skattepliktig vara, så ock den, som idkar handel med vara, vilken

användes vid framställning eller distribution av skattepliktig vara, att

på anfordran av beskattningsmyndigheten lämna upplysning angående

sådan av honom bedriven verksamhet samt, med motsvarande tillämpning

av 8 och 9 §§, tillhandahålla prov och beskrivning av vara samt handels
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959 5

böcker, affärskorrespondens och övriga till verksamheten hörande handlingar.

12 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten någon att vidtaga åtgärd, varom

förmäles i 4, 5 samt 7—11 §§, må därvid, när det finnes påkallat, vite utsättas.

Vitet må ej bestämmas under etthundra kronor eller över tiotusen

kronor.

Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndigheten.

13 §.

Kräves för bedömande av viss fråga särskild fackkunskap och kan yttrande

i frågan ej erhållas från myndighet, tjänsteman eller annan, som är

satt att tillhandagå därmed, må beskattningsmyndigheten uppdraga åt

person, känd för redbarhet och för skicklighet i ämnet, att såsom sakkunnig

avgiva yttrande. Ej må till sakkunnig utses den, beträffande vilken sådan

omständighet föreligger, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses

förringad.

Sakkunnig äger av allmänna medel erhålla ersättning för kostnad, som

han haft för uppdragets fullgörande, samt för arbete och tidsspillan efter

vad beskattningsmyndigheten prövar skäligt.

14 §.

Vad som framkommit vid utredning, företagen enligt 9 eller 11 §, skall

upptecknas. Uppgift, som eljest annorledes än skriftligen tillföres beskattningsärende,

skall ock upptecknas.

15 §.

Yppas anledning att fastställa skatten annorledes än i överensstämmelse

med deklaration, skall inom beskattningsmyndigheten upprättas skriftlig

redogörelse för vad vid utredningen framkommit med angivande av storleken

av den skatt, som ifrågasättes skola utgå, och av grunden för dess

beräknande.

16 §.

Den skattskyldige skall, där hinder ej möter, erhålla tillfälle att yttra sig

över redogörelse, som i 15 § sägs, och annan handling, vars innehåll är av

betydelse för beslut om skatten. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om handlingen

innefattar förslag till allenast rättelse av uppenbar oriktighet, föranledd

av misskrivning, felräkning eller annat dylikt förbiseende i deklaration

eller till skattens fastställande till lägre belopp än enligt deklaration.

17 §.

Finnes skatt böra utgå, oaktat deklaration ej avgivits, eller finnes avvikelse

böra ske från deklaration, skall beskattningsmyndigheten meddela beslut

härom. Beslutet skall vara slutligt, om icke beskattningsmyndigheten finner

erforderligt att skatten preliminärt fastställes, innan utredningen i ärendet

slutförts.

Begär den skattskyldige att slutligt beslut skall meddelas rörande viss

beskattningsperiod, skall beskattningsmyndigheten så snart ske kan fastställa

skatten genom sådant beslut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

18 §.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration

eller bristfälligt underlag för sådan, skatten icke tillförlitligen beräknas,

skall skatten bestämmas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till föreliggande

omständigheter, såsom beloppet av tidigare erlagd skatt samt verksamhetens

art och omfattning.

19 §.

Beslut om fastställande av skatt må ej meddelas senare än ett år sex månader

efter utgången av det kalenderår, varunder den ifrågavarande beskattningsperioden

gått till ända.

Har slutligt beslut ej meddelats inom tid som i första stycket sägs men

har deklaration avgivits, skall så anses som om skatten den dag nämnda

tid utgick fastställts genom slutligt beslut i överensstämmelse med deklarationen.

Har preliminärt beslut meddelats, skall skatten i stället anses hava

nämnda dag slutligt fastställts i överensstämmelse med det preliminära

beslutet.

20 §.

Har skattskyldig i deklaration eller annorledes lämnat oriktig uppgift till

ledning vid fastställande av skatt och har uppgiften följts eller har uppgiften

eljest föranlett, att skatt ej fastställts eller fastställts till för lågt belopp,

skall beskattningsmyndigheten genom beslut om efterbeskattning fastställa

skatt som tillkommer. Efterbeskattning må dock ej ske, om det tillkommande

skattebeloppet är att anse som ringa.

Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall äga rum och

kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den

skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna ligga

till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten, skall efterbeskattningen

ske med tillämpning av 18 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig underlåtit

att avgiva deklaration eller icke rätteligen fullgjort vad som åligger

honom enligt 7, 8 eller 9 §.

21 §.

Efterbeskattning må icke ske, med mindre beskattningsmyndigheten meddelat

beslut därom inom fyra år efter utgången av den i 19 § första stycket

stadgade tiden för fastställande av skatt. Har den skattskyldige avlidit, åsättes

efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning icke må

ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två

år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering.

22 §.

Finner beskattningsmyndigheten att slutligt beslut om skatt eller beslut

om efterbeskattning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende, skall myndigheten, sedan den skattskyldige

beretts tillfälle att yttra sig, meddela beslut om rättelse.

23 §.

I den mån det icke finnes obehövligt, skall beslut, som beskattningsmyndigheten

meddelar enligt bestämmelse i detta kapitel, innehålla de skäl,

på vilka avgörandet grundas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959 7

Äger part fullfölja talan mot beslut som avses i första stycket, skall beslutet

innehålla upplysning om vad han därvid skall iakttaga.

Beslut som avses i 17, 20 och 22 §§ skola delgivas den skattskyldige.

24 §.

Beslut, som beskattningsmyndigheten meddelat med stöd av bestämmelse

i detta kapitel, skall, såvitt det icke avser utdömande av vite, lända till

omedelbar efterrättelse.

Om erläggande och återbetalning av skatt är närmare stadgat i 3 kap.

25 §.

Beskattningsmyndigheten skall föra register, med vars hjälp för envar

skattskyldig kan inhämtas vad som i skatteärende förekommit.

Kap. 3. Om erläggande och återbetalning av skatt

26 §.

Skattskyldig åligger att inom den för deklarations avgivande bestämda

tiden genom insättning å beskattningsmyndighetens postgirokonto inbetala i

deklarationen angivet skattebelopp.

När synnerliga skäl därtill äro, må beskattningsmyndigheten bevilja anstånd

med skattens erläggande.

27 §.

Om den för viss beskattningsperiod av beskattningsmyndigheten eller besvärsmyndighet

fastställda skatten överstiger vad som skolat utgöras enligt

deklarationen eller, då beslut förut meddelats i saken, enligt det beslut, som

närmast föregått, åligger det den skattskyldige att inom tid, som beskattningsmyndigheten

bestämmer, till denna erlägga det felande beloppet. Vad

nu sagts skall ock gälla, om genom beslut enligt 17 eller 20 § skatt fastställts,

ehuru deklaration ej avgivits.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent

om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits

inom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd beviljats, underlåtit

att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas

från den dag deklaration senast bort avgivas. I annat fall skall räntan beräknas

från den dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten

senast bort inbetalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall

räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Beskattningsmyndigheten äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen

är obetydligt eller särskilda skäl eljest föranleda därtill.

28 §.

På framställning av beskattningsmyndigheten skall förfallet skattebelopp

jämte ränta omedelbart uttagas genom utmätning.

29 §.

Om den för viss beskattningsperiod av den skattskyldige inbetalade skatten

överstiger vad han enligt beskatlningsmyndighetens eller besvärsmyndigbets

beslut skall erlägga, äger han omedelbart återbekomma vad han erlagt

för mycket. Återbetalning skall ock ske, när skatt icke skall utgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Är den skattskyldige berättigad till avdrag, som överstiger den på beskattningsperioden

belöpande bruttoskatten, skall det överskjutande beloppet så

snart ske kan tillgodoföras den skattskyldige.

Å återbetalat belopp som avses i första stycket skall gäldas ränta efter

fem procent om året från inbetalningsdagen. Uppkommer öretal vid beräkning

av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor.

Vid återbetalning skall avdrag göras för vad den skattskyldige icke erlagt

av förfallet skattebelopp jämte ränta, som beskattningsmyndigheten har att

uppbära.

30 §.

Under vilka förutsättningar skatt skall, utöver vad i 29 § stadgas, i särskilt

fall av beskattningsmyndighet återbetalas, därom stadgas i vederbörande

skatteförfattning.

31 §.

Beslut, som meddelats med stöd av bestämmelse i detta kapitel, skall lända

till omedelbar efterrättelse.

Kap. 4. Om förhandsbesked

32 §.

På ansökan av den som driver eller ämnar driva verksamhet, i vilken skattskyldighet

ifrågakommer, må beskattningsmyndigheten, om det finnes vara

av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning samt tillgänglig utredning det medgiver, meddela förhandsbesked

huruvida vara är skattepliktig ävensom efter vilken skattesats

skatten, då sådan skall utgöras, är att bestämma. Beskedet skall utfärdas

för sökanden och gälla för beskattningsperiod, som ännu icke utgått,

eller senare period, dock att beskedet icke må avse längre tid än ett år.

33 §.

Förhandsbesked sökes skriftligen. Ansökan skall i mån av behov vara åtföljd

av prov på varan, där sådant kan företes, och beskrivning av densamma-

Vid ansökan skall jämväl fogas den ytterligare utredning i ärendet,

som står sökanden till buds.

Är den i ärendet förebragta utredningen otillräcklig, må beskattningsmyndigheten

anmana sökanden att i angivet hänseende fullständiga denna

vid äventyr att förhandsbesked eljest icke meddelas.

34 §.

Vad i 13 och 14 §§ stadgas om sakkunnig och om upptecknande av uppgifter

skall äga motsvarande tillämpning i ärende om förhandsbesked, över

utredning, som förebragts annorledes än genom sökanden, skall denne erhålla

tillfälle att yttra sig.

35 §.

Sökanden är skyldig att enligt beskattningsmyndighetens bestämmande

gottgöra statsverket dess kostnad för särskild av myndigheten med hans

medgivande föranstaltad undersökning beträffande varas beskaffenhet, så

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959 9

ock ersättning, som må hava utgått till sakkunnig, vars hörande sökanden

medgivit.

Sökanden skall, i den mån beskattningsmyndigheten så påfordrar, ställa

säkerhet för kostnad och ersättning som i första stycket sägs vid äventyr att

förhandsbesked icke meddelas.

36 §.

Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.

Avvisas ansökningen, skall beslutet innehålla erinran om att talan icke

må föras mot detsamma.

Om beslut skola i övrigt bestämmelserna i 23 § äga motsvarande tillämpning.

37 §.

Förhandsbesked, som vunnit laga kraft, är bindande för statsverket i förhållande

till sökanden, i den mån denne det yrkar. Beskedet skall dock icke

gälla, när efter dess meddelande trätt i kraft författningsändring av beskaffenhet

att påverka beskattningen i det avseende beskedet angår.

Kap. 5. Om besvär

38 §.

Talan mot beslut som beskattningsmyndigheten meddelar enligt denna

förordning må i de fall som angivas i 39 § föras genom besvär hos kammarrätten.

39 §.

Mot slutligt beslut om fastställande av skatt samt mot meddelat förhandsbesked

må talan föras av den skattskyldige och allmänt ombud, så ock a1

annan, om beslutet länder honom till väsentlig skada eller förlust. Skattskyldig

och allmänt ombud må ock föra talan mot beslut i frågor som avses i

20, 22, 26, 27 och 29 §§.

Beslut om utdömande av vite må överklagas av den som förpliktats utgiva

vitet samt av allmänt ombud.

40 §.

Den som vill anföra besvär över beskattningsmyndighets beslut skall inom

två månader eller, såvitt avser förhandsbesked eller beslut om utdömande

av vite, inom tre veckor till beskattningsmyndigheten inkomma med besvärsinlaga.

För skattskyldig, så ock för den som förpliktats utgiva vite skall besvärstiden

räknas från det han erhållit del av överklagade beslutet, för annan

klagande från beslutets dag. I fall som avses i 19 § andra stycket skall dock

tiden även för skattskyldig räknas från där angiven dag.

41 §.

Besvärsinlaga skall ställas till kammarrätten samt innehålla uppgift om

klagandens namn, yrke och postadress.

1 inlagan skall klaganden uppgiva:

1. det beslut mot vilket talan föres;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

2. grunderna för besvärstalan, därest de ej framgå av vad han tidigare

andragit i saken; samt

3. i vilken del beslutet överklagas och den ändring däri, som klaganden

yrkar.

Klaganden skall i besvärsinlagan i erforderlig omfattning utveckla sin talan

samt vid inlagan foga de tidigare ej förebragta bevis han vill åberopa.

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av klaganden eller

hans ombud.

42 §.

Beskattningsmyndigheten skall, där det ej är uppenbart att talan skall

avvisas, ofördröj ligen delgiva klagandens motpart besvärsinlagan med därvid

fogade handlingar. Motparten skall därvid föreläggas att till beskattningsmyndigheten

inkomma med skriftlig förklaring, ställd till kammarrätten.

43 §.

Det åligger beskattningsmyndigheten att, där det icke finnes obehövligt, i

skriftligt utlåtande till kammarrätten yttra sig om vad klagande och förklarande

andragit ävensom, i den mån det icke skett i överklagade beslutet, angiva

de skäl på vilka detta grundats. Till kammarrätten insändas jämte utlåtandet

alla i besvärsmålet inkomna och upprättade handlingar ävensom det

överklagade beslutet och den därtill hörande akten.

Utlåtandet skall genom beskattningsmyndighetens försorg i avskrift tillställas

klagande och förklarande. Klaganden skall tillika i avskrift erhålla

inkommen förklaring.

44 §.

Mot kammarrättens utslag må talan av part föras genom besvär hos Kungl.

Maj :t.

Utslag, som innebär ändring i överklagat beslut om fastställande av skatt

eller om förhandsbesked och som därigenom länder någon till väsentlig skada

eller förlust, äger denne överklaga, ändå att han icke är part.

Besvären skola vara inkomna till vederbörande statsdepartement inom två

månader från det klaganden erhöll del av kammarrättens utslag eller, om

klaganden icke varit part i kammarrätten, inom samma tid från utslagets

dag. I mål om förhandsbesked och om utdömande av vite skall dock besvärsliden

vara tre veckor.

Om innehållet i besvärsinlaga till Kungl. Maj:t skall i tillämpliga delar

gälla vad som stadgas i 41 §.

45 §.

Har i mål om fastställande av skatt eller om efterbeskattning talan fullföljts

till kammarrätten eller Kungl. Maj :t, må skattskyldig eller allmänt

ombud anföra besvär, oaktat den för honom stadgade tiden utgått. Sådana

besvär skola vara inkomna inom en månad från det besvärstiden för tidigare

klagande utgick. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i mål

om förhandsbesked, dock att den tid som sålunda står till buds skall vara

en vecka.

Återkallas eller förfaller eljest den tidigare klagandes talan, är ock den

senare klagandes talan förfallen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959 11

Kap. 7. Särskilda bestämmelser

46 §.

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbetalning av skatt.

Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut som meddelas

av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som nu sagts.

47 §.

Den som utan att hava gjort anmälan, varom i 3 § sägs, bedriver verksamhet,

i vilken skatt skall utgöras, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

48 §.

Underlåter någon att avgiva deklaration enligt vad i 5 § stadgas eller avlämnar

han deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

icke är ägnad att ligga till grund för fastställande av skatt, straffes med

dagsböter.

Finnes försummelsen ursäktlig eller eljest ringa må från straff frias.

Brott som avses i denna paragraf må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av beskattningsmyndigheten.

49 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas

allenast efter angivelse av målsägande.

50 §.

Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksräkenskapsverket

må med avseende å fastställande och uppbörd av skatt anmärkning icke

framställas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959.

Vad som föreskrives i 1 och 2 §§ kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 531)

med vissa bestämmelser rörande uppbörd av accis eller skatt, som skall inbetalas

till kontrollstyrelsen, m. m. skall icke gälla skatt, å vilken denna

förordning skall tillämpas.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1—3 och 6 inom., 6 § 3 och 4 inom., 7, 9, 10

och 12—15 §§ förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt skola upphöra

att gälla samt att 3 a §, 4 § 4 inom., 6 § 1 mom. och 8 § 4 inom. samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 3 a § se 1945: 201, av 4 § 4 mom. se 1948: 66 samt av 6 § 1 mom. se

1958: 31 (förordningen omtryckt 1948: 66).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

(Nuvarande lijdelse)

3

Kungl. Maj:t äger. då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av varuskatt.

4

4. Tillverkare är pliktig att ordna

sin bokföring på sådant sätt, att den

möjliggör kontroll över värdet av försåld

eller för vidare bearbetning uttagen

vara, samt att vid anfordran

tillhandahålla kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman sina handelsböcker

med tillhörande handlingar.

6

1. Den som bedriver tillverkning,

som i 1 § första eller andra stycket

avses, skall senast å femtonde dagen

i andra månaden efter varje kalendermånads

utgång till kontrollstyrelsen

insända en på tro och heder avgiven

deklaration angående beskattningsvärdet

eller, vad angår varor för vilka

skatten utgår med belopp för viktenhet,

angående kvantiteten av de varor,

som under kalendermånaden av

honom eller för hans räkning levererats

till köpare eller tagits i anspråk

för vidare bearbetning.

Om särskilda-------del

(Föreslagen lydelse)

a §•

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet

i fråga om tillverkning

och försäljning inom riket. Vad i

förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning är stadgat

skall äga tillämpning å varuskatt

som utgår i samband med sådan tillverkning

och försäljning.

Beträffande införsel är, med den inskränkning

som nedan sägs, generaltullstyrelsen

beskattning smyndighet.

§•

4. Tillverkare är pliktig att ordna

sin bokföring på sådant sätt, att den

möjliggör kontroll beträffande försåld

eller för vidare bearbetning uttagen

vara.

§•

1. Deklaration skall insändas till

kontrollstyrelsen senast å femtonde

dagen i andra månaden efter varje

kalendermånads utgång och innehålla

uppgift om beskattningsvärdet eller,

vad angår varor för vilka skatten

utgår med belopp för viktenhet, angående

kvantiteten av de varor, som

under kalendermånaden av den

skaitskyldige eller för hans räkning

levererats till köpare eller tagits i

anspråk för vidare bearbetning.

avser.

8 §•

4. Deklaration eller-----

Befinnes vid granskningen att skatt

påförts med för lågt belopp, skall kontrollstyrelsen

påföra den skattskyldige

felande skatt samt bestämma och

meddela den skattskyldige tid, inom

vilken sådan skatt skall erläggas.

— till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen att skatt

påförts med för lågt belopp, skall kontrollstyrelsen

påföra den skattskyldige

felande skatt samt bestämma och

meddela den skattskyldige tid, inom

vilken sådan skatt skall erläggas. Finnes

erlagd skatt vara för hög, skall

kontrollstyrelsen återbetala det överskjutande

beloppet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

13

(Nuvarande lydelse)

Vad i 4 £ 2—6 mom. samt 7 § 2

och 4 mom. är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om

skattskyldig, som avses i detta moment.

(Föreslagen lydelse)

Vad i 4 § 4 och 5 mom. denna förordning

samt 4, 8, 9, 11, 12, 27 och

29 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om skattskyldig,

som avses i detta moment.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959 men skall icke äga tillämpning

å skatt, för vilken deklaration avgivits eller bort insändas till kontrollstyrelsen

före ikraftträdandet.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om

försälj ningsskatt

Härigenom förordnas, att 9, 14, 16, 17, 20, 22—24, 31, 32 samt 35—39 §§

förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt skola upphöra att gälla

samt att 8, 10—13, 15, 18, 21 och 27 §§ samma förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §•

Kontrollen över skattens behöriga Kontrollstyrelsen är beskattningsutgörande

utövas av kontrollstyrel- myndighet i fråga om försäljning

sen, dock att beträffande skatteplik- inom riket. Vad i förordningen om

tig införsel kontrollen handhaves av förfarandet vid viss konsumtionsbegeneraltullstyrelsen

och kontrollsty- skattning är stadgat skall äga tillrelsen

gemensamt. lämpning på försäljningsskatt som

utgår i samband med sådan försäljning.

Beträffande införsel är, med den

inskränkning som nedan sägs, generaltullstyrelsen

beskattningsmyndighet.

10 §.

Ansökan om registrering som avses Anmälan för registrering, ävensom

i 2 § skall göras skriftligen hos kon- ansökan om registrering skall göras

trollstyrclsen. skriftligen hos kontrollstyrelsen och

1 Senaste lydelse av 15 § se 1952: 199 samt av 18 § se 1949: 100

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

(Nuvarande lijdelse)

Ansökningen skall innehålla uppgifter

angående sökandens fullständiga

namn och postadress, den av sökanden

bedrivna rörelsen samt dagen

då försäljningen påbörjades eller avses

skola påbörjas. Vidare skall i ansökningen

uppgivas huruvida sökanden

ämnar bedriva skattepliktig eller

skattefri försäljning.

Rörelseidkare som är registreringsskyldig

enligt 2 § första stycket skall

göra ansökan om registrering senast

fjorton dagar före försäljningens

början.

11

Om verkställd registrering skall

kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

I beviset skall angivas, huruvida

sökanden registrerats såsom säljare

med skattepliktig försäljning eller såsom

säljare med skattefri försäljning.

12

Rörelseidkare som är registreringsskyldig

enligt 2 § första stycket må

icke, innan registrering skett, bedriva

försäljning av skattepliktig vara;

dock må den som övertagit av annan

bedriven rörelse, därest han gör ansökan

om registrering inom fjorton

dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen

till dess kontrollstyrelsen meddelat

beslut över ansökningen. Under

tid då rörelsen sålunda fortsättes

skall rörelseidkaren, såvitt fråga är

om skyldighet att erlägga skatt, anses

såsom registrerad säljare.

Rörelseidkare, vilken-----

(Föreslagen lydelse)

innehålla uppgifter angående vederbörandes

fullständiga namn och postadress,

den av honom bedrivna rörelsen

samt dagen då försäljningen påbörjades

eller avses skola påbörjas.

Vidare skall uppgivas, huruvida vederbörande

ämnar bedriva skattepliktig

eller skattefri försäljning.

Rörelseidkare som är registreringsskyldig

enligt 2 § första stycket skall

göra anmälan för registrering senast

fjorton dagar före försäljningens

början.

Om verkställd registrering skall

kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

I beviset skall angivas, huruvida

den, för vilken det utfärdats, registrerats

såsom säljare med skattepliktig

försäljning eller såsom säljare med

skattefri försäljning.

§•

Rörelseidkare som är registreringsskyldig

enligt 2 § första stycket må

icke, innan registrering skett, bedriva

försäljning av skattepliktig vara;

dock må den som övertagit av annan

bedriven rörelse, därest han gör anmälan

för registrering inom fjorton

dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen

till dess kontrollstyrelsen meddelat

beslut över anmälan. Under

tid då rörelsen sålunda fortsättes

skall rörelseidkaren, såvitt fråga är

om skyldighet att erlägga skatt, anses

såsom registrerad säljare.

---skattepliktig försäljning.

13

Inträder ändring i förhållande, varom

uppgift lämnats i ansökan om registrering,

är rörelseidkaren skyldig

att underrätta kontrollstyrelsen härom

senast åtta dagar därefter.

Inträder ändring i förhållande, varom

uppgift lämnats i anmälan för registrering

eller ansökan om registre

ring, är rörelseidkaren skyldig att un

derrätta kontrollstyrelsen härom se

nast åtta dagar därefter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

15

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Registrerad säljare är pliktig att

ordna sin bokföring på sådant sätt,

att den enligt kontrollstyrelsens beprövande

möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen,

samt att vid anfordran tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

sina handelsböcker

med tillhörande handlingar.

Registrerad säljare---—- —

Registrerad säljare är pliktig att

ordna sin bokföring på sådant sätt,

att den enligt kontrollstyrelsens beprövande

möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen.

att lämna.

18 §.

Skattskyldig skall för varje kalendermånad

till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad

deklaration angående beskattningsvärdet

av sin skattepliktiga försäljning

eller, i fråga om vara för vilken

skatt skall utgå med i förteckningen

angivet belopp för varuenhet, antalet

försålda enheter med angivande tilllika

i vartdera fallet av den å varorna

belöpande skatten. Deklarationen

skall i förekommande fall avse jämväl

varor, som av registrerad säljare

uttagits från rörelsen för annat ändamål

än försäljning eller som ingått i

den skattskyldiges lager vid den tid

då hans registrering såsom säljare av

skattepliktig vara upphörde.

Deklaration, varom i första stycket

förmäles, skall insändas till kontrollstyrelsen

senast å femtonde dagen i

andra månaden efter den månad som

deklarationen avser.

Om särskilda--------deklarationen avser.

21 §.

Den som idkar försäljning av skat- Den som idkar försäljning av skattepliktig

vara i strid mot 12 § första tepliktig vara i strid mot 12 § första

stycket är skyldig att erlägga skatt stycket är skyldig att erlägga skatt

såsom om han varit registrerad säl- såsom om han varit registrerad säljare.

Det ankommer på kontrollsty- jare.

relsen att fastställa den skatt, som

sålunda skall erläggas.

Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen

senast å femtonde dagen

i andra månaden efter varje kalendermånads

utgång och innehålla

uppgift om beskattningsvärdet av

den skattepliktiga försäljningen eller,

i fråga om vara för vilken skatt skall

utgå med i förteckningen angivet belopp

för varuenhet, antalet försålda

enheter under kalendermånaden. Deklarationen

skall i förekommande fall

avse jämväl varor, som av registrerad

säljare uttagits från rörelsen för annat

ändamål än försäljning eller som

ingått i den skattskyldiges lager vid

den tid då hans registrering såsom

säljare av skattepliktig vara upphörde.

27 §.

Deklaration eller---—----till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid ■— -----— skall erläggas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Vad i 14—17 §§, 22 § tredje stycket

och 24 § är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om skattskyldig

som avses i denna paragraf.

(Föreslagen lydelse)

Vad i 15 § denna förordning samt

4, 8, 9, 11, 12 och 27 §§ förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

skattskyldig som avses i denna paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959 men skall icke äga tillämpning

å skatt, för vilken deklaration avgivits eller hort insändas till kontrollstyrelsen

före ikraftträdandet.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr 545)

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas, att 7, 8, 10, 11, 16—19, 26, 27, 29, 30 och 31 §§

förordningen den 23 november 1956 angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fall skola upphöra att gälla samt att 5, 9 och 14 §§ samma

förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

Kontrollen över skattens behöriga

utgörande utövas, beträffande försäljning

och uttag från rörelse, av kontrollstyrelsen,

och beträffande införsel,

av generaltullstyrelsen.

9

Skattskyldig är pliktig att ordna

sin bokföring på sådant sätt, att den

enligt kontrollstyrelsens beprövande

möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen, samt

att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman

sina handelsböcker med tillhörande

handlingar.

Skattskyldig skall--—- --— att lämna.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet

i fråga om försäljning och

uttag från rörelse. Vad i förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

är stadgat skall äga

tillämpning på omsättningsskatt som

utgår i samband med försäljning och

uttag som nu sagts.

Beträffande skattepliktig införsel

är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.

§•

Skattskyldig är pliktig att ordna

sin bokföring på sådant sätt, att den

enligt kontrollstyrelsens beprövande

möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14

Skattskyldig skall för varje kalendermånad

till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad

deklaration angående sina leveranser

och uttag från rörelsen av skattepliktiga

motorfordon med angivande tilllika

av den å fordonen belöpande

skatten.

Deklaration skall upprättas å blankett

enligt formulär, som fastställcs

av kontrollstyrelsen, samt insändas

till styrelsen inom en månad efter utgången

av den månad, som deklarationen

avser.

Kontrollstyrelsen må, —----

§•

Deklaration skall avlämnas till

kontrollstyrelsen för varje kalendermånad

och innehålla uppgift om den

skattskyldiges leveranser och uttag

från rörelsen av skattepliktiga motorfordon.

Deklaration skall insändas till

kontrollstyrelsen inom en månad efter

utgången av den månad, som deklarationen

avser.

sådan tid.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959 men skall icke äga tillämpning

å skatt, för vilken deklaration avgivits eller bort insändas till kontrollstyrelsen

före ikraftträdandet.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 3, 26, 29, 31, 33 och 35—38 §§ förordningen den

31 maj 1957 om allmän energiskatt skola upphöra att gälla samt att 18,

23, 30 och 32 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Beskattningsmyndighet är-----— fall kontrollstyrelsen.

Vad i förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning är

stadgat skall äga tillämpning på energiskatt,

för vilken kontrollstyrelsen

är beskattningsmyndighet.

23 §.

1 mom. Den som är registrerad en- 1 mom. Deklaration av den som är

ligt 6 § skall senast vid utgången av registrerad enligt 6 § skall insändas

kalendermånaden efter varje redovis- till konlrollstyrelsen senast vid utningspcriod

till kontrollstyrelsen in- gången av kalendermånaden efter

3 Bihanij till riksdagens protokoll 7 samt. Nr 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

(Nuvarande lydelse)

sända en på heder och samvete avgiven

deklaration angående de bränslen,

beträffande vilka skattskyldighet

inträtt under redovisningsperioden.

2 mom. Den som är registrerad enligt

11 § skall å tid och i ordning som

i 1 mom. sägs insända eu på heder

och samvete avgiven deklaration angående

skattepliktig distribution och

skattepliktig egenförbrukning under

redovisningsperioden.

3 mom. I deklarationen skall angivas

den på redovisningsperioden belöpande

bruttoskatten, så ock avdrag

enligt 2b eller 25 §.

Deklarationens nettoskattebelopp

skall, där beloppet icke utgöres av

helt tiotal kronor, utföras med närmaste

lägre tiotal kronor.

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda

skäl därtill äro, föreskriva att deklaration

skall insändas inom annan

tid än som i 1 mom. sägs.

Deklaration skall upprättas å blankett

enligt formulär, som fastställes

av kontrollstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

varje redovisningsperiod och innehålla

uppgift om de bränslen, beträffande

vilka skattskyldighet inträtt under

redovisningsperioden.

2 mom. Deklaration av den som är

registrerad enligt 11 § skall insändas

å tid och i ordning som i 1 mom. sägs

och innehålla uppgift om skattepliktig

distribution och skattepliktig

egenförbrukning under redovisningsperioden.

3 mom. Deklarationens nettoskattebelopp

må, där beloppet icke utgöres

av helt tiotal kronor, utföras med närmaste

lägre tiotal kronor.

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda

skäl därtill äro, föreskriva att deklaration

skall insändas inom annan

tid än som i 1 mom. sägs.

30

Försummar någon att inbetala

skatt, som han enligt denna förordning

skall erlägga till kontrollstyrelsen,

må skatten på framställning av

styrelsen omedelbart utmätas.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning, där förbrukare

eller icke registrerad distributör

av elektrisk kraft underlåter

att erlägga skatt för dylik kraft.

32

Den som----— — erlagda

Den som är registrerad skall vidare

på anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina

handelsböcker med tillhörande

handlingar samt i förekommande fall

sin statistik. Han skall därjämte

ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontroll styrelsen

för erhållande av en betryggande kon
-

§•

Vad i 28 § förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning

är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning, där förbrukare eller

icke registrerad distributör av elektrisk

kraft underlåter att erlägga skatt

för dylik kraft.

§.

kraftavgifter.

Den som är registrerad skall vidare

ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontrollstyrelsen för

erhållande av en betryggande kontroll

över skattens behöriga utgörande

meddelar, ävensom de anvisningar

kontrolltjänsteman i enlighet med

kontrollstyrelsens föreskrifter kan

komma att lämna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

19

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

troll över skattens behöriga utgörande

meddelar, ävensom de anvisningar

kontrolltjänsteman i enlighet med

kontrollstyrelsens föreskrifter kan

komma att lämna.

Där kontrollstyrelsen —-----— effekt inrättas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959 men skall icke äga tillämpning

å skatt, för vilken deklaration avgivits eller bort insändas till kontrollstyrelsen

före ikraftträdandet.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:278 av fru Gärde Widemar och 11:350

av herr Kollberg, vari hemställts att riksdagen måtte antaga de vid propositionen

nr 3 fogade författningsförslagen med de ändringar däri som föreslagits

i motionerna samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga

författningsförslag; ävensom

2) motionen II: 422 av herr Munkiell, vari hemställts, alt riksdagen måtte

för sin del antaga de vid propositionen nr 3 fogade författningsförslagen

med de ändringar som förordats i motionen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 350 och II: 422.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Vid 1951 års riksdag väcktes motioner (1:215 och 11:279), vari hemställdes

om utredning rörande ett opartiskt förfarande för avgörande av

tvister i varuskattemål och för tillgodoseende av rättsskyddsbehovet i dylika

mål. I betänkande över motionerna (nr 54) framhöll bevillningsutskottet

bt. a., att man genom en utredning i ämnet skulle vinna allsidig belysning

hur kraven på rättssäkerhet, effektivitet och snabbhet bäst skall tillgodoses

vid avgörande av mål om varuskatt och liknande indirekta skatter. Utskottet

ansåg, att en dylik utredning ur flera synpunkter kunde vara av stort värde.

På förslag av utskottet beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t

(nr 287) hemställa, alt Kungl. Maj :t i samband med den pågående utredningen

rörande det administrativa besvärsinstitutet och därmed sammanhängande

frågor jämväl ville låta verkställa utredning i de hänseenden, som

angivits i bevillningsutskottets betänkande.

Med stöd a\ bemyndigande den 1 juni 1951 meddelade dåvarande chefen

för finansdepartementet besvärssakkunniga uppdrag att verkställa den av

riksdagen begärda utredningen.

Besvärssakkunniga — professor emeritus Nils Herlitz, ordförande, rege
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

ringsrådet Sven Björkholm och landssekreteraren Olof Åkesson —- har den

30 december 1957 till fullgörande av detta uppdrag avlämnat betänkande angående

»Förfarandet vid konsumtionsbeskattning» (SOU 1957:50). Enligt

de sakkunnigas förslag skall för olika indirekta skatter gälla en gemensam

lag om förfarandet. Vid betänkandet finnes fogat förslag till sådan lag, vilken

utformats främst med sikte på att skapa ett förbättrat rättsskydd för

de skattskyldiga. I lagförslaget upptas bestämmelser om fastställande och

uppbörd av skatt, om besvär och om förhandsbesked; lagförslaget är avsett

att ersätta motsvarande bestämmelser i de olika skatteförfattningarna, instruktioner

för beskattningsmyndigheterna etc. Det förutsättes, att lagens

tillämpning till en början kan begränsas till vissa skatter och att tillämpningsområdet

kan utvidgas senare. Målsättningen är att försöka åstadkomma

ett enhetligt förfarande för flertalet av de skatter och allmänna avgifter

som icke omfattas av taxeringsförordningen.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium (med bifogande av utlåtanden

från liandelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö), statens organisationsnämnd,

statens jordbruksnämnd, utredningen angående redogöraransvaret

m. in., överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs

och Norrbottens län, riksförsäkringsanstalten, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, Sveriges industriförbund (med biläggande av utlåtande

från Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen), Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund samt

Sveriges advokatsamfund.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning s. 22—23

II. Nuvarande förhållanden s. 24—35

III. Riktlinjer för en reform s. 35—54

IV. Förfarandet i första instans s. 55—73

V. Besvär s. 73—100

VI. Förhandsbesked s. 100—107

VII. Befrielse från skatt s. 107—110

VIII. Speciella frågor s. 110—117

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges

följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

21

Allmänna frågor

I motionen II: 422 erinras om att besvärssakkunniga föreslog att författningar

rörande förfarandet vid konsumtionsbeskattning skulle erhålla lags

karaktär. Departementschefen har emellertid inte funnit tillräckliga skäl

föreligga för att giva författningen annan karaktär än taxeringsförordningen.

Det torde emellertid vara önskvärt, att riksdagen nu uttalar sig för att

lagstiftning avseende processuella regler på beskattningsområdet framgent

inte antages såsom förordning utan får karaktären av civillagstiftning.

Förfarandet i första instans

I motionerna I: 278 och II: 350 uttalas att beskattningsmyndigheten i 4 §

av förslaget erhållit alltför omfattande befogenheter. Vad myndigheten behöver

för sin kontroll skall givetvis alltid kunna utan svårigheter tagas fram ur

räkenskaperna, som således måste föras efter sådana metoder, att de uppgifter

som ligger till grund för deklarationen skall kunna framtagas vid kontroll.

Däremot synes det inte rimligt att bokföringen skall ske på det ena eller

andra sättet, såvida bokföringen fyller nyss angivna krav. Det måste anses

vara ett otillbörligt intrång att beskattningsmyndigheten skall kunna utfärda

föreskrifter om bokföring samt ålägga den enskilde att använda t. ex. en

viss typ av kassaapparat och inte en annan som bättre passar den bokföringsmetod

som lämpar sig för hans bransch. Vad den skattskyldige bär att

iakttaga i fråga om bokföring m. m. skall angivas i anvisningar till den

skatteförfattning, som beslutas av riksdagen. De tillägg som gjorts i propositionsförslagets

4 § i förhållande till motsvarande bestämmelser i besvärssakkunnigas

förslag bör därför enligt motionärernas mening utgå.

Vidare anser motionärerna att föreskriften att den skattskyldige skall

lämna nödigt biträde vid granskning av handlingar och varulager skall så

förstås att det ankommer på vederbörande befattningshavare i överordnad

ställning att tillse att föreskriften av granskningsmännen tillämpas med

omdöme så att skattskyldig åsamkas minsta möjliga kostnad och avbräck.

I vederbörande beskattningsmyndighets instruktion bör angivas, vilka befattningshavare

som har att fatta beslut om granskning och vem som skall

utföra denna. Liksom på den direkta beskattningens område bör beslutanderätten

endast tillkomma befattningshavare i överordnad ställning.

Som It § i författningsförslaget formulerats skulle beskattningsmyndigheten

vara berättigad alt begära tredje mans medverkan till allmänna undersökningar

utan samband med visst skatteärende. Ett dylikt utsträckande

av de utomståendes skyldigheter bör inte komma i fråga. I stället förordas

den formulering, som intagits i besvärssakkunnigas förslag, enligt

vilket tredje mans medverkan endast kunde påfordras i visst beskattningsärende.

Beträffande vitesinstitutet erinras i motionerna I: 278 och II: 350 om att

i besvärssakkunnigas förslag, som utformats med 9 kap. 8 § rättegångsbalken

som mönster, angivits att vitet skulle bestämmas till sådant belopp

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

att det med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna

i övrigt kan antagas förmå vederbörande att iakttaga föreläggandet,

dock ej högre än tiotusen kronor. Med undantag för maximeringen

av vitesbeloppet till tiotusen kronor samt fastställande av minimum

till etthundra kronor innehåller propositionen inte några föreskrifter till

ledning för vitets fastställande. Minst lika starka skäl talar för att direktiv

lämnas för omhänderhavande av vitesförelägganden i en författning som

är avsedd att tillämpas av beskattningsmyndigheter som i en lag som skall

tillämpas av domstol. De grundsatser som bör tillämpas vid utsättande av

vite är ingalunda så självklara att de inte förtjänar att angivas. Dessutom

är dylika direktiv värdefulla även därutinnan att de understryker vikten av

individuell prövning av ärenden angående vitesförelägganden. De av besvärssakkunniga

föreslagna direktiven för utsättande av vite bör därför

inarbetas i texten till 12 § i Kungl. Maj :ts förslag. Vitesmaximum bör enligt

motionärernas mening inte sättas högre än femtusen kronor eller samma

belopp som är stadgat i taxeringsförordningen. Ett så högt vitesmaximuin

som tiotusen kronor skulle möjligen väcka mindre betänkligheter om

det funnes möjlighet att överklaga beskattningsmyndighetens beslut om

föreläggande av vite. En bestämmelse av sådan innebörd hade föreslagits

av besvärssakkunniga, men enligt propositionen får talan inte föras mot

beslut om föreläggande. Frågan får särskild vikt sedd mot bakgrunden av

att beskattningsmyndigheten jämväl skall äga rätt att utdöma försuttet

vite. Sistnämnda bestämmelser har övertagits från de sakkunnigas förslag

men var då motiverade bland annat med att enligt detta förslag talan kunde

föras mot föreläggandet som sådant. Om denna möjlighet inte medgives,

måste det te sig betänkligt att låta beskattningsmyndigheten svara såväl

för föreläggande som för utdömande av vite. I rättssäkerhetens intresse

hör därför en föreskrift intas att talan skall kunna föras mot beslut om

föreläggande av vite.

Mot de i 18 § och 20 § andra stycket föreslagna stadgandena om skönsmässig

uppskattning i det fall, afl deklaration ej avgivits eller deklarationsmaterialet

eljest är bristfälligt, har i motionen 11:422 riktats viss kritik.

Att beskattningsmyndigheten i dylika lägen måste söka på grundval

av den utredning, som kan finnas tillgänglig, fastställa skatten så riktigt

som möjligt följer av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser. Ju bristfälligare

underlaget för beslutet är, i desto större grad måste myndigheten

förlita sig till egna skönsmässiga uppskattningar. Så är emellertid förhållandet

på en mängd områden inom förvaltningsförfarandet. Att just taga

fram denna självklara bevisvärderingsregel utan att i övrigt ingå på hur

utredningsmaterialet skall värderas ur bevissynpunkt synes inte motiverat.

Särskilda bestämmelser i förevarande avseende torde inte vara erforderliga.

I sistnämnda motion föreslås även en omredigering av lagtexten. 17 §

synes böra begränsas att avse allenast förutsättningarna för meddelande

av preliminära beslut, medan reglerna om meddelande av slutliga beslut

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

torde böra upptagas i 19 §. Sålunda skulle 17 § komma att innehålla allenast

att, om skatt finnes böra utgå, oaktat deklaration ej avgivits, eller om

avvikelse finnes böra ske från deklarationen, beskattningsmyndigheten äger

meddela preliminärt beslut om skatten i fall, då utredningen inte kan omedelbart

slutföras. I 19 § första stycket skulle stadgas, att slutligt beslut

om fastställande av skatt icke må meddelas senare än ett år och sex månader

efter utgången av den beskattningsperiod, om vilken fråga är, men

att det skall åligga beskattningsmyndigheten att, därest skattskyldig det

begär, meddela sådant beslut så snart ske kan. Paragrafens andra stycke

kan därefter följa oförändrat, eventuellt som en särskild paragraf, därest

18 § i sin nuvarande lydelse får utgå. Viss jämkning av stadgandena i 27 §

torde i så fall bli behövlig.

Rörande beslutsfristens längd har i motionerna I: 278 och II: 350 yrkats,

att den bestämmes till ett år från utgången av det kalenderår, varunder

ifrågavarande beskattningsperiod gått till ända, medan i motionen 11.422

föreslagits en tid av ett år och sex manader räknad från beskattningsperiodens

utgång. Motionärerna anser icke de skäl, som kontrollstyrelsen åberopat

för en förlängning och till vilka departementschefen hänvisat, bärande.

Vissa remissinstanser har ansett även den av besvärssakkunniga föreslagna

fristen alltför lång. Den indirekta skattens natur av övervältringsskatt

måste ställa särskilda krav på utformningen av reglerna om de tidsfrister

inom vilka skattebeslut skall vara slutligt fattade. Varje dröjsmål

vid behandlingen av ett dylikt skatteärende kan föranleda ökad förlust för

den skattskyldige.

I motionerna 1:278 och 11:350 vänder sig motionärerna vidare mot de

föreslagna reglerna om efterbeskattning (20 och 21 §§), vilka utformats i

nära anslutning till motsvarande stadgande i taxeringsförordningen. Besvärssakkunniga

hade i sitt förslag givit institutet en helt annan utformning. Motiveringen

för de sakkunnigas ställningstagande var att den skattskyldige

efter vass kortare tid inte skall kunna påföras ytterligare skatt, därest han

fullgjort sin skyldighet med tillbörlig omsorg. Först när den skattskyldige

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter, ansåg de

sakkunniga med rättsskyddsintresset förenligt att medge efterbeskattning

under en längre period. Den indirekta skattens natur av övervältringsskatt

ställer andra krav på utformningen av efterbeskattningsinstitutet än på den

direkta beskattningens område. Det låter sig icke göra att i fråga om de indirekta

skatterna använda en sådan generell avfattning, som taxeringsförordningen

ger prov på. För att tillgodose rättsskyddets intressen i lika hög

grad som på den direkta beskattningens område maste beträffande den indirekta

beskattningen den avgränsningen göras, som besvärssakkunniga efter

noggrann prövning förordat.

Bestämmelsen i författningsförslaget att inbetalning av skatt skall fullgöras

genom insättning på beskattningsmyndighetens postgirokonto anses

i motionen 11:422 ha sin plats i tillämpningsföreskrifterna. Den anses även

vara olämplig. Lagstiftningen är avsedd att kunna tillämpas på helt olikar
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

tade skatter av indirekt natur. Det kan under sådana omständigheter inte

vara lämpligt att i själva lagen fastslå att just insättning på beskattningsmyndighets

postgirokonto skall vara den enda metoden för skatteuppbörd,

låt vara att den i flertalet fall kan vara praktisk. Beträffande viss skatt kan

annat inbetalningssätt vara att föredraga.

I motionerna I: 278 och II: 350 påtalar motionärerna att departementschefen

föreslagit sådan jämkning i besvärssakkunnigas förslag rörande förhandsbesked

att en verklig rätt att erhålla förhandsbesked inte skulle föreligga.

I motsats till besvärssakkunniga har Kungl. Maj:t härvid föreslagit

att förhandsbesked må meddelas endast om det finnes vara av vikt med hänsyn

till sökandens intresse eller för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning

att besked meddelas. Såsom motiv för denna begränsning i rätten att

erhålla förhandsbesked har departementschefen hänvisat till möjligheten

av att de skattskyldiga betungar myndigheterna med begäran om förhandsbesked

i tall där detta på grund av ärendets uppenbara karaktär, tidigare

prejudikat eller av annan anledning framstår som opåkallat. Emellertid

medger departementschefen att man i och för sig knappast torde ha anledning

att befara missbruk. Därest någon skulle begära förhandsbesked i ett

uppenbart fall, kan det icke rimligen vara alltför betungande för beskattningsmyndigheten

att lämna beskedet. Enligt motionärernas förmenande bör,

såsom besvärssakkunniga föreslagit, stadgas skyldighet för beskattningsmyndigheten

att på begäran meddela förhandsbesked.

Besvärs förf arandet

Mot besvärsbestämmelsen i 38 § riktas i motionen 11:422 den anmärkningen

att den är oegentligt utformad, i det den vad angår överklagandebarheten

av beskattningsmyndighetens beslut hänvisar till fall, som skall angivas

i 39 §. Denna paragraf innehåller emellertid inga regler om överklagandebarhet

utan allenast bestämmelser om vilka som i olika situationer äger besvärsrätt.

I sistnämnda motion framhålles vidare, att kravet på snabbhet måste medföra,

att förhandsbesked endast bör få överklagas i en instans. Då förhandsbeskeden

blir bindande för statsverket måste regeringsrätten kvarstå som

slutinstans i fråga om dessa, vilket innebär att kammarrätten utgår som

mellaninstans och att talan mot beskattningsmyndighetens beslut sålunda

skall föras direkt hos regeringsrätten.

I motionerna I: 278 och II: 350 understrykes vikten av att det allmänna

ombudet kan arbeta helt självständigt och i sina ståndpunktstaganden vara

oberoende av beskattningsmyndigheten. Vilken befattningshavare som skall

fungera som sådant ombud borde enligt besvärssakkunnigas förslag bestämmas

i vederbörande myndighets instruktion. I propositionen föreslås

däremot att Kungl. Maj :t skall förordna befattningshavare till sådant ombud.

Förordnanden kan bli av kortvarig karaktär och skänker inte befattningshavaren

den fria ställning, som myndighetens instruktion i högre

grad garanterar. För att nå ett fullt tillfredsställande resultat i detta hän
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

25

seende bör i varje skatteförfattning anges vilken befattningshavare som

skall vara allmänt ombud.

Övriga frågor

Motionärerna bar i motionerna 1:278 och 11:350 ansett tillräckliga skäl

saknas att kriminalisera underlåtenhet att deklarera eller avgivande av bristfällig

deklaration i andra fall än då försummelsen är uppsåtlig eller en följd

av grov oaktsamhet och föreslagit härav betingad ändring i 48 § av författningsförslaget.

Slutligen har i motionen II: 422 berörts vissa problem avseende varuskatt

och försäljningsskatt, vilka skatter avses utgå icke endast vid inhemsk

produktion utan även vid införsel. Härom gäller särskilda regler, vilka förutsättes

skola kvarbliva i vederbörande skatteförfattning. I samband med tulltaxering

av den skattepliktiga varan skall skattskyldig hos tullmyndigheten

å införselorten avlämna deklaration eller i vissa fall försäkran. Sådan deklaration

eller försäkran skall slutligen granskas av kontrollstyrelsen. Befinnes

vid denna granskning varu- eller försäljningsskatten ha av tullmyndigheten

påförts med för lågt belopp, skall kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige

den felande skatten. Bestämmelser härom återfinns i 8 § 4. varuskatteförordningen

och 27 § försäljningsskatteförordningen. Innebörden av dessa bestämmelser

är att kontrollstyrelsen kontrollerar tullmyndigheterna. Enligt

propositionen skall denna märkliga anordning bestå.

Enligt motionären vore det riktigaste att man nu helt skiljer tullförfarandet

från förfarandet hos kontrollstyrelsen vid inhemsk verksamhet också beträffande

varuskatt och försäljningsskatt. Det naturliga är att ha två skilda

förfaranden, det ena hos kontrollstyrelsen vid inhemsk produktion, det

andra hos tullmyndigheterna vid införsel. Bestämmelserna om granskning

av tulldeklarationerna hos kontrollstyrel.sen i 8 § 4. varuskatteförordningen

och 27 § försäljningsskatteförordningen bör sålunda nu upphävas.

Det avsedda syftet torde i allt fall kunna uppnås, därest följande ordning

införes. Om så alltjämt anses erforderligt kan tullmyndigheten översända

sina deklarationer till allmänna ombudet hos kontrollstyrelsen, vilken ju har

att vaka över att besluten i första instans icke går kronan emot. Skulle allmänna

ombudet vid sin granskning av de från tullmyndigheterna erhållna

deklarationerna finna anledning till anmärkning, har han att göra revisionsmyndigheterna

hos tullverket uppmärksamma härpå. Dessa får därefter

framställa anmärkning i föreskriven ordning. Härigenom får man klara och

administrativt enkla linjer: i fråga om samtliga skatter, som uppbäres i

samband med införsel till riket, följas det för tull stadgade förfarandet med

instansordning: lokal tullmyndighet, gcneraltullstyrelsen och regeringsrätten,

medan beträffande de skatter, som utgår i samband med inhemsk produktion,

det i det föreliggande författningsförslaget skildrade förfarandet

följes med instansordning: beskattningsmyndighet (vanligtvis konlrollstyrelsen

eller jordbruksnämnden), kammarrätten och regeringsrätten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Utskottet

Inledning

I motsats till vad som sedan länge gällt på den direkta beskattningens

område har gemensamma och enhetliga regler rörande det formella förfarandet

saknats för konsumtionsskatternas del. De regler som finns har intagits

i vederbörande skatteförfattningar och avser i huvudsak deklarationsförfarandet,

uppbörden och beskattningsmyndigheternas kontrollbefogenheter.

De är som regel knapphändiga och ofta mycket allmänt hållna. Genom

att normer för förfarandet utbildats i praxis har till en del olägenheterna

med de ofullständiga reglerna undanröjts, men vissa konkreta brister

har dock kvarstått. Bl. a. har bestämmelser saknats om hur beslut skall

fattas och vilka verkningar besluten har. Det har vidare varit en olägenhet

att den skattskyldige inte kunnat erhålla bindande förhandsbesked och därigenom

gardera sig mot de risker, som ett misstag från hans sida om skattelagstiftningens

innebörd kan medföra. Även besvärsförfarandet har kunnat

ge anledning till viss kritik.

I syfte att bota dessa brister föreslås i den förevarande propositionen, att

reglerna om förfarandet vid konsumtionsbeskattning samlas i en gemensam

författning. Denna har utarbetats med sikte på att dessa regler skall kunna

användas på flertalet av de skatter och avgifter, som enskilda näringsidkare

efter deklaration erlägger till kontrollstyrelsen eller jordbruksnämnden.

Det föreslås, att varuskatten, försäljningsskatten, omsättningsskatten

på motorfordon och energiskatten redan från början skall inbegripas i det

nya förfarandet.

Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning innebär i huvudsak följande ändringar

mot vad nu gäller. Beträffande förfarandet i första instans regleras närmare

beskattningsmyndighetens befogenheter. Den skattskyldige tillförsäkras uttrycklig

rätt att erhålla del av det material på vilket beskattningsmyndigheten

grundar ett beslut om skattepåföring utöver deklaration. Nya regler föreslås

om beskattningsmyndigheternas beslut. Sålunda skall beslut om skattens

fastställande meddelas senast 1 1/2 år efter det kalenderår under vilket beskattningsperioden

utgick. Har beslut inte meddelats inom denna tidsfrist,

skall skatten anses ha blivit fastställd i överensstämmelse med deklarationen

eller eventuellt tidigare preliminärt beslut. Formligt beslut behöver således

inte fattas, när deklaration avgivits och denna lämnats utan erinran.

Efter beslutsfristens utgång kan ytterligare skatt inte påföras annat än genom

efterbeskattning. Detta får ske högst fyra år senare och i regel endast

om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att deklarera.

En nyhet är, att den skattskyldige skall kunna få förhandsbesked,

som är bindande för staten.

I fråga om besvärsförfarandet föreslås den ändringen att eu mellaninstans

—■ kammarrätten — inskjutes mellan beskattningsmyndigheten och rege
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959 21

ringsrätten. Förfarandet i besvärsmål föreslås utformat som en process melian

två parter, d. v. s. mellan den skattskyldige och ett allmänt ombud.

Utskottet har för sin del intet att erinra mot huvudgrunderna för de framlagda

förslagen, vilka synes väl ägnade att leda till förbättrat rättsskydd

för den enskilde medborgaren samtidigt som kraven på effektivitet och

snabbhet i rimlig utsträckning tillgodoses. Några nämnvärda kostnadsökningar

för det allmänna torde förslagets genomförande ej medföra. I vissa

hänseenden har dock utskottet ansett sig böra föreslå ändringar i syfte att

ytterligare förbättra de enskildas rättsskydd.

Utskottet finner lämpligt, att de allmänna reglerna rörande förfarandet

intas i en särskild författning att äga tillämpning beträffande de indirekta

skatter för vilka en dylik reglering är behövlig och ändamålsenlig. På så sätt

kan de olika skatteförfattningarna inskränkas till att omfatta huvudsakligen

de materiella reglerna för beskattningen och i den mån så erfordras

speciella föreskrifter rörande förfarandet. Författningen bör ha karaktär av

förordning.

I anledning av hemställan i motionen II: 422 om ett uttalande från riksdagens

sida, att lagstiftning avseende processuella regler på beskattningsområdet

framgent inte bör antagas såsom förordning utan få karaktären

av civillagstiftning, får utskottet anföra följande.

Enligt vad som upplysts har författningsutredningen under behandling

vissa frågor hur lagstiftningsmakten skall utövas. Att riksdagen innan ställning

tagits till de förslag, som sålunda kan framkomma, skulle göra ett uttalande

av den innebörd motionären ifrågasatt, bör enligt utskottets mening

inte ifrågakomma, så mycket mindre som det kan antagas dröja avsevärd

tid innan nya huvudförfattningar på förevarande områden blir aktuella.

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen

berörda frågorna, i den mån anledning förefinns till särskilda uttalanden

från utskottets sida.

Förfarandet i första instans

I enlighet med departementschefens uttalande att man bör gå vidare på

den väg som beträddes med 1956 års taxeringsförordning och även i fråga

om varuskattemål och liknande mål genomföra en närmare reglering av

förfarandet som tillgodoser befogade krav på effektivitet och rättssäkerhet

har i första stycket första punkten av 4 § i förslaget intagits eu bestämmelse

som bygger på motsvarande bestämmelse i 20 § taxeringsförordningen.

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall det åligga skattskyldig att i

skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt

sätt sörja för att underlag finnes för fullgörande av deklarationsskyldighet

och för fastställande av skatt. Detta förslag föranleder icke någon erinran

från utskottets sida.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Emellertid har departementschefen föreslagit ytterligare bestämmelser i

4 § som icke återfinnes i taxeringsförordningen och vilka tillägg icke heller

av departementschefen närmare motiverats. Genom sin obestämda utformning

är de dessutom ägnade att skapa rättsosäkerhet. Utskottet åsyftar bestämmelsen

i 4 § att den skattskyldige även skall vara skyldig att vidtaga

»de åtgärder i övrigt» som för angivna ändamål skäligen kan påfordras.

Innebörden av detta tillägg är oklar. Det nyss återgivna stadgandet i 4 §

första stycket första punkten ålägger på ett generellt sätt den skattskyldige

att sörja för att underlag finns för deklaration och skattekontroll. Den som

uppfyller detta åliggande bör icke rimligtvis kunna åläggas att därutöver

vidtaga särskilda åtgärder. Därest den skattskyldige för sådana räkenskaper

eller anteckningar att de utgör nöjaktigt underlag för fullgörande av

deklarationsskyldighet och fastställande av skatt, föreligger uppenbarligen

icke anledning att ålägga honom att vidtaga ytterligare åtgärder. Om den

skattskyldige åter brister i fullgörandet av sina åligganden i fråga om bokförings-

eller anteckningsskyldighet och detta har till följd att deklarationsskyldigheten

ej kan rätteligen fullgöras och skatten icke kan fastställas,

bör föreläggande meddelas honom att ställa sig bestämmelserna härutinnan

till efterrättelse. Inte heller i detta fall föreligger något behov av att ålägga

honom skyldighet att vidtaga åtgärder i övrigt. Endast i de fall då räkenskaper

och anteckningar på grund av viss skatts speciella natur icke kan

tjäna som underlag för deklaration eller för skattekontroll — ett exempel

härpå finnes i energiskatteförordningen — kan det vara erforderligt att den

skattskyldige ålägges att på annat lämpligt sätt sörja för att dylikt underlag

finnes. Ett sådant åläggande kan emellertid med stöd av 4 § första stycket

första punkten meddelas i vederbörande skatteförfattning. Andra punkten

i samma stycke synes därför icke ha någon rimlig självständig mening

och bör därför utgå.

Enligt besvärssakkunnigas förslag skulle närmare föreskrifter rörande på

vad sätt den skattskyldiges räkenskaper och anteckningar skulle föras och

hans handlingar bevaras kunna lämnas endast i form av stadgande i skatteförfattning

antagen av riksdagen. I propositionen bär i anslutning till ett

påpekande av kontrollstyrelsen föreslagits att beskattningsmyndigheten

skall kunna meddela föreskrifter härom liksom i fråga om i 4 § avsedda

åtgärder i övrigt.

Enligt utskottets mening är det ägnat att inge allvarliga principiella betänkligheter

att frångå vad som i motsvarande hänseende gäller för den

direkta beskattningen, nämligen att föreskrifter av denna art inte bör utfärdas

av beskattningsmyndigheten. Särskilt otillfredsställande ter sig en sådan

anordning med hänsyn till att det är beskattningsmyndigheten som har

att förelägga vite och således enligt den i propositionen föreslagna ordningen

kan framtvinga åtlydnad av sina egna föreskrifter, utan att den skattskyldige

skulle kunna i det särskilda fallet få skäligheten av den meddelade föreskriften

prövad.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

29

Ur synpunkten av den enskildes rättsskydd bör den skattskyldiges åligganden

klart definieras i vederbörande skatteförfattning. I den mån exempelvis

särskilt maskinell utrustning eller dylikt anses böra krävas för

skattekontrollen eller eljest mera ingripande eller ekonomiskt betungande

åtgärder från den skattskyldiges sida anses påkallade, bör en uttrycklig bestämmelse

härom intagas i vederbörande, av riksdagen antagen skatteförfattning.

Med hänsyn till svårigheterna att på förhand överblicka i vilka fall särskilda

tillämpningsföreskrifter kan bli nödvändiga, finner sig utskottet likväl

kunna tillstyrka ett förfarande varigenom det blir möjligt för Kungl.

Maj:t att utfärda dylika föreskrifter i anslutning till skatteförfatlningarna.

Härav föranledes vissa ändringar jämväl i respektive skatteförfatlningar. Yrkandena

i förevarande avseende i motionerna I: 278 och II: 350 torde härmed

få anses besvarade.

Beskattningsmyndigheten skall enligt förslaget i propositionen äga befogenhet

att från skattskyldig infordra prov och beskrivning å skattepliktig

eller i verksamheten brukad vara samt att verkställa granskning av skattskyldigs

handlingar och varulager. För granskningen av handlingar och

varulager skall den skattskyldige lämna nödigt biträde. Några närmare bestämmelser

om vem som skall besluta om granskning och vem som skall

utföra den har inte intagits i förslaget. Departementschefen har emellertid

uttalat att det är betydelsefullt att beskattningsmyndigheten tillser, att

granskningen utföres av tjänsteman, som med hänsyn till sekretessintressen

och övriga förhållanden är lämplig för uppgiften. Såvitt angår kontrollst}

relsens arbetsområde ankommer det på distriktsöverkontrollören att verkställa

denna prövning. Utformningen av bestämmelserna om granskning har

skett i nära anslutning till föreskrifterna om taxeringsrevision i taxeringsförordningen.

I motionerna 1: 278 och II: 350 hemställes att riksdagen måtte uttala, att

föreskriften att den skattskyldige skall lämna nödigt biträde vid granskning

av handlingar och varulager skall så förstås, att det ankommer på befattningshavare

i överordnad ställning att tillse att föreskriften av granskningsmännen

tillämpas med omdöme så att den skattskyldige åsamkas minsta

möjliga kostnad och avbräck. I vederbörande beskattningsmyndighets instruktion

bör angivas, vilka befattningshavare som har att fatta beslut om

granskning och vem som skall utföra denna.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att granskningen

utföres under hänsynstagande till ändamålet med densamma och de därav

berördas intresse att inte besväras mer än nödigt. Ett uttryck härför ger

den i 9 § intagna föreskriften alt granskningen såvitt möjligt skall ske på

sådan tid och på sådant sätt, att den icke förorsakar hinder i den skattskyldiges

verksamhet. Om biträde av den skaltskyldige erfordras bör självfallet

tillses att den skattskyldige därvid åsamkas minsta möjliga kostnader.

I allmänhet torde av utfärdade instruktioner för myndigheterna framgå

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

vem som äger besluta i olika frågor. För kontrollstyrelsens del har i instruktionen

den 28 april 1950, nr 207, för tjänstemän i kontrollstyrelsens

lokala skattekontroll stadgats att distriktsöverkontrollör har att leda och

övervaka honom underställda kontrolltjänstemäns verksamhet. Han har

också alt fördela arbetet mellan tjänstemännen och planlägga deras förrättningsresor.

I den föreslagna 11 § regleras i vilka fall beskattningsmyndigheten skall

äga infordra utredningsmaterial in. in. från annan än den skattskyldige. Viss

medverkan till utredningen kräves av den som yrkesmässigt tillverkar, bearbetar,

försäljer eller distribuerar skattepliktig vara, och av den, som idkar

handel med vara, vilken användes vid framställning eller distribution av

skattepliktig vara. Beskattningsmyndigheten föreslås skola erhålla befogenhet,

icke blott att begära upplysningar om namngiven skattskyldig utan även

att inhämta uppgifter av mera generell karaktär, t. ex. om leveranser till eller

inköp av skattepliktiga varor från viss kategori av näringsidkare.

1 motionerna I: 278 och II: 350 yrkas att beskattningsmyndighetens befogenhet

i förevarande hänseende begränsas till de fall, då tredje mans medverkan

erfordras i anledning av visst bestämt beskattningsärende.

När det gäller beskattningsmyndighetens möjligheter att i visst beskattningsärende

begära medverkan av annan än den skattskyldige, föreligger

icke anledning att avvika från departementschefens förslag, som utskottet

alltså tillstyrker.

För att erhålla kännedom om personer, som utan att erlägga skatt bedriver

skattepliktig verksamhet, torde beskattningsmyndigheten ofta vara

nödsakad att inhämta uppgifter från tillverkare, försäljare och distributörer,

även om dessa själva ej är skattskyldiga. Att inskränka denna möjlighet

skulle allvarligt minska beskattningsmyndighetens möjligheter att stävja

skatteskolk, till men inte endast för det fiskaliska intresset utan även för

lojala konkurrentföretag. Utskottet kan därför ej tillstyrka bifall till yrkandet

att befogenheten skulle inskränkas till visst skatteärende. I första hand

bör emellertid enligt utskottets mening uppgifter skriftligen begäras, innan

en granskning av företagets bokföring eller en liknande förhållandevis ingripande

åtgärd företas. Detta förfaringssätt torde i allmänhet tillämpas redan

nu. Först om denna förfrågan inte besvaras eller anledning finns att antaga

att de lämnade uppgifterna är oriktiga eller ofullständiga, bör granskning

eller annan dylik åtgärd vidtas. I syfte att markera att detta tillvägagångssätt

skall användas föreslår utskottet eu omformulering av den föreslagna

författningstexten. Härigenom ernås en närmare överensstämmelse med förfaringssättet

i motsvarande fall inom den direkta beskattningen.

De i propositionen föreslagna reglerna om viten har i huvudsak utformats

med motsvarande föreskrifter i 1956 års taxeringsförordning som förebild.

Enligt förslaget ges beskattningsmyndigheten befogenhet att förelägga och

utdöma vite. Vitesföreläggande kan komma till använding, när beskattnings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1959

31

myndigheten vänder sig mot någon med föreläggande att deklarera eller att

inkomma med kompletterande upplysningar eller då den ger förelägganden

med avseende å bokföringen. Vitesbcloppet, som för närvarande inte är närmare

reglerat, skall enligt förslaget bestämmas till lägst 100 kronor och

högst 10 000 kronor. Vitesföreläggande får — liksom nu — ej överklagas.

Beträffande vitesinstitutet erinras i motionerna I: 278 och II: 350 om att

Kungl. Maj:ts förslag utöver reglerna om minimum och maximum för vitel

inte innehåller några föreskrifter till ledning för vitets fastställande. Enligt

motionärernas mening bör i enlighet med vad besvärssakkunniga föreslagit

uttryckligen angivas, att vitet bör bestämmas till sådant belopp att det med

hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna

i övrigt kan anlagas förmå vederbörande att iakttaga föreläggandet. Vitesmaximum

bör enligt motionärernas mening ej sättas högre än 5 000 kronor.

Vidare yrkar motionärerna att talan skall kunna föras mot beslut om föreläggande

av vite.

Det är ur rättssäkerhetssynpunkt liksom ur fiskal synpunkt av största

betydelse att ett skattebeslut grundas på så fullständigt och tillförlitligt utredningsmaterial

som möjligt. För att så skall kunna ske bör beskattningsmyndigheten

inte endast ha möjligheter enligt författningen att infordra utredningsmaterial

utan också, om dess föreläggande inte iakttas, äga befogenhet

att utsätta vite. I motsats till vad nu är fallet i flertalet författningar

rörande konsumtionsskatter bör i den nya lagstiftningen vitesinstitutet närmare

regleras. Därvid synes nära överensstämmelse med bestämmelserna

om vite i taxeringsförordningen böra eftersträvas.

Vid bestämmande av beloppet för vitesmaximum bör hänsyn tas till att behovet

av snabbt och kraftigt verkande viten är särskilt stort på konsumtionsbeskattningens

område. På grund härav kan ett förhållandevis högt vitesmaximum

vara motiverat. Enligt utskottets mening torde emellertid samma

vitesmaximum som i taxeringsförordningen, eller 5 000 kronor, vara tillräckligt

ur effektivitetssypunkt. Utskottet förordar således att motionärernas

yrkande i detta avseende bifalles.

Av allmänna regler torde följa att vid bestämmande av vitets storlek i det

aktuella fallet hänsyn skall las till omständigheterna. En viktig sådan är

storleken av den skatt varom är fråga i skatteärendet. Vidare är vederbörandes

ekonomiska förhållanden av betydelse. Då en uttrycklig erinran häroni

i författningen torde vara till gagn, tillstyrker utskottet att vad motionärerna

yrkat bifalles.

Frågan om överklagande av vitesförelägganden behandlar utskottet i

samband med de föreslagna besvärsreglerna.

I 18 § och 20 § andra stycket har föreslagits bestämmelser att skatten skall

bestämmas skönsmässigt i det fall att deklaration ej avgivits eller deklarationsmaterial

eljest är bristfälligt. Häremot har i motionen 11:422 invänts

alt särskilda bestämmelser i förevarande avseende inte torde vara erforderliga.

Anledning saknas enligt motionärens mening att lagfästa just denna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

självklara bevisvärderingsregel utan att i övrigt ingå på hur utredningsmaterialet

skall värderas ur bevissynpunkt.

1 och för sig är det riktigt att, såsom ock påpekats i motionen, av allmänna

förvaltningsrättsliga grundsatser följer, att beskattningsmyndigheten

i dylika lägen måste söka på grundval av den utredning, som kan finnas

tillgänglig, fastställa skatten så riktigt som möjligt. Detta utesluter dock ej

att uttryckliga bestämmelser härom kan vara av värde. Därigenom blir nämligen

på ett tydligare sätt markerat för de skattskyldiga angelägenheten

av korrekta uppgifter och nödvändigheten av att i förekommande fall föra

och bevara erforderliga anteckningar eller på annat sätt sörja för ett tillfredsställande

underlag för deklarationen. Givetvis får syftet med skönstaxeringen

inte vara annat än att söka uppnå det från materiell synpunkt

riktigast möjliga beskattningsresultatet. Utskottet förordar att propositionen

följes i detta hänseende.

I propositionen föreslås att den tid, inom vilken beslut rörande skattepåföring

skall fattas, bestämmes till ett och ett halvt år, räknat från utgången av

det kalenderår under vilket den ifrågavarande beskattningsperioden gått till

ända. Denna tid föreslås i motionerna I: 278 och II: 350 avkortad till ett år,

medan i motionen II: 422 föreslagits en tid av ett år sex månader räknat

från beskattningsperiodens utgång.

Vid bestämmandet av beslutsfristens längd bör hänsyn tas till att sådan

efterhandskontroll av skattskyldigs deklarationer genom granskning av

räkenskaper och lager, som i praxis normalt verkställes, regelmässigt inte

kan påräknas äga rum oftare än en gång om året. En jämförelsevis lång tid

torde därför erfordras, därest kontroll och utredning skall medhinnas i

nödig omfattning. Häremot står den skattskyldiges intresse av att erhålla

slutligt besked inom rimlig tid.

Såvitt utskottet kan bedöma torde det vara möjligt att avkorta den i

propositionen föreslagna beslutsfristen till ett år, utan att detta behöver medföra

några nämnvärda olägenheter med avseende å granskning och kontroll.

Tiden bör räknas från utgången av det kalenderår, under vilket den ifrågavarande

beskattningsperioden gått till ända. Ett godkännande från riksdagens

sida härav innebär bifall i denna del till yrkandet i motionerna I: 278

och 11:350, men även yrkandet i motionen 11:422 torde därmed i sak få

anses tillgodosett.

Enligt besvärssakkunnigas förslag skulle efterbeskattning blott få äga

rum, om den skattskyldige förfarit grovt oaktsamt eller haft uppsåt att

undandraga skatt. Förslaget väckte viss kritik vid remissbehandlingen, varvid

flera remissinstanser uttalade att det varken var lämpligt eller ens möjligt

att beskattningsmyndigheterna skulle pröva om den skattskyldige haft

uppsåt att ernå opåkallad skattelindring eller gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet. I propositionen har departementschefen tagit fasta på denna

kritik och förordat att efterbeskattning får ske under samma förutsättning
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

33

ar som vid den direkta beskattningen. Detta innebär att efterbeskattning endast

får tillgripas, när det konstaterats att den skattskyldige lämnat oriktig

uppgift eller på annat sätt brustit i sin uppgiftsplikt. Likaså fordras att

orsakssammanhang föreligger mellan den skattskyldiges åtgärder och det

oriktiga heskattningsresultat, som man vill rätta genom efterbeskattning. Om

det skattebelopp som undandragits är att anse som ringa, må efterbeskattning

ej ske.

Beträffande förutsättningarna för åsättande av efterbeskattning uttalas i

motionerna I: 278 och II: 350 att propositionsförslaget inte i tillräcklig utsträckning

tar hänsyn till de indirekta skatternas karaktär av övervältringsskatter.

Man kan därför enligt motionärernas mening i fråga om de indirekta

skatterna inte använda en sådan generell avfattning som i taxeringsförordningen.

För att tillgodose rättsskyddets intressen i lika hög grad som

på den direkta beskattningens område, måste beträffande den indirekta beskattningen

den avgränsning göras, som besvärssakkunniga förordat.

Utskottet delar de betänkligheter som från flera håll anförts mot besvärssakkunnigas

förslag att uppsåt eller grov oaktsamhet skall föreligga för att

efterbeskattning skall få ske. Utskottet vill erinra om att någon prövning av

den skattskyldiges skuld inte sker i sådant sammanhang, då det gäller eftertaxering

enligt taxeringsförordningen. Det kan uppenbarligen ej vara

tillfredsställande, att en skattskyldig, som — måhända uppsåtligen eller

av grov vårdslöshet — lämnat en oriktig uppgift, undgår efterbeskattning

enbart på den grund att beskattningsmyndigheten saknar möjlighet att utreda

att nämnda rekvisit föreligger. En sådan inskränkning synes ej heller

vara sakligt motiverad i sådana fall, då skattebeslutet blivit oriktigt till

följd av att den skattskyldige, låt vara av misstag, lämnat uppgift om för låg

skattepliktig tillverkning, ehuru han kalkylerat med och uttagit skatt å

den faktiska tillverkningen. I dylikt fall skulle den skattskyldige göra en

opåkallad vinst, om, då felet uppdagades, möjlighet till efterbeskattning

saknades. De fall motionärerna närmast synes ha haft i åtanke torde vara

sådana, då den skaltskyldige ansett skatteplikt icke föreligga för en vara

och på grund därav ej uttagit skatt. Sådana fall torde emellertid i framtiden

ej behöva förekomma i någon större omfattning. Genom den möjlighet

till förhandsbesked, som utskottet förordat, kan nämligen en skattskyldig

få med bindande verkan klarlagt, om skatteplikt för en vara föreligger

eller ej. Utskottet är dock medvetet om att det i vissa situationer kan te

sig oskäligt att genom efterbeskattning ta ut skatt, som den skattskyldige

icke själv räknat med vid sin prissättning och som han ej i efterhand kan

tillgodogöra sig ersättning för. En viss hänsyn titt de indirekta skatternas

natur av övervältringsskatt bör därför tas. Utskottet föreslår ett tillägg till

de föreslagna reglerna av innebörd att efterbeskattning ej må äga rum om

det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt. Den

princip, som utskottet här velat lagfästa, torde självfallet även gälla i fråga

;! Bihang till riksdagens protokoll 11)59. 7 samt. År 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

om de direkta skatterna, ehuru frågan i det praktiska livet där inte torde

ha samma aktualitet.

Den i 26 § föreslagna bestämmelsen att inbetalning av skatt skall ske å

beskattningsmyndighetens postgirokonto föreslås i motionen II: 422 utgå

för att i stället införas i tillämpningsföreskrifter.

Enligt utskottets mening är det praktiskt att regeln intas i den gemensamma

författningen. Det föreslagna inbetalningssättet torde också vara det

mest lämpliga för det övervägande antalet skattskyldiga. Om en skattskyldig

i stället vill använda ett annat betalningssätt bör självfallet en hemställan

härom inte avvisas med mindre särskilda skäl därtill föreligger.

En av de allvarligaste bristerna i det nuvarande förfarandet vid indirekt

beskattning är, att i stort sett möjligheter saknas för de skattskyldiga att

erhålla bindande förhandsbesked. För att avhjälpa denna brist har departementschefen

förslagit införande av möjlighet att erhålla förhandsbesked i

frågor om skatteplikt och tillämplig skattesats. Förhandsbeskeden skall

enligt förslaget vara bindande för statsverket och skall icke av beskattningsmyndiglieten

kunna åsidosättas, även om det skulle visa sig att det tillkommit

under felaktiga förutsättningar. Det skall ankomma på beskattningsmyndigheten

att meddela förhandsbesked. Denna föreslås skola erhålla rätt

att diskretionärt pröva, om förhandsbesked skall lämnas. Vägledande för

denna prövning bör vara, om sökanden har ett legitimt intresse av att erhålla

förhandsbesked eller om det föreliggande spörsmålet är av vikt från prejudikatssynpunkt.

Mot förslaget i sistnämnda del har gjorts erinringar i motionerna I: 278

och II: 350. Enligt motionärernas förmenande bör, såsom besvärssakkunniga

föreslagit, stadgas skyldighet för beskatlningsmyndigheten att på begäran

meddela förhandsbesked.

Såvitt utskottet kan bedöma behöver knappast befaras att de skattskyldiga

i onödan betungar myndigheterna med förhandsbesked. Utskottet anser sig

kunna tillstyrka att i enlighet med motionärernas yrkande bestämmelsen utformas

så, att beskattningsmyndighetens rätt att avvisa ansökan om förhandsbesked

inskränkes till det fallet att utredningsmaterialet är bristfälligt

eller otillräckligt.

Besvärs förfarandet

För att handläggningen av besvärsmål verkligen skall erhålla en ur rättssäkerhetssynpunkt

tillfredsställande utformning, föreslås att denna gestaltas

som ett förfarande mellan två parter, den skattskyldige, å ena, och en

representant för det allmänna, ett allmänt ombud, å andra sidan. Det förutsättes

att det allmänna ombudets uppgifter inte blir mera omfattande än

att de kan utföras av eu befattningshavare hos beskattningsmyndigheten

såsom ett tjänsteåliggande vid sidan av andra. Det föreslås skola ankomma

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

på Kungl. Maj:t att utse lämplig befattningshavare till allmänt ombud. Enligt

vad departementschefen uttalat bör uppdraget kunna vara permanent

eller lämnas t. ex. för enstaka mål eller för grupper av mål. Det bör tillses,

att det allmänna ombudet kan arbeta helt självständigt och i sina ståndpunktstaganden

vara oberoende av beskattningsmyndigheten.

För att det allmänna ombudet skall få en så fri ställning som möjligt föreslås

i motionerna I: 278 och II: 350 att i varje skatteförfattning regleras vilken

befattningshavare som skall vara allmänt ombud.

Enligt utskottets mening är det mindre ändamålsenligt att uppdraget att

vara allmänt ombud fastlåses i skatteförfattningen till den tjänsteman som

uppehåller viss befattning. Av flera skäl synes mer praktiskt att uppdraget

ges viss person, som kan sköta detta även om han tillfälligtvis tjänstgör

i annan befattning än sin vanliga. Förslaget i propositionen att Kungl. Maj :t

skall utse allmänt ombud tillgodoser dessa synpunkter och bör enligt utskottets

mening godtagas. Utskottet vill dock understryka angelägenheten

av att uppdraget i den mån omständigheterna det medger blir av stadigvarande

karaktär.

Föreläggande av vite får enligt Kungl. Maj :ts förslag ej överklagas. Emellertid

kan vid utdömandet av vite prövas om vitet bort föreläggas och även

utdömas lägre belopp än som förelagts. Beskattningsmyndighetens beslut

om uttagande av vite kan överklagas hos kammarrätten och därifrån hos

regeringsrätten, varvid dessa domstolar kan pröva om vitesföreläggandet

varit befogat.

Som förut nämnts yrkas i motionerna I: 278 och II: 350 att talan skall

kunna föras mot beslut om föreläggande av vite.

I denna fråga får utskottet erinra om att föreläggande av vite enligt bestämmelserna

i taxeringsförordningen inte får överklagas men att i samband

med beslut om vitets utdömande kan prövas om föreläggandet varit befogat.

Möjlighet föreligger för den beslutande myndigheten att nedsätta vitet eller

alt förordna att det ej skall uttagas. Samma ordning synes böra gälla på

förevarande område. Utskottet får således med avstyrkande av det föreliggande

motionsyrkandet tillstyrka bifall till propositionen i förevarande avseende.

Förhandsbesked får enligt departementschefens förslag överklagas i samma

ordning som övriga skatteärenden, nämligen först hos kammarrätten

och därefter hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten. I motionen 11:422 yrkas,

alt med hänsyn till nödvändigheten av alt förhandsbesked snabbt vinner laga

kraft talan mot sådant besked skall föras direkt hos regeringsrätten. Motionären

påpekar att beträffande de arter av förhandsbesked, som för närvarande

finns, genomgående iakttagits, att endast en besvärsinstans förefinnes.

Så är fallet t. ex. beträffande generaltullstyrelsens förhandsbesked

om tull och riksskattenämndens besked beträffande direkta skatter.

Det är självfallet av stor vikt att förhandsbeskeden blir definitivt av
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

gjorda så snart som möjligt. I enlighet härmed har i 36 § intagits en erinran

om att ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt, och besvärstiden

föreslås skola vara endast tre veckor mot tva manader för flertalet

övriga skattebeslut.

Givetvis skulle en ytterligare tidsvinst göras om talan mot beskattningsmyndighetens

förhandsbesked som motionären yrkat fick föras direkt i regeringsrätten.

Å andra sidan skulle det rättsskydd, som man velat tillgodose

genom ett treinstanssystem, i viss utsträckning försvagas genom att överprövning

endast får ske i en instans. Vid sin avvägning mellan dessa synpunkter

har utskottet funnit sig böra fästa något större avseende vid sistnämnda

intresse än vid kravet på snabbhet med det slutliga avgörandet.

Utskottet förutsätter emellertid att mål rörande förhandsbesked i överinstanserna

handlägges med förtursrätt och största möjliga skyndsamhet.

övriga frågor

I den föreslagna förordningen har intagits vissa bestämmelser om straff

vid deklarationsförsummelse. Enligt 48 § skall sålunda den som underlåter

att avgiva deklaration eller avlämnar deklaration med så bristfälligt underlag

att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för fastställande

av skatt straffas med dagsböter. Är försummelsen ursäktlig eller ringa må

frias från straff.

I motionerna I: 278 och II: 350 förordas i enlighet med besvärssakkunnigas

förslag att sådan försummelse skall straffas endast om den skett av

uppsåt eller grov oaktsamhet.

Utskottet vill erinra om att bestämmelserna utformats i nära anslutning

till taxeringsförordningen. Flera spärrar har uppställts. Sålunda har deklarationsförseelserna

undantagits från allmänt åtal. Avsikten härmed är att

en sovring skall ske hos beskattningsmyndiglieten. Därvid avskiljes först de

fall då skäl kan finnas för påföljdseftergift enligt den föreslagna straffbestämmelsen,

d. v. s. när försummelsen befinnes ursäktlig eller eljest ringa.

Hänsyn kan härigenom tas till särskilda svårigheter att fullgöra deklarationsplikten.

Enligt utskottets mening bör saken få bero när deklaration inkommit

blott någon eller några dagar för sent eller när det kan antagas att

den skattskyldiges försummelse beror av okunnighet eller fråga eljest är

om bagatellartade förseelser. Å andra sidan bör upprepade förseelser inte

tolereras.

Efter sovringen hos beskattningsmyndiglieten företar åklagaren den ytterligare

gallring som kan vara påkallad, och slutligen sker en ytterligare

prövning, om åtal väckes, av domstolen. Under de angivna förutsättningarna

kan man räkna med att straff kommer att utmätas endast i förhållandevis

ringa antal fall. Enligt utskottets uppfattning föreligger inte tillräckliga

skäl att på den indirekta beskattningens område ha mera begränsade

förutsättningar för utdömande av straff vid deklarationsförseelser än i fråga

om de direkta skatterna. Deklarationsförsummelse bör således straffbe
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

läggas i den omfattning som följer av förslaget i propositionen, å andra sidan

bör enligt utskottets mening straffsatsen mildras till böter å högst 300

kronor. Utskottet förordar härav betingad ändring i 48 §.

I enlighet med vad utskottet i det föregående anfört förordar utskottet

ändringar i 4, It, 12, 19, 20, 32 oeh 48 §§ i den föreslagna förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. I övrigt synes förslaget böra

godtagas. Utskottet anser sig således inte böra tillstyrka de i motionen IT:

422 ifrågasatta tekniska ändringarna av vissa paragrafer.

Departementschefen har ansett att den föreslagna förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning i princip endast bör tillämpas vid

tillverkning och försäljning inom riket och icke vid införsel av skattepliktig

vara. I dylika fall skall generaltullstyrelsen vara beskattningsmyndighet. 1

samband med tulltaxering av den skattepliktiga varan skall skattskyldig

hos tullmyndigheten å införselorten avlämna deklaration eller i vissa fall

försäkran, vilken slutligen granskas av kontrollstyrelsen. Befinnes vid denna

granskning varu- eller försäljningsskatt ha av tullmyndigheten påförts

med för lågt belopp, skall kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige den

felande skatten. Har dylikt ärende överförts från tullmyndighet till kontrollstyrelsen,

har denna myndighet att tillämpa vissa av de i det framlagda

förslaget stadgade bestämmelserna om förfarandet i första instans, särskilt

rörande utredningen. Däremot har reglerna om besvär och det fortsatta förfarandet

icke gjorts tillämpliga, utan kontrollstyrelsens beslut rörande varuskatt

och försäljningsskatt i nu förevarande fall kommer att fullföljas direkt

hos regeringsrätten jämlikt de allmänna besvärsbestämmelserna i instruktionen

för kontrollstyrelsen.

I motionen II: 422 bär anförts, alt tullförfarandet helt bör skiljas från förfarandet

hos kontrollstyrelsen vid inhemsk verksamhet också beträffande

varuskatt och försäljningsskatt. Bestämmelserna om granskning av tulldeklarationerna

hos kontrollstyrelsen i 8 § 4. varuskatteförordningen och 27 §

försäljningskatteförordningen bör därför upphävas.

Enligt vad utskottet erfarit har den nuvarande ordningen att kontrollstyrelsen

slutligen granskar de uppgifter, som den skattskyldige lämnat, till

ledning för tullmyndighetens beslut rörande varuskatt eller försäljningsskatt

i samband med införsel varit rationell. Kontrollen har kunnat på ett enkelt

sätt fullgöras vid sidan av den löpande granskningen av de skattskyldiga.

Under sådana förhållanden synes denna ordning inte böra frångås. Sådant

ärende kommer vid fullföljd av kontrollstyrelsens beslut att behandlas i

tre instanser nämligen av tullmyndigheten, kontrollstyrelsen och regeringsrätten.

Något behov av all inskjuta kammarrätten i inslansordningen synes

icke föreligga. Utskottet avstyrker det föreliggande motionsyrkandet.

Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört lämnas av utskottet

utan erinran.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, nr 3, i vad densamma behandlas i

detta betänkande, icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

samt i anledning av de likalydande motionerna I: 278

av fru Gärde Widemar och II: 350 av herr Kollberg samt

motionen II: 422 av herr Munktell, antaga de vid propositionen

fogade förslagen till

1) förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

med den ändringen att 4, 11, 12, 19, 20, 32 och 48 §§

erhåller den lydelse, som framgår av följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

Det åligger skattskyldig att i skälig

omfattning genom räkenskaper,

anteckningar eller på annat lämpligt

sätt sörja för att underlag finnes för

fullgörande av deklarationsskyldighet

och för fastställande av skatt. Han

är även skgldig att vidtaga de åtgärder

i övrigt som för sådant ändamål

skäligen kunna påfordras. Hur därvid

i särskilda fall skattskyldigs räkenskaper

och anteckningar skola

föras och hans handlingar bevaras

samt övriga här avsedda åtgärder

skola vidtagas, därom stadgas i vederbörande

skatteförfattning eller i

bestämmelser som utfärdats med

stöd därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är föreskrivet i bokföringslagen.

4 §•

Det åligger skattskyldig att i skälig

omfattning genom räkenskaper,

anteckningar eller på annat lämpligt

sätt sörja för att underlag finnes för

fullgörande av deklarationsskyldighet

och för fastställande av skatt.

Hur därvid i särskilda fall skattskyldigs

räkenskaper och anteckningar

skola föras och hans handlingar bevaras

eller den skattskyldige eljest

skall sörja för att sådant underlag

finnes, därom stadgas i vederbörande

skatteförfattning eller i bestämmelser,

som Kungl. Maj.t med stöd därav

äger utfärda.

Finnes den skattskyldiges räkenskaper

och övriga handlingar eller

de särskilda åtgärder som avses i

första stycket icke stå i överensstämmelse

med vad sålunda är föreskrivet,

äger beskattningsmyndigheten

förelägga den skattskyldige att fullgöra

vad honom åligger.

Beskattningsmyndigheten äger förelägga

skattskyldig att fullgöra vad

honom enligt första stycket eller med

stöd därav meddelade föreskrifter

åligger, därest han brustit därutinnan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

39

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

11 §•

I den mån så finnes erforderligt för

skattekontrollen, har den, som utan

att vara skattskyldig yrkesmässigt

tillverkar, bearbetar, försäljer eller

distribuerar skattepliktig vara, så ock

den, som idkar handel med vara, vilken

användes vid framställning eller

distribution av skattepliktig vara, att

på anfordran av beskattningsmyndiglieten

lämna upplysning angående sådan

av honom bedriven verksamhet

samt, med motsvarande tillämpning

av 8 och 9 §§, tillhandahålla prov

och beskrivning av vara samt handelsböcker,

affärskorrespondens och

övriga till verksamheten hörande

handlingar.

11 §•

Den, som utan att vara skattskyldig

yrkesmässigt tillverkar, bearbetar,

försäljer eller distribuerar skattepliktig

vara, så ock den, som idkar

handel med vara, vilken användes

vid framställning eller distribution

av skattepliktig vara, har att, i den

mån så finnes erforderligt för skattekontrollen,

på anfordran av beskattningsmyndigheten

lämna upplysning

angående sådan av honom bedriven

verksamhet samt att, där fråga

är om skatts fastställande eller kontroll

av uppgiftsskgldighetens riktiga

och fullständiga fullgörande, med

motsvarande tillämpning av 8 och

9 §§ tillhandahålla prov och beskrivning

av vara samt handelsböcker, affärskorrespondens

och övriga till

verksamheten hörande handlingar.

12 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten

någon att vidtaga åtgärd, varom

förmäles i 4, 5 samt 7—11 §§, må

därvid, när det finnes påkallat, vite

utsättas. Vitet må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över tiotusen

kronor.

12 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten

någon att vidtaga åtgärd, varom

förmäles i 4, 5 samt 7—11 §§, må

därvid, när det finnes påkallat, vite

utsättas. Vitet skall bestämmas till

sådant belopp, att det med hänsyn

till vederbörandes ekonomiska förhållanden

och omständigheterna i övrigt

kan antagas förmå honom att

iakttaga föreläggandet, dock ej lägre

än etthundra eller högre än femtusen

kronor.

Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndighcten.

19 §. 19 §.

Beslut om fastställande av skatt Beslut om fastställande av skatt må

må ej meddelas senare än ett år sex ej meddelas senare än ett år efter

månader efter utgången av det ka- utgången av det kalenderår, varunlenderår,

varunder den ifrågavarande der den ifrågavarande beskattningsbeskattningsperioden

gått till ända. perioden gått till ända.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

Har slutligt beslut ej meddelats inom tid som i första stycket sägs men

har deklaration avgivits, skall så anses som om skatten den dag nämnda tid

utgick fastställts genom slutligt beslut i överensstämmelse med deklarationen.

Har preliminärt beslut meddelats, skall skatten i stället anses hava

nämnda dag slutligt fastställts i överensstämmelse med det preliminära beslutet.

20 §.

Har skattskyldig i deklaration eller

annorledes lämnat oriktig uppgift

till ledning vid fastställande av

skatt och har uppgiften följts eller

har uppgiften eljest föranlett, att

skatt ej fastställts eller fastställts till

för lågt belopp, skall beskattningsmyndigheten

genom beslut om efterbeskattning

fastställa skatt som tillkommer.

Efterbeskattning må dock

ej ske, om det tillkommande skattebeloppet

är att anse som ringa eller

det med liänsgn till omständigheterna

framstår som uppenbart oskäligt

att efterbeskattning sker.

Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall äga rum och

kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den

skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna ligga

till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten, skall efterbeskattningen

ske med tillämpning av 18 §.

Vad ovan sagts skall äga motsA7arande tillämpning, om skattskyldig underlåtit

att avgiva deklaration eller icke rätteligen fullgjort vad som åligger

honom enligt 7, 8 eller 9 §.

20 §.

Har skattskyldig i deklaration eller

annorledes lämnat oriktig uppgift

till ledning vid fastställande av skatt

och har uppgiften följts eller har

uppgiften eljest föranlett, att skatt

ej fastställts eller fastställts till för

lågt belopp, skall beskattningsmyndigheten

genom beslut om efterbeskattning

fastställa skatt som tillkommer.

Efterbeskattning må dock

ej ske, om det tillkommande skattebeloppet

är att anse som ringa.

32 §.

På ansökan av den som driver eller

ämnar driva verksamhet, i vilken

skattskyldighet ifrågakoinmer, må

beskattningsmyndigheten, om det

finnes vara av vikt med hänsyn till

sökandens intresse eller för enhetlig

lagtolkning eller rättstillämpning

samt tillgänglig utredning det medgiver,

meddela förhandsbesked huruvida

vara är skattepliktig ävensom

32 §.

På ansökan av den som driver eller

ämnar driva verksamhet, i vilken

skattskyldighet ifrågakoinmer, skall

beskattningsmyndigheten, därest tillgänglig

utredning det medgiver, meddela

förhandsbesked huruvida vara

är skattepliktig ävensom efter vilken

skattesats skatten, då sådan skall utgöras,

är att bestämma. Beskedet

skall utfärdas för sökanden och gälla

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

41

efter vilken skattesats skatten, då sådan

skall utgöras, är att bestämma.

Beskedet skall utfärdas för sökanden

och gälla för beskattningsperiod,

som ännu icke utgått, eller senare

period, dock att beskedet icke må

avse längre tid än ett år.

48 §.

Underlåter någon att avgiva deklaration

enligt vad i 5 § stadgas eller

avlämnar han deklaration med så

bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

icke är ägnad att ligga till

grund för fastställande av skatt, straffes

med dagsböter.

Finnes försummelsen ursäktlig eller

Brott som avses i denna paragraf ms

mälan av beskattningsmyndigheten.

för beskattningsperiod som ännu icke

utgått, eller senare period, dock att

beskedet icke må avse längre tid än

ett år.

48 §.

Underlåter någon att avgiva deklaration

enligt vad i 5 § stadgas eller

avlämnar han deklaration med så

bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

icke är ägnad att ligga till grund

för fastställande av skatt, straffes

med böter, högst trehundra kronor.

eljest ringa må från straff frias.

i av åklagare åtalas allenast efter an
-

2) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj

1941 (nr 251) om varuskatt med den ändringen att ingressen

och 8 § 4 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 4 § 1—3

och 6 mom., 6 § 3 och 4 inom., 7, 9, 10

och 12—15 §§ förordningen den 25

maj 1941 om varuskatt skola upphöra

att gälla samt att 3 a §, 4 § 4 inom.,

0 § 1 inom. och 8 § 4 inom. samma

förordning skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Härigenom förordnas, att 4 § 1—3,

5 och 6 mom., 6 § 3 och 4 mom., 7, 9,

10 och 12—15 §§ förordningen den

25 maj 1941 om varuskatt skola upphöra

att gälla samt att 3 a §, 4 § 4

inom., 6 § 1 inom. och 8 § 4 mom.

samma förordning skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

8 §. 8 §.

4. Deklaration eller----------till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall kontrollstyrelsen

påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma och

meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas. Pinnes

erlagd skatt vara för hög, skall kontrollstyrelsen återbetala det överskjutande

beloppet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Kungl. Maj.ts förslag

Vad i 4 § 4 och 5 mom. denna förordning

samt 4, 8, 9, 11, 12, 27 och

29 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om skattskyldig,

som avses i detta moment.

Utskottets förslag

Vad i 4 § 4 mom. denna förordning

samt 4, 8, 9, 11, 12, 27 och 29 §§ förordningen

om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om skattskyldig, som avses i

detta moment.

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars

1948 (nr 85) om försäljningsskatt med den ändringen att

15 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

15 §.

Registrerad säljare är pliktig att

ordna sin bokföring på sådant sätt,

att den enligt kontrollstgrelsens beprövande

möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen.

Registrerad säljare skcdl vidare

ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande

kontroll över skattens behöriga utgörande

meddelar, ävensom de anvisningar

kontrolltjänsteman i enlighet

med kontrollstyrelsens föreskrifter

kan komma att lämna.

15 §.

Registrerad säljare är pliktig att

ordna sin bokföring på sådant sätt,

att den möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen.

4) förordning om ändring i förordningen den 23 november

1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i

vissa fall med den ändringen att 9 § erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj. ts förslag Utskottets förslag

9 §•

Skattskyldig är pliktig att ordna

sin bokföring på sådant sätt, att den

enligt kontrollstyrelsens beprövande

möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen.

9 §•

Skattskyldig är pliktig att ordna sin

bokföring på sådant sätt, att den möjliggör

kontroll över tillverkning, inköp

och försäljning i rörelsen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar för

att erhålla en betryggande kontroll

över skattens behöriga utgörande,

ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma att

lämna.

5) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj

1957 (nr 262) om allmän energiskatt med den ändring att

32 § erhåller följande

lydelse:

32 §.

Den som är registrerad enligt denna

förordning är pliktig att ordna sin

bokföring och, vad angår distribution

av elektrisk kraft, jämväl sin statistik

på sådant sätt att enligt kontrollstyrelsens

beprövande kontroll möjliggöres
a)

i fråga om skattepliktiga bränslen,

över tillverkning, inköp, försäljning

samt förbrukning i egen rörelse

av dylika bränslen ävensom

b) i fråga om elektrisk kraft, över

inköpt och försåld samt eljest mottagen

och levererad elektrisk energi

samt över den elektriska energi, som

inom rörelsen producerats, förbrukats

och bortgått såsom överföringsförlust

in. in., så ock över debiterade

och erlagda kraftavgifter.

Den som är registrerad skall vidare

ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande

kontroll över skattens behöriga utgörande

meddelar, ävensom de anvisningar

kontrollt jänsteman i enlighet

med kontrollstyrelsens föreskrifter

kan komma att lämna.

Där kontrollstyrelsen

såsom utskottets förslag betecknade

32 §.

Den som är registrerad enligt denna

förordning är pliktig att ordna sin

bokföring och, vad angår distribution

av elektrisk kraft, jämväl sin statistik

på sådant sätt att kontroll möjliggöres
a)

i fråga om skattepliktiga bränslen,

över tillverkning, inköp, försäljning

samt förbrukning i egen rörelse

av dylika bränslen ävensom

b) i fråga om elektrisk kraft, över

inköpt och försåld samt eljest mottagen

och levererad elektrisk energi

samt över den elektriska energi, som

inom rörelsen producerats, förbrukats

och bortgått såsom överföringsförlust

in. in., så ock över debiterade

och erlagda kraftavgifter.

effekt inrättas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 278 av fru Gärde Widemar

och II: 350 av herr Kollberg, samt

2) motionen 11:422 av herr Munktell

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson*,

Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wolgast* och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Nilsson i Sval öv, Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Engkvist, Larsson i

Luttra, Asp och Rydén*.

Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

a\ heirai Ericsson i Kinna, Eriksson, Snygg, Jansson, Oscar Carlsson, Hellebladh,

Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist och Asp, vilka

dels ansett alt den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 27 rad 11

nedifrån med orden »I enlighet» och slutar å s. 29 rad 12 uppifrån med orden

»respektive skatteförfattningar» hort ha följande lydelse:

»I första stycket första punkten av 4 § har i förslaget intagits en bestämmelse

som bygger på motsvarande föreskrift i 20 § taxeringsförordningen.

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall det åligga skattskyldig att i skälig

omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt

sörja för att underlag finnes för fullgörande av deklarationsskyldighet och

för fastställande av skatt. Vidare har i andra punkten av samma stycke föreslagits

en bestämmelse att den skaltskyldige även skall vara skyldig att vidtaga

»de åtgärder i övrigt» som för nyss angivna ändamål skäligen kan påfordras.

De närmare föreskrifterna rörande på vad sätt den skattskyldiges

räkenskaper och anteckningar skulle föras och hans handlingar samt övriga

åtgärder vidtagas föreslås skola meddelas i form av stadgande i vederbörande

skatteförfattning eller i föreskrifter, som med stöd därav lämnas.

Mot nämnda förslag har invändningar rests i motionerna I: 278 och II: 350.

Däri anföres, att därest erforderliga uppgifter kan framtagas ur bokföringen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

45

utan alltför stor omgång, den skattskyldige icke skall kunna av beskattningsmyndigheten

åläggas att därutöver vidtaga åtgärder beträffande uppläggningen

av bokföring, räkenskaper och användning av bokföringsmaskiner

o. d. Motionärerna betecknar det som ett otillbörligt intrång att beskattningsmyndigheten

skall kunna utfärda föreskrifter om bokföring samt ålägga

den enskilde att använda t. ex. en viss typ av kassaapparat och icke en

annan som bättre passar den bokföringsmetod som lämpar sig för hans

bransch. Någon möjlighet att överklaga sådana beslut, vilka kan medföra avsevärda

kostnader för den skattskyldige och även i övrigt kan lända honom

till avsevärt förfång, har icke öppnats genom propositionsförslaget. Dessutom

skall beskattningsmyndigheten själv kunna genom höga viten framtvinga

efterlevnad av sådana särföreskrifter utan att ens i detta läge någon

möjlighet att påkalla överprövning skulle föreligga. Vad den skattskyldige

har att iakttaga i fråga om bokföring in. m. skall angivas i anvisningar till

den skatteförfattning, som beslutas av riksdagen.

Utskottet vill för sin del framhålla, att den föreslagna gemensamma förordningen

innefattar i 4 § endast en hänvisning till vad som redan gäller

enligt de skatteförfattningar som skall inbegripas i det nya förfarandet. Genom

den i propositionen föreslagna utformningen av 4 § öppnas således icke

några nya möjligheter för beskattningsmyndigheten att ge förelägganden rörande

bokföring etc. Av de fyra författningar som nu är aktuella innehåller

endast energiskatteförordningen bestämmelser avseende särskild apparatur

och liknande. Enligt nämnda förordning (32 § sista stycket) kan nämligen

kontrollstyrelsen begära, att särskild apparat uppställes för mätning av

elektrisk energi och effekt. I övrigt upptar de fyra författningarna endast en

allmän befogenhet för kontrollstyrelsen att utfärda kontrollföreskrifler. Av

en jämförelse med nyssnämnda stadgande i energiskatteförordningen framgår

att denna befogenhet endast kan avse mindre ingripande åtgärder, såsom

angående lagerkontroll o. d. I den mån särskilda kassaapparater eller dylikt

anses böra krävas för skattekontrollen, rör det sig om sådana betydelsefulla

kontrollanordningar att eu uttrycklig bestämmelse i den av riksdagen antagna

skatteförfattningen är erforderlig. Vad i motionerna anförts om innebörden

av Kungl. Maj :ts förslag i dessa delar saknar således fog.

Den i motionerna föreslagna ordningen skulle i hög grad försvåra en effektiv

granskning av de uppgifter, som de skattskyldiga lämnat till ledning för

skattens fastställande. Härigenom skulle möjligheterna till undandragande

av skatt bli större än nu. Om den i propositionen föreslagna andra punkten

av 4 § första stycket utgår skulle formellt möjlighet saknas att i de skatteförfattningar,

för vilka den gemensamma förordningen skall gälla, ha sådana

bestämmelser rörande särskild apparatur som den, som nu förekommci i

energiskatteförordningen om elektriska mätare. Vidare skulle beskattningsmyndigheten

berövas sin nuvarande, för eu effektiv kontroll nödvändiga befogenhet

att i särskilda fall meddela föreskrifter rörande bokföringen ni. in.

Sådana föreskrifter plägar nu utfärdas generellt för eu viss bransch eller, t. ex.

efter uppdagat försök att undandraga skatt, i ett speciellt fall. Dylika till
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1959

lämpningsföreskrifter, som kan variera för olika branscher, är uppenbarligen

inte av sådan natur att de bör intagas i skatteförfattningarna. Ej heller

torde det vara lämpligt att sådana föreskrifter utfärdas av Kungl. Maj :t, som

självfallet ej kan ingripa i speciella fall. Det förfarande som nu i regel tilllämpas

från kontrollstyrelsens sida, då det gäller generella tillämpningsföreskrifter,

nämligen att de utfärdas av styrelsen efter samråd med vederbörande

branschorganisation synes vara den smidigaste formen och ge fullt

betryggande garantier ur rättssäkerhetssynpunkt. Som utskottet nyss anfört

avser kontrollstyrelsens befogenhet endast mindre ingripande åtgärder, såsom

angående lagerkontroll o. d. Att nu angivna befogenheter tillkommer

kontrollstyrelsen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Beträffande rätten att få omprövning av vitesföreläggandets skälighet får

utskottet erinra om att vid utdömandet av vite kan prövas om vitet bort

föreläggas och även utdömas lägre belopp än som förelagts. Beskattningsmyndighetens

beslut om uttagande av vite kan överklagas hos kammarrätten

och därifrån till regeringsrätten, varvid dessa domstolar kan pröva om vitesr

föreläggandet varit befogat.

I den mån andra nu existerande skatter eller nya skatter inbegripes i det

gemensamma förfarandet får det prövas i samband med varje särskild skall

vilka befogenheter som skall tillkomma beskattningsmyndigheten. Utskottet

vill i sammanhanget understryka vikten av att beskattningsmyndigheten använder

sina befogenheter i här angivna avseende med omdöme och urskillning

så att de skattskyldiga icke oskäligt betungas.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 278 och II: 350, i vad

de avser 4 §;»

dels ansett, att den mening i utskottets yttrande som börjar å s. 37 rad 4

uppifrån med orden »I enlighet» ----- och slutar å rad 6 uppifrån med

orden »viss konsumtionsbeskattning» bort ha följande lydelse.

»I enlighet med vad utskottet i det föregående anfört förordar utskottet

ändringar i 11, 12, 10, 20, 32 och 48 §§ i den föreslagna förordningen om

förfarandet Aid viss konsumtionsbeskattning;»

dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande innehåll:

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, nr 3, i vad densamma behandlats i

detta betänkande, icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

samt i anledning av de likalydande motionerna I: 278

av fru Gärde Widemar och II: 350 av herr Kollberg samt

motionen II: 422 av herr Munktell antaga de vid propositionen

fogade förslagen till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Ilcvillningsiiiskottets betänkande nr 3 år 1959

47

1) förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

med de ändringar att 11, 12, 19, 20, 32 och 48 §§

erhåller den lydelse som framgår av följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

den----(= utskottet s. 39 rad 3 uppifrån—s. 41 rad 19 uppifrån)

— -— av beskattningsmyndigheten.

2) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj

1941 (nr 251) om varuskatt,

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars

1948 (nr 85) om försäljningsskatt,

4) förordning om ändring i förordningen den 23 november

1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i

vissa fall,

5) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj

1957 (nr 262) om allmän energiskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:278 av fru Gärde Widemar

och II: 350 av herr Kollberg, samt

2) motionen II: 422 av herr Munktell,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

11 §•

11 §•

590296 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 3, med förslag till förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, in.in., i va a1 i texten