Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker med viss alkoholhalt.

1959-04-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:33, Betänkande i anledning av väckta motioner angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker med viss alkoholhalt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

1

IVr 33

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker

med viss alkoholhalt.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 292 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 362 av herr Hansson

i Skegrie m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillverkning

och försäljning av ciderdrycker med den alkoholhalt, som finns föreskriven

för maltdrycker, må äga rum, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

de härför erforderliga författningarna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 362.

Enligt 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521),

som reglerar handeln med rusdrycker, hänföres till sådana drycker spritdrycker,

vin och starköl. Med vin förstås enligt förordningen varje dryck,

som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt

eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej

mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol. Rätten att tillverka vin för avsalu

grundar sig på bestämmelse i näringsfrihetsförordningen; för upptagande

av sådan tillverkning erfordras tillstånd av Kungl. Maj :t.

Enligt 1 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker förstås med maltdryck varje jäst,

alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning torkat, rostat eller

bränt malt kommit till användning; dock skall genom hembrygd tillverkad

sådan dryck anses som maltdryck allenast om vid tillverkningen såsom

extraktgivande ämne använts huvudsakligen malt och alkoholhalten icke

överstiger fem viktprocent. Maltdryckerna indelas i tre klasser. Första klassen

omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger en och åtta

tiondels viktprocent (lättöl), andra klassen omfattar maltdrycker, vilkas

alkoholhalt överstiger en och åtta tiondels men icke två och åtta tiondels

viktprocent (Öl), och tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt

överstiger två och åtta tiondels viktprocent (starköl).

För försäljning av lättöl och andra drycker med en alkoholhalt av högst

två och en fjärdedels volymprocent alkohol gäller bestämmelserna i förordningen

den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria dryc
I

Dihang till riksdagens protokoll 195''J. 7 samt. JVr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

ker. I ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522) regleras handeln

med Öl. Såsom tidigare nämnts återfinnes bestämmelserna om tillhandahållande

av rusdrycker i rusdrycksförsäljningsförordningen.

En redogörelse för ciderfrågan har lämnats i proposition nr 151 till 1954

års riksdag angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken

m. m., s. 581—587, vartill utskottet tillåter sig hänvisa. Här må endast erinras

om följande.

Ciderfrågan har under senare år livligt diskuterats. Från fruktodlarhåll

gjordes våren 1950 hos Kungl. Maj:t framställning att ciderdrycker med en

alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av andra respektive tredje

klassen fastställda måtte få försäljas efter samma regler som gällde för

dessa maltdrycker. Framställningen, som remissbehandlades, överlämnades

till 1944 års nykterhetskommitté.

Vid 1951 års riksdag väcktes motioner med yrkande av samma innebörd

som i ovannämnda framställning. Motionerna föranledde emellertid icke

någon riksdagens åtgärd. Liknande motioner väcktes även vid 1953 års riksdag

men avslogs av riksdagen. Som motivering för dessa beslut hänvisades

till pågående utredning och prövning av frågan om utformningen av lagstiftningen

om alkoholdryckerna.

Nykterhetskommittén behandlade ciderfrågan i sitt principbetänkande,

nr V, SOU 1952: 53, s. 117—121. Något förslag i ämnet framlades icke av

kommittén, som gav uttryck åt uppfattningen att man hellre borde uppmuntra

den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk,

konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. En ledamot av kommittén

reserverade sig för en försöksanordning, enligt vilken cider med en alkoholhalt

av högst 2,8 viktprocent tills vidare skulle få försäljas på i huvudsak

samma sätt som enligt kommittéförslaget skulle gälla för försäljning av Öl

(klass II).

I ovannämnda proposition nr 151 uttalade departementschefen bl. a. följande.

Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen,

skulle detta innebära att marknaden tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck.

Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av konsumtionen

av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid troligen

bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén

och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga

att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker

och läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke anledning

att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste

här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintressena

träda i bakgrunden.

I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner i ciderfrågan

av innebörd bl. a. att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle

få försäljas enligt de regler som komme att gälla för Öl (klass II). Särskilda

utskottet vid 1954 års riksdag, som behandlade propositionen nr 151 jämte

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

i anledning därav väckta motioner i sitt utlåtande nr 1, uttalade beträffande

cidern — under framhållande av att delade meningar rådde om en

eventuell cidertillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen — bl. a.

att frågan om eventuella stödåtgärder för denna näringsgren torde böra prövas

i ett vidare sammanhang. Utskottet erinrade därvid om trädgårdsutredningens

år 1952 avgivna betänkande med förslag rörande avsättningen av

trädgårdsprodukter m. m., vilket vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka att åtgärder i motionernas syfte vidtoges

från riksdagens sida, innan sådan prövning ägt rum. Vid utskottets

utlåtande fanns fogad en av flera ledamöter avgiven reservation, vari i anledning

av de i ämnet väckta motionerna hemställdes om förslag till 1954 års

höstriksdag om ändrade bestämmelser om tillverkning, beskattning och försäljning

av ciderdrycker, framställda av svensk frukt. Detta yrkande avvisades

emellertid av riksdagen, i första kammaren med 77 röster mot 37 och

i andra kammaren med 133 röster mot 61.

I de likalydande motionerna I: 133 och II: 170 vid 1955 års riksdag hemställdes,

att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas

och försäljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 55 anförde bevillningsutskottet

bl. a. följande.

Riksdagens ställningstagande i ciderfrågan föregående år bör enligt utskottets

mening alltjämt hävdas. Därvid skedde en omprövning av nykterhetspolitiken

i dess helhet, och lagstiftningen om försäljning av alkoholhaltiga

drycker fick en väsentligen ny utformning. Att tillföra marknaden en

ny lättillgänglig alkoholdryck av den ifrågasatta typen ansågs kunna medföra

en nettoökning av alkoholkonsumtionen, detta så mycket mera som

konkurrensen från den nya drycken framför allt skulle träffa alkoholfria

muster och läskedrycker. Det torde därför framstå som mindre lämpligt att,

innan närmare erfarenhet vunnits rörande den nya lagstiftningens verkningar

i olika avseenden, företaga ett så vittutseende ingrepp i den sålunda

gjorda avvägningen som föreslås i föreliggande motioner. Enligt utskottets

mening bör således i avvaktan på den kommande utvecklingen valet av åtgärder

till stöd för den svenska fruktodlingen avse andra alternativ än ändrade

bestämmelser för ciderdryckernas försäljning och beskattning. I enlighet

härmed avstyrker utskottet åtgärder i det i de likalydande motionerna

I: 133 och II: 170 angivna syftet.

Även vid 1956 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 289

och II: 218 samt 1: 311 och II: 219 yrkanden av enahanda innebörd som i de

vid 1955 års riksdag väckta motionerna. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 53 avstyrkte bevillningsutskottet motionerna med bl. a. följande

motivering.

Med hänsyn till den allvarliga försämring av nykterhetstillståndet, som

ägt rum efter den 1 oktober 1955, finner utskottet det nu angeläget, att

marknaden inte till föres eu dryck, om vilken det antagits att den skulle

medföra eu ökning av alkoholkonsumtionen. I likhet med 1955 års bevillningsutskott

finner utskottet det vara mindre lämpligt, att innan större erfarenhet

vunnits om den nya lagstiftningens verkningar i olika avseenden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

företaga ett ingrepp i avvägningen mellan olika alkoholhaltiga drycker. Åtgärder

till stöd för den svenska fruktodlingen bör därför enligt utskottets

mening prövas i andra sammanhang.

Ciderfrågan var jämväl föremål för behandling vid 1957 års riksdag i anledning

av yrkanden i de likalydande motionerna 1:314 och 11:385. I sitt

betänkande nr 43 anförde bevillningsutskottet följande.

Ehuru utskottet är medvetet om att svårigheter kan föreligga för fruktodlingen,

måste utskottet bedöma den föreliggande frågan uteslutande från

nykterhetspolitiska synpunkter. Såvitt är känt torde man i och för sig knappast

behöva befara, att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle kunna

bli berusningskälla. Det är inte heller uteslutet att en sådan dryck skulle

kunna få viss betydelse för en övergång till svagare drycker. Emellertid

skulle motionärernas förslag innebära att marknaden tillfördes en ny lätttillgänglig

alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedryckerna,

och därmed något öka den totala alkoholkonsumtionen. Den kunde befaras

bli särskilt begärlig för ungdomen. Konsekvenser av denna art synes inte

böra accepteras i dagens svåra nykterhetspolitiska situation. Utskottet kan

därför inte under nuvarande förhållanden tillstyrka bifall till motionerna.

Betänkandet godkändes av riksdagen i denna del.

I de förevarande motionerna anför motionärerna i huvudsak följande.

Genom att äppelcider synnerligen väl kan ersätta vitt vin som måltidsdryck

bör en tillverkning därav kunna inskränka importen av dylika viner till

fromma för vår valutahushållning. Motionärerna framhåller, att ciderdrycker

lörst och främst blir en konkurrentvara till vinet och inte till läskedryckerna,

vilket gjorts gällande vid tidigare behandling av frågan. Cider lämpar sig

nämligen inte som läskedryck utan är en utpräglad måltidsdryck och blir

dessutom så dyr i framställning, att den inte kan konkurrera med läskedryckerna

i fråga om priset. För den svenska fruktodlingen skulle tillverkningen

av cider medföra en behövlig förbättring av avsättningsmöjligheterna.

Uppskattningsvis har nämnts att vid normala skördeår cirka

50 000 ton äpplen skulle komma att användas härför. Svenska äpplen utgör

en synnerligen god råvara för en sådan produktion. Under vissa skördeår

finner nu betydande kvantiteter ingen avsättning.

Till bevillningsutskottet har ingivits skrifter från Urshultsbggdens fruktintressenters

samorganisation och från Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund,

vari organisationerna tillstyrkt bifall till motionerna och framhållit

angelägenheten av att erforderliga åtgärder vidtages till stöd för den svenska

äppelodlingen.

Utskottet

I de förevarande motionerna har hemställts att tillverkning och försäljning

av ciderdrycker med den alkoholhalt, som är föreskriven för maltdrycker,

skall få äga rum. Något hinder härför föreligger, såsom framgår av det följande,

i och för sig icke. Motionärerna torde emellertid med sitt yrkande ha

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

5

avsett, att cider med en alkoholhalt motsvarande det vanliga ölets skall likställas

med sistnämnda dryck vad angår försälj ningsbestämmelser och beskattning.

Detta skulle innebära en avsevärd uppmjukning av försäljningsbestäminelserna

och en betydande nedsättning av skatten. Till stöd för yrkandet

har motionärerna bl. a. anfört, att försäljningen av ciderdrycker med

nyssnämnda alkoholhalt sannolikt skulle främja en övergång från alkoholstarkare

till alkoholsvagare måltidsdrycker, varigenom en minskning av den

totala alkoholkonsumtionen skulle uppnås. Vidare har framhållits att tillverkningen

av cider skulle medföra en önskvärd förbättring av de svenska

fruktodlarnas avsättningsmöjligheter.

Beträffande tillverkning och försäljning av ciderdrycker gäller i korthet

följande. Sådan cider, som innehåller mindre än 2 1/4 volymprocent alkohol,

får försäljas fritt enligt förordningen om försäljning av alkoholfria drycker.

Cider med högre alkoholhalt är däremot underkastad samma bestämmelser,

som gäller för vin, och får således endast tillhandahållas i den ordning rusdrycksförsäljningsförordningen

föreskriver. För upptagande av tillverkning

av cider med högre alkoholhalt än 2 1/4 volymprocent erfordras tillstånd av

Kungl. Maj:t. Sådan cider beskattas på samma sätt som lättvin, d. v. s. omsättningsskatt

utgår med 36 procent av utminuteringspriset.

Som av den tidigare redogörelsen framgår, har ciderfrågan varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet vid ett flertal tillfällen under senare år.

I proposition nr 151 till 1954 års riksdag uttalade departementschefen, att

införandet av en ny lättillgänglig alkoholdryck troligen skulle medföra en

nettoökning av alkoholkonsumtionen. Det funnes nämligen anledning antaga

att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker

och läskedrycker. Särskilda utskottet, som behandlade nämnda proposition

och i anledning därav väckta motioner i sitt utlåtande nr 1, framhöll

att delade meningar rådde om möjligheten att genom cidertillverkning stödja

fruktodlingen och ansåg att frågan om eventuella stödåtgärder för denna

näringsgren borde prövas i ett vidare sammanhang. Jämväl vid 1955, 1956

och 1957 års riksdagar avvisades motionsyrkanden av enahanda innebörd

som det nu förevarande. I sitt betänkande nr 55 till 1955 års riksdag framhöll

bevillningsutskottet, att det framstode som mindre lämpligt, att, innan

närmare erfarenheter vunnits rörande verkningarna av 1954 års reformbeslut,

ett ingrepp företoges i den gjorda avvägningen i nykterhetslagstiftningen.

Vid 1956 års riksdag anslöt sig bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 53 till den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit i frågan.

Utskottet hänvisade därvid även till den försämring av nykterlietstillståndet,

som ägt rum efter den 1 oktober 1955. I bevillningsutskottets vid 1957 års

riksdag avgivna betänkande nr 43 anförde utskottet, att man i och för sig

knappast behövde befara, att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle

bli berusningskälla och att det inte vore uteslutet, att eu sådan dryck skulle

kunna få viss betydelse för en övergång till svagare drycker. Utskottet framhöll

emellertid, alt cidern kunde tänkas komma att något öka den totala

alkoholkonsumtionen och bli särskilt begärlig för ungdomen. Konsekven
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

ser av denna art ansågs i dåvarande nykterhetspolitiska situation inte böra

accepteras.

Den ovan lämnade redogörelsen för riksdagens tidigare ställningstaganden

i ciderfrågan ger vid handen, att riksdagen fann anledning att — mot bakgrunden

av motboksreformen och därmed förenade risker — iakttaga försiktighet,

när det gällde att införa en ny alkoholhaltig dryck. De nykterhetspolitiska

åtgärder, som genomfördes vid 1956 och 1957 års riksdagar, grundade

sig på erfarenheter, som vunnits efter genomförandet av 1954 års nykterhetslagstiftning,

och syftade till att åstadkomma en minskning av konsumtionen

av spritdrycker samt att främja en övergång till svagare drycker.

Numera ligger också spritkonsumtionen på en betydligt lägre nivå än under

det första motboksfria året, medan vinkonsumtionen visat en kraftig ökning.

Av kontrollstyrelsens preliminära alkoholstatistik för år 1958 framgår, att

försäljningen av spritdrycker för konsumtionsändamål nämnda år uppgick

till 44,3 milj. liter mot 57,7 milj. liter under år 1956, vilket innebär en

minskning med 13,4 milj. liter eller 23,2 procent. Konsumtionen per innevånare

har därmed underskridit 1954 års nivå och man får gå tillbaka till

år 1951 för att finna eu lägre siffra. Vinförsäljningen uppgick under år 1958

till 21 milj. liter mot 14,4 milj. liter under år 1956, vilket innebär en ökning

med 45,6 procent. Den totala alkoholkonsumtionen i landet, uttryckt i ren

alkohol, beräknas under år 1958 ha uppgått till 3,70 liter per innevånare mot

4,39 liter under år 1956 och 3,72 liter under år 1954. Bl. a. som en följd av

genomförda reformer och Nya systemaktiebolagets vinkampanj har således

en markant övergång till alkoholsvagare drycker ägt rum. Likaså har den

totala konsumtionen av alkohol nedgått betydligt, detta trots att antalet personer

i de åldersgrupper, där alkohol konsumeras, har ökat. Enligt utskottets

mening är det angeläget, att den totala alkoholkonsumtionen ytterligare

minskar.

Självfallet måste det i förevarande motioner behandlade spörsmålet främst

bedömas ur nykterhetspolitiska synpunkter. Mot bakgrunden av de erfarenheter,

som enligt vad ovan anförts på senare tid vunnits, torde kunna antagas,

att införandet av ciderdrycker inte skulle medföra de konsekvenser i

nykterhetshänseende, som tidigare kunnat befaras. Såsom motionärerna

framhållit torde cidern inte vara ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera

med läskedryckerna.

Utskottet kan sålunda i vissa avseenden dela de av motionärerna framförda

synpunkterna, men är inte berett att i nuvarande ovissa nykterhetspolitiska

situation tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet. Innan lagstiftningsåtgärder

överväges, bör ytterligare utredning ske i ändamål att klarlägga

verkningarna i olika hänseenden av framställning och försäljning av ciderdrycker

i enlighet med de av motionärerna uppdragna riktlinjerna.

Enligt vad utskottet erfarit har Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund i

skrivelse till Kungl. Maj:t gjort framställning om att dessa spörsmål av

Kungl. Maj:t upptas till prövning. Med hänvisning till att frågan således re
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1959

7

dan är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, anser utskottet skäl icke

föreligga för riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 292 av herr Yngve Nilsson

m. fl. och II: 362 av herr Hansson i Skegrie m. fl. angående

tillverkning och försäljning av ciderdrycker med viss

alkoholhalt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, Gustaf

Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson*, Bengtson, Hellebladh och Wirmark;

samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard*, Kärrlander, Wiklund*, Nilsson i Bästekille,

Larsson i Luttra och Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

690B23

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.