Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1959-04-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:37, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

1

Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar,

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 6 februari 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 67, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar;

2) förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr

40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg; samt

3) !ag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Avdrag för avsättning enligt 1951 års förordning om s. k. eldsvådefonder

och 1954 års förordning om fartygsfonder får göras sista gången vid 1959

års taxering. I propositionen föreslås, att bestämmelserna i fråga skall få

permanent karaktär. I samband därmed förordas vissa ändringar, bl. a. i

fråga om den tid inom vilken fonderna skall tagas i anspråk. Möjligheten

att göra avsättning till eldsvådefonder skall enligt förslaget stå öppen även

för jordbrukare med bokföringsmässig redovisning. Slutligen föreslås, att

vissa specialregler i kommunalskattelagen om fartygslikvider och försäkringsersättningar

för fartyg skall upphävas.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och

lagertillgångar

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt må avdrag åtnjutas i enlighet med bet

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

stämmelserna i denna förordning för belopp, som avsatts till särskild investeringsfond

för förlorade inventarier och till särskild investeringsfond för

förlorade lagertillgångar. Den som enligt lag är bokföringsskyldig skall

därvid hava gjort en motsvarande avsättning i räkenskaperna för beskattningsåret.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning

av nettointäkt av jordbruksfastighet, om inkomsten av fastigheten vid

taxeringen beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och avsättning verkställts

i räkenskaperna för beskattningsåret.

2 §.

Avdrag enligt 1 § för avsättning till särskild investeringsfond för förlorade

inventarier må icke överstiga beloppet av sådan i den skattepliktiga

intäkten av förvärvskällan för beskattningsåret ingående ersättning för maskiner

eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som den

skattskyldige åtnjutit på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed

jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning. Har den

skattskyldige på grund av ersättningen erhållit högre avdrag för avskrivning

å inventarier än som eljest skulle hava ifrågakommit, skall dock iakttagas

att avdraget för avsättning till investeringsfond skall i motsvarande

mån jämkas.

Avdrag enligt 1 § för avsättning till särskild investeringsfond for förlorade

lagertillgångar må icke överstiga beloppet av sådan i den skattepliktiga

intäkten av förvärvskällan för beskattningsåret ingående ersättning för tillgångar,

avsedda för omsättning eller förbrukning i verksamheten, som den

skattskyldige åtnjutit av anledning som i första stycket sägs. Avdraget må

icke heller överstiga ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i

varulagret under beskattningsåret. Vid beräkning av dold reserv i lager i

rörelse må, om prisstegring å lagret ägt rum under beskattningsåret, lagret

vid beskattningsårets ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets

utgång. Vid beräkning av dold reserv i lager å jordbruksfastighet

skall lagret såväl vid beskattningsårets ingång som vid dess utgång

upptagas till återanskaffningsvärdet vid årets utgång. Till lager å jordbruksfastighet

skall vid tillämpning av denna förordning hänföras jämväl

djur å fastigheten.

3 §•

Investeringsfond må jämlikt denna förordning tagas i anspråk under visst

beskattningsår för ändamål, varom här nedan sägs: _ .

särskild investeringsfond för förlorade inventarier: för avskrivning a maskiner

och andra för stadigvarande bruk i verksamheten avsedda inventarier,

som anskaffats under beskattningsåret; samt

särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar: för nedskrivning

å råvaror samt hel- och halvfabrikat ävensom djur å jordbruksfastighet med

högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning

eller anskaffning av dylika tillgångar, i den man tillverkningen eller

anskaffningen innefattar lagerökning under året, dock att lägre värdesättning

å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång därvid icke må

godtagas än som enligt kommunalskattelagen är medgivet. o

1 Har under beskattningsår, då inventarier förlorats, annan dylik tillgång

anskaffats äger den skattskyldige taga medel, som enligt bestämmelserna

i denna förordning kunnat avsättas till investeringsfond för forlorade inventarier

i anspråk för avskrivning å sådan tillgång. Därvid skall sa anses

som om avsättning till investeringsfond verkställts, varefter medlen omedelbart

tagits i anspråk för sitt ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 195!)

3

4 §.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond tagits

i anspråk jämlikt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i 3 §

avsedd avskrivning å inventarier eller nedskrivning å varulager med belopp

svarande mot fondens minskning ej ske, men skall så anses, som om den

ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende avskrivits eller nedskrivits

med det i anspråk tagna beloppet.

5 §.

Hava till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast under

det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skola medlen upptagas såsom

skattepliktig intäkt av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Visar

skattskyldig, att svårigheter föreligga att taga medlen i anspråk inom tid

som nu sagts, må riksskattenämnden förlänga denna tid, dock längst till och

med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum. Till avsatta medel, som återföras

till beskattning, skall läggas ränta, beräknad efter tre procent om året

för det antal taxeringsår som förflutit efter det då avdraget för avsättningen

skett, till och med det då beloppet taxeras.

Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, må varken nettointäkten

eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den

förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning återförda

fondavsättningen jämte ränta.

Mot riksskattenämndens beslut i ärende som avses i första stycket må

talan ej föras.

6 §•

Har skattskyldig tagit investeringsfond i anspråk i annan ordning än i 3 §

sägs, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt dödsbo

skiftats, skola till fonden avsatta medel återföras till beskattning för det

beskattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om likvidationen

fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet skall därvid läggas ränta

enligt i 5 § angivna grunder, dock att i fall av likvidation eller skifte räntan

skall beräknas efter endast två procent.

Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, skall

investeringsfond hos det förra företaget, därest den icke enligt tredje stycket

övertagits av det senare företaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet

skall därvid läggas ränta efter två procent om året enligt i 5 § angivna

grunder.

Vid sådan fusion, som i 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen

avses, må moderbolaget eller den övertagande föreningen i

beskattningsavseende övertaga investeringsfond. Därvid skall så anses som

om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande föreningen under

det beskattningsår, då avsättningen skett bos dotterbolaget eller den överlåtande

föreningen.

Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf skall vad

i 5 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning. 7

7 §•

Vid tillämpning av denna förordning skola tidigare till investeringsfond

avsatta medel anses hava tagits i anspråk före senare avsättningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

8 §•

Har taxeringsnämnd påfört taxering enligt 5 eller 6 §, skola till annan

taxeringsnämnd lämnas de underrättelser, som för tillämpningen av denna

förordning kunna i det särskilda fallet erfordras för taxeringen inom sist

angivna nämnd.

Inom taxeringsdistrikt skall upprättas förteckning över dem som där skola

taxeras till statlig inkomstskatt och som under beskattningsåret avsatt medel

till eller övertagit investeringsfond eller tagit sådan fond i anspråk. Förteckningen

skall, sedan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, insändas till

länsstyrelsen.

9 §•

Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning

eller som jämlikt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig

att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller

övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill

dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär

rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och

avveckling.

Länsstyrelsen skall upprätta förteckning över investeringsfonder enligt

denna förordning, därvid för kontrollen erforderliga uppgifter, såsom rörande

medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till beskattning återförda

fondmedel, skola antecknas.

10 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att förordningens bestämmelser icke skola gälla i fråga om 1959 års

taxering eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. Vad i

8 och 9 §§ denna förordning stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga om investeringsfonder som avsatts enligt förordningen den 11 maj

1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40)

med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för

ersättande av avyttrat fartyg

Härigenom förordnas, dels att rubriken till förordningen den 19 februari

1954 med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1, 2,

6 och 12 §§ nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

1 Senaste lydelse av 1, 2 och 12 §§ se 1956:89.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

5

(Nuvarande lijdelse)

Förordning med provisoriska

bestämmelser om särskild investeringsfond

för ersättande av

avyttrat fartyg

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

för de beskattningsår, beträffande

vilka taxering verkställes av

beskattningsnämnd i första instans

åren 1954—1959, må avdrag åtnjutas

i enlighet med bestämmelserna i

denna förordning för belopp, som, avsatts

till särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg.

Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,

skall därvid av årsvinsten

ha gjort en motsvarande avsättning i

räkenskaperna för beskattningsåret.

2 §•

Avdrag enligt —■ --mån jämkas.

Såsom förutsättning---statlig

inkomstskatt.

Det åligger —- — — förordning

verkställts.

Garantiförbindelse skall gälla till

utgången av sjunde taxeringsåret efter

det, då avdrag för avsättning som

i 1 § sägs ägt rum. Förbindelsen skall

vara utfärdad enligt formulär, som

det ankommer på riksskattenämnden

att fastställa. 6

6 §■

Ha till — — -—■ beloppet taxeras.

Ha till investeringsfond avsatta

medel icke tagits i anspråk eller endast

delvis tagits i anspråk senast

under det beskattningsår, för vilket

taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen

ägt rum, skola å investeringsfonden

kvarstående medel upptagas

såsom skattepliktig intäkt av rörelse

för nämnda beskattningsår. Till

beloppet skall därvid läggas ränta,

beräknad enligt i föregående stycke

angivna grunder.

(Föreslagen lijdelse)

Förordning om särskild investeringsfond

för avyttrat fartyg

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

må avdrag åtnjutas i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning

för belopp, som avsatts till .särskild

investeringsfond för avyttrat

fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,

skall därvid ha gjort

en motsvarande avsättning i räkenskaperna

för beskattningsåret.

2 §.

Avdrag enligt---mån jämkas.

Såsom förutsättning---statlig

inkomstskatt.

Det åligger — — — förordning

verkställts.

Garantiförbindelse skall gälla till

utgången av andra taxeringsåret efter

det beskattningsår, då avsatta medel

senast skola ha tagits i anspråk

för sitt ändamål. Förbindelsen skall

vara utfärdad enligt formulär, som

det ankommer på riksskattenämnden

att fastställa.

6 §•

Ha till---beloppet taxeras.

Ha till investeringsfond avsatta

medel icke tagits i anspråk eller endast

delvis tagits i anspråk senast

under det beskattningsår, för vilket

taxering sker under tredje taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen

ägt rum, skola å investeringsfonden

kvarstående medel upptagas

såsom skattepliktig intäkt av rörelse

för nämnda beskattningsår. Visar

skattskyldig, att svårigheter föreligga

att taga medlen i anspråk inom

tid som nu sagts, må riksskattenämnden

förlänga denna tid, dock

längst till och med det beskattnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

(Nuvarande lydelse)

12 §.

Länsstyrelsen skall---skola

antecknas.

Ha till ----därefter erfordras.

Har skattskyldig tecknat kontrakt

om byggande av fartyg, vilket enligt

kontraktet skall levereras inom tid,

som angives i 6 § andra stycket, och

styrker den skattskyldige att han efter

den tidpunkt, då försäljning som

föranlett fondavsättningen ägt rum,

fullgjort förskotts- eller dellikvid i

enlighet med kontraktet, äger länsstyrelsen

medgiva, att beloppet enligt

avlämnad garantiförbindelse

nedsättes med högst hälften av den

sålunda fullgjorda likviden. Sådant

medgivande må icke lämnas med

mindre det med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden och övriga

föreliggande omständigheter

skäligen kan antagas, att fonden

kommer att tagas i anspråk för sitt

ändamål. I samband med medgivande

som nu sagts skall länsstyrelsen

lämna underrättelse härom till den

bank, som utfärdat garantiförbindelsen,

med uppgift tillika å det garantibelopp,

som därefter erfordras.

Ha till — — — å fartyget.

Det åligger —• — — densamma

återställas.

(Föreslagen lydelse)

år för vilket taxering sker under

sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag

för avsättningen ägt rum. Till

avsatta medel, som återföras till beskattning,

skall läggas ränta, beräknad

enligt i föregående stycke angivna

grunder.

Mot riksskattenämndens beslut i

ärende som avses i andra stycket må

talan ej föras.

12 §.

Länsstyrelsen skall---skola

antecknas.

Ha till---därefter erfordras.

Har skattskyldig tecknat kontrakt

om byggande av fartyg, vilket enligt

kontraktet skall levereras inom tid,

som gäller enligt 6 § andra stycket,

och styrker den skattskyldige att han

efter den tidpunkt, då försäljning

som föranlett fondavsättningen ägt

rum, fullgjort förskotts- eller dellikvid

i enlighet med kontraktet, äger

länsstyrelsen medgiva, att beloppet

enligt avlämnad garantiförbindelse

nedsättes med högst hälften av den

sålunda fullgjorda likviden. Sådant

medgivande må icke lämnas med

mindre det med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden och övriga

föreliggande omständigheter

skäligen kan antagas, att fonden

kommer att tagas i anspråk för sitt

ändamål. I samband med medgivande

som nu sagts skall länsstyrelsen

lämna underrättelse härom till den

bank, som utfärdat garantiförbindelsen,

med uppgift tillika å det garantibelopp,

som därefter erfordras.

Ha till---å fartyget.

Det åligger — — — densamma

återställas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att förordningen icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering

e.ller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. I samband med

ikraftträdandet av förordningen skall iakttagas, att bestämmelserna i 2, 6 och

12 §§ i deras äldre lydelse fortfarande skola äga tillämpning i fråga om sådan

avsättning, för vilken avdrag åtnjutits vid 1959 eller tidigare års taxering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

7

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 28 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 28 § samt punkt 3 d av

anvisningarna till 29 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 §.

2 mom. Ersättning på -— — -—

nämnda förvärvskälla.

Avser ersättningen försäkring för

förlust av fartyg, står det den skattskyldige

fritt att upptaga densamma,

i den mån den överstiger värdet av

det förlorade fai-tyget sådant detta

värde befanns efter vederbörliga avskrivningar,

såsom intäkt under det

beskattningsår, då den influtit, eller

något av de två följande åren, eller

fördelad på dessa tre år; dock må

ersättningen, i den mån den använts

för anskaffande av annat eller andra

fartyg, icke upptagas såsom intäkt

för senare beskattningsår än det varunder

den sålunda använts.

28 §.

2 mom. Ersättning på — — —

nämnda förvärvskälla.

Anvisningar

till 28 §.

intäkt — -— -

stadgade

Anvisningar

till 28 §.

1. Till intäkt — — — stadgade

grunder.

Intäkt vid avyttring av för stadigvarande

bruk avsedda maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse. För annan skattskyldig

än aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt ''försäkringsbolag

eller sparbank skall dock beträffande

intäkt vid avyttring av fartyg

följande gälla. Har nu avsedd skattsjcyldig

vid något tillfälle tillgodonjutit

räkcnskapsenlig avskrivning

« Senaste lydelse av 28 § 2 mom. se 1950: 308 samt av punkt 1 av anvisningarna till 28 §

och punkt 3 d av anvisningarna till 29 § se 1955:255.

1. Till

grunder.

Intäkt vid avyttring av för stadigvarande

bruk avsedda maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

(Nuvarande lydelse)

vid inkomstberäkningen för förvärvskällan

i fråga, skall intäkten

hänföras till intäkt av rörelse; i annat

fall skall intäkt, varom nu är fråga,

upptagas såsom intäkt av rörelse

endast i den mån sådant följer av

punkt 3 d andra stycket av anvisningarna

till 29 § men i övrigt såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt 35 § förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Vid avyttring---realisations
vinst

föreligga.

I enlighet — — — realisationsvinst

föreligga.

Då skattskyldig----för över
låtaren.

till 29 §.

3 d. Då tillgång, varom här är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

men skall — därest annat icke

föranledes av vad i nåstfoljande

stycke sägs — å andra sidan belopp,

som erhålles vid avyttring av tillgången,

i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse (se punkt 1 andra

stycket av anvisningarna till 28 §).

Har annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt

försäkringsbolag eller sparbank

avyttrat eller utrangerat fartyg och

har den skattskyldige icke vid något

tillfälle tillgodonjutit i-äkenskapsenlig

avskrivning vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan i fråga, må

avdrag ske för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av

anskaffningsvärdet, i den mån detta

belopp överstiger vad som influtit

vid avyttring av fartyget, men skall å

andra sidan såsom intäkt av rörelse

upptagas endast vad som vid dylik

avyttring må hava återbekommits av

belopp, för vilket avdrag i beskattningsavseende

åtnjutits.

Med avyttring likställes det fall,

(Föreslagen lydelse)

Vid avyttring---realisations
vinst

föreligga.

I enlighet — — —■ realisationsvinst

föreligga.

Då skattskyldig —---för över
låtaren.

till 29 §.

3 d. Då tillgång, varom här är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

men skall å andra sidan belopp,

som erhålles vid avyttring av

tillgången, i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse (se punkt 1

andra stycket av anvisningarna till

28 §). Med avyttring likställes det

fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse, som

utgör särskild förvärvskälla, eller

för att nyttjas för annat ändamål.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att tillgång uttages ur rörelsen för

att tillföras annan rörelse, som utgör

särskild förvärvskälla, eller för att

nyttjas för annat ändamål.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering

för år 1959 eller tidigare år. I samband med ikraftträdandet av denna lag

skall iakttagas, att bestämmelserna i 28 § 2 mom. i deras äldre lydelse fortfarande

skola gälla i fråga om beskattningen av sådan ersättning för förlust

av fartyg, som influtit under beskattningsår, för vilket taxering skett år

1959 eller tidigare år, samt att punkt 1 av anvisningarna till 28 § och punkt

3 d av anvisningarna till 29 § i deras äldre lydelse alltjämt skola äga tilllämpning

i fråga om avyttring av fartyg som förvärvats före den 1 januari

1951.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 421 av herrar Spetz och Gunnar Pettersson

samt II: 504 av herr Johansson i öckerö m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition i vad den avser

ändring av anvisningarna till 28 och 29 §§ kommunalskattelagen samt att

som följd härav de sista raderna i övergångsbestämmelserna från och med

orden »samt att.. .» till slutet av meningen måtte utgå;

II) de likalydande motionerna 1:422 av herrar Wolgast och Nils-Eric

Gustafsson samt II: 503 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 67 måtte besluta

1) att i förordningen om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg 6 §

måtte erhålla följande lydelse:

»Ha till----beloppet taxeras.

Ha till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk eller endast

delvis tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering

sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum,

skola å investeringsfonden kvarstående medel upptagas såsom skattepliktig

intäkt av rörelse för nämnda beskattningsår. Till avsatta medel, som återföras

till beskattning, skall läggas ränta, beräknad enligt i föregående stycke

angivna grunder.»; samt

2) att nuvarande bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 28 §

kommunalskattelagen samt i punkt 3 d av anvisningarna till 29 § samma

lag måtte äga fortsatt giltighet; ävensom

III) motionen 1:420 av herrar Mattsson och Nils Theodor Larsson, vari

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 67 måtte besluta,

att i förordningen om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar 5 § måtte få följande lydelse:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

»Hava till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast under

det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skola medlen upptagas såsom

skattepliktig inkomst av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Till avsatta

medel, som återföras till beskattning, skall läggas ränta, beräknad efter

tre procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det, da avdraget

för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras.

Vid den taxering —--- fondavsättningen jämte ränta.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 420, I: 421 och II: 503.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
I.

Inledning s. 10—11.

II. Gällande bestämmelser m. m. s. 11—17.

III. Promemorian s. 17—27.

IV. Remissyttrandena s. 27—41.

V. Departementschefen s. 41—47.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna I: 421 och II: 504 redogör motionärerna inledningsvis

för tillkomsten av bestämmelserna i anvisningarna till 28 och

29 §§ kommunalskattelagen rörande beskattningen i vissa fall av vinst vid

försäljning av fartyg tillhörande fysisk person eller dödsbo. Därefter anföres

i motionerna bl. a. följande. När departementschefen i propositionen talar

om »särskilda skattemässiga förmåner då de (fiskarna) säljer fartyg för att

dra sig tillbaka från fisket», är det enligt motionärernas mening icke sakligt

motiverat. 1938 års lagstiftning innebar en första skärpning av inkomstbegreppet,

och 1951 års beslut hade — om det genomförts — betytt en ytterligare

skärpning, så mycket mera opåkallad, som detta beslut avsåg uppmjukningar

och lindring i beskattningen för vissa andra skattskyldiga. Vidare

framhålles att departementschefens förmodan att överlåtelse av fartyg

i många fall torde få anses innebära en överlåtelse av rörelse grundligt vederlagts

av skattedomstolarna i samband med prövning av frågor rörande

investeringsavgift. I själva verket är det så att överlåtelse av ett fartyg sällan

om ens någon gång kan innebära överlåtelse av rörelse. Ett fartyg kan användas

på mycket olika sätt —- för fiske av olika slag, för fraktfart eller som

specialfartyg. Säljaren har i verkligheten ingen rörelse att överlåta. Det huvudsakliga

skälet för ett borttagande nu av de speciella reglerna för fartyg

synes vara kravet på uniformitet. Bestämmelser har emellertid gällt i mer

än 20 år. Några uppenbara olägenheter eller missbruk har under denna tid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959 11

icke påvisats. Det enda fall, som möjligen skulle kunna betecknas som missbruk,

omnämnes i länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län remissyttrande.

Om detta skulle anses vara ett missbruk — meningarna härom kan vara

delade — torde ett upprepande lätt kunna förhindras genom ett tillägg t. ex.

av den innebörd som fanns i förordningen den 30 maj 1941, nr 360. Påståendet

att vissa skattskyldiga under 1950-talet visat benägenhet att placera kapital

i båtar är obestyrkt. Med de framtidsutsikter som för närvarande och

för överskådlig framtid förefinnes för fisket och fraktfarten, torde en sådan

spekulation — om den föreligger — vara minst sagt misslyckad.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna I: 422 och 11: 503 anföres

i huvudsak följande. I propositionen föreslås, att giltighetstiden för

fartygsfond skall begränsas till tre år. Visar skattskyldig, att svårigheter

föreligger att taga medlen i anspråk för anskaffande av nytt fartyg under

treårsperioden, skall riksskattenämnden kunna förlänga tiden, dock längst

t. o. m. det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum. Med de långa leveranstider,

som ofta förekommer i fråga om nybeställda fartyg, måste det förutsättas,

att möjligheterna att genom dispens få förlängd giltighetstid för fartygsfond

måste tagas i anspråk i så stort antal fall, att det administrativa

förfarandet blir mindre tillfredsställande. Den nu gällande sexårsfristen för

fartygsfonderna synes enligt motionärernas mening därför böra bibehållas.

Gällande bestämmelser innebär, att sedan ett fartyg innehafts minst fem

år, blir ett s. k. överpris vid försäljningen icke beskattat. Detta har varit av

stor betydelse för fisket och rationaliseringen av detsamma. Det svenska yrkesfisket

utgör ju icke en rederirörelse med kontinuerlig anskaffning av

fartyg. Yrkesfiskarna slår sig i regel samman i fiskelag, som anskaffar det

för näringens bedrivande nödvändiga fiskefartyget jämte utrustning. I det

fall ett fiskelag vid försäljning av sin båt efter mer än fem år erhåller ett

högre pris än vad båten kostade i inköp, är det högre beloppet i huvudsak

betingat av den penningvärdeförsämring, som under tiden ägt rum. En motsvarande

prishöjning har ju samtidigt inträffat på det nya fartyget, som

anskaffas i stället för det försålda. Även när fiskaren på grund av ålder

eller sjukdom måste lämna yrket, synes ett överpris vid fartygets försäljning

icke representera någon reell vinst utan i huvudsak endast ett av penningvärdeförsämringen

nominellt höjt värde på det kapital han nedlagt i

fartyget. En beskattning av detta nominella övervärde skulle medföra eu

reell minskning av det sparkapital, som fiskaren räknat med att kunna ta i

anspråk vid sjukdom eller då åldern hindrar hans fortsatta yrkesutövande.

Det skulle medföra olyckliga konsekvenser för fisket, om ifrågavarande bestämmelser

i kommunalskattelagen upphäves. En önskvärd rationalisering

inom fisket skulle därigenom motverkas.

F motionen I: 720 framhålles, att ersättningsanskaffningen för förlorade

inventarier och lagertillgångar i normala fall torde vara verkställd efter tre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

år. I åtskilliga fall är detta emellertid icke möjligt. För exempelvis en lanthandel,

där det ofta finns stora lager, kan det — om fastigheten blivit eldhärjad

— ta lång tid att skaffa fram nya lokaler. Redan utredning om brandskadans

och ersättningens storlek brukar draga ut på tiden. Med den rationalisering,

som nu äger rum inom detaljhandeln, krävs en alltmer omfattande

och dyrbar inventarieutrustning; färdigställandet av en ny butik kan

därför taga lång tid i anspråk. Om giltighetstiden för eldsvådefonderna begränsas

till tre år, måste det förutsättas, att de dispensmöjligheter till förlängning

av giltighetstiden, som föreslås i propositionen, måste tagas i anspråk

i ett stort antal fall. En sådan ordning måste medföra besvär för såväl

de skattskyldiga som skattemyndigheterna. Det synes därför vara att föredraga,

att nuvarande bestämmelser om sexårig giltighetstid för eldsvådefonderna

bibehålies.

Utskottet

I den föreliggande propositionen har föreslagits, att bestämmelserna om

särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar

samt om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat

fartyg» vilka bestämmelser är av provisorisk karaktär och gäller endast

t. o. m. innevarande års taxering, skall permanent införlivas med skattelagstiftningen.

Samtidigt föreslås vissa jämkningar i de nuvarande bestämmelserna

och upphävande av de särskilda föreskrifterna i kommunalskattelagen

om beskattning av intäkt vid förlust eller försäljning av fartyg.

Utskottet, som då giltighetstiden för de gällande författningarna förlängdes

år 1956, underströk önskvärdheten av att bestämmelserna rörande avsättning

till dylika fonder så snart lämpligen kunde ske permanent införlivades

med vårt skattesystem, anser i likhet med departementschefen att behov

alltjämt föreligger av möjligheter att avsätta medel till s. k. eldsvådefonder

och fartygsfonder och tillstyrker att bestämmelserna göres permanenta.

Av praktiska skäl torde vara lämpligt att bestämmelserna om de s. k.

eldsvådefonderna och föreskrifterna om fartygsfonder ges i skilda författningar.

Det i propositionen intagna förslaget till förordning om särskilda investeringsfonder

för förlorade inventarier och lagertillgångar innehåller i huvudsak

samma bestämmelser som den gällande förordningen i ämnet. Förordningens

tillämplighetsområde föreslås emellertid skola utvidgas till jordbrukare

med bokföringsmässig redovisning. Utskottet biträder detta förslag.

Vidare innebär propositionsförslaget att inom förordningens tillämpningsområde

lagfästes användningen av den s. k. nettometoden vid planenlig avskrivning

å maskiner och inventarier. Detta innebär att, då inventarier förloras,

kvarvarande och nyanskaffade inventarier får avskrivas med belopp

motsvarande den uppburna ersättningen för de förlorade tillgångarna, var
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

13

efter sedvanlig avskrivning får ske å återstående värde å de nyanskaffade

tillgångarna. Utskottet tillstyrker bifall härtill.

Enligt gällande bestämmelser skall eldsvådefonder och fartygsfonder tagas

i anspråk inom sex år. I den promemoria, som ligger till grund för förslagen

i propositionen, förordades att såvitt gäller fartygsfonder nämnda tid

skulle avkortas till tre år. Som skäl härför anförde utredningsmannen, att

det inom koncerner hänt att man vidtagit åtgärder i syfte att få ett längre

uppskov med beskattningen av köpeskilling för fartyg än som eljest skulle

ha ifrågakommit. Då ett fartyg tillhörande ett bolag, som kontinuerligt anskaffar

nya fartyg, skall säljas har fartyget före försäljningen överförts till

ett sådant bolag inom koncernen, som inte avser att anskaffa nytt fartyg

förrän kanske om sex år och därigenom har ernåtts ett inte avsett skatte^

uppskov. I propositionen har utredningsmannens förslag delvis frångåtts.

Departementschefen förordar visserligen att den tid inom vilken fonderna

skall tas i anspråk begränsas till tre år, men om den skattskyldige visar att

ersättningsanskaffningen kräver längre tid, må riksskattenämnden på ansökan

medge erforderlig förlängning. Samma regler skall gälla för eldsvådefonder

som för fartygsfonder i detta hänseende.

I motionen I: 420 yrkas att tiden för ianspråktagande av s. k. eldsvådefond

måtte bibehållas vid sex år. I de likalydande motionerna I: 422 och II:

503 framställes motsvarande yrkande beträffande fartygsfond. Som skäl

härför har motionärerna åberopat att den i propositionen föreslagna tiden

— tre år — är alltför kort, varför dispensmöjligheten måste utnyttjas i så

stort antal fall att det ur administrativ synpunkt skulle vålla olägenheter.

Av praktiska skäl borde den nu tillämpade sexårstiden därför bibehållas.

Enligt utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl att för normalfallen

avkorta den tid, inom vilken till fonderna avsatta medel skall tas i

anspråk, från sex till tre år och komplicera de nu gällande bestämmelserna

med ett dispensförfarande. Utskottet tillstyrker därför att med bifall till de

likalydande motionerna I: 422 och II: 503 samt motionen I: 420 nämnda tid

bestämmes till sex år. I

I propositionen har ytterligare föreslagits vissa ändringar i kommunalskattelagen.

Sålunda förordar departementschefen att, om lagstiftningen rörande

eldsvådefonder och fartygsfonder ges permanent karaktär, bestämmelserna

i 28 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen skall utgå. I

nämnda författningsrum föreskrives rätt att vid förlust av fartyg upptaga

erhållen försäkringsersättning till beskattning under tre år. Utskottet har

intet att invända emot att detta stadgande upphäves.

Vidare förordar departementschefen att vissa specialregler i kommunalskattelagen

om beskattning vid fartygsförsäljning upphäves, vilka bestämmelser

närmast har avseende på försäljning av fiskefartyg. Dessa regler,

som infördes år 1952, återfinns i punkt 1 andra stycket av anvisningarna

till 28 § och i punkt 3 d andra stycket av anvisningarna till 39 § kominunalskattelagen.

I dessa lagrum stadgas, alt om annan skattskyldig än aktie
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

bolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank avyttrar

fartyg skall — om den skattskyldige tillämpat planenlig avskrivning

— endast återvunna värdeminskningsavdrag beskattas som intäkt av

rörelse, medan köpeskillingen i övrigt skall upptagas som intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet, i den mån enligt 35 § kommunalskattelagen förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst föreligger. Såsom skäl för

förslaget att upphäva dessa stadganden har departementschefen framhållit

att i och med att reglerna om fartygsfond och eldsvådefond samt den genom

dessa regler lagfästa nettometoden kommer att stå till förfogande, erhålles

alla de skattemässiga lättnader vid återanskaffning av fartyg som rimligen

kan påfordras. I fråga om slopandet av föreliggande möjligheter att — utan

beskattning av värdestegringsvinst — sälja ett fartyg som inte skall ersättas

av ett annat har departementschefen framhållit, att de ifrågavarande bestämmelserna

tillkommit före lagstiftningen om fartygsfonder och att de

enligt sin motivering uteslutande har till syfte att underlätta återanskaffning

av fartyg. Man har på så sätt velat ge stöd åt fiskerinäringen. Detta

syfte blir i erforderlig utsträckning tillgodosett genom reglerna om fartygsfonder

och eldsvådefonder och om tillämpning av nettometoden. Däremot

har, såvitt av motiveringen kan utläsas, syftet enligt departementschefens

uppfattning inte varit att medge fiskare särskilda skattemässiga förmåner

då de säljer fartyg för att dra sig tillbaka från fisket. Att sådana förmåner

nu åtnjutes anser departementschefen innebära en konsekvens av

lagstiftningen, som icke var avsedd vid dess tillkomst. Enligt departementschefens

mening kan bärande skäl svårligen åberopas för att en fiskare i

den avsedda situationen skall vara förmånligare ställd än andra rörelseidkare.

Departementschefen har vidare uttalat att bestämmelserna i vissa fall

Rån medföra opåkallade skattelättnader.

I de inbördes likalydande motionerna I: 421 och II: 504 samt I: 422 och

II: 503 yrkas avslag å propositionen i denna del. Som skäl för yrkandet anföres

i de förstnämnda motionerna bl. a. att de särskilda bestämmelserna rörande

beskattningen av intäkt vid avyttring av fartyg tillkom på bevillningsutskottets

eget initiativ, sedan yrkande motionsvis framställts att den

s. k. nettometoden skulle få användas vid avskrivning å nyinköpt fartyg.

Ingenting tyder enligt motionärernas mening på att bestämmelserna uteslutande

haft till syfte att underlätta återanskaffning av fartyg. Tvärtom hai

uttryckligen framhållits att det gäller i lika hög grad själva inkomstbegreppet

I motionerna 1: 422 och II: 503 framhålles att, om ett fiskelag vid försälj

ning av sin båt efter mer än fem år erhåller ett högre pris än vad båten

kostat i inköp, det högre beloppet i huvudsak är betingat av den penningvärdeförsämring

som ägt rum under tiden. En beskattning av detta nominella

övervärde skulle medföra en reell minskning av det sparkapital, som

fiskaren räknat med att kunna ta i anspråk. o

Såvitt utskottet kunnat finna har syftet med 1952 års beslut i fragan varit

vidare än vad departementschefen ansett. Intet tyder på att andamålet

allenast varit att möjliggöra för fartygsägare att kunna försälja sitt fartyg

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

15

och förvärva ett annat i det avyttrades ställe utan att beskattas för eventuell

försälj ningsvinst. I så fall borde återvunna värdeminskningsavdrag i

första hand ha undantagits från beskattning och lagstiftningen kunde ha

utformats betydligt snävare än som skedde. Avsikten med beslutet får i

stället antagas ha varit att riksdagen velat beakta de särskilda förhållanden,

som föreligger då enskild person avyttrar fartyg, oavsett om detta sker i

samband med förvärv av ett nytt fartyg eller i förening med upphörande

av den rörelse, i vilken fartyget använts.

Det föreligger enligt utskottets uppfattning alltjämt skäl att beakta de

särskilda förhållanden, som råder i fråga om den mindre skeppsfarten och

det yrkesmässiga fisket. I dessa verksamhetsgrenar är fartyget med utrustning

det enda inventariet av större ekonomisk betydelse. I motsats till vad

som gäller flertalet andra slag av inventarier i rörelse är fartyget relativt

värdebeständigt och har i förhållande till de sedvanligen förekommande

lösa inventarierna en längre livslängd. Beaktas bör också att det endast i

undantagsfall torde förekomma att inventarier i rörelse kan forsaljas till

högre belopp än inköpskostnaden efter utgången av den tid, då realisationsvinstbeskattning

kan inträda. Beträffande fartyg är det emellertid en relativt

vanlig företeelse att högre pris kan erhållas, vilket sammanhanger med

penningvärdeförsämringen och med de starka konjunkturväxlingar, som rader

för fisket och den mindre skeppsfarten.

Av anförda skäl finner utskottet - i likhet med flera remissinstanser - att man inte utan vidare kan vid beskattningen jämställa fartyg med andni

lösa inventarier. I många hänseenden står fartyg närmare fastighet an an - ra lösa inventarier. Mycket starka skäl måste enligt utskottets mening föreligga

för att man skall kunna frångå förenamnda 1952 ars beslut. Det

skäl, som i första hand anförts för propositionsförslaget, ar önskan att il förfarande

hänseenden få fartyg jämställda med andra losa inventanei. Med

hänsyn till den skillnad, som i praktiken föreligger mellan fartyg, a ena,

och inventarier i övrigt, å andra sidan, anser utskottet icke detta utgöra

tillräcklig anledning till ändring av de år 1952 beslutade reglerna. U skottet

tillstyrker således yrkandet i motionerna I: 421 och II: 504 samt I. 4—

och II: 503 i denna del.

I förordningen angående fartygsfonder föreslås i övrigt vissa detaljändringar

av närmast teknisk natur, vilka inte föranleder nagon erinran f

utskottets sida.

Under åbero

pande av vad sålunda anförts får utskottet liemstalla,

att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts forevarande

proposition, nr 67, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt med bifall till de likalydande motionerna

I: 421 av herrar Spelz och Gunnar Pettersson samt II:

504 av herr Johansson i öckerö in. fl., de likalydande motionerna

1:422 av herrar Wolgast och Nils-Eric Gustafsson

samt 11:503 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. ävensom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

motionen 1: 420 av herrar Mattsson och Nils Theodor Larsson

— måtte

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar med den ändring av 5 §, som framgår

av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Kungl. Maj:ts förslag

5 §•

Hava till investeringsfond avsatta

medel icke tagits i anspråk senast

under det beskattningsår, för vilket

taxering sker under tredje taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen

ägt rum, skola medlen upptagas

såsom skattepliktig intäkt av

förvärvskällan för nämnda beskattningsår.

Visar skattskyldig, att svårigheter

föreligga att taga medlen i

anspråk inom tid som nu sagts, må

riksskattenämnden förlänga denna

tid, dock längst till och med det beskattningsår

för vilket taxering sker

under sjätte taxeringsåret efter det,

då avdrag för avsättningen ägt rum.

Till avsatta medel, som återföras till

beskattning, skall läggas ränta, beräknad

efter tre procent om året för

det antal taxeringsår som förflutit

efter det då avdraget för avsättningen

skett, till och med det då beloppet

taxeras.

Vid den

Mot riksskattenämndens beslut i

ärende som avses i första stycket må

talan ej föras.

5 §•

Hava till investeringsfond avsatta

medel icke tagits i anspråk senast

under det beskattningsår, för vilket

taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen

ägt rum, skola medlen upptagas

såsom skattepliktig intäkt av

förvärvskällan för nämnda beskattningsår.

Till avsatta medel, som återföras

till beskattning, skall läggas

ränta, beräknad efter tre procent om

året för det antal taxeringsår som

förflutit efter det då avdraget för avsättningen

skett, till och med det då

beloppet taxeras.

jämte ränta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

17

2) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 195b (nr bO)

med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg.

Härigenom förordnas, dels att rubriken till förordningen den 19 februari

1954 med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1 § nämnda

förordning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning med provisoriska bestämmelser

om särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

för de beskattningsår, beträffande

vilka taxering verkställes av

beskattningsnämnd i första instans

åren 195b—1959, må avdrag åtnjutas

i enlighet med bestämmelserna i

denna förordning för belopp, som avsatts

till särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg.

Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,

skall därvid av årsvinsten

ha gjort en motsvarande avsättning i

räkenskaperna för beskattningsåret.

Förordning om särskild investeringsfond

för avyttrat fartyg

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

må avdrag åtnjutas i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning

för belopp, som avsatts till särskild

investeringsfond för avyttrat

fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,

skall därvid ha gjort

en motsvarande avsättning i räkenskaperna

för beskattningsåret.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att förordningen icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering

eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. 1 2

1 Senaste lydelse av 1 § se 1956: 89.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 37

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

3) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av 28 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 28 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §. 28 §.

2 m o m. Ersättning på — —-----nämnda förvärvskälla.

Avser ersättningen försäkring för

förlust av fartyg, står det den skattskyldige

fritt att upptaga densamma,

i den mån den överstiger värdet av

det förlorade fartyget sådant detta

värde befanns efter vederbörliga avskrivningar,

såsom intäkt under det

beskattningsår, då den influtit, eller

något av de två följande åren, eller

fördelad på dessa tre år; dock må

ersättningen, i den mån den använts

för anskaffande av annat eller andra

fartyg, icke upptagas såsom intäkt

för senare beskattningsår än det varunder

den sålunda använts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall gälla i fråga om 1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering

för år 1959 eller tidigare år. I samband med ikraftträdandet av denna lag

skall iakttagas, att bestämmelserna i 28 § 2 mom. i deras äldre lydelse fortfarande

skola gälla i fråga om beskattningen av sådan ersättning för förlust

av fartyg, som influtit under beskattningsår, för vilket taxering skett år

1959 eller tidigare år.

Stockholm den 21 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

1 Senaste lydelse av 28 § 2 mom. se 1950: 308.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

Närvarande:

från första kammaren: herr Eriksson, Snygg*, Spetz, Jansson, Oscar

Carlsson*, Wolgast*, Kronstrand, Wirmark, Mattsson och Gustaf Henry

Hansson*; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard*, Vigelsbo, Kärrlander, Andersson i Essvik,

Stenberg* och Stiernstedt.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson, Snygg, Jansson, Oscar Carlsson,

Wirmark, Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander och Andersson i Essvik,

vilka ansett,

dels att den del av utskottets yttrande som börjar å s. 13 rad 19 nedifrån

med orden »Enligt utskottets» och slutar å s. 13 rad 14 nedifrån med orden

»sex år» bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan inte dela den av motionärerna framförda uppfattningen

att en avkortning av den tid, inom vilken fondavsättning i normalfallen

skall tas i anspråk, skulle vålla de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna

något besvär. För det övervägande antalet skattskyldiga verkställes ersättningsanskaffning

av förlorade inventarier och lagertillgångar inom tre år

efter fondavsättningen. Likaså hinner i regel nytt fartyg anskaffas inom

tre år efter företagen fartygsförsäljning. En längre tid skulle medföra att

flertalet skattskyldiga, som använt sig av avsättningsmöjligheterna, skulle

få ett långvarigare uppskov med beskattningen än som i och för sig är påkallat.

Skulle på grund av särskilda omständigheter ersättningsanskaffningen

kräva längre tid än tre år, föreligger fullt betryggande möjligheter att få

tiden förlängd genom det föreslagna dispensförfarandet. Utskottet vill i

detta sammanhang understryka departementschefens uttalande, att dispensansökningarna

inte skall bedömas restriktivt. Av det anförda framgår att

utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj :ts förslag i förevarande hänseende

och avstyrker de likalydande motionerna I: 422 och II: 503 ävensom motionen

I: 420 i motsvarande del.»

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 14 rad 3 nedifrån

med orden »Såvitt utskottet» och slutar å s. 15 rad 12 nedifrån med orden

»denna del» bort ha följande lydelse:

»I motionerna har innebörden av 1952 års beslut rörande beskattningen

vid försäljning av fartyg givits en tolkning, för vilken såvitt utskottet kunnat

finna något stöd inte kan hämtas av de uttalanden, som gjordes av bevillningsutskottet

vid bestämmelsernas tillkomst. Som departementschefen

anfört torde syftet med de speciella bestämmelserna uteslutande ha varit att

underlätta återanskalfning av fartyg. Man har på så sätt velat ge stöd åt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1959

fiskerinäringen. Genom reglerna om fartygsfonder och eldsvådefonder och

om tillämpning av nettometoden blir detta syfte i erforderlig utsträckning

tillgodosett. Av försäljningssumman behöver nämligen icke någon del framtagas

till beskattning, om beloppet användes till ersättningsanskaffning

inom viss tid efter det fondavsättningen gjorts. Däremot finns intet som

tyder på att syftet varit att medge fiskare särskilda skattemässiga förmåner

då de säljer fartyg för att dra sig tillbaka från fisket. Härför talar bl. a. det

förhållandet att reglerna ej gällt det ur social synpunkt än mer beaktansvärda

fallet då i samband med förlust av fartyg, fiske eller rederirörelse

nedlägges.

Enligt utskottets mening föreligger inte bärande skäl, varför fiskare eller

redare i den avsedda situationen skall vara förmånligare ställd än andra

rörelseidkare utöver vad som följer genom utnyttjande av möjligheten att

göra avsättning till fartygsfond. Samma regler som gäller för beskattning av

lösa inventarier i allmänhet bör därför också tillämpas då det gäller fartyg.

Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra avstyrka de föreliggande motionerna

i denna del och tillstyrka propositionen.»

dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 67 och med avslag å de likalydande motionerna

1:421 av herrar Spetz och Gunnar Pettersson samt

11:504 av herr Johansson i öekerö m. fl., de likalydande

motionerna I: 422 av herrar Wolgast och Nils-Eric Gustafsson

samt II: 505 av herr Eriksson i Bäckmora in. fl. ävensom

motionen 1:420 av herrar Mattsson och Nils Theodor

Larsson — måtte antaga de vid propositionen fogade förslagen

till

1) förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade

inventarier och lagertillgångar;

2) förordning angående ändring i förordningen den 19

februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om

särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg;

samt

3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).»

590G34 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten