Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

1959-04-28 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)

om nöjesskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats

till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 13 mars 1959 dagtecknad proposition, nr 97, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

(nr 823) om nöjesskatt;

2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni

1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om

fortsatt giltighet av samma förordning; samt

3) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951

(nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om

nöjesskatt.

Propositionen har, såvitt angår det under 1) upptagna författningsförslaget,

hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I avbidan på en slutlig prövning av 1957 års filmstödutrednings förslag

förordas vissa provisoriska åtgärder i fråga om filmstödet och biografnöjesskatten.

Förslag framlägges sålunda om förlängning på ett år av nu

utgående producentbidrag till den svenska filmindustrin samt om höjning

av bidragsprocenterna från 20 till 30 för svartvit film och från 35 till 45

beträffande färgfilm. Biografnöjesskatten föreslås sänkt med fyra procentenheter

till 34 procent.

Vidare föreslås, att revyer skall undantas från skatteplikt enligt nöjesskatteförordningen.

Förslagen beräknas medföra en sänkning av statens nöjesskatteintäkter

med omkring 5,5 milj. kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr frO år 1959

Det till bevillningsutskottet hänvisade författningsfårslaget är av följande

lydelse.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

(nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, alt 6 § förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt

skall upphöra att gälla samt att 3, 7 och 9 §§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3 §.

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöjestillställningar, nämligen

a) revy-, kabaret- och varietéföreställning;
b)

biograf föreställning;

c) uppvisning eller •— — — under

a)—g).

Nöjesskatt utgår — — — andra

föremål.

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att för biografföreställning

nöjesskatten utgår med

38 procent å nämnda pris.

9 §•

Såsom biljettpris anses det för biljetten

erlagdn priset, däri inräknat

förköpsavgift, särskild sittplatsavgift

eller annan dylik avgift ävensom sådan

program-, garderobs- eller därmed

jämförlig avgift, vars erläggande

utgör villkor för tillträde till tillställningen.

(Föreslagen lydelse)

3 §.

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöjestillställningar, nämligen

a) revy föreställning, som gives i

samband med utskänkning, så ock

kabaret- och varietéföreställning;

b) biografföreställning;

c) uppvisning eller -— — -— under

a)—g).

Nöjesskatt utgår — — — andra

föremål.

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att för

biografföreställning nöjesskatten utgår

med 34 procent av nämnda summa.

9 §•

Vid beräkning enligt 7 § av summan

av erlagda inträdesavgifter skall

såsom inträdesavgift anses det för

biljett erlagda priset, däri inräknat

förköpsavgift, särskild sittplatsavgift

eller annan dylik avgift ävensom sådan

program-, garderobs- eller därmed

jämförlig avgift, vars erläggande

utgör villkor för tillträde till tillställningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning, som dessförinnan

tagit sin början.

1 Senaste lydelse av 3 och 7 §§ se 1957:125 samt av 9 § se 1950: 250.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1959

3

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Filmstöd och biografnöjesskatt

Inledning, s. 4—6

Filmstödutredningen, s. 6—12

Remissyttrandena, s. 12— 14

Departementschefen, s. 14—16

II. Skatteplikt för revyer

Inledning, s. 16—17

Departementschefen, s. 17—18

I anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 460 av herr Bengtson m. fl. och II: 544

av herr Engkvist m. fl., vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen

nr 97 måtte besluta

dels att 7 § nöjesskatteförordningen erhåller följande lydelse:

»Nöjesskatten utgår med 15 procent å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att för biografföreställning nöjesskatten utgår

med 25 procent av nämnda summa.»,

dels att 5 § förordningen om särskilt bidrag till producent av svensk film

erhåller följande lydelse:

»Bidraget utgår beträffande film, som framställts helt i färg, med sextiofem

procent och beträffande annan film med femtio procent av statens

andel i nöjesskatten för biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken till högst femton procent ingå utländska filmer. Annonsfilm

anses icke utgöra del av föreställningen.», samt

att riksdagen även i övrigt måtte beakta vad i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna I: 461 av herr Källqvist m. fl. och II: 542

av herr Christenson i Malmö m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 97 måtte besluta

dels att 7 § nöjesskatteförordningen skall ha följande lydelse:

»Nöjesskatten utgår med 15 procent å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att för biografföreställning nöjesskatten utgår

med 30 procent av nämnda summa,»

dels att i skrivelse till Ivungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte

pröva sådan ändring av reglerna för bidrag från lotterimedelsfonden alt bidrag

kan lämnas till svensk, konstnärligt högtstående film samt till svensk

undervisnings-, dokumentär-, barn- och kortfilm och i sådant fall till nästa

års riksdag föreslå sådan höjning av anslaget till lotterimedelsfonden, att

bidrag till här angiven svensk filmproduktion kan utgå från och med budgetåret

1960/61; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

3) de likalydande motionerna I: 462 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. samt

II: 543 av herrar Andersson i Linköping och Ekström i Iggesund, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av propositionen nr 97 måtte besluta

att 13 § nöjesskatteförordningen gives följande lydelse: Anordnare av biografföreställningar

må, därest utöver barnmatinéer högst sju föreställningar

för vilka nöjesskatt skall utgå ägt rum under veckan å samma visningsställe,

erhålla återbäring med etthundra kronor per vecka. Uppgår den för

veckan redovisade skatten till lägre belopp än etthundra kronor, får återbäringen

dock högst uppgå till det redovisade beloppet».

Motionerna I: 460 och II: 544 samt I: 461 och II: 542 har hänvisats till bevillningsutskottet

såvitt motionerna angår ändringar i förordningen om

nöjesskatt och i övrigt till statsutskottet. Motionerna I: 462 och II: 543 har i

sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 460, I: 462 och II: 542.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:460 och 11:544 uttalas att den

svenska filmproduktionen i och för sig åtminstone hittills haft tillfredsställande

marknadsförutsättningar. Men beskattningen av filmbranschen är enligt

motionärernas mening alltför hård. Den verkliga beskattningen av svensk

film utgör för närvarande 32,3 procent av biljettpriset. Före år 1940 var

nöjesskatten cirka 9 procent och sedan fram till år 1948 cirka 20 procent. Det

är givetvis angeläget att produktionen så långt möjligt ytterligare förbilligas.

Produktionskostnaderna i vårt land har emellertid redan pressats ned till väsentligt

lägre nivå än i flertalet andra länder. En alltför långt driven nedpressning

kan medföra, att den svenska filmen blir mindre attraktiv i jämförelse

med den konkurrerande mera påkostade utländska filmen. Det framstår

därför som nödvändigt att bereda svensk filmproduktion bättre ekonomiska

förutsättningar främst genom lättnader i den nu alltför hårda skattebördan.

De lättnader, som förslaget i den förevarande propositionen innebär, är

■otvivelaktigt av betydelse. Vid den sänkning av skatten och höjning av producentbidraget

som föreslås i propositionen blir beskattningen av svensk svartvit

film 26,35 procent och av svensk färgfilm 22,53 procent. Producentbidraget,

som återbäres till produktionen, blir för svartvit film 19,125 öre per biljett

å kronor 2: 50 och för färgfilm 28,69 öre. Av biljettpriset stannar i genomsnitt

99 öre på visningsbiografen och på filmproduktionen, med producentbidraget

inberäknat, cirka 85,1 öre för svartvit film och cirka 94,7 öre för

färgfilm. Vid en besöksfrekvens av 600 000 personer skulle alltså producenten

i fråga om svartvit film kunna tillgodoräkna sig cirka 510 000 kronor,

innebärande att nuvarande förlusten av i genomsnitt 150 000 kronor skulle

kunna reduceras till 90 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1959

o

Besöksfrekvensen på biograferna har under 1950-talet fram till och med

år 1956 visat uppgång, men år 1957 inträdde en markant frekvensminskning.

Av filmstödutredningen framgår, att besöksfrekvensen i 10 redovisade

större städer sistnämnda år påtagligt minskats. Det är att uppmärksamma,

att denna frekvensminskning inträtt samtidigt med att de åldersgrupper,

som inrymmer det största antalet potentiella biografbesökare, 15

t. o. in. 25 år, är särskilt stora. Frekvensminskningen i fråga om biografbesök

bär i första hand framträtt i de områden, där televisionssändningen

utbyggts, och till synes i takt med utbyggnaden. Den av Sveriges biografägareförbund

lämnade och i propositionen redovisade upplysningen, att

besöksfrekvensen i Stockholm under januari enligt preliminära siffror nedgått

med 11,9 procent i jämförelse med januari 1958, ger ytterligare belägg

för sambandet med televisionens utbredning. Av Sveriges biografägareförbunds

remissyttrande framgår vidare, alt nedgången i besöksfrekvensen i

Stockholm för januari 1959 jämfört med januari 1956 var 30,1 procent. Enligt

vad motionärerna inhämtat har nedgången under februari 1959 jämfört

med februari 1956 varit minst lika stor. Det synes uppenbart, att denna

utveckling kommer att fortsätta i takt med televisionsapparatbeståndets ökning.

Med hänsyn till att televisionens utbyggnad kommer att ske i starkt forcerad

takt och till att en utomordentligt kraftig ökning av televisionsapparatbeståndet

kan beräknas äga rum under närmaste tiden måste man räkna med

en fortsatt snabb nedgång i biografbesöksfrekvensen och därmed också ytterligare

försämring av de ekonomiska förutsättningarna för filmbranschen.

Man måste då också räkna med ett minskat åskådarantal per film. Om

åskådarantalet för svensk film skulle minska med i genomsnitt 15 procent,

d. v. s. från 600 000 till 510 000, skulle produktionsförlusten i genomsnitt

med de i propositionen föreslagna villkoren i fråga om skattesats och

producentbidrag ökas med cirka 75 000 kronor från 90 000 till 165 000 kronor.

Biografrörelsen skulle givetvis också få ökade svårigheter.

Enligt motionärernas uppfattning ger den inledda utvecklingen skäl till

allvarliga farhågor för den svenska filmens framtid, även om skattelättnader

vidtas. Visserligen borde den svenska filmproduktionsapparaten kunna

tillvaratas för utarbetande av program för televisionens behov. Så har skett

i flera länder. I Hollywood torde numera ca 70 procent av filmateljéernas produktionsresurser

utnyttjas för produktion av televisionsprogram. I det aktuella

läget synes emellertid sådana möjligheter icke ha öppnats för den

svenska filmproduktionsapparaten.

Såsom i propositionen redovisas har remissinstanserna i regel velat gå

längre i fråga om lättnader för filmbranschen än vad filmstödutredningen

förordat. Motionärerna förutsätter, alt Kungl. Maj :t efter ytterligare prövning

snarast möjligt förelägger riksdagen förslag till lättnader på lång sikt

för filmbranschen, så att eu framtida svensk filmproduktion kan tryggas,

och vidare att härvid särskild uppmärksamhet ägnas åt den försämring av

filmproduktionens villkor, som kan beräknas följa av televisionens utbredning.

Den snabba ökningen av licenser å televisionsapparater och i följd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

därav minskning av biografbesöksfrekvensen nödvändiggör emellertid sänkning

av biografnöjesskatten och höjning av producentbidraget under provisorietiden

utöver vad i propositionen föreslagits. De försämringar, som sålunda

inträffat för den svenska filmen, motsvaras av försämringar i samma

proportion för de svenska biograferna. Motionärerna föreslår, att biografnöjesskatten

sänkes med 13 procentenheter till 25 procent samt att producentbidraget

till den svenska filmproduktionen höjes för svartvit film till 50

procent av statens andel av nöjesskatten vid visning av sådan film och till

65 procent för färgfilm. Förslaget innebär, att den effektiva nöjesskatten

reduceras beträffande svartvit film av svensk produktion till 15,62 procent

och beträffande färgfilm till 12,81 procent. Producentbidraget, som återbäres

till produktionen, blir då beträffande svartvit film 23,44 öre per biljett

och beträffande färgfilm 30,47 öre. Av biljettpriset ä kronor 2:50 stannar

då i genomsnitt 1 krona 12,5 öre på visningsbiografen och på filmproduktionen,

med producentbidraget inberäknat, cirka 98,4 öre för svartvit film och

cirka 1 krona 5,5 öre för färgfilm. Om besöksfrekvensen för svensk film

kunde upprätthållas vid ca 600 000 personer per film, skulle producenten

kunna tillgodoräkna sig ca 590 000 kronor för svartvit film, d. v. s. förlusten

skulle reduceras till ca 10 000 kronor. Det är emellertid i första hand farhågorna

för en väsentlig minskning i besöksfrekvensen som föranleder motionärernas

förslag. Om besöksfrekvensen per svensk film minskas med 15

procent, d. v. s. till 510 000 personer, skulle producenten tillgodoräkna sig

för en svartvit film ca 500 000 kronor, innebärande en förlust på ca 100 000

kronor.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:461 och 11:542 erinrar

bl. a. om att 1957 års filmstödutredning i ett avsnitt av sitt betänkande

föreslår ett särskilt organ för de administrativa uppgifterna samt att bidrag

skall utgå till detta organ med 11 procent av statens andel i nöjesskatten.

Enligt motionärernas mening skulle denna metod med ett förvaltningsbolag

otvivelaktigt leda till en väsentlig fördyring av administrationen och permanent

statligt filmstöd. En förenkling av fördelningen av biografskatten bör

åstadkommas, vilket också är önskvärt ur statlig besparingssynpunkt. Det

sker lämpligast genom att biografskatten sänkes till en rimlig nivå i jämförelse

med nöjesskatteuttaget i övrigt och att stödåtgärder åt filmproduktionen

successivt avvecklas. En etappvis sänkning av biografskatten med

hänsyn till televisionens utveckling föreslogs i en motion vid 1957 års riksdag.

Liknande synpunkter har framkommit i t. ex. TCO:s remissvar över

filmstödutredningens betänkande.

Behovet av stödåtgärder i syfte att premiera en ur allmän synpunkt önskvärd

filmproduktion synes dock komma att kvarstå. Denna bör emellertid bedömas

helt fristående från nöjesskattefrågan som sådan. Nya vägar torde

sökas för stöd åt svensk filmproduktion och svensk kvalitetsfilm. Det har allmänt

erkänts, att film har ett stort kulturellt värde. Filmen bör således be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

7

traktas på samma sätt som motsvarande frågor av kulturell och liknande art

inom andra områden. Ett enkelt och praktiskt sätt vore att få filmstödet åt

svensk filmproduktion hänvisat till lotterimedelsfonden.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:462 och

11:5 43 erinras inledningsvis om att 1958 års filmstödutredning föreslagit

en ökning av återbäringen till de mindre biograferna inte minst med hänsyn

till att utredningen fann en frekvensminskning med 15 procent vara sannolik

i samband med televisionens utbyggnad. Av en av utredningen upprättad

tabell, vilken återges i motionen I: 462, framgår att biografer med upp till

100 000 kronors bruttoinspelning per år numera inte är lönsamma. I fortsättningen

uttalar motionärerna att utvecklingen dessvärre visar på betydligt

kraftigare påverkan av televisionens utbyggnad än vad utredningen vid

dess framläggande förväntade. En undersökning verkställd bland småbiografer

i stockholmstrakten — i huvudsak det enda område landsbygd, som hittills

haft TV under ett helt år — visar att frekvensminskningen, som fram

till 1957 varit obetydlig, mellan detta år och 1958 utgjort 22—24 %. Eftersom

en nöjesskattesänkning med 4 % enligt propositionens förslag endast utjämnar

ett frekvensbortfall på omkring 7 %, måste dessa biografers ställning

under det kommande budgetåret bli mycket besvärlig, och man kan

frukta att många av dem icke ens kan överleva provisorieåret.

De allra minsta biograferna i landet åtnjuter redan praktiskt taget skattefrihet

genom 75-kronorsbestämmelsen. Åt dessa är från statsmakternas sida

f. n. icke mycket att göra. De närmast över dessa liggande biograferna är de

med den f. n. minsta motståndskraften, och till dessa måste räknas sådana,

som ger föreställning 4—7 gånger i veckan, under 1958 redovisade till 269

st. Eu höjning av återbäringsbeloppet från 75 till 100 kr. per vecka enligt

filmstödutredningens förslag, men med den begränsningen, att bestämmelsen

under provisoriet skall gälla endast biografer, som ger upp till 7 föreställningar

per vecka, skulle med 269 biografer och en spelsäsong på 40

veckor, vilket torde få betraktas som normalt, i skattebortfall för staten

kosta ca 807 000 kr. och för kommunerna ca 269 000 kr. Möjligen kan dessa

siffror stiga något i händelse svaga biografer med t. ex. 8—9 föreställningar

per vecka finner det förmånligt att sänka antalet till 7 per vecka.

Utskottet

1 den förevarande propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i

nöjesskatteförordningen, innebärande bl. a. sänkning av skatten för biografföreställning

från 38 till 34 procent. Vidare förordas att det särskilda bidrag

till producent av svensk film, som ntgår av statens andel i nöjesskatten för

föreställning med huvudsakligen svensk film, skall höjas, beträffande svartvit

film från 20 till 30 procent och beträffande färgfilm från 35 till 45 procent.

Propositionen behandlas av bevillningsutskottet såvitt avser ändring
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

arna i nöjesskatteförordningen, medan frågan om producentbidraget behandlas

av statsutskottet.

1957 års filmstödutredning, som tillsattes för att verkställa en utredning

rörande behovet av fortsatt stöd åt svensk filmproduktion, framlade ett förslag

varigenom stödåtgärderna vid sidan av ett mera allmänt produktionsstöd

skulle kunna inriktas på kvalitetsfilm. Vidare föreslog utredningen att varje

biograf skulle erhålla en skattelindring med 100 kronor i veckan under spelsäsongen.

Praktiskt taget alla de remissinstanser som yttrade sig över utredningens

förslag tillstyrkte att filmbranschen borde erhålla lättnader och ges

ett ökat stöd. Från filmbranschens sida framfördes emellertid starka betänkligheter

mot utredningens förslag. Vad dessa remissinstanser framför allt

vände sig mot var formen för det föreslagna filmstödet. I stället förordades

en sänkning av nöjesskatten till den nivå som gäller för andra nöjestillställningar,

d. v. s. 15 procent. Härigenom skulle det nuvarande filmstödet

kunna avvaras.

Med hänsyn till den kritik, som riktats mot utredningens förslag, har departementschefen

funnit att mer ingående överväganden erfordras, innan definitiv

ställning kan tas till förslaget. Även den omständigheten att förhållandena

på området snabbt kan ändras talar enligt departementschefens mening

för ett uppskov med ståndpunktstagandet. Då emellertid branschen under

den närmaste framtiden knappast kan bära en skattebelastning av nuvarande

storlek anser sig departementschefen böra föreslå att vissa stödåtgärder

vidtages redan nu, vilka åtgärder emellertid bör få provisorisk karaktär

till dess frågan kan tas upp i hela dess vidd vid nästa års riksdag.

Departementschefen föreslår att procentsatsen för biograf nöjesskatten sänkes

med fyra enheter samt att procentsatsen för stöd åt filmproducenterna

höjes på sätt nyss angivits. Ett genomförande av förslaget medför att statens

intäkter av nöjesskatten skulle nedgå med omkring 5,5 miljoner kronor.

För kommunernas del innebär förslaget ett skattebortfall av ca 1,5 miljon

kronor.

I motioner, som väckts i anledning av propositionen, förordas ytterligare

lättnader i beskattningen och i vissa av motionerna även ett ökat stöd genom

producentbidraget. Sålunda hemställes i motionerna I: 460 och II: 544

att skalteprocenten sänkes till 25. I motionerna I: 461 och II: 542 yrkas återigen

att skatteprocenten fastställes till 30. Slutligen yrkas i motionerna

1:462 och 11:543, att alla biografer som ger högst sju föreställningar per

vecka erhåller en skattenedsättning med 100 kronor per vecka.

Det torde numera vara en allmänt omfattad åsikt att filmen är en betydelsefull

kulturfaktor i vår tids svenska samhälle. Särskilt den svenska filmen

har en stark och bred förankring hos den biografbesökande allmänheten, och

den har för stora folkgrupper blivit en självklar tillgång. Även utomlands

har den svenska filmen rönt uppmärksamhet. Det föreligger därför ett intresse

av att tillgång finns till svensk film av god kvalitet.

Som bekant har den svenska filmproduktionen under en följd av år ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr bO år 1959

9

betat under ekonomiskt besvärliga förhållanden. Detta bar föranlett statsmakterna

att ge densamma visst stöd i form av återbäring av nöjesskatt. Av

den senast företagna utredningen får anses framgå, att läget för den svenska

produktionen av spelfilmer även i fortsättningen kommer att vara sådant, att

produktionskostnaden för en svensk långfilm genomsnittligt sett kommer

att vara större än de intäkter i form av filmhyror o. d. som kan påräknas.

Om åtgärder inte vidtages kan befaras att den genomsnittliga förlusten vid

kommande filminspelningar kommer att bli betydligt större än för närvarande.

En av orsakerna härtill synes vara den nedgång i besöksfrekvensen,

som synes ha visst samband med den snabba utvecklingen av televisionen.

1 likhet med departementschefen och flertalet remissinstanser finner utskottet

därför rimligt att staten även i fortsättningen medverkar till att underlätta

den svenska filmproduktionen. Nämnas bör i detta sammanhang

att ett bortfall av den svenska filmen med säkerhet skulle betyda en avsevärd

minskning av nöjesskatten.

I det läge frågan nu befinner sig är det uppenbart att formen för detta

stöd inte i detta sammanhang kan bli föremål för mer genomgripande ändringar,

utan såsom departementschefen framhållit bör lämpliga åtgärder

vidtagas inom den nuvarande lagstiftningens ram. De möjligheter, som därvid

står till buds, är en sänkning av biograf nöjesskatten eller en höjning av

procentsatserna för produoentbidraget eller en kombination av båda dessa

alternativ. De medför emellertid olika effekt; medan producentbidraget enbart

gynnar den svenska filmproducenten får en sänkning av nöjesskatten

direkt verkan även på biografbranschens lönsamhet.

Departementschefen har för sin del ansett sig böra föreslå såväl en sänkning

av nöjesskatten som en höjning av procentsatsen för producentbidraget.

Av det skattebortfall å ca 7 miljoner kronor, som förslagets genomförande

skulle medföra för staten och kommunerna, belöper under nu rådande förhållanden

ca 1,5 miljon kronor på de svenska producenterna, närmare 2

miljoner kronor på de utländska filmproducenterna och återstoden, 3,5 miljoner

kronor, på biografnäringen. Då en stor del av den svenska filmproduktionen

sker inom företag, som jämväl är ägare av biografer, faller ungefär

eu fjärdedel av sistnämnda belopp på de svenska producenterna.

Med hänsyn till att det även för biografnäringens del kan befaras en

minskning av publikunderlaget och därmed minskade intäkter, finner utskottet

riktigt att på sätt departementschefen föreslagit en kombination av de

båda möjligheterna användes. Vid bedömande av frågan om storleken av

skattesänkningen kan självfallet inte bortses från verkningarna därav på

statens och kommunernas finanser. Eftersom en sänkning av biografnöjesskatten

med en procent medför ett skattebortfall å i runt tal 1,6 miljon

kronor är del av finansiella skäl inte lämpligt atl sänka skatten i den omfallning

som yrkats i de föreliggande motionerna. Utskottet anser emellertid

sig böra så till vida tillmötesgå motionärerna att utskottet förordar en sänkning

av nöjesskatten för biografföreställningar med ytterligare en procent

utöver vad departementschefen föreslagit. En sådan sänkning av procent
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

satsen — till 33 procent — synes kunna genomföras utan att någon omräkning

vidtages av procentsatserna för producentbidraget.

Utskottet övergår härefter till att behandla det i motionerna 1:462 och

II: 543 framförda yrkandet. Yrkandet innebär en sänkning av biografnöjesskatten

i den formen, att det år 1957 beslutade bottenavdraget å 75 kronor i

veckan för biografer med högst tre föreställningar i veckan skall höjas till

100 kronor samt tillkomma biografer med högst sju föreställningar i veckan.

Utskottet vill erinra om den kritik som riktats mot konstruktionen av det

bottenavdrag som infördes år 1957. Från Sveriges filmuthyrareförenings sida

har tillkännagivits att föreningen har för avsikt att, sedan filmstödutredningens

förslag prövats av statsmakterna, uttaga filmhyra även på den del

av biografägarens intäkter, som svarar mot bottenavdraget. Utskottet finner

därför inte lämpligt att i rådande läge genomföra en så omfattande utvidgning

av bottenavdraget som förordas i motionerna. Utskottet kan emellertid

tillstyrka en mindre ändring, innebärande att det nuvarande bottenavdraget

utsträckes att gälla biografer med högst fyra föreställningar i veckan.

De av utskottet förordade åtgärderna får betraktas som provisoriska, och

vid en slutlig prövning av filmstödutredningens förslag bör statsmakterna

vara oförhindrade att välja andra lösningar. Det synes enligt utskottets mening

lämpligt om dessförinnan även andra åtgärder i syfte att främja den

svenska filmproduktionen kan övervägas. I motionerna har givits några intresseväckande

uppslag som synes vara värda att närmare prövas.

Utskottet upptar slutligen till behandling frågan om skatteplikt för revyer.

1 enlighet med förslag av 1954 års nöjesslcatteutredning beslöts vid 1957

års riksdag att teater, musikunderhållning, litterär underhållning och uppvisning

i konstnärlig dans skulle undantas från skatteplikt. Detta motiverades

främst med det kulturella värde som i allmänhet ligger i teater- och konsertverksamhet.

Däremot bibehölls den tidigare regeln att skatt skulle erläggas

för revyer, kabareter och varietéer.

Vid de nya reglernas tillkomst förutsågs både från Ivungl. Maj:ts och riksdagens

sida att vissa gränsdragningssvårigheter skulle uppkomma. Man ansåg

sig emellertid kunna räkna med att svårigheterna skulle kunna bemästras.

Erfarenheterna från den tid, under vilken 1957 års regler tillämpats, ger

vid handen, att gränsdragningssvårigheterna blivit större än man då hade

anledning räkna med, bl. a. genom att en ny form av lättare underhållning

uppkommit, som formellt framträder såsom teaterpjäs men från andra synpunkter

skulle kunna betecknas som revy.

Departementschefen har med hänsyn till vad sålunda förekommit funnit

en ändring av bestämmelserna böra ske. Därvid har departementschefen ansett

sig böra förorda skattefrihet även för revyer.

Ett undantagande av sådana typiska nöjestillställningar som revyer från

skatteplikt innebär ett rätt betydande avsteg från vad som från principiell

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

11

synpunkt framstår som motiverat. Även om så sker torde vissa gränsdragningssvårigheter

komma att kvarstå. Med hänsyn till erfarenheterna från

tillämpningen finner utskottet emellertid i likhet med departementschefen

lämpligt att revyerna undantas från skatteplikt. För att motverka riskerna

för att på restaurangerna uppstår nya av nöjesskattebestämmelserna betingade

underhållningsformer förordar departementschefen att skatteplikt alltjämt

skall föreligga för revyer, som ges i samband med utskänkning av alkoholhaltiga

eller alkoholfria drycker. Därvid har departementschefen uttalat

att skatteplikt bör föreligga för revyer, som i samband med sådan utskänkning

ges i lokal där utskänkningen äger rum eller i omedelbart angränsande

lokal med öppen förbindelse till utskänkningslokalen. Enligt utskottets

mening är det, för att nämnda syfte skall kunna tillgodoses, tillräckligt

att från skattefrihet undanta revy, som ges i samband med utskänkning

av rusdrycker. Utskottet föreslår härav betingad ändring i 3 §

nöjesskatteförordningen. I anslutning härtill bör nämnas att utskänkning

självfallet får bedrivas i lokaler, som inte är omedelbart angränsande till

den, där föreställningen ges, utan att skatteplikt uppkommer för revyföreställningen.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 97, såvitt densamma hänvisats till

bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

samt i anledning av de likalydande motionerna I: 460

av herr Bengtson m. fl. och II: 544 av herr Engkvist m. fl.

ävensom de likalydande motionerna I: 461 av herr Ivällqvist

in. fl. och II: 542 av herr Christenson i Malmö m. fl., såvitt

motionerna hänvisats till bevillningsutskottet, samt de likalydande

motionerna 1:462 av herr Hjalmar Nilsson m. fl.

och 11:543 av herrar Andersson i Linköping och Ekström i

Iggesund — måtte antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)

om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt

skall upphöra att gälla samt att 3, 7, 9 och 13 §§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 3, 7 och 13 §§ se 1957: 125 samt av 9 § se 1950: 250.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1959

Kungl. Maj:ts förslag

3 §•

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöjestillställningar, nämligen

a) revyföreställning, som gives i

samband med utskänkning, så ock

kabaret- och varietéföreställning;

b) biograf föreställning;

c) uppvisning eller---under

a)—g).

Nöjesskatt utgår----andra fö
remål.

7 §.

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att

för biograf föreställning nöjesskatten

utgår med 3i procent av nämnda

summa.

9 §•

Vid beräkning---------

(Nuvarande lydelse)

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, därest utöver

barnmatinéer högst tre föreställningar,

för vilka nöjesskatt skall

utgå, ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser sådant

visningsställe till den del densamma

för den veckan icke överstiger 75

kronor.

Utskottets förslag

3 §•

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöjestillställningar, nämligen

a) revyföreställning, som gives i

samband med utskänkning av rusdrycker,

så ock kabaret- och varietéföreställning;
b)

biografföreställning;

c) uppvisning eller---under

a)—g).

Nöjesskatt utgår---andra fö
remål.

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att

för biografföreställning nöjesskatten

utgår med 33 procent av nämnda

summa.

9 §•

— till tillställningen.

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, därest utöver

barnmatinéer högst fyra föreställningar,

för vilka nöjesskatt skall

utgå, ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser sådant

visningsställe till den del densamma

för den veckan icke överstiger 75

kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning, som dessförinnan

tagit sin början.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

13

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:460 av herr Bengtson

in. fl. och II: 544 av herr Engkvist m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:461 av herr Källqvist

in. fl. och II: 542 av herr Christenson i Malmö m. fl. ävensom
3)

de likalydande motionerna I: 462 av herr Hjalmar Nilsson

in. fl. samt II: 543 av herrar Andersson i Linköping och

Ekström i Iggesnnd,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

ntan åtgärd.

Stockholm den 28 april 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson*, Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wärnberg och Wirmark;

samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Nilsson i Bästekille, Christenson i

Malmö, Darlin* och Andersson i Essvik*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Spetz, Jansson, Söderquist, Bengtson, Wirmark, Allard, Vigelsbo

och Kärrlander, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 10 rad 10 nedifrån

med orden »Erfarenheterna från» och slutar å s. 11 rad 18 uppifrån med

orden »för revyföreställningen», bort ha följande lydelse:

»Erfarenheterna från den tid, under vilken 1957 års regler tillämpats,

ger vid handen, att gränsdragningssvårigheterna blivit något större än man

då hade anledning räkna med, hl. a. genom att en ny form av lättare underhållning

uppkommit, som formellt framträder såsom teaterpjäs men från

andra synpunkter betecknas som revy.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1959

Departementschefen har med hänsyn till vad sålunda förekommit funnit

en ändring av bestämmelserna böra ske. Därvid har departementschefen ansett

sig böra förorda skattefrihet även för revyer.

Om man genom skattebefrielse vill främja mer värdefull underhållning, är

det ofrånkomligt, att man nödgas uppdraga tämligen schablonmässiga gränslinjer

mellan sådana tillställningar, som är av kulturellt och konstnärligt

värde, och sådana, som är inriktade på att ge ren förströelse. Av naturliga

skäl finns i gränsområdet däremellan vissa former av underhållning med

både konstnärliga och förströelsebetonade inslag. Revyn tillhör en sådan

nöjesf orm. Det kan inte bestridas, att en revy i vissa fall kan ha större

kulturella och konstnärliga kvalifikationer än många andra sceniska och

musikaliska tillställningar. Vid de nya bestämmelsernas tillkomst var man,

såsom ovan nämnts, heller inte främmande för att vissa gränsdragningsproblem

skulle kunna uppkomma. I proposition nr 66 till 1957 års riksdag

uttalade departementschefen, att det skulle föra för långt, om gränsdragningssvårigheterna

finge föranleda mera betydande avsteg från vad som

från principiell synpunkt framstode som motiverat. I den förevarande propositionen

framhåller departementschefen, att revyföreställningar — liksom

kabareter och varietéer — i det allmänna medvetandet framstår som typiska

nöj est i Ilställningar. Ett undantagande av revyerna från skatteplikt innebär

därför ett betydande avsteg från de principer för gränsdragningen mellan

skattefria och skattepliktiga nöjestillställningar, som riksdagen godtog vid

frågans behandling år 1957. Det kan visserligen inte bestridas, att de nuvarande

bestämmelserna medfört vissa svårigheter vid tillämpningen, men det

i propositionen framlagda förslaget löser icke dessa problem. Därigenom

åstadkommes nämligen endast en förskjutning i gränsdragningen mellan

skattefria och skattepliktiga sceniska och musikaliska framträdanden.

Vidare måste i nuvarande statsfinansiella läge stort avseende fästas vid det

skattebortfall, som ytterligare lättnader i beskattningen kan medföra. Enligt

uppgifter från uppbördsmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö

rörande nöjesskatteintäkterna av revyföreställningar under år 1958 uppgick

den totala nöjesskatten i nämnda städer för enbart revyföreställningar till i

runt tal 735 800 kronor, varav hälften eller 367 900 kronor tillföll staten.

Med ledning av dessa uppgifter och de beräkningar, som finns intagna i

1954 års nöjesskatteutrednings betänkande, kan den i propositionen förordade

skattebefrielsen för revyerna beräknas medföra ett totalt årligt skattebortfall

av 3 ä 4 milj. kronor, d. v. s. 1,5 å 2 milj. kronor för staten och

lika mycket för kommunerna.

Med hänsyn till att det framlagda förslaget om skattefrihet för revyer är

ägnat att inge allvarliga betänkligheter ur såväl principiella som finansiella

synpunkter, anser sig utskottet inte kunna tillstyrka propositionen i denna

del. Det torde böra ankomma på Knngl. Maj:t att utreda vilka andra möjligheter

som står till buds för att komma till rätta med de nuvarande tilllämpningssvårigheterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1959 15

dels ock att utskottets hemställan under punkten A) bort ha följande

lydelse:

»A) att riksdagen----- (= utskottet) —---följande

såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december 19A5 (nr 823)

om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt

skall upphöra att gälla samt att 7, 9 och 13 §§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Kungl. Maj.ts förslag

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att för

biografföreställning nöjesskatten utgår

med 3A procent av nämnda summa.

9 §•

Vid beräkning-----

(Nuvarande lydelse)

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, därest utöver

barnmatinéer högst tre föreställningar,

för vilka nöjesskatt skall

utgå, ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser sådant

visningsställe till den del densamma

för den veckan icke överstiger 75 kronor.

Utskottets förslag

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å summan av erlagda inträdesavgifter,

inberäknat skatten; dock att för

biografföreställning nöjesskatten utgår

med 33 procent av nämnda summa.

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, därest utöver

barnmatinéer högst fyra föreställningar,

för vilka nöjesskatt skall

utgå, ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser sådant

visningsställe till den del densamma

för den veckan icke överstiger 75 kronor.

9 §•

—----till tillställningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning, som dessförinnan tagit

sin början.»

1 Senaste lydelse av 7 och 13 §§ se 1957: 125 samt av 9 § se 1950:250.

51)0710 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar a1 i texten