Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1959-11-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:57, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

1

Nr 57

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

«

I en den 3 april 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 153, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 10 § uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås, att kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel, skall befrias från beskattning. Detsamma

föreslås skola gälla bidrag, vilka enligt vad därom finnes stadgat kan

utgå av allmänna medel till vissa arbetslösa och partiellt arbetsföra m. fl.

i samband med utbildning eller omskolning.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i ktmmiiiiud»kattelagftn den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till samma paragraf1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

Till skattepliktig---allmänt

barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som

enligt förordningen om sjömansskatt

utgör inkomst ombord.

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig---allmänt

barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som

enligt förordningen om sjömansskatt

utgör inkomst ombord;

kontantunderstöd, som utgives av

arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 19 § se 1958:296 samt av anvisningarna till 19 § se 1956: 88.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp--

— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik
tig

intäkt.

Bestämmelsen att — — — sistnämnda

lag.

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp--

— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik
tig

intäkt.

Bestämmelsen att — — — sistnämnda

lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag

från stat eller kommun, vilka

enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig

myndighet meddelade bestämmelser

utgå, i samband med utbildning

eller omskolning, till arbetslösa och

partiellt arbetsföra samt med dem i

fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för

år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 10 § uppbördsförordningen den 5 juni 19531

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10 §.

Preliminär A-skatt —--kost
nadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för:

a) folkpension enligt lagen om

folkpensionering;

b) bidrag enligt--— — av kropps
skada

;

e) kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag

av statsmedel;

1 Senaste lydelse av 10 § se 1954: 340.

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Preliminär A-skatt---kost
nadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för:

a) folkpension enligt lagen om

folkpensionering, där ej annat följer

av förordnande enligt 3 § 3 mom.;

b) bidrag enligt---av kropps
skada;
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

(Nuvarande lydelse)

f) tillskott och bidrag enligt lagen

om kommunala pensionstillskott

m. m.; eller

g) sådan pension, livränta eller

annan skattepliktig ersättning från

försäkringsanstalt, som uppgår till

högst t 500 kronor för år.

Då lön---nämnda ersättning.

Preliminär A-skatt---i kon
kurs.

(Föreslagen lydelse)

e) tillskott och bidrag enligt lagen

om kommunala pensionstillskott

m. m.; eller

f) sådan pension, livränta eller annan

skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst

1 500 kronor för år.

Då lön---nämnda ersättning.

Preliminär A-skatt---i kon
kurs.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I de i anledning av propositionen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade

likalydande motionerna 1:476 av herrar Ferdinand Nilsson och Jonasson

samt 11:582 av herr Onsjö har hemställts, »att riksdagen måtte

avslå förslaget i proposition nr 153 om generell skattefrihet för av arbetslöshetsnämnd

med bidrag av statsmedel utbetalat kontantunderstöd;

att riksdagen måtte uttala att arbetslösa med låg skattekraft måtte efter

prövning enligt kommunalskattelagens bestämmelser om extra avdrag vid

nedsatt skattekraft erhålla erforderlig skattelindring; samt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd».

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 53 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstriksdag uppskjuta behandlingen

av föreliggande proposition och motioner.

Beträffande vad som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 1:476.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 4—5.

Beskattningen av understöd av allmänna medel vid arbetslöshet, s. 5—19.

Beskattningen av vissa utbildningsbidrag, s. 19—31. I

I de förevarande motionerna 1:476 och 11:582 redogöres för

innehållet i vissa remissyttranden över förslaget i departementspromemorian

om skattefrihet för de av arbetslöshetsnämnderna utbetalade kontant*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

understöden. Det framhålles i motionerna att förslaget varit föremål för

olika omdömen under remissbehandlingen. Från flera håll har uttalats att

frågan praktiskt sammanhänger med beskattningen av andra sociala bidrag

och dessutom har en avsevärd principiell innebörd. Man har sålunda gjort

gällande att den kräver en omfattande utredning av annat slag än som i

promemorian presterats. Såväl kammarrätten som riksskattenämnden har

gentemot förslaget anfört skäl hänförliga till principen om rättvisa och likformighet

i beskattningen. Bl. a. påpekas att en mycket stor grupp personer

beskattas för inkomster som icke överstiger de särskilda bidragen.

Departementschefen fäster emellertid föga avseende vid sistnämnda synpunkt.

Han gör helt enkelt den generella anmärkningen, att storleken av

en inkomst i ifrågavarande inkomstläge icke är någon pålitlig mätare av

den skattskyldiges skattekraft — något som i så fall torde gälla om både

arbetslösa och andra. I andra sammanhang har departementschefen uttalat

något varierande omdömen angående vilken omfattning arbetslösheten kan

komma att få under överskådlig tid. I sin mån synes det som om därmed

sammanhängande förhållanden påverkat besluten om uppskov med fastställande

av budgeten samt rörande omsättningsskattens eventuella roll som

dämpare av en snart nog möjlig överkonjunktur. I här föreliggande proposition

synes det emellertid vara förestående perioder av långtidsarbetslöshet.

Detta perspektiv synes även ha påverkat både proposition och vissa

remissyttranden i riktning att det skulle vara nödvändigt att med bortseende

från principiella synpunkter och grundligare utredningar raskt komma

till beslut.

Den mot förslaget riktade kritiken bemötes väsentligen genom hänvisning

till situationen för de årsarbetslösa, ev. med en bitanke på dem som

även året efter beskattningsåret, d. v. s. då skatten erlägges, har sin skatteförmåga

väsentligen nedsatt. Statsmakterna är emellertid så starkt inriktade

på alt om möjligt trygga sysselsättningen, att det förefaller föga troligt

att en under år fortgående arbetslöshet skulle under så lång tid mötas

med kontantunderstöd. Även om tiderna skulle i viss utsträckning försämras

— vilket motsäges av andra prognoser — förefaller det som om de huvudsakliga

åtgärderna mot arbetslösheten skulle bli av annan art. Men då

blir läget också ett annat än det som angivits i propositionen. Under sådana

förhållanden torde man inte sakna tid att upptaga hela det stora problemet

om de sociala bidragens beskattning till lösning och vidare bör man kunna

tänka sig en provisorisk lösning av det här närmast berörda problemet genom

en behovsprövning och skattelindring åt vederbörande i erforderlig

utsträckning på grundval av kommunalskattelagens bestämmelser om extra

avdrag vid nedsatt skatteförmåga.

Enligt kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och

statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet kan under vissa förutsättningar

arbetslös erhålla kontantunderstöd i form av dagunderstöd och hyreshjälp.

Det ankommer på vederbörande kommun att fastställa understödets stor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

5

lek men för dagunderstöd gäller vissa maximibelopp, för närvarande 16

kronor per dag för familjeförsörjare och 12 kronor per dag för ensamstående.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen

utgår dagunderstöden i storstäderna i allmänhet med maximibeloppen.

Genomsnittsbeloppet för riket under år 1958 var dock betydligt lägre eller

11 kronor 96 öre per dag och under år 1957 11 kronor 36 öre per dag. Från

arbetsmarknadsstyrelsen har vidare upplysts att 13 kommuner i riket under

september 1959 bedrev kontantunderstödsverksamhet. Tidigare under

året har vissa månader högst ett sextiotal kommuner utgivit kontantunderstöd.

Totalkostnaden för riket för nu ifrågavarande verksamhet under år

1958 var 6 milj. kronor, varav statsbidrag 1,6 milj. kronor, och under är

1957 2,5 milj. kronor, varav statsbidrag 550 000 kronor.

Som jämförelse må nämnas att ersättning vid arbetslöshet enligt förordningen

den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor utges

dels som s. k. daghjälp och dels som s. k. familjetillägg till daghjälpen.

Daghjälpens belopp bestämmes av vederbörande kassa. Den får dock enligt

förordningen inte överstiga 20 kronor. Från arbetsmarknadsstyrelsen har

inhämtats att flertalet arbetslöshetskassor fastställt ett daghjälpsbelopp av

ca 16 kronor. Under år 1958 utgick daghjälpen med ett genomsnittsbelopp

för rikets samtliga kassor av 15 kronor 61 öre. Familjetillägg utgår dels som

barntillägg med 1 krona 50 öre om dagen för varje barn och dels som

maketillägg med 2 kronor om dagen.

Arbetslöshetskassorna utbetalade under år 1958 140 milj. kronor i ersättning

på grund av arbetslöshet, därav statsbidraget utgjorde 91 milj.

kronor.

Utskottet

Den förevarande propositionen behandlar frågan om beskattningen av

kontantunderstöd, som utges av kommunala arbetslöshetsnämnder med

bidrag av statsmedel, och frågan om beskattning av s. k. utbildningsbidrag

av allmänna medel till arbetslösa och partiellt arbetsföra in. fl.

Vad först beträffar understöden må erinras om att kontanthjälp vid arbetslöshet

för närvarande lämnas dels i form av ersättning till försäkringstagare

i den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och dels

i form av understöd som utbetalas av kommunerna. De av kommunerna utgivna

understöden utgår antingen från särskilt tillsatta arbetslöshetsnämnder

i form av kontanta understöd, därvid statligt bidrag utgår, eller — i

kommuner som saknar arbetslöshetsnämnder — såsom socialhjälp. Beträffande

beskattningen av de olika ersättningarna gäller att vad som utbetalas

på grund av arbetslöshetsförsäkring inte räknas som skattepliktig

intäkt. Häremot svarar att premie för sådan försäkring principiellt inte

är avdragsgill vid beskattningen. Avdrag kan ifrågakomma endast i den

mån premiebeloppet inrymmes under det s. k. sociala avdraget för försäkringsavgifter.

Socialhjälp är enligt särskilt lagstadgande likaledes fritagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

från beskattning. Beträffande de kontanta arbetslöshetsunderstöden finns

intet stadgande om skattefrihet. Frågan om beskattningen av sådana understöd

har lösts genom avgörande i praxis, därvid understöden ansetts vara

att hänföra till skattepliktig inkomst.

I propositionen föreslås ett tillägg till 19 § kommunalskattelagen av innebörd

att de kontanta arbetslöshetsunderstöden befrias från beskattning.

Härigenom skulle samtliga ovannämnda understöd till arbetslösa bli skattefria,

och således beskattningen inte längre vara beroende av i vilken form

understöden åtnjutits.

I de likalydande motionerna 1:476 och 11:582 har yrkats avslag å propositionen

i denna del. Motionärerna anser att riksdagen bör uttala att arbetslösa

med låg skattekraft skall erhålla erforderlig skattelindring efter

beskattningsnämnds prövning enligt kommunalskattelagens regler om extra

avdrag vid väsentligt nedsatt skatteförmåga. Till stöd för yrkandet framhålles

bl. a. att de kontanta arbetslöshetsunderstöden är att anse som ersättning

för förlorad arbetsförtjänst och att därför principiellt sett understöden

borde vara underkastade skatteplikt.

Enligt utskottets mening ger den skilda behandlingen i beskattningshänseende

av olika ersättningsformer vid arbetslöshet i praktiken egendomliga

och för understödstagarna svårförståeliga resultat. Så t. ex. kan det inträffa

att en person med långvarig arbetslöshet först uppbär skattefri försäkringsersättning

och därefter — sedan arbetslösheten pågått så länge att

han blivit utförsäkrad, vilket vanligen inträffar efter 4-—5 månader — från

kommunerna erhåller kontantunderstöd, som är underkastat beskattning.

Att ersättningen på detta sätt ändrar karaktär i beskattningshänseende

efter längre tids arbetslöshet framstår såsom särskilt stötande med hänsyn

till att det skattepliktiga ersättningsbeloppet vanligen är mindre än det

skattefria. Det må även påpekas att de nuvarande bestämmelserna medför

den konsekvensen att understödstagare i en kommun med arbetslöshetsnämnd

beskattas för mottagna kontantunderstöd, medan understödstagare

i t. ex. en grannkommun, som saknar sådan nämnd, undgår beskattning för

erhållen kommunal hjälp, vilken dessutom vanligen till beloppet överstiger

kontantunderstöden.

Utskottet vill vidare erinra om att kontantunderstöden är avpassade för

att täcka den arbetslöses oundgängliga levnadskostnader och att beloppens

storlek inte medger uttagande av skatt, om understöden skall kunna fylla

sin uppgift. Detta förhållande har också föranlett att preliminär skatt enligt

uttryckligt stadgande i uppbördsförordningen inte skall uttas för kontantunderstöden.

Det kan med hänsyn härtill påstås att lagstiftaren redan

i viss utsträckning accepterat uppfattningen att kontantunderstöden saknar

skattekraft.

Motionärerna har förordat att riksdagen i stället för att besluta skattefrihet

skulle uttala att arbetslösa med låg skattekraft skulle medges extra

avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt kommunalskattelagens bestämmelser

härom. Enligt utskottets mening uppnår man emellertid inte det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959 7

resultat, som bör eftersträvas, enbart genom en utsträckning av de nuvarande

bestämmelserna om extra avdrag. Härför erfordras också föreskrift

om särskilda bedömningsgrunder för de arbetslösa. Såsom departementschefen

närmare utvecklat kan emellertid så utformade bestämmelser inte

förväntas fungera tillfredsställande. Alternativet med hel skattefrihet för

kontantunderstöden är ur taxerings- och uppbördssynpunkt utan tvivel att

föredra. Det bör i detta sammanhang påpekas att skattefrihet för kontantunderstöden

ligger i linje med strävandena att åstadkomma största möjliga

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för de skattskyldiga.

Genom att preliminär skatt inte uttas kommer nämligen den skatt

kontantunderstöden föranleder till synes först i den slutliga skatten.

Utskottet är väl medvetet om att mot ett fritagande av de kontanta arbetslöshetsunderstöden

från beskattning talar att ersättning för mistad arbetsförtjänst

principiellt är skattepliktig inkomst. Det bör emellertid ihågkommas

att vissa avsteg från denna princip redan tidigare gjorts i skattelagstiftningen,

och utskottet anser att inte heller i förevarande fråga de

principiella betänkligheterna ensamma bör vara avgörande vid bedömandet.

Mot desamma bör ställas de skäl av social och praktisk natur som motiverar

skattefrihet och vilka utskottet i det föregående sökt belysa. Enligt

utskottets bedömande medför skattefrihet för kontantunderstöden så stora

fördelar ur sociala och praktiska synpunkter att man bör kunna göra det

speciella undantag från beskattningsprinciperna, varom här är fråga. Utskottet

tillstyrker med hänvisning till det anförda propositionen i förevarande

del.

Det är givetvis angeläget att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen inte

göres mindre lockande genom att likvärdig ersättning i annan form utgår

till de arbetslösa utan särskilt bidrag från deras sida. Om kontantunderstöden

i enlighet med vad utskottet tillstyrkt göres skattefria bör därför vid

en eventuell omprövning av understödsbeloppens storlek hänsyn tas till

deras förändrade karaktär i beskattningshänseende.

I motionerna yrkas även skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd.

Utskottet vill inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler

på detta område ur vissa synpunkter kan vara motiverad. Emellertid

utgår utskottet från att Kungl. Maj :t har uppmärksamheten riktad på

frågan och att åtgärder för att åstadkomma största möjliga likformighet i

fråga om de sociala understödens och bidragens beskattning efter hand vidtas.

Utskottet anser därför anledning inte föreligga för riksdagen att hos

Kungl. Maj :t begära särskild utredning i ämnet.

De förevarande motionerna avstyrkes således av utskottet.

Vad angår propositionens förslag om skattefrihet för utbildningsbidrag

till vissa arbetslösa och partiellt arbetsföra har utskottet ingen erinran och

tillstyrker således detsamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 153,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); samt

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändrad lydelse av 10 § uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272);

B) att de likalydande motionerna I: 476 av herrar Ferdinand

Nilsson och Jonasson samt II: 582 av herr Onsjö måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 3 november 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Möller och

Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt i

Aspabruk, Nilsson i Svalöv*, Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Gustafson

i Göteborg, Larsson i Luttra*, och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Mattsson, Nilsson i Svalöv,

Magnusson i Borås och Larsson i Luttra, vilka under hänvisning till innehållet

i de likalydande motionerna I: 476 av herrar Ferdinand Nilsson och

Jonasson samt II: 582 av herr Onsjö ansett att utskottet under Al) och 2)

bort hemställa,

A) att riksdagen måtte,med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 476 av herrar Ferdinand Nilsson och Jonasson samt II:

582 av herr Onsjö,

1) för sin del antaga följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959 9

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp---influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan-----skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att---sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt

av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå,

i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra

samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för

år 1959 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lijdelse av 10 § uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 10 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Preliminär A-skatt----kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå för:

a) folkpension enligt lagen om folkpensionering, där ej annat följer av

förordnande enligt 3 § 3 mom.;

b) bidrag enligt---för år.

Då lön----nämnda ersättning.

Preliminär A-skatt---i konkurs.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 57

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

II) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elof sson, Söderquist, Mattsson, Nilsson

i Svalöv, Kollberg, Magnusson i Borås och Larsson i Luttra, vilka ansett

att utskottet under B bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 476 av herrar Ferdinand Nilsson och Jonasson samt

II: 582 av herr Onsjö måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning av frågan om de sociala förmånernas beskattning

i hela dess vidd; samt

2) att de likalydande motionerna 1:476 av herrar Ferdinand

Nilsson och Jonasson samt II: 582 av herr Onsjö måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

III) av herr Gustafson i Göteborg.

590835 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:322 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om översyn av naturskyddslagen m. in. a1 i texten