Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

1959-11-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:58, Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

1

Nr 58

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss reformering av avskrivningsreglerna i

fråga om byggnad, som ingår i rörelse.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, avutskottet

till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 287 av herr Gustaf Henry Hansson samt

II: 357 av herrar Darlin och Magnusson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t efter företagen

utredning måtte förelägga riksdagen förslag till sådan ändring av bestämmelserna

om värdeminskningsavdrag för byggnad som ingår i rörelse

att förhållandevis större avdrag får göras under de första åren efter det

byggnaden uppförts»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 288 av herr Aastrup m. fl. och II: 358 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om utredning i syfte att anpassa beskattningsreglerna i fråga

om värdeminskningsavdrag i byggnader, som ingår i rörelse, så att större

värdeminskningsavdrag kan göras under de första åren efter uppförandet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 357 samt vad angår yrkandet i motionerna

I: 288 och II: 358 till motionen II: 370.

Avdrag för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas

i ägarens rörelse, får i princip åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen. I vissa särskilda fall får emellertid

byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under det år, då utgiften för

byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga är om rent

tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utred
1

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

ningen i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen

i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu inte

ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde. Värdet

av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får

nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning

å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad till

räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte. I fråga

om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen

visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts särskilt

maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad fastställda

bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier

måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.

I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner

m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt

stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag

för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å

anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller inte

bedömes sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid försäljning

av fast egendom.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avskrivning å byggnad i rörelse

behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess betänkande med

förslag till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954: 19). Det spörsmål, till

vilket kommittén närmast hade att taga ställning, var om den gällande lagstiftningen

kunde anses medge tillräckliga avdrag för värdeminskningen.

I fråga om byggnader var det enligt kommitténs uppfattning med hänsyn

till att det i regel gällde mycket stora och långvariga investeringar motiverat,

att kostnaden fördelades över en betydligt längre period än när det

gällde maskiner och inventarier. Någon form av bunden avskrivning måste

med hänsyn härtill komma till användning. Annan mening härom hade

inte heller yppats inom kommittén. Det spörsmål som diskuterats hänförde

sig väsentligen till frågan huruvida avskrivningen skulle beräknas på annat

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

värde än anskaffningskostnaden och om i praxis använda procenttal för

avskrivningens beräkning kunde anses till fyllest.

Sedan kommittén på anförda skäl avvisat tanken att avskrivningen skulle

få beräknas å återanskaffningsvärdet, berörde kommittén frågan om de

procentsatser efter vilka avskrivningarna borde beräknas. Det kunde därvid

uppmärksammas att en högre avskrivningsprocent i sin mån kunde anses

innefatta ett efterkommande av önskemålet om visst hänsynstagande till

ökade återanskaffningskostnader. I överensstämmelse med de överväganden,

som gjordes i samband med 1938 års lagstiftning, fann kommittén att även

vid en uppmjukning av avskrivningsreglerna i form av höjda procentsatser

inkomstbegreppet måste utvidgas till att omfatta åtminstone de vid avyttring

återbekomna tidigare åtnjutna värdeminskningsavdragen. Mycket starka

skäl talade mot en sådan utvidgning av inkomstbegreppet, som avvisades

bl. a. med hänvisning till de svårlösta spörsmål, som var förenade med en

lagstiftning av sådan innebörd.

Även om det skulle vara möjligt att lösa frågan om utvidgning av inkomstbegreppet,

måste likväl en verklig uppmjukning av avskrivningsreglerna

för byggnader i form av väsentligt högre procenttal för avskrivningens

beräkning föranleda invändningar ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det kunde

anmärkas att enligt den offentliga statistiken det år 1952 taxerade byggnadsvärdet

för svenska aktiebolag tillhöriga fastigheter utgjorde ca 9 miljarder

kronor. Någon motsvarande uppgift beträffande ekonomiska föreningar

fanns ej. Om man bortsåg från att avskrivningen ofta i stället grundades

på den i många fall högre anskaffningskostnaden och om man räknade med

en årlig avskrivning med 2 procent erhölles ett sammanlagt värdeminskningsavdrag

av ca 180 miljoner kronor. Om man tänkte sig ett stadgande av

innebörd att värdeminskningsavdraget skulle få beräknas efter ett dubbelt

så högt procenttal skulle följaktligen avskrivningsbeloppen öka med likaledes

ca 180 miljoner kronor. Väl skulle en friare avskrivning å byggnader

än för närvarande möjligen inte i och för sig stimulera till ökade investeringar

just i byggnader under högkonjunktur, men de genom ökade avskrivningar

i företagen kvarhållna vinstmedlen, som med hänsyn till de stora

värden, det var fråga om, uppenbarligen blev mycket betydande, skulle stå

till företagens fria disposition för andra investeringar. Följaktligen talade

även de särskilda synpunkter, som kommittén hade att iakttaga, för ett bibehållande

av nu gällande grunder för värdeminskningsavdrag å byggnader.

Vid bedömningen av frågan om avskrivning å byggnader torde därjämte

böra beaktas, att den av kommittén föreslagna lagstiftningen om investeringsfonder

skulle komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till

avskrivningsreglerna främst när det gällde byggnader. Företagen kunde genom

att utnyttja investeringsfonderna göra omedelbara avskrivningar på

byggnader till betydande belopp.

Ytterligare anförde företagsbeskattningskominittén följande.

I valet mellan en uppmjukning av avskrivningsreglerna för byggnader

och en ökad stimulans till avsättningar till investeringsfonder är det senare

självfallet att föredraga ur konjunkturpolitisk synpunkt. Då investerings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

fonderna delvis utgör ett komplement till avskrivningsreglerna, bör uppmärksammas

att en mera väsentlig uppmjukning av de för byggnader gällande

avskrivningsreglerna måste antagas minska företagens intresse för

avsättning till investeringsfonder. Investeringsfonderna i deras tilltänkta

utformning har av kommittén bedömts såsom varande det inom beskattningsområdet

enda mera verksamma medlet för en stimulans till investeringar

i lågkonjunktur. Även från denna synpunkt kan följaktligen invändningar

riktas mot en mera väsentlig uppmjukning av avskrivningsreglerna

för byggnader.

På anförda skäl kan kommittén inte förorda ändrade grunder för beräkning

av värdeminskningsavdrag å byggnad. Emellertid finner kommittén

angeläget att i praxis sådana värdeminskningsavdrag medges, som betingas

av byggnadernas ekonomiska livslängd. Från näringslivets sida har

gång efter annan invänts att så inte alltid är fallet. Väl har av kommittén

gjorda förfrågningar hos taxeringsmyndigheterna givit vid handen att utrangeringsavdrag

mera sällan yrkas. Denna omständighet kan emellertid

sammanhänga antingen med att en i huvudsak uttjänad byggnad inte utrangeras

utan i stället säljes Lill lågt pris, varvid något utrangeringsavdrag

merendels ej ifrågakommer, eller — och detta är måhända ett vanligare

fall — att möjlighet inte förelegat att förete utredning, som styrker rätt till

utrangeringsavdrag.

Kommittén kan inte helt frigöra sig från uppfattningen att -— även om

praxis under senare år i vissa fall medgivit större avdrag än tidigare —

det förhållandet alltjämt föreligger, att vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets

storlek tillräcklig hänsyn inte tages till att en byggnads

ekonomiska livslängd med hänsyn till teknikens snabba utveckling och produktionens

därav betingade omläggning ofta väsentligt understiger den

fysiska livslängden. Kommittén vill med hänsyn härtill förorda att en viss

omredigering göres av bestämmelsen i punkt 7 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen, varigenom tydligare markeras den vikt som bör fästas

vid den ekonomiska livslängden, när det gäller att fastställa skälig avskrivningsprocent.

Kommitténs förslag i sistnämnda avseende genomfördes vid 1955 års

riksdag.

I detta sammanhang kan nämnas, att regeringsrätten i utslag den 8 oktober

1958 (RÅ 1958 ref. 49) med hänsyn till verkstadsbyggnads beräkneliga

ekonomiska varaktighetstid medgivit avdrag för värdeminskning å densamma

med 3 procent av anskaffningsvärdet.

I Danmark och Norge har reglerna om värdeminskningsavdrag å byggnad

år 1957 ändrats i en för de skattskyldiga förmånlig riktning. Danmark har

sedan länge haft avskrivningsregler för byggnader som medgivit en väsentligt

större avskrivning under byggnadens första år än senare, medan de

norska reglerna härvidlag tidigare varit i huvudsak överensstämmande med

de svenska. 1957 års ändringar innebar att de norska reglerna i viss mån

närmade sig det danska systemet vad gäller värdeminskningsavdrag å byggnader.

I Danmark markerades ytterligare förskjutningen i värdeminskningsavdragen

mot byggnadernas tidigare skede. Följande tablå ger eu översiktlig

jämförelse av avskrivningsreglerna i fråga om industribyggnader i Danmark

och Norge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

Värdeminskning savdrag å byggnad vid engångsinvestering

Avskrivningsbelopp på byggnader i procent av anskaffningsvärde

År Danmark Norge

1_4................ 12,5 3,75

5 .................. 2,5 3,75

6—24 .............. 2,5 2,50

25—37 .............. 0,0 2,50

38 .................. 0,0 1,25

De norska reglerna medger dessutom initialavskrivningar vid investeringar

över en viss storlek.

Yrkanden av samma innebörd som i nu förevarande motioner framställdes

jämväl vid 1958 års A-riksdag i de då väckta motionerna 1:255 och

II: 323. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 framhöll bevillningsutskottet

bl. a. att den fråga, som upptagits i motionerna, endast utgjorde

en del av det komplex beskattningsregler, som brukar sammanfattas under

benämningen företagsbeskattningen. Reglerna om företagsbeskattningen var

föremål för en genomgripande omdaning vid 1955 års riksdag, och de regler,

som därvid antogs, hade ännu inte börjat tillämpas i full utsträckning. I

samband därmed var även frågan om ändrade avskrivningsregler beträffande

byggnader föremål för riksdagens uppmärksamhet, och en viss ändring

av bestämmelserna vidtogs i avsikt att tydligare markera den vikt som borde

fästas vid den ekonomiska livslängden, när det gällde att fastställa skälig

avskrivningsprocent. Däremot ansåg riksdagen ytterligare uppmjukningar i

bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för byggnader inte böra ifrågakomma.

Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möjligheter för företagen

att göra avsättningar till investeringsfonder, vilka avsågs komma att utgöra

ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst när det gäller

byggnader. Då 1955 års lagstiftning endast gällt en kort tid och i vissa

hänseenden ännu inte trätt i kraft, ställde det sig svårt att få en tillförlitlig

bild av dess verkningar. Innan närmare erfarenhet vunnits av 1955 års

lagstiftning på detta område, var det likaså svårt att bilda sig en uppfattning

om behovet av vidgade avskrivningsmöjligheter å byggnader i rörelse. En

ändring av reglerna om värdeminskningsavdrag i den riktning motionärerna

åsyftat medförde att de skattskyldiga bereddes möjligheter att uppskjuta

beskattningen helt eller delvis åren efter det en nybyggnad vidtagits.

Härigenom skulle skapas nya möjligheter till s. k. förtäckt resultatutjämning.

Med hänsyn härtill borde frågan även bedömas ur denna synpunkt.

Det var därvid att märka att frågan om införande av rätt till s. k. öppen

förlustutjämning och s. k. öppen resultatutjämning för det dåvarande var

föremål för utredning av 1957 års skatteutredning. Enligt utskottets mening

var det sannolikt att frågan om införande av rätt till en snabbare avskriv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

ning av byggnader skulle komma i ett delvis annat läge, om möjligheter

infördes till öppen resultatutjämning. Man borde därför enligt utskottets

mening avvakta resultatet av 1957 års skatteutrednings arbete. Utskottet

kunde således inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna I: 287 och II: 357 betonas angelägenheten av att få avskrivningsbestämmelser

av i princip samma innehåll som i våra grannländer. Särskilt

för nystartade rörelser föreligger speciella behov av likvida medel. En

högre avskrivning under de allra första åren torde också motsvara den verkliga

värdeminskningen. Det erinras vidare om att de i fråga om maskiner

och inventarier i rörelse gällande avskrivningsbestämmelserna i princip har

denna innebörd.

Motionärerna i motionerna I: 288 och II: 358 framhåller bl. a. att företagsekonomiska

skäl motiverar att avskrivningsreglerna utformas så, att en

högre avskrivningsprocent kan tillämpas under de första åren av byggnadens

livstid. I en tid då ökade krav kan väntas uppkomma på det svenska

näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet, bör en sådan anpassning

av våra beskattningsregler eftersträvas. De europeiska integrationsplanerna,

vilkas successiva förverkligande kan väntas inom en inte alltför avlägsen

framtid och som kommer att kräva ökad konkurrensförmåga av de svenska

företagen, inbjuder till förberedelseåtgärder även av här angiven innebörd.

I en politik som vill satsa mera på nya initiativ, expansion och ökat välstånd

genom gynnsammare villkor för produktionslivet hör de här åsyftade åtgärderna

naturligt hemma. Vidare pekar motionärerna på att en omkonstruktion

av avskrivningsreglerna på angivet sätt skulle ha betydelse för

företagens beredskap vid en konjunkturavmattning. Frågan har således även

sysselsättningspolitisk betydelse.

Utskottet

Enligt punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen får avdrag

för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas

i ägarens rörelse, i allmänhet endast åtnjutas i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Avdraget skall bestämmas till viss procent av byggnadens värde.

Till grund för beräkningen skall i princip läggas byggnadens anskaffningsvärde.

På grund av svårigheten att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

godtages i praxis en avskrivning å det under beskattningsåret gällande

taxerade byggnadsvärdet. Vid avvägningen av procentsatsens storlek

skall hänsyn tagas till såväl byggnadens fysiska som dess ekonomiska

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å fabriksbyggnader

vanligen medgivas med 2, i vissa fall 3 procent av anskaffningsvärdet.

Efter utredning kan dock högre avdrag få åtnjutas. Om värdeminskningsavdrag

å byggnad ett år inte kan utnyttjas vid taxeringen, får det —

i motsats till planenliga avdrag å maskiner och inventarier — icke förskjutas

till ett senare år. I fråga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959 7

vändas endast ett fåtal år, får bvggnadskostnaden i sin helhet avdragas det

år, då utgiften ägt rum.

I de förevarande motionerna hemställes om utredning i syfte att anpassa

beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader, som

ingår i rörelse, så att större avdrag får göras under de första åren efter uppförandet.

Till stöd för yrkandet åberopas att enligt de danska och norska

reglerna om avskrivning å byggnader större värdeminskningsavdrag medges

under en byggnads första år. I en tid, då ökade krav kan väntas uppkomma

på det svenska näringslivets konkurrensförmåga gentemot utlandet, bör

därför en liknande anpassning av våra beskattningsregler eftersträvas.

Det är enligt utskottets mening viktigt, att beskattningsreglerna utformas

på ett sådant sätt, att de främjar produktionsutvecklingen och underlättar

möjligheterna till en ur olika synpunkter önskvärd konsolidering av företagen.

I motionerna framhålles angelägenheten av att avskrivningsreglerna för

byggnad i rörelse i princip utformas på samma sätt som i Danmark och

Norge. Av den i den ovan lämnade redogörelsen intagna tablån över värdeminskningsavdrag

å industribyggnader i dessa länder framgår, att de danska

bestämmelserna medger full avskrivning under loppet av 24 år och att avdragens

samlade belopp är starkt förskjutna till byggnadens första fyra år,

då årlig avskrivning får ske med 12,5 procent av anskaffningsvärdet. De

norska reglerna tillåter avskrivning efter 3,75 procent under de första fem

åren men medger dessutom särskilda initialavskrivningar vid investeringar

över viss storlek. Det kan vidare nämnas, att i Finland avskrivning tillåtes

å fabriksbyggnader av trä med 5 procent och å byggnader av sten med 2,5

procent av anskaffningsvärdet. Fabriksbyggnad, som tagits i bruk år 1958

eller därefter, får dock avskrivas med sammanlagt 30 procent av anskaffningsvärdet

under de första fyra åren.

Det planerade ekonomiska samarbetet i Europa kommer otvivelaktigt att

kräva ökad konkurrensförmåga av de svenska företagen. Det är mot bakgrunden

härav angeläget, att beskattningsreglerna i största möjliga utsträckning

utformas så att de stärker vår konkurrenskraft.

I samband med 1955 års ändringar av företagsbeskattningsreglerna gjordes

en omredigering av författningstexten rörande avskrivning å byggnader

i rörelse i syfte att tydligare markera den vikt, som vid avvägningen av

avskrivningsprocentens storlek bör fästas vid byggnadens ekonomiska livslängd.

Det torde vara fullt befogat att antaga, att en byggnads värde under

de första åren efter uppförandet sjunker avsevärt snabbare än senare. En

lineär avskrivningsmetod med enhetlig årlig avskrivningsprocent återspeglar

emellertid inte denna faktiska minskning i byggnadens värde. Det är därför

av företagsekonomiska skäl motiverat, att avskrivningsreglerna för byggnad

utformas på liknande sätt som i våra nordiska grannländer, där såsom

ovan nämnts en större initialavskrivning tillåtes under de första åren efter

byggnadens uppförande. Denna princip är för övrigt redan accepterad inom

den svenska beskattningsrätten vid räkenskapsenlig avskrivning å maski
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

ner och inventarier. En vidgad rätt till avskrivning å byggnader skulle dessutom

innefatta ett visst efterkommande av önskemålet om hänsynstagande

till de starkt ökade återanskaffningskostnaderna. I detta sammanhang torde

böra erinras om att frågan om avdrag för värdeminskning av byggnader

i inkomstkällan jordbruksfastighet för närvarande är föremål för utredning

inom skattelagssakkunniga.

Mot bakgrunden härav synes det utskottet motiverat, att en utredning rörande

ändrade grunder för beräkning av värdeminskningsavdrag å byggnad

i rörelse kommer till stånd. Därvid bör självfallet beaktas det förändrade

läge, vari frågan kan komma, om möjligheter till öppen resultatutjämning

införes. Även de nuvarande reglerna om beskattning vid försäljning av fastighet

och om utrangeringsavdrag bör i samband därmed bli föremål för

överväganden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 287 av herr Gustaf Henry Hansson samt II: 357 av herrar

Darlin och Magnusson i Borås ävensom de likalydande motionerna

I: 288 av herr Aastrup m. fl. och II: 358 av herr Ohlin

m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

i syfte att anpassa beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag

å byggnader, som ingår i rörelse, så

att större värdeminskningsavdrag får göras under de första

åren efter uppförandet.

Stockholm den 3 november 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, Gustaf

Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Möller, Wärnberg och

Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt

i Aspabruk, Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Darlin,

Andersson i Essvik och Antonsson*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson, Jansson, fröken Ranmark, herrar

Möller, Wärnberg, Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard och Andersson i

Essvik, vilka ansett,

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 7 rad 11 upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1959

ifrån med orden »Det är» och slutar å s. 8 rad 13 uppifrån med orden »för

överväganden» bort ha följande lydelse:

»Yrkanden av enahanda innebörd som i de nu förevarande motionerna

framställdes även vid 1958 års A-riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 16 ansåg sig bevillningsutskottet inte kunna tillstyrka bifall

till utredningsyrkandet. Utskottet framhöll därvid bl. a., att de vid 1955 års

riksdag genomförda ändringarna i företagsbeskattningen medfört en viss

uppmjukning av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag å byggnader

1 rörelse i avsikt att tydligare markera den vikt, som bör fästas vid byggnadens

ekonomiska livslängd. Vidare anfördes att vidgade möjligheter införts

för företagen att göra avsättningar till investeringsfonder, vilka ansågs komma

att utgöra ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst

när det gäller byggnader. Innan närmare erfarenheter vunnits av 1955 års

lagstiftning var det enligt utskottets mening svårt att få någon uppfattning

om behovet av ökade avskrivningsmöjligheter å byggnader i rörelse. Utskottet

ansåg det vidare sannolikt, att frågan om införande av snabbare rätt till avskrivning

å byggnader skulle komma i ett delvis annat läge, om möjligheter

till öppen resultatutjämning infördes.

Utskottet kan helt ansluta sig till de uttalanden, som föregående års bevillningsutskott

gjorde i frågan. Därutöver vill utskottet framhålla, att enligt beslut

vid innevarande års riksdag vissa ändringar vidtagits i förordningen om

investeringsfonder för konjunkturutjämning, varigenom möjligheterna att

taga investeringsfonder i anspråk utvidgats. Således kan, då det är av synnerlig

vikt att viss investering igångsättes, Kungl. Maj :t efter ansökan medge

tillstånd till att investeringsfonder får tagas i anspråk för längre tid än två

år och att även framtida fondavsättningar får användas.

Utskottet vill vidare erinra om att därest byggnad, som användes i rörelse,

anskaffats för utnyttjande under en speciell konjunktur särskilt avdrag kan

medgivas för överpris eller merkostnad. Utrangeras eller nedrives i rörelse

använd byggnad, beträffande vilken den skattskyldige förebringar utredning

om anskaffningsvärdet och i beskattningsavseende åtnjuta värdeminskningsavdrag,

får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av

byggnadsmalerialier och dylikt i samband med utrangeringen eller rivningen.

Vid försäljning av byggnad, som icke är att anse som varulager i rörelse,

blir köpeskillingen inte beskattad i vidare mån än som följer av reglerna för

beskattning av realisationsvinst vid försäljning av fast egendom.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de föreliggande motionerna.»

dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:287 av herr Gustaf

Henry Hansson samt II: 357 av herrar Darlin och Magnusson

i Borås icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 28S av herr Aastrup

m. fl. och II: 358 av herr Ohlin m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 58

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.