Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

1959-05-12 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:45, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år lt)59

1

Nr 45

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 159 av herr Sveningsson m. fl. och II: 208

av herr Stenberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

Skatt utgår---- följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig---sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med ett etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av

automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram

med etthundrasextio kronor;

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1959.7 samt. Xr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen med icke tretusen kilogram, med trehundratjugo

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med fyrahundra

kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 195i (nr 260)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Brännoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960, dock skall vad i för

ordningen den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt är stadgat alltjämt

äga tillämpning i fråga om brännolja, som använts före den 1 januari 1960.

II) motionen II: 209 av herrar Asp och Sundelin, vari hemställts, att skatt

på motorbrännolj a, som förbrukas av motorfordon med tillstånd till yrkesmässig

trafik, skall utgå med 15 öre för liter och att bestämmelsen träder i

kraft den 1 juli 1959.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 208 och II: 209.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt

på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,

lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar, lastbilar

och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig

grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonskatten

för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i

vikt klasser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1959

3

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med den

1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats sedan

den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning av

fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar med

verkan från och med den 1 januari 1955. De skattesatser, som gällt under

åren 1946 -1952 respektive 1953—1954 för de nu nämnda slagen av fordon,

framgår av följande tablå.

Fordon

Skattesatserna1

Åren 1946—-52

Åren 1953—i

Personbilar.....................

........... 70 + 20

100 + 28

Lastbilar.......................

........... 70 + 25

100 + 37

Omnibussar ...................

........... 70 + 22

100 + 33

Släpvagnar

Total vikt:

C 1 000 kg .................

........... 56

80

1 000—1 499 kg ...............

........... 112

160

1 500—1 999 » ...............

........... 168

240

2 000—2 999 » ...............

196

320

3 000—4 999 » ...............

...........|

400

5 000—7 999 » ...............

...........I 224

480

8 000 kg eller högre ...........

...........1

560

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en

höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med

10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för

lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänsteviklen

stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar

(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.

Vad angår tilläggsavgifterna för lastbilar och bussar

är den närmare innebörden av 1954 års beslut följande. Tilläggsavgiften

för lastbilar bibehölls vid 37 kronor för varje påbörjat hundratal kg av

tjänstevikten, minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande

3 000 kg, medan för lastbilar med högre tjänstevikt tilläggsavgiften

höjdes till 64 kronor för varje påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten,

som ligger mellan 3 000 och 7 000 kg, samt till 120 kronor för varje

påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten som överstiger 7 000 kg.

För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad

vid 33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt

böjdes från 33 till 55 kronor för den del av tjänstevikten som överstiger

5 000 kg. *

Beträffande släpvagnar innebar 1954 års skattebeslut att förutvarande

fordonsskatt, 80 kronor, vid totalvikt understigande 1 000 kg bibe
1

Den första siffran rörande fordonsskatterna anger grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

hölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt 1 000—1 499 kg sänktes

från förutvarande 160 kronor till 120 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt

1 500—1 999 kg sänktes från förutvarande 240 kronor till 160 kronor,

att fordonsskatten vid totalvikt 2 000—2 999 kg sänktes från förutvarande

320 kronor till 240 kronor, att förutvarande fordonsskatt, 400 kronor, vid

totalvikt 3 000—4 999 kg bibehölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvid

5 000—7 999 kg höjdes från förutvarande 480 kronor till 560 kronor, att

fordonsskatten vid totalvikt 8 000—10 999 kg höjdes från förutvarande 560

kronor till 720 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt 11 000—13 999 kg

höjdes från förutvarande 560 kronor till 880 kronor samt att fordonsskatten

vid totalvikt överstigande 13 999 kg höjdes från förutvarande 560 kronor

till 1 200 kronor.

Skattebelastningen före och efter 1954 års skattebeslut i fråga om lastbilar

och bussar framgår av följande tablå. Det bör anmärkas att yrkandet

i motionerna I: 159 och II: 208 innebär en återgång i fråga om lastbilar,

bussar och släpfordon till den fordonsskatt, som gällde omedelbart före

1954 års höjning. I

Tjänstevikt

Lastbilar, fordonsskatt; kr

Bussar, fordonsskatt; kr

kg

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

no

100

_

1 001 .........................

184

174

—

—

15Ö1 .......................

369

359

341

331

2 001 .......................

554

544

506

496

2 5Ö1 ......................

739

729

671

661

3 6Ö1 ........................

951

914

836

826

3 501 .........................

1271

1099

1001

991

4 Ö01 ..........................

1591

1284

1166

1156

4 5Ö1 .........................

1911

1469

1331

1321

5 OCH .........................

2 231

1654

1518

1486

5 BÖ1 .......................

2 551

1839

1793

1651

6 Ö01 .........................

2 871

2 024

2 068

1816

6 5Ö1 .......................

3191

2 209

2 343

1981

7 ÖÖl ........................

3 567

2 394

2 618

2146

8 ÖÖ1 ..........................

4 767

2 764

3168

2 476

9 ÖÖl ..........................

5 967

3134

3 718

2 806

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt i

kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Storleken

av skatterna å bensin och brännöl ja under efterkrigstiden framgår

av följande tablå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets

betänkande nr 45 år J959x 5

Tidsperiod

Skatt (öre per liter)

Bensin

Brännolja

1/1 1946—31/3 1948...............

.......... 18

14

1/4 1948—31/12 1950..............

.......... (18+27) 45

(14+20) 34

1/1 1951—30/6 1953 ...............

.......... 25

20

1/7 1953—30/6 1954..............

.......... 28

—

1/7 1953—31/12 1954...............

23

fr. o. m. l/7 1954 .................

fr. o. m. l/l 1955 ................

.......... 32

32

fr. o. m. 1/7 1957 ................

.......... —

30

Enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt utgår

fr. o. m. den 1 juli 1957 energiskatt å bensin och motorsprit samt motorbrännolja.

Energiskatten å brännolja utgör 25 kronor per m3. För att den

tunga motorfordonstrafiken skulle bli i stort sett oberörd av energiskatten

sänktes skatten på motorbrännolja fr. o. in. den 1 juli 1957 från 32 öre till

30 öre per liter. Energiskatten på bensin och motorsprit var till en början

fyra öre per liter men höjdes senare genom förordningen den 11 februari

1958 (nr 32) till nio öre per liter med verkan från samma dag.

1954 års beslut i automobilskattefrågan tog närmast sikte på att täcka

utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men även att möjliggöra

en fortlöpande upprustning av vägarna. Därvid avsågs att i huvudsak

erhålla täckning för de anslag till vägväsendet m. in. under femårsperioden

1955—1959 — i den del de avräknas mot automobilskattemedel —

som enligt gjorda beräkningar kunde betraktas såsom minimianslag för att

skapa bättre betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.

Skattebeslutet innebar sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna

framdeles skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga

ytterligare utredningar. Detta utredningsarbete bedrives nu inom ramen

för 1953 års trafikutredning.

1954 års berörda riksdagsbeslut föregicks av 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken. I det av utredningen avlämnade

betänkandet förordades med stöd av ett omfattande utredningsmaterial en

än mer betydande omfördelning av motorfordonstrafikens totala skattebörda

mot ökad skattebelastning på den tyngre trafiken än som senare genomfördes.

I proposition nr 112, vari utredningens förslag anmäldes för 1954

års riksdag, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet bl. a. att

han inte ansett sig böra ta slutlig ståndpunkt till den av utredningen föreslagna

omfördelningen av skattebördan. Förslaget syntes nämligen böra ytterligare

överarbetas samt eventuellt revideras med beaktande av näringsoch

trafikpolitiska synpunkter. Emellertid hade departementschefen på

grundval av såväl det framlagda utredningsmaterialet som de i remissyttrandena

anförda erfarenhetsgrundade synpunkterna på den tyngre motorfordonstrafikens

vägstandardkrav och vägförslitning funnit starka skäl tala

för att de tyngre fordonen borde bära en större andel av vägkostnaderna än

opaginerad Kontrollera mot PDF

C Bevillningsutskottets betänkande nr bo är 1959

som för det dåvarande var fallet. En viss förskjutning i denna riktning liksom

också en starkare skatteprogression efter fordonstyngden syntes därför

påkallad men borde i avbidan på resultatet av det ytterligare utredningsarbetet

hållas inom sådana gränser att den inte mera avsevärt påverkade den

allmänna driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken.

Propositionen föranledde i fråga om höjningen av fordonsskatten inte

någon erinran från riksdagens sida.

I fråga om skatten på brännolja som dittills varit 5 öre lägre per liter än

skatten på bensin, förordade 1951 års utredning en kraftig höjning. Utredningen

framhöll att brännoljan borde beskattas hårdare än bensin med hänsyn

till att brännoljan, i körsträcka räknad, hade en effekt, som är omkring

33 procent större än bensinens. I nyssnämnda proposition uttalade departementschefen

att han visserligen inte fann skäl föreligga att bibehålla den

dåvarande relationen mellan bensinskatt och brännoljeskatt, men att å andra

sidan skatten på brännolja inte borde höjas i sådan omfattning att en övergång

kunde befaras från brännolje- till bensindrift i fall, där brännoljedrift

ur andra synpunkter är den lämpligaste. Med hänsyn härtill föreslogs att

skattesatsen för bensin och brännolja bestämdes till samma belopp per volymsenhet.

Förslaget antogs av 1954 års riksdag.

Sedermera företogs — såsom ovan anmärkts — i samband med antagandet

av förordningen om energiskatt en mot nämnda skatt svarande sänkning

av brännoljeskatten. Beträffande bensinskatten gjordes däremot inte

någon mot energiskatten svarande sänkning. I det föregående har erinrats

om att energiskatten på bensin för närvarande är nio öre per liter.

Frågan om sänkning av fordons- och drivmedelsskatterna behandlades av

1955 års riksdag i anledning av motioner i ämnet. Sålunda yrkades i de

likalydande motionerna I: 148 och II: 177 samt de likalydande motionerna

I: 149 och II: 184, att fordonsskatten skulle sänkas till den nivå som gällde

före 1954 års skattehöjning samt att bensinskatten skulle sänkas med etl

öre för liter och brännoljeskatten med sex öre för liter. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 53 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.

Den av riksdagen beslutade medelsanvisningen ansluter sig till den investeringsplan

för vägväsendet som låg till grund för förra årets beslut i

automobilskattefrågan. Rörande denna investeringsplan må anmärkas, att

dess genomförande med successivt stegrade väginvesteringar har ansetts

förutsätta etl genomsnittligt ökat skatteuttag, som vid investeringsperiodens

början förutsågs skola medföra ett överskott av automobilskattemedel,

som emellertid väntades komma att tagas i anspråk mot periodens slut. Väl

har utvecklingen i fråga om inkomsterna av motorfordonsskatterna till följd

av fordonsparkens snabba tillväxt varit gynnsammare än man tidigare räknat

med, vilket i förening med eu av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

beträffande investeringsvolymen för vägväsendet kommer atl

medföra ett i motsvarande mån ökat överskott av automobilskattemedel.

Det bör emellertid å andra sidan icke förbises att på vägväsendets område

föreligger mycket stora investeringsbehov, som i den takt det samhällseko
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

i

nomiska utrymmet medger kommer att föranleda en utökad verksamhet på

vägbyggnadsområdet och därmed även vidgade finansieringskrav, som kan

tillgodoses med föreliggande överskott av automobilskattemedel. Utskottet

vill i anslutning härtill erinra om den förutsättning på vilken utgörandet av

motorfordonsskatterna vilar, nämligen att avkastningen därav under alla

förhållanden skall komma vägväsendet till godo. Med det nu anförda avstyrker

utskottet de föreliggande motionerna om sänkning av motorfordonsskatterna.

I de likalydande motionerna I: 318 och II: 231 samt de likalydande motionerna

I: 320 och II: 251 vid 1956 års riksdag yrkades att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till överensstämmelse med

de skattesatser, som gällde närmast före den vid 1954 års riksdag beslutade

höjningen av fordonsskatten. Vidare yrkades i motionen 11:577 sänkning

av fordonsskatten för bussar och av skatten å brännolja. Med anledning av

att i vissa motioner uttalats, att 1954 års beslut medfört en höjning av den

allmänna driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken, anförde bevillningsutskottet

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 23:

Med anledning härav vill utskottet erinra om att det material, som förelåg

vid behandlingen av autoinobilskattefrågan vid 1954 års riksdag, gav vid

handen att de nya skattesatserna icke behövde befaras i någon mera avsevärd

mån påverka driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken. En

återgång i den omfattning som föreslås i motionerna till de tidigare gällande

skattesatserna kan därför antagas få ringa effekt bland de faktorer

som påverkar kostnadsläget på förevarande områden. Det bör tillika framhållas,

att en anpassning numera skett till de nya skattesatserna och att, såvitt

utskottet förstår, möjligheterna att genom en skattesänkning i yrkad

omfattning ernå taxesänkningar får bedömas som synnerligen små.

Utskottet anförde vidare bl. a. följande.

Utvecklingen i fråga om inkomsterna av automobilskattemedlen har till

följd av motorfordonstrafikens snabba tillväxt varit gynnsammare än beräknat,

samtidigt som en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

i fråga om väginvesteringarna måst iakttagas. Dessa förhållanden har

medfört att tillgången på automobilskattemedel i motsvarande mån ökat.

Vid bedömandet av den nu aktualiserade frågan huruvida sistnämnda överskottsmedel

bör tagas i anspråk för sänkning av automobilbeskattningen

iar dock icke förbises de utomordentligt stora investeringsbehov, som föreligger

inom de verksamhetsområden, vars kostnader skall bestridas med

automobilskattemedel. Till belysande härav må nämnas att delegationen för

översiktlig vägplanering preliminärt uppskattat behovet av'' vägbyggande till

ca 75(1 miljoner kronor årligen under en 15—20-årsperiod, vilket innebär

eu successiv stegring av den nuvarande investeringsvolymen till ungefär det

tredubbla. Det må i sammanhanget anmärkas att, såsom framgår av årets

statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 24), föredragande statsrådet

uttalat alt motorfordonstrafikens snabba ökning föranlett behov av

upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt överstiger vad som

upptagits i vägbyggandets femårsprogram. På grund härav har förutsatts

en omprövning av programmet, vilken dock ansetts böra tills vidare anstå

i avvaktan på slutförandet omkring mitten av innevarande år av utredningen

rörande den ekonomiska långtidsplaneringen under femårsperioden 195(1

19(10. Den utveckling inom området för väginvesteringarna, som sålunda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

kan emotses, gör enligt utskottets mening anledning till försiktighet när

det gäller bedömningen av frågan huruvida skattesänkningar är möjliga. I

vart fall torde detta spörsmål icke kunna prövas annat än i anslutning till

en mera samlad bedömning än som kan ske i nu förevarande sammanhang

av de faktorer som här gör sig gällande.

Även vid 1957 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 137 och

II: 170 samt de likalydande motionerna I: 210 och II: 255 att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till de skattesatser, som

gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 anslöt sig utskottet i huvudsak

till den ståndpunkt, som tidigare intagits i frågan.

Samma yrkande framställdes även vid 1958 års A-riksdag i de likalydande

motionerna I: 197 och II: 236. Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 18 bl. a. följande.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har vid behandlingen

av frågan om sänkning av motorfordonsbeskattningen även från bevillningsutskottets

sida vid upprepade tillfällen understrukits, att man inte kan

bortse från de stora investeringsbehov, som föreligger inom vägväsendet

beroende på motorfordonstrafikens snabba ökning. Det nuvarande överskottet

av automobilskattemedel bör därför tagas i anspråk för framtida investeringar

vid en tidpunkt, då en ny avvägning av den statliga investeringsverksamheten

företages.

I likhet med motionärerna är utskottet medvetet om att den tunga trafiken

för närvarande i viss utsträckning kämpar med ekonomiska svårigheter.

På senare tid har också i olika sammanhang hänsyn härtill tagits vid beskattningen.

Sålunda har bussar i yrkesmässig trafik undantagits från avgiftsplikt

enligt förordningen om investeringsavgift för år 1957. Eftersom

det av tekniska skäl inte varit möjligt att undanta motorbrännolja från den

vid föregående års riksdag införda energibeskattningen, har en mot energiskatten

svarande sänkning företagits av brännoljeskatten fr. o. in. den 1

juli 1957. Slutligen kan nämnas att brännoljan inte drabbas av de nyligen

genomförda eller föreslagna höjningarna av de indirekta skatterna. Utskottet

vill framhålla, att en genom skattesänkningar förorsakad kostnadsminskning

inte bör övervärderas, enär lönsamheten även påverkas av andra betydligt

viktigare faktorer. Det ankommer emellertid på 1953 års trafikutredning

att närmare utreda frågan om motorfordonstrafikens beskattning ur

närings- och trafikpolitiska synpunkter, varför ett slutligt bedömande av

frågan tills vidare bör anstå.

1 de likalydande motionerna I: B 65 och II: B 61 samt I: B 178 och II: B 228

vid 1958 års B-riksdag framställdes yrkanden, som jämväl syftade till lättnader

i beskattningen av den tyngre motorfordonstrafiken. Bevillningsutskottet

anförde i sitt betänkande nr B 12 bl. a. följande.

Utskottet vill framhålla att sådana förhållanden som t. ex. bensinprisets

böjning genom inverkan av energiskatten på bensin inneburit en förskjutning

till den tyngre motorfordonstrafikens fördel av automobilbeskattningen

i förhållande till vad som avsågs med 1954 års beslut. Det kan vidare anmärkas

att även volymmässigt en förändring inträtt, i det att antalet lastbilar

och bussar inte ökat i förutsedd omfattning, medan däremot personbilsbeståndet

undergått en långt snabbare ökning än som förutsatts. Enligt utskot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

9

tets mening är det inte osannolikt att en avvägning av automobilbeskattningen

under hänsynstagande till de synpunkter, som trafikutredningen har att

beakta, kan ge till resultat att en annan fördelning av skattebördan mellan

olika motorfordon än den nu gällande framstår som motiverad. Emellertid

bör trafikutredningens arbete inte föregripas genom beslut nu rörande beskattningen

av den tyngre trafiken. Då utredningen enligt vad utskottet inhämtat

bedriver sitt arbete med sikte på att om möjligt under nästföljande

år kunna avlämna betänkande rörande motorfordonstrafikens beskattning,

kommer ett utförligare och säkrare material för frågans bedömande att föreligga

inom en nära framtid. Med hänsyn till att frågan således redan befinner

sig under utredning anser utskottet inte heller skäl föreligga att tillstyrka

skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna I: 159 och

1 1:2 08 anföres i huvudsak följande. Motivet för att över huvud uttaga

skatt på motorfordon och drivmedel har angetts vara att det ansetts skäligt,

att motorismen betalar de kostnader den åsamkar samhället. Behållningen å

automobilskattefonden har varje år stigit och beräknas fortsätta att stiga.

Staten tar sålunda årligen ut större belopp än som åtgår för de utgifter,

som ansetts åvila motorismen. Uppenbarligen har därmed motivet att motorismen

skulle betala de med denna sammanhängande kostnaderna för samhället

skjutits åt sidan. Automobilskatterna har i praktiken kommit att

lånas från automobilskattefonden och användas för helt andra ändamål. Såvitt

icke en markant ändring härutinnan inträder i det att avsevärt större

årliga belopp ställes till vägväsendets förfogande, bör automobilskatterna

skäras ned högst väsentligt.

Automobilskatterna drabbar de därav berörda högst olika. Redan 1957

års riksdag tvingades att vid energiskattens bestämmande ta hänsyn till de

speciella svårigheter varunder buss- och den yrkesmässiga lastbilstrafiken

arbetade. I dag synes den tyngre trafiken kämpa mot än större ekonomiska

svårigheter. Det vill synas som om möjligheterna att med iakttagande av

lagstadgad last och lagstadgad hastighet hålla lastbilstrafiken i gång är

ytterst små. Och vad busstrafiken angår brottas denna med svårigheter

inte minst därför att den ser sitt trafikunderlag starkt minska. För båda

verksamhetsformerna har det blivit allt vanligare med betalningsinställelser,

ofta orsakade av att bilskatterna ej kunnat betalas. Mot bakgrunden härav

är en sänkning av bilskatterna särskilt motiverad för den tyngre trafiken.

Motionärerna förordar, att den nuvarande skatten på brännolja sänkes med

5 öre och att skatten på tyngre fordon återföres till den före 1954 års skattebeslut

gällande nivån. Av hänsyn till det ansträngda statsfinansiella lägel

föreslås emellertid att sänkningarna genomföres först fr. o. m. den 1 januari

19(50.

De föreslagna skattesänkningarna för den tyngre trafiken beräknas medföra

ett inkomstbortfall av 20 miljoner kronor för helt budgetår beträffande

fordonsskatten och ungefär lika mycket beträffande brännoljeskatten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

För budgetåret 1959/60 beräknas inkomstbortfallet bli något över 15 miljoner

kronor för fordonsskatten och ca 5 miljoner kronor för drivmedelsskatten

eller sammanlagt ungefär 20 miljoner kronor.

I motionen I: 209 framhåller motionärerna, att de kollektiva transportmedel,

som skall betjäna allmänheten med såväl person- som godstransporter,

ständigt kommer i ett allt brydsammare läge. Med ett krympande trafikunderlag

får dessa transportmedel allt svårare att upprätthålla en trafik,

som tillgodoser berättigade krav på skälig trafikstandard. Bussföretagen

tvingas minska sina kostnader genom att inskränka på turtätheten eller helt

nedlägga linjer, som icke ger täckning för trafikens kostnader. Drosktrafiken

på landsbygden har hittills kompenserat sig för minskat trafikunderlag

med skolskjutsar. För lastbilstrafiken är trenden, att transpoiduppdragen

blir alltmer säsongbetonade. Det blir huvudsakligen topparna i transportarbetet,

som ger en något så när full sysselsättning. Det minskade trafikunderlaget

för den yrkesmässiga biltrafiken i dess olika former är en direkt

följd av den snabba tillväxten av bilar i landet.

Yrkesmässig biltrafik är huvudsakligen att hänföra till nyttotrafik och 1

fråga om godstransporter till s. k. tung trafik, som utföres med dieseldrivna

vagnar. I nuvarande läge och med den utveckling, som pågår inom hela trafikområdet,

anser motionärerna det riktigt att med lämpliga medel bromsa

upp tillkomsten av nya bilar samtidigt som man bör stödja den kollektiva

trafiken. För fordon på landsbygden med långa avstånd och dåliga vägförhållanden

är brännoljeskatten den tyngre delen av utgående skatt. En skattesänkning

i här berört avseende, som skulle gynna den tunga trafiken samt

omnibus- och drosktrafiken, anser motionärerna i nuvarande läge vara välmotiverad.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om vissa skattelättnader

för den tyngre motorfordonstrafiken. Sålunda hemställer motionärerna

i de likalydande motionerna I: 159 och 11:208, att fordonsskatten å

lastbilar, bussar och släpvagnar fr. o. m. den 1 januari 1960 skall sänkas till

de skattesatser, som gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen

av fordonsskatten, samt att brännoljeskatten skall sänkas med 5 öre

per liter. I motionen II: 209 yrkas att skatten å brännolja, som förbrukas i

yrkesmässig trafik, skall nedsättas med 15 öre per liter fr. o. in. den 1 juli

innevarande år.

1954 års riksdagsbeslut innebar dels höjning av grundavgiften med 10

kronor för samtliga personbilar, bussar och lastbilar, dels höjning av tillläggsavgifterna

för bussar med tjänstevikt över 5 000 kilogram och lastbilar

med tjänstevikt över 3 000 kilogram samt släpvagnar med totalvikt av 5 000

kilogram och däröver. För släpvagnar med totalvikt uppgående till 1 000

men icke 3 000 kilogram innebar beslutet en sänkning av tidigare utgående

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ''ro år 1959

11

skatt. Beträffande skatten å brännolja företogs en höjning från 23 till 32

öre per liter. För att den tyngre trafiken skulle bli i stort sett oberörd av

energiskatten sänktes skatten å motorbrännolja fr. o. m. den 1 juli 1957

till 30 öre per liter.

Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning, som skedde

år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av vägkostnaderna.

Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks

vägförslitning och krav på vägarnas standard. Den beräknades dock inte

rubba då rådande procentuella fördelning av skattebördan på lastbilar, bussar

och släpvagnar, å ena sidan, och övriga motorfordon, å den andra, beroende

på personbilarnas successivt ökade andel av fordonsbeståndet. Något

slutligt ståndpunktstagande i fråga om skattebördans fördelning på olika

motorfordon togs icke, och de genomförda åtgärderna hade provisorisk

karaktär i avvaktan på resultatet av ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens

beskattning, därvid bl. a. även allmänna trafik- och näringspolitiska

synpunkter skulle komma under bedömande. Denna utredning

verkställes nu av 1953 års trafikutredning.

De prognoser, som år 1954 framlades rörande den sannolika utvecklingen

av fordonsbeståndet under den då återstående delen av 1950-talet, har i huvudsak

besannats i fråga om lastbilar och bussar, medan personbilarnas antal

ökat i en avsevärt större omfattning än som beräknats. Bilismens snabba

tillväxt och de av samhällsekonomiska skäl vidtagna begränsningarna av

väginvesteringarna har, såsom framhålles i motionerna I: 159 och II: 208,

medfört att överskottet å automobilskattemedlens specialbudget successivt

ökat. Behållningen på automobilskattemedelsfonden uppgick den 30 juni

1958 till 588 miljoner kronor. Vid samma tidpunkt uppgick vidare reservationerna

på anslag hänförliga till automobilskattemedlens specialbudget till

547 miljoner kronor. Enligt av utskottet från riksräkenskapsverket inhämtade

uppgifter beräknas motsvarande belopp den 30 juni 1959 komma att

uppgå till 768 resp. 347 miljoner kronor. Den sammanlagda summan av

tillgängliga automobilskattemedel kan således beräknas nedgå från 1 135

till 1 115 miljoner kronor.

Vid bedömandet av om någon del av dessa överskottsmedel nu bör tagas i

anspråk för sänkning av automobilbeskattningen bör beaktas, att betydande

investeringsbehov föreligger inom vägväsendet. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att kostnaderna för genomförandet av den »Vägplan för

Sverige» (SOU 1958: 1 och 2), som utarbetats inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

har beräknats till i runt tal 21 miljarder kronor. För tioårsperioden

1958—1967 bar eu särskild investeringsplan framlagts, enligt vilken

investeringar föreslås till ett sammanlagt belopp av 8,5 miljarder kronor

i väg- och gatubyggandet inom den statliga och statsbidragsberättigade

kommunala väghållningen. Denna plan bär genom beslut vid årets riksdag

i princip lagts till grund för den fortsatta utbyggnaden och upprustningen

av vägarna. I årets statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 41 )

framhåller föredragande departementschefen emellertid, att väginvestering
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 5 år 1959

arnas omfattning liksom hittills årligen bör prövas med beaktande av samtliga

på frågan inverkande faktorer. I den mån de samhällsekonomiska och

statsfinansiella förutsättningarna därvid visar sig föreligga, bör enligt departementschefen

en successiv stegring av väg- och gatubyggnadsverksamheten

komma under övervägande.

Som motivering för yrkandena om skattesänkningar har i motionerna

bl. a. framhållits, att de genomförda skattehöjningarna medfört menliga

verkningar framför allt för den tyngre trafiken. I anledning härav vill utskottet

erinra om vad bevillningsutskottet vid 1958 års B-riksdag uttalade

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr B 12, vari utskottet avstyrkte

motionsyrkanden av enahanda innebörd som i motionerna I: 159 och II: 208.

Utskottet anförde bl. a., att det inte vore osannolikt att en avvägning av automobilbeskattningen

under hänsynstagande till de synpunkter, som trafikutredningen

hade att beakta, kunde ge till resultat att en annan fördelning

av skattebördan mellan olika motorfordon än den nu gällande framstode som

motiverad. Emellertid borde trafikutredningens arbete inte föregripas genom

beslut för det dåvarande rörande beskattningen av den tyngre trafiken.

Utskottet kan helt ansluta sig till den ståndpunkt, som föregående års Briksdag

intagit i frågan. Med hänsyn till att 1953 års trafikutredning enligt

vad utskottet erfarit torde komma att framlägga förslag till ändrade regler

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken under loppet av nästa år,

synes det lämpligt att avvakta resultatet av utredningens arbete, innan ställning

tas till de i motionerna föreslagna skattesänkningarna. Utskottet avstyrker

således bifall till de likalydande motionerna I: 159 och II: 208 samt

motionen II: 209.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 159 av herr Sveningsson

in. fl. och II: 208 av herr Stenberg in. fl. om vissa ändringar

i förordningarna om automobilskatt och brännoljeskatt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att motionen II: 209 av herrar Asp och Sundelin om

sänkning av skatten på motorbrännolja, som förbrukas i yrkesmässig

trafik, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1959

Närvarande:

13

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, fröken

Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Wirmark och

Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Nilsson

i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander, Nilsson i Bästekille, Asp, Stenberg

och Carlsson i Västerås.

Reservationer

Beträffande fordonsskatten

I) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Nilsson

i Bästekille och Stenberg, vilka — under hänvisning till innehållet i de likalydande

motionerna I: 159 av herr Sveningsson m. fl. och II: 208 av herr

Stenberg m. fl. i vad motionerna avser sänkning av fordonsskatten å lastbilar,

bussar och släpvagnar — ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till nämnda motioner i

denna del, antaga det vid motionerna fogade förslaget till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

II) av herrar Bengtson, Mattsson och Vigelsbo.

Beträffande brännoljeskatten

III) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Bengtson, Mattsson. Nilsson i

Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Nilsson i Bästekille och Stenberg, vilka — under

hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna I: 159 av herr

Sveningsson m. fl. och II: 208 av herr Stenberg in. fl. i vad motionerna avser

sänkning av brännoljeskatten — ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till nämnda motioner i

denna del, antaga det vid motionerna fogade förslaget till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21

maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt.

IV) av herr Asp.

590765 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.