Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändring av kommunalskattelagens regler om beskattning av ersättning till riksdagsmän.

1959-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:55, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändring av kommunalskattelagens regler om beskattning av ersättning till riksdagsmän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959

1

Nr 55

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ändring av kommunalskattelagens regler om

beskattning av ersättning till riksdagsmän.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 156 av herrar Elmgren och Ollén samt II: 199 av herr Pettersson

i Norregård m. fl. har hemställts, att riksdagen för sin del ville antaga

sådana ändringar i kommunalskattelagen som framgår av motiveringen

i motionen I: 156 samt att bevillningsutskottet måtte utarbeta erforderlig

lagtext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redgörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 156.

Enligt 1 § stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande i författningsrummets lydelse enligt lagen

den 24 maj 1957 (nr 170) utgår till riksdagsman ersättning för uppdragets

fullgörande med dels grundarvode om 12 000 kronor för år dels ock kostnadsersättning

till riksdagsman bosatt i Stockholms stad eller dess närhet

med 3 000 kronor för år och till annan riksdagsman med 8 000 kronor för år.

I 32 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas att såsom intäkt inte skall

upptagas vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade kostnader, t. ex. sadan kostnadsersättning

som enligt vad nyss framhållits utgår för fullgörande av uppdrag såsom

riksdagsman. Till icke skattepliktig intäkt räknas ä\en av staten an\isad

resekostnads- och traktamentsersättning.

1957 års riksdagsarvodesutredning avlämnade år 1958 betänkande med

förslag angående riksdagsarvodena. Enligt förslaget skall riksdagsman åtnjuta

arvode med 24 000 kronor för år. Till riksdagsmän bosatta utanför

Stockholms stad och dess närmaste omgivningar skall vidare utgå traktamente.

Annan ersättning för kostnader i samband med riksdagsmannauppdragets

fullgörande föreslås ej skola utgå. Beträffande traktamente har utredningen

uttalat, att det horde betraktas som en sådan skattefri förmån,

som i kommunal skattelagen 32 § 3 mom. avses med traktamentsersättning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959

Det särskilda omnämnandet av kostnadsersättning åt riksdagsman bör enligt

utredningens mening utgå ur kommunalskattelagen.

I de förevar ande motionerna har erinrats om att 1957 års

riksdagsarvodesutrednings betänkande remitterats till konstitutionsutskottet

vid 1958 års B-riksdag, men att behandlingen av ärendet uppskjutits till

innevarande års riksdag, varför det i betänkandet framlagda förslaget nu är

beroende på riksdagens prövning.

Därest det av utredningen framlagda förslaget i huvudsak kommer att

godtagas, uppstår fråga om revision av kommunalskattelagens stadganden

om beskattning av ersättning till riksdagsmän. Härvid framstår det såsom

naturligt att själva arvodet för riksdagsmannauppdragets fullgörande blir

underkastat de allmänna reglerna om avdrag från intäkt av tjänst i 33 §

kommunalskattelagen. I den mån riksdagsman — såsom otvivelaktigt allmänt

är fallet — haft särskilda kostnader för sitt uppdrag, vilka icke avses

skola täckas av traktamentet, bör dessa således utan ändring av sistnämnda

lagrum bli avdragsgilla vid taxeringen. Däremot synes — i anslutning till

utredningens förslag — ur 32 § 3 mom. kommunalskattelagen böra borttagas

den bestämmelse, som avser kostnadsersättning till riksdagsman.

Utskottet. I utlåtande nr 18 har konstitutionsutskottet framlagt förslag till

ändrad lydelse av stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Enligt detta förslag skall riksdagsman åtnjuta arvode med 24 000

kronor för år. Vissa riksdagsmän skall dessutom åtnjuta traktamente, vilket

är avsett att täcka blott levnadskostnadsfördyringen å riksdagsorten. Någon

ersättning för andra utgifter för riksdagsmannauppdraget föreslås ej längre

skola utgå.

Därest riksdagen beslutar i överensstämmelse med konstitutionsutskottets

hemställan bör den ändringen i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen vidtas att

stadgandet om skattefrihet för av riksdagsman åtnjuten kostnadsersättning

upphäves. För den traktamentsersättning till riksdagsman, som i viss utsträckning

skall träda i stället för kostnadsersättningen, kommer jämlikt redan

nu gällande bestämmelse i nyssnämnda lagrum skattefrihet att åtnjutas.

Den nya lydelsen bör äga tillämpning fr. o. m. 1960 års taxering, d. v. s.

å 1959 års inkomster.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 156 av herrar Elmgren och Ollén samt II: 199 av

herr Pettersson i Norregård m. fl. angående ändring av kommunalskattelagens

regler om beskattning av ersättning till

riksdagsmän för sin del antaga följande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959

3

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §.

3 in o m. Såsom intäkt upptages

icke vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade

kostnader, såsom:

ortstillägg och därmed likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén

utgående hästgottgörelse för egna

tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;
kostnadsersättning,

som enligt därom

meddelade bestämmelser utgår för

fullgörande av uppdrag såsom riksdagsman

eller ledamot av allmänt

kyrkomöte;

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda

anvisat anslag icke förslår till täckande

av därmed avsedda utgifter,

Förmånen av-------

Såsom intäkt —

32 §.

3 in o m. Såsom intäkt upptages

icke vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade

kostnader, såsom:

ortstillägg och därmed likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén

utgående hästgottgörelse för egna

tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;
kostnadsersättning,

som enligt därom

meddelade bestämmelser utgår för

fullgörande av uppdrag såsom ledamot

av allmänt kyrkomöte;

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda

anvisat anslag icke förslår till täckande

av därmed avsedda utgifter.

— befattningshavare gällande.

--utfört arbete.

Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1957:237.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1959

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Stockholm den 20 maj 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elof sson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson

och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt i

Aspabruk, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Wiklund, Asp, Darlin, Stenberg

och Rydén.

590913 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:314 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändring av kommunalskattelagens regler om beskattning av ersättning till riksdagsmän. a1 i texten