Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av fjärde stycket punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

1959-04-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av fjärde stycket punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om upphävande av fjärde stycket punkt 2 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen (avsättning

till pensionsstiftelse i familjebolag).

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 158 av herrar Gustaf Henry Hansson och Kronstrand samt

II: 201 av herrar Stenberg och Magnusson i Borås har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen måtte utgå».

Rörande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:201.

De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen

innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås

med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till

dylik stiftelse. Bestämmelserna, som gäller vid taxering till såväl kommunal

som statlig inkomstskatt, innebär i huvudsak följande. Enligt punkt 2

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen föreligger rätt till avdrag

vid beräkning av inkomst av rörelse för medel som avsatts till pensionsstiftelse

för pensionering av personal, som är eller varit anställd i rörelsen, eller

efterlevande till sådan personal. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 av anvisningarna

till 22 § samma lag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder. Då en person inte kan vara anställd

i sin egen verksamhet innebär nu angivna bestämmelser, att avdrag

vid inkomstberäkningen för en såsom enskild firma eller av ett handelseller

kommanditbolag bedriven verksamhet inte får ske för avsättning till

tryggande av pension åt ägaren eller delägarna.

Med pensionsstiftelse förstås enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 §,

förutom bunden stiftelse, jämväl fri stiftelse under förutsättning att stiftelsen

står under tillsyn enligt lagen om tillsyn över stiftelser, att stiftelsens

stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten, att stiftelsens kapital och

avkastning må användas endast till pensioner på grund av tjänst, att genom

föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats för att stiftelsen så

länge den består skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning

eller då det icke längre finnes eller kan antagas komma att finnas någon,

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

vars rätt till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående

medel antingen skall användas för dylik pensionering eller ock skall

anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Enligt numera

gällande lydelse av nyssnämnda anvisningspunkt 2 till 29 § medges emellertid

icke avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med mindre pensioneringen

anordnats på sätt som i kommunalskattelagen föreskrivs som villkor

för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Vidare krävs

för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier, obligationer

eller därmed jämförliga tillgångar överlämnats till stiftelsen. Är fråga om

aktiebolag eller vissa andra juridiska personer, godtages dock av den skattskyldige

utfärdat och till stiftelsen överlämnat skuldebrev.

I fråga om det belopp, vartill den avdragsgilla avsättningen högst må

uppgå, föreskrivs att avdrag icke må medgivas med högre belopp än som

måste avsättas för att stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång

skall uppgå till det belopp, som erfordras för att jämte framtida avgifter

säkerställa de pensioner vilka skall utgå enligt gjorda bindande utfästelser.

Fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 § stadgar, att vid beräkning

av det belopp, vartill avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse högst

må uppgå, hänsyn i fråga om s. k. familjebolag icke får tagas till pensionsutfästelse

avseende någon, som genom eget eller anhörigs innehav av aktier

har ett avgörande inflytande i bolaget, eller ock efterlevande till någon

varom sålunda är fråga.

Beträffande rätt till avdrag i familjeföretag för sådan avsättning till pensionsstiftelse,

som avser huvuddelägaren, förelåg vid 1955 års riksdag ett

motionsvis framställt yrkande av i huvudsak samma innebörd som nu framförts

i de likalydande motionerna I: 158 och II: 201. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 45 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott de då förevarande

motionsyrkandena. Utskottet erinrade därvid om att det från taxeringsmyndigheternas

sida påpekats, att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning

gjorts allenast för att vinna obehöriga skattefördelar. Detta missbruk

av bestämmelserna hade erfarenhetsmässigt ifrågakommit främst

bland familjeföretag. I det till grund för propositionsförslaget liggande kommittébetänkandet

såväl som i propositionen hade ansetts ofrånkomligt med

bestämmelser som i görligaste mån förhindrade dylikt missbruk. De mot

propositionsförslaget riktade invändningarna gick i första hand ut på att

familjeföretagen genom förslaget skulle ställas från kapitalförsörjningssynpunkt

i samma läge som enskilda rörelseidkare och alltså sämre än andra

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet uttalade vidare bl. a.

Med anledning härav vill utskottet emellertid framhålla att frågan om

utformningen av reglerna för avsättningar till pensionsstiftelser rimligen

inte bör avgöras från i princip ovidkommande synpunkter. Rätten till sådana

avdrag måste bedömas med hänsyn till pensionsstiftelsernas verkliga

syfte, nämligen att trygga de anställdas pensionering. Utskottet vill därjämte

i detta sammanhang erinra att familjeföretagen har andra möjligheter att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

tillgodose önskemålet om pension åt delägare, nämligen samma möjligheter

som föreligger för den rörelseidkare, vilken driver sitt företag såsom enskild

firma. Den enskilde företagaren kan trygga sin pensionering genom att hos

försäkringsans tal t teckna pensionsförsäkring; premierna härför utgör avdragsgill

omkostnad. Hinder föreligger ej heller att från firman utbetala årliga

pensionsbelopp, som vid inkomstberäkningen blir avdragsgilla.

Utskottet, som delar uppfattningen att speciella bestämmelser rörande

familjeföretag i förevarande hänseende inte kan undvaras, finner följaktligen

den nyss återgivna invändningen inte vara av avgörande betydelse.

Utskottet är emellertid medvetet om att från andra synpunkter vissa

olägenheter är förenade med den i propositionen valda linjen. Ett familjeföretag

kan nämligen förfara sålunda att företaget gör stiftelseavsättningar,

grundade på pensionsförpliktelser gentemot andra anställda än delägare,

varefter stiftelseförmögenheten i större eller mindre omfattning likväl användes

för delägarnas pensionering. Denna invändning finner utskottet emellertid

inte heller vara av avgörande betydelse. De mindre nogräknade företag,

som kan tänkas förfara på detta sätt, torde vara just sådana beträffande

vilka man har all anledning antaga att de inte heller med de för närvarande

gällande bestämmelserna verkställt stiftelseavsättningar i de anställdas

intresse. Utskottet vill vidare erinra att hinder inte föreligger för

familjeföretag att inrätta pensionsstiftelse med ändamål att trygga pensioneringen

uteslutande för anställda, som inte är delägare. Sker detta erhålles

fullt avdrag för vad som svarar mot pensionsförpliktelserna gentemot

de anställda, varjämte stiftelseförmögenheten inte kan utnyttjas för annans

räkning än de anställdas.

Även vid 1956 års riksdag framställdes motionsyrkanden av i huvudsak

motsvarande innebörd. Bevillningsutskottet behandlade motionerna i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 22. Utskottet avstyrkte motionerna under

uttalande att utskottet fann de skäl, som legat till grund för 1955 års

riksdagsbeslut i saken, alltjämt äga giltighet. Utskottet påpekade att bestämmelserna

skulle tillämpas första gången vid 1956 års taxering, varför någon

erfarenhet av bestämmelsernas praktiska tillämpning inte stått att få. Utskottet

uttalade vidare.

En fråga som i detta sammanhang tilldrar sig särskilt intresse är om den

tillsyn, som pensionsstiftelserna numera måste vara underkastade för att

avdrag för stiftelseavsättningar må åtnjutas, med gällande regler skall kunna

nå den effektivitet, som ett beaktande av de allmänna intressena kräver. Det

är utskottet inte möjligt att nu göra något uttalande härom. Huruvida gällande

bestämmelser är tillfredsställande utformade i detta hänseende torde

få bero på ett framtida bedömande. Utskottet vill erinra om att den nu pågående

utredningen om pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning torde komma

att behandla nu berörda spörsmål.

Yrkande i förevarande hänseende framställdes även vid 1957 års riksdag.

I betänkande nr 31, som godkändes av riksdagen, avstyrkte 1957 års bevillningsutskott

yrkandena och yttrade bl. a. följande.

I likhet med föregående års bevillningsutskott anser utskottet det inte kunna

komma i fråga att nu upphäva förevarande begränsningsbestämmelse.

Erfarenheterna av de nya bestämmelsernas praktiska tillämpning är tills

vidare helt otillräckliga för alt kunna utgöra grund för någon säker uppfatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

ning rörande möjligheterna att utöva en tillfredsställande kontroll i förevarande

hänseende. Gentemot vad motionärerna anfört därom att missbruk

numera torde vara omöjligt, enär pensionsstiftelses kapital och avkastning

får disponeras endast för pensionering på grund av tjänst, vill utskottet påpeka

att de nya bestämmelserna i detta hänseende inte föreskrivit någonting

nytt i förhållande till vad som gällde tidigare. Trots detta villkor har sålunda

enligt vad taxeringsmyndigheterna påtalat missbruk förekommit i berörda

avseende.

Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj:t för närvarande har under prövning

förslag till allmän pensionsförsäkring samt att även frågan om pensionsstiftelsernas

civilrättsliga ställning är föremål för utredning. Enligt

utskottets mening bör resultatet härav avvaktas samt närmare erfarenheter

vinnas av de år 1955 antagna avdragsreglerna rörande avsättning till

pensionsstiftelse, innan det kan bedömas, om en ändring i den riktning

motionärerna förordat är lämplig att genomföra.

I de förevarande motionerna har framhållits att det givetvis inte finns något

att invända mot bestämmelser, som innebär en garanti för att pensionsstiftelsernas

medel användes för det avsedda ändamålet. Enligt motionärernas

bestämda uppfattning innebär de synnerligen skärpta allmänna bestämmelserna

beträffande pensionsstiftelser en fullt tillräcklig garanti mot de

befarade missbruken i familjebolagen. Avsättning får inte göras med större

belopp än vad som motsvarar en på grund av bindande utfästelse redan intjänad

pensionsrätt, och taxeringsmyndigheterna har möjlighet att tillse att

avsättningarna begränsas till att avse pension, som icke överstiger vad som

med hänsyn till vederbörandes arbete i bolaget kan anses skäligt.

De nuvarande bestämmelserna innebär en diskriminering av familjebolagen

i förhållande till de mera opersonliga kapitalsammanslutningarna. Familjebolagen

är av så stor betydelse för vårt näringsliv och för det ekonomiska

framåtskridandet, att det bör vara statsmakterna angeläget att inte

genom diskriminerande bestämmelser i olika hänseenden hämma uppkomsten

av och försvåra driften för sådana företag. Som en belysning av den från

allmänna synpunkter synnerligen otillfredsställande utformningen av 1955

års bestämmelser omnämner motionärerna att ett familjebolag enligt dessa

kan ha rätt att från en före år 1956 bildad pensionsstiftelse utbetala pension

till huvuddelägaren men inte har rätt att till stiftelsen avsätta medel

för dennes pensionering.

Utskottet

Vid 1955 års riksdag ändrades i väsentliga delar bestämmelserna om vad

som i beskattningshänseende skall förstås med pensionsstiftelse och om rätt

till avdrag för avsättning av medel till sådan stiftelse. BI. a. föreskrevs som

villkor för avdragsrätt att stiftelsen skulle stå under tillsyn av länsstyrelse.

Vidare infördes den begränsningsregeln att vid beräkning av avdragsgill avsättning

till pensionsstiftelse i s. k. familjeföretag, som bedrivs i form av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

aktiebolag eller ekonomisk förening, hänsyn inte får tas till pensionsförmån

avseende huvuddelägaren eller honom närstående person.

I de likalydande motionerna I: 158 och II: 201 yrkas, att begränsningsregeln

rörande pensionsavsättningar i familjeföretag måtte upphävas.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att den ifrågavarande bestämmelsen

tillkommit med anledning av taxeringsmyndigheternas påpekanden

att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning gjorts endast för

att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk av bestämmelserna

förekommit främst bland familjeföretag. Det ansågs på grund härav lämpligt

att beträffande avdragsrätten för avsättningar till pensionsstiftelse likställa

familjebolagen med enskilda rörelseidkare, vilka inte kan göra pensionsstiftelseavsättning

för egen pensionering. På motsvarande sätt som en

enskild rörelseidkare kan emellertid familjeföretagen tillgodose önskemålet

om delägarnas pensionering på annat sätt än genom avsättning till pensionsstiftelse.

Bl. a. står den möjligheten alltid öppen att teckna pensionsförsäkring

hos försäkringsanstalt; premierna för dylik försäkring är avdragsgilla

vid inkomsttaxering.

Enligt utskottets mening innebär de nuvarande bestämmelserna på området

endast att familjebolagen inte i fullt samma utsträckning som andra aktiebolag

och ekonomiska föreningar kan utnyttja pensionsstiftelserna för att

underlätta sin kapitalförsörjning. Emellertid bör — såsom tidigare framhållits

från bevillningsutskottets sida — rätten till avdrag för avsättning till

pensionsstiftelse inte bedömas från kapitalförsörjningssynpunkter, vilka i

detta sammanhang i princip är ovidkommande.

Riksdagen har för närvarande under behandling det av Kungl. Maj :t i proposition

nr 100 framlagda förslaget till lag om försäkring för allmän tilläggspension

m. m. Då enligt förslaget rätten till tilläggspension i princip grundas

på den försäkrades arbetsinkomst, såsom t. ex. inkomst av anställning,

innebär förslaget att delägare i familjebolag med anställning hos företaget

skall äga rätt till tilläggspension, om övriga förutsättningar härför är uppfyllda.

Om förslaget antages av riksdagen kan en översyn av de nuvarande

bestämmelserna rörande avdragsrätt för avsättning till pensionsstiftelse bli

aktuell. Skäl för en dylik översyn kan även komma att föreligga sedan den

nu pågående utredningen rörande frågan om pensionsstiftelsernas civilrättsliga

ställning slutförts. Enligt utskottets mening bör det med hänsyn härtill

inte komma i fråga att nu ändra bestämmelserna rörande rätt till avdrag för

avsättning till pensionsstiftelse.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts för utskottet hemställa,

alt de likalydande motionerna I: 158 av herrar Gustaf Henry

Hansson och Ivronstrand samt II: 201 av herrar Stenberg

och Magnusson i Borås om upphävande av fjärde stycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1959

andra punkten i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

.-I— — ^

Stockholm den 16 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, Gustaf

Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wärnberg och Hellebladh;

samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Kärrlander, Wiklund, Stenberg, Eriksson

i Bäckmora och Stiernstedt.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Stenberg,

Eriksson i Bäckmora och Stiernstedt, vilka under hänvisning till innehållet

i de likalydande motionerna I: 158 av herrar Gustaf Henry Hansson och

Kronstrand samt II: 201 av herrar Stenberg och Magnusson i Borås ansett

att utskottet bort tillstyrka det i nämnda motioner framlagda förslaget om

upphävande av fjärde stycket punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

i syfte att medge rätt till avdrag för medel, som huvuddelägare

i familjebolag avsätter i företaget för egen pensionering, och att utskottet

således bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar

till 29 §.

2. Skattskyldig må----sådan personal.

Avdrag må---överlämnat skuldebrev.

Avdrag för — — — denna gavs.

Skattskyldig må —--beträffande pensionsstiftelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 34'' år 1959

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

690544

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.