Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

1959-04-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:38, Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

1

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående utskänkningsskatten å spritdrycker m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 161 av herr Sveningsson och II: 210 av

herr Bengtsson i Göteborg, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

den nuvarande utskänkningsskatten på spritdrycker reduceras i sådan utsträckning

att den endast kommer att motsvara restauratörernas ersättning

för utskänkningen och att utskottet måtte utforma de författningsändringar

som erfordras för beslutets genomförande»; samt

2) motionen I: 9 av herr Axel Svensson, vari hemställts, »att riksdagen

måtte hos Kung], Maj :t hemställa, dels om förslag till sådan ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen,

att bl. a. folketshus och bygdegårdar icke

kommer att falla under förtärings- och förvaringsförbuden, dels ock om

förslag till sådana ändringar i förordningen angående skatt å spritdrycker

och vin, att utskänkningsskatten slopas samt omsättningsskatten höjes så

mycket som motsvarar inkomstbortfallet av utskänkningsskatten».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 9 och II: 210.

Vid 1957 års riksdag vidtogs vittgående ändringar angående de ekonomiska

villkoren för utskänkning av sprit, vin och starköl. Sålunda beslöts att

den tidigare utgående utskänkningsvinsten på sprit, varav staten tog huvuddelen,

skulle slopas. Hela prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta

spridrycker skall i stället utgöra utskänkningsskatt. Denna skall

utgå med 1/3 av utminuteringspriset. Härigenom kom priserna på utskänkta

spritdrycker att återföras till ungefär samma nivå som före den på hösten

1956 verkställda höjningen av spritskatterna.

I stället för den utskänkningsvinst resp. de utskänkningsersättningar,

som tidigare tillkommit restauratörerna och som i genomsnitt inte motsvarade

de direkta omkostnaderna för spritutskänkningen, skulle restauratörerna

få en enhetligt bestämd ersättning för spritserveringen med 15 procent

av det nya utskänkningspriset. Den föreslagna ersättningen avvägdes

med ledning av en undersökning rörande de med spritutskänkningen förenade

särkostnaderna. En särskild spärregel infördes av innebörd att er
1

Bihang till riksdagens protokoll lOUt). 7 samt. iYr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

sättning inte erhålles för den spritutskänkning som överstiger 35 procent

av den sammanlagda omsättningen av sprit, mat, vanligt Öl och alkoholfria

drycker. Utskänkningsskatten på starka viner slopades. Restauratörerna

äger själva bestämma priserna på utskänkta viner. Det förutsattes, att åtgärden

skulle föranleda sänkningar i utskänkningspriserna på viner.

De författningar som reglerar serveringen av rusdrycker, Öl och alkoholfria

drycker har sedan länge innehållit närmare bestämmelser i syfte att

hindra gästerna från att dricka medhavd sprit eller att på liknande sätt

kringgå utskänkningsbestäinmelserna. Föreskrifter om dessa s. k. förtärings-

och förvaringsförbud återfinns i 54 § i 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning,

45 § i 1954 års ölförsäljningsförordning och 6 § i 1955 års

förordning om försäljning av alkoholfria drycker. Förbuden omfattar i

princip alla lokaler där utskänkning över huvud taget bedrives, vare sig utskänkningen

avser rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker. Förbuden innebär,

att gäst icke får förtära eller tillåtas förtära rusdrycker som icke i

laga ordning utskänkts och att starkare drycker än som får serveras på vederbörande

lokal icke får där förtäras eller förvaras. Vad som är att anse

som utskänkningslokal framgår av utskänkningskontrakt, såvitt gäller

rusdrycksrestauranger. I fråga om ölrestauranger blir innehållet i utskänkningstillståndet

avgörande. Beträffande alkoholfria serveringar får frågan

bedömas med hänsyn till var utskänkningen faktiskt bedrives. I syfte

att möjliggöra tillfällig servering av rusdrycker vid festligheter i slutna sällskap

utan att förtärings- och förvaringsförbuden överträdes infördes år 1954

ett förenklat ansökningsförfarande att anordna sådan utskänkning.

Tillämpningen av bestämmelserna om förtärings- och förvaringsförbuden

har länge varit förenad med svårigheter. Svårigheterna sammanhänger

framför allt med att förbuden enligt sakens natur måste vara generella och

alt tillräcklig hänsyn därför inte kunnat tagas till särskilda omständigheter

i olika förekommande fall. Vissa lättnader infördes vid 1954 års riksdag, och

ytterligare några jämkningar i sådan riktning aktualiserades av 1956 års

rusdrycksförsäljningsutredning.

Då det emellertid också visat sig, att förbuden i betydande utsträckning

kunnat kringgås, framför allt av dem som driver s. k. fria festvåningar, vilket

vållat den reguljära restaurangnäringen olägenheter, föreslog utskänkningsvinstkommittén

för att komma till rätta med dessa olägenheter vissa

skärpningar av förbuden. Enligt förslaget skulle förbuden gälla vid all servering

av livsmedel mot betalning, vare sig fråga var om mat eller dryck.

Kommitténs förslag i denna del föranledde icke lagstiftning. I förenämnda

proposition nr 94 uttalade föredragande departementschefen i anslutning

härtill följande.

De föreslagna skärpningarna skulle, såsom kommittén framhållit, skapa

bättre möjligheter att motverka de påtalade olägenheterna. Verkningarna

synes emellertid sträcka sig längre än som i och för sig torde vara motiverat.

De föreslagna bestämmelserna skulle sålunda även träffa den verksamhet

med anordnande av privata fester som i lagliga former bedrives av fol
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

ketshus och bygdegårdar. Denna verksamhet fyller utan tvivel ett legitimt

behov. Härtill kommer — något som hestyrkes av erfarenheterna från de

nuvarande bestämmelsernas tillämpning — att de avsedda skärpningarna

knappast torde komma att mötas av förståelse från allmänhetens sida. Kontrollen

skulle härigenom ytterligare försvåras. Å andra sidan torde de föreslagna

bestämmelserna inte utesluta möjligheter till kringgående.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig inte kunna tillstyrka kommitténs

förslag. De problem som sammanhänger med konkurrensen från

festvåningarna synes i stället böra angripas genom att minska prisskillnaden

mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker. Vad jag förordat i

det föregående medför en betydande förändring i denna riktning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionen 1:9 anföres, att vid övervägande av utskänkningsvinstkommitténs

förslag om skärpning av de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden departementschefen

tagit avstånd från den av kommittén föreslagna utvidgningen

vad det gäller folketshus och bygdegårdar. Trots detta har kontrollstyrelsen

funnit skäl utfärda anvisningar, vilka innebär att dessa lokaler

skall underkastas förtärings- och förvaringsförbuden. Såsom exempel härpå

anför motionären två fall, då kontrollstyrelsen bedömt en danslokal i folketshus

och lokaler i en bygdegård utgöra utskänkningsställe för regelbunden

utskänkning av alkoholfria drycker och därmed permanent underkastade

förbuden. Enligt motionärens mening har kontrollstyrelsen därvid dragit

längre gående slutsatser än som avsetts. Konsekvenserna av denna

tolkning drabbar samtliga folketshus och bygdegårdar. Dessa lokaler har

tillkommit under ekonomiska uppoffringar från föreningsfolkets sida, allt i

akt och mening att höja vår möteskultur. Det kan slås fast att folkrörelsernas

olika organisationer i stor utsträckning lyckats i sin strävan att även under

festliga tillfällen få medborgarna afl umgås med spriten under värdiga

former. Motionären anser i likhet med departementschefen i proposition nr

94/1957 att »konkurrensen från festvåningarna bör angripas genom att

minska prisskillnaden mellan utminutering och utskänkta rusdrycker». Statens

inkomst genom utskänkningsskatten utgör ca 17 miljoner kronor. Att

upprätthålla de rigorösa bestämmelser som alltjämt finnes på spritkontrollens

område, när spriten i övrigt kan köpas i hur stora mängder som helst,

är enligt motionärens åsikt orimligt. Ett bortfall av 17 miljoner spelar

dock i dag sin roll i statens inkomster, varför bortfallet därav bör kompenseras

genom en justering uppåt av nu gällande pris å starksprit.

I de likalydande motionerna I: 161 och II: 210 erinras om att önskvärdheten

av en rimlig relation mellan priserna på spritdrycker och alkoholfria

drycker på restaurang utgjort den väsentliga motiveringen för utskänkningsskatten.

Att objektivt bestämma vad som är en önskvärd relation torde

vara omöjligt. Numera är prisskillnaden mellan dessa två typer av drycker

betydande och skulle vara detta även utan utskänkningsskatt. Vad däremot

beträffar utskänkningsskattens ur allmän synpunkt skadliga verkningar, så

kvarstår dessa med oförminskad styrka. Den reguljära restaurangnäringen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

har fortfarande icke möjlighet att konkurrera på lika villkor med de företeelser,

som tar formen av arrangemang i privata festvåningar, i samlingslokaler

av olika slag etc., där utminuteringssprii serveras under mer eller mindre

lagliga former. Förtärings- och förvaringsförbuden utgör tyvärr i detta sammanhang

inte den återhållande faktor som lagstiftarna avsett. Kontrollen

över spritförtäringen på sistnämnda lokaler är nämligen synnerligen besvärlig,

så mycket mera som de regler som gäller i detta hänseende knappast torde

äga nämnvärt stöd i det allmänna rättsmedvetandet och deras tillämpning

för allmänheten torde framstå som kitslighet från myndigheternas sida.

I synnerhet för den i vårt land vanliga formen av kombinerad hotell- och

restaurangrörelse, som i våra medelstora och mindre städer och övriga tätorter

arbetar under karaktär av stadshotell och där byggnaderna mestadels

ägs av kommunerna eller av fastighetsbolag med såväl kommunen som enskilda

personer och företag på orten som delägare, har utvecklingen blivit

ödesdiger. Det synes bara finnas ett sätt att komma till rätta med nämnda

missförhållanden, nämligen att avskaffa utskänkningsskatten. Då detta kanske

dock skulle kunna anses vara ett alltför kraftigt ingrepp i den relativt

nyligen ändrade lagstiftningen på området föreslås, att utskänkningsskatten

i varje fall reduceras till att omfatta endast så stor del av utskänkningspriset,

som motsvarar restauratörernas ersättning för utskänkningen. För att

statens inkomster av spritförsäljningen icke härigenom skall minska bör

samtidigt omsättningsskatten på spritdrycker och vin ökas i den utsträckning

som erfordras för att kompensera inkomstbortfallet genom reduktionen

av utskänkningsskatten.

Utskottet

Genom beslut vid 1957 års riksdag ändrades de ekonomiska villkoren för

utskänkning av rusdrycker avsevärt. Beslutet innebar att såsom utskänkningsskatt

skulle uttagas hela prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta

spritdrycker och att skatten skulle utgå med en tredjedel av utminuteringspriset.

För starka viner skulle utskänkningsskatt inte utgå. I

syfte att kompensera restauratörerna för deras direkta omkostnader för

spritutskänkningen beslöts alt de skulle erhålla en ersättning för spritserveringen

med 15 procent av utskänkningspriset. En spärregel infördes dock

för att motverka restaurangägarens ekonomiska intresse av att driva upp

spritomsättningen. Genom utskänkningsskatten tillföres statsverket för närvarande

en inkomst av ca 18 miljoner kronor.

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden, som tar sikte på

en avveckling i större eller mindre omfattning av utskänkningsskatten. Sålunda

yrkas i motionen 1:9 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

om utredning av möjligheterna att slopa utskänkningsskatten. I de

likalydande motionerna I: 161 och 11:210 föreslås en omedelbar sänkning

av utskänkningsskatten i sådan utsträckning att skatten endast kommer att

motsvara ersättningen till restauratörerna för spritserveringen. I samtliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

motioner förutsattes att det bortfall av utskänkningsskatt, som åtgärderna

skulle medföra, täckes genom motsvarande höjning av omsättningsskatten

på spritdrycker och vin.

Det huvudsakliga motivet för motionsyrkandena utgör önskvärdheten

av att bereda den reguljära restaurangnäringen möjligheter att på lika villkor

konkurrera med anordnarna av privata fester i festvåningar och andra

samlingslokaler.

Utskottet vill för sin del understryka att frågan om utskänkningsskatten

främst måste bedömas från nykterhetspolitiska utgångspunkter. I betänkande

nr 43 till 1957 års riksdag konstaterade utskottet att utskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt i väsentlig mån minskat efter motboksransoneringens

slopande. Den främsta anledningen till att utskänkningsskatten

alltjämt ansågs böra utgå var att på restaurangerna en jämförelsevis

hög prisnivå borde upprätthållas för spriten i syfte att främja en övergång

till svagare drycker. Huruvida det även framgent kommer att vara nödvändigt

att genom utskänkningsskatt främja en prisskillnad mellan alkoholhaltiga

och andra drycker är det ännu inte möjligt att bedöma. Det allmänt

sett förbättrade nykterhetstillståndet tyder emellertid på att den kris, som

uppstod i samband med motbokssystemets slopande, håller på att övervinnas.

Utskänkningsskattens betydelse ur nykterhetssynpunkt torde såvitt utskottet

kan bedöma snarast ha minskat sedan år 1957. Det är därför enligt

utskottets mening inte uteslutet att utskänkningsskatten i framtiden kan

sänkas eller rent av avvecklas. Därvid bör dock självfallet det nykterhetspolitiska

intresset av en lämplig avvägning mellan priset på drycker av

olika alkoholhalt tillbörligt beaktas liksom även frågan om restauratörernas

ersättning.

I motionerna har uttalats att svårigheter föreligger att upprätthålla de

s. k. förtärings- och förvaringsförbuden. I anledning härav vill utskottet

framhålla att frågan hur förtärings- och förvaringsförbuden lämpligen bör

utformas noga övervägts inom två utredningar, utan att ett fullt tillfredsställande

resultat kunnat nås. Som departementschefen framhöll, då frågan

var föremål för behandling vid 1957 års riksdag, borde de problem som

sammanhängde med konkurrensen från de privata festvåningarna angripas

genom att prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker

minskades. Även om denna prisskillnad inte är den främsta anledningen

till att vissa fester förläggs till andra lokaler än de restaurangerna kan erbjuda,

skulle en sådan minskning av prisskillnaden leda till ett i viss mån

förbättrat konkurrensläge för restaurangnäringen.

I det rådande statsfinansiella läget bör emellertid beaktas att en sänkning

av utskänkningsskatten i den omfattning motionärerna åsyftat skulle

medföra ett icke oväsentligt inkomstbortfall för staten. Såvitt utskottet kan

bedöma med ledning av erfarenheterna från tidigare höjningar av omsättningsskatten

på sprit och vin är det föga troligt att detta skattebortfall kan

kompenseras genom höjning av omsättningsskatten. EU slopande av utskänkningsskatten

helt eller delvis har därför enligt utskottets mening

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1959

i dagens läge föga aktualitet. Det är emellertid, som utskottet tidigare antytt,

möjligt att en sådan åtgärd kan vidtagas senare och utskottet anser

önskvärt att Kungl. Maj :t vid lämplig tidpunkt överväger möjligheterna att

övergå till ett system med endast en skatt — omsättningsskatt — å spritdrycker.

Utskottet avstyrker således de föreliggande motionerna i denna del.

Enligt vad som anförts i motionen I: 9 har förtärings- och förvaringsförbuden

erhållit en för vid omfattning i anvisningar som kontrollstyrelsen

utfärdat i ämnet. I motionen yrkas därför att folketshus och bygdegårdar

inte skall falla in under förtärings- och förvaringsförbuden.

Enligt utskottets mening hör dylika undantag i princip inte göras. Självfallet

bör möjlighet förefinnas för den del av befolkningen, som av ekonomiska

eller andra skäl inte anser sig kunna utnyttja restaurangerna för anordnande

av privata fester, att hålla sådana i andra lokaler. I stort sett torde

gällande lagstiftning ge tillräckliga möjligheter härtill. Utskottet är emellertid

medvetet om att i vissa lägen författningsbestämmelserna kan framstå

såsom alltför rigorösa. Med hänsyn till att frågan nyligen blivit föremål för

överväganden vid två tillfällen bör ytterligare erfarenheter av den praktiska

tillämpningen av förbuden avvaktas, innan ändrad lagstiftning överväges.

Frågan om de av kontrollstyrelsen utfärdade anvisningarna rörande

tillämpningen av förbuden är alltför vittgående är en tolkningsfråga, i vilken

utskottet inte anser sig böra göra något uttalande.

Under åberopande av det anförda anser utskottet sig inte böra tillstyrka

det i motionen I: 9 framställda utredningsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 161 av herr Sveningsson

och II: 210 av herr Bengtsson i Göteborg om viss sänkning

av utskänkningsskatten å spritdrycker, samt

2) att motionen I: 9 av herr Axel Svensson om slopande av

utskänkningsskatten m. in.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Eriksson, Snygg*, Spetz, Jansson, fröken

Ranmark*, herrar Oscar Carlsson, Bengtson, Yngve Nilsson*, Kronstrand

och Mattsson*; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Kollberg,

Allard, Kärrlander, Engkvist, Darlin*, Stenberg, Eriksson i Bäckmora

och Stiernstedt.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

av lierr Stiernstedt

Reservation

590631 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.