Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955
1959-02-26 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:6, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
1
Nr 6
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 5 december 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 6, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Mot bakgrunden av vunna erfarenheter föreslås, bl. a. med tanke på vissa
långsiktiga investeringar, några ändringar i lagstiftningen om investeringsfonder.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning
Härigenom förordnas, att 4, 5, 11—13, 15, 17 och 22 §§ förordningen den
27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 9 § samma förordning
skall fogas ett nytt moment, benämnt 3 mom., av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §. 4 §.
Inbetalning av medel å konto för Inbetalning av medel å konto för
investering skall hos riksbanken hava investering skall hos riksbanken hava
verkställts senast den dag företaget verkställts under det beskattningsår,
1 Senaste lydelse av 4, 5 och 17 §§ se 1957:63.
1 Dihang till riksdagens protokoll 195''J. 7 samt. Nr 6
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
(Nuvarande lydelse)
jämlikt bestämmelserna i 34 § taxeringsförordningen
har att avlämna
allmän självdeklaration för det beskattningsår,
då avsättning till investeringsfond
skett.
5 §•
Ä konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det år varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget att efter
uppsägning hos riksbanken uttaga
högst trettio procent av det ursprungligen
inbetalta beloppet. Har sådant
uttag skett, åligger det riksbanken
att lämna underrättelse därom till
länsstyrelsen för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet. Särskild
underrättelse skall lämnas för
varje i 3 § angivet konto från vilket
uttag skett samt innehålla uppgift
om företagets namn och adress ävensom
det uttagna beloppets storlek.
9 §.
(Föreslagen lydelse)
för vilket avsättning till investeringsfond
skett, eller ock därefter men icke
senare än den dag företaget jämlikt
bestämmelserna i 34 § taxeringsförordningen
har att avlämna allmän
självdeklaration för nämnda beskattningsår.
5 §•
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22 §§.
Har uttag efter uppsägning skett, åligger
det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen för
att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek.
När medel utbetalas med stöd av
16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta
medel tagas i anspråk före senare insättningar.
9 §•
3 mom. Finnes det med hänsyn
till läget på arbetsmarknaden och övriga
förekommande omständigheter
vara av synnerlig vikt för det allmänna
att viss investering igångsättes,
äger Kungl. Maj:t på ansökan, med
avseende å längre tid än som kan ske
enligt 1 mom., besluta att investeringsfond
må tagas i anspråk för
sitt ändamål. Kungl. Maj:t må ock
under enahanda förutsättning meddela
preliminärt beslut att investeringsfond,
som framdeles avsättes,
må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Har sådant preliminärt beslut medde
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
3
(Nuvarande lydelse)
11 §•
Tager företag — ---nedan sägs:
investeringsfond för---bygg
nader;
samt
investeringsfond för rörelse:
a) för avskrivning--- — i rörel
sen;
b)
för avskrivning å maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under
beskattningsåret eller, vad angår fartyg,
anskaffats eller ombyggts under
samma år, dock att beträffande ombyggnad
av fartyg avskrivning må
ske med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för ombyggnaden;
c) för nedskrivning---med
givet;
samt
d) för kostnader---liknan
de
fyndighet.
Därest investeringsfond efter beslut
enligt 9 § 1 mom. fått tagas i anspråk
under flera på varandra följande beskattningsår
för ny-, till- eller ombyggnad
eller för underhållsarbeten å
byggnad samt ifrågavarande arbeten
pågått under flera av dessa år, må
företaget, under förutsättning att avdrag
för kostnaderna under de tidigare
åren icke redan skett, under det
sista året taga fonden i anspråk för
(Föreslagen lydelse)
lats och inkommer uppgift om investeringsfonden
enligt 27 §, skall arbetsmarknadsstyrelsen
meddela slutligt
beslut i enlighet med det preliminära
beslutet.
Beslut enligt första stycket må avse
högst sjuttiofem procent av sådana
vid tidpunken för beslutet kvarstående
fondmedel, beträffande vilka
beslut enligt 1 mom. icke meddelats,
och, såvitt avser framtida avsättningar,
sjuttiofem procent av dessa.
Belopp, som enligt beslutet må tagas
i anspråk, må vidare icke överstiga
sjuttiofem procent av kostnaderna
under den tid beslutet avser
för däri angivna investeringar eller
bidrag.
11 §•
Tager företag — ---- nedan sägs:
investeringsfond för---bygg
nader;
samt
investeringsfond för rörelse:
a) för avskrivning -----i rörel
sen;
b)
för avskrivning å maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under
beskattningsåret eller, vad angår fartyg,
anskaffats eller ombyggts under
samma år, dock att beträffande ombyggnad
av fartyg avskrivning må
ske med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för ombyggnaden, ävensom för
kostnader för reparation av fartyg;
c) för nedskrivning---med
givet;
samt
d) för kostnader---liknan
de
fyndighet.
Därest investeringsfond efter beslut
enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas i
anspråk under flera på varandra följande
beskattningsår för ny-, till- eller
ombyggnad eller för underhållsarbeten
å byggnad samt ifrågavarande
arbeten pågått under flera av dessa
år, må företaget, under förutsättning
att avdrag för kostnaderna under
de tidigare åren icke redan skett,
under det sista året taga fonden i an
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
(Nuvarande lydelse)
avskrivning å byggnaden eller för
täckande av underhållskostnaden
med högst ett belopp motsvarande de
uppkomna kostnaderna under de
ifrågavarande åren. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg
Kungl.
Maj :t må, — — — riket
tillverkar.
Vid tillämpning--— under be
skattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Kungl. Maj :t må meddela tillstånd
för företag, som verkställt avsättning
till investeringsfond för rörelse, att
taga fonden i anspråk för ändamål
som avses med investeringsfond för
skogsbruk.
13 §.
Kungl. Maj:t må, om särskilda skäl
därtill föreligga, medgiva att investeringsfond
för rörelse tages i anspråk
för avskrivning av kostnader
för vägarbete, anordnande av vattenoch
avloppsledningar, iordningställande
i övrigt av tomtområde för bebyggelse
samt liknande arbeten.
15 §.
Företag, som tagit investeringsfond
i anspråk jämlikt bestämmelserna i
denna förordning utan att fråga är
om fall som i 10 § sägs, må vid den
för taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt verkställda inkomstberäkningen
för beskattningsåret för
den förvärvskälla, varom fråga är,
åtnjuta ett extra avdrag (investeringsavdrag)
med belopp motsvarande
tio procent av vad sålunda tagits
i anspråk.
(Föreslagen lydelse)
språk för avskrivning å byggnaden eller
för täckande av underhållskostnaden
med högst ett belopp motsvarande
de uppkomna kostnaderna under
de ifrågavarande åren. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg
Kungl.
Maj :t må, — — — riket
tillverkar.
Vid tillämpning---under be
skattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Kungl. Maj:t må meddela tillstånd
för företag, som verkställt avsättning
till investeringsfond för rörelse, att
taga fonden i anspråk för ändamål
som avses med investeringsfond för
skogsbruk, så ock eljest för investering
i annan förvärvskälla än den, i
vilken avsättning skett.
13 §.
Arbetsmarknadsstyrelsen må, om
särskilda skäl därtill föreligga, medgiva
att investeringsfond för rörelse
tages i anspråk för avskrivning av
kostnader för vägarbete, anordnande
av vatten- och avloppsledningar, iordningställande
i övrigt av tomtområde
för bebyggelse samt liknande arbeten.
I fall som avses i 9 § 3 mom.
skall dock fråga som nu sagts prövas
av Kungl. Maj:t.
15 §.
Företag, som tagit investeringsfond
i anspråk jämlikt bestämmelserna
i denna förordning utan att
fråga är om fall som i 9 § 3 mom. eller
10 § sägs, må vid den för taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt
verkställda inkomstberäkningen
för beskattningsåret för den förvärvskälla,
varom fråga är, åtnjuta
ett extra avdrag (investeringsavdrag)
med belopp motsvarande tio procent
av vad sålunda tagits i anspråk.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr (1 år 1959
(Nuvarande lijdelse)
17 §.
Har arbetsmarknadsstyrelsen —
---- vederbörande taxeringsmyndighet.
Har förordnats---— i anspråk.
Underrättelse som enligt ovan ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen
skall innehålla uppgift om år för
vilka investeringsfond skall tagas i
anspråk samt, därest medgivandet
avser investering för visst ändamål,
uppgift härom.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
enligt taxering, som vunnit taga
kraft, återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av
företaget, förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke tidigare
återgått till företaget.
(Föreslagen tgdelse)
17 §.
Har arbetsmarknadsstyrelsen ■—
--vederbörande taxeringsmyndighet.
Har förordnats--— i anspråk.
Underrättelse som enligt ovan ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen
skall innehålla uppgift om år för vilka
investeringsfond skall tagas i anspråk
samt, därest medgivandet avser
investering för visst ändamål,
uppgift härom ävensom uppgift huruvida
investeringsavdrag enligt 15 §
skall åtnjutas.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke tidigare
återgått till företaget. Förordnande
som nu sagts må ej utan medgivande
av vederbörande taxeringsintendent
meddelas förrän taxeringen
vunnit laga kraft.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Därvid skall iakttagas följande.
1. I stället för vad som stadgas i sista stycket av övergångsbestämmelserna
till förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) skall, beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond
och investeringsfond, som bildats före ikraftträdandet
av nämnda förordning, utöver vad som framgår av sagda övergångsbestämmelser
i övrigt, gälla
att fonden må efter av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd tagas i anspråk
för ändamål, som avses med investeringsfond för skogsbruk enligt förordningen
den 27 maj 1955 (nr 256), så ock eljest för investering i annan förvärvskälla
än den i vilken avsättning skett,
att bestämmelserna i 9 § 3 mom., 11 § andra stycket, 15 § samt 17 § sista
stycket förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i deras lydelse enligt denna
förordning skola äga motsvarande tillämpning,
att fond för byggnader får tagas i anspråk för samtliga i 11 § första stycket
vid a) förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) angivna ändamål,
att fond för inventarier får tagas i anspråk för samtliga i 11 § första stycket
vid b) förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna förordning
angivna ändamål samt
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
att befogenhet, som enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 2 maj
1947 (nr 174) tillkommer Kungl. Maj:t i stället skall, utom i fall som avses
i 9 § 3 mom. förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna
förordning, tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.
2. Denna förordning skall icke äga tillämpning i fråga om 1959 års taxering
eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 279 av herr Danmans och II: 351 av herr
Setlerberg i Vilslte-Kleva, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga det i
proposition nr 6 framlagda förslaget till förordning angående ändring i förordningen
den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
med de ändringarna, att 5 § samt p. 2) av övergångsbestämmelserna
erhåller följande lydelse:
5 §■
A konto----22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget att efter uppsägning hos riksbanken uttaga
högst femtio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet eller, i förekommande
fall, av vad därav återstår efter återbetalning enligt 18 §. Det belopp
som sålunda ifrågakommer till uttag efter uppsägning skall minskas
med vad som må hava återbetalats med stöd av 16 och 22 §§. Har uttag
efter uppsägning skett, åligger det riksbanken att lämna underrättelse därom
till länsstyrelsen för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse skall lämnas för varje i 3 § angivet konto från vilket
uttag skett samt innehålla uppgift om företagets namn och adress ävensom
det uttagna beloppets storlek.
När medel utbetalas med stöd av 16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta medel
tagas i anspråk före senare insättningar.
2. Denna förordning skall icke — utom i vad den avser 5 § — äga tillämpning
i fråga om 1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering för år 1959
eller tidigare år.
2) de likalydande motionerna I: 380 av herrar Ebbe Ohlsson och Per-Olof
Hanson samt II: 455 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts,
»1. att riksdagen i syfte att stärka den sysselsättningsfrämjande effekten
av investeringsfonderna för konjunkturutjämning måtte med ändring av vad
Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 6 besluta, att medel som avsatts till
investeringsfond skall få tagas i anspråk för långsiktiga investeringar utan
den av departementschefen föreslagna begränsningen — högst 75 procent av
avsatt belopp — och med bibehållande av rätten till investeringsavdrag,
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
»
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
7
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 351 och II: 455.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Under nu rådande svårigheter att upprätthålla den fulla sysselsättningen
har investeringsfonder för konjunkturutjämning i betydande utsträckning
kunnat efter vederbörligt tillstånd från arbetsmarknadsstyrelsen tagas i anspråk
för sitt ändamål. I samband därmed har aktualiserats fråga om att
komplettera bestämmelserna på området i syfte att främja mera långsiktiga
investeringar. I propositionen upptages denna fråga och i samband därmed
föreslås vissa andra jämkningar som föranletts av vunna erfarenheter.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen liärutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Gällande bestämmelser in. in., s. 7—10.
Departementschefen, s. 10—20.
Av innehållet i de föreliggande motionerna torde här få
återges följande.
I de likalgdande motionerna I: 380 och II: 455 säger sig motionärerna
inte dela departementschefens uppfattning, att arbetsmarknadsstyrelsen
enligt nuvarande regler inte kan ge tillstånd att ta i anspråk medel för
långsiktiga investeringar. I motionerna återges departementschefens uttalande
att tillstånd att ta investeringsfonder i anspråk enligt nuvarande
regler i princip endast bör avse sådan tidrymd, för vilken konjunkturutvecklingen
med någon sannolikhet kan överblickas och att detta lett till att
lagstiftningens stimulerande verkningar i huvudsak kommit att omfatta
projekt, som kan slutföras under ett eller ett par år. De största projekten
kräver nämligen i regel betydligt längre tid än två år och företagen har då
icke ansetts kunna erhålla tillstånd som avsett hela utbyggnadstiden. Motionärerna
framhåller att vad departementschefen sålunda åberopat endast
är en tolkning av nuvarande regler. Då företagen, som i propositionen
framhålles, icke ansetts kunna erhålla tillstånd, som avsett hela utbyggnadstiden,
har tillståndsmyndigheten uppenbarligen iakttagit en alltför
snäv praxis. Följden av den praxis, som tydligen börjat utvecklas och som
departementschefen accepterat, kan ju inte bli annan än alt användningen
av investeringsfonderna för konjunkturutjämning hämmas för ifrågavarande
ur såväl produktions- som konjunktursynpunkt värdefulla investeringar.
Detta torde knappast ha varit avsikten. Det finns därför enligt motionärernas
mening inte tillräcklig anledning att behandla dessa fonddispositioner
så påtagligt ogynnsammare än de mera kortsiktiga dispositionerna,
vilket skulle bli fallet, därest den av finansministern föreslagna 75 %-spärren
och investeringsavdragets slopande skulle genomföras.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
I de likalydande motionerna I: 279 och II: 351 framhålles inledningsvis
att det är en ofrånkomlig förutsättning för att man skall vinna syftet
med lagstiftningen om investeringsfonder — icke minst deras utnyttjande
för kostnadskrävande men i dagens läge nödvändiga långtidsinvesteringar
— att avsättningarna till fonderna kommer att ske med de avsevärda belopp,
som erfordras för investeringar av sådan storleksordning, att de i
avsedd grad påverkar arbetstillgången och samhällsekonomien i dess helhet.
Avsättningarna för de tre beskattningsåren 1955—1957 har i medeltal
uppgått till 169 milj. kronor. Detta är i och för sig ett stort belopp, vilket
dock sett i belysning av nationalbudgetens sitfror framstår som ganska
ringa. Avsättningarna uppgår icke ens till 1,6 procent av de privata investeringarna
å totalt ca 10 700 milj. kronor. Vid en bedömning av utsikterna
för en ökning av fondavsättningarna under cen närmaste tiden måste
främst beaktas, att det svenska näringslivet under de nämnda tre åren
arbetat under mindre ogynnsamma konkurrensförhållanden än dem, som
man under de närmaste åren dess värre måste räkna med. Det bör vidare
beaktas, att avsättningarna under de ovannämnda tre åren till stor del
icke torde ha härflutit från den under beskattningsåret förvärvade vinsten
utan från de ur företagsekonomisk synpunkt obefintliga »vinster», som
många företag på grund av övergångsbestämmelserna till de skärpta varuvärderingsreglerna
nödgats redovisa såsom skattepliktig inkomst. Trots den
stimulans till fondavsättningar, som kan antagas bli en följd av att fonderna
numera i viss utsträckning fått tagas i anspråk för sitt ändamål, är
det på grund av ovan angivna omständigheter tvivelaktigt, om de framtida
fondavsättningarna ens kommer att uppgå till det förenämnda medeltalet.
I syfte att öka företagens benägenhet att verkställa avsättningar till fonderna
yrkades i motioner till 1955 års riksdag, att större del av fonderna
än 30 procent efter viss tid måtte ställas till företagens fria förfogande. Sålunda
föreslogs i vissa motioner en höjning av nämnda procentsats och i
andra motioner, att företagen efter tio år skulle äga rätt att utan arbetsmarknadsstyrelsens
tillstånd få disponera ytterligare 30 procent.
Bevillningsutskottet anslöt sig emellertid i sitt av riksdagen godkända
betänkande (nr 45) till det i propositionen framlagda förslaget i denna del.
Departementschefen hade i proposition nr 100 framhållit, att under hand
vunna erfarenheter kunde ge vid handen, att en omprövning av ifrågavarande
regler vore befogad. Då några hållpunkter för bedömningen av verkningarna
av dessa regler inte för det dåvarande funnes ansåg finansministern
emellertid försiktigheten bjuda, att man innan närmare erfarenheter
vunnits stannade för kommitténs förslag. Utskottet förklarade sig dela finansministerns
uppfattning och underströk i likhet med finansministern,
att under hand vunna erfarenheter kunde föranleda en omprövning av reglerna
i ena eller andra riktningen.
När det gäller att stimulera avsättningar torde enligt motionärernas
mening inga åtgärder medföra bättre effekt på företagens benägenhet att
använda sig av lagstiftningen än en ökning av den fria sektorn. Det bör
bemärkas, att vid den tidpunkt då stimulansen till avsättningar är aktuell,
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
9
d. v. s. då avsättningarna av företagen beslutas, hela fondavsättningen
ställes till förfogande för konjunkturutjämning, därav 70 procent under
obegränsad tid och 30 procent under 5 år. Eftersom företagen vid de framtida
avsättningarna städse nödgas räkna med den eventualiteten, att den
förstnämnda delen av de avsatta vinstmedlen icke under överskådlig tid
kan — utan kännbar skatteskärpning — av företaget disponeras, är det av
psykologiska skäl förklarligt att storleken av den efter fem år frigjorda
fondandelen får en dominerande betydelse vid ställningstagandet. Huruvida
en höjning av den fria sektorn lämpligen bör ske i enlighet med det
ovanberörda yrkandet genom att 30 procent frigöres efter fem år och 30
procent efter tio år eller genom en höjning av den efter fem år frigjorda
fondandelen är måhända tveksamt. Övervägande skäl synes tala för den
sistnämnda metoden och motionärerna förordar därför, att den i 5 § angivna
procentsatsen höjes till förslagsvis 50 procent. Härigenom skulle man
avsevärt öka utsikterna att snabbt få fonderna åter fyllda.
Något tekniskt hinder föreligger icke att tillämpa bestämmelser om ökning
av den fria sektorn redan beträffande avsättningar, för vilka avdrag
kommer att medgivas vid taxeringen innevarande år. Den föreslagna författningsändringen
bör för vinnande av en snabb fondökning tillämpas redan
vid 1959 års taxering.
Utskottet
Alltsedan år 1938 har i skattelagstiftningen inrymts möjligheter för aktiebolag
och ekonomiska föreningar att vid taxeringen göra avdragsgilla avsättningar
till investeringsfonder. Syftet med lagstiftningen har varit att
förmå företagen att under högkonjunktur uppskjuta investeringar för att i
stället aArsätta medel till investeringsfond, vilka medel kunde tas i anspråk
då läget på arbetsmarknaden påkallade detta. Systemet, som utbyggts efter
hand, genomgick i samband med 1955 års beslut rörande företagsbeskatlningen
en genomgripande omdaning, resulterande i en ny förordning om investeringsfonder
för konjunkturutjämning.
Sedan arbetsmarknadsstyrelsen under fjolåret började ge tillstånd alt ta
avsatta medel i anspråk för investeringar, har vissa ändringar i lagstiftningen
aktualiserats, varom förslag framlägges i förevarande proposition nr 6.
Jämlikt 9 § 1 mom. i 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning
äger arbetsmarknadsstyrelsen besluta att investeringsfond
under visst eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som
läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tas i anspråk för sitt ändamål.
Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden
fram till den 9 februari 1959 bifallit 299 ansökningar från 21fi företag om
ianspråktagande av investeringsfonder för rörelse. Besluten avser både fonder
enligt 1955 års förordning och äldre fonder. Något åläggande att ta fonder
i anspråk har däremot inte utfärdats. Efter sammanräkning av angivna
byggnads- och anskaffningskostnader (eller fondavsättningar i de fall an
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
given kostnad överstigit avsättningen) beräknar arbetsmarknadsstyrelsen att
dessa medgivanden omfattar cirka 280 800 000 kronor. I samtliga dessa fall
har fråga varit om tillstånd i individuella fall. Med hänsyn till den i författningstexten
gjorda anknytningen till läget på arbetsmarknaden har tillstånden
i allmänhet begränsats till att avse det aktuella beskattningsåret
och/eller det påföljande beskattningsåret, d. v. s. högst två år. Dessa begränsningar
har lett till att lagstiftningens stimulerande verkningar i huvudsak
kommit att omfatta projekt som kan slutföras under ett eller ett
par år, varigenom i praktiken en gräns satts även för investeringarnas storlek.
För större projekt, som kräver betydligt längre tid än två år, har företagen
nämligen inte ansetts kunna erhålla tillstånd som avsett hela utbyggnadstiden.
Med hänsyn till angelägenheten av att planerade större sysselsättningsskapande
projekt igångsättes snarast möjligt har departementschefen ansett att
möjligheterna att ta investeringsfonder i anspråk bör utvidgas. Fondmedel
bör enligt departementschefens mening kunna tas i anspråk för längre tid
än nu ansetts möjligt och det bör kunna medgivas, att framtida fondavsättningar
får användas. Tillståndsgivningen bör i dessa fall handhas av Kungl.
Maj :t.
Vidare förordas att, då tillstånd ges till ianspråktagande av redan avsatta
eller framtida investeringsfondmedel för sådana långfristiga investeringar,
de speciella förmåner i investeringsfondslagstiftningen, som tillkommit för
att stimulera till avsättningar, inte skall få åtnjutas. Sålunda föreslås att
rätten till investeringsavdrag och möjligheten att efter fem år få taga trettio
procent av fondmedlen i anspråk utan tillstånd inte skall gälla i dessa fall.
Även andra begränsningar har ansetts påkallade. Medgivandet att ta investeringsfonderna
i anspråk förordas skola begränsas till sjuttiofem procent av
kostnaderna för investeringarna. Inte heller bör enligt departementschefens
mening mer än sjuttiofem procent av kostnaderna för investeringarna få avskrivas
med anlitande av investeringsfonder. Företagen måste sålunda för
framtida behov hålla ett belopp motsvarande en fjärdedel av investeringskostnaden
innestående på fond.
I motionerna I: 380 och II: 455 har kritik anförts mot uppfattningen att
enligt nuvarande regler tillstånd inte kan ges alt ta i anspråk medel för
långsiktiga investeringar. Då företagen icke ansetts kunna erhålla tillstånd,
som avsett hela byggnadstiden, har tillståndsmyndigheten enligt motionärerna
uppenbarligen iakttagit en alltför snäv praxis. Enligt motionärernas
mening föreligger därför inte tillräcklig anledning att behandla dessa fonddispositioner
ogynnsammare än de mera kortsiktiga dispositionerna, vilket
skulle bli fallet, därest den föreslagna 75-procentspärren och investeringsavdragets
slopande skulle genomföras. Däremot har motionärerna intet att
erinra mot de begränsningar som föreslagits skola gälla då förhandsbeslul
meddelas om ianspråktagande av framtida avsättningar.
Utskottet vill för sin del erinra om att i författningen inte närmare angivits
för vilken tid och under vilka villkor i övrigt investeringsfond skall
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
11
eller må tas anspråk, utan det har lagts å arbetsmarknadsstyrelsen att närmare
bedöma detta. Under förarbetena till 1955 års lagstiftning förutsattes,
att i första hand generella medgivanden att ta fondmedel i anspråk skulle
lämnas. Understundom kunde medgivanden som begränsades till vissa branscher
vara påkallade. I fråga om individuella medgivanden borde viss försiktighet
iakttas, enär ett sådant kunde innebära ett indirekt ekonomiskt
stöd, som ett annat företag inom samma bransch vilket jämväl gjort fondavsättning
inte erhöll. Å andra sidan kunde individuella medgivanden vara
motiverade från arbetsmarknadssynpunkt, varför även denna möjlighet borde
finnas. I ett så labilt och svårbedömbart konjunkturläge som det som rått
under den senaste tiden är det enligt utskottets mening lämpligt att i första
hand systemet med individuella medgivanden kommer till användning. Härigenom
möjliggöres på ett effektivare sätt än vid generella tillstånd att hänsyn
kan tas till de speciella sysselsättningssvåriglieter, som kan föreligga
på vissa orter och under vissa tider. Det står emellertid i överensstämmelse
med de under förarbetena till lagstiftningen gjorda uttalandena att i dylika
fall försiktighet iakttas, vari även ligger att tillstånd normalt bör ges endast
för den tid arbetsmarknadsläget kan någorlunda klart överblickas. Befogade
erinringar kan inte göras mot att arbetsmarknadsstyrelsen vid sin
bedömning härav i nuvarande läge ansett sig böra begränsa tillstånden till
två år.
Mot denna bakgrund framstår de i propositionen föreslagna åtgärderna
som utvidgningar av nu föreliggande möjligheter för arbetsmarknadsstyrelsen
att ge tillstånd till ianspråktagande av investeringsfonderna. I likhet
med departementschefen anser utskottet att visst behov av sådana möjligheter
föreligger och tillstyrker i princip förslaget i denna del. Emellertid vill
utskottet understryka vikten av att en ingående prövning sker i varje särskilt
fall enligt de riktlinjer som uppdragits i propositionen.
Ett tillstånd att ta investeringsfond i anspråk för långsiktiga investeringar
torde, i synnerhet om det förenas med ett förhandsbeslut rörande framtida
avsättningar, ställa sig utomordentligt värdefullt för det berörda företaget.
Det är därför rimligt att företaget i dylikt fall får avstå från de speciella
förmåner, som tillkommit i syfte att stimulera till avsättningar. Företaget
bör som föreslagits i propositionen således ej erhålla det särskilda investeringsavdraget
och ej heller bibehålla möjligheten att utnyttja den s. k.
fria sektorn. Det är också skäligt alt inte större del än 75 procent av fondavsättningen
får omfattas av tillståndet liksom att endast 75 procent av
kostnaderna för investeringarna bör få avskrivas med anlitande av fondmedel.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del
och avstyrker bifall till motionerna I: 380 och II: 455.
I vissa lägen kan det ställa sig förmånligare för företaget att få det mer
begränsade tillstånd, som arbetsmarknadsstyrelsen kan ge, och därmed erhålla
fulla skattemässiga förmåner, än alt få Kungl. Maj :ts medgivande till
en långsiktig investering. Sistnämnda tillstånd ges emellertid endast efter
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
ansökan av företaget och detta har fria händer att söka det medgivande som
ur dess synpunkt är mest förmånligt.
I motionerna I: 279 och II: 351 har yrkats en höjning av den del av avsättningen,
som företaget fritt får disponera efter fem år från 30 till 50
procent av avsättningen. Syftet härmed är att stimulera till ökade avsättningar.
Frågan om storleken av denna s. k. fria sektor var — som också motionärerna
påpekat — föremål för överväganden i samband med lagstiftningens
tillkomst år 1955. Bevillningsutskottet uttalade därvid i betänkandet
nr 45/1955 att under hand vunna erfarenheter kunde föranleda en
omprövning av reglerna i den ena eller andra riktningen.
Enligt utskottets uppfattning får de avsättningar som gjorts sedan tillkomsten
av 1955 års lagstiftning — drygt 500 miljoner kronor — anses vara
betydande; som jämförelse kan nämnas att den statliga skatt som aktiebolag
och ekonomiska föreningar för samma beskattningsår haft att erlägga utgjorde
ca 3 500 miljoner kronor. Avsättningarna är nästan dubbelt så stora
som summan av de avsättningar, som skedde enligt den äldre lagstiftningen.
Möjligt är visserligen att de stora avsättningarna till viss del har föranletts
av de speciella förhållanden, som förelegat i samband med övergången till
en strängare varulagervärdering i beskattningshänseende. Å andra sidan är
det troligt att fördelarna med lagstiftningen kommer att på ett än mera
påtagligt sätt framstå för företagen, sedan läget nu blivit sådant att fondmedlen
i stor utsträckning fått las i användning. Hänsyn bör vidare tas
till att även om en vidgning av den fria sektorn medför ökade fondavsättningar
kan den likväl föranleda att tillräckliga medel inte står till förfogande
då så påkallas av konjunkturförhållandena. Enligt utskottets mening
bör man avvakta ytterligare erfarenheter innan storleken av den fria sektorn
omprövas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 279 och
II: 351.
I 5 § föreslås vissa ändringar i syfte att reglera i vilken ordning avsatta
medel skall anses återbetalade m. m. Innebörden av reglerna är att om tillstånd
ges till ianspråktagande av fondavsättning — eller fondmedlen eljest
återförts till beskattning — så skall de tidigast inbetalade medlen, som alltså
hänför sig till den äldsta avsättningen, först tas i anspråk för återbetalningen.
Om allenast en del av ett års avsättning må tas i anspråk, skall i
första hand de medel, som hänför sig till den fria sektorn av det årets avsättning,
återbetalas. Utskottet har för sin del icke funnit anledning till
erinran mot de föreslagna ändringarna i 5 §.
I propositionen framlägges vidare förslag att investeringsfonderna även
skall få tas i anspråk för reparation av fartyg. Då detta i tider av minskade
arbetstillfällen torde kunna bidraga till förbättrad sysselsättning vid de
svenska varven anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget. Utskottet tillstyrker
likaså förslaget att investeringsfond får tas i anspråk även i annan
förvärvskälla än den, vari den avsatts.
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
13
Inte heller i övrigt föranleder vad i propositionen föreslagits någon erinran
från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 6 antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående ändring i förordningen
den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konj
unkturut j ämning;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 279 av herr Danmans
och II: 351 av herr Setterberg i Vilske-Kleva, samt
2) de likalydande motionerna I: 380 av herrar Ebbe Ohlsson
och Per-Olof Hanson samt II: 455 av herr Gustafson i
Göteborg m. fl.
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark*, herrar Söderquist, Oscar Carlsson
och Mattsson*; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Ivinna, Brandt i Aspabruk,
Kollberg, Allard, Vigelsbo*, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg*,
Wiklund, Asp och de Jounge.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Kollberg, Magnusson i Borås, Gustafson
i Göteborg och de Jounge, vilka ansett
a) dels att utskottet för att stärka det sysselsätlningsfrämjande syftet
med bestämmelserna om investeringsfonder för konjunkturutjämning bort
tillstyrka det i de likalydande motionerna I: 380 av herrar Ebbe Ohlsson
och Per-Olof Hanson samt II: 455 av herr Gustafson i Göteborg in. fl. framförda
förslaget, att medel som avsatts till investeringsfond skall få tagas i
anspråk för långsiktiga investeringar ulan den i propositionen föreslagna
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 6’ år 1959
begränsningen — högst 75 procent av avsatt belopp — och med bibehållande
av rätten till investeringsavdrag,
och dels att utskottet bort tillstyrka det i de likalydande motionerna I:
279 av herr Danmans och 11:351 av herr Setterberg i Vilske-Kleva framförda
förslaget, att den del av till investeringsfond avsatt belopp, som fritt
får disponeras av företaget efter fem år, måtte höjas från 30 till 50 procent
av avsättningen i syfte att stimulera till ökade avsättningar;
b) att utskottet således bort hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 6 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 279 och II: 351 samt de likalydande motionerna
1:380 och 11:455, antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändring i förordningen den
27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
med de ändringar av 5 §, 9 § 3 mom. och 15 §
samt ikraftträdandebestämmelserna, som framgår av följande
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag
5 §•
Å konto ----22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22 §§.
Har uttag efter uppsägning skett, åligger
det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen för
att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek.
5 §•
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst femtio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22 §§.
Har uttag efter uppsägning skett, åligger
det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen för
att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättel»
se skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek.
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
15
Kungl. Maj:ts förslag
När medel utbetalas med stöd av
16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta
medel tagas i anspråk före senare insättningar.
9 §.
3 mom. Finnes det med hänsyn till
läget på arbetsmarknaden och övriga
förekommande omständigheter vara
av synnerlig vikt för det allmänna
att viss investering igångsättes, äger
Kungl. Maj :t på ansökan, med avseende
å längre tid än som kan ske enligt
1 inom., besluta att investeringsfond
må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Kungl. Maj :t må ock under
enahanda förutsättning meddela preliminärt
beslut att investeringsfond,
som framdeles avsättes, må tagas i
anspråk för sitt ändamål. Har sådant
preliminärt beslut meddelats och inkommer
uppgift om investeringsfonden
enligt 27 §, skall arbetsmarknadsstyrelsen
meddela slutligt beslut
i enlighet med det preliminära beslutet.
Beslut enligt första stycket må avse
högst sjuttiofem procent av sådana
vid tidpunkten för beslutet kvarstående
fondmedel, beträffande vilka
beslut enligt 1 mom. icke meddelats,
och, såvitt avser framtida avsättningar,
sjuttiofem procent av dessa.
Belopp, som enligt beslutet må tagas
i anspråk, må vidare icke överstiga
sjuttiofem procent av kostnaderna
under den tid beslutet avser
för däri angivna investeringar eller
bidrag.
15 §.
Företag, som tagit investeringsfond
i anspråk jämlikt bestämmel
-
Reservanternas förslag
När medel utbetalas med stöd av
16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta
medel tagas i anspråk före senare insättningar.
9 §•
3 mom. Finnes det med hänsyn till
läget på arbetsmarknaden och övriga
förekommande omständigheter vara
av synnerlig vikt för det allmänna
att viss investering igångsättes, äger
Kungl. Maj :t på ansökan, med avseende
å längre tid än som kan ske enligt
1 mom., besluta att investeringsfond
må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Kungl. Maj :t må ock under i första
stycket angiven förutsättning meddela
preliminärt beslut att investeringsfond,
som framdeles avsättes,
må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Har sådant preliminärt beslut meddelats
och inkommer uppgift om investeringsfonden
enligt 27 §, skall arbetsmarknadsstyrelsen
meddela slutligt
beslut i enlighet med det preliminära
beslutet.
Beslut enligt andra stycket må avse
högst sjuttiofem procent av sådana
vid tidpunkten för beslutet kvarstående
fondmedel, beträffande vilka
beslut enligt 1 mom. icke meddelats,
och, såvitt avser framtida avsättningar,
sjuttiofem procent av dessa.
Belopp, som enligt beslutet må tagas
i anspråk, må vidare icke överstiga
sjuttiofem procent av kostnaderna
under den tid beslutet avser
för däri angivna investeringar eller
bidrag.
15 §.
Företag, som tagit investeringsfond
i anspråk jämlikt bestämmel*
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959
Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag
serna i denna förordning utan att
fråga är om fall som i 9 § 3 mom. eller
10 § sägs, må vid den för taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt
verkställda inkomstberäkningen
för beskattningsåret för den förvärvskälla,
varom fråga är, åtnjuta
ett extra avdrag (investeringsavdrag)
med belopp motsvarande tio procent
av vad sålunda tagits i anspråk.
serna i denna förordning utan att
fråga är om fall som i 9 § 3 mom. andra
stgcket eller 10 § sägs, må vid den
för taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt verkställda inkomstberäkningen
för beskattningsåret för
den förvärvskälla, varom fråga är, åtnjuta
ett extra avdrag (investeringsavdrag)
med belopp motsvarande tio
procent av vad sålunda tagits i anspråk.
Denna förordning — ---tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.
2. Denna förordning skall icke äga 2. Denna förordning skall icke —
tillämpning i fråga om 1959 års taxe- utom i vad den avser 5 § — äga tillring
eller i fråga om eftertaxering lämpning i fråga om 1959 års taxeför
år 1959 eller tidigare år. ring eller i fråga om eftertaxering
för år 1959 eller tidigare år.
590302 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:111 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 a1 i texten