Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955

1959-02-26 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:6, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

1

Nr 6

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder

för konjunkturutjämning jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 5 december 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 6, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående

ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder

för konjunkturutjämning.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Mot bakgrunden av vunna erfarenheter föreslås, bl. a. med tanke på vissa

långsiktiga investeringar, några ändringar i lagstiftningen om investeringsfonder.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)

om investeringsfonder för konjunkturutjämning

Härigenom förordnas, att 4, 5, 11—13, 15, 17 och 22 §§ förordningen den

27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 9 § samma förordning

skall fogas ett nytt moment, benämnt 3 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §. 4 §.

Inbetalning av medel å konto för Inbetalning av medel å konto för

investering skall hos riksbanken hava investering skall hos riksbanken hava

verkställts senast den dag företaget verkställts under det beskattningsår,

1 Senaste lydelse av 4, 5 och 17 §§ se 1957:63.

1 Dihang till riksdagens protokoll 195''J. 7 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

(Nuvarande lydelse)

jämlikt bestämmelserna i 34 § taxeringsförordningen

har att avlämna

allmän självdeklaration för det beskattningsår,

då avsättning till investeringsfond

skett.

5 §•

Ä konto---22 §§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det år varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget att efter

uppsägning hos riksbanken uttaga

högst trettio procent av det ursprungligen

inbetalta beloppet. Har sådant

uttag skett, åligger det riksbanken

att lämna underrättelse därom till

länsstyrelsen för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet. Särskild

underrättelse skall lämnas för

varje i 3 § angivet konto från vilket

uttag skett samt innehålla uppgift

om företagets namn och adress ävensom

det uttagna beloppets storlek.

9 §.

(Föreslagen lydelse)

för vilket avsättning till investeringsfond

skett, eller ock därefter men icke

senare än den dag företaget jämlikt

bestämmelserna i 34 § taxeringsförordningen

har att avlämna allmän

självdeklaration för nämnda beskattningsår.

5 §•

Å konto---22 §§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst trettio procent av det

ursprungligen inbetalta beloppet eller,

i förekommande fall, av vad därav

återstår efter återbetalning enligt

18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer

till uttag efter uppsägning

skall minskas med vad som må hava

återbetalats med stöd av 16 och 22 §§.

Har uttag efter uppsägning skett, åligger

det riksbanken att lämna underrättelse

därom till länsstyrelsen för

att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.

Särskild underrättelse

skall lämnas för varje i 3 § angivet

konto från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn

och adress ävensom det uttagna beloppets

storlek.

När medel utbetalas med stöd av

16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta

medel tagas i anspråk före senare insättningar.

9 §•

3 mom. Finnes det med hänsyn

till läget på arbetsmarknaden och övriga

förekommande omständigheter

vara av synnerlig vikt för det allmänna

att viss investering igångsättes,

äger Kungl. Maj:t på ansökan, med

avseende å längre tid än som kan ske

enligt 1 mom., besluta att investeringsfond

må tagas i anspråk för

sitt ändamål. Kungl. Maj:t må ock

under enahanda förutsättning meddela

preliminärt beslut att investeringsfond,

som framdeles avsättes,

må tagas i anspråk för sitt ändamål.

Har sådant preliminärt beslut medde
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

3

(Nuvarande lydelse)

11 §•

Tager företag — ---nedan sägs:

investeringsfond för---bygg
nader;

samt

investeringsfond för rörelse:

a) för avskrivning--- — i rörel
sen;
b)

för avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, som anskaffats under

beskattningsåret eller, vad angår fartyg,

anskaffats eller ombyggts under

samma år, dock att beträffande ombyggnad

av fartyg avskrivning må

ske med högst ett belopp motsvarande

kostnaderna under beskattningsåret

för ombyggnaden;

c) för nedskrivning---med
givet;

samt

d) för kostnader---liknan
de

fyndighet.

Därest investeringsfond efter beslut

enligt 9 § 1 mom. fått tagas i anspråk

under flera på varandra följande beskattningsår

för ny-, till- eller ombyggnad

eller för underhållsarbeten å

byggnad samt ifrågavarande arbeten

pågått under flera av dessa år, må

företaget, under förutsättning att avdrag

för kostnaderna under de tidigare

åren icke redan skett, under det

sista året taga fonden i anspråk för

(Föreslagen lydelse)

lats och inkommer uppgift om investeringsfonden

enligt 27 §, skall arbetsmarknadsstyrelsen

meddela slutligt

beslut i enlighet med det preliminära

beslutet.

Beslut enligt första stycket må avse

högst sjuttiofem procent av sådana

vid tidpunken för beslutet kvarstående

fondmedel, beträffande vilka

beslut enligt 1 mom. icke meddelats,

och, såvitt avser framtida avsättningar,

sjuttiofem procent av dessa.

Belopp, som enligt beslutet må tagas

i anspråk, må vidare icke överstiga

sjuttiofem procent av kostnaderna

under den tid beslutet avser

för däri angivna investeringar eller

bidrag.

11 §•

Tager företag — ---- nedan sägs:

investeringsfond för---bygg
nader;

samt

investeringsfond för rörelse:

a) för avskrivning -----i rörel
sen;
b)

för avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, som anskaffats under

beskattningsåret eller, vad angår fartyg,

anskaffats eller ombyggts under

samma år, dock att beträffande ombyggnad

av fartyg avskrivning må

ske med högst ett belopp motsvarande

kostnaderna under beskattningsåret

för ombyggnaden, ävensom för

kostnader för reparation av fartyg;

c) för nedskrivning---med
givet;

samt

d) för kostnader---liknan
de

fyndighet.

Därest investeringsfond efter beslut

enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas i

anspråk under flera på varandra följande

beskattningsår för ny-, till- eller

ombyggnad eller för underhållsarbeten

å byggnad samt ifrågavarande

arbeten pågått under flera av dessa

år, må företaget, under förutsättning

att avdrag för kostnaderna under

de tidigare åren icke redan skett,

under det sista året taga fonden i an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

(Nuvarande lydelse)

avskrivning å byggnaden eller för

täckande av underhållskostnaden

med högst ett belopp motsvarande de

uppkomna kostnaderna under de

ifrågavarande åren. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg
Kungl.

Maj :t må, — — — riket

tillverkar.

Vid tillämpning--— under be
skattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Kungl. Maj :t må meddela tillstånd

för företag, som verkställt avsättning

till investeringsfond för rörelse, att

taga fonden i anspråk för ändamål

som avses med investeringsfond för

skogsbruk.

13 §.

Kungl. Maj:t må, om särskilda skäl

därtill föreligga, medgiva att investeringsfond

för rörelse tages i anspråk

för avskrivning av kostnader

för vägarbete, anordnande av vattenoch

avloppsledningar, iordningställande

i övrigt av tomtområde för bebyggelse

samt liknande arbeten.

15 §.

Företag, som tagit investeringsfond

i anspråk jämlikt bestämmelserna i

denna förordning utan att fråga är

om fall som i 10 § sägs, må vid den

för taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt verkställda inkomstberäkningen

för beskattningsåret för

den förvärvskälla, varom fråga är,

åtnjuta ett extra avdrag (investeringsavdrag)

med belopp motsvarande

tio procent av vad sålunda tagits

i anspråk.

(Föreslagen lydelse)

språk för avskrivning å byggnaden eller

för täckande av underhållskostnaden

med högst ett belopp motsvarande

de uppkomna kostnaderna under

de ifrågavarande åren. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg
Kungl.

Maj :t må, — — — riket

tillverkar.

Vid tillämpning---under be
skattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Kungl. Maj:t må meddela tillstånd

för företag, som verkställt avsättning

till investeringsfond för rörelse, att

taga fonden i anspråk för ändamål

som avses med investeringsfond för

skogsbruk, så ock eljest för investering

i annan förvärvskälla än den, i

vilken avsättning skett.

13 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen må, om

särskilda skäl därtill föreligga, medgiva

att investeringsfond för rörelse

tages i anspråk för avskrivning av

kostnader för vägarbete, anordnande

av vatten- och avloppsledningar, iordningställande

i övrigt av tomtområde

för bebyggelse samt liknande arbeten.

I fall som avses i 9 § 3 mom.

skall dock fråga som nu sagts prövas

av Kungl. Maj:t.

15 §.

Företag, som tagit investeringsfond

i anspråk jämlikt bestämmelserna

i denna förordning utan att

fråga är om fall som i 9 § 3 mom. eller

10 § sägs, må vid den för taxering

till kommunal och statlig inkomstskatt

verkställda inkomstberäkningen

för beskattningsåret för den förvärvskälla,

varom fråga är, åtnjuta

ett extra avdrag (investeringsavdrag)

med belopp motsvarande tio procent

av vad sålunda tagits i anspråk.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr (1 år 1959

(Nuvarande lijdelse)

17 §.

Har arbetsmarknadsstyrelsen —

---- vederbörande taxeringsmyndighet.

Har förordnats---— i anspråk.

Underrättelse som enligt ovan ankommer

på arbetsmarknadsstyrelsen

skall innehålla uppgift om år för

vilka investeringsfond skall tagas i

anspråk samt, därest medgivandet

avser investering för visst ändamål,

uppgift härom.

22 §.

Har investeringsfond helt eller delvis

enligt taxering, som vunnit taga

kraft, återförts till beskattning, skall

länsstyrelsen, på framställning av

företaget, förordna om återbetalning

från vederbörligt konto för investering

av ett belopp motsvarande fyrtio

procent av den återförda fondavsättningen

i den mån medlen icke tidigare

återgått till företaget.

(Föreslagen tgdelse)

17 §.

Har arbetsmarknadsstyrelsen ■—

--vederbörande taxeringsmyndighet.

Har förordnats--— i anspråk.

Underrättelse som enligt ovan ankommer

på arbetsmarknadsstyrelsen

skall innehålla uppgift om år för vilka

investeringsfond skall tagas i anspråk

samt, därest medgivandet avser

investering för visst ändamål,

uppgift härom ävensom uppgift huruvida

investeringsavdrag enligt 15 §

skall åtnjutas.

22 §.

Har investeringsfond helt eller delvis

återförts till beskattning, skall

länsstyrelsen, på framställning av företaget,

förordna om återbetalning

från vederbörligt konto för investering

av ett belopp motsvarande fyrtio

procent av den återförda fondavsättningen

i den mån medlen icke tidigare

återgått till företaget. Förordnande

som nu sagts må ej utan medgivande

av vederbörande taxeringsintendent

meddelas förrän taxeringen

vunnit laga kraft.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Därvid skall iakttagas följande.

1. I stället för vad som stadgas i sista stycket av övergångsbestämmelserna

till förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) skall, beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond

och investeringsfond, som bildats före ikraftträdandet

av nämnda förordning, utöver vad som framgår av sagda övergångsbestämmelser

i övrigt, gälla

att fonden må efter av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd tagas i anspråk

för ändamål, som avses med investeringsfond för skogsbruk enligt förordningen

den 27 maj 1955 (nr 256), så ock eljest för investering i annan förvärvskälla

än den i vilken avsättning skett,

att bestämmelserna i 9 § 3 mom., 11 § andra stycket, 15 § samt 17 § sista

stycket förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i deras lydelse enligt denna

förordning skola äga motsvarande tillämpning,

att fond för byggnader får tagas i anspråk för samtliga i 11 § första stycket

vid a) förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) angivna ändamål,

att fond för inventarier får tagas i anspråk för samtliga i 11 § första stycket

vid b) förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna förordning

angivna ändamål samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

att befogenhet, som enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 2 maj

1947 (nr 174) tillkommer Kungl. Maj:t i stället skall, utom i fall som avses

i 9 § 3 mom. förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna

förordning, tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.

2. Denna förordning skall icke äga tillämpning i fråga om 1959 års taxering

eller i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 279 av herr Danmans och II: 351 av herr

Setlerberg i Vilslte-Kleva, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga det i

proposition nr 6 framlagda förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning

med de ändringarna, att 5 § samt p. 2) av övergångsbestämmelserna

erhåller följande lydelse:

5 §■

A konto----22 §§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget att efter uppsägning hos riksbanken uttaga

högst femtio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet eller, i förekommande

fall, av vad därav återstår efter återbetalning enligt 18 §. Det belopp

som sålunda ifrågakommer till uttag efter uppsägning skall minskas

med vad som må hava återbetalats med stöd av 16 och 22 §§. Har uttag

efter uppsägning skett, åligger det riksbanken att lämna underrättelse därom

till länsstyrelsen för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.

Särskild underrättelse skall lämnas för varje i 3 § angivet konto från vilket

uttag skett samt innehålla uppgift om företagets namn och adress ävensom

det uttagna beloppets storlek.

När medel utbetalas med stöd av 16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta medel

tagas i anspråk före senare insättningar.

2. Denna förordning skall icke — utom i vad den avser 5 § — äga tillämpning

i fråga om 1959 års taxering eller i fråga om eftertaxering för år 1959

eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 380 av herrar Ebbe Ohlsson och Per-Olof

Hanson samt II: 455 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts,

»1. att riksdagen i syfte att stärka den sysselsättningsfrämjande effekten

av investeringsfonderna för konjunkturutjämning måtte med ändring av vad

Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 6 besluta, att medel som avsatts till

investeringsfond skall få tagas i anspråk för långsiktiga investeringar utan

den av departementschefen föreslagna begränsningen — högst 75 procent av

avsatt belopp — och med bibehållande av rätten till investeringsavdrag,

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

7

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 351 och II: 455.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Under nu rådande svårigheter att upprätthålla den fulla sysselsättningen

har investeringsfonder för konjunkturutjämning i betydande utsträckning

kunnat efter vederbörligt tillstånd från arbetsmarknadsstyrelsen tagas i anspråk

för sitt ändamål. I samband därmed har aktualiserats fråga om att

komplettera bestämmelserna på området i syfte att främja mera långsiktiga

investeringar. I propositionen upptages denna fråga och i samband därmed

föreslås vissa andra jämkningar som föranletts av vunna erfarenheter.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen liärutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Gällande bestämmelser in. in., s. 7—10.

Departementschefen, s. 10—20.

Av innehållet i de föreliggande motionerna torde här få

återges följande.

I de likalgdande motionerna I: 380 och II: 455 säger sig motionärerna

inte dela departementschefens uppfattning, att arbetsmarknadsstyrelsen

enligt nuvarande regler inte kan ge tillstånd att ta i anspråk medel för

långsiktiga investeringar. I motionerna återges departementschefens uttalande

att tillstånd att ta investeringsfonder i anspråk enligt nuvarande

regler i princip endast bör avse sådan tidrymd, för vilken konjunkturutvecklingen

med någon sannolikhet kan överblickas och att detta lett till att

lagstiftningens stimulerande verkningar i huvudsak kommit att omfatta

projekt, som kan slutföras under ett eller ett par år. De största projekten

kräver nämligen i regel betydligt längre tid än två år och företagen har då

icke ansetts kunna erhålla tillstånd som avsett hela utbyggnadstiden. Motionärerna

framhåller att vad departementschefen sålunda åberopat endast

är en tolkning av nuvarande regler. Då företagen, som i propositionen

framhålles, icke ansetts kunna erhålla tillstånd, som avsett hela utbyggnadstiden,

har tillståndsmyndigheten uppenbarligen iakttagit en alltför

snäv praxis. Följden av den praxis, som tydligen börjat utvecklas och som

departementschefen accepterat, kan ju inte bli annan än alt användningen

av investeringsfonderna för konjunkturutjämning hämmas för ifrågavarande

ur såväl produktions- som konjunktursynpunkt värdefulla investeringar.

Detta torde knappast ha varit avsikten. Det finns därför enligt motionärernas

mening inte tillräcklig anledning att behandla dessa fonddispositioner

så påtagligt ogynnsammare än de mera kortsiktiga dispositionerna,

vilket skulle bli fallet, därest den av finansministern föreslagna 75 %-spärren

och investeringsavdragets slopande skulle genomföras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

I de likalydande motionerna I: 279 och II: 351 framhålles inledningsvis

att det är en ofrånkomlig förutsättning för att man skall vinna syftet

med lagstiftningen om investeringsfonder — icke minst deras utnyttjande

för kostnadskrävande men i dagens läge nödvändiga långtidsinvesteringar

— att avsättningarna till fonderna kommer att ske med de avsevärda belopp,

som erfordras för investeringar av sådan storleksordning, att de i

avsedd grad påverkar arbetstillgången och samhällsekonomien i dess helhet.

Avsättningarna för de tre beskattningsåren 1955—1957 har i medeltal

uppgått till 169 milj. kronor. Detta är i och för sig ett stort belopp, vilket

dock sett i belysning av nationalbudgetens sitfror framstår som ganska

ringa. Avsättningarna uppgår icke ens till 1,6 procent av de privata investeringarna

å totalt ca 10 700 milj. kronor. Vid en bedömning av utsikterna

för en ökning av fondavsättningarna under cen närmaste tiden måste

främst beaktas, att det svenska näringslivet under de nämnda tre åren

arbetat under mindre ogynnsamma konkurrensförhållanden än dem, som

man under de närmaste åren dess värre måste räkna med. Det bör vidare

beaktas, att avsättningarna under de ovannämnda tre åren till stor del

icke torde ha härflutit från den under beskattningsåret förvärvade vinsten

utan från de ur företagsekonomisk synpunkt obefintliga »vinster», som

många företag på grund av övergångsbestämmelserna till de skärpta varuvärderingsreglerna

nödgats redovisa såsom skattepliktig inkomst. Trots den

stimulans till fondavsättningar, som kan antagas bli en följd av att fonderna

numera i viss utsträckning fått tagas i anspråk för sitt ändamål, är

det på grund av ovan angivna omständigheter tvivelaktigt, om de framtida

fondavsättningarna ens kommer att uppgå till det förenämnda medeltalet.

I syfte att öka företagens benägenhet att verkställa avsättningar till fonderna

yrkades i motioner till 1955 års riksdag, att större del av fonderna

än 30 procent efter viss tid måtte ställas till företagens fria förfogande. Sålunda

föreslogs i vissa motioner en höjning av nämnda procentsats och i

andra motioner, att företagen efter tio år skulle äga rätt att utan arbetsmarknadsstyrelsens

tillstånd få disponera ytterligare 30 procent.

Bevillningsutskottet anslöt sig emellertid i sitt av riksdagen godkända

betänkande (nr 45) till det i propositionen framlagda förslaget i denna del.

Departementschefen hade i proposition nr 100 framhållit, att under hand

vunna erfarenheter kunde ge vid handen, att en omprövning av ifrågavarande

regler vore befogad. Då några hållpunkter för bedömningen av verkningarna

av dessa regler inte för det dåvarande funnes ansåg finansministern

emellertid försiktigheten bjuda, att man innan närmare erfarenheter

vunnits stannade för kommitténs förslag. Utskottet förklarade sig dela finansministerns

uppfattning och underströk i likhet med finansministern,

att under hand vunna erfarenheter kunde föranleda en omprövning av reglerna

i ena eller andra riktningen.

När det gäller att stimulera avsättningar torde enligt motionärernas

mening inga åtgärder medföra bättre effekt på företagens benägenhet att

använda sig av lagstiftningen än en ökning av den fria sektorn. Det bör

bemärkas, att vid den tidpunkt då stimulansen till avsättningar är aktuell,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

9

d. v. s. då avsättningarna av företagen beslutas, hela fondavsättningen

ställes till förfogande för konjunkturutjämning, därav 70 procent under

obegränsad tid och 30 procent under 5 år. Eftersom företagen vid de framtida

avsättningarna städse nödgas räkna med den eventualiteten, att den

förstnämnda delen av de avsatta vinstmedlen icke under överskådlig tid

kan — utan kännbar skatteskärpning — av företaget disponeras, är det av

psykologiska skäl förklarligt att storleken av den efter fem år frigjorda

fondandelen får en dominerande betydelse vid ställningstagandet. Huruvida

en höjning av den fria sektorn lämpligen bör ske i enlighet med det

ovanberörda yrkandet genom att 30 procent frigöres efter fem år och 30

procent efter tio år eller genom en höjning av den efter fem år frigjorda

fondandelen är måhända tveksamt. Övervägande skäl synes tala för den

sistnämnda metoden och motionärerna förordar därför, att den i 5 § angivna

procentsatsen höjes till förslagsvis 50 procent. Härigenom skulle man

avsevärt öka utsikterna att snabbt få fonderna åter fyllda.

Något tekniskt hinder föreligger icke att tillämpa bestämmelser om ökning

av den fria sektorn redan beträffande avsättningar, för vilka avdrag

kommer att medgivas vid taxeringen innevarande år. Den föreslagna författningsändringen

bör för vinnande av en snabb fondökning tillämpas redan

vid 1959 års taxering.

Utskottet

Alltsedan år 1938 har i skattelagstiftningen inrymts möjligheter för aktiebolag

och ekonomiska föreningar att vid taxeringen göra avdragsgilla avsättningar

till investeringsfonder. Syftet med lagstiftningen har varit att

förmå företagen att under högkonjunktur uppskjuta investeringar för att i

stället aArsätta medel till investeringsfond, vilka medel kunde tas i anspråk

då läget på arbetsmarknaden påkallade detta. Systemet, som utbyggts efter

hand, genomgick i samband med 1955 års beslut rörande företagsbeskatlningen

en genomgripande omdaning, resulterande i en ny förordning om investeringsfonder

för konjunkturutjämning.

Sedan arbetsmarknadsstyrelsen under fjolåret började ge tillstånd alt ta

avsatta medel i anspråk för investeringar, har vissa ändringar i lagstiftningen

aktualiserats, varom förslag framlägges i förevarande proposition nr 6.

Jämlikt 9 § 1 mom. i 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

äger arbetsmarknadsstyrelsen besluta att investeringsfond

under visst eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som

läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tas i anspråk för sitt ändamål.

Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden

fram till den 9 februari 1959 bifallit 299 ansökningar från 21fi företag om

ianspråktagande av investeringsfonder för rörelse. Besluten avser både fonder

enligt 1955 års förordning och äldre fonder. Något åläggande att ta fonder

i anspråk har däremot inte utfärdats. Efter sammanräkning av angivna

byggnads- och anskaffningskostnader (eller fondavsättningar i de fall an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

given kostnad överstigit avsättningen) beräknar arbetsmarknadsstyrelsen att

dessa medgivanden omfattar cirka 280 800 000 kronor. I samtliga dessa fall

har fråga varit om tillstånd i individuella fall. Med hänsyn till den i författningstexten

gjorda anknytningen till läget på arbetsmarknaden har tillstånden

i allmänhet begränsats till att avse det aktuella beskattningsåret

och/eller det påföljande beskattningsåret, d. v. s. högst två år. Dessa begränsningar

har lett till att lagstiftningens stimulerande verkningar i huvudsak

kommit att omfatta projekt som kan slutföras under ett eller ett

par år, varigenom i praktiken en gräns satts även för investeringarnas storlek.

För större projekt, som kräver betydligt längre tid än två år, har företagen

nämligen inte ansetts kunna erhålla tillstånd som avsett hela utbyggnadstiden.

Med hänsyn till angelägenheten av att planerade större sysselsättningsskapande

projekt igångsättes snarast möjligt har departementschefen ansett att

möjligheterna att ta investeringsfonder i anspråk bör utvidgas. Fondmedel

bör enligt departementschefens mening kunna tas i anspråk för längre tid

än nu ansetts möjligt och det bör kunna medgivas, att framtida fondavsättningar

får användas. Tillståndsgivningen bör i dessa fall handhas av Kungl.

Maj :t.

Vidare förordas att, då tillstånd ges till ianspråktagande av redan avsatta

eller framtida investeringsfondmedel för sådana långfristiga investeringar,

de speciella förmåner i investeringsfondslagstiftningen, som tillkommit för

att stimulera till avsättningar, inte skall få åtnjutas. Sålunda föreslås att

rätten till investeringsavdrag och möjligheten att efter fem år få taga trettio

procent av fondmedlen i anspråk utan tillstånd inte skall gälla i dessa fall.

Även andra begränsningar har ansetts påkallade. Medgivandet att ta investeringsfonderna

i anspråk förordas skola begränsas till sjuttiofem procent av

kostnaderna för investeringarna. Inte heller bör enligt departementschefens

mening mer än sjuttiofem procent av kostnaderna för investeringarna få avskrivas

med anlitande av investeringsfonder. Företagen måste sålunda för

framtida behov hålla ett belopp motsvarande en fjärdedel av investeringskostnaden

innestående på fond.

I motionerna I: 380 och II: 455 har kritik anförts mot uppfattningen att

enligt nuvarande regler tillstånd inte kan ges alt ta i anspråk medel för

långsiktiga investeringar. Då företagen icke ansetts kunna erhålla tillstånd,

som avsett hela byggnadstiden, har tillståndsmyndigheten enligt motionärerna

uppenbarligen iakttagit en alltför snäv praxis. Enligt motionärernas

mening föreligger därför inte tillräcklig anledning att behandla dessa fonddispositioner

ogynnsammare än de mera kortsiktiga dispositionerna, vilket

skulle bli fallet, därest den föreslagna 75-procentspärren och investeringsavdragets

slopande skulle genomföras. Däremot har motionärerna intet att

erinra mot de begränsningar som föreslagits skola gälla då förhandsbeslul

meddelas om ianspråktagande av framtida avsättningar.

Utskottet vill för sin del erinra om att i författningen inte närmare angivits

för vilken tid och under vilka villkor i övrigt investeringsfond skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

11

eller må tas anspråk, utan det har lagts å arbetsmarknadsstyrelsen att närmare

bedöma detta. Under förarbetena till 1955 års lagstiftning förutsattes,

att i första hand generella medgivanden att ta fondmedel i anspråk skulle

lämnas. Understundom kunde medgivanden som begränsades till vissa branscher

vara påkallade. I fråga om individuella medgivanden borde viss försiktighet

iakttas, enär ett sådant kunde innebära ett indirekt ekonomiskt

stöd, som ett annat företag inom samma bransch vilket jämväl gjort fondavsättning

inte erhöll. Å andra sidan kunde individuella medgivanden vara

motiverade från arbetsmarknadssynpunkt, varför även denna möjlighet borde

finnas. I ett så labilt och svårbedömbart konjunkturläge som det som rått

under den senaste tiden är det enligt utskottets mening lämpligt att i första

hand systemet med individuella medgivanden kommer till användning. Härigenom

möjliggöres på ett effektivare sätt än vid generella tillstånd att hänsyn

kan tas till de speciella sysselsättningssvåriglieter, som kan föreligga

på vissa orter och under vissa tider. Det står emellertid i överensstämmelse

med de under förarbetena till lagstiftningen gjorda uttalandena att i dylika

fall försiktighet iakttas, vari även ligger att tillstånd normalt bör ges endast

för den tid arbetsmarknadsläget kan någorlunda klart överblickas. Befogade

erinringar kan inte göras mot att arbetsmarknadsstyrelsen vid sin

bedömning härav i nuvarande läge ansett sig böra begränsa tillstånden till

två år.

Mot denna bakgrund framstår de i propositionen föreslagna åtgärderna

som utvidgningar av nu föreliggande möjligheter för arbetsmarknadsstyrelsen

att ge tillstånd till ianspråktagande av investeringsfonderna. I likhet

med departementschefen anser utskottet att visst behov av sådana möjligheter

föreligger och tillstyrker i princip förslaget i denna del. Emellertid vill

utskottet understryka vikten av att en ingående prövning sker i varje särskilt

fall enligt de riktlinjer som uppdragits i propositionen.

Ett tillstånd att ta investeringsfond i anspråk för långsiktiga investeringar

torde, i synnerhet om det förenas med ett förhandsbeslut rörande framtida

avsättningar, ställa sig utomordentligt värdefullt för det berörda företaget.

Det är därför rimligt att företaget i dylikt fall får avstå från de speciella

förmåner, som tillkommit i syfte att stimulera till avsättningar. Företaget

bör som föreslagits i propositionen således ej erhålla det särskilda investeringsavdraget

och ej heller bibehålla möjligheten att utnyttja den s. k.

fria sektorn. Det är också skäligt alt inte större del än 75 procent av fondavsättningen

får omfattas av tillståndet liksom att endast 75 procent av

kostnaderna för investeringarna bör få avskrivas med anlitande av fondmedel.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del

och avstyrker bifall till motionerna I: 380 och II: 455.

I vissa lägen kan det ställa sig förmånligare för företaget att få det mer

begränsade tillstånd, som arbetsmarknadsstyrelsen kan ge, och därmed erhålla

fulla skattemässiga förmåner, än alt få Kungl. Maj :ts medgivande till

en långsiktig investering. Sistnämnda tillstånd ges emellertid endast efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

ansökan av företaget och detta har fria händer att söka det medgivande som

ur dess synpunkt är mest förmånligt.

I motionerna I: 279 och II: 351 har yrkats en höjning av den del av avsättningen,

som företaget fritt får disponera efter fem år från 30 till 50

procent av avsättningen. Syftet härmed är att stimulera till ökade avsättningar.

Frågan om storleken av denna s. k. fria sektor var — som också motionärerna

påpekat — föremål för överväganden i samband med lagstiftningens

tillkomst år 1955. Bevillningsutskottet uttalade därvid i betänkandet

nr 45/1955 att under hand vunna erfarenheter kunde föranleda en

omprövning av reglerna i den ena eller andra riktningen.

Enligt utskottets uppfattning får de avsättningar som gjorts sedan tillkomsten

av 1955 års lagstiftning — drygt 500 miljoner kronor — anses vara

betydande; som jämförelse kan nämnas att den statliga skatt som aktiebolag

och ekonomiska föreningar för samma beskattningsår haft att erlägga utgjorde

ca 3 500 miljoner kronor. Avsättningarna är nästan dubbelt så stora

som summan av de avsättningar, som skedde enligt den äldre lagstiftningen.

Möjligt är visserligen att de stora avsättningarna till viss del har föranletts

av de speciella förhållanden, som förelegat i samband med övergången till

en strängare varulagervärdering i beskattningshänseende. Å andra sidan är

det troligt att fördelarna med lagstiftningen kommer att på ett än mera

påtagligt sätt framstå för företagen, sedan läget nu blivit sådant att fondmedlen

i stor utsträckning fått las i användning. Hänsyn bör vidare tas

till att även om en vidgning av den fria sektorn medför ökade fondavsättningar

kan den likväl föranleda att tillräckliga medel inte står till förfogande

då så påkallas av konjunkturförhållandena. Enligt utskottets mening

bör man avvakta ytterligare erfarenheter innan storleken av den fria sektorn

omprövas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 279 och

II: 351.

I 5 § föreslås vissa ändringar i syfte att reglera i vilken ordning avsatta

medel skall anses återbetalade m. m. Innebörden av reglerna är att om tillstånd

ges till ianspråktagande av fondavsättning — eller fondmedlen eljest

återförts till beskattning — så skall de tidigast inbetalade medlen, som alltså

hänför sig till den äldsta avsättningen, först tas i anspråk för återbetalningen.

Om allenast en del av ett års avsättning må tas i anspråk, skall i

första hand de medel, som hänför sig till den fria sektorn av det årets avsättning,

återbetalas. Utskottet har för sin del icke funnit anledning till

erinran mot de föreslagna ändringarna i 5 §.

I propositionen framlägges vidare förslag att investeringsfonderna även

skall få tas i anspråk för reparation av fartyg. Då detta i tider av minskade

arbetstillfällen torde kunna bidraga till förbättrad sysselsättning vid de

svenska varven anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget. Utskottet tillstyrker

likaså förslaget att investeringsfond får tas i anspråk även i annan

förvärvskälla än den, vari den avsatts.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

13

Inte heller i övrigt föranleder vad i propositionen föreslagits någon erinran

från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 6 antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konj

unkturut j ämning;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 279 av herr Danmans

och II: 351 av herr Setterberg i Vilske-Kleva, samt

2) de likalydande motionerna I: 380 av herrar Ebbe Ohlsson

och Per-Olof Hanson samt II: 455 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark*, herrar Söderquist, Oscar Carlsson

och Mattsson*; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Ivinna, Brandt i Aspabruk,

Kollberg, Allard, Vigelsbo*, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg*,

Wiklund, Asp och de Jounge.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Kollberg, Magnusson i Borås, Gustafson

i Göteborg och de Jounge, vilka ansett

a) dels att utskottet för att stärka det sysselsätlningsfrämjande syftet

med bestämmelserna om investeringsfonder för konjunkturutjämning bort

tillstyrka det i de likalydande motionerna I: 380 av herrar Ebbe Ohlsson

och Per-Olof Hanson samt II: 455 av herr Gustafson i Göteborg in. fl. framförda

förslaget, att medel som avsatts till investeringsfond skall få tagas i

anspråk för långsiktiga investeringar ulan den i propositionen föreslagna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 6’ år 1959

begränsningen — högst 75 procent av avsatt belopp — och med bibehållande

av rätten till investeringsavdrag,

och dels att utskottet bort tillstyrka det i de likalydande motionerna I:

279 av herr Danmans och 11:351 av herr Setterberg i Vilske-Kleva framförda

förslaget, att den del av till investeringsfond avsatt belopp, som fritt

får disponeras av företaget efter fem år, måtte höjas från 30 till 50 procent

av avsättningen i syfte att stimulera till ökade avsättningar;

b) att utskottet således bort hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 6 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt med bifall till de likalydande motionerna

I: 279 och II: 351 samt de likalydande motionerna

1:380 och 11:455, antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning angående ändring i förordningen den

27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning

med de ändringar av 5 §, 9 § 3 mom. och 15 §

samt ikraftträdandebestämmelserna, som framgår av följande

såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

5 §•

Å konto ----22 §§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst trettio procent av det

ursprungligen inbetalta beloppet eller,

i förekommande fall, av vad därav

återstår efter återbetalning enligt

18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer

till uttag efter uppsägning

skall minskas med vad som må hava

återbetalats med stöd av 16 och 22 §§.

Har uttag efter uppsägning skett, åligger

det riksbanken att lämna underrättelse

därom till länsstyrelsen för

att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.

Särskild underrättelse

skall lämnas för varje i 3 § angivet

konto från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn

och adress ävensom det uttagna beloppets

storlek.

5 §•

Å konto---22 §§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst femtio procent av det

ursprungligen inbetalta beloppet eller,

i förekommande fall, av vad därav

återstår efter återbetalning enligt

18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer

till uttag efter uppsägning

skall minskas med vad som må hava

återbetalats med stöd av 16 och 22 §§.

Har uttag efter uppsägning skett, åligger

det riksbanken att lämna underrättelse

därom till länsstyrelsen för

att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.

Särskild underrättel»

se skall lämnas för varje i 3 § angivet

konto från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn

och adress ävensom det uttagna beloppets

storlek.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

15

Kungl. Maj:ts förslag

När medel utbetalas med stöd av

16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta

medel tagas i anspråk före senare insättningar.

9 §.

3 mom. Finnes det med hänsyn till

läget på arbetsmarknaden och övriga

förekommande omständigheter vara

av synnerlig vikt för det allmänna

att viss investering igångsättes, äger

Kungl. Maj :t på ansökan, med avseende

å längre tid än som kan ske enligt

1 inom., besluta att investeringsfond

må tagas i anspråk för sitt ändamål.

Kungl. Maj :t må ock under

enahanda förutsättning meddela preliminärt

beslut att investeringsfond,

som framdeles avsättes, må tagas i

anspråk för sitt ändamål. Har sådant

preliminärt beslut meddelats och inkommer

uppgift om investeringsfonden

enligt 27 §, skall arbetsmarknadsstyrelsen

meddela slutligt beslut

i enlighet med det preliminära beslutet.

Beslut enligt första stycket må avse

högst sjuttiofem procent av sådana

vid tidpunkten för beslutet kvarstående

fondmedel, beträffande vilka

beslut enligt 1 mom. icke meddelats,

och, såvitt avser framtida avsättningar,

sjuttiofem procent av dessa.

Belopp, som enligt beslutet må tagas

i anspråk, må vidare icke överstiga

sjuttiofem procent av kostnaderna

under den tid beslutet avser

för däri angivna investeringar eller

bidrag.

15 §.

Företag, som tagit investeringsfond

i anspråk jämlikt bestämmel
-

Reservanternas förslag

När medel utbetalas med stöd av

16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta

medel tagas i anspråk före senare insättningar.

9 §•

3 mom. Finnes det med hänsyn till

läget på arbetsmarknaden och övriga

förekommande omständigheter vara

av synnerlig vikt för det allmänna

att viss investering igångsättes, äger

Kungl. Maj :t på ansökan, med avseende

å längre tid än som kan ske enligt

1 mom., besluta att investeringsfond

må tagas i anspråk för sitt ändamål.

Kungl. Maj :t må ock under i första

stycket angiven förutsättning meddela

preliminärt beslut att investeringsfond,

som framdeles avsättes,

må tagas i anspråk för sitt ändamål.

Har sådant preliminärt beslut meddelats

och inkommer uppgift om investeringsfonden

enligt 27 §, skall arbetsmarknadsstyrelsen

meddela slutligt

beslut i enlighet med det preliminära

beslutet.

Beslut enligt andra stycket må avse

högst sjuttiofem procent av sådana

vid tidpunkten för beslutet kvarstående

fondmedel, beträffande vilka

beslut enligt 1 mom. icke meddelats,

och, såvitt avser framtida avsättningar,

sjuttiofem procent av dessa.

Belopp, som enligt beslutet må tagas

i anspråk, må vidare icke överstiga

sjuttiofem procent av kostnaderna

under den tid beslutet avser

för däri angivna investeringar eller

bidrag.

15 §.

Företag, som tagit investeringsfond

i anspråk jämlikt bestämmel*

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1959

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

serna i denna förordning utan att

fråga är om fall som i 9 § 3 mom. eller

10 § sägs, må vid den för taxering

till kommunal och statlig inkomstskatt

verkställda inkomstberäkningen

för beskattningsåret för den förvärvskälla,

varom fråga är, åtnjuta

ett extra avdrag (investeringsavdrag)

med belopp motsvarande tio procent

av vad sålunda tagits i anspråk.

serna i denna förordning utan att

fråga är om fall som i 9 § 3 mom. andra

stgcket eller 10 § sägs, må vid den

för taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt verkställda inkomstberäkningen

för beskattningsåret för

den förvärvskälla, varom fråga är, åtnjuta

ett extra avdrag (investeringsavdrag)

med belopp motsvarande tio

procent av vad sålunda tagits i anspråk.

Denna förordning — ---tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.

2. Denna förordning skall icke äga 2. Denna förordning skall icke —

tillämpning i fråga om 1959 års taxe- utom i vad den avser 5 § — äga tillring

eller i fråga om eftertaxering lämpning i fråga om 1959 års taxeför

år 1959 eller tidigare år. ring eller i fråga om eftertaxering

för år 1959 eller tidigare år.

590302 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:111 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 a1 i texten