Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1959-02-10 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:4, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 4—5

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

1

Nr 4

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

jämte i ämnet väckt motion.

I en den 12 december 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 9, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, som tillhör allmännyttigt

bostadsföretag, skall beräknas enligt samma schablonmetod, som tilllämpas

beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 4 mom. och 25 § 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, samt att 24 § 3 mom.,

46 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 36 § samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §. 24 §.

3 mom. Har fastighet — — — 3 mom. Har fastighet — ---

före taxeringsåret. före taxeringsåret.

Vad i föregående stycke sägs skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om fastighet, vilken tillhört bolag,

1 Senaste lydelse av 24 § 3 mom. se 1957: 57, av 46 § 1 mom. se 1958: 296 samt av punkt

1 av anvisningarna till 36 § se 1954: 263.

1 llituing till riksdagens protokoll 195''J. 7 samt. Nr 4—,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Att inkomst -— •— — till 38 §.

46 §.

1 mom. Därest vid---sam
ma

kommun.

Befinnes vid beräkning jämlikt 24 §

4 mom. av intäkt av annan fastighet

att det lånade, i fastigheten nedlagda

kapitalet uppgår till högre belopp än

taxeringsvärdet eller det värde å fastigheten,

som då taxeringsvärde icke

åsatts skall gälla i stället för taxeringsvärde,

skall vad som motsvarar

tre procent av det sålunda överskjutande

beloppet, i förekommande fall

med tillägg av i 25 § 4 mom. omförmäld

avgåld, anses såsom underskott

i förvärvskälla, varom i första stycket

förmäles.

Avdrag är — — — av sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

förening eller stiftelse, som bildats

efter den 30 juni 19b5 och av bostadsstyrelsen

(statens byggnadslånebyrå)

eller länsbostadsnämnd erkänts såsom

allmännyttigt bostadsföretag.

Att inkomst —--till 38 §.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

1 m o m. Därest vid---sam
ma

kommun.

Avdrag är---av sjömans
skatt.

Anvisningar

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad

som nedlagts på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader m. m.

Hit räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan

fastighet eller i förekommande fall

del därav beräknats enligt 24 § 2, 3

eller 4 mom. nedlagts på reparation

och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,

i den mån den avyttrade

egendomen på grund därav vid avyttringen

befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

tidigare fått åtnjuta avdrag för vär
-

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad

som nedlagts på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader m. m.

Hit räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan

fastighet eller i förekommande fall

del därav beräknats enligt 24 § 2 eller

3 mom. nedlagts på reparation och

underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,

i den mån den avyttrade

egendomen på grund därav vid avyttringen

befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

tidigare fått åtnjuta avdrag för vär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

(Nuvarande lydelse)

deminskning av den avyttrade egendomen

eller dyl., skall å andra sidan,

i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen

inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet

minskas med detta

avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen

den skattskyldige åtnjuta avdrag

för under beskattningsåret utbetalda

förvaltningskostnader och

räntor, därest dessa ej böra hänföras

till annan förvärvskälla.

(Föreslagen lydelse)

deminskning av den avyttrade egendomen

eller dyl., skall å andra sidan,

i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen

inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet

minskas med detta

avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen

den skattskyldige åtnjuta avdrag

för under beskattningsåret utbetalda

förvaltningskostnader och räntor,

därest dessa ej böra hänföras till

annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för

år 1959 eller tidigare år.

Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta m otionen

I: 280 av herr Bergman, vari hemställts, att Kungl. Maj :ts proposition

nr 9 måtte antagas med den ändringen, att 24 § 3 mom. i förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen av den 28 september 1928 (nr 370)

måtte erhålla följande lydelse:

3 mom. Har fastighet--— före taxeringsåret.

Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om fastighet, vilken tillhört bolag, förening eller stiftelse, som av bostadsstyrelsen

(statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd erkänts såsom

allmännyttigt bostadsföretag.

Att inkomst —--till 38 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinns

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning,

s. 4

Gällande bestämmelser m. in., s. 5—10

Utredningspromemorian, s. 10—12

Remissyttrandena, s. 12—15

Departementschefen, s. 15—16.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

Av innehållet i den förevarande motionen må här återges följande.

I utredningspromemorian har frågan om kategoriuppdelningen tagits upp

till prövning, och därvid har redovisats att situationen blivit annorlunda

för de ca 40 företag, som bildats före den 1 juli 1945. Utredningen stannar

vid att föreslå, att valfrihet för dessa företag skulle få tillämpas, förmodligen

med stöd av det uttalande, som bevillningsutskottet gjorde i sitt betänkande

nr 56 vid 1954 års riksdag. Genom den nyproduktion, som förekommit i

dessa företag, har relationerna mellan det »äldre» och »nyare» fastighetsbeståndet

ändrats i sådan omfattning, att dessa företag nu är ogynnsamt

ställda och skulle vara betjänta av att få schablonmetoden genomförd. Frågan

om valfrihet blir därför närmast en teoretisk fråga utan praktiska

verkningar. Som situationen nu är, finns t. o. m. i samma kommun flera allmännyttiga

företag, där en del får tillämpa schablonmetoden av den anledningen,

att de bildats efter den 1 juli 1945, medan andra företag, som bildats

före detta datum, måste tillämpa skatteregler, som är synnerligen ogynnsamma

för dessa företag och ställer dem i en sämre ställning än de andra

allmännyttiga företagen. Då flera skäl kan anföras mot valfrihetsprincipen,

och då dess tillämpning i detta sammanhang saknar praktisk betydelse, svnes

den enklaste lösningen av denna fråga vara, att schablonmetoden tilllämpas

lika för alla allmännyttiga företag, oavsett tidpunkten för dessas

bildande.

Utskottet. I den förevarande propositionen föreslås att inkomst av fastighet,

tillhörig allmännyttigt bostadsföretag, som bildats efter den 30 juni

1945, skall, med frångående av nu föreskriven schablonmetod, beräknas enligt

den schablonmetod, som tillämpas beträffande fastighet, som äges axbostadsförening

eller bostadsaktiebolag. Såsom intäkt förordas sålunda skola

upptagas tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Från intäkten skall avdrag

endast medges för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för

tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Beträffande allmännyttiga bostadsföretag,

som bildats före den 30 juni 1945, skall liksom för närvarande redovisning

av intäkter och omkostnader ske utan schablonberäkning. De för

taxering av annan fastighet gällande huvudbestämmelserna i 24 § 1 mom.

samt 25 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen skall därvid tillämpas.

Begreppet allmännyttigt bostadsföretag har tillkommit genom xissa författningar

rörande lån och bidrag av statsmedel för anskaffande och tillhandahållande

av bostäder. Ett företag kan erkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag

av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd,

därest det uppfyller vissa villkor, i första hand att det arbetar

utan enskilt vinstsyfte och står under kommunal eller statlig kontroll och

tillsyn. Företagen är för sin verksamhet beroende av lån och bidrag av statsmedel.

I fråga om fastigheter, för vilka lån erhållits enligt 1946 eller senare

års kungörelser om tertiärlån, har hyrorna författningsenligt reglerats så,

att de icke får öx’erstiga de beräknade omkostnaderna, jämnt fördelade på

ett större antal år. I längden skall något överskott alltså icke uppkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

o

Enligt den schablonregel, som för närvarande gäller för de allmännyttiga

bostadsföretag, som bildats efter den 30 juni 1945, skall som intäkt upptagas

tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger

företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital och avdrag medges endast

för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Att denna schablonmetod valdes

för de allmännyttiga bostadsföretagens del och inte en metod av samma

typ som den för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag sammanhänger

med att medelräntan för de lån, som belastade statligt belånade allmännyttiga

företags fastigheter år 1954, endast obetydligt översteg tre procent.

Som motivering för propositionsförslaget har anförts, att den garanterade

räntan för primär- och tertiärlån höjts betydligt sedan 1954. De allmännyttiga

bostadsföretagen har därigenom kommit att framstå såsom missgynnade

i beskattningshänseende i förhållande till bostadsföreningar och bostadsaktiebolag.

Om den andra schablonmetoden tidigare hade valts, skulle nämligen

de ökade ränteutgifterna, som enligt nuvarande beskattningsregler inte

påverkar taxeringen, i många fall ha kunnat utnyttjas och föranleda en lägre

taxering. Utskottet tillstyrker i princip den i propositionen föreslagna

schablonmetoden.

Till grund för propositionen ligger ett förslag avgivet av utredningen om

allmännyttiga och kooperativa bostadsföretags förvaltning in. m. I utredningspromemorian

anföres bl. a., att en övergång till schablonmetoden föi

bostadsföreningar endast löste beskattningsproblemet för sådana allmännyttiga

företag, som bildats efter den 30 juni 1945. Enligt en av utredningen företagen

undersökning, som omfattar 85 procent av samtliga allmännyttiga

bostadsföretag, uppgick den 31 december 1955 antalet sådana företag som

på grund av tidsgränsen föll utanför schablonen till 30 å 40, vari ingick flera

stora företag. Endast en obetydlig del av dessa företag har uppfört huvuddelen

av sitt lägenhetsbestånd före år 1946. Eftersom antalet allmännyttiga

bostadsföretag, som inte omfattas av schablonregeln, är tämligen litet, borde

det enligt utredningen inte bereda skattemyndigheterna några nämnvärda

administrativa problem att efter ansökan bevilja dessa företag rätt att övergå

till schablonmetoden vid beräkning av skattepliktig inkomst. Utredningen

föreslog därför, att sådan rätt skulle beredas företagen. I propositionen

har emellertid den av utredningen föreslagna valrätten avvisats av princi
-

piella och praktiska skäl.

I motionen I: 280 bar hemställts, att den i propositionen föreslagna schablonmetoden

skall tillämpas för alla allmännyttiga företag, oavsett tidpunkten

för dessas bildande. Till stöd härför har hl. a. anförts att situationen for

de ca 40 företag, som bildats före den 30 juni 1945, blivit förandrad. Genom

den nyproduktion, som förekommit inom sådana äldre företag har nämligen

relationen mellan det äldre och det nyare fastighetsbeståndet ändrats i sådan

omfattning, att dessa företag nu skulle vara mer betjänta av att fa tilllämpa

eu schablonmässig inkomstredovisning vid taxeringen.

Vid en genomgång av utredningens ovannämnda undersökningsmaterial

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

har kunnat konstateras, att den 31 december 1955 då allmännyttiga bostadsföretag,

som bildats före den 30 juni 1945, sammanlagt hade drygt

54 000 lägenheter, varav omkring 1/5 färdigställts före 1946. Som jämförelse

kan nämnas alt de allmännyttiga bostadsföretagen för närvarande innehar

i runt tal 200 000 lägenheter. Flertalet företag hade uppfört huvuddelen av

sitt lägenhetsbestånd efter ingången av år 1946. Av det fåtal företag, som

hade övervägande delen av sina lägenheter färdigställda före nämnda år,

var det endast två mindre företag, som inte uppfört någon fastighet efter

1945. För samtliga undersökta företag, vilka som nämnts omfattar 85 procent

av de allmännyttiga bostadsföretagen, skulle inkomstredovisning enligt

schablonmetoden under de närmaste åren sannolikt medföra att någon nettointäkt

av annan fastighet icke uppkommer vid taxeringen.

Därest den nuvarande gränsdragningen mellan äldre och yngre bostadsföretag

bibehålies, kommer sådana företag, som bildats före den 30 juni 1945

och som har ett relativt obetydligt antal äldre men ett betydande antal yngre

fastigheter, att falla utanför schablonens tillämpningsområde, trots att schablonmetoden

för sådana företag skulle medföra uppenbara fördelar i beskattningshänseende.

Utskottet anser det önskvärt att även dessa företag

erhåller möjlighet att tillämpa den nu föreslagna schablonmetoden. I likhet

med departementschefen anser utskottet dock inte lämpligt, att företagen

tillerkännes rätt att själva välja redovisningsmetod. Med ledning av de ovan

lämnade uppgifterna har emellertid utskottet kommit till den uppfattningen,

att de olägenheter, som en generell övergång till schablonmetoden möjligen

skulle kunna innebära för något enstaka företag, inte behöver bli alltför

stora. I detta sammanhang kan erinras om att när schablonmetoden infördes

för bostadsrättsföreningar och bostadsaktiebolag något undantag icke gjordes

från schablonregelns tillämpningsområde för äldre företag. Utskottet

har av dessa skäl ansett sig böra tillstyrka motionärens yrkande, att den

föreslagna schablonmetoden göres tillämplig även på företag, som bildats

före den 30 juni 1945.

Utskottet vill slutligen framhålla, att även om schablonen utsträckes att

omfatta alla allmännyttiga bostadsföretag, beskattningsfrågan därigenom

icke löses på längre sikt. I propositionen framhålles emellertid att förslaget

får betraktas som ett fortsatt provisorium tills frågan kan erhålla sin slutliga

lösning i samband med att ställning tages till spörsmålet om den rättsliga

konstruktionen av företagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 9 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt med bifall till motionen 1:280 av herr

Bergman, antaga det vid propositionen fogade förslaget till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändring av 24 § 3 mom., som framgår

av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1959

7

Kung/. Maj.ts förslag

24 §.

3 in o m. Har fastighet--- — fö
re

taxeringsåret.

Vad i föregående stycke sägs skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om fastighet, vilken tillhört bolag, förening

eller stiftelse, som bildats efter

den 30 juni 1945 och av bostadsstyrelsen

(statens byggnadslånebyrå) eller

länsbostadsnämnd erkänts såsom

allmännyttigt bostadsföretag.

Att inkomst---till 38 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Stockholm den 10 februari 1959

Utskottets förslag

24 §.

3 in o in. Har fastighet---fö
re

taxeringsåret.

Vad i föregående stycke sägs skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om fastighet, vilken tillhört bolag, förening

eller stiftelse, som av bostadsstyrelsen

(statens byggnadslånebyrå)

eller länsbostadsnämnd erkänts såsom

allmännyttigt bostadsföretag.

Att inkomst----till 38 §.

(Se vidare anvisningarna.)

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson

och Rengtson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Rrandt i

Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson

i Borås och Stenberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 4år 1959

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka anfört

följande.

De s. k. allmännyttiga bostadsföretagen åtnjuter i olika avseenden omotiverade

privilegier. Sålunda erhåller de statliga lån och subventioner i väsentligt

större utsträckning än övriga bostadsföretag utan att det för den

skull kunnat påvisas, att de kan hålla en lägre hyresnivå. De är vidare undantagna

från hyresregleringen, så till vida att de fritt kan bestämma hyrorna

för sina lägenheter. Även i beskattningshänseende blir de behandlade

på annat sätt än andra ägare av flerfamiljshus.

En av de väsentligare principerna vid direkt beskattning är att denna bör

vara jämlik. Redan den övergång till schablontaxering som genomfördes av

1954 års riksdag beträffande de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen innebar

ett brott mot denna princip. Än mera stötande ter det sig, om man genom

ändringar i lagstiftningen söker anpassa denna, så att den vid olika tillfällen

skall ha den utformning som just då kan anses mest gynnsam för en

speciell kategori skattskyldiga. Med hänsyn härtill kan vi icke tillstyrka bifall

till den nu föreliggande propositionen nr 9 och sålunda ej heller till den

i samband härmed väckta motionen I: 280 av herr Bergman.

Vi anser därför, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte avslå dels Ivungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 9, dels motionen I: 280 av herr Bergman.

II) av herr Gustaf Elofsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skattebefrielse för bidrag från s. k. länsstiftelser m. m. a1 i texten