Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1959-11-19 · 133 sidor, varav 132 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 132 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:60, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

1

Nr 60

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om allmän varuskatt,

m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 9 oktober 1959 dagtecknad proposition, nr 162, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats såvitt gäller de under 1)—3) upptagna författningsförslagen

till bevillningsutskottet, såvitt gäller det under 4) upptagna

författningsförslaget till konstitutionsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen uppdrages riktlinjerna för den ekonomiska politikens utformning

mot bakgrunden av det ekonomiska läget. Beräkningar över budgetläget

för innevarande och nästkommande budgetar framlägges. I det

sammanhanget redovisas även överslagsmässiga beräkningar rörande den

statsfinansiella utvecklingen på något längre sikt. övervägandena i samband

härmed har lett fram till slutsatsen att budgeten kräver en inkomstförstärkning

av storleksordningen 1 å 1 1/2 miljard kronor, räknat för

helt budgetår. I anledning härav framlägges i propositionen förslag om införandet

av en allmän varuskatt. Denna föreslås bli generell och drabba

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

konsumtions- och kapitalvaror lika. För att bevara progressiviteten i kraven

på medborgarna föreslås dels åtgärder för att befria vissa grupper från

varuskattens verkningar, dels ock vissa lättnader i den direkta beskattningen.

Folkpensionärerna erhåller automatiskt skydd mot varuskattens effekt

på priserna genom gällande indexreglering av utgående pensionsförmåner.

För upprätthållande av principen om utjämning av försörjningsbördan föreslås

i särskild proposition en höjning av barnbidragen från 400 till 450

kronor per barn och år. Vidare kommer en ökning att ske av statens bidrag

till arbetslöshetskassorna.

Förslaget om ändring av nu gällande skatteskalor för den statliga inkomstskatten,

vilket framlägges i särskild proposition, innebär en skattesänkning

för lägre och medelstora inkomster, från och med den 1 januari

1960. Vidare aktualiseras i detta sammanhang en del andra angelägna reformer

på beskattningens område. Sålunda kommer att anmälas förslag till

nästa års riksdag om dels en revision av sambeskattningen, dels en sänkning

av inkomstskatten för ofullständiga familjer och dels rätt till förlustutjämning

och till avskrivning på inventarier i jordbruksdrift. Vid sidan av

den åsyftade inkomstförstärkningen för staten innebär sålunda vad som

här föreslås även en viss omläggning av den skattebörda, som vilar på flertalet

av inkomsttagarna, från den direkta till den indirekta skatteformen.

Den allmänna varuskatten föreslås med hänsyn till budgetläget och behovet

av att skapa utrymme för den nyssnämnda omläggningen av inkomstskatten

och kostnaderna för de föreslagna reformerna i övrigt utgå med en

skattesats av 4 procent. En begränsning av den allmänna varuskatten till

denna nivå förutsätter skattehöjningar på ett avsnitt som föreslås undantaget

från den allmänna varuskatten, nämligen energiområdet. I särskild

proposition anmäles därför förslag om höjning av nu utgående skatt på

bensin, eldningsolja, kol och koks.

För helt år beräknas den allmänna varuskatten inbringa 1 400 miljoner

kronor och höjningen av energibeskattningen 225 miljoner kronor. De föreslagna

reformerna på den direkta beskattningens område leder till ett

sammanlagt inkomstbortfall av omkring 300 miljoner kronor, varav 225 miljoner

kronor betingas av ändrade skatteskalor för inkomstskatten, 40 miljoner

kronor av lättnaderna i familjebeskattningen och ca 25 miljoner kronor

av ändringarna rörande förlustutjämningen och avskrivning av jordbruksinventarier.

Härtill kommer kostnaden för höjning av barnbidragen

och utbetalningen av ett indextillägg till folkpensionärerna med 90 respektive

40 miljoner kronor, jämte kostnaden för en förbättring av arbetslöshetsförsäkringen.

Inkomstförstärkningen för statsverket för helt år stannar

härmed netto vid omkring 1 200 miljoner kronor.

Rörande den närmare innebörden av förslaget om allmän varuskatt kan

nämnas följande.

Skatten är utformad såsom en detaljhandelsskatt. Den ansluter sig i sina

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 3

huvuddrag till ett av 1952 års kommitté för indirekta skatter utarbetat alternativ

med sådan skatt (SOU 1957: 13).

Skatten är till sin konstruktion en skatt på förbrukningen inom landet.

Den uttas i det sista led som varan passerar på sin väg till den slutlige konsumenten.

Den föreslagna skattesatsen, 4 procent, uttages på det pris konsumenten

betalar, varvid skattens belopp inräknas i priset. Skatten är avsedd

att införas fr. o. m. den 1 januari 1960. Den kommer att utgå på alla varulikvider,

som erlägges efter årsskiftet, försåvitt icke leverans skett eller skriftligt

avtal om leverans träffats före den 16 oktober 1959.

Alla varor blir i princip skattepliktiga. Med varor förstås därvid materiella

ting av lös egendoms natur. Skatteplikten omfattar såväl egentliga konsumtionsvaror

som investeringsvaror, byggnadsmaterial och liknande. Skattens

utformning såsom en detaljhandelsskatt innebär, att skatt icke utgår

i tidigare försäljnings- och distributionsled. Industrins och hantverkets råvaruförbrukning

blir således icke föremål för beskattning. I fråga om investeringsvaror

och byggnadsmaterial är däremot företagen att anse som

konsumenter.

Från den principiella skatteplikten för varor har av skattetekniska skäl

föreslagits vissa begränsade undantag. Skattefrihet skall således föreligga

vid försäljning av levande djur, av jord, sand, grus och sten, av drivmedel

och andra bränslen, av större fartyg, luftfartyg och viss krigsmateriel, av

dagstidningar samt av receptbelagda läkemedel. Härjämte har genom särskilt

stadgande jordbruksråvarorna undantagits från skatteplikt.

Beskattningen skall enligt förslaget omfatta även vissa tjänsteprestationer,

nämligen reparations-, underhålls-, ändrings- och rengöringsarbeten

samt serverings- och uthyrningstjänster. Förutsättning för skatteplikt är att

tjänsteprestationen huvudsakligen har avseende på skattepliktiga varor.

Med den föreslagna avgränsningen av beskattningsområdet kommer att

utanför beskattningens ram falla bl. a. fastigheter och arbetsprestationer å

fastigheter samt vidare transport- och hygieniska tjänster liksom tjänster

som tillhandahålles av läkare, advokater, resebyråer m. fl. Vidare är hyrorna

undantagna.

Allmän varuskatt skall erläggas av den, som yrkesmässigt försäljer eller

på annat sätt tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster åt konsument.

Uttag ur rörelse jämställes med försäljning. Skattskyldiga blir i första hand

detaljhandlare, restauratörer, hantverkare, reparatörer m. fl., men även

fabrikanter och grossister i den mån de bedriver försäljning direkt till konsument.

Härutöver blir jordbrukare skattskyldiga i fråga om direktförsäljning

och egenförbrukning av hemmaproducerade alster. Skatten uträknas

på grundval av omsättningen av skattepliktiga varor och tjänster. Skatt skall

dock i intet fall utgå om försäljningen endast är av ringa omfattning. För

restauranger och andra serveringsrörelser skall den skattepliktiga omsättningen

reduceras i viss utsträckning med hänsyn till serveringstjänsternas

speciella karaktär.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Införes vara till riket för direkt konsumtion, skall skattskyldighet föreligga

för varumottagaren.

Antalet skattskyldiga beräknas komma att uppgå till ca 200 000, jordbrukarna

ej medräknade.

Länsstyrelsen skall vara uppbördsmyndighet och tillsynsorgan för den

allmänna varuskatten. Denna skall av de skattskyldiga redovisas till länsstyrelsen

på grundval av deklaration. I allmänhet skall skatt redovisas i

efterhand varannan månad. Deklarationen avgives samtidigt med att skatten

inbetalas över postgiro.

Under löpande år erlagd skatt är att anse som preliminär. Efter årets utgång

fastställes skatten slutligt på grundval av särskild taxering av den

skattepliktiga omsättningen under året. Taxering skall verkställas av de

särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare och juridiska personer.

I fråga om taxering, uppbörd, kontroll m. m. av den allmänna varuskatten

skall i huvudsak gälla samma regler som vid inkomstbeskattningen.

För jordbrukare föreslås ett förenklat beskattningsförfarande. Vid skattepliktig

import skall skatten uttagas av tullverket i samband med varuinförseln.

Riksskattenämnden skall verka för en riktig och enhetlig tillämpning

av den allmänna varuskatten. På nämnden skall härvid ankomma att utfärda

erforderliga anvisningar och att fastställa formulär för skatteredovisningen

m. m. Nämnden skall vidare kunna lämna bindande förklaringar om vara

är skattepliktig eller ej samt meddela de skattskyldiga förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Den allmänna varuskatten förutsätter viss utbyggnad av länsstyrelserna

och riksskattenämnden. Hos länsstyrelserna skall inrättas särskilda varuskattekon

tor; taxeringsrevisionerna skall successivt förstärkas. I fråga om

riksskattenämnden föreslås att särskilda ledamöter skall förordnas för varuskatteärendena.

Vidare utökas nämndens kansli.

Årskostnaden för administrationen av den allmänna varuskatten beräknas

till drygt 6 miljoner kronor, vilken summa vid full utbyggnad av organisationen

torde stiga till i runt tal 10 miljoner kronor.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

5

Förslag

till

förordning om allmän varuskatt

Härigenom förordnas som följer.

Kap. 1. Allmänna bestämmelser

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas skatt

(allmän varuskatt) för varor, som försäljas eller på annat sätt tillhandahållas

eller tagas i anspråk inom riket, samt för varor, som införas till riket.

Allmän varuskatt skall ock, i den omfattning som angives i förordningen,

erläggas för tjänsteprestationer, som tillhandahållas inom riket.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §•

I fråga om sådant tillhandahållande eller ianspråktagande av varor, som i

inkomstskattehänseende är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, äro

bestämmelserna i denna förordning tillämpliga endast i den mån detta följer

av vad i kap. 13 sägs.

3 §•

I fråga om införsel till riket äro bestämmelserna i denna förordning tilllämpliga

endast i den mån detta följer av vad i kap. 14 sägs.

4 §.

Allmän varuskatt är preliminär eller slutlig. Skatten kan i förekommande

fall påföras såsom kvarstående allmän varuskatt eller tillkommande allmän

varuskatt.

Preliminär allmän varuskatt redovisas och erlägges, i avräkning å slutlig

allmän varuskatt, för bestämd tidsperiod (redovisningsperiod) i förhållande

till den på perioden belöpande skattepliktiga omsättningen.

Med slutlig allmän varuskatt avses sådan allmän varuskatt, som debiteras

på grund av taxeringsbeslut meddelat senast den 30 november under

taxeringsåret.

Kvarstående allmän varuskatt är sådan allmän varuskatt, som återstår

att erlägga sedan preliminär allmän varuskatt avräknats från slutlig allmän

varuskatt.

Med tillkommande allmän varuskatt avses dels allmän varuskatt som debiteras

på grund av taxeringsbeslut efter den 30 november under taxeringsåret,

dels allmän varuskatt som påföres på grund av eftertaxering, dels

ock allmän varuskatt som utöver tidigare påförd skatt skall erläggas på

grund av beslut rörande ändrad debitering.

5 §.

Allmän varuskatt skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad, av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

kortad eller avskriven allmän varuskatt, för vilken avdrag medgivits, utgöra

skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.

6 §•

Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen

om statlig inkomstskatt, taxeringsförordningen eller uppbördsförordningen,

begagnas i denna förordning, hava de, såvida ej annat angives eller framgår

av sammanhanget, samma innebörd som i nämnda författningar.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av allmän

varuskatt. Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut

som meddelas med stöd av förordnande som nu sagts.

8 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter. Formulär till blanketter och längder som erfordras för

tillämpningen fastställas av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t

därtill förordnar.

Kap. 2. Om skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

9 §.

Vara är skattepliktig, därest den icke

dantagen från skatteplikt.

enligt vad nedan i 10 § sägs är un(Se

vidare anvisningarna.)

10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.

1. Utsäde, fröer, foder- och gödselmedel, torvströ, konserveringsmedel för

foder, betningsmedel, bakteriekulturer för växter, medel för bekämpning av

ogräs och växtskyddsmedel ävensom skogsplantor, skogsfröer och plantor

av icke-perenna växter.

2. Levande djur, dock icke fiskar eller andra till livsmedelsvaror hänförliga

djur, ej heller sådana djur, som vanligen försäljas i s. k. zoologiska affärer

och liknande affärer.

3. Drivmedel och andra bränslen.

4. Jord, sand, grus och sten i obearbetat eller krossat skick.

5. Fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton ävensom luftfartyg;
6.

Krigsmateriel, som försäljes till staten för militärt bruk och som är

underkastad utförselförbud.

7. Allmänna nyhetstidningar, så ock periodiskt utgivna medlemsblad,

personaltidningar och liknande publikationer, dock endast i den mån dessa

publikationer tillhandahållas utan särskild avgift.

8. Läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus.

2 mom. Kungl. Maj :t äger förordna om ytterligare undantag från skatteplikt

beträffande särskilda varor eller varugrupper.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

11 §.

Tjänsteprestation är skattepliktig, därest den huvudsakligen har avseende

å skattepliktiga varor samt innefattar förfärdigande på beställning (arbetsbeting),

uthyrning, servering, reparation, underhåll, ändring eller rengöring.

(Se vidare anvisningarna.)

Kap. 3. Om skattskyldighet

12 §.

1 mom. Skattskyldighet åvilar, med de undantag som i 13 § sägs,

a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara,

b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig

tjänsteprestation,

för tillhandahållande av sådan vara eller tjänsteprestation till förbrukare

(konsument), så ock för uttag ur rörelsen av skattepliktig vara.

Den som fabriksmässigt tillverkar byggnadsvaror är, i vad angår denna

tillverkning, skattskyldig, ändå att han icke försäljer sådana varor yrkesmässigt.

2 mom. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag samt i

53 § 2 mom. kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller,

att envar delägare i sådant bolag eller rederi är skattskyldig i förhållande

till sin andel i företaget.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

samt uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid tjänsteprestation med avseende å kläder eller andra textilvaror,

där den som utför prestationen icke har fast driftställe för verksamheten,

c) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier

och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

Kap. 4. Om skattesats, beskattningsvärde och skattepliktig omsättning

14 §.

Skatten utgår med fyra procent av beskattningsvärdet.

15 §.

1 mom. Beskattningsvärdet utgör

a) vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation: vederlaget,

b) vid uttag av vara ur rörelse: varans saluvärde enligt ortens pris.

1 vederlag eller saluvärde, som i första stycket sägs, skall inräknas beloppet

av den allmänna varuskatten.

2 mom. Stadgas i lag eller författning, att vara vid försäljning skall betinga

visst pris, må utan hinder därav varan försäljas till det högre pris

som kan föranledas av den allmänna varuskatten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

3 mom. Vid beräkning av staten tillkommande skatt eller avgift, som enligt

vad därom är särskilt stadgat skall utgå efter varas försäljningspris

eller annat liknande värde, skall i sådant värde icke inräknas beloppet av

den allmänna varuskatten.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Vederlag enligt 15 § hänföres till den skattepliktiga omsättningen för den

redovisningsperiod, varunder vederlaget influtit kontant eller eljest kommit

den skattskyldige till godo; dock äger länsstyrelsen på framställning av

skattskyldig medgiva, att uppkomna fordringar må inräknas i omsättningen

enligt bokföringsmässiga grunder.

Saluvärde å uttagen vara hänföres till den skattepliktiga omsättningen

för den redovisningsperiod, varunder uttaget skett.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning må, såvida länsstyrelsen på

ansökan av den skattskyldige lämnar tillstånd därtill, den skattskyldiges

försäljning eller uttag av viss vara eller visst slag av varor angivas med ledning

av hans inköp av samma varor.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

1 mom. Har skattskyldig för yrkesmässig återför sälj ning eller servering

eller användning såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor för

avsalu, vid fabriksmässig tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt

utförande av tjänsteprestationer å varor inköpt skattepliktig vara och

skall vederlaget enligt bestämmelserna i denna förordning ingå i säljarens

skattepliktiga omsättning, må köparen vid beräkning av sin skattepliktiga

omsättning göra avdrag för sålunda utgivet vederlag. Motsvarande skall gälla,

när skattskyldig vidkänts allmän varuskatt enligt bestämmelserna i kap.

14, och skall därvid såsom utgivet vederlag anses beskattningsvärdet enligt

69 §.

Avdraget verkställes för den redovisningsperiod, varunder vederlaget utgivits.

överstiger under viss redovisningsperiod utgivet vederlag den skattepliktiga

omsättningen för samma period, må överskjutande belopp avdragas

vid den skattepliktiga omsättningens beräknande för närmast följande

redovisningsperiod eller redovisningsperioder.

2 mom. För rörelse, i vilken värdet av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

normalt till minst nio tiondedelar är att hänföra till servering, skall

skatten beräknas allenast å 60 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.

År i annan rörelse nämnda värde normalt till minst en tredjedel att hänföra

till servering, skall skatten beräknas å 80 procent av den eljest skattepliktiga

omsättningen.

(Se vidare anvisningarna.)

Kap. 5. Om registrering

19 §.

1 mom. Skattskyldig är pliktig att hos länsstyrelsen i det län, där hans

hemortskommun är belägen, anmäla sig för registrering.

Anmälan för registrering skall göras skriftligen och innehålla uppgift

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 9

angående den skattskyldiges fullständiga namn och postadress, hemortskommun

och hemvist därstädes, verksamhetens namn, art och belägenhet,

räkenskapsårets omfattning samt tidpunkten för verksamhetens påbörjande

eller övertagande ävensom, där så är möjligt, beräknad årsomsättning med

fördelning på skattepliktig och icke skattepliktig omsättning. Anmälan skall

hava inkommit till länsstyrelsen senast två veckor före verksamhetens påbörjande

eller övertagande.

För varje förvärvsverksamhet, vilken är att anse såsom självständig rörelse

(särskild förvärvskälla), skall särskild anmälan för registrering göras.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift tidigare lämnats, skall underrättelse

om ändringen ingivas till länsstyrelsen senast inom två veckor.

Om verkställd registrering skall länsstyrelsen utfärda särskilt bevis.

2 mom. Skattskyldig, som underlåter att i behörig ordning avlämna anmälan

eller underrättelse, varom i 1 mom. sägs, må av länsstyrelsen vid vite

föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

20 §.

Hos länsstyrelsen skall föras register ( varuskatter egist er ), med vars hjälp

för envar skattskyldig inom länet kan inhämtas vad som i varuskat tehänseende

förekommit rörande honom.

Kap. 6. Om deklarationsskyldighet

21 §.

1 mom. Skattskyldig åligger att utan anmaning avgiva uppgift (deklaration)

rörande sin skattepliktiga omsättning och om grunderna för omsättningens

beräknande. Deklaration skall avse redovisningsperiod om två månader.

Redovisningsperioderna under ett kalenderår utgöras av, den första

månaderna januari och februari, den andra månaderna mars och april, den

tredje månaderna maj och juni, den fjärde månaderna juli och augusti, den

femte månaderna september och oktober samt den sjätte månaderna november

och december. Länsstyrelsen äger dock, när särskilda skäl därtill äro,

beträffande viss skattskyldig föreskriva att redovisningsperiod skall omfatta

helt kalenderår eller, om den skattskyldiges räkenskapsår icke sammanfaller

med kalenderåret, räkenskapsår.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldiges

hemortskommun är belägen, och insändas inom tid som i 46 § angives

för inbetalning av preliminär allmän varuskatt för redovisningsperioden.

Omfattar redovisningsperiod delar av olika beskattningsår, skall särskild

deklaration avlämnas för varje sådan del.

För varje särskild förvärvskälla skall särskild deklaration avlämnas.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett

enligt fastställt formulär.

Belopp, som upptagas i deklaration, skola utföras i hela krontal, så att

överskjutande öretal bortfalla.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna

i I mom. är deklarationsskyldig, pliktig avgiva deklaration.

3 mom. Deklarationsskyldig bör, utöver vad deklarationsformulären föranleda,

meddela de upplysningar som kunna vara av betydelse för fastställande

av skatt och för åsättande av en riktig taxering.

22 §.

Har skattskyldig erhållit tillstånd att redovisa sin omsättning på sätt

i 17 § stadgas, skall den skattskyldige, utöver vad i 21 § föreskrives, utan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

anmaning avlämna särskild uppgift (tilläggsdeklaration) avseende den skattepliktiga

omsättningen under beskattningsåret.

Tilläggsdeklaration skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna

självdeklaration han enligt därom gällande bestämmelser har att avlämna.

I fråga om tilläggsdeklaration skola bestämmelserna i 21 § 1 mom. fjärde,

femte och sjätte styckena samt 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen stadgas rörande anmaning

att avgiva deklaration och att fullständiga avgiven deklaration skall

äga motsvarande tillämpning å deklaration och tilläggsdeklaration, som

ovan i 21 och 22 §§ sägs.

Kap. 7. Om taxering

24 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar och med iakttagande av vad i denna förordning

stadgas lända till efterrättelse med avseende å taxering till allmän varuskatt.

25 §.

Taxeringsintendenten i länet har att med iakttagande i tillämpliga delar

av bestämmelserna i 17 § taxeringsförordningen bevaka det allmännas rätt

i frågor om taxering till allmän varuskatt samt verka för att taxeringarna

bliva likformiga och rättvisa.

26 §.

Taxering till allmän varuskatt äger rum i den skattskyldiges hemortskommun.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo.

27 §.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen

under beskattningsåret och verkställas i samband med den årliga taxeringen

i sådana särskilda taxeringsdistrikt, som i 4 § taxeringsförordningen sägs.

Av skattskyldig jämlikt 21 § avlämnade deklarationer för förflutet beskattningsår

skola senast den 15 april under taxeringsåret jämte övriga för

taxeringen erforderliga handlingar överlämnas till vederbörande taxeringsnämnd.

28 §.

Skattepliktig omsättning skall beräknas och taxeras för varje särskild förvärvskälla

för sig.

Vid taxeringen skall den skattepliktiga omsättningen angivas i fulla hundratal

kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal

kronor, bortfaller.

29 §.

Hava i 21 och 22 §§ föreskrivna deklarationer ej avlämnats eller kan, på

grund av brister i deklaration eller bristfälligt underlag för sådan, den skat
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 11

tepliktiga omsättningen icke tillförlitligen beräknas, skall denna vid taxeringen

uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom

verksamhetens art och omfattning finnes skäligt.

30 §.

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar till allmän varuskatt skola införas

i särskild längd (varuskattelängd).

31 §.

Har taxering åsatts för högre skattepliktig omsättning än den skattskyldige

enligt 21 och 22 §§ deklarerat eller eljest till länsstyrelsen eller till taxeringsnämnden

uppgivit, skall till den skattskyldige sändas underrättelse om avvikelsen

och om skälen härför. Har taxering åsatts skattskyldig, som icke

avlämnat deklaration, skall till den skattskyldige sändas underrättelse om

taxeringen.

I fråga om underrättelse, som i första stycket sägs, skola bestämmelserna

i 69 § 4 mom. taxeringsförordningen i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

32 §.

Beträffande besvär över taxering till allmän varuskatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om besvär över taxering till statlig inkomstskatt

gälla i tillämpliga delar med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den

skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent samt att bestämmelserna

i 98 § 2—6 mom. taxeringsförordningen icke skola hava avseende å allmän

varuskatt.

33 §.

Har skattskyldig icke erhållit i 31 § föreskriven underrättelse senast den

15 juli under taxeringsåret, må den skattskyldige anföra besvär hos prövningsnämnden

intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om för den

skattskyldige utfärdats debetsedel å kvarstående allmän varuskatt i anledning

av den taxering varom fråga är och han icke erhållit nämnda debetsedel

under taxeringsåret, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel.

34 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären prövas i

samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller påföres någon, må samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till allmän varuskatt.

35 §.

Har skattskyldig i deklaration eller annorledes lämnat oriktig uppgift till

ledning vid taxering för allmän varuskatt och har uppgiften följts eller har

uppgiften eljest föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att

han blivit för lågt taxerad, skall han eftertaxeras för vad som genom berörda

förfarande förut undgått taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas,

om vad som undgått taxering är att anse såsom ringa eller det med

hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att eftertaxering

sker.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till

grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning

av bestämmelserna i 29 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit att lämna uppgift eller infordrad upplysning.

Vid eftertaxering skola, med iakttagande av vad ovan i 32 och 34 §§ sägs,

bestämmelserna i 115 och 116 §§ taxeringsförordningen i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Kap. 8. Om skattekontroll

36 §.

Efter anmaning är deklarationsskyldig pliktig att i den omfattning, som

i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga

för kontroll av avlämnad deklarations riktighet eller för fastställande

av skatt eller åsättande av taxering. Dylika upplysningar skola lämnas

skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

37 §.

I den mån så finnes erforderligt för kontroll av skatt och för taxering har

den som, ulan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar eller

försäljer skattepliktig vara, att, efter anmaning, med angivande av mängd

och pris, lämna uppgift å de varor, som han under viss angiven tid sålt till

eller köpt av annan rörelseidkare. Vad i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen

finnes stadgat om befrielse från uppgiftsskyldighet skall härvid i tillämpliga

delar gälla.

38 §.

Det åligger deklarations- eller uppgiftsskyldig att i skälig omfattning genom

räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att

underlag finnes för fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldigheten

och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt.

Om skyldighet att i vissa fall föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen.

39 §.

Rörande fullgörande av skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift

samt om skyldighet att lämna upplysning om förhållanden, som avse

tid före beskattningsåret, skall i tillämpliga delar gälla vad i 47 och 49 §§

taxeringsförordningen stadgas.

40 §.

För skattekontroll och taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt

omförmäld handling eller uppgift skall, då detta för sagda ändamål

begäres, tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk eller allmän inrättning.

Vad i 46 § taxeringsförordningen stadgas skall härvid äga motsvarande

tillämpning.

41 §.

1 mom. Taxeringsintendenten i länet åligger att övervaka, att skattskyldig

behörigen avgiver deklaration och, på sätt i 46 och 47 §§ närmare angives,

inbetalar preliminär allmän varuskatt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 13

Inkommen deklaration skall av taxeringsintendent snarast möjligt underkastas

förberedande granskning. Befinnes därvid den skattskyldige hava

inbetalat preliminär skatt med för lågt belopp, äger taxeringsintendenten

fastställa den ytterligare preliminära skatt, som den skattskyldige har att

erlägga.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i avgiven deklaration

eller bristfälligt underlag för deklaration, den skattepliktiga omsättningen

ej tillförlitligen beräknas, skall denna uppskattas med tillämpning av

bestämmelserna i 29 § och preliminär allmän varuskatt med ledning därav

fastställas.

1 fastställelsebeslut skall angivas viss tid, inom vilken skatten skall erläggas.

2 mom. Framkommer på grund av nya omständigheter, att preliminär allmän

varuskatt bör utgå med annat belopp än meddelat fastställelsebeslut utvisar,

äger taxeringsintendent till betalning fastställa den ytterligare skatt,

som den skattskyldige skall erlägga, eller besluta om nedsättning av det tidigare

fastställda beloppet.

3 mom. Om återbetalning av för mycket inbetald preliminär skatt stadgas

i 60 §.

42 §.

För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning

riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet

upplysning till ledning vid beslut om skattepåföring, taxering

eller eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos deklarations- eller

uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller

annat organ som avses i 40 §.

Den hos vilken taxeringsrevision sker är pliktig att lämna tjänsteman, åt

vilken uppdragits att verkställa revisionen, tillträde till lokaler, som användas

i vederbörandes verksamhet, ävensom att för granskning av handlingar

och varulager lämna tjänstemannen nödigt biträde.

I fråga om taxeringsrevision skall i övrigt vad i 56—58 §§ taxeringsförordningen

stadgas äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Granskning av deklaration må verkställas endast av ämbets- eller tjänsteman,

på vilken dylik granskning till följd av bestämmelserna i denna förordning

ankommer, ävensom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnden,

de ledamöter i taxeringsnämnden, som därtill utses av nämnden, samt

ledamöterna i prövningsnämnden.

Sakkunnig må granska deklarationer i den omfattning som erfordras för

uppdragets fullgörande.

Vid skattekontroll och taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman,

varom i 16 § 2 mom. taxeringsförordningen förmäles, må taga del av deklarationer

i den omfattning, som är erforderlig för arbetets utförande.

Den som enligt vad ovan sagts äger taga del av deklaration må i förekommande

fall taga del jämväl av självdeklaration eller annan uppgift eller

handling, som avlämnats till ledning vid taxering till inkomstskatt.

I övrigt skall beträffande rätt att taga del av deklarationer, andra för skattekontroll

och taxering avlämnade uppgifter samt av myndighet vid skatteoch

taxeringskontroll upprättade handlingar, så ock beträffande förvaring

och förstöring av deklarationer och andra handlingar i tillämpliga delar gälla

vad i 50 § taxeringsförordningen stadgas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

44 §.

Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 36 § tillkommer taxeringsintendent,

taxeringsnämnd och prövningsnämnd ävensom, i den mån så erfordras

för uppdragets fullgörande, tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa

taxeringsrevision.

I de fall som avses i 37 § må anmaning göras av taxeringsintendenten i

länet.

Beträffande anmaning, som avses i denna paragraf, skall vad i 52—55 §§

taxeringsförordningen stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

45 §.

Länsstyrelsen ävensom ordförande i taxeringsnämnd och taxeringsassistent

skola i den utsträckning så kan ske lämna skattskyldig de upplysningar

som finnas erforderliga för fullgörande av honom åvilande skyldighet

att inbetala skatt och avlämna registreringsanmälan, deklaration eller

annan uppgift.

Kap. 9. Om uppbörd

46 §.

1 mom. Preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning den 18 i månaden

närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser.

2 mom. Senast den dag preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning

skall densamma inbetalas till statsverket genom insättning å särskilt postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod delar av olika beskattningsår, skall å varje

sådan del belöpande skatt inbetalas för sig.

Å redovisningsperiod eller å sådan del av redovisningsperiod, som i föregående

stycke sägs, belöpande preliminär allmän varuskatt erlägges i helt

antal kronor, därvid öretal bortfaller. Understiger skattebeloppet tio kronor,

må inbetalning underlåtas.

3 mom. Då särskilda skäl därtill äro, äger Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t därtill förordnar medgiva att viss skattskyldig eller viss

grupp av skattskyldiga må, utan att gälda restavgift varom förmäles i 58 §,

inbetala preliminär allmän varuskatt efter det skatten förfallit till betalning.

47 §.

Av taxeringsintendent till betalning fastställd preliminär allmän varuskatt

skall, i förekommande fall jämte stadgad restavgift, inom tid som

angives i fastställelsebeslutet inbetalas till statsverket genom insättning å

särskilt postgirokonto.

48 §.

Debitering av slutlig, kvarstående och tillkommande allmän varuskatt

åvilar länsstyrelsen.

49 §.

Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt som av den skattskyldige erlagts, sådan

preliminär allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

15

50 §.

Överstiger skattskyldigs slutliga allmänna varuskatt den preliminära skatt

som enligt 49 § skall gottskrivas honom, skall överskjutande belopp såsom

kvarstående allmän varuskatt förfalla till betalning den 18 januari året näst

efter taxeringsåret och senast nämnda dag inbetalas till statsverket genom

insättning å särskilt postgirokonto.

Kvarstående allmän varuskatt, som ej uppgår till minst tio kronor, skall

dock icke erläggas.

51 §.

Tillkommande allmän varuskatt skall inbetalas till statsverket genom insättning

å särskilt postgirokonto senast å dag som länsstyrelsen bestämmer,

dock att länsstyrelsen då särskilda skäl därtill äro må meddela föreskrift

om uppdelning av skatten å skilda inbetalningstillfällen, högst tre.

52 §.

Inbetalning av allmän varuskatt sker kostnadsfritt.

Till postgirokonto inbetalad skatt skall anses vara inbetalad den dag då

inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit till postanstalt.

53 §.

För skattskyldig, som skall erlägga kvarstående eller tillkommande allmän

varuskatt, skall utfärdas debetsedel enligt fastställt formulär.

Debetsedel, upptagande kvarstående allmän varuskatt, skall senast den

15 december under taxeringsåret översändas till den skattskyldige.

Debetsedel å tillkommande allmän varuskatt skall översändas till den

skattskyldige så snart ske kan.

Kap. 10. Om anstånd med inbetalning av skatt

54 §.

Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av sjukdom eller eljest

oförvållat blivit nedsatt, må om synnerligen ömmande omständigheter

föreligga beviljas anstånd med erläggande av den kvarstående eller tillkommande

allmänna varuskatt, som förfaller till betalning närmast efter

det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet skall avse hela skatten eller del

därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter utgången av

den månad, varunder skatten förfaller till betalning.

Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring,

sedan anstånd beviljats, må frågan om anstånd upptagas till förnyad

prövning.

55 §.

Skattskyldig, som anfört besvär över beslut rörande taxering till allmän

varuskatt, må beviljas anstånd med inbetalning av skatt på grund av taxeringen.

I fråga om sådant anstånd skola bestämmelserna i 49 § 1 mom.

uppbördsförordningen äga motsvarande tillämpning.

56 §.

Om den preliminära allmänna varuskatt, som enligt 49 § skall gottskrivas

skattskyldig, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga allmänna varuskatt

och om det överskjutande beloppet är helt eller delvis oguldet, må anstånd

beviljas den skattskyldige med erläggande av så stor del av nämnda

belopp, som kan beräknas bliva avkortat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

57 §.

Beslut om anstånd enligt 54—56 §§ meddelas av länsstyrelsen efter framställning

av den skattskyldige.

Beträffande anstånd skola i övrigt bestämmelserna i 51 § uppbördsförordningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 11. Om indrivning av skatt m. m.

58 §.

Har deklaration ej avgivits och preliminär allmän varuskatt ej inbetalats

inom föreskriven tid eller har skattskyldig underlåtit att inom sådan tid

inbetala i avgiven deklaration angivet belopp, skall restavgift utgå å icke

inbetalat belopp. Vad nu sagts skall gälla jämväl där preliminär allmän

varuskatt eljest fastställts till betalning och skatten ej inbetalats inom i

fastställelsebeslutet angiven tid, så ock där skattskyldig underlåtit att inbetala

kvarstående eller tillkommande allmän varuskatt i tid och ordning som

i 50 eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten,

som icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Restavgiften skall vid

öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till

helt krontal.

Vad i 58 § 2 mom. och 64 § uppbördsförordningen finnes stadgat skall

äga motsvarande tillämpning beträffande restavgift varom här är fråga.

59 §.

Har skattskyldig underlåtit att i behörig tid och ordning inbetala allmän

varuskatt, skall oguldet belopp jämte restavgift enligt 58 § indrivas.

I fråga om indrivning, avkortning och avskrivning samt efterkrav och

preskription av allmän varuskatt skola motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 12. Om restitution av skatt

60 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär allmän varuskatt motsvarande slutliga

allmänna varuskatt, skall länsstyrelsen skyndsamt återbetala det överskjutande

beloppet till den skattskyldige. Restitution skall dock icke ske av

belopp understigande tio kronor.

2 mom. Framkommer vid förberedande granskning varom i 41 § förmäles,

att skattskyldig inbetalat preliminär allmän varuskatt med för högt belopp,

eller har skattskyldig inbetalat sådan skatt med högre belopp än

fastställd debitering utvisar, har länsstyrelsen att till den skattskyldige återbetala

för mycket inbetalat belopp.

3 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig, kvarstående eller

tillkommande allmän varuskatt blivit någon påförd obehörigen eller med

för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär

allmän varuskatt med för lågt belopp, skall ämbetsverket underrätta

vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning

i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes

hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp eller tillgodoräk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 17

nats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, till honom återbetala

vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest att förhållande,

som nyss sagts, föreligger har länsstyrelsen likaledes att återbetala för

mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom paford

slutlig, kvarstående eller tillkommande allmän varuskatt eller berättigas

återbekomma ytterligare överskjutande preliminär allmän varuskatt, äger

att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, återbekomma vad

han för mycket erlagt,

4 mom. Vid restitution av skatt enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad i 6b §

3 och 4 mom. uppbördsförordningen finnes stadgat i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

61 §.

Skattskyldig, som jämlikt 60 § 3 mom. äger återbekomma för mycket erlagd

skatt, skall erhålla ränta därå efter fem procent för år.

Vid beräkning av ränta skall vad i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 13. Om allmän varuskatt i vissa fall för jordbruksprodukter

62 §.

I fråga om sådant tillhandahållande eller ianspråktagande av varor, som

i inkomstskattehänseende är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,

skola bestämmelserna i 1, 5—10, 45, 71—74 och 82—84 §§ med tillhörande

anvisningar i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

63 §.

Skattskyldighet åvilar ägare eller brukare av jordbruksfastighet, som till

konsument försäljer eller för förbrukning uttager sådan produkt från jordbruket

eller dess binäringar som enligt denna förordning är att hänföra till

skattepliktig vara.

Skattskyldighet föreligger icke för försäljning av jordbruksprodukter i

allenast ringa omfattning.

I fråga om skattskyldighet för delägare i företag, varom i 12 § 2 mom.

förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

64 §.

I fråga om skattesats, beskattningsvärde och skattepliktig omsättning

skola bestämmelserna i 14—16 §§ äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

65 §.

1 fråga om taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter, varom

här är fråga, skola föreskrifterna i kap. 7 denna förordning i tillämpliga

delar och med iakttagande av vad som stadgas nedan i denna paragraf lända

till efterrättelse.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen

under beskattningsåret och verkställas av vederbörande taxeringsnämnd i

samband med inkomsttaxeringen. Föreligger ej skattskyldighet för försäljning

av jordbruksprodukter och uppgår den skattepliktiga omsättningen

i övrigt icke till 400 kronor, skall taxering ej åsättas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar till allmän varuskatt skola införas

i inkomstlängden.

I stället för vad som ovan stadgas i 29, 31 och 33 §§ skola bestämmelserna

i 21, 69 och 99 §§ taxeringsförordningen gälla i tillämpliga delar.

(Se vidare anvisningarna.)

66 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande allmän varuskatt för jordbruksprodukter,

varom här är fråga, dock att sådan skatt icke skall upptagas å debetsedel

avseende preliminär skatt.

Kap. 14. Om införsel till riket

67 §.

I fråga om införsel till riket skola bestämmelserna i 1, 5 och 7_10 §§,

15 § 3 mom., 71, 72 och 74 §§ med tillhörande anvisningar i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

68 §.

Skattskyldighet åvilar den för vars räkning införsel äger rum av skattepliktig

vara. Skattskyldigheten inträder då införseln sker.

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke skolat utgå om varan i stället sålts inom

landet av yrkesmässig säljare till den, för vars räkning införseln sker,

b) därest varan införes under sådana omständigheter som för tullpliktig

vara medföra rätt till tullfrihet enligt 5—8 §§ samt 9 § andra stycket sista

punkten tulltaxeförordningen; dock att skattskyldighet föreligger vid återinförsel

av vara, för vilken allmän varuskatt icke erlagts eller för vilken

erlagd sådan skatt restituerats.

(Se vidare anvisningarna.)

69 §.

Skatten utgår med fyra procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,

med tillägg av å varan belöpande tull samt övriga staten tillkommande

avgifter och skatter, den allmänna varuskatten inbegripen. 1

tråga om vara, som efter utförsel i utlandet undergått sådan reparation eller

bearbetning, varom i 9 § tulltaxeförordningen förmäles, och återinföres inom

där angiven tid, är beskattningsvärdet lika med reparations- eller bearbetningskostnaden,

beräknad på sätt i 9 § första stycket tulltaxeförordningen

stadgas, med tillägg som nyss nämnts.

70 §.

Allmän varuskatt, som skall utgå vid införsel till riket, fastställes och

uppbäres av tullverket i den ordning, som är föreskriven beträffande tull.

Även i övrigt skall vad i gällande författningar stadgas i fråga om tull i

tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande allmän varuskatt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr CO år 1959

Kap. 15. Om riksskattenämnden

19

71 §•

Det åligger riksskattenämnden att genom rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning.

72 §.

Riksskattenämnden må, när så finnes erforderligt för att tillgodose det i

71 § angivna syftet och frågan icke finnes vara av beskaffenhet att böra,

efter därom gjord ansökan, prövas i den ordning 73 § stadgar, meddela bindande

förklaring huruvida viss vara eller varugrupp är skattepliktig enligt

denna förordning, över nämndens beslut i sådan fråga må klagan ej föras.

73 §.

På ansökan av den som driver eller ämnar driva verksamhet, i vilken skattskyldighet

till allmän varuskatt ifrågakommer, må riksskattenämnden, om

det finnes vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för enhetlig

lagtolkning eller rättstillämpning samt tillgänglig utredning det medgiver,

meddela förhandsbesked angående fråga, som avser sökandens taxering

till allmän varuskatt.

Förhandsbesked skall hos riksskattenämnden sökas skriftligen senast den

dag då deklaration eller, om sökanden har att avlämna flera deklarationer

under beskattningsåret, den sista deklarationen för nämnda år senast skall

avlämnas till ledning för taxering varom fråga är.

I övrigt skola bestämmelserna i 2 § andra stycket, 3—8 samt 11 och 12 §§

förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

74 §.

Vid handläggning av ärenden enligt denna förordning skall riksskattenämnden

bestå av ordföranden och ytterligare sex för en tid av fyra år särskilt

utsedda ledamöter, av vilka en skall förordnas till vice ordförande att

vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Vice ordföranden skall vara lagfaren. Av övriga ledamöter skola två vara

lagfarna eller hava avlagt examen vid handelshögskola. De nu nämnda tre

ledamöterna skola tillika vara erfarna i domarvärv eller i administrativ

verksamhet. De tre återstående ledamöterna skola utses så att kännedom om

förhållandena inom näringslivet, särskilt handeln, kommer att förefinnas

inom nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid

handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sammanlagt

sex suppleanter.

Beträffande ledamöter och suppleanter, så ock i fråga om riksskattenämndens

verksamhet i ärenden enligt denna förordning skola i övrigt bestämmelserna

i 19 § taxeringsförordningen gälla i tillämpliga delar.

Kap. 16. Särskilda föreskrifter

75 §.

Innehållet i deklaration eller annan i 43 § avsedd handling må, utom i de

fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som sj älvmå

taga del av handlingen i fråga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 40 §, må ej

yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen

eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats

vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde med

prövningsnämnd som icke är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som avses i denna paragraf må, där det ej innefattar ämbetsbrott,

av åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

76 §.

Om ansvar i vissa fall för den, vilken lämnat oriktig uppgift i deklaration

eller i fall som avses i 21 § 3 mom. eller 36 §, stadgas i skattestrafflagen.

Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,

skall taxeringsintendenten i länet göra anmälan till åklagare.

77 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, icke behörigen

avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han

deklaration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad

att ligga till grund för taxering eller för fastställande av skatt, straffes med

böter, högst trehundra kronor.

Finnes försummelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Brott som avses i denna paragraf må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av taxeringsintendent.

78 §.

I fråga om föreläggande och uttagande av vite skall vad i 123 och 124 §§

taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tillämpning.

över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

79 §.

Den som icke åtnöjes med sådant av taxeringsintendent meddelat beslut,

varom i 41 § förmäles, äger att i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom

besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor

från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

80 §.

Mot länsstyrelses beslut enligt denna förordning må, i den mån förbud häremot

icke stadgats, talan fullföljas genom besvär hos kammarrätten, i mål

angående utdömande av vite av den som förpliktats utgiva vite och av taxeringsintendenten

i länet samt i annat mål av den skattskyldige. Besvären

skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag, då klaganden

erhöll del av beslutet. Hava besvären inom angiven tid inkommit

direkt till kammarrätten, må detta dock ej utgöra hinder för besvärens prövning;

kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna

till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, skall denna infordra förklaringar

och översända avskrift därav till klaganden. Finnes för målets bered
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

ning ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna härom.

Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det

yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär,

vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader

efter det klaganden erhållit del av kammarrättens utslag, dock att i mål om

utdömande av vite besvärstiden skall vara tre veckor.

81 §.

Besvär över beslut, varom ovan i denna förordning förmäles, befria icke

klaganden i vidare mån än i 55 § sägs från att i behörig ordning erlägga

skatt.

82 §.

För allmän varuskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom,

svarar dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar

bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något

fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även allmän varuskatt, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

83 §.

Vid granskning inom riksräkenskapsverket av statsverkets räkenskaper

må anmärkning icke framställas med avseende å verkställd taxering till allmän

varuskatt.

84 §.

Av taxeringen till allmän varuskatt föranledda särskilda kostnader vid

taxeringsarbetet bestridas av statsmedel. Bestämmelserna i 129 § taxeringsförordningen

skola därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Anvisningar

till 1 §.

Begränsningen till tillhandahållande eller ianspråktagande inom riket innebär,

att försäljning av varor för export är skattefri. Försäljning av varor

för bruk å fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik är att jämställa med export.

till 6 §.

Saknar skattskyldig hemortskommun enligt bestämmelserna i 66 § kommunalskattelagen,

skall Stockholm anses som den skattskyldiges hemortskommun.

till 9 §.

Med varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Hit räknas icke

blott färdigställda varor och delar därav utan i förekommande fall även

halvfabrikat och råvaror. Till varor hänföres icke gas, som tillhandahålles

i ledningar, ej heller vatten från vattenverk eller elektrisk kraft.

Handlingar, vilkas värde grundar sig å rättigheter av olika slag — så
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

som aktier, obligationer, biljetter, lottsedlar och presentkort — äro icke vad

gäller dylikt värde att anse som varor. Däremot skola sådana handlingar, då

de försäljas såsom trycksaker, anses såsom varor. Frankotecken, sedlar och

mynt, som äga samlarvärde, äro att hänföra till varor.

Fast egendom — härmed förstås jämlikt 6 § vad som enligt kommunalskattelagen

är att anse såsom fastighet — utgör icke vara. Borttages från

fastighet tillbehör, inredning eller andra beståndsdelar, bliva dessa dock att

hänföra till varor.

till 10 §.

Undantaget från skatteplikt för utsäde m. m. avser råvaruförsörjningen

för jordbruket och dess binäringar. Skatteplikt föreligger i fråga om exempelvis

blomster- eller köksväxtfröer samt gödnings-, ogräsbekämpnings- eller

växtskyddsmedel, som säljas i särskilda detaljhandelsförpackningar eller

på liknande sätt.

Med drivmedel och andra bränslen avses ämnen, som allmänt utnyttjas för

uppvärmning eller energialstring. Skattefrihet föreligger dock icke när andra

dylika ämnen än fotogen, rödsprit eller gas tillhandahållas på sådant sätt

att varan med hänsyn till försälj ningsform, kvantitet eller förpackning har

karaktär av butiksvara.

Undantaget för jord m. m. gäller icke då varan med hänsyn till försäljningsform,

kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara. Som

exempel må nämnas småförpackningar av matjord för krukväxtodling,

vilka försäljas av detaljhandlare.

Till fartyg hänföras icke sådana farkoster, i fråga om vilka förflyttningen

är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Med denna

till gällande tulltaxa anknutna avgränsning följer, att exempelvis fyrskepp,

flodsprutor, mudderverk, pontonkranar och flytdockor utgöra skattepliktiga

varor.

Undanlaget för allmänna nyhetstidningar gäller sådana publikationer med

nyhetsinnehåll, som normalt utkomma med minst tre nummer varje vecka.

Undantaget för övriga periodiskt utgivna publikationer gäller sådana alster

av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkomma med normalt minst fyra

nummer om året. Skattefriheten omfattar även utländska publikationer av

angivna slag.

till 11 §.

Anknytningen av skatteplikten för tjänsteprestationer till skattepliktiga

varor innebär att tjänster med avseende å särskilt undantagna varor, t. ex.

större fartyg, äro skattefria. Ävenledes bliva tjänsteprestationer med avseende

å fastighet skattefria liksom personliga tjänster, exempelvis av läkare,

tandläkare, advokater, banker och resebyråer.

Tjänsteprestation med avseende å krigsmateriel, som avses i 10 § 1 mom.

och äges av staten, är skattefri oavsett om materielen försålts till staten eller

tillverkats av staten själv för militärt bruk.

Begränsningen av skatteplikten till sådana tjänster, som huvudsakligen

avse skattepliktiga varor, medför att av frisersalonger, badinrättningar och

liknande tillhandahållna tjänster bliva skattefria, enär dessa äro av personlig

natur. På motsvarande sätt föreligger skattefrihet för rengöring av bostäder

och andra lokaler, även om arbetet i viss omfattning avser möbler, mattor

och annan lös egendom.

Med servering förstås tillhandahållande av varor till förtäring på stället å

därför iordningställd lokal eller plats. Därest jämväl bostad tillhandahålles

och ett gemensamt pris uttages för kost och logi, får uppdelning ske efter

skälig grund.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 23

Till skattepliktig uthyrning är icke att hänföra tillhandahållande i samband

med abonnemang av mätare för gas, elektrisk kraft eller liknande, ej

heller av teleapparater och dylikt.

till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmässighet föreligger, får bedömas främst med hänsyn

till omfattningen av och syftet med verksamheten. Sålunda föreligger

icke skattskyldighet exempelvis vid försäljning av personlig lösegendom.

Tillhandahållande av kost åt egen personal i annat än serveringsrörelse

utgör icke yrkesmässig verksamhet. Om denna verksamhet upplåtits på entreprenad

åt annan, vilken bedriver densamma yrkesmässigt, föreligger däremot

skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission anses kommissionären såsom säljare. Vid

försäljning å auktion skall auktionsförrättaren anses såsom säljare såvida

han jämväl annorledes än å auktion driver handel med sådana varor som

försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än

yrkesmässig återför sälj ning eller servering eller användning såsom material

(se härom anvisningarna till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor för

avsalu, vid fabriksmässig tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt

utförande av tjänsteprestationer med avseende å varor. Efter motsvarande

grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation tillhandahålles,

är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att byggmästare,

byggnadshantverkare och liknande, bortsett från det i 12 § 1 mom.

andra stycket avsedda fallet, äro att anse såsom konsumenter vid förvärv av

varor för sin verksamhet. På motsvarande sätt äro utövare av personliga

tjänster, exempelvis frisörer men även läkare och tandläkare, att hänföra till

konsumenter.

I fråga om icke-yrkesmässigt utgiven periodisk publikation, som icke enligt

10 § är undantagen från skatteplikt, är utgivaren att anse som konsument,

och skatt skall i enlighet härmed erläggas av den som levererar upplagan

till utgivaren.

Försäljning till konsument skall anses föreligga, såvida det icke framstår

som uppenbart att köparen ej är konsument i fråga om den vara försäljningen

avser. Motsvarande skall gälla beträffande tillhandahållande av tjänsteprestation.

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för annat

ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom

material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu, vid fabriksmässig

tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt utförande av

tjänsteprestationer med avseende å varor. Till uttag hänföres således icke

endast ianspråktagande av varor för personligt ändamål utan även exempelvis

överföring av en skrivmaskin från en skrivmaskinsförsäljares lager

för användning på hans kontor.

till 13 §.

Förutsättning för att skattefrihet enligt 13 § a) skall föreligga är att tillhandahållandet

av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer samt uttagen

sammanlagt äro av allenast ringa omfattning.

Som exempel på sådant tillhandahållande av varor som kan anses ske i

allenast ringa omfattning må nämnas mera begränsad försäljning av hårvatten

och liknande i en frisersalong.

Med försäljning är vid tillämpning av 13 § c) att jämställa överlåtelse av

maskiner, inventarier och dylikt vid avyttring av rörelse, vid fusioner eller

vid liknande transaktioner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

till 15 §.

I beskattningsvärdet skola — förutom den allmänna varuskatten — i förekommande

fail ingå även andra staten tillkommande skatter och avgifter.

Vid beräknande av beskattningsvärde får avdrag icke ske för transport-,

emballage- och andra liknande kostnader, vilka ingå i priset för en vara eller

tjänsteprestation. Avdrag får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg. Kassarabatter

och andra rabatter, som direkt avgå från likviden, skola däremot

icke medräknas.

Varas saluvärde enligt ortens pris beräknas enligt samma grunder som

gälla enligt kommunalskattelagen.

till 16 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning skall belopp, som influtit vid

diskontering av växel, anses utgöra kontant likvid. Nödgas den skattskyldige

på grund av bristande betalning själv inlösa växeln, må beloppet avdragas

vid senare beräkning av skattepliktig omsättning. Skulle betalning sedermera

inflyta å sålunda inlöst växel, skall beloppet ånyo redovisas såsom skattepliktig

omsättning.

Som kontant likvid räknas även presentkort, som begagnats för inköp.

Har rabatt, återbäring eller bonus avseende tillhandahållen vara eller

tjänsteprestation utgivits i efterhand, får avdrag härför göras från omsättningen.

Häremot svarande avdrag från den skattepliktiga omsättningen verkställes

för den period varunder utgivandet skett.

till 17 §.

I denna paragraf angiven beräkningsmetod, s. k. indirekt redovisningsmetod,

innebär att under viss redovisningsperiod inköpta varor upptagas till

det vid inköpstillfället gällande försäljningspriset och redovisas såsom försålda

under samma period. Metoden förutsätter, att den sålunda beräknade

omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den verkliga försäljningen,

jämte eventuella uttag, erhålles. Härvid skall hänsyn tagas till

lagret av ifrågavarande varor vid räkenskapsårets början och slut samt till

den omständigheten, att en del varor varit underkastade s. k. svinn (viktlättnad,

felvägning, felmätning o. d3d.). Förekommer kreditförsäljning måste

även beaktas, dels varufordringarnas storlek vid räkenskapsårets början och

slut, dels ock under året uppkommen förlust å sådana fordringar. Därest

prisändringar förekommit under en redovisningsperiod, skall omräkning

äga rum i redovisningen för samma period. Säljas varor till lägre priser än

de beräknade försäljningspriserna eller förekomma returer till leverantörer,

skall likaledes omräkning med beaktande härav äga rum vid redovisningen

för perioden. Nu angivna justeringar behöva dock ej vidtagas, där

de inträdda förändringarna i lager, fordringar etc. äro förhållandevis obetydliga.

Den indirekta redovisningsmetoden må företrädesvis användas därest den

del av omsättningen, som avses skola beräknas enligt denna metod, är ringa

i förhållande till rörelsen i dess helhet.

till 18 §.

Avdragsrätt enligt 1 mom. första stycket första punkten förutsätter att

den skattskyldige genom sin bokföring eller på annat sätt kan styrka eller

åtminstone göra troligt att erlagd likvid motsvarar det vid försäljning till

konsument gängse priset inberäknat allmän varuskatt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 25

Med material förstås råvara, halvfabrikat eller annan vara, som är avsedd

antingen att ingå såsom beståndsdel i förädlad eller genom sammansättning

framställd vara eller att förbrukas i den egentliga produktions- eller

bearbetningsprocessen, såsom smörjmedel och liknande, eller ock att förbrukas

i varuhanteringen, t. ex. såsom emballage.

till 63 §.

Skattskyldigheten enligt denna paragraf omfattar, dels skattskyldigs försäljning

av produkter från jordbruket eller dess binäringar, t. ex. mjölk,

ägg, kött, fläsk, potatis och grönsaker, till den vilken enligt anvisningarna

till 12 § är att anse såsom konsument, dels ock värdet av vad den skattskyldige

direkt tillgodogör sig av sådana produkter från jordbruket eller

dess binäringar för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning

eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört den skattskyldiges

hushåll, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse,

som ålegat den skattskyldige i förhållande till någon, som icke tillhört hans

hushåll.

till 64 §.

Är försäljningen av jordbruksprodukter allenast av ringa omfattning och

skattskyldighet fördenskull jämlikt 63 § andra stycket icke föreligger för

denna verksamhet, skall den skattepliktiga omsättningen utgöras endast avvärdet

av de för förbrukning uttagna produkterna.

till 65 §.

Den skattepliktiga omsättningen beräknas med ledning av de uppgifter

angående konsumentförsäljning och uttag, vilka lämnats i den allmänna

självdeklarationen.

till 68 §.

Importbeskattningen är begränsad till införsel som göres av den vilken

enligt anvisningarna till 12 § är att anse såsom konsument. Skattskyldighet

föreligger icke endast vid införsel av varor för personlig förbrukning utan

även vid införsel exempelvis av maskiner, transportmedel och motsvarande,

som av varumottagaren skola användas såsom hjälpmedel i egen produktionseller

handelsrörelse. Skattskyldighet föreligger oberoende av om importvaran

inköpts i utlandet eller utgöres av gåva eller ock införes för lån, uthyrning

eller annan liknande användning inom riket, med undantag dock för

införsel som sker under omständigheter som i 68 § vid b) sägs.

Såsom exempel på införsel för vilken skattskyldighet icke föreligger, må

nämnas råvaror, halvfabrikat och färdigvaror som införas för yrkesmässig

återförsäljning eller bearbetning inom landet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 men skall icke tillämpas

vid 1960 års taxering. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet

redan före ikraftträdandet med avseende å åtgärder, som erfordras för tilllämpningen

därefter.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 16 okto
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

ber 1959 eller varom före nämnda dag slutits skriftligt avtal däri vederlaget

blivit till beloppet fastställt.

Stadgandet i tredje stycket av anvisningarna till 16 § skall icke gälla, i

den mån vederlaget för vara eller tjänstepreslation före den 1 januari 1960

influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillgodo, eller ock skatteplikt

för varan eller tjänsteprestationen bortfaller på grund av bestämmelserna

i nästföregående stycke.

2. Den som den 1 januari 1960 bedriver verksamhet, varmed följer skattskyldighet

enligt 12 §, skall senast den 15 januari 1960 hos länsstyrelsen i

det län, där hans hemortskommun för år 1960 är belägen, anmäla sig för

registrering. I fråga om sådan anmälan skola bestämmelserna i 19 § i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse, dock att — i stället för uppgift angående

beräknad årsomsättning — anmälan om möjligt skall innehålla uppgift

angående omsättningen under senast förflutna räkenskapsår med fördelning

på enligt denna förordning skattepliktig och icke skattepliktig omsättning.

3. Skall någon vid 1961 års taxering till allmän varuskatt eller, om sådan

taxering nämnda år icke skall åsättas, vid 1962 års taxering till allmän

varuskatt taxeras för beskattningsår, som börjar efter den 1 januari 1960,

skall taxering åsättas jämväl från och med nämnda dag till beskattningsårets

ingång. Vad nu sagts skall dock icke gälla vid tillämpning av 62—66 §§.

4. De i 74 § omförmälda särskilda ledamöterna och suppleanterna i riksskattenämnden

skola första gången utses för tiden till och med den 30 juni

1963.

5. Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den^23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 19 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 samt punkterna 4 och 5 av övergångsbestämmelserna till samma förordning

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

Riksskattenämnden består —- ---

sådan egenskap.

Ordföranden skall — —- — hos

nämnden.

För envar--— beträffande

suppleanterna.

Förordnande såsom---var ut
sedd.

Ledamöter och ----i konkurs
tillstånd.

Kungl. Maj :t — —- — nämndens

verksamhet.

(Föreslagen lydelse)

19 §•

Riksskattenämnden består--—

sådan egenskap.

Ordföranden skall -— — —- hos

nämnden.

För envar---beträffande

suppleanterna.

Förordnande såsom--- — var ut
sedd.

Ledamöter och — — — i konkurstillstånd.

Kungl. Maj:t---nämndens

verksamhet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 är 1959

27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om nämndens sammansättning och

verksamhet vid handläggning av

ärenden enligt förordningen om allmän

varuskatt stadgas i samma förordning.

Övergångsbestämmelser Övergångsbestämmelser

4. Vad i 4 § fjärde stycket denna

förordning stadgas skall, intill dess

taxeringsassistent förordnats för där

angivet särskilt taxeringsdistrikt, icke

gälla, länsstyrelsen obetaget att inrätta

sådant taxeringsdistrikt utan att

förordna taxeringsassistent för distriktet.

5. Intill dess indelning av länet i

särskilda taxeringsdistrikt, som avses

ii § fjärde stycket denna förordning,

blivit för länet i dess helhet genomförd,

må länsstyrelsen i samband med

indelningen i lokala taxeringsdistrikt

i erforderlig omfattning förordna

taxering skonsulent er för sådana distrikt.

Har taxeringskonsulent förordnats,

åligger honom att granska självdeklarationer

och andra uppgifter, avgivna

av fysiska personer, oskifta dödsbon

eller familjestiftelser, vilka åro rörelseidkare

eller sådana idkare av jordbruk

eller skogsbruk, som äro skyldiga

föra räkenskaper. Han har därjämte

att granska andra deklarationer

och uppgifter av mera invecklad

beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd

överlämnar till honom för granskning.

Taxeringskonsulenten äger, då fråga

är om deklaration eller annan uppgift

som av honom granskats, deltaga

i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger---avlämna dekla
ration.

I fråga----i taxeringsnämnd.

4. Intill dess taxeringsassistent förordnats

för sådant taxeringsdistrikt,

varom i 4 § fjärde stycket denna förordning

stadgas, må länsstyrelsen i

samband med indelning av länet i

taxeringsdistrikt förordna taxeringskonsulent

att biträda taxeringsnämnden

i sådant distrikt.

5. Har taxeringskonsulent förordnats,

åligger honom att granska deklarationer,

uppgifter och andra

handlingar, att vara föredragande i

taxeringsnämnden, i den mån icke

ordföranden finner sig böra utföra

föredragningen, att upprätta förslag

till de taxeringar, som skola beslutas

av taxeringsnämnden, samt att i övrigt

lämna ordföranden det biträde

som av honom påkallas.

Taxeringskonsulenten äger deltaga

i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger---avlämna dekla
ration.

I fråga---i taxeringsnämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

dock att den ändrade lydelsen av övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen

icke skall äga tillämpning vid 1960 års taxering.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att

av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §• 1 §•

Riksskattenämnden må, — — — Riksskattenämnden må,--- •—

eller ersättningsskatt. eller ersättningsskatt.

Vad ovan---av fastigheten. Vad ovan ----av fastigheten.

Om rått att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i fråga, som

avser taxering till allmän varuskatt,

stadgas i förordningen om allmän

varuskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar2 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Till myndighet — — — utlämna

denna.

Förmögenhetslängd må — •— —

längdens datum.

Handlingar i ärenden, som avses

i förordningen om rätt att av riks
1

Senaste lydelse av 1 § se 1954:160.

* Senaste lydelse av 17 § se 1959:97.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Till myndighet —--utlämna

denna.

Förmögenhetslängd må — — —

längdens datum.

Handlingar i ärenden angående sådant

förhandsbesked, som enligt vad

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Nuvarande lydelse)

skattenåmnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor, må ej utan

samtycke av den som sökt beskedet

utlämnas till annan tidigare än tjugu

år från handlingens datum.

(Föreslagen lydelse)

därom är särskilt stadgat kan meddelas

i taxerings- eller skattefrågor,

må ej utan samtycke av den som sökt

beskedet utlämnas till annan tidigare

än tjugu år från handlingens datum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionsyrkanden

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:518 av herr Wirmark och fru Wallentheim

samt II: 630 av fru Lindskog m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid

behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 162 måtte besluta, att politiska,

religiösa och andra ideella organisationers tidningar, som huvudsakligen utgör

medlemsorgan för vederbörande organisationers medlemmar och som

icke distribueras genom allmänna handeln, undantages från allmän varuskatt,

oaktat publikationen tillhandahålles medlemmarna mot särskild avgift»;
2)

de likalydande motionerna I: 519 av herr Georg Carlsson m. fl. samt

II: 631 av herrar Elmwall och Vigelsbo, vari hemställts,

att riksdagen, därest propositionen nr 162 om allmän varuskatt m. m.

icke skulle avslås, måtte besluta, att 53 § förordningen om allmän varuskatt

skall erhålla följande lydelse:

»För skattskyldig ----enligt fastställt formulär.

Debetsedel, upptagande kvarstående allmän varuskatt, med avdrag för

uppbördsersättning med 1 procent av skattebelopp eller del av skattebelopp

som uppgår till högst 20 000 kronor per beskattningsår samt med 0,5 procent

av del av skattebelopp som överstiger 20 000 kronor, skall senast den

15 december under taxeringsåret översändas till den skattskyldige. Om härvid

uppbördsersättningen överstiger kvarstående allmän varuskatt, skall

återstående uppbördsersättning översändas till den skattskyldige samtidigt

med debetsedeln.

Debetsedel å tillkommande ---— så snart ske kan.»

3) de likalydande motionerna 1:524 av herr Gunnar Berg samt 11:633

av herrar Levin och Arweson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i propositionen nr 162, att 10 § p. 5, i förslaget till förordning

om allmän varuskatt får följande lydelse:

»Fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton samt alla båtar

som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske ävensom luftfartyg.»

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

4) de likalydande motionerna I: 525 av herr Spetz samt II: 632 av herrar

Johansson i öckerö och Nyberg, vari hemställts, att riksdagen, i den händelse

förslaget i propositionen nr 162 om införande av allmän varuskatt bifalles,

måtte besluta sådan ändring i enlighet med vad i motionerna föreslagits*

att inregistrerade fiskefartyg undantages från skatteplikt, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext;

5) de likalydande motionerna I: 528 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 639 av

herr Hjälmar son m. fl., vari hemställts,

att riksdagen — med uttalande av att en fast och kraftfull

besparingspolitik måste föras — måtte

A. avslå förslaget till allmän omsättningsskatt och alltså

avvisa Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 162 angående

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623); och

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;

B. antaga följande

1) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen

den 24 maj 1957 (nr 209) angående skatt å

spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den

24 maj 1957 (nr 209) angående skatt å spritdrycker och

vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detalj handelsbolagets

inköp av spritdrycker och vin och utgår, där ej annat

i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 12 kronor

20 öre för liter, om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent,

10 kronor 90 öre för liter, om alkoholhalten är

lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, 8 kronor

90 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent

men understiger 35 volymprocent samt 8 kronor 40 öre, om

alkoholhalten understiger 30 volymprocent, och dels med

en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;

samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

31

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent

(starkvin), dels med en grundavgift av 2 kronor för liter

och dels med en procentavgift motsvarande 41 procent av

utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin) med en

procentavgift motsvarande 40 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres--— varornas utminute
ring.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den

1 januari 1960.

2) Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1913

(nr 3^6) angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943

(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror skall erhålla följande ändrade lydelse.

16 §.

I varje — -— -— belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för 1 st.

gram

För inom riket till- verkad vara

För till riket införd

vara

Procent

av rikt- priset

Belopp för

Procent

av rikt- priset

Belopp för

1 st

öre

1 kg

kr

1 st

öre

1 kg

kr

Cigarrer

Grupp

X .....

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

Cigarr-

»

II .....

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

cigarretter

»

I .....

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

»

»

II .....

över 1,7

35

6.0

—

35

9,5

—

Cigarretter

»

I .....

t. o. m. 0,75

40

4,84

—

40

5,84

—

»

*>

II.....

över 0,75

40

7,08

—

40

8,43

—

Höktobak

—

40

—

24:60

40

—

31: —

Tuggtobak

—

40

—

3: 70

40

—

3: 70

Snus......

—

40

—

3:80

40

—

5: —

I skattehänseende -— — — 3,3 gram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

6) de likaiydande motionerna 1:540 av herr Aastrup m. fl. och 11:651

av herr Ohlin m. fl. vari hemställts, »att riksdagen måtte

1) avslå de i Kungl. Maj:ts proposition nr 162 med förslag till förordning

om allmän varuskatt, m. m. under 1—3 upptagna förordningsförslagen,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om uppläggning av budgetpolitiken

enligt i motionerna angivna riktlinjer i syfte att nå balans i budgeten

1960/61 och därefter möjliggöra lättnader i inkomstbeskattningen»;

7) de likaiydande motionerna 1:541 av herr Aastrup m. fl. och 11:652

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen — med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 162 om

införande av allmän varuskatt, m. m. -—• måtte besluta höjning av beskattningen

på sprit, vin och cigarretter med i motionerna I: 540 och II: 651 angiven

omfattning att träda i kraft vid den tidpunkt riksdagen då bestämmer,

samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar

;

8) de likaiydande motionerna 1:545 av herr Aastrup m. fl. och 11:656

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 162 — på vilken motionärerna i

särskild motion yrkat avslag — måtte

A. besluta sådana ändringar i vederbörande skatteförfattningar, att det

s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med i deklarationen redovisat belopp,

dock lägst 100 kronor, att med bibehållande av nuvarande maximi*

summor försäkringsavdraget endast får utnyttjas till det belopp som motsvaras

av erlagda premier, samt att avrundning av den beskattningsbara inkomsten

skall ske nedåt till jämna tiotal kronor, samt

B. bemyndiga Kungl. Maj :t att på administrativ väg förordna om det erforderliga

utbytet av källskattetabellerna för år 1960;

9) de likaiydande motionerna I: 548 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 658 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 162 måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag till

1) förordning om allmän varuskatt,

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623) samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor»;

10) de likaiydande motionerna I: 549 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 661 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 162 måtte besluta, att tillfällig budgetsaneringsavgift

i enlighet med vad som anförts i motiveringen i motionerna I: 548 och

II: 658 må utgå med 1 procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomsten för fysiska personer och med 2 procent av den beskatt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 33

ningsbara inkomsten för juridiska personer under beskattningsåren 1960

och 1961;

11) de likalydande motionerna I: 550 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 660 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådana ändringar i vederbörliga skatteförfattningar,

att det s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med i deklarationen redovisat

belopp,

att avrundning av den beskattningsbara inkomsten skall ske nedåt till

jämna tiotal kronor, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext»

;

12) de likalydande motionerna I: 551 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 659 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 162 måtte besluta med verkan från den 1 januari 1960

om tillfällig höjning av

1) omsättningsskatten å spritdrycker och viner,

2) skatten å tobaksvaror,

3) nu gällande varuskatt, med undantag för socker, sirap och glass, samt

4) nu gällande försäljningsskatt

enligt de skattesatser som förordats i motionerna I: 548 och II: 658;

13) de likalydande motionerna I: 552 av herr Ivar Johansson m. fl. och

11:663 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 162 måtte besluta med verkan från den 1 januari

1960, att brevportoavgifterna nu måtte höjas med 5 öre per försändelse i

enlighet med vad som anförts i motiveringen i motionerna I: 548 och II: 658;

14) de likalydande motionerna I: 553 av herr Ivar Johansson m. fl. och

II: 662 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 162 måtte, i enlighet med vad som anförts i motiveringen

i motionerna I: 548 och II: 658 besluta med verkan från den 1 januari

1960

1) om höjning med 5 öre per tipsrad av den extra skatt som utgår på den

av AB Tipstjänst bedrivna verksamheten; samt

2) om höjning av skatten å lottsedlar i penninglotteriets verksamhet med

2 kronor per lottsedel;

15) de likalydande motionerna I: 558 av herrar öhman och Helmer Persson

samt II: 668 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen med

avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 162 måtte besluta att 11 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

11 §•

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt -----— utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:

åtta promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

80 000 kronor, dock lägst tio kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 160 kr. för 100 000 och 20 °/o0 av återstoden

150 000 » » 200 000 kr.: 1160kr. för 150000 och 30 °/oo av återstoden

200 000 » » 400 000 kr.: 2 660 kr. för 200 000 och 40°/oo av återstoden

400 000 » » 1000 000 kr.: 10 660 kr. för 400 000 och 50 °/oo av återstoden

1 000 000 : 40 660 kr. för 1 000 000 och 70 °/oo av återstoden

16) de likalydande motionerna I: 559 av herrar Öhman och Helmer Persson

samt II: 669 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till nästa års riksdag om

att en engångsskatt uppgående till en halv miljard kronor å kursstegringsvinsterna

under 1958/59 uttages samt

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag

syftande till en permanent beskattning av kursstegringsvinster;

17) de likalydande motionerna I: 560 av herrar öhman och Helmer Persson

samt II: 670 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med

ändring av beslutet i maj rörande skattesatsen för aktiebolagen måtte besluta

att aktiebolagsskatten skall utgå med 50 procent»;

18) de likalydande motionerna I: 561 av herrar öhman och Helmer Persson

samt II: 671 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

för sin del besluta att det fulla ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler

för aktiebolag sker vid 1960 års taxering samt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag till effektiv bolagsbeskattning, speciellt syftande till redovisning

och beskattning av aktiebolagens förmögenheter;

19) de likalydande motionerna I: 562 av herrar öhman och Helmer Persson

samt II: 672 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till nästa års riksdag om

indragning till det allmänna av s. k. oförtjänt markvärdestegring;

20) de likalydande motionerna I: 563 av herrar Öhman och Helmer Persson

samt II: 674 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest

regeringens förslag till allmän varuskatt i princip bifalles, måtte fastställa

förordningens giltighetstid till ett år och besluta att bestämmelsen

om förordningens ikraftträdande erhåller följande lydelse:

»Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och gäller ett

år ....»;

21) de likalydande motionerna I: 567 av herr Per-Olof Hanson samt II:

680 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén, vari hemställts,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

A) att riksdagen — i samband med behandlingen av de genom Kungl.

Maj :ts proposition nr 162 aktualiserade budgetfrågorna -— måtte besluta i

motionerna angivna höjningar av stämpelavgifterna samt i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om motsvarande ändringar i expeditionslösensförordningen,

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningsändring

;

22) de likalydande motionerna 1:568 av herr Per-OIof Hanson och II:

681 av herr Kollberg, vari hemställts,

»att riksdagen, därest riksdagen fattar beslut om införande av allmän varuskatt

i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts i

propositionen nr 162, måtte, med konstaterande av att förslaget till förordning

icke innefattar bestämmelser som skulle föranleda uttagande av varuskatt

å tillhandahållande av varor eller tjänster som ägt rum före den 1

januari 1960, besluta att första punkten i ikraftträdandebestämmelserna

skall ha följande lydelse:

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation eller i fråga om införsel till

riket av vara, varom skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt,

slutits före den dag denna förordning utkommer av trycket»;

23) de likalydande motionerna I: 569 av herr Per-OIof Hanson m. fl. och

11:682 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att vid antagande av förslaget till förordning om allmän varuskatt låta andra

stycket av 12 § 1 mom. utgå samt giva anvisningarna till sagda paragraf

följande lydelse:

»Frågan huruvida grkesmässighet ----försäljning av personlig lös
egendom.

Tillhandahållande av kost — — — skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission---— försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än

yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom material

(se härom anvisningar till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor

för avsalu eller vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende

å varor, dock att den som fabriksmässigt tillverkar förbearbetade

byggnadsvaror skall anses såsom konsument, i fråga om inköp för sådan

tillverkning.

Efter motsvarande grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation

tillhandahålles, är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att

byggmästare, byggnadshantverkare och liknande äro att anse såsom konsumenter

vid förvärv av andra varor för sin verksamhet än de i nästföregående

stycke angivna förbearbetade byggnadsvarorna.

På motsvarande sätt äro utövare av personliga tjänster, exempelvis frisörer

men även läkare och tandläkare, att hänföra till konsumenter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

I fråga om icke-yrkesmässigt---upplagan till utgivaren.

Försäljning till konsument---tillhandahållande av tjänstepresta
tion.

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för

annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning

såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu eller

vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende å varor.

Till uttag hänföres således icke endast ianspråktagande av varor för personligt

ändamål utan även exempelvis överföring av en skrivmaskin från en

skrivmaskinförsäljares lager för användning på hans kontor»;

24) de likalydande motionerna I: 570 av herr Per-Olof Hanson samt II:

690 av herrar Nordgren och Stiernstedt, vari hemställts, att riksdagen — för

den händelse det i Kungl. Maj :ts proposition nr 162 framlagda förslaget om

allmän varuskatt i princip skulle antagas — måtte besluta att första delen

av moment a) och hela moment b) i 13 § förslaget till förordning om allmän

varuskatt måtte utgå;

25) de likalydande motionerna I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf

Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., vari

hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 162

med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m. måtte vidtaga de

ändringar och förtydliganden i förslaget som i motionerna begärts, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar

;

26) de likalydande motionerna 1:573 av herr Sveningsson m. fl. och II:

694 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte — i

den händelse förslaget i proposition nr 162 om införande av allmän varuskatt

bifalles -— besluta sådan ändring av 10 § 1 mom. punkt 1 i förslaget

till allmän varuskatt att vad angår plantor samtliga levande växter med undantag

av prydnadsbuskar undantages från skatteplikt, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring av berörda

lagtext»;

27) de likalydande motionerna I: 574 av herr Sveningsson och II: 689 av

herr Setterberg i Vilske-Kleva m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att ersättning för uppbörd och inlevererande m. m. av allmän varuskatt

skall utgivas i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring

i författningstexten;

28) de likalydande motionerna 1:575 av herrar Sveningsson och Yngve

Nilsson samt II: 697 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen — för den händelse förslaget om allmän varuskatt antages av

riksdagen — måtte besluta sådan ändring av övergångsbestämmelserna till

förordningen om allmän varuskatt, att varor och tjänster som levererats

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

37

respektive utförts men ej betalats före den 1 januari 1960 undgår retroaktiv

beskattning, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför

erforderlig författningstext»;

29) de likalydande motionerna I: 576 av herrar Yngve Nilsson och Sveningsson

samt II: 691 av herr Källenius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen,

för den händelse riksdagen i huvudsak antager det i proposition nr 162

framlagda förslaget till förordning om allmän varuskatt, måtte besluta att

1. från beskattning undantaga investeringar inom industri, jordbruk och

handel,

2. uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta härför erforderlig författningstext,

samt

3. antaga följande lydelse av 12 § 1 mom. samt av anvisningarna till 12 §

förordningen om allmän varuskatt.

12 §.

1 mom. Skattskyldighet åvilar, med de undantag som i 13 § sägs,

a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara,

b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig

tjänsteprestation,

för tillhandahållande av sådan vara eller tjänsteprestation till förbrukare

(konsument), så ock för uttag ur rörelsen av skattepliktig vara.

Anvisningar till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmässighet---försäljning av personlig lös
egendom.

Tillhandahållande av kost — — — skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission---försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än

yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom material

(se härom anvisningar till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor

för avsalu eller vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende

å varor, dock att den som fabriksmässigt tillverkar förbearbetade

byggnadsvaror skall anses såsom konsument i fråga om inköp för sådan

tillverkning. Efter motsvarande grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation

tillhandahålles, är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att

byggmästare, byggnadshantverkare och liknande äro att anse såsom konsumenter

vid förvärv av andra varor för sin verksamhet än de i nästföregående

stycke angivna förbearbetade byggnadsvarorna. På motsvarande sätt

äro utövare av personliga tjänster, exempelvis frisörer men även läkare och

tandläkare, att hänföra till konsumenter.

I fråga om icke yrkesmässigt---upplagan till utgivaren.

Försäljning till konsument---tillhandahållande av tjänstepresta
tion.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för

annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning

såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu eller

vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestation med avseende å varor. Till

uttag hänföres således icke endast i anspråktagande av varor för personligt

ändamål utan även exempelvis överföring av en skrivmaskin från en

skrivmaskinsförsäljares lager för användning på hans kontor»;

30) de likalydande motionerna 1:577 av herrar Ebbe Ohlsson och Sveningsson

samt II: 687 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte i den händelse förslaget om allmän varuskatt av riksdagen

bifalles besluta sådan ändring i förslaget

1) att skatt å fabrikstillverkat, monteringsfärdigt hus av trä eller annat

elementmateriel skall utgå allenast å anskaffningsvärdet av i fabriksleveransen

ingående material,

2) att med anskaffningsvärdet i sådana fall skall anses 60 % av saluvärdet

av det monteringsfärdiga materialet, samt

3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig ändring

av berörd lagtext;

31) de likalydande motionerna I: 578 av herr Alexanderson samt II: 700

av herrar Cassel och Björkman, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

undantaga tryckta skrifter från allmän omsättningsskatt, vilket om propositionen

i övrigt bifalles innebär att 10 § 1 mom. 7 förordningen om allmän

varuskatt skulle lyda »tryckta skrifter»;

32) de likalydande motionerna 1:580 av herr Torsten Andersson m. fl.

och II: 693 av herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari hemställts,

att riksdagen — för den händelse motioner om avslag å Kungl. Maj :ts proposition

nr 162 icke kommer att av riksdagen bifallas — måtte besluta

1) att alla tidningar av dagspresskaraktär så ock tidningar och tidskrifter,

medlemsblad och personaltidningar med politiskt, religiöst, vetenskapligt

och fackligt innehåll måtte undantas från varubeskattning, samt

2) att i anledning därav 10 § 1 mom. punkt 7 i till propositionen fogat

förslag till förordning om allmän varuskatt erhåller följande lydelse: »7.

Tidningar av dagspresskaraktär så ock tidningar och tidskrifter, medlemsblad

och personaltidningar med politiskt, religiöst, vetenskapligt och fackligt

innehåll»;

33) de likalydande motionerna 1:581 av herr Eric Carlsson samt 11:699

av herrar Antonsson och Grebäck, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att böcker måtte undantas från en allmän varuskatt, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;

34) de likalydande motionerna I: 582 av herr Hagberg m. fl. samt II: 696

av herrar Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen

måtte, därest den allmänna varuskatten införes, besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning om därav föranledda erforderliga jämkningar

i nuvarande punktskattesystem»;

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

35) de likalydande motionerna I: 583 av herr Hagberg m. fl. och II: 684 av

herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte, för den händelse

riksdagen beslutar antaga förordning om allmän varuskatt i huvudsaklig

överensstämmelse med det i propositionen nr 162 framlagda förslaget, hos

Kungl. Maj :t hemställa om förslag till bestämmelser enligt i motionerna angivna

riktlinjer om restitution för varuskatt, som utgör del av kostnad för

investering i rörelse eller jordbruk, och därvid framhålla att förslaget bör underställas

nästa års riksdag;

36) de likalydande motionerna 1:584 av fru Hamrin-Thorell och 11:678

av fröken Elmén, vari hemställts, »att riksdagen, för den händelse Kungl.

Maj :ts proposition nr 162 angående allmän varuskatt skulle vinna dess bifall,

måtte besluta att grammofonskivor undantages från sådan skatt»;

37) de likalydande motionerna 1:585 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

II: 686 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts,

att riksdagen, för den händelse riksdagen fattar beslut om uttagande av

allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse med det i propositionen

nr 162 framlagda förslaget, måtte besluta att i 46 § i förordningen efter dess

andra moment insättes ett nytt moment av följande lydelse:

»3 mom. Den skattskyldige äger vid redovisningen av preliminär skatt för

redovisningsperiod göra avdrag

a) därest skattebeloppet överstiger 100 kronor men ej 1 000 kronor med

fyra procent av vad som överstiger 100 kronor;

b) därest skattebeloppet överstiger 1 000 kronor men ej 6 000 kronor med

dels ett belopp om 36 kronor, dels med en halv procent av vad som överstiger

1 000 kronor, samt

c) därest skattebeloppet överstiger 6 000 kronor med dels ett belopp om

61 kronor, dels en kvarts procent av vad som överstiger 6 000 kronor.

Belopp som sålunda av den skattskyldige avdrages skall anses utgöra avhonom

erlagd preliminär skatt enligt denna förordning.»

38) de likalydande motionerna 1:586 av herrar Hermansson och Ferdinand

Nilsson samt II: 679 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen, därest propositionen nr 162 icke skulle avslås, måtte besluta,

att i 10 § förordningen om allmän varuskatt skall anges, att icke endast fartyg

med en nettodräktighet av minst 20 registerton skall undantagas från

allmän varuskatt utan också inregistrerade båtar, som är avsedda för yrkesmässigt

fiske, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig

lagtext»;

39) de likalydande motionerna I: 587 av herrar Jonasson och Sundin samt

II: 692 av herr Elmwall m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest propositionen

nr 162 icke skulle avslås, måtte besluta,

1) att byggnadsvaror samt investeringar i hantverk, industri, jordbruk,

skogsbruk, handel, fiske, trädgårdsodling etc. måtte undantagas från skatteplikt,

samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

2) att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t om utfärdande av härför

erforderliga tillämpningsföreskrifter, exempelvis genom riksskattenämnden;
40)

de likalydande motionerna I: 588 av herr Sigfrid Larsson m. fl. och

11:688 av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte förordna

om undantag från skatteplikt till allmän varubeskattning för de tekniska och

kulturella hjälpmedel, som av handikappade och lytesskadade används i rehabiliterings-

eller terapeutiskt syfte, såsom olika slag av invalidfordon och

invalidvagnar, rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker etc»;

41) de likalydande motionerna I: 589 av herr Ringaby m. fl. och II: 683

av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Maj :ts proposition nr 162 måtte, därest en allmän varuskatt skall införas

i huvudsaklig överensstämmelse med propositionens innehåll, besluta

1) dels att 10 § 1 mom. punkt 7 skall erhålla lydelsen:

»Tidningar och tidskrifter»,

2) dels att sista stycket av anvisningarna till 10 § skall erhålla lydelsen:

»Till tidningar och tidskrifter hänföras sådana publikationer, som enligt

utgivningsplan äro avsedda att under bestämd titel utgivas med minst fyra

å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen. Skattefriheten

omfattar även utländska publikationer av angivet slag»;

42) de likalydande motionerna I: 590 av herr Spetz m. fl. och II: 685 av

herr Kollberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, därest beslut fattas om

införande av allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag

som framställts i propositionen, måtte

1) besluta att 10 § 2 mom. i förslaget till förordning om varuskatt skall

utgå;

2) uttala att deklarationsförfarandet i överensstämmelse med innehållet

i 75 § skall utformas på sådant sätt att obehörig person icke kan taga del

av deklarationerna»;

43) motionen I: 517 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, »att riksdagen

måtte dels med verkan från 1 januari 1960 fastställa inkomstskatten

för aktiebolag till oförändrat 50 procent samt dels även i övrigt söka andra

utvägar att undgå en allmän omsättningsskatt i enlighet med vad i motionen

säges»;

44) motionen I: 523 av herr Ferdinand Nilsson m. fl., vari hemställts,

1) att omsättningsskatten icke bör omfatta genom avtal prisreglerade livsmedel,

2) att företagares uttag för den egna familjens behov av livsmedel ur

företaget måtte befrias från omsättningsskatt i den mån så icke enligt ovan

blir fallet, samt

3) att företagare som tvångsvis ålägges att biträda med uppbörd av omsättningsskattemedel

måtte för kostnader och besvär härmed beredas skälig

ersättning;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

41

45) motionen I: 579 av herrar Birger Andersson och Möller, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att även nyhetstidningar av dagstidningskaraktär,

som utkommer en eller två dagar i veckan, skall undantas

från den allmänna varuskatten»;

46) motionen II: 629 av herrar Regnéll och Löfgren, vari hemställts, »att

riksdagen, för den händelse varuskatt beslutes, måtte antaga följande förslag

till övergångsbestämmelser:

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas:

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 1 januari 1960

eller varom före nämnda dag slutits skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till

beloppet fastställt.

Förordningen äger icke heller tillämpning i fråga om införsel till riket av

varor, varom före den 1 januari 1960 slutits skriftligt avtal, däri vederlaget

blivit till beloppet fastställt.

Stadgandet i---sådana bestämmelser»;

47) motionen II: 635 av herr Nelander m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

vid behandling av proposition nr 162 — för den händelse den föreslagna

varubeskattningen godtages — från beskattning måtte undanta sådana publikationer,

som är att betrakta som organ för ideella, nykterhets- och kristna

organisationer och samfund — även för de fall särskild avgift erlägges för

tidningen i fråga»;

48) motionen II: 636 av herrar Hamrin och Nelander, vari hemställts, »att

riksdagen vid behandlingen av proposition nr 162 måtte — försåvitt den föreslagna

varubeskattningen godtas — från beskattning undanta alla nyhetstidningar,

inklusive alltså sådana som utkommer med allenast ett eller

två nummer i veckan»;

49) motionen II: 698 av herr Darlin m. fl., vari hemställts, att därest riksdagen

bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 162 sådan ändring vidtages i

10 § 1 mom. punkt 5, att även fartyg under 20 registerton som användes

vid yrkesmässigt utövande av fiske undantages från beskattning till allmän

varuskatt och att utskottet utarbetar förslag till erforderlig ändring av berörda

lagtext; ävensom

50) motionen II: 701 av herr Larsson i Stockholm, vari hemställts,

»att riksdagen, för den händelse Kungl. Maj:ts proposition nr 162 angåencje

allmän varuskatt skulle i princip vinna dess bifall, måtte besluta

1) att all yrkesmässig uthyrning av skattepliktiga varor — antingen den

sker tillsammans med försäljning av varor eller ej — skall beskattas endast

hos uthyraren,

2) att emballage skall jämställas med sådan råvara eller sådant material,

för vilket producent har rätt till skattefritt inköp, samt

3) att återförsäljare, vilken ej har skattepliktig omsättning, genom veder
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

börande lokala skattemyndighet bör erhålla gottgörelse med ett belopp motsvarande

erlagd varuskatt på den vara som återförsäljes eller, i de fall då

återförsäljaren har skattepliktig omsättning men denna understiger det redan

skattebelagda inköpsvärdet, gottgörelse på motsvarande sätt bör utgå

med 4 % av skillnaden mellan inköpsvärde och skattepliktig omsättning».

De likalydande motionerna I: 567 och II: 680 behandlas av utskottet i annat

sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:517, 1:523, 1:570, 1:577, 1:579, 1:580,

1:581, 1:587, 11:629, 11:630, 11:631, 11:632, 11:633, 11:635, 11:636, 11:639,

II: 651, II: 652, II: 656, II: 658, II: 659, II: 660, II: 661, II: 662, II: 663, II: 668,

11:669, 11:670, 11:671, 11:672, 11:674, 11:678, 11:679, 11:680, 11:681, II:

682, II: 683, II: 684, II: 685, II: 686, II: 688, II: 689, II: 691, II: 694, II: 695,

II: 696, II: 697, II: 698, II: 700 och II: 701.

Propositionen

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Första

avdelningen. Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken.

I. Inledning, s. 31—32.

II. Det ekonomiska läget, s. 32—37.

III. Det statsfinansiella läget, s. 37—53.

IV. Den ekonomiska politiken, s. 53—70.

Andra avdelningen. Förslag till allmän varuskatt.

I. Inledning, s. 71—73.

II. Nuvarande förhållanden, s. 74—83.

III. Allmänna synpunkter på direkt och indirekt beskattning, s. 84—406.

IV. Olika former av generell indirekt beskattning, s. 106—112.

V. Olika former av skatt på färdigvaror, s. 113—205.

VI. Beskattning av tjänster, s. 205—233.

VII. Beskattningsförfarandet m. m., s. 233—328.

VIII. Detaljmotivering, s. 329—343.

IX. Departementschefens hemställan, s. 343.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

43

Motionerna

A. Allmänna synpunkter

Motionärerna i motionerna 1:528 och 11:639 erinrar om att

statens utgifter, i fast penningvärde räknat, från budgetåret 1950/51 till budgetåret

1954/55 per år steg nära 14 procent snabbare än inkomsterna. Under

åren därefter t. o. m. budgetåret 1958/59 steg utgifterna i genomsnitt 31 procent

hastigare än deras inkomstmässiga underlag. En »finanspolitik» som

under nära nog ett decennium utan hänsyn till arbetslivets realiteter tillåter

utgifter som intecknar en okänd framtids inkomster, som gör detta då vart

års egna skatter och avgifter stiger starkt och med oavbruten men på samma

gång tilltagande intensitet, en sådan »finanspolitik» måste ofrånkomligen

resultera i en kris, inte bara i en likviditetskris utan i en som går djupt. Väsentligare

än de påtagligt ekonomiska konsekvenserna är måhända de psykologiska

verkningarna. År efter år av nya och stigande utgifter underbygger

ett slags utgiftsbenägenhet i administrationen. Oavbrutet och snabbt stigande

statsutgifter har en tendens att, oavsett vilka skatteingripanden som försöks,

sluta i bestämda och växande underskott i den statliga hushållningen,

därför att medborgarnas känslighet mot ett skärpt skattetryck ökas och lätt

förvandlas till överkänslighet.

En internationell jämförelse, gjord under hänsyn till de speciella förhållanden

som bestämmer denna omständighet i de olika länderna, synes visa,

att den svenska statsutgiftsnivån i relation till den sammanlagda omsättningen

i det ekonomiska livet i vårt land redan för två år sedan låg högre än

i de stater som har den mest progressiva ekonomin. Motionärerna anser sig

kunna konstatera befintligheten av en de höga statsutgifternas ideologi och

hyser misstanken att de bestämmande själva förlorat kontrollen över utvecklingen.

Tre omständigheter — utgifternas höga stegringstakt, deras för höga läge

samhällsekonomiskt sett, den inbyggda automatiken -— gör det konstaterandet

ofrånkomligt, framhåller motionärerna vidare, att den statsfinansiella

krisen är djupgående samt oskiljaktig från den politik som förts och förs.

Den är så djupgående att finanspolitik av hittills tillämpat slag icke låter sig

driva utan ytterst svåra följder och att en aktiv penningpolitik med behövlig

grad av effektivitet knappast längre är möjlig.

Att försöka lösa denna kris på det närmast till hands liggande sättet —

genom att förstärka statens inkomster — går ej. Utrymmet för nya inkomster

till staten är starkt begränsat, särskilt i ett hårdnande internationellt

konkurrensläge. En ökning av det totala skattetrycket får alltid marginalverkningar.

Ju högre skattetrycket är i utgångsläget desto mer oberäkneliga

blir dessa verkningar, desto häftigare kan utslaget förmodas bli på sparandet,

riskviljan, valet mellan obeskattad fritid och beskattad arbetsförtjänst,

intensiteten i arbetslivet och kraven på kompensation i olika former. Möj
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

ligheten att verkligen tvinga medborgarna till allmän underkastelse inför

ett påbud av detta slag är inte stora. Följden av skattepåbudet blir därför

påfrestningar på penningvärdet —- och sysselsättningen.

Den trots allt avgörande invändningen mot högskatteutvägen är emellertid

att krisens drivande faktorer inte försvagas utan snarare förstärks. Utgiftsläget

är alltjämt för högt, stegringstakten för snabb, automatiken för

tung. All sannolikhet talar i själva verket för att dessa den bestående statsfinansiella

balansrubbningens orsaker snarare blir än mer markerade, om

statsinkomsterna plötsligt skulle öka. Blotta föreställningen att pengar finns

till hands verkar utgiftsdrivande.

Det förslag till allmän omsättningsskatt i kombination med skärpta punktskatter,

som framlagts i syfte att begränsa behovet av statlig upplåning och

att samstämma budgetpolitiken med konjunkturutvecklingen, kan och bör

kritiseras i sina enskildheter. Hur befogat det än är att fästa uppmärksamheten

vid följderna på olika punkter av detta förslags genomförande, måste

den definitiva ståndpunkten bestämmas av mer allmängiltiga överväganden.

Den vid en förhållandevis jämn inkomstfördelning närmast tekniska frågan

om det sammanlagda skattetryckets fördelning mellan direkt och indirekt

skatt kan väl vara värd att objektivt undersökas. Den rätta tidpunkten

för åtgärder i syfte att rationalisera den indirekta beskattningen och att

nyansera mellan beskattningens huvudformer är emellertid icke då skattetrycket

skärps.

Regeringens nya skatteanspråk är, fortsätter motionärerna, trots sin

chockartade omfattning med regeringens egna politiska planering otillräckliga.

Utöver de nu anmälda kraven på medborgarnas arbetsförtjänster torde

finnas ännu osynliga inbakade behov av skattehöjningar, som efter en första

anpassningstid måste komma till uttryck.

Ett realistiskt och framtidsinställt alternativ i dag måste börja med omprövningen

av de generella bidragen, av hänsyn till den statsfinansiella situationen

och i syfte att göra den svenska statsbudgeten lämpad för medverkan

i en spar- och produktionsbefrämjande politik.

Motionärerna anger målsättningen för sitt ekonomiskt-politiska alternativ

vara att återställa statsfinansiell soliditet och likviditet och att därefter

lägga en fast grund för allmänna skattelättnader — för skattefrihet för visst

nysparande, för ökade avdrag vid beskattning av barnrika familjer, för avdrag

för utbildningskostnader samt för sådana reformer i företagsbeskattningen

som verkar kostnadspressande och underlättar spridningen av äganderätten

beträffande företagen till intressenter ur alla medborgargrupper.

För att genomföra den nödvändiga statsfinansiella saneringen torde både

detta och nästa budgetår komma att krävas. Under förutsättningen att samtidigt

stegringstakten i statsutgifterna bringas under kontroll, borde skattesänkningsreformerna

kunna börja sättas i kraft från och med ingången av

år 1962 för att därefter undan för undan ges ökat eftertryck. Det bör göras

klart att det sammanlagda skattetrycket icke kan lättas under själva saneringsperioden.

En lättnad på en punkt måste alltså under detta övergångs
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

45

skede motvägas av en skärpning på en annan. Mycket starka skäl talar för

reformer med faktisk verkan redan från den 1 januari 1960 i beskattningen

av de familjer där bägge makarna har yrkesarbete utanför hemmet och av

ensamstående mödrar. Med verkan från samma dag bör möjligheter skapas

för den skattemässiga utjämning mellan olika bokföringsår som krävs för

att öka den nya och mindre företagsamhetens konkurrenskraft. Sannolikt

är att ett visst skattebortfall i så fall uppkommer just under övergångsåren.

Denna risk måste täckas genom en höjning av den indirekta beskattningen,

av beskattningen på sprit, vin och tobak, genom vilken ett belopp av storleksordningen

100 milj. kr. kan beräknas inflyta under ett helt år.

Sammanfattningsvis uttalar motionärerna att deras alternativ minskar riskerna

för en brist mellan statens löpande utgifter och inkomster för närmast

framförliggande hela budgetår med ett belopp som ej oväsentligt överstiger

1 300 milj. kr. netto. Av detta utgöres mer än 1 100 milj. kr. av rena besparingar

och blott 200 milj. kr. av ökningar i statens inkomster: en 0,5 procent

höjd folkpensionsavgift samt höjd beskattning på sprit, vin och tobak.

Dessa senare skatteskärpningar motväges i allt väsentligt av lättnader i beskattningen

för familjer där bägge makarna är förvärvsarbetande och av

ensamstående mödrar samt av den rätt till förlust- och resultatutjämning

som skall medgivas för jordbrukare och andra mindre företagare. Statens

behov att låna pengar bör därutöver begränsas genom försäljning av aktier

i LKAB m. in. — med ett belopp som under år 1960 torde komma att uppgå

till ca 500 milj. kr.

I motionerna 1:540 och 11:651 framhålles att den statsfinansiella

bristsituation, som nu är för handen, till en väsentlig del kan ses

som ett naturligt och ofrånkomligt slutresultat av den allmänna ekonomiska

politik, som bedrivits här i landet under ett och ett halvt årtionde. Utvecklingen

under denna tid har kännetecknats av en år från år fortgående och

kraftig statlig utgiftsexpansion med åtföljande stegring av skattetrycket.

Utvecklingen under 1950-talet är härvid belysande. Sedan 1950-talets början

har nationalinkomsten i löpande priser ökat med ca 60 procent. Statens löpande

utgifter har under samma tid vuxit med 120 procent. Resultatet har

blivit att en växande andel av folkets och företagens inkomster disponeras

för statligt bestämda ändamål. Utgiftsexpansionen i vårt land har haft åtminstone

två särskilt betänkliga huvudddrag. För det första har den alltså

under det senaste decenniet gått ungefär dubbelt så fort som nationalinkomstens

stegring och för det andra har den skett utpräglat planlöst.

Motionärerna erinrar om att starka och bestämda krav från deras sida tidigare

rests på en fastare planering av den statliga utgiftspolitiken med

syfte att skapa bättre underlag för bedömning av nya eller utökade utgiftsengagemang

med hänsyn till befintliga eller väntade finansiella och personella

resurser. Dessa krav har inte mötts av förståelse från regeringens

sida. Regeringen och riksdagsmajoriteten avvisade så sent som i våras konkreta

förslag från motionärernas sida om väsentliga besparings- och andra

saneringsåtgärder beträffande budgeten för innevarande och nästa räken
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skapsår. Den planlöshet, som kännetecknat den förda budgetpolitiken, leder

naturligen till slutsatsen att kravet på budgetplanering måste upprepas. Den

tidpunkt, då hälften av nettonationalinkomsten disponeras för ändamål bestämda

av offentliga myndigheter, synes eljest inte vara avlägsen. Motionärerna

uttalar att en stigande offentlig utgiftsnivå

a) ökar inflationsriskerna,

b) höjer kostnadsnivån,

c) verkar sänkande på produktiviteten,

d) gör de årliga »automatiska» utgiftsökningarna för de offentliga kassorna

till ett allvarligt problem samt

e) är identisk med en allt högre skattenivå.

Med den gränsen »inom synhåll», där det allmänna skulle bestämma dispositionen

av hälften av nationalinkomsten, står vi nu utan tvekan inför ett

budgetpolitiskt vägskäl.

Många statliga och kommunala utgifter representerar visserligen ett tillgodoseende

av nödvändiga gemensamma liksom välmotiverade individuella

behov av social och humanitär art och många luckor återstår att fylla. Men

icke desto mindre syns det ofrånkomligt, att den skedda, mycket snabba

utgiftsexpansionen nu reser frågan om den gräns, där andra synpunkter

än det med ena eller andra utgiftsändamålet avsedda syftet bör spela en avgörande

roll. Statsutgifterna måste mer än förut sättas i ett större och mera

allmänt perspektiv. Den avgörande vikten bör då fästas vid att en alltför

hög offentlig »utgiftsnivå» har en särskild och väsentlig problematik.

Motionärerna påpekar vidare att, om det besparingsprogram som framlades

från deras sida under vårsessionen hade godtagits av riksdagen, skulle

budgetunderskottet för 1959/60 reducerats till ett belopp som i stort sett

motsvarade den angivna målsättningen: att medge en viss underbalansering

av budgeten för budgetåret 1959/60 med hänsyn till konjunkturavmattningen,

vilket underskott inte borde göras större än att budgeten kunde under en

kommande period balanseras »automatiskt» då konjunkturen förbättrats,

och att söka få balans i budgethänseende för finansåret 1960/61 under förutsättning

av återgång till normal konjunktur och utan omsättningsskatt.

Då ansåg regeringen emellertid utgiftsbesparingar olämpliga och skattehöjning

som den enda vägen ur krisen, under det att motionärerna bedömde

som ofrånkomligt att söka dämma upp den ständiga stegringen av de statliga

utgifterna. Även i ett annat väsentligt avseende redovisades från motionärernas

håll en bedömning som skilde sig från regeringens. Motionärerna

ansåg att vid en återhämtning i konjunkturen, vilket den

ekonomiska politiken borde ha som ett självfallet mål att nå, så skulle

statens inkomster även vid oförändrade skattesatser komma att öka icke

oväsentligt mer än vad då aktuella prognoser angav. Den allmänna bedömning

av budgetläget, som motionärerna under vårsessionen gav uttryck åt,

har senare visat sig riktig.

I fråga om behovet av en allmän omsättningsskatt uttalar motionärerna

att en sådan åtgärd innebär ett så genomgripande ingrepp i vårt nuvarande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 47

skattesystem och de enskilda människornas ekonomiska förhållanden, att

den rimligen inte kan komma ifråga för en budgetmässig förstärkning för

ett finansår, som i praktiken har till hälften avslutats. Bedömningen av de

statsfinansiella behoven för återstoden av innevarande budgetår kan med

andra ord inte få vara avgörande vid ställningstagandet till denna stora

fråga. I stället måste bedömningen ske med utgångspunkt från de mera långsiktiga

statsfinansiella utvecklingstendenserna där utsikterna för det närmaste

budgetåret, 1960/61, då i första hand blir de relevanta. Den praktiska

utgångspunkten för ett bedömande av det statsfinansiella behovet av en allmän

omsättningsskatt blir med andra ord, om det är möjligt att — med en

rimlig budgetpolitik i övrigt — nå balans i 1960/61 års budget utan omsättningsskatt.

I motionerna redovisas därefter de skäl som motionärerna funnit tala mot

den föreslagna allmänna omsättningsskatten. Det framhålles sålunda att

den skulle bli den utan jämförelse största skattehöjning som i ett steg någonsin

genomförts i vårt land. Den föreslagna skatten begränsar sig inte till

en omsättningsskatt på konsumtionsvaror utan omfattar även investeringsvaror.

Dessutom föreslås en särskilt skärpt beskattning av flytande och fasta

bränslen med en sådan utformning att produktions- och bostadskostnaderna

drabbas särskilt. Utslagsgivande för ställningstagandet till skatten måste bli

en bedömning ur mera allmänna ekonomiska synpunkter, där dess följdverkningar

i skilda hänseenden måste bli det väsentliga. Omsättningsskattens

allvarligaste problem sammanhänger givetvis med dess direkta prisstegrande

verkan, en allmän lyftning av kostnadsnivån och återverkningar

på löneavtalen, varigenom i sin tur kostnadsnivån kan pressas ytterligare i

höjden. — Just nu är förutsättningarna de sämsta möjliga för en pålaga av

omsättningsskattens typ. År 1960 är intecknat redan i betydande utsträckning

genom arbetstidsförkortning och genom pensionsobligatoriets ikraftträdande,

som medför att pensionsavgifter för första gången skall betalas

detta år. Härtill kommer alla de invecklade avlösningsproblemen inom

tjänstepensioneringen. Vidare står vi inför ett vittgående samarbete på utrikeshandelns

område, som gör det särskilt viktigt att våra produktions- och

konkurrensförutsättningar inte försämras.

Motionärerna anser vidare klart att pris- och kostnadsstegringen inte

kommer att stanna vid den föreslagna omsättningsskattesatsen fyra procent.

Stor risk föreligger för att omsättningsskatten genom sin kraftiga höjning

av kostnadsläget inom landet starkt försvagar de svenska företagens konkurrenskraft

gentemot utländska företag. Härigenom blir omsättningsskatten

också ett hot mot sysselsättningen. Vidare kan skattens genomförande

väntas medföra en fortsatt ansvällning av statsutgifterna. Har en allmän

omsättningsskatt genomförts som en permanent statlig inkomstkälla är

risken överhängande, att statsmakterna i ett kommande statsfinansiellt nödläge

genomför en höjning av procentsatsen. Härtill kommer att omsättningsskatten

är en dyr skatteform att administrera. Den kommer vidare att

drabba även stat och kommun i deras egenskap av varukonsumenter. Totalt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skulle således den föreslagna omsättningsskatten höja statens kostnader

med ca 115 milj. kr. per år och kommunernas med ca 85 milj. kr.

På anförda skäl avstyrker motionärerna det i propositionen nr 162 framlagda

förslaget till allmän omsättningsskatt.

Motionärerna kommer härefter in på frågan hur en budgetförstärkning

skall kunna nås. Härvidlag uttalas i motionerna att genom misstagen i fråga

om budgetpolitikens planering och skötsel, statsfinanserna bringats i det

läget, att intet politiskt parti anser att den nödvändiga statsfinansiella saneringen

kan nås utan någon form av skattehöjning eller annan finansiell

förstärkning av statsbudgetens inkomstsida. Uppfattningarna skiljer sig i

fråga om utgiftsbesparingarnas räckvidd samt om skattehöjningarnas omfattning

och utformning. Motionärerna anser att man bör genomföra denna

förstärkning genom utgiftsbeskärningar, viss punktskattehöjning samt viss

inkomstförstärkning, främst genom höjning av socialförsäkringsavgifter

som fördelas jämnare på alla medborgare.

I motionerna redovisas vissa förslag till utgiftsbesparingar vilka skulle

föranleda minskning av utgifterna å driftbudgeten för 1960/61 med ca 450

milj. kronor. Genom höjning av folkpensionsavgiften med 1,5 procent från

ingången av år 1960 skulle budgeten förstärkas med ytterligare 300 milj.

kronor. Vidare förordas inkomstförstärkning å ca 70 milj. kronor genom

slopande av vissa s. k. schablonavdrag.

Genomförandet av ovan angivna besparingar och budgetförstärkande åtgärder

leder till att det förut kalkylerade underskottet för 1960/61 i stort

sett täckes. Utanför kalkylen ligger emellertid kostnadshöjningar för löneförbättringar

för de statsanställda. Vidare är vissa reformer inom inkomstbeskattningen

så angelägna, att beslut härom snarast bör fattas, nämligen

genomförandet av rätt till öppen förlust- och resultatutjämning samt lättnader

i sambeskattningen och för ensamstående barnförsörjare. Inkomstbortfallet

genom dessa skattereformer kan beräknas till ca 75 milj. kronor,

varav dock endast 10 å 15 milj. kronor skulle falla på budgetåret 1960/61.

En ytterligare förstärkning av budgeten utöver angivna 820 milj. kronor

torde därför bli erforderlig. För att nå denna förstärkning bör en höjning av

vissa nu utgående indirekta skatter tillgripas. En genomgång av rimliga

möjligheter att nå erforderligt belopp visar att 180—190 milj. kronor synes

kunna erhållas genom höjning av beskattningen på sprit, vin och tobak.

I motionerna 1:548 och 11:658 framhålles inledningsvis att

den direkta beskattningen i vårt land är hög i jämförelse med flertalet andra

länders. Som följd härav har det s. k. skattetänkandet vunnit allt större

utbredning, innebärande minskad benägenhet till ökning av marginalinkomsterna.

Den inkomstförstärkning på 1 å 11/2 miljard kronor, som regeringen

bedömt som nödvändig, motsvarar en genomsnittlig höjning av

statsskatten med inte mindre än 30 procent. En sådan höjning av den direkta

skatten måste betraktas som orimlig. Mot bakgrunden härav och av

att den nuvarande indirekta beskattningen redan uppgår till cirka 45 pro
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 49

cent av den samlade direkta beskattningen skulle emellertid den föreslagna

skattehöjningen innebära en alltför hård belastning på såväl de enskilda

skattskyldiga som näringslivet, även om den genomföres i form avökad

indirekt beskattning. En sådan höjning av skattetrycket medför, att

en alltför stor del av medborgarnas inkomster tages i anspråk för den offentliga

verksamheten.

Motionärerna säger sig inte kunna godta en politik, som syftar till eu

permanent höjning av skattetrycket. Målsättningen måste i stället vara en

sänkning av det samlade skattetrycket. Det står emellertid klart, att de

statsfinansiella problemen för innevarande och därefter närmast följande

budgetår inte kan lösas enbart genom besparingar i den statliga verksamheten.

Motionärerna är därför beredda att godta även vissa inkomstförstärkningar

åt staten, men inom en viss begränsad ram. Vidare måste det klart

fastslås, att de skall vara av tillfällig natur, avseende att möjliggöra en nödvändig

budgetsanering under de närmaste två åren.

Mot en allmän varubeskattning som den föreslagna kan enligt motionärernas

mening flera invändningar riktas. Den tynger hårdast på dem som

har den svagaste skatteförmågan. Detta framträder särskilt, när såsom nu

föreslagits oumbärliga varor som livsmedel och kläder omfattas av beskattningen.

Vissa grupper föreslås visserligen skola få kompensation för den

kostnadsfördyring, som den allmänna varuskatten medför. I det syftet

föreslås viss höjning av barnbidragen och sänkning av den statliga inkomstskatten.

Denna kompensation ger förhållandevis litet åt inkomsttagare med

små inkomster. De lägsta inkomsttagarna kan överhuvudtaget inte kompenseras

genom ändring av den direkta beskattningen. Det bör också uppmärksammas,

att den föreslagna allmänna varuskatten skulle medföra

ökade kostnader för kommunerna.

Den statsfinansiella situationen och regeringsförslaget om en allmän varuskatt

har ytterligare aktualiserat behovet av en allmän översyn av skattesystemet

som måste sägas brista i enhetlighet och klara linjer. En allmän

översyn av vår skattepolitik framstår i detta läge som synnerligen angelägen

och bör snarast verkställas. En dylik utredning bör i första hand ta

sikte på en allmän och objektiv bedömning av olika skattetypers ekonomiska,

sociala och administrativa konsekvenser och ingående pröva hur

skattesystemet bör vara utformat för att på bästa sätt fylla sin funktion

i vårt lands ekonomi. Därvid måste även till ingående granskning upptagas

frågan om en bättre balans mellan den statliga och kommunala beskattningen.

Motionärerna framhåller vidare att i nuvarande konjunkturläge någon

större underbalansering av driftbudgeten inte kan tillåtas. Målsättningen

från nuvarande utgångspunkter måste vara, att driftbudgetbalans bör

uppnås redan för nästkommande budgetår. Det angelägnaste är härvid, att

besparingar genomföres på alla områden, där det kan vara möjligt. Budgetläget

är emellertid sådant, att underskottet för tillfället inte helt kan

täckas genom besparingar, varför vissa inkomstförstärkningar är nödvän
4

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

diga. Motionärerna förordar att inkomstförstärkning åstadkommes genom

vissa tillfälliga punktskattehöjningar. Tillsammans med besparingarna bör

dessa inkomstförstärkningar kunna eliminera den statliga budgetbristen

utan att risk behöver uppstå för inflationistisk inverkan eller för kostnadshöjningar

inom näringslivet.

Inkomstförstärkningarna i form av tillfälliga punktskattehöjningar skulle

i första hand drabba sprit och tobak med tillhopa ca 205 milj. kr. Vidare

föreslås en höjning av varuskatten och försäljningsskatten, av statens andel

av inkomsterna från Tipstjänst och Penninglotteriet och en höjning av

brevportot, vilket tillsammans beräknas ge ca 140 milj. kr. En särskild avgift

på eldningsolja, kol och koks beräknas ge 95 milj. kr., en avrundning

av schablonavdragen vid taxering ca 60 milj. kr. och en höjning av avgiften

till folkpensionerna med 0,5 procent 100 milj. kr. Dessutom föreslås uttagande

av en särskild budgetsaneringsavgift under en tid av två år med 1

procent på fysisk persons beskattningsbara inkomst och 2 procent på juridisk

persons beskattningsbara inkomst. Denna extraordinära avgift kan

beräknas ge 285 milj. kr. Tillsammans skulle den föreslagna inkomstförstärkningen

uppgå till ca 885 milj. kr. Då samtidigt besparingar föreslås

å 400 milj. kr. skulle budgetförstärkningen uppgå till ca 1 285 milj. kr. Till

nödvändiga och från motionärernas sida föreslagna utgiftsökningar finns

därmed ett utrymme av nära 300 milj. kr.

Slutligen uttrycker motionärerna önskvärdheten av att åtgärder snarast

vidtages för att skapa underlag för en fastare budgetplanering omfattande

en längre tidsperiod, lämpligen fem år.

I motionerna 1:558 och 11:668 uttalas, att en demokratisk skattepolitik

bör föras, vilket innebär att skatterna över hela linjen skall fördelas

efter bärkraft. Endast ett progressivt skattesystem, där skatten uttas

med högre procent vid högre skattepliktiga tillgångar, motsvarar detta krav.

Ännu mera odemokratiska är indirekta skatter, som för närvarande i form

av punktskatter och andra avgifter ger staten nära hälften av dess samlade

skatteinkomster. Indirekta skatter, som tas ut genom prishöjningar, har en

klar tendens att drabba regressivt, d. v. s. att ta en större procent av den

mindre inkomsten än av den stora.

En omsättningsskatt är till fördel för de stora inkomsttagarna och till motsvarande

nackdel för de små. Orsaken är att omsättningsskatten, även om

man från densamma räknar den föreslagna kompensationen, i de flesta fall

innebär ingen eller endast obetydlig progressivitet och i många fall blir direkt

regressiv. Den bidrar sålunda till att minska totalskattens progression,

d. v. s. den minskar skattetrycket relativt på de högre inkomsterna och ökar

det på de lägre.

Efter att med exempel ha visat att barnfamiljer och folkpensionärer trots

föreslagna kompensationsåtgärder får räkna med ökade utgifter om en 4- procentig omsättningsskatt införes, erinrar motionärerna om att därtill kommer

ökade bostadskostnader om höjd energiskatt genomföres samt höjd

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 51

kommunalskatt. Motionärerna kan därför inte acceptera en omsättningsskatt

eller över huvud taget under nuvarande förhållanden någon form av

höjd skattebelastning på de små och medelstora inkomsttagarna, eftersom

de redan nu är ytterst hårt pressade av skatter.

För att eliminera den brist på närmare 900 milj. kr., som beräknas uppstå

i årets driftbudget, återstår flera möjligheter som motionärerna finner kunna

utnyttjas. Man kan göra besparingar — främst på militärutgifterna — och

öka beskattningen på stora inkomster och förmögenheter. Skatten på förmögenheter

bör förhöjas till i genomsnitt 2 procent, varvid höjningen fördelas i en

stigande skala efter förmögenheternas storlek. Det skulle medföra en ökning

i skatteinkomsterna på lågt räknat 405 milj. kr. Beslutet vid vårriksdagen

om sänkning av bolagsskatten från 50 till 40 procent av den redovisade

vinsten, som ännu inte trätt i kraft, bör ändras, så att bolagsskatten

kvarstår vid nuvarande nivå. Härigenom skulle statens beräknade inkomster

öka med 250 milj. kr. per budgetår. Vidare bör en korrigering för bolagens

del ske av riksdagens beslut att från år 1960 till 1961 uppskjuta det fulla

ikraftträdandet av de skärpta bestämmelserna om lagervärdering. Genom

detta beslut kan man beräkna att lagerreserver på ett sammanlagt värde av

600 å 700 milj. kr. nästa år undandras beskattning. Vidare bör aktiebolagens

samtliga tillgångar taxeras och beskattas på samma sätt som sker med enskildas

förmögenheter. Hur mycket detta skulle tillföra statskassan är givetvis

utan närmare utredning omöjligt att närmare fastställa men uppskattningsvis

torde kunna sägas, att det rör sig om belopp på hundratals milj.

kr. I avvaktan på en utredning om permanent beskattning av aktievinsterna

bör enligt motionärernas mening en engångsskatt påläggas de kursstegringsvinster,

som ägt rum under de två senaste åren, varigenom statskassan tillföres

omkring 500 milj. kr. Åtgärder bör också enligt motionärernas mening

vidtas för att till det allmänna överföra enskildas vinster genom oförtjänt

markvärdestegring. Vidare skulle en skärpt skattekontroll, inriktad framförallt

på storbolagen, de stora inkomsttagarna och förmögenhetsägarna tillföra

statskassan stora belopp.

I motionerna 1:582 och 11:696 yrkar motionärerna skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning om jämkningar i nuvarande

punktskattesystem. Som motivering härför anföres i huvudsak följande.

Beskattningsområdet för nu utgående punktskatter är godtyckligt, och skatterna

medför en icke önskvärd effekt på konsumtion och produktion. Vissa

varor är för närvarande så hårt belastade, att varuskatten kan förväntas få

den effekten att avsättningsmöjligheterna ytterligare begränsas. Härigenom

kommer de tillverkande företagen i ett försämrat läge, vilket också får verkningar

i sysselsättningshänseende. Till det anförda må endast fogas den

synpunkten, att punktskatterna och varuskatten försvårar de mindre köpkraftigas

möjligheter att förvärva de av sådana skatter starkt fördyrade varorna.

Detta sker på ett irrationellt sätt och innebär en icke önskvärd inskränkning

av konsumtionsvalet. De nu beskattade varornas bärkraft har

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

icke analyserats, och riksdagen kan vid ett införande av den allmänna varuskatten

icke bedöma effekten av dessa dubbla skatter. Enligt motionärernas

mening föreligger en allvarlig risk för att vissa varor icke kan bära den

ökade belastningen. Taxeringsorganisatoriskt är det föreslagna systemet med

dubbla skatter, vilka administreras av olika myndigheter, högst otillfredsställande.

Onödigt besvär åsamkas tillverkare och detaljister genom en sådan

ordning.

B. Motioner rörande ändringar i förslaget till förordning om

allmän varuskatt

I. Förordningens giltighetstid

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:563 och 11:674 rörande

varuskatteförordningens giltighetstid uttalas, att ett beslut av riksdagen om

en icke tidsbestämd omsättningsskatt utan tvekan kommer att av folkopinionen

uppfattas så att skatten skall bestå för all framtid och efter hand

kompletteras med nya indirekta skatter.

En tidsbestämning av lagen till ett år ger möjlighet att i nästa års riksdagsval

få besked från landets väljare hur de ser på omsättningsskatten och principerna

för beskattningen över huvud taget. Frågan är av sådan vikt och betydelse

för de bredare folklagrens levnadsstandard, att det måste anses vara

ett legitimt krav att folket i val får ge sin mening till känna om detsamma.

II. Yrkanden om skattefrihet

a) Skattefrihet för investeringsvaror

I motionerna 1:571 och 11:695 anföres att propositionsförslaget

att investeringsvaror icke skall vara undantagna från skatteplikt kommer

att medföra en fördyring av de varor, som tillverkas av industrien. Vad särskilt

angår varvsindustrien kommer varuskatten för ovannämnda varor att

leda till ökade fartygspriser. En utveckling i sådan riktning är till stort men

för svenska rederier. Med hänsyn till konkurrensen från utländska varv kommer

den föreslagna beskattningen av investeringsvaror att vara till stor skada

för svensk varvsindustri. Av anförda skäl bör investeringsvarorna därför

vara undantagna från skatteplikt.

Motionärerna i motionerna 1:576 och 11:691 framhåller bl. a.,

att en belastning av investeringarna för produktion och distribution innebär

en kedjebeskattning med följd att den slutliga produkten kommer att

belastas med mer än 4,2 procent. Verkningarna av kapitalvarubeskattningen

uppträder vidare ytterst ojämnt och kan i många fall innebära, att skatten

icke går att övervältra på den slutlige konsumenten. Den fördyring av färdigvarorna

som uppstår vid övervältring av skatten på investeringarna sker

vidare helt godtyckligt. Den väsentligaste synpunkten är dock att vår kon
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

kurrensförmåga inom och ntom landet allvarligt försämras genom en beskattning

av det slag som föreslås i propositionen. Motionärerna yrkar därför,

att investeringar inom industri, jordbruk och handel undantages från

beskattning. Tekniskt torde detta enklast lösas genom ett restitutionsförfarande

i samband med att respektive investering slutförts.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:583 och 11:684 anföres

i huvudsak följande. Ökad mekanisering och rationalisering inom industri,

jordbruk och handel utgör en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomiskt

framåtskridande. För bibehållande av näringslivets konkurrenskraft

är det angeläget att de på grund av prisutvecklingen starkt fördyrade

kostnaderna för produktionsapparatens utbyggnad, förbättring och underhåll

icke ytterligare ökas genom skatt på därför erforderliga investeringsvaror

och tjänsleprestationer. Detta problem har för närvarande en alldeles

särskild aktualitet med hänsyn till de påfrestningar för vilka vårt näringsliv

kommer att utsättas i samband med förverkligandet av de europeiska

integrationssträvandena på det ekonomiska området. Icke minst med

tanke på angelägenheten av en god sysselsättning är det av utomordentlig

vikt att vårt näringsliv icke diskrimineras så att konkurrensförmågan försvagas

på världsmarknaden eller gentemot utländska till Sverige exporterande

företag. Den föreslagna varuskatten skulle komma att drabba investeringsvarorna

på samma sätt som en med varuskattens skattesats uttagen investeringsavgift.

Investeringsavgiften tillgreps som bekant på sin tid såsom

en tillfällig åtgärd i syfte att åstadkomma ett uppskov med vissa av konjunkturpolitiska

skäl i och för sig önskvärda investeringar, och olämpligheten

av dess bibehållande utöver en klart begränsad tidsperiod framhölls

oavlåtligt, icke minst från finansministerns sida.

En direkt befrielse av investeringsvarorna från varuskatt är förenad med

stora tekniska svårigheter, i det att det måste bli ytterst vanskligt för en

säljare att i det enskilda fallet bedöma huruvida förvärvet sker för investeringsändamål.

Problemet kan emellertid lösas genom ett restitutionsförfarande.

Restitutionsbestämmelserna behöver icke nödvändigtvis utformas så att

alla inköp och tjänsteprestationer, som rent tekniskt kan hänföras under begreppet

investeringar, skall berättiga till restitution. Bestämmelserna behöver

icke gå längre än till ett tillgodoseende av intresset att utvecklingen

av produktions- och distributionsapparaten icke allmänt sett i väsentlig mån

fördyras. Med hänsyn härtill och för att förenkla det tekniska förfarandet vid

restitution bör investeringar som avser reparation och underhåll kunna lämnas

utanför det restitutionsberättigade området. Likaså framstår det såsom

befogat att uppställa ett visst minimibelopp för meddelande av restitution

samt att jämväl i övrigt giva reglerna en förenklad och generell konstruktion.

Restitutionsrätten bör sålunda begränsas till investeringar, avseende förbättringsarbeten

och nyanläggningar. Härigenom vinnes den fördelen att i

stort sett allenast investeringar, för vilka kostnaden icke omedelbart får

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

avdragas vid inkomsttaxering, grundar sådan rätt. En annan konsekvens av

syftet med restitutionen är att sådan bör medgivas endast för varuskatt som

hänfört sig till investeringar, vilka direkt utnyttjas i produktion eller distribution.

Investeringar i exempelvis personalbyggnader bör sålunda icke

medföra rätt till restitution. Med hänsyn till skattens konstruktion bör i fråga

om grundförbättringar på fastighet och förbättringsarbeten på maskiner och

andra investeringsvaror, vilkas utförande utlämnats på entreprenad, endast

kostnaden för det beskattade materialet läggas till grund för återbäring.

Även i det fall att näringsidkare utför grundförbältring av investeringsnatur

på förhyrd fastighet bör restitution utgå enligt samma grunder som i fråga

om sådan förbättring å näringsidkaren tillhörig fastighet. Bestämmelser om

restitution för varuskatt i enlighet med vad i motionerna föreslagits hör

icke lämpligen hemma i en förordning om uttagande av varuskatt utan torde

böra meddelas i särskild författning, vartill Kungl. Maj:t bör låta utarbeta

förslag att föreläggas nästa års riksdag.

I motionerna 1:587 och 11:692 framhåller motionärerna att

enligt propositionsförslaget skattskyldighet föreligger för varor för byggnadsändamål

och andra investeringsvaror såsom maskiner, transportmedel

o. d., ehuru dessa varor är att betrakta som produktionsmedel i likhet med

råvarorna. Konsekvensen bjuder att även byggnads- och investeringsvaror

undantages från beskattning. Skattskyldigheten på dessa investeringsvaror

kommer att verka fördyrande på produktionen och bostadsbyggandet. Den

försvårar också konkurrensförhållandena för vårt näringsliv. Att på detta

sätt beskatta produktionen anser motionärerna ej vara i överensstämmelse

med en företagsvänlig politik. Med hänsyn härtill bör investeringsvarorna

undantagas från beskattning.

b) Skattefrihet för fartyg m. m.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:586 och 11:679 om

skattefrihet för inregistrerade fiskebåtar har bl. a. anförts att varuskatten

såvitt gäller fiskerinäringen direkt motverkar statsmakternas strävanden i

andra hänseenden. Denna näringsgren erhåller årligen statsmakternas stöd

bl. a. genom att fiskarna har möjlighet att få förmånliga lån från fiskerilånefonden

för anskaffande av fiskebåtar, motorer eller annan maskinell

utrustning. Vid vårriksdagen fastställdes den ordinarie utlåningsverksamheten

från fiskerilånefonden till 3,8 milj. kronor, och dessutom tillfördes

fonden genom tilläggsanslag ytterligare 5 milj. kronor, vilket motiverades

med sysselsättningssvårigheterna vid de mindre och medelstora varven. Om

regeringens förslag till allmän omsättningsskatt bifalles tvingas fiskarna

att erlägga en 4-procentig omsättningsskatt vid inköp eller reparation av

fiskebåtar som understiger en nettodräktighet av 20 registerton. Åtgärden

att skattebelägga de mindre fiskebåtarna är anmärkningsvärd då passagerar-

och lastfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller däröver

undantagits från varuskatt. Det finns intet motiv att de fiskare, som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 55

har mindre båtar och som regel också mindre inkomster, skall hårdare

skattebeläggas än de yrkesbröder som har större båtar och som regel också

större inkomster.

I motionerna 1:525 och 11:632 har erinrats om att kommittén

för indirekta skatter avsett att skatteplikten för fartyg skulle begränsas

till enbart lustfartyg. Om fiskefartyg under 20 ton skattebelägges

såsom förordats i propositionen kommer mer än två tredjedelar av

nuvarande fiskeflotta att omfattas. Denna av departementschefen uppenbarligen

icke avsedda effekt kan lämpligen rättas genom ett tillägg, innebärande

att inregistrerade fiskefartyg undantas från skatteplikt.

Det yrkesmässiga fisket har även uppmärksammats i de likalydande

motionerna 1:524 och 11:633 samt motionen 11:69 8.

Däri har framhållits att propositionen innebär att nästan alla fiskebåtar

som användes vid fiske i Östersjön samt en del av de fiskebåtar som användes

vid västkusten skulle bli skattepliktiga. En dylik godtycklig uppdelning

av båtar, som användes för samma ändamål, i skattepliktiga och icke

skattepliktiga kan inte vara berättigad. Det är ett enkelt rättvisekrav att

alla som bedriver samma näring under i övrigt likartade förhållanden skall

beredas samma lättnader. Därtill kommer att all statistik visar att de som

är hänvisade till att bedriva fisket med de mindre fiskebåtarna har de minsta

inkomsterna.

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:571 och 11:695

om skattefrihet för speciella slag av fartyg samt fartygsinventarier in. m.

har uttalats att de svenska rederierna bedriver sin verksamhet i en mycket

hård konkurrens med utländska rederier. Det är därför synnerligen angeläget,

att den svenska sjöfartsnäringen icke belastas med några nya pålagor,

som kan medföra ökade svårigheter ur konkurrenssynpunkt. Motionärerna

förordar med hänsyn härtill följande ändringar eller för tydliganden

i propositionsförslaget.

Till den grupp av mindre fartyg, som föreslås skola varubeskattas, hör ett

icke ringa antal båtar, som används vid bogsering av större fartyg i och ur

hamnarna. Dessa bogserbåtar utför nödvändiga transporttjänster för de

större fartygen. Bärgningsbåtar, såväl större som mindre, gör mycket värdefulla

tjänster för handelsflottans fartyg. Så är även fallet med livräddningskryssarna.

Att de nu nämnda båtarna hänföres till skattepliktiga varor

är orimligt, i all synnerhet som skatteintäkterna därav blir ringa. Samtliga

dessa båtar bör oberoende av sin storlek vara undantagna från skatteplikt.

Beträffande lösa inventarier, förråd av förbrukningsartiklar och liknande

å fartyg synes förekomma två mot varandra stridande uttalanden i propositionen

(s. 188 och s. 192). Då berörda egendom är avsedd för fartyg i såväl

utrikes som inrikes trafik, bjuder konsekvensen att alla varor av nu angivet

slag skall vara fria från skatt.

Enligt anvisningarna till 10 § hänföres inte till fartyg sådana farkoster, i

fråga om vilka förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

till huvuduppgiften. Till denna grupp hör bl. a. flodsprutor och pontonkranar.

Då dessa farkoster i regel framdrives med egen maskin samt utför

tjänsteprestationer till fartyg i allmänhet, bör även de undantas.

Försäljning av varor för bruk å fartyg i utrikes trafik skall vara skattefri

men motsvarande undantag görs inte för den inrikes sjöfarten. Då utländska

rederier i en del länder med i regel väsentligt billigare driftkostnader

än de svenska äger bedriva kustfart här i landet i konkurrens med

svenska rederier, medför förslaget att dessa kommer i ett än mera försämrat

läge än för närvarande. Det kan icke vara rimligt att belasta de svenska

rederierna med en dylik extra pålaga, som de utländska rederierna kan

undkomma genom inköp i utlandet. I detta sammanhang påpekar motionärerna

även att den definition å utrikes trafik som departementschefen givit

å s. 340 i propositionen, nämligen att »med utrikes trafik förstås vad

som enligt gällande tullförfattningar är att hänföra till sådan trafik», bör

införas i anvisningarna till 1 §.

Vad beträffar tjänsteprestationer å fartyg med en nettodräktighet om 20

registerton eller däröver föreslås i propositionen generell skattefrihet. För

undvikande av tvister bör emellertid i första stycket av anvisningarna till

11 § i det där angivna exemplet göras ett tillägg med förslagsvis »t. ex. fartyg

nied en nettodräktighet om 20 registerton eller däröver, oberoende av

om fartygen äro sysselsatta i utrikes eller inrikes trafik». Därest motionärernas

yrkande om skattefrihet för bogser- och bärgningsbåtar, livräddningskryssare,

flodsprutor och pontonkranar bifalles, bör tjänsteprestationer å

dylika farkoster även vara undantagna från skatteplikt.

Enligt 11 § är tjänsteprestation skattepliktig, om den huvudsakligen har

avseende å skattepliktiga varor samt innefattar bl. a. servering. I anvisningarna

till nämnda paragraf angives, att med servering förstås tillhandahållande

av varor till förtäring på stället å därför iordningställd lokal eller

plats. Ombord å fartyg i utrikestrafik tillhandahålles varor till förtäring åt

såväl den ombordanställda personalen som passagerare. Sådan servering

sker i särskilda lokaler i fartyget. Då försäljning av varor avsedda för bruk

å fartyg i utrikes trafik skall vara skattefri, bör denna skattefrihet även

gälla sådan tjänsteprestation, som innefattar all slags servering av varor

ombord å fartyg i utrikes trafik. En uttrycklig bestämmelse härom bör införas

i anvisningarna till 11 §.

c) Skattefrihet för tidningar, böcker och andra trgckta skrifter

Yrkandet i motionerna 1:578 och 11:700 om skattefrihet för

tryckta skrifter motiveras bl. a. med följande uttalanden. Det synes inte förenligt

med tryckfrihetsförordningens anda att i beskattningsavseende behandla

olika slag av skrifter olika. Valet står mellan att ta ut omsättningsskatt

vid all försäljning av skrifter eller att undanta såväl tidningar och tidskrifter

som böcker. Den diskriminering som propositionen gör mellan å ena

sidan nyhetstidningar och medlemsblad m. m. samt å andra sidan alla andra

skrifter är måhända av liten ekonomisk betydelse om omsättningsskatten är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Öl

låg. Tryckfrihetsskyddet är emellertid för vårt land av sådan betydelse att

även ingrepp av huvudsakligen principiell betydelse måste motarbetas. Härtill

kommer att det säkerligen inte är realistiskt att räkna med att skattesatsen

på lång sikt hålles låg. Särskilt inte om skatten skall användas såsom ett

konjunkturpolitiskt instrument. Bl. a. genom Unescos utredningar har uppmärksamheten

fästs på faran av att försvåra handeln med böcker genom

tullar och andra pålagor.

Motionärerna framhåller vidare att genom omsättningsskattens utformning

åtskilliga av de försäljare, som bokförläggarna har på arbetsplatserna

och inom föreningsväsendet, skulle finna det lämpligt att begränsa sin försäljning

så att de ej överskrider gränsen för vad som medför skatteplikt,

vilket förefaller vara synnerligen betänkligt. Propositionen medför också en

orimlig förmånsställning för utländska skrifter av alla slag. Bl. a. för veckotidningar

från Danmark, Finland och Norge kan detta förhållande bli av

betydelse.

Bland tekniska skäl mot omsättningsskatt på böcker nämner motionärerna

den bruttoprissättning som näringsfrihetsrådet med särskilt beaktande av

den svenska bokhandelns kulturella betydelse lämnat bokförlagen tillstånd

att upprätthålla. Genom bruttopriserna, som även utgör underlag för beräkning

av royalty till författaren, omöjliggörs inbakning av skatten i priserna.

Skatten måste därför räknas ut av försäljarna med hjälp av vidlyftiga tabeller.

Motionärerna påpekar slutligen att en beskattning av tryckta skrifter

inte resulterar i färre och bättre böcker, därom är alla sakkunniga ense.

Till stöd för yrkandet om skattefrihet för böcker imotionerna 1:581

och 11:699 har bl. a. anförts att det är synnerligen diskutabelt att beskatta

boken, som dock är vårt främsta kulturmedel, i en tid när den har

svårt att hävda sig mot radio och television. I bokutredningen (SOU 1952:

23) redovisas, att bokkonsumtionen i stor utsträckning är en prisfråga. Detta

visar att det inte ur kultursynpunkt kan vara riktigt att försämra bokens

möjligheter genom en allmän varuskatt. Motionärerna erinrar vidare om den

merbelastning som inträder för skol- och utbildningsväsendet genom att

kurs- och läroböcker belägges med en allmän varuskatt.

I motionerna 1:589 och 11:68 3, vari yrkats skattefrihet för

tidningar och tidskrifter, har framhållits att propositionen i detta hänseende

är ägnad att inge betänkligheter såväl av principiell natur som med hänsyn

till dess skattetekniska följder. Vad beträffar den principiella sidan av saken

erinrar motionärerna om att tryckfrihetsintresset har en på sitt sätt enastående

grundlagsskyddad ställning i vår rättsordning. Detta förhållande förbises

nutilldags allt oftare, allteftersom den fortskridande samhällsutvecklingen

säges nödvändiggöra att det allmänna i ökad grad ingriper reglerande. Den

föreslagna olika behandlingen i varuskattehänseende av olika grupper av

periodiska skrifter är utformad med hänsyn till skrifternas innehåll och periodicitet.

Av skäl som närmare utvecklats i motionen II: 683 anser emellertid

motionärerna att en slcattemässig differentiering av periodiska skrifter efter

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

kriterier, som i något avseende bygger på skrifternas innehåll eller periodicitet,

inte är godtagbar ur tryckfrihetsrättslig synpunkt. Det erinras också om

att tidningar och tidskrifter var fritagna från 40-talets allmänna omsättningsskatt.

1952 års kommitté för indirekta skatter utgick vidare från att nämnda

grupp av alster skulle vid en eventuell ny allmän omsättningsskatt vara skattefria

såsom de är i praktiskt taget alla länder med allmän varuskatt.

Vad angår de skattetekniska betänkligheterna mot en beskattning av periodiska

publikationer erinrar motionärerna om att 4 % pålägg medför att större

delen av den periodiska pressen vid lösnummerförsäljning måste tillämpa

priser med udda öretal. Detta förhållande kommer för de 18 000 återförsäljarna

och inte minst för allmänheten att verka såsom ett irritationsmoment. Den

förutsatta olika redovisningen av olika slag av tryckalster skulle vidare i hög

grad försvåra redovisningen för de större återförsäljargrupperna, i första hand

kiosk- och tobakshandlare. Svårigheterna för bokhandeln om undantag göres

för tidskrifterna blir inte tillnärmelsevis av samma storleksordning som de

svårigheter som uppkommer för övriga återförsäljargrupper om tidskrifterna

beskattas. Olägenheterna beträffande prissättning och skatteredovisning blir

inte mindre, då det gäller prenumerationsexemplar. Prenumerationspriserna

är redan fastställda för 1960 och tidningsutgivarna har mycket små möjligheter

att genom prishöjningar kompensera sig för en ev. skatt. Härtill

kommer att ett stort antal prenumerationer tecknas vid årsskiftet på postanstalterna,

men likviderna för dessa erläggs i sin tur av postverket till tidningsföretagen

först i februari. Det måste också föreligga svårigheter att avgöra

i vilken utsträckning prenumerationsavtal skall anses tecknade före

viss dag 1959.

Motionärerna påpekar slutligen att den svenska fackpressen arbetar under

ofta svåra ekonomiska förhållanden och i många fall kan existera endast

genom offervilja och idealitet. Kostnaderna för tidningsframställning och

distribution kommer under 1960 att stiga avsevärt bl. a. genom de ökade

postavgifterna för tidningsrörelsen. Mot bakgrunden härav ter sig situationen

för åtskilliga tidnings- och tidskriftsföretag redan nn så besvärlig att

— även utan en varuskatt — utvecklingen mot allt färre tidningar och tidskrifter

torde komma att accentueras.

Motionärerna i motionen 11:636 har yrkat skattefrihet för alla

nyhetstidningar och åberopar som motivering att den i propositionen gjorda

gränsdragningen mellan olika slag av nyhetstidningar med hänsyn till läget

inom tidningsvärlden ter sig orealistisk. En rad tidningar (orts- och provinsorgan)

med utpräglad dagspresskaraktär utkommer med blott två, i vissa

fall endast ett nummer i veckan. Till den kategorien är att hänföra bl. a.

tidningar, som tidigare kunnat klassificeras som »dagliga», men som i rationaliseringssyfte

tvingats begränsa utgivningen. Därmed har emellertid

principiellt och innehållsmässigt sett ingen förändring ägt rum. Deras nyhetsmässiga

och opinionsbildande karaktär är alltjämt lika framträdande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 59

I motionen 1:5 7 9 framhålles att Kungl. Maj :ts förslag innebär en

kategoriklyvning av dagspressen. Till denna press räknas också ett antal tidningar

som utkommer en eller två gånger i veckan och som har utpräglad

nyhetskaraktär. Enligt uppgift finns ett dussintal dylika tidningar som utkommer

två gånger i veckan samt ett trettiotal som kommer ut en gång i

veckan. Att lägga denna del av dagspressen under beskattning ter sig inkonsekvent

och är så mycket mer olägligt som det ofta rör sig om små tidningsföretag,

som i regel arbetar under tryckta ekonomiska omständigheter. Som

förmedlare av lokalnyheter har dessa en- och tvådagarstidningar ofta en

särskild betydelse.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:580 och 11:693 om

skattefrihet för tidningar av dagspresskaraktär och för skrifter med politiskt,

religiöst, vetenskapligt och fackligt innehåll har bl. a. anförts att flera

av de av skatten berörda tidningsorganen, framför allt de av politisk karaktär,

i allmänhet redan har betydande ekonomiska svårigheter att brottas

med. Deras utgivning möjliggöres i stor utsträckning endast genom att olika

intressegrupper ger dem pekuniärt stöd. Under sådana förhållanden blir

den föreslagna varuskatten en belastning av alldeles särskilt kännbart slag.

Av det 40-tal »publikationer med nyhetsinnehålb i vårt land som utkommer

en eller två dagar i veckan är de allra flesta organ för de i riksdagen

representerade politiska partierna. Således företrädes exempelvis centerpartiet

av inte mindre än 13 av dessa tidningar. En skattebeläggning som

den nu föreslagna, vilken lämnar de flesta och de största tidningarna av

olika politisk färg fria från skatt och vilka avskilts genom att en godtyckligt

vald gräns dragits endast med hänsyn till antalet utgivningsdagar,

kan icke vara riktig. Den är diskriminerande för det eller de politiska partier,

vilkas resurser i varje särskilt fall icke medger tätare utgivning, och

den kan icke anses fullgod ur demokratiska synpunkter.

Yrkande om skattefrihet för ideella organisationers medlemstidningar

framställes även i motionerna 1:518 och 11:63 0, därvid som

motivering åberopas bl. a. följande. Undantag från varuskatt skall enligt

propositionen gälla för t. ex. medlemsblad, där prenumerationsavgiften ingår

i medlemsavgiften. Det finns emellertid politiska, religiösa och andra

ideella organisationer, vilkas tidningsorgan i praktiken fungerar som medlemsblad,

även om särskild prenumerationsavgift uttas. Skall skatt utgå

på dessa tidningar, blir det i många fall en beskattning av rörelser, vilkas

uppgifter staten i andra sammanhang anser sig böra stödja. Då dessa tidningar

i regel inte förekommer i allmänna handeln, synes gränsdragningen

kunna ske på så sätt att medlemsorgan med i huvudsak informatorisk uppgift

och som inte distribueras genom allmänna handeln bör undantas från

allmän varuskatt.

I motionen 11:6 35 erinras om att åtskilliga ideella vecko-, månads-

eller kvartalspublikationer, organ för nykterhetsorganisationer, kristna

samfund, kyrkor och rörelser etc., tillhandahålles medlemmar och sym
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

patisörer dels efter prenumeration genom postverket eller hos utgivaren,

dels gratis i missioneringssyfte. Den medlemsavgift som inbetalas till dessa

organisationer går oftast till en lokal förening eller församling, medan avgiften

för tidningen i de flesta fall inbetalas genom prenumeration enligt ovanstående.

Då det i propositionen avses att de publikationer, som tillhandahålles

medlemmar och sympatisörer utan annan avgift än medlemsavgiften

till organisationen, skall bli skattefria, anser motionärerna att samma

betraktelsesätt bör användas, om medlemsavgift inbetalas till en lokal avdelning

av organisationen eller samfundet och tidningsavgiften erlägges genom

prenumeration å posten eller direkt hos utgivaren. Eljest skulle en

särskild belastning komma på de sistnämnda organisationerna.

d) Diverse yrkanden om skattefrihet

I motionerna 1:569 och 11:682 framhåller motionärerna

bl. a. En väsentlig skillnad mellan kostnaden för hantverksmässigt framställd

vara och priset på en dylik som framställes fabriksmässigt skulle förorsakas

av en beskattning på förbearbetade byggnadsvaror, enär den hantverksmässiga

framställningen på arbetsplatsen icke belastas av varuskatt i

vidare mån än vad som faller på det obearbetade materialet, under det att

den fabriksmässigt tillverkade varan belastas med varuskatt på hela priset,

vilket inkluderar även arbetslöner och råmaterial, det senare även om det

i och för sig ej är skattepliktigt såsom grus och sand. Skillnaden blir än

mer markerad vid tillverkning av hela byggnadselement och färdiga trähus.

Med den utformning av beskattningen som föreslås i propositionen kan en

allvarlig snedvridning av konkurrensförhållandena uppkomma. En sådan

beskattning är vidare ägnad att motverka rationaliseringen på byggnadsområdet.

En jämnt fördelad och likformig belastning av varuskatt kan på

förevarande område åstadkommas genom att beskattningen skjutes ett led

tillbaka vad angår den fabriksmässiga tillverkningen av förbearbetat byggnadsmaterial.

Tillverkare av sådant material hänföres till konsumenter,

och dessa skall i följd därav erlägga skatt vid sina inköp. Någon skatt uttages

därefter ej på de färdiga produkterna. Härigenom vinnes att den

fabriksmässigt framställda varan belastas med lika stor varuskatt som den

på byggnadsplatserna tillverkade. Denna lösning torde icke vara förenad

med några tekniska eller administrativa komplikationer eftersom antalet

fabriker och tillverkare varom nu är fråga är till antalet begränsat.

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:5 7 0 och 11:690

anföres i huvudsak följande. Undantagsbestämmelserna i 13 § och omnämnandet

i propositionen av ett särskilt gränsvärde, under vilket skatteplikt

icke skall föreligga, kommer med säkerhet att utnyttjas som motiv för att

underlåta att till myndigheterna redovisa omsättningsskatt även i de fall

omsättningen efter hand under året väsentligt överstiger det stipulerade beloppet.

Det torde även vara omöjligt att kontrollera när en omsättning överskrider

den angivna gränsen. Det har i propositionen icke givits tillräckligt

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

61

stöd för nödvändigheten att fastställa någon särskild gräns mellan skattepliktig

och icke skattepliktig omsättning. Därför bör första delen av punkt

a) i 13 § av ovan redovisade skäl utgå varefter punkt a) får lydelsen: vid

uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning. Vad

beträffar punkt b) om tjänsteprestation med avseende å kläder eller andra

textilvaror föreligger enahanda synpunkter. Bestämmelserna i fråga premierar

företagare utan fast driftställe, medan ordinarie företagare inom branschen

har att utkräva och inbetala omsättningsskatt. Även punkt b) bör av

dessa skäl utgå.

I motionerna 1:571 och 11:695 anföres, att tveksamhet uppkommit

om stuveriarbete skall anses vara hänförligt till sådana tjänsteprestationer

som är skattepliktiga. Dylikt arbete utföres som bekant vid lastning

och lossning av fartyg i såväl utrikes som inrikes trafik. Detta arbete kan

omfatta skattepliktiga varor. Av ordalydelsen till 11 § jämte därtill hörande

anvisningar framgår ej, huru den nu föreliggande frågan skall bedömas.

Departementschefens uttalande å s. 226 angående beskattning av transporttjänster

ger emellertid vid handen, att stuveriarbete skall vara undantaget

från skatteplikt. En uttrycklig bestämmelse i detta ämne bör i förtydligande

syfte införas i anvisningarna till 11 §.

Motionärerna i motionerna 1:573 och 11:694 anför. Genom

att plantor av perenna växter ej undantagits från skatteplikt, kommer en

icke obetydlig del av råvaruförsörjningen för jordbruket och dess binäringar

att bli beskattad. Detta blir framför allt fallet beträffande råvaror för

fältmässig odling av vissa trädgårdsalster. Så kommer exempelvis jordgubbsplantor,

vinbärs- och krusbärsbuskar, fruktträd m. m. att bli skattepliktiga

råvaror. Detsamma gäller i fråga om träd och buskar som användes

för läplanteringar till skydd för fältmässiga odlingar av olika slag. För att

jordbrukets och trädgårdsnäringens råvaruförsörjning konsekvent skall bli

befriad från varuskatt bör undantagandet utsträckas till att avse de nu

nämnda varugrupperna.

Till stöd för yrkandet att byggmästare m. fl. icke skall betraktas som konsumenter,

då det gäller förbearbetade byggnadsvaror, anföres i motionerna

1:576 och 11:691 bl. a. Den rationaliseringsprocess som

för närvarande pågår inom byggnads- och anläggningsindustrien kommer

att menligt påverkas av den föreslagna varuskatten, och dess utformning

strider emot vad som i propositionen anföres därom att skatten icke bör

tillåtas få en snedvridande effekt på nuvarande konkurrensförhållanden.

Den ekonomiska betydelsen av den beskattning som föreslås illustreras bäst

av att hyrorna i nyproducerade hus skulle komma att öka med mellan 1 kr.

och 1: 50 kr. per in2 och år. Annorlunda uttryckt kan fördyringen för bostäderna

beräknas till generellt 1,5 % av byggnadskostnaderna. Det framgår

som ett allmänt önskemål att alla tänkbara möjligheter till rationalisering

av bostads- och egnahemsbyggandet tillvaratages och att häremot

direkt verkande åtgärder undvikes. En fabriksmässig tillverkning av förbe
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

arbetade byggnadsvaror synes kostnadsbesparande. Ur kontroll-, kvalitets-,

forsknings- och utvecklingssynpunkt äger den fabriksmässiga tillverkningen

företräden framför den hantverksmässiga. För att uppnå en likformig beskattning

av de företag, som tillverkar förbearbetade byggnadsvaror, och

av byggnadsföretagarna/entreprenörerna bör följande system komma till

användning. Tillverkarna av de förbearbetade byggnadsvarorna jämställes

med konsumenter och beskattas i följd därav för sina inköp. Deras försäljning

av färdiga varor underkastas därefter icke någon beskattning. Härigenom

behandlas den fabriksmässiga tillverkningen på exakt samma sätt som

den hantverksmässiga och någon snedvridande effekt på konkurrensförhållandena

uppstår icke.

I motionerna 1:577 och 11:6 87 framhåller motionärerna i

huvudsak följande. Uppföres bostadshus av fabrikstillverkat monteringsfärdigt

material kommer varuskatt att utgå å fahriksleveransens hela värde,

således inklusive i leveransen ingående arbetslöner, arkitektkostnader, omkostnadspålägg

o. d. Uppföres byggnaden på platsen av icke monteringsfärdig

materiel kommer däremot varuskatt att utgå allenast å materialvärdet.

I stor utsträckning är det moderna hemmet ett resultat av det tekniska

utvecklings- och rationaliseringsarbetet, som bedrivits av de stora

fabrikerna för monteringsfärdig husmateriel. En mycket stor del av de blivande

egnaliemsägarna planerar sitt förvärv av egna hem med sikte på att

själva kunna utföra en del av arbetet; en förutsättning härför är tillgång till

lätthanterligt, monteringsfärdig material. Införandet av varuskatt på monteringsfärdig

byggnadsmateriel på sätt i propositionen förutsättes skulle

innebära en diskriminering av tillverkarna av denna materiel utan att några

bärande skäl härför torde föreligga. Lika allvarligt är, att en blivande bostadsägare

belastas med högre kostnader för sin bostad för det fall han

väljer monteringsfärdig materiel. För att undvika den merbelastning, som

varuskatten innebär vid alla former av bostadsbyggande, är det i första

hand önskvärt att utesluta all byggnadsmateriel från beskattningen. Skulle

detta icke vara möjligt kan andra metoder väljas. Ett likformigt uttag av

varuskatt synes tekniskt väl genomförbart. Exempelvis kan föreskrivas, att

varuskatten på fabrikstillverkad monteringsfärdig byggnadsmateriel allenast

skall utgå å anskaffningsvärdet av i fabriksleveransen ingående material.

Ett alternativ härtill, som kan vara administrativt enklare, är att i

likhet med vad som föreslås för restauranger införa ett sådant förfarande,

att varuskatt uttages på en generell, proportionellt fastställd del av omsättningen.

Med ledning av i motionerna åberopad statistisk utredning skulle

skatt då uttagas på 60 procent av fakturavärdet av trähusleveranserna. På

elementhus skulle procentsatsen möjligen bli något lägre.

Till stöd för yrkandet att grammofonskivor undantas från allmän varuskatt

anföres i motionerna 1:584 och 11:67 8, att gammofonen

och grammofonskivan inte längre är en lyxvara förbehållen ett priviligierat

fåtal. Den står inte heller uteslutande i nöjets tjänst. Musikintresset i lan
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

63

det befinner sig i snabb tillväxt. Musiken blir för allt större delar av vårt

folk ett livsbehov, inte som ett flyktigt tidsfördriv utan som en allvarlig bildningsangelägenliet.

Man kan utan svårighet konstatera att grammofonskivan

är oundgänglig som material i musikbildningsarbetet. Den användes i skolorna

inom musikundervisningen, den nyttjas i musikcirklarna, musikskolorna

och vid kurser av skilda slag, den utgör också för den enskilde musikintresserade

ett oöverträffat hjälpmedel, då det gäller att lära känna och

lära sig förstå musiken i alla dess former. Åtskilliga folkbibliotek har också

börjat anskaffa skivbibliotek.

I motionerna 1:588 och 11:688 anföres bl. a. följande. Utöver

den allmänna statsfinansiella motiveringen har som skäl för en allmän varuskatt

bl. a. anförts dess betydelse som dämpande element i fråga om den

privata konsumtionen inför en antaglig konjunkturuppgång. Inget av dessa

motiv synes med nämnvärd bärighet kunna anföras som skäl för beskattning

av de handikappades terapeutiska och rehabiliteringssyftande tekniska

och kulturella hjälpmedel. För statskassan kan det, i förhållande till den

föreslagna varuskattens totala belopp, endast bli fråga om relativt små summor.

För de människor det här gäller blir det däremot på grund av deras

speciella sociala och ekonomiska situation fråga om relativt kännbara extra

kostnader. Den konsumtion varom här är fråga har ju därtill en social särprägel,

som gör att den principiellt icke kan jämställas med övrig privatkonsumtion.

Starka skäl synes således tala för att en beskattning av detta

område ej är i linje med den föreslagna varuskattens egentliga syfte i konjunkturpolitiskt

och statsfinansiellt avseende.

Som motivering för yrkandet, att den föreslagna bestämmelsen i 10 § 2

mom. förordningen om allmän varuskatt skall utgå, anföres i motionerna

1:590 och 11:685 följande. Såsom departementschefen i flera

sammanhang framhåller i propositionen bör undantag från beskattningen

bland annat av redovisningstekniska och kontrolltekniska skäl så mycket

som möjligt undvikas. För de skattskyldiga är det med tanke på de svårigheter

och de extra kostnader som varje undantag förorsakar ytterst angeläget

att ytterligare undantag utöver dem som stadgas i 10 § 1 mom. icke tillkommer.

Visserligen saknas anledning antaga annat än att Kungl. Maj :t för närvarande

skulle visa största återhållsamhet vid utnyttjande av det medgivande

som lämnas i paragrafens andra moment. Det bör emellertid framhållas

att, såsom bestämmelsen utformats, någon begränsning i Kungl. Maj :ts

befogenheter icke gjorts, och då ändrade förhållanden kan tänkas ge Kungl.

Maj :t anledning att av särskilda skäl undantaga ytterligare varugrupper från

beskattning, bör en dylik obegränsad befogenhet icke meddelas Kungl. Maj :t.

Då riksdagen numera är samlad under större delen av året, torde det icke

medföra några olägenheter, om frågor av denna art underställes riksdagen.

Motionären i motionen 11:701 anför till stöd för sina yrkanden i huvudsak

följande. Enligt propositionsförslaget skall varor som uthyres av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

företag som icke därjämte driver försäljning bli beskattade två gånger. Först

beskattas varan, när den försäljes till uthyrningsföretaget. Därefter sker ny

beskattning vid uthyrning av samma vara genom att hyresbeloppet tages till

beskattning hos uthyrningsföretaget. Ägnar sig däremot uthyrningsföretaget

även åt försäljning undgås dubbelbeskattning. Departementschefens uttalanden,

vilka synes ha föga stöd hos lagtexten och anvisningarna, skulle säkerligen

om de godtoges leda till orättvis dubbelbeskattning och skapa svåra

gränsdragningsproblem. Motionären yrkar därför att all yrkesmässig uthyrning

av skattepliktiga varor — antingen den sker tillsammans med försäljning

av varor eller ej — skall beskattas endast hos uthyraren. Denne bör

enligt vanliga regler ha rätt till skattefria inköp av samtliga varor som är

avsedda att uthyras och/eller försäljas.

Av propositionen framgår inte klart hur emballage skall behandlas i varuskattehänseende.

Enligt motionärens mening är det rimligt att försäljaren

skall ha samma rätt till skattefritt avdrag såväl för sina inköp av varor i inskränkt

bemärkelse som för sina inköp av emballage. Emballaget bör därför

anses jämställt med sådan råvara eller sådant material, för vilket producent

har rätt till skattefritt inköp.

Bestämmelserna i 18 § 1 mom. i förordningen om allmän varuskatt innebär

att i de fall skattskyldig som driver yrkesmässig återförsäljning inköpt

skattepliktig vara, för vilken skatt erlägges av säljaren (producenten), har

återförsäljaren i sin tur rätt att vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning

göra avdrag för varans inköpsvärde. Så som lagbestämmelsen formulerats

synes den vara tillämplig endast om representanten för senare försäljningsledet

är skattskyldig. Dubbelbeskattning torde sålunda kunna uppstå,

när återförsäljaren inköper skattebelagda varor och sedan säljer dem vidare

till detaljist. Återförsäljaren är då icke skattskyldig och har icke rätt till

avdrag för inköpsvärdet. Lagbestämmelsen måste därför kompletteras så att

den icke avsedda dubbelbeskattningen undanröjes. Har återförsäljaren ingen

skattepliktig omsättning, från vilken han kan avdraga inköpsvärdet, bör han

från staten genom länsstyrelsens försorg erhålla gottgörelse med ett belopp

motsvarande 4 % av inköpsvärdet. På motsvarande sätt förfares i det fall

återförsäljaren visserligen är skattskyldig men hans skattepliktiga omsättning

understiger det redan skattebelagda inköpsvärdet; gottgörelsen kommer

därvid att utgöra 4 % av skillnaden mellan inköpsvärde och skattepliktig

omsättning.

III. Uppbördsersättning

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:519 och 11:631 framhålles

nödvändigheten av att ersättning utgår åt handeln, hantverket, servicenäringarna

m. fl. för kostnaderna i samband med redovisningen av allmän

varuskatt. Motionärerna anser det oriktigt, att staten tager i anspråk enskildas

tjänster utan ersättning. Särskild uppbördsersättning bör därför utgå med

1 procent av skattebelopp upp till 20 000 kr. per beskattningsår samt med

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 65

0,5 procent av den del av skattebeloppet som överstiger 20 000 kr. Det torde

vara obestridligt, att den som har en mindre rörelse får förhållandevis högre

redovisningskostnader, varför en procentuellt högre ersättning är motiverad

för skattebelopp upp till 20 000 kr.

I motionerna 1:574 och 11:689 framhåller motionärerna —

i anledning av departementschefens uttalande att särskild uppbördsersätlning

icke utgick i fråga om den allmänna omsättningsskatten -— att denna

skatt betraktades som en krisföreteelse, föranledd av då rådande förhållanden,

som kunde anses motivera, att enskilda medborgare åtog sig arbetsuppgifter

för det allmännas räkning utan att någon ersättning alltid behövde

ifrågakomma. Det är nu fråga om att införa en skatt, avsedd

även för normala förhållanden. Arbetsuppgifter, som då ålägges enskilda

näringsutövare från statens sida, synes böra ersättas. Vad angår den

allmänna varuskatten är det inte såsom beträffande källskatten fråga om

att redovisa skatt för företagaren själv och hans anställda utan det gäller en

arbetsuppgift av helt annan och mer allmän innebörd. Motionärerna anser

därför att skattskyldiga inom detaljhandeln och därmed likställda skattskyldiga

bör erhålla ersättning för det arbete, som ofrånkomligen är förenat med

uppbörd och uttagande av den allmänna varuskatten. Om den skattepliktiga

försäljningen understiger 15 000 kr. per år, bör ersättning icke utgå. För

skattskyldiga med en skattepliktig försäljning överstigande 15 000 kr. bör

utgå en grundersättning med 60 kr. per år, d. v. s. 10 kr. per redovisningsperiod.

Härutöver bör till dessa skattskyldiga utgå procentuell ersättning

i förhållande till den erlagda varuskatten.

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:585 och 11:686

anför motionärerna i huvudsak följande. Det är principiellt oriktigt att enskilda

medborgare skall åläggas att utan direkt ersättning från det allmännas

sida fullgöra en sådan rent statlig funktion som uppbörd och redovisning

av skatt. Ett sådant system framstår som så mycket mera oegentligt,

när ifrågavarande skyldighet endast ålägges en viss kategori medborgare.

Även hänsyn till konsumentintressena talar för att ersättning skall utgå.

Det är nämligen angeläget att uttagande av en varuskatt icke föranleder

större höjning av priser på varor och tjänster än som direkt svarar mot skattebeloppen.

En lämplig avvägning av ersättningen synes enligt motionärerna

kunna erhållas, om vid inbetalning för en redovisningsperiod av skatt, som

överstiger 100 kr., den skattskyldige äger avdraga å belopp till och med 1 000

kr. fyra procent, å belopp därutöver till och med 6 000 kronor en halv procent

samt å belopp över 6 000 kronor en kvarts procent av skattebeloppet. Det förutsättes

att denna ersättning skall utgå endast i samband med preliminär

redovisning av varuskatt.

I motionen 1:523 anför motionärerna bl. a. Det har blivit en vana

att en samhällsordning, som ömtåligt värnar om arbetsmarknadens frihet,

pålägger företagarna arbeten och uppgifter utan någon som helst ersättning.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Källskatteuppbörden är ett exempel härpå. Det nu föreliggande förslaget om

varuskatt går vidare på samma mot företagarna föga hänsynsfulla väg. Man

enrollerar företagarna som skatteuppbördsmän, och man tycks anse självklart

att den uppgiften skall fyllas utan någon som helst rätt för dem, som

tas i anspråk för uppgifterna, att välja arbete eller att förhandla om anställningsvillkor.

Under åberopande härav föreslås i motionen att företagare,

som ålägges att biträda med uppbörd av omsättningsskattemedel, skall beredas

skälig ersättning för kostnader och besvär härmed.

IV. Ikraftträdandebestämmelserna

I motionerna I: 568 och II: 681 framhålles bl. a. att bestämmelserna

i 12 § förordningen om allmän varuskatt otvetydigt anger, att det

är själva tillhandahållandet av varan eller tjänsteprestationen som grundar

skattskyldigheten. I 16 § stadgas att influtet vederlag för en skattepliktig

vara eller tjänsteprestation skall hänföras till den skattepliktiga omsättningen

för den redovisningsperiod, varunder vederlaget influtit kontant eller

eljest kommit den skattskyldige till godo. Denna föreskrift är emellertid

en ren redovisningsbestämmelse. Föreskriften innebär icke att skatten i

stället för att vara en skatt på tillhandahållandet av varan eller tjänsteprestationen

skulle var en skatt på betalningar. På skattelagstiftningen måste

ställas det minimikravet att medborgarna i det ögonblick de genomför en

transaktion skall kunna avgöra, om den föranleder skattskyldighet eller ej.

Genom att skattebelägga alla efter den 15 oktober 1959 slutna avtal enligt

vilka leverans ej skall ske före årsskiftet åsidosättes detta minimikrav på

ett flagrant sätt. Propositionen framlades icke förrän den 20 oktober, och

under tiden den 16—20 oktober har icke någon näringsidkare ens kunnat

ana att av honom ingångna avtal som avser leverans efter årsskiftet skulle

bli belagda med skatt. Ännu obilligare blir resultatet, om denna retroaktivitet

skulle drabba även varor och tjänster, som enligt sådana avtal redan tillhandahållits

men för vilka betalningsanstånd beviljats till efter årsskiftet.

Den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen bör därför ändras

så alt sådant tillhandahållande av varor eller tjänsteprestationer efter den

31 december 1959, varom skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet

fastställt, slutits före den dag förordningen utkommer av trycket, lämnas

obeskattat. Ett motsvarande stadgande bör meddelas i fråga om import

av varor, varom skriftligt avtal slutits före dagen för förordningens publicerande.

Till stöd för yrkandet i motion er n al: 575 och II: 697 anför

motionärerna, att det inom flera varuområden är vanligt, att varor säljes

fortlöpande på kredit och att betalning erlägges kvartals- eller månadsvis.

Inte minst är detta fallet inom handeln med livsmedel, specerier, färger

och kemikalier, järnvaror, pappersvaror in. in. Förekommer kvartalsbetalning,

varvid varorna för det sista kvartalet 1959 ej betalas förrän i början

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 19ö9 67

av januari 1960, torde köpmannen komma att själv helt få stå för omsättningsskatten

på de varor, som försålts fr. o. m. den 16 oktober 1959 t. o. in.

den 31 december 1959, trots att någon förordning om allmän varuskatt ej

varit i kraft under denna tid. Samma blir förhållandet beträffande reparationsarbete

o. d., som utförts av hantverkare, reparatörer etc. För att undanröja

dessa verkningar av beskattningen synes det motionärerna lämpligt

att en övergångsbestämmelse införes, innebärande att skattskyldig i sina

deklarationer enligt bestämmelserna i 21 § för år 1960 äger att som avgående

post från omsättningen göra avdrag med belopp som motsvarar alla ingående

varufordringar per den 31 december 1959.

I motionen II: 629 anföres bl. a., alt den föreslagna retroaktiviteten

i beskattningen i första hand drabbar avbetalningshandeln och annan

kreditförsäljning men även hantverkare. Ofta är det praktiskt taget omöjligt

för säljaren att reservera sig för omsättningsskatten. Uppenbarligen

är det högst otillfredsställande att säljaren, vilkens funktion i fråga om omsättningsskatten

endast är uppbördsmannens, skall nödgas själv betala en omsättningsskatt,

som han inte kunnat debitera köparen. Ett minimikrav är

att skatten åtminstone inte blir tillämplig på leveranser, som skett före

lagens ikraftträdande eller varom skriftligt avtal upprättats före lagens

ikraftträdande. Beträffande skattepliktig import av varor driver förslaget

retroaktiviteten ännu längre. Här skall enligt propositionen skatteplikt undantagslöst

inträffa, när importen sker efter den 1 januari 1960. Icke ens

beställningar, som grundas på avtal slutna före den 16 oktober, skulle således

gå fria från skatt. En sådan skillnad mellan importvaror och varor

som säljes inom landet förefaller helt omotiverad. Den diskriminerar importen

och företag, som direktimporterar. Enligt motionärernas mening bör

bestämmelsen om att varuskatt icke skall drabba beställningar, som skett

före viss dag, gälla likaväl vid import som vid försäljning inom riket.

V. Övriga yrkanden om ändringar i varuskatteförordningen

I motionerna 1:571 och 11:695 yttrar motionärerna bl. a.

Departementschefen har icke ansett sig kunna biträda ett från näringslivets

sida framlagt förslag om ett särskilt restitutionsförfarande i samband

med införandet av en allmän varuskatt. Då det ofta torde komma att inträffa

att en säljare av varor avsedda för bruk å fartyg i tveksamma fall anser

sig böra uttaga varuskatt, ehuru köparen anser sådan skatt ej böra ifrågakomina,

är det angeläget för att undvika en onödig fördyring av varan för

köparen, att säljaren har möjlighet att erhålla restitution för en felaktigt

uttagen varuskatt och därigenom kunna kompensera köparen för den merkostnad,

denne åsamkats till följd av den uttagna varuskatten. Av anförda

skäl är av stor vikt, att författningsförslaget kompletteras med föreskrifter

om ett restitutionsförfarande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Till stöd för yrkandet rörande utformningen av deklarationsförfarandet

i motionerna 1:590 och II: 685 anf öres i huvudsak följande.

I 75 § av förslaget till förordning om allmän varuskatt stadgas att innehållet

i deklaration som avses i förordningen — med visst undantag — icke

må yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen. Denna

föreskrift, som har sin motsvarighet i andra skatteförfattningar, är i och för

sig självklar. Emellertid har i propositionen lämnats ett förslag till deklarationsförfarande

som skulle medföra att sekretess-skyddet bleve skäligen

illusoriskt. Såsom bilaga 3 till propositionen har fogats ett formulär till

sådan deklaration, varav framgår att deklarationen är avsedd att avlämnas

på baksidan av det inbetalningskort med vilket den skattskyldige skall insända

skattebeloppet. Riksdagen bör uttala att deklarationsförfarandet i

överensstämmelse med innehållet i 75 § utformas på sådant sätt att obehörig

person icke kan taga del av deklarationerna.

I motionen 1:523 föreslås bl. a. att företagares uttag av livsmedel

för den egna familjens behov skall vara undantaget från allmän varuskatt.

Som motivering för yrkandet anf öres bl. a. följande. Att företagarnas uttag

av livsmedel för den egna familjens behov belägges med omsättningsskatt

framstår som föga motiverat så mycket mera som dessa uttag ingår i deras

skattepliktiga inkomst och beskattas som sådan. Då dessutom enligt propositionen

innehavare av s. k. annan fastighet undantagits från beskattning

av naturaprodukter för eget bruk, då sådan inkomst föreligger, synes detta

utgöra ett skäl för att företagare med något större fastigheter icke skall

behandlas sämre.

C. Övriga beskattningsfrågor

I. Beskattningen av vin- och spritdrycker

Beträffande motiveringen för yrkandet i motionerna I: 528 och

II: 6 39 avseende beskattningen av vin- och spritdrycker hänvisas till redogörelsen

under A. Allmänna synpunkter. Yrkandet innebär att den del av

skatten å vin som utgår med viss procent av utminuteringspriset höjes med

4 procentenheter, att den i omsättningsskatten för spritdrycker ingående

grundavgiften höjes med 60 öre för liter, om dryckens alkoholhalt överstiger

40 volymprocent, med 50 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent

och högst 40 volymprocent, med 40 öre för liter, om alkoholhalten

understiger 35 volymprocent.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:541 och 11:652 har

— i motionerna 1:540 och 11:651 — anförts bl. a. att konsumtionen av

starksprit nu gått tillbaka till den konsumtionsvolym, som rådde år 1954.

Nedgången i konsumtionen synes under senaste tiden ha avstannat. Det

finns därför anledning förmoda att konsumtionen stabiliserat sig på en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 69

lägre nivå, och en begränsad höjning av skattesatsen kan därför beräknas

medföra viss ökning av skatteinkomsterna.

Vinkonsumtionens utveckling ger vid handen att även där ett visst utrymme

för en begränsad höjning av beskattningen finns. Skatten på spritdrycker

bör höjas (genom justering av avgiften) så att en total skattehöjning

uppnås av i genomsnitt 2 kr. per liter och skatten å vin höjas så att

vinpriserna stiger i samma relation, d. v. s. i genomsnitt med ca 8 procent.

Det i mo tion erna 1:551 och 11:659 framställda förslaget

innebär, att skatten höjes med 2 kronor per liter för spritdrycker, som innehåller

35-—40 volymprocent. En sådan skattehöjning medför en prisökning

av 8 procent. För övriga spritdrycker och för viner motsvarar höjningen en

prisökning av 8 procent. För de skäl, som anförts till stöd för yrkandena,

har redogörelse lämnats vid redovisningen under A. Allmänna synpunkter

av innehållet i motionerna 1: 548 och II: 658.

II. Beskattningen av tobaksvaror

I motionerna 1:528 och 11:639 yrkas att styckeskatten å

cigarretter höjes med 1,5 öre av skäl som framgått av redogörelsen för motionernas

innehåll under A. Allmänna synpunkter.

Motiveringen för yrkandet i motionerna 1:541 och 11:652

om en höjning av skatten på cigarretter med omkring 2 öre per styck återfinnes

i motionerna I: 540 och II: 651, för vilka redogörelse lämnats under

A. Allmänna synpunkter.

Motiven till yrkandet i motionerna 1:551 och 11:659 återfinnes

i motionerna I: 548 och 11:658, för vilka redogörelse lämnats under

A. Allmänna synpunkter. Den föreslagna höjningen utgör för cigarretter

2 öre/st., för cigarrer 8 öre/st., för cigarrcigarretter 4 öre/st., för röktobak

10 kr./kg, för tuggtobak 2 kr./kg och för snus 2 kr./kg.

III. Höjning av varuskatten och försäljningsskatten

I motionerna 1:551 och 11:659 föreslås att den nu gällande

varuskatten höjs såvitt avser varor som är umbärliga eller av mindre betydelse

i den enskildes konsumtion. Undantag bör göras för direkta födo- och

näringsämnen, såsom socker, sirap samt glass. Gällande skattesatser bör

justeras uppåt så att skatten på varje vara för sig stiger med 25 procent av

nuvarande skatt. I ökade intäkter för staten skulle detta på helt år ge ca 45

milj. kr. Försäljningsskatten, som utgår på vissa mattor och smycken samt

på grammofonartiklar som värdeskatt eller som styckeskatt, bör enligt motionärernas

mening höjas. Då den utgår i form av värdeskatt bör höjning

ske från nuvarande 20 procent till 30 procent. Där andra skatteformer tilllämpas

bör dessa uppjusteras i motsvarande grad. Staten skulle härigenom

tillföras ca 15 milj. kr. per år.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

IV. Skatt å tips och lottsedlar

I syfte att tillföra staten ytterligare inkomster yrkas i motionerna

1:5 5 3 och 1 1:662 att riksdagen beslutar höja priset vid tippning med

5 öre per rad samt priset på lotter i penninglotteriet med 2 kronor per styck.

De sålunda ökade intäkterna från dessa verksamheter bör oavkortat tillfalla

staten.

V. Höjning av brevportot

1 motionerna 1:552 ocli 11:663 hemställes att avgiften för

brevportot höjes med 5 öre per försändelse. Statens vinst från postverket

skulle därigenom ökas icke oväsentligt.

VI. Slopande av vissa schablonavdrag

I motionerna 1:545 och 1 1:6 5 6 uttalas att den s. k. scliablonavdragsreformen,

som vidtogs år 1955, inte visat sig medföra sådan förenkling

av taxeringsarbetet som avsetts. Tvärtom har deklarations- och taxeringsförfarandet

i viss utsträckning tillkrånglats och försvårats. De taxeringstekniska

skälen för de ändrade avdragsreglerna har därför försvagats.

Motionärerna förordar följande åtgärder:

1. Omkostnadsavdraget vid taxeringen av inkomst av tjänst uppföres med

visst belopp dock alltid lägst 100 kronor. Avrundningen uppåt till närmaste

hundratal kronor slopas.

2. Med bibehållande av nuvarande maximikronor skall försäkringsavdraget

få utnyttjas till det belopp som motsvaras av erlagda premier. Schabloniseringen

av försäkringsavdragen, som innebär att ett visst minimiavdrag

för försäkringspremier alltid skall få göras oavsett storleken av faktiskt

erlagda premier, bör slopas.

3. Den beskattningsbara inkomsten skall i enlighet med tidigare gällande

regler avrundas nedåt till närmaste tiotal kronor.

Totalt skulle dessa justeringar medföra ett inkomsttillskott för statskassan

av ca 70 milj. kr. för helt år. Vidare uppkommer en ökning av skatteunderlaget

för kommunerna som representerar en inkomstförstärkning för

dem med ca 60 milj. kr. för helt år. Ändringen i schablonavdragsreglerna bör

gälla fr. o. m. inkomståret 1960, d. v. s. fr. o. m. 1961 års taxering. Detta förutsätter

att källskattetabellerna för år 1960 inte omarbetas. Utbytet av skattetabellen

kan ordnas på administrativ väg utan särskilda författningsbestämmelser

på samma sätt som regeringen förutsatt utbyte av skattetabellen

för genomförandet av de föreslagna nya skatteskalorna. Kungl. Maj:t

bör erhålla bemyndigande att förordna om det med utbytet av källskattetabellen

förenade förfarandet.

Även i motionerna 1:550 och 11:660 yrkas ändringar i schablonavdragen.

Motionärerna förordar att avdrag i förvärvskällan tjänst all
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 71

lid skall tillgodoföras den skattskyldige med verkliga beloppet. Vidare föreslås

att den beskattningsbara inkomsten vid taxering till såväl statlig som

kommunal skatt skall avjämnas inte som nu till närmaste 100-tal kronor

utan till närmast lägre tio-tal kronor. Visserligen innebär detta att taxeringsarbetet

blir något mer komplicerat, men vid jämförelse med det omfattande

administrativa arbete som en omsättningsskatt skulle föra med sig bl. a. för

de enskilda näringsidkarna framstår det dock som rimligt att genomföra

åtgärden som ett led i de åtgärder som är nödvändiga för att omsättningsskatten

skall kunna avvisas. Det merarbete i det ordinarie taxeringsarbetet,

som åtgärderna skulle föra med sig, framstår i sammanhanget som obetydligt.

För staten skulle åtgärderna innebära ökade inkomster med ca 60 milj.

kr. per år. Därjämte skulle kommunernas inkomster öka med ca 55 milj.

kr. per år.

VII. Budgetsaneringsavgift

Som skäl för yrkandet i motionerna 1:549 och 11:661 om

införande av en särskild budgetsaneringsavgift anföres följande. Motionärerna

som i annat sammanhang föreslagit att folkpensionsavgiften höjes

med 0,5 procent fr. o. m. den 1 januari 1960 erinrar om att de härigenom

erhållna medlen inte räcker till för avsedd höjning av folkpensionerna. Ej

heller får andra tillgängliga statsmedel tillgripas i sådan utsträckning att

budgetsaneringen äventyras. Det är icke lämpligt att skaffa ett medelstillskott

genom höjning av uttagningsprocenten för den direkta skatten. Det

höga skattetrycket i förening med den starka progressiviteten skulle sannolikt

medföra menliga verkningar vid ett sådant förfaringssätt. Medelsanskaffningen

måste ha en sådan form att den varken får sådana verkningar

eller drabbar lägre inkomsttagare särskilt hårt. Vidare måste den

vara av tillfällig natur. Mot bakgrunden härav synes det för folkpensionshöjningen

och budgetsaneringen erforderliga tillskottet kunna anskaffas

genom en särskild och på förhand tidsbestämd budgetsaneringsavgift. Denna

bör fr. o. m. den 1 januari 1960 utgå med 1 % på fysiska personers beskattningsbara

inkomster och med 2 % på juridiska personers beskattningsbara

inkomster. Uppbörd, taxering, m. m. skulle då kunna genomföras samtidigt

och på samma sätt som beträffande inkomstskatterna och förorsakar

sålunda inte särskilda kostnader eller en omfattande administrativ apparat.

De lägre inkomsttagarnas grundkonsumtion drabbas inte av en sådan avgift,

enär ortsavdrag och övriga avdrag verkställs innan avgiften blir aktuell.

VIII. Bolagsskatten

I motionen 1:517 ifrågasättes om icke i stället för en allmän omsättningsskatt

andra åtgärder bör övervägas för att ernå balans i budgeten.

Fråga om besparingar av olika slag samt om i vad mån för vissa ändamål

en ökad upplåning kan vara motiverad träder därvid i förgrunden. En vid

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

vårriksdagen beslutad sänkning av den särskilda inkomstskatten för aktiebolag

förefaller med hänsyn till beloppets storlek och andra omständigheter

även böra komma under förnyat övervägande. För ett bibehållande av

bolagsskatten på nuvarande nivå talar enligt motionärens mening konjunkturpolitiska

skäl. Vidare finner motionären det svårt att förstå hur

det skulle kunna framstå som lämpligt och ur social synpunkt rättvist att

bereda bolagen skattelindring med mycket stora belopp samtidigt som man

anser sig nödsakad att skaffa medel åt statskassan genom att lägga ökade

skattebördor på familjer med knapp bärgning.

Yrkande om bibehållande av nu utgående bolagsskatt har också framställts

i motionerna 1:560 och 11:67 0.

IX. Förmögenhetsskatten

I motionerna 1:558 och 11:668 erinras om att enligt årets

taxering uppgick de beskattningsbara förmögenheterna — alltså förmögenheter

över 80 000 kr. —- till 29 600 000 000 kr. varå förmögenhetsskatten uppgick

till 181,8 milj. kr. I förmögenhetsskatt uttas sålunda genomsnittligt

endast 0,6 procent av de beskattningsbara förmögenheterna.

Även bolagen bör enligt vad som framhålles i motionerna I: 561 och II:

671 erlägga skatt för sin förmögenhet. De stora rikedomar, som samlats i

bolagens ägo, är nu helt skattefria i den mån de överskrider värdet av de

aktier, som befinner sig i enskilda personers ägo. Det är lätt att påvisa att

så är fallet liksom att stora aktieinnehav befinner sig i bolagens ägo och alltså

undgår beskattning.

X. Varulagervärderingen

Att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärderingen

genom riksdagsbeslut vid vårsessionen uppsköts från år 1960 till 1961

betecknas i motionerna 1:561 och 11:671 som ett orättmätigt

gynnande av bolagen. En korrigering av vårriksdagens beslut i detta hänseende

finner motionärerna fullt befogad.

XI. Kursstegringsvinst på aktier

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:559 och 11:669 anföres

att kursstegringsvinster på aktier oftast tillfaller den enskilde aktieägaren

lika oförtjänt som markvärdestegringar tillkommer jord- och fastighetsägaren.

De bör därför beskattas betydligt hårdare än andra inkomster,

och en särskild permanent beskattning av kursstegringsvinster bör

genomföras.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

XII. Indragning av oförtjänt markvärdestegring

73

I motionerna 1:562 och 11:672 uttalas, att den del av förmögenheterna,

som uppkommit genom oförtjänt markvärdestegring -—

d. v. s. utan att ägaren gjort motsvarande insatser —- utgör ett särskilt

problem, brännande framför allt i och omkring tätorterna. Opinionen har

blivit allt större för att dessa värden skall indras till samhället. Det skulle

inte bara tillföra samhället inkomster — i hög grad berättigade, eftersom

markvärdestegringen oftast är ett resultat av åtgärder som vidtagits av samhället

— utan också rycka undan grunden för den spekulation i markvärden,

som leder till stigande byggnadskostnader och hyror. Frågan har grundligt

genomdiskuterats och senast behandlats av den statliga markvärdeutredningen,

som framlade sitt betänkande 1957. Det är enligt motionärernas

mening högt på tiden att en effektiv lagstiftning om indragning av dessa

vinster nu kommer till stånd.

I anledning av propositionen har till utskottet inkommit skrifter från

Aktiebolaget Elektrohelios, Aktiebolaget Lidingö Elverk, Aktiebolaget Sveriges

Litografiska Tryckerier, Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Föreningen

Svensk fackpress, Föreningen Sveriges mindre varv, Kemisk-tekniska

fabrikantförbundet, Kooperativa förbundet, Kungl. automobilklubben,

Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, statens

nämnd för byggnadsforskning, Stockholms handelskammare, Svenska bokhandlareföreningen,

Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska murareförbundets stockholmsavdelning, Svenska

tidningsutgivareföreningen, Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges parfymeri-engrossisters förening, Sveriges skomakarmästarförbund

och Sveriges tvätteriförbund.

Utskottet

Frågan om den föreslagna varuskatten

Av det siffermaterial som redovisades i statsverkspropositionen till årets

riksdag framgick, att driftbudgeten för innevarande budgetår skulle sluta

i ett betydande underskott och att detta för nästa budgetår skulle öka ytterligare,

om inga budgetförstärkande åtgärder vidtogs. Finansministern förklarade

då — i januari — att han hade för avsikt att senare förelägga riksdagen

förslag om en skattehöjning ■— genom allmän varuskatt eller annorledes

— av sådan storlek som han ansåg erforderlig — angiven till en halv till

en miljard kronor. Regeringen visade inte någon vilja att under vårsessionen

medverka till beslut om förstärkning av budgeten på andra vägar. Frågan

om budgetens nödvändiga sanering uppsköts då till höstsessionen. Regeringen

har nu förelagt riksdagen förslag om införande av allmän varu
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skatt in. in. Det är enligt utskottets mening anmärkningsvärt, att regeringen

icke företagit någon grundlig prövning av möjligheterna att åstadkomma

en sanering av budgeten på annat sätt, i första hand genom besparingar

i den statliga verksamheten.

I propositionerna nr 162 och 163 till höstriksdagen har Ivungl. Maj:t nu

framlagt sitt förut aviserade förslag om inkomstförstärkning. Proposition

nr 162 innehåller förslag om att en allmän varuskatt om fyra procent skall

införas från och med den 1 januari 1960 och i proposition nr 163 föreslås

höjning av energiskatten på vissa fasta och flytande bränslen. Sammanlagt

beräknas dessa åtgärder inbringa 1 625 milj. kr. för helt år. Samtidigt föreslås

en viss reduktion av den direkta inkomstbeskattningen. Trots detta

åstadkommes en skattehöjning netto på ca 1 300 milj. kr., vilket är den

största skattehöjning som i ett enda steg någonsin genomförts i vårt land.

Vidare föreslås att vissa grupper delvis skall kompenseras för omsättningsskattens

prisstegrande verkan. Med frånräknande av kostnaderna för dessa

senare åtgärder innebär det av Kungl. Maj :t nu framlagda programmet en

ökning av belastningen på medborgarna med netto 1 200 milj. kr.

Inför ställningstagandet till Kungl. Maj :ts förslag vill utskottet understryka

att den offentliga utgiftsnivån i vårt land efter de senare årens

snabba stegring nått en sådan höjd att en fortsatt ökning av de offentliga

utgifternas andel av nationalinkomsten måste väcka de allvarligaste betänkligheter.

Utskottet hänvisar härvidlag till motionerna 1:528 och 11:639,

I: 540 och II: 651 samt I: 548 och II: 658 (här nedan kallade motionerna).

Utskottet anser för sin del det vara nödvändigt att statsmakterna nu beslutsamt

går in för att begränsa den statliga utgiftsexpansionen och därmed

få statsutgifterna under fast kontroll.

Från den synpunkt, som här anlagts — och den hör enligt utskottets

uppfattning vara en av de grundläggande — är den omsättningsskatt som

Kungl. Maj :t nu föreslår den minst ändamålsenliga. Förslaget innebär nämligen

att en ny inkomstkälla av permanent karaktär och av väsentlig omfattning

skall ställas till statsmakternas förfogande. Därmed ökas riskerna

för att den statliga utgiftsexpansionen fortsätter som hittills, med negativa

följdverkningar på den allmänna ekonomiska utvecklingen och medborgarnas

ekonomiska rörelsefrihet. Den mera noggranna sovring av de offentliga

utgifterna, som en budgetpolitik av mera sparsamhetsinriktat slag skulle

på ett naturligt sätt medföra, kan befaras utebli.

I de förut refererade motionerna har framhållits, att utslagsgivande för

ställningstagandet till den föreslagna omsättningsskatten måste bli en bedömning

ur mera allmänna ekonomiska synpunkter och på längre sikt, där

skattens följdverkningar i skilda hänseenden måste bli det väsentliga. Särskilt

har motionärerna pekat på omsättningsskattens prisstegrande verkan,

på den allmänna lyftning av kostnadsnivån, som skulle framkallas, och

eventuella återverkningar på löneavtalen, varigenom i sin tur kostnadsnivån

skulle pressas ytterligare i höjden. Utskottet anser att Kungl. Maj:t

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 75

inte har tillräckligt beaktat de skadliga följdverkningar som här riskeras

och som måste betraktas som ytterst allvarliga. Det av finansministern i

propositionen förda resonemanget om de jämförelsevis små riskerna för en

allmän och fortlöpande kostnadsstegring i samband med en allmän omsättningsskatt

förefaller utskottet verklighetsfrämmande. Riskerna för att en

kostnadsinflation utlöses är tvärtom enligt utskottets bedömande påtagliga.

Skall det av finansministern förut refererade resonemanget ha reell mening,

måste finansministern förutsätta att det av en omsättningsskatt utlösta

hotet av kostnadsinflation skall motverkas genom en kreditåtstramning.

Riskerna för att en eljest icke uppkommande arbetslöshet framkallas

blir då betydande.

Den föreslagna omsättningsskatten avses omfatta inte endast konsumtionsvaror

utan även maskiner och andra investeringsvaror av direkt betydelse

för produktionslivets rationalisering och utbyggnad. Härigenom skulle

vissa, väsentliga produktionskostnader drabbas särskilt och en dubbelbeskattning

skulle vara inbyggd i systemet. Icke endast den färdiga varan i

handelsledet skulle fördyras av omsättningsskattens prispåslag utan även

den eller de maskiner som behövs för att framställa varan. Genom sin

konstruktion skulle den föreslagna omsättningsskatten på detta sätt få

ogynnsamma verkningar på den allmänna pris- och kostnadsnivån och på

de svenska företagens konkurrensförutsättningar gentemot utlandet.

Den föreslagna omsättningsskatten skulle till följd av en rad sammanträffande

omständigheter, som inträffar för vårt land år 1960, få särskilt allvarliga

konsekvenser. Dessa omständigheter har utförligt redovisats i motionerna.

Utskottet vill särskilt rikta uppmärksamheten på en, nämligen det

samarbete på det handelspolitiska området som vårt land skall inleda tillsammans

med övriga länder inom den s. k. sjustatsgruppen under nästa år.

Utskottet vill kraftigt understryka vad i motionerna anförts om att ytterligare

kostnadsstegringar genom en allmän omsättningsskatt och en generellt

förhöjd energiskatt måste befaras medföra allvarliga skadeverkningar

för vårt näringsliv. Detta gäller i synnerhet i nuvarande läge, då den höjda

kostnadsnivån inom vårt näringsliv är ett ytterst besvärande problem inför

en skärpt konkurrens på världsmarknaden. Den reflexionen anmäler sig, att

den inhemska ekonomiska politiken, främst då skatte- och budgetpolitiken,

inte har av regeringen på ett tillfredsställande sätt samordnats med de

handelspolitiska målsättningar och uppgifter vårt land ställes inför genom

tillkomsten av den gemensamma sjustatsmarknaden.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka, vilket även framhållits

i motionerna, att prisfördyringen på de drabbade varorna på grund av omsättningsskatten

och dess oundvikliga följdverkningar kan beräknas komma

att väsentligt överstiga fyra procent. Förutom själva omsättningsskatten —

vilken i och för sig skulle innebära ett prispåslag på 4,2 procent — har man

att ta hänsyn till de pris- och kostnadshöjande verkningar, som skulle uppkomma

genom det inbyggda elementet av investeringsskatt, den föreslagna

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

förhöjningen av energiskatten, de eventuella återverkningarna på löneområdet

samt priserna för jordbruksprodukter vid tillämpning av gällande

avtalsregler för prissättningen på jordbrukets produkter.

Den föreslagna skatten skulle vidare drabba stat och kommun i deras

egenskap av köpare och förbrukare av varor. Utskottet vill här beteckna

det som anmärkningsvärt, att departementschefen icke låtit i propositionen

redovisa fullständiga och klarläggande uppgifter härom. Först senare, efter

det vissa beräkningar framförts i motionerna, har utskottet från departementets

sida erhållit siffror om kostnadsbelastningen på stat och kommun.

De innebär, att staten skulle få en kostnadsökning enbart genom omsättningsskatten

av mer än 80 milj. kr. Därtill kommer kostnadsökningen på

grund av energiskatten om åtminstone 20 milj. kr. och i det närmaste

samma belopp för ökad skatteersättning till kommunerna. Den ökade kostnadsbelastningen

för kommunerna genom omsättningsskatten och den föreslagna

energiskattehöjningen skulle bli av ungefär samma storlek.

Samtliga de omständigheter som utskottet här redovisat och vilka var och

en för sig måste tillmätas en avgörande betydelse talar mot införande av

den föreslagna omsättningsskatten.

Till den ovan redovisade ökade kostnadsbelastningen skulle dessutom för

statens del komma de särskilda kostnaderna för den nya och utökade skatteadministrationen.

Kostnaden härför kommer säkerligen att vida överstiga

de ca 10 milj. kr. som nu angivits i propositionen såsom en preliminär

summa.

Till de ökade kostnader, som skulle falla på de offentliga myndigheterna

och därigenom ytterst på de enskildas skattsedlar, skall så läggas den kostnadsbelastning,

som skulle falla på handel, industri och hantverk. Enligt

förslaget skulle företagarna åläggas att utan ersättning handha uppbörden

av skatten och övriga uppgifter, som skulle hänga samman med omsättningsskatten.

Utskottet vill här inskjuta alt det i och för sig anser det obilligt

att ålägga de berörda företagargrupperna skyldighet att utföra ett sådant

kostnadskrävande arbete för statens räkning utan ersättning.

Av de redovisade skälen vill utskottet avslutningsvis särskilt framhålla ett.

Den nu förda politiken har lett fram till att cirka 40 procent av den s. k.

neltonalionalinkomsten i form av skatter och avgifter tas om hand av stal

och kommun. Den höga offentliga utgiftsnivån reser problem som med

hänsyn till dess betydelse för hela folkets levnadsförhållanden framför allt

på längre sikt är de mest brännande och allvarliga som statsmakterna nu

står inför och som borde påkalla effektiva åtgärder från samhällets sida.

Ansträngningarna måste därför enligt utskottets bedömande med målmedvetenhet

och fasthet riktas in på att i första hand skapa garantier mot eu

fortsatt ansvällning av statsutgifterna samt på en sanering av den statliga

ekonomien i syfte att bringa statsutgifterna under fastare kontroll.

Införes den nu föreslagna omsättningsskatten, raseras — i varje fall för

detta tillfälle —■ dessa möjligheter och slussarna öppnas för en fortsatt

ökning av de offentliga utgifterna. Enbart de regeringsförslag som nu föreligger

skulle medföra en ökning av de statliga utgifterna med mer än 250

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 77

milj. kr. för helt år räknat, vartill får läggas höjningen av kommunernas utgifter

på ca ett hundra miljoner kronor. Sammanlagt skulle således den

offentliga utgiftsnivån stiga med ca 350 milj. kr. redan i det första steget.

Enbart denna första utgiftssumma motsvarar drygt åtta procent av den

pesonliga inkomstskatten till staten. Då skulle i samma skattepolitiska operation

skattetrycket dessutom stiga med över 1 000 milj. kr. Totalt skulle

en ökning av belastningen på medborgarna uppkomma motsvarande ca trettiofem

procent av den statliga, personliga inkomstskatten.

De omständigheter, som angivits i de närmast föregående styckena, i förening

med de allvarliga återverkningarna på pris- och kostnadsläge, skattetryck

och allmänna produktionsförutsättningar, konkurrensförmåga och

sysselsättningsförhållanden anser utskottet innebära så allvarliga invändningar

mot det nu framlagda regeringsförslaget att det bestämt måste avvisas.

Det framgår av de framlagda, ovan refererade motionerna, att det är möjligt

att åstadkomma jämvikt i statens affärer under nästkommande budgetår

utan införande av den föreslagna omsättningsskatten. Detta kan visserligen

inte ske utan att utgifterna för vissa i och för sig önskvärda ändamål

reduceras samt alt vissa inkomstförstärkningar åstadkommes. Men

när saneringen av statsfinanserna genomförts bör det — under förutsättning

av fortsatt sträng sparsamhet och en näringsvänlig ekonomisk politik

som gynnsamt påverkar skatteunderlagets tillväxt — bli möjligt att genomföra

en successiv sänkning av skattetrycket.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till motionerna 1:528 av hr Ewerlöf

m. fl. och II: 639 av hr Hjalmarson m. fl., I: 540 av hr Aastrup m. fl. och

II: 651 av hr Ohlin in. fl. samt I: 548 av hr Ivar Johansson in. fl. och II: 658

av hr Hedlund in. fl. i vad de avser avslag på de i Kungl. Maj :ts proposition

framlagda författningsförslagen om införande av varuskatt in. in. Med

detta ställningstagande har utskottet ävenledes besvarat de likalydande

motionerna 1: 558 av herrar öhman och Helmer Persson samt II: 668 av

hr Hagberg in. fl. till den del däri yrkats avslag på Kungl. Maj :ts proposition.

I ett stort antal motioner har — förutom yrkande om avslag på Kungl.

Maj :ts förslag till förordning om varuskatt — framförts förslag om väl

motiverade ändringar i detsamma, för den händelse propositionen skulle i

princip antagas av riksdagen. Med det ställningstagande utskottet ovan

redovisat anser utskottet dessa motioner besvarade.

Utskottets yrkande i de avseenden som här behandlats framföres nedan

under punkten A.

Andra förslag om förstärkning av statens inkomster

Då utskottet således avvisat det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget om

införande av allmän varuskatt, uppkommer frågan om andra möjligheter

att nå den förstärkning av budgeten som synes erforderlig för att nå balans

nästkommande finansår. I de förut behandlade motionerna har angivits

förslag och riktlinjer härför. Häri ingår även förslag i syfte att förstärka

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

budgetens inkomstsida. Utskottet vill då uttala att en viss förstärkning av

inkomstsidan torde bli erforderlig. För att nå denna förstärkning anser utskottet

att en justering av de s. k. schablonavdragen bör kunna företagas.

Härför talar även taxeringstekniska skäl. Härtill återkommer utskottet i

det följande. Dessutom anser utskottet att en höjning av vissa nu utgående

indirekta skatter bör tillgripas. Enligt utskottets uppfattning bör en sådan

höjning begränsas till sprit, vin och cigarretter. Utskottet bedömer det möjligt

att på dessa varuslag genomföra en höjning av beskattningen så att ett

belopp av 180 å 190 milj. kr. för helt år därigenom tillföres staten.

Höjningen av skatten å spritdrycker bör av nykterhetspolitiska skäl helt

läggas på den fasta avgiften, vilken är graderad efter alkoholstyrkan. En

likformig höjning av de fasta avgifterna skulle innebära att den ursprungliga

spännvidden mellan spritdrycker av olika alkoholhalt skulle minskas.

Höjningen synes därför böra bli något mindre för de svagare sorterna och

något högre för de alkoholstarkare. I enlighet härmed föreslår utskottet att

den fasta avgiften för spritdrycker utformas på sätt framgår av denna uppställning.

Alkoholstyrka

Ny fast avgift

kronor

Höjning

kronor

under 30 procent.....

8:60

0: 60

30—34,9 procent ....

. ... 9:20

0: 70

35—40 procent .......

... 11:30

0: 90

över 40 procent.......

... 12:60

1: 00

Med hänsyn till procentavgiften ernås härigenom en total skattehöjning

av i det närmaste 2 kronor per liter.

I likhet med vad fallet var vid 1958 års skattehöjning synes Nya systemaktiebolaget

och restauratörerna böra erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker

vid lagstiftningens ikraftträdande. För att förenkla beräkningen av

lagerskatten förordar utskottet, att skatt uttas med belopp motsvarande

skillnaden mellan systembolagets resp. restauratörernas nettoinköpspris

före och efter skattehöjningen.

För starkvin utgår omsättningsskatt dels i form av en fast avgift om 2

kronor per liter, dels i form av en procentavgift om 37 procent av utminuteringspriset

inberäknat skatten. Lätta viner är endast belagda med procentavgift,

vilken utgör 36 procent av utminuteringspriset. Enligt utskottets

mening bör de ökade skatteintäkterna uttas i form av höjda procentavgifter.

Dessa bör lämpligen höjas med fyra enheter eller till 41 resp. 40 procent.

Detta innebär en genomsnittlig höjning av vinpriserna om ca 8 procent.

Även i fråga om viner synes det erforderligt att lagerskatt erlägges av

systembolaget och restauratörerna. Skatten synes böra beräknas efter samma

grunder som i fråga om spritdrycker.

Skattehöjningen på cigarretter bör genomföras på det sättet att myckenhetsskatten

bestämmes till 6,72 öre per styck för svensktillverkade och 8,07

öre för importerade cigarretter i grupp IT; nuvarande skattesatser utgör 5,58

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

79

resp. 6,93 öre stycket. På motsvarande sätt bör skatten för cigarretter i

grupp I höjas från resp. 3,24 och 4,34 öre till 4,13 för svenska och 5,13 öre

för utländska. Skattehöjningen bör av tekniska skäl träda i kraft först den

1 februari 1960. I fråga om importerade cigarretter synes det dock av tekniska

skäl erforderligt att förlägga ikraftträdandet en månad senare eller

till den 1 mars.

Utskottet återkommer till frågan om en justering av de s. k. schablonavdragen

vid beskattningen, vilka infördes främst i avsikt att förenkla taxerings-

och deklarationsarbetet. Avdragens effekt i detta hänseende torde

knappast ha blivit den avsedda. Sålunda har deklarationsförfarandet komplicerats

och taxeringsmyndigheterna har fått ett visst merarbete främst

på grund av att avdragen föranleder rättelser med därmed följande omräkning

av taxeringar. Härtill kommer att avdragen knappast är ägnade att

leda till att taxeringen blir rättvisare; den skattelindring som avdragen

totalt medför synes bli ojämnt fördelad och kommer ingalunda alltid de

minst bärkraftiga inkomsttagarna till del. Schablonavdragen för försäkringspremier

synes ha den nackdelen att de kan motverka den enskildes

intresse för försäkringssparande.

Utskottet anser därför att följande ändringar bör vidtagas med avseende

å de s. k. schablonavdragen. Avdrag från inkomst av tjänst bör medges

med minst 100 kronor men därutöver endast med verkliga beloppet. Avdraget

skall således icke, som nu i allmänhet blir fallet, avrundas upp till närmast

högre 100-tal kronor. Vidare bör — inom ramen för nu angivna

maximibelopp -— avdrag medges för försäkringspremier endast i den mån

den skattskyldige haft dylika utgifter. Slutligen bör den beskattningsbara

inkomsten avrundas nedåt till helt 10-tal kronor i stället för som nu nedåt

till helt 100-tal kronor.

En reform av sådan innebörd kan beräknas medföra en inkomstförbättring

för staten å tillhopa 70 milj. kronor för helt år. Samtidigt skulle den

innebära att kommunerna totalt skulle få ca 60 milj. kronor större inkomster

per år.

De nya reglerna bör tillämpas från och med ingången av år 1960. På

grund härav bör de skattetabeller som inom kort kommer att distribueras

utbytas mot nya så snart ske kan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att förordna om sådant utbyte.

Utskottet övergår härefter till övriga motionsvis framförda förslag om

inkomstförstärkningar via beskattningen.

Yrkandena i centerpartimotionerna om höjning av varuskatten och försäljningsskatten

samt om särskild skatt å penninglotter och tipsrader finner

sig utskottet inte kunna tillstyrka. Icke heller anser utskottet skäl föreligga

för en höjning av brevportot med fem öre, varom yrkande också

framställts i nämnda motioner.

I fråga om den direkta beskattningen har vittgående ändringsförslag

framförts i motionerna. Sålunda yrkas i motionerna I: 549 och II: 661 att

en tvåårig s. k. budgetsaneringsavgift införes om en procent av den till statlig

inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för fysiska personer och två

procent för juridiska personer. Utskottet avstyrker nämnda yrkande. Vi
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

dare har i motionen 1:517 samt motionerna 1:560 och 11:670 föreslagits

att riksdagen skulle frånträda det vid vårsessionen fattade beslutet om slopande

av den s. k. extra bolagsskatten. Utskottet anser sig inte kunna biträda

ett sådant förslag. Utskottet avstyrker likaså yrkandet i motionerna

I: 561 och II: 671 att riksdagen skulle frånträda sitt vid vårsessionen fattade

beslut, att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärdering

skall uppskjutas från år 1960 till 1961.

Tillika avstyrker utskottet förslagen i motionerna I: 558 och II: 668 samt

I: 561 och II: 671 om höjd förmögenhetsbeskattning liksom yrkandet i motionerna

1: 559 och II: 669 angående beskattning av kursstegringsvinst å

aktier.

I motionerna I: 562 och II: 672 har framlagts förslag att riksdagen skulle

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till nästa års riksdag om indragning

till det allmänna av s. k. oförtjänt markvärdestegring. Utskottet

vill i anledning därav framhålla att verkställda utredningar givit vid handen

att frågan är av ytterligt intrikat natur och föranleder åtskilliga svårlösta

problem. Utskottet anser inte lämpligt att ärendets behandling forceras,

utan avstyrker nämnda motionsyrkande.

Utskottets förslag och det budgetpolitiska sammanhanget

Frågan om genomförande av det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till

omsättningsskatt bör givetvis även bedömas mot bakgrunden av andra möjligheter

att komma till rätta med de framförliggande statsfinansiella problemen.

I de likalydande motionerna I: 540 av herr Aastrup in. fl. och II: 651

av herr Ohlin m. fl. har uttalats, att ett finanspolitiskt ingrepp av den nu av

Kungl. Maj :t föreslagna omfattningen och med sådana återverkningar i

skilda hänseenden, som det här är fråga om, måste sättas in i ett mera

långsiktigt statsfinansiellt perspektiv. Bedömningen av de statsfinansiella

behoven under återstoden av det innevarande budgetåret kan med andra ord

inte få vara avgörande vid ställningstagandet till denna stora fråga. Den

praktiska utgångspunkten för ett bedömande av det statsfinansiella behovet

av en allmän omsättningsskatt blir enligt motionärernas uppfattning frågan

huruvida det är möjligt att — med en rimlig budgetpolitik i övrigt — nå

balans i 1960/61 års budget utan omsättningsskatt. Utskottet vill för sin

del understryka dessa synpunkter.

I de nyssnämnda motionerna har framlagts ett konkret utformat budgetpolitiskt

program med det angivna syftet: balans i 1960/61 års budget. En

viss förstärkning av budgeten för det nu löpande finansåret skulle dessutom

samtidigt åstadkommas.

Olika delar av detta budgetpolitiska sanerings- och besparingsprogram

handlägges av formella skäl även av andra utskott. Utskottet anser sig dock

för att sätta in frågan om den föreslagna omsättningsskatten i ett samlat

budgetpolitiskt perspektiv böra redovisa och erinra om saneringsprogrammets

huvuddelar. Det innefattar sålunda följande åtgärder, vilka skulle

medföra nedan angivna utgiftsbesparingar och övriga förstärkningar av budgeten

för finansåret 1960/61:

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 81

1. Minskning av bostadssubventionerna ................

2. Avveckling av driftbidraget till SJ enligt besparingsutred
ningens

förslag ....................................

3. Avveckling av skatteersättning till kommunerna i huvudsak

enligt besparingsutredningens förslag..............

4. Förbilligande av skolbyggandet, övergång till lånesystem

i stället för fria läroböcker ..........................

5. Avveckling av subventioneringen av den allmänna sjukförsäkringen

från och med år 1961 ..................

6. För att finansiera kostnaderna för den förbättring av ål
derspensionerna

samt änke- och barnpensionerna inom

folkpensioneringen, som skall genomföras den 1 juli 1960,

föreslås att folkpensionsavgiften höjes från och med den

1 januari 1960 med 1,5 procent......................

7. Justering av de s. k. schablonavdragen vid beskattningen

............................................

8. Åtgärder för att minska de statliga förvaltningskostna
derna,

andra besparingsposter, justering av stämpelavgifter

samt ökat vinstuttag från LKAB och domänverket

vid normal konjunktur nivå ........................

9. Skatter på sprit, vin och tobak..................180 å

110 milj. kr.

20 » »

66 > »

15 » »

120 > »

300 » »

70 » >

119 » »

190 > »

Summa 1 000 å 1 010 milj kr.

I programmet ingår vidare särskilda åtgärder för att minska statens

reguljära lånebehov. Sålunda föreslås, att en viss del av statens innehav

av aktier i LKAB skall utbjudas till allmänheten i lämplig form för att

bredda aktiesparandet och framlocka nysparande. Vidare framhålles att

staten genom utgivande av värdefasta obligationer kan stimulera det långsiktiga

sparandet och främja ett visst ny sparande för finansiering av sina

investeringar. En försiktig beräkning visar enligt motionärernas uppfattning,

att den sammanlagda verkan av dessa båda åtgärder för att lätta det

statliga lånebehovets tryck på kapitalmarknaden kan uppskattas till 300—

400 milj. kr. för budgetåret 1960/61. Tillsammans med övriga i programmet

angivna åtgärder skulle det statliga lånebehovet i övrigt kunna beräknas för

detta budgetår bli begränsat till 1 500 å 1 600 milj. kr. eller ca 2 500 milj.

kr. lägre än det av finansministern för samma budgetår beräknade upplåningsbehovet

före de av regeringen föreslagna skattehöjningarna.

Det av motionärerna angivna saneringsprogrammet skulle vidare medföra

ytterligare besparingar för det därpå följande budgetåret. Storleken

av dessa ytterligare besparingar angives till 384 milj. kr., i vilket belopp ingår

den bortfallande kostnaden för sparpremierna, 120 milj. kr. Med den

åtstramning av utgiftspolitiken som motionärerna angivit skulle en viss

lättnad i budgetläget vara att emotse för budgetåret 1961/62. Lättnaden

beräknas till storleksordningen 400 å 500 milj. kr. Enligt motionärerna bör

detta belopp i främsta rummet användas för lättnader i inkomstbeskattningen.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 60

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Utskottet, som närmast har att ta ställning till de av Kungl. Maj :t föreslagna

skattehöjningarna samt övriga förslag om förstärkning av statens

inkomstsida, anser det ovan redovisade besparings- och saneringsprogrammet

utgöra en grundval för en väl avvägd budgetpolitik som förenar syftena

att dels göra det möjligt att undvika den allmänna omsättningsskatten

med dess allvarliga återverkningar i skilda hänseenden och efter något eller

några år öppna möjligheter för en reduktion av skattetrycket inom ramen

för en reformerad skattepolitik med sikte på att främja sparande och arbetsinsatser.

Under hänvisning till de av utskottet här anförda synpunkterna tillstyrker

utskottet motionärernas förslag i de likalydande motionerna I: 540 och

11:651 om skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om sådan uppläggning

av budgetpolitiken med balans i budgeten 1960/61 efter angivna riktlinjer,

att lättnader därefter möj liggöres i inkomstbeskattningen.

Yrkande härom framföres av utskottet nedan under punkten C).

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 528 och II:

639, I: 540 och II: 651, I: 548 och II: 658 samt I: 558 och II:

668, i vad motionerna innefattar yrkande om avslag å Kungl.

Maj:ts proposition nr 162, måtte avslå de vid propositionen

fogade förslagen till

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;

B) att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1:528 och 11:639, 1:541

och II: 652 samt I: 551 och II: 659 antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957

(nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957 angående

skatt å spritdrycker och vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

2 §.

1 mom. Omsättningsskatt npptages vid detaljhandelsbolagets inköp av

spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 12 kronor 60 öre för liter,

om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 11 kronor 30 öre för

liter, om alkoholhallen är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent.

9 kronor 20 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent men

understiger 35 volymprocent samt 8 kronor 60 öre om alkoholhalten understiger

30 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande 50

procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels

med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift motsvarande

41 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin

med en procentavgift motsvarande 40 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres — ---varornas utminutering.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 7 december

1959. I samband därmed skall iakttagas följande.

1. Det åligger detaljhandelsbolaget att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker

och vin klockan 12 natten mellan den 6 och 7 december 1959 med belopp

motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris som tillämpats omedelbart

före förordningens ikraftträdande och det nettoinköpspris som tilllämpas

omedelbart därefter. Beloppet skall före utgången av mars 1960

insättas å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning

i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning. Detaljhandelsbolaget skall

vidare senast vid samma tid till kontrollstyrelsen avlämna en till riktigheten

bestyrkt uppgift angående nämnda lager.

2. Den, till vilken detaljhandelsbolaget överlåtit rätt till årsutskänkning

av rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker och

vin vid tiden för utskänkningens avslutande den 6 december 1959 med belopp

motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris som tillämpats

omedelbart före förordningens ikraftträdande och det nettoinköpspris som

tillämpas omedelbart därefter.

Det åligger utskänkningsinnehavaren att dels senast den 15 december

1959 till kontrollstyrelsen inkomma med en på tro och heder upprättad

deklaration angående nämnda lager, dels ock före utgången av mars 1960

till kontrollstyrelsen inbetala skatten.

Vad i 7—9 §§, 10 § andra stycket, 12 §, 13 § andra och tredje styckena,

14, 16, 17 samt 19—24 §§ förordningen angående skatt å spritdrycker och vin

stadgas om utskänkningsskatt och deklaration rörande sådan skatt skall i

tillämpliga delar gälla jämväl lagerskatt och deklaration rörande sådan

skatt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

2) i anledning av sistnämnda motioner antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla följande

ändrade lydelse.

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket

motsvarar nedanstående procent av riktpriset, dels ock med nedan angivna,

i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

1 st.

gram

För inom riket till- verkad vara

För till riket införd

vara

Procent

av rikt- priset

Belopp för

Procent

av rikt- priset

Belopp för

1 st.

öre

1 kg

kr

1 st.

öre

1 kg

kr

Cigarrer ..........

I

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

» ..........

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

_

Cigarrcigarretter ..

. . 1>

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

»

. . »

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

_

Cigarretter ......

I

t. o. m. 0,75

40

4,13

—

40

5,13

—

» ......

II

över 0,75

40

6,72

—

40

8,07

_

Röktobak .......

—

40

—

24:60

40

_

31: —

Tuggtobak .......

—

40

—

3:70

40

_

3:70

Snus.............

—

40

—

3:80

40

—

5: —

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag skall, såvitt angår inom riket tillverkade cigarretter, träda i

kraft den 1 februari 1960 samt i övrigt den 1 mars 1960.

3) i anledning av motionerna 1:545 och 11:656 samt I:

550 och 11:660,

a) antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom., 46 § 2 mom., 50 § 2 och 3 mom.

samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

33 §.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft

utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna uppgår

till eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget

genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan

av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —■ -—- — allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig---eller avgiften.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 300 kronor; dock att om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 600 kronor.

Avdrag med högst 600 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under

beskattningsåret varit ogift (varmed jäinställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis

underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat.

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Om skattskyldigs — ---ovan sägs.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kommun

än hemortskommunen, utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst, utom i fall varom nedan i andra stycket förmäles.

Kan kommunalt---i kommunen.

För annan — — — beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst

100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1960 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad Igdelse av 9 § 2—I mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara

inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs — jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade

inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

c) antaga följande

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 194-7

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke

uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i

sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

d) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio kronor

för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och

tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskyldema.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understi
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

gande ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst

understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola

angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1960.

e) bemyndiga Kungl. Maj :t att på administrativ väg förordna

om erforderligt utbyte av källskattetabellerna för

år 1960;

C) att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 540

och II: 651 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om uppläggning

av budgetpolitiken i enlighet med i motionerna angivna

riktlinjer i syfte att nå balans i budgeten 1960/61 och

därefter möjliggöra lättnader i inkomstbeskattningen;

D) att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:518 och II: 630,

2) motionerna I: 519 och II: 631,

3) motionerna I: 524 och II: 633,

4) motionerna I: 525 och II: 632,

5) motionerna I: 528 och II: 639,

6) motionerna I: 540 och II: 651,

7) motionerna I: 541 och II: 652,

8) motionerna I: 545 och II: 656,

9) motionerna I: 548 och II: 658,

10) motionerna I: 549 och II: 661,

11) motionerna I: 550 och II: 660,

12) motionerna I: 551 och II: 659,

13) motionerna I: 552 och II: 663,

14) motionerna I: 553 och II: 662,

15) motionerna I: 558 och II: 668,

16) motionerna I: 559 och II: 669,

17) motionerna I: 560 och II: 670,

18) motionerna I: 561 och II: 671,

19) motionerna I: 562 och II: 672,

20) motionerna I: 563 och II: 674,

21) motionerna I: 568 och II: 681,

22) motionerna I: 569 och II: 682,

23) motionerna I: 570 och II: 690,

24) motionerna I: 571 och II: 695,

25) motionerna I: 573 och II: 694,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

89

26) motionerna I: 574 och II: 689,

27) motionerna I: 575 och II: 697,

28) motionerna I: 576 och II: 691,

29) motionerna I: 577 och II: 687,

30) motionerna I: 578 och II: 700,

31) motionerna I: 580 och II: 693,

32) motionerna I: 581 och II: 699,

33) motionerna I: 582 och II: 696,

34) motionerna I: 583 och II: 684,

35) motionerna I: 584 och II: 678,

36) motionerna I: 585 och II: 686,

37) motionerna I: 586 och II: 679,

38) motionerna I: 587 och II: 692,

39) motionerna I: 588 och II: 688,

40) motionerna I: 589 och II: 683,

41) motionerna I: 590 och II: 685,

42) motionen 1:517,

43) motionen I: 523,

44) motionen I: 579,

45) motionen II: 629,

46) motionen II: 635,

47) motionen II: 636,

48) motionen II: 698 samt

49) motionen II: 701

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 19 november 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Möller och Mattsson;

samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt

i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson

i Borås och Gustafson i Göteborg.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Reservationer

I) av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson i Uppsala, Snygg, Jansson, fröken

Ranmark, herrar Möller, Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard och

Kärrlander, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse.

Allmänna synpunkter

Den ekonomiska politiken i vårt land har i väsentliga hänseenden fått sin

prägel av syftet att skapa förutsättningar för en framgångsrik verksamhet

på de för samhällslivet grundläggande avsnitten. Den fortgående utbyggnaden

av samhällets och de enskildas resurser, som skett på olika

områden, har inneburit att allt fler medborgargrupper kunnat få del av

den standardhöjning vartill utvecklingen på olika verksamhetsfält öppnat

utrymme. En fast grund har lagts för ett fortsatt framåtskridande.

En riktpunkt för den ekonomiska politiken har sålunda sedan länge

varit att trygga en hög och jämn sysselsättning. Strävandena har därvid

gått ut på att möjliggöra en hög produktivitet inom närigslivet och att motverka

dess konjunkturväxlingar. Ett viktigt led i dessa strävanden utgör

den aktiva arbetsmarknadspolitik, som under senare tid särskilt intensifierats

i anledning av konjunkturnedgången.

Samhällets insatser på olika områden kännetecknas i övrigt av åtgärder

för att bereda medborgarna ökad trygghet i skilda väsentliga hänseenden.

Härvidlag utgör upprätthållandet av den försvarskraft, som bildar underlaget

för vår neutralitetspolitik, ett framträdande moment. Den fortgående

utbyggnaden av socialpolitiken ställer betydande krav på samhällets resurser.

Härtill kommer det allmännas insatser på undervisningens och

forskningens områden liksom samhällets investeringar i bostads-, väg- och

kraftbyggande.

Den sålunda pågående samhällsutvecklingen, som nu endast antytts i

sina huvuddrag, har icke kunnat undgå att taga det allmännas resurser i

anspråk i betydande grad. De åtaganden, som samhället härvid iklätt sig

och som en stor majoritet av folkets representanter i riksdagen står bakom,

har medfört en ökning av statens utgifter i snabbare takt än inkomsterna

vuxit. Detta förhållande är i och för sig icke en följd av konjunkturutvecklingen

men har särskilt accentuerats genom den konjunkturavmattning,

som ägt rum under de senaste åren och vars verkningar ännu

inte helt övervunnits. Samtidigt som nedgången i konjunkturerna krävt

ökade statliga insatser, främst på arbetsmarknadspolitikens område, har

den medfört en avsaktning av tillväxten i statsinkomsterna.

Det ekonomiska läget karakteriseras för närvarande av en konjunkturuppgång

såväl inom landet som internationellt sett. Det uppsvingsskede,

vari vårt lands ekonomi av allt att döma nu befinner sig, ställer stora krav

på den ekonomiska politiken. Risker för expansionistiska överslag med de

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1059

91

återverkningar dessa kan ha på den under drygt halvtannat år rådande

prisstabiliteten måste undvikas. Den ekonomiska politikens utformning

fordrar även beaktande av det alltmer intensifierade ekonomiska samarbetet

mellan länderna.

Såsom framgår av den föreliggande propositionen har underskottet på

totalbudgeten, d. v. s. statens utgiftsöverskott, under de senaste budgetåren

visat en stigande tendens. För det nu tilländalupna budgetåret 1958/59 var

underskottet ca 1 400 miljoner kronor. En beräkning för innevarande och

närmast följande budgetår tyder -— om inga motåtgärder vidtages — på en

stegring av underskottet till inemot 2 900 miljoner kronor budgetåret 1959/

60 och en ytterligare icke oväsentlig ökning budgetåret 1960/61.

Den sålunda fortgående ökningen av budgetunderskotten framstår —

såsom också uttalas i propositionen — vid en realistisk bedömning såsom

påtagligt större än som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Man

torde icke kunna, utan att allvarliga återverkningar uppstår för samhällets

och de enskildas ekonomi, tillgodose det för de närmaste budgetåren förutsebara

totalbudgetunderskottet enbart genom ökad statlig upplåning. Å

andra sidan är det tydligt att underskottet inte i sin helhet kan täckas genom

vare sig utgiftsminskningar eller inkomstförstärkningar. Ett upplåningsbehov

kommer alltså under alla omständigheter att kvarstå.

I den föreliggande propositionen har departementschefen funnit att budgeten

kräver en inkomstförstärkning av storleksordningen 1 000—1 500

miljoner kronor per budgetår och att dessa medel i allt väsentligt bör anskaffas

genom en generell indirekt beskattning. Även i de olika partimotioner,

som framlagts i anledning av propositionen och som samtliga tar

avstånd från den föreslagna beskattningen, har en minskning av budgetunderskottet

i angiven omfattning förordats. Motionärerna har därvid föreslagit

inkomstförstärkningar av annan art och i mindre utsträckning än

som förordats i propositionen i förening med vissa utgiftsminskningar. Inbördes

skiljer sig partimotionerna i flera och väsentliga avseenden starkt

från varandra med avseende å omfattning och utformning av förslagen.

Motionsyrkandena i fråga om utgiftsminskningarna har överlämnats till

andra utskott. Bevillningsutskottet har med hänsyn härtill icke anledning

att ingå på besparingsfrågorna i vidare mån än som erfordras för ett ställningstagande

till de till utskottet remitterade skatteförslagen. Därvid har

utskottet funnit sig böra anlägga samma synpunkter som departementschefen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om departementschefens uttalande

att besparingsutredningens olika förslag kommer att ingående prövas

under budgetbehandlingen. Såsom vidare framhålles är regeringen beredd

att allvarligt pröva förslagen i den mån de representerar verkliga besparingar

och icke överflyttningar från en skatteform till en annan. En utgångspunkt

i besparingsarbetet måste därvid enligt propositionen vara att av

riksdagen gjorda åtaganden endast i yttersta nödfall bör bli föremål för

omprövning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

I enlighet med vad som sagts i det föregående har niskottet nu att taga

ställning till de olika förslag om inkomstförstärkning genom skatter och

därmed jämförliga avgifter som framlagts i propositionen och partimotionerna.

Härvid bör erinras om att propositionens förslag till allmän indirekt

beskattning är avsett att tillföra statsverket ca 1 400 miljoner kronor per

budgetår. De förslag på skatteområdet som framförts i de allmänna partimotionerna

innebär, i den mån de hänför sig till den föreliggande propositionen,

enligt motionärerna följande årliga inkomstförstärkningar för

staten, nämligen motionen II: 639 av herr Hjalmarson m. fl. och den därmed

likalydande motionen 1:528 av herr Ewerlöf m. fl. ca 110 miljoner

kronor, motionen II: 651 av herr Ohlin m. fl. och den därmed likalydande

motionen I: 540 av herr Aastrup m. fl. ca 260 miljoner kronor, motionen

11:658 av herr Hedlund m. fl. och den därmed likalydande motionen I:

548 av herr Ivar Johansson m. fl. ca 700 miljoner kronor samt motionerna

II: 668 av herr Hagberg m. fl. och I: 558 av herrar Öhman och Helmer Persson

ca 1 150 miljoner kronor. Härtill skulle enligt sistnämnda båda motioner

komma det ej närmare angivna utfallet av vissa andra skatteförslag.

I de borgerliga partimotionerna förordas därjämte en höjning av folkpensionsavgiften,

i motionerna av herr Ohlin m. fl. och herr Aastrup m. fl.

med 1 1/2 procent och i de övriga med 1/2 procent. Inkomstförstärkningen

till följd härav beräknas till 300 miljoner kronor respektive 100 miljoner

kronor per budgetår. Motionerna har i dessa delar överlämnats till statsutskottet.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen om storleken

av den inkomstförstärkning, som nu är erforderlig. Denna förstärkning

bör alltså vara av den av departementschefen angivna storleken. Redan med

hänsyn härtill innefattar motionernas förslag till skattehöjningar, i den

mån de överhuvudtaget vilar på en realistisk bedömning av skatteutfallet,

icke några godtagbara alternativ. Utskottet skulle redan på denna grund

ha fog för att utan vidare motivering avstyrka bifall till de i motionerna

framförda skatteförslagen. Då emellertid motionerna i dessa delar som tidigare

nämnts sammanhänger med olika förslag till utgiftsminskningar anser

sig utskottet till avstyrkandet böra knyta vissa reflexioner.

Såsom departementschefen framhållit synes en höjning av den direkta

beskattningen icke utgöra någon i praktiken framkomlig väg när det gäller

att tillföra statsverket inkomster av nu erforderlig storlek. Fastmera framstår

det som ett önskemål att skapa utrymme för en sänkning av inkomstskatten

för mindre och medelstora inkomsttagare. De förslag i fråga om

inkomstskatten, som framförts i motionerna av herr Ohlin m. fl. och motionerna

av herr Hedlund m. fl., går i motsatt riktning. Vad särskilt angår

den i sistnämnda motioner förordade s. k. budgetsaneringsavgiften följer

av dess konstruktion att den skulle minska inkomstskattens progressivitet

och därmed i förhållandevis hög grad träffa de mindre inkomsttagarna.

De förslag på bolagsbeskaltningens område, som framförts i motionerna

av herr Hagberg m. fl. och i motionerna av herr Hedlund m. fl., skulle inne
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 är 1959

93

bära ett helt respektive delvis återtagande av innevarande riksdags beslut

i saken och bör därför icke komma i fråga.

En höjning av förmögenhetsskatten kan, såsom också departementschefen

framhållit, icke lämna något mera väsentligt bidrag till den erforderliga

inkomstförstärkningen. Det förslag till ökad förmögenhetsbeskattning, som

framlagts i motionerna av herr Hagberg in. fl., finner utskottet orealistiska

och grundade på överdrivna förväntningar angående skatteutfallet. Samma

gäller den i sistnämnda motioner förordade kursstegringsskatten. Utskottet

kan icke heller hiträda övriga i dessa motioner framförda ändringsförslag.

De förslag till skattehöjningar i övrigt som framförts i partimotionerna

hänför sig till området för gällande punktbeskattning. I likhet med departementschefen

anser utskottet att utrymmet för ytterligare höjning av nu

utgående punktskatter på det hela taget är starkt begränsat. Detta gäller

enligt utskottets mening i särskild grad de områden — sprit-, vin- och tobaksbeskattningen

-— där motionärerna ansett mera väsentliga inkomsttillskott

vara att förvänta. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att erfarenheterna

av de senare årens skattehöjningar på berörda varor visat att

minskning av efterfrågan skett i en omfattning som till stor del betagit

skattehöjningarna deras statsfinansiella verkan. I betraktande härav finner

utskottet all sannolikhet tala för att skattehöjningar av den omfattning

som förordats i motionerna av herr Ohlin m. fl. och herr Hedlund m. fl.

inte kommer att medföra någon förstärkning av statsverkets skatteinkomster

i fråga om berörda varor. Snarare torde en minskning vara att befara.

Utskottet vill härvid erinra om att man i Danmark för några år sedan sänkte

spritbeskattningen för att denna skulle ge högre statsinkomster. Vad nu

sagts om skatteutfallet kan även komma att gälla de förhållandevis mindre

skattehöjningar på området, som föreslagits i motionerna av herr Hjalmarson

m. fl., därest dessa skattehöjningar insättes som en isolerad företeelse

utan att ingå i en allmän indirekt beskattning.

Som utskottet framhållit råder i stort sett överensstämmelse mellan propositionens

förslag och de i de borgerliga partimotionema framlagda i vad

avser den eftersträvade minskningen av budgetens underskott. Denna effekt

nås emellertid på vitt skilda sätt. Propositionens förslag innebär att förstärkningen

av budgeten sker genom åtgärder som träffar rättvist och likformigt,

medan de alternativ som framförts i de nämnda motionerna drabbar

vissa speciella grupper långt hårdare än andra. Ett bifall till dessa motioner

skulle sålunda innebära att barnfamiljer, sjuka och de hushåll, som

bor i fastigheter av viss ålder, skulle få bära huvudbördan av den nödvändiga

budgetåtstramningen.

Det ställningstagande till propositionen och de olika partimotionerna som

utskottet givit uttryck för innebär även att utskottet avstyrker de förslag

om skrivelser till Kungl. Maj :t i olika ämnen, som gjorts i vissa motioner

ävensom yrkandena i motionen I: 517 av herr Ferdinand Nilsson.

Mot bakgrunden av det anförda finner utskottet att det i propositionen

framlagda förslaget till allmän varuskatt i dagens läge utgör det enda antagbara

alternativet när det gäller att tillföra statsverket erforderliga in
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

komster. Härigenom och i förening med det i särskild proposition framlagda

förslaget till höjning av energibeskattningen skapas också förutsättningar

för önskvärda lättnader i den direkta beskattningen.

Genom de olika åtgärder som föreslagits av regeringen skapas garantier

för en rimlig avvägning av de krav som ställes på medborgare i olika inkomstskikt.

De mindre bärkraftiga erhåller särskilda lättnader. När det i

diskussionen gjorts gällande, att de av regeringen framlagda förslagen skulle

verka med särskild tyngd för dessa grupper är detta således icke riktigt.

Beträffande den närmare utformningen av förslaget till allmän varuskatt

vill utskottet redan nu framhålla, att utskottet i allt väsentligt kan ansluta

sig till propositionen. Skatten bör således utgå såsom en detaljhandelsskatt

och i princip träffa all förbrukning inom landet av såväl egentliga konsumtionsvaror

som kapitalvaror. Den bör icke föranleda några inskränkningar

i det gällande punktskattesyslemet. Beskattningen bör sättas i kraft från

föreslagen tidpunkt den 1 januari 1960.

En sålunda utformad allmän varubeskattning äger i dagens läge påtagliga

företräden framför de andra beskattningsalternativ som står till buds.

Den medför sålunda god avkastning även vid låg skattesats och riskerna

för snedvridningar av prissystemet minskas genom att den likformigt träffar

alla varor. Framhållas må även den automatiska anpassningen till penningsvärdeutvecklingen

och prisnivån. Vidare är en allmän varuskatt icke

ägnad att i nämnvärd grad påverka det s. k. skattetänkandet, och möjligheterna

till åtgärder av skatteflyktslcaraktär framstår som tämligen ringa.

Ett genomförande av den allmänna varuskatten och regeringens därtill

anknutna skatteförslag i övrigt kommer att innebära en viss förskjutning

av relationen mellan den direkta och den indirekta beskattningen. Förhållandet

mellan statlig direkt och indirekt skatt — ungefär 55 procent direkt

skatt mot 45 procent indirekt — kommer alt bli det omvända. Medräknas

kommunalskatten, minskar de direkta skatterna från 65 å 70 procent till

omkring 60 procent. Förskjutningarna bör såsom framhålles i propositionen

ses ur perspektivet av alt vårt land vid en internationell jämförelse

torde ligga i toppen med avseende på direkt skatteuttag och i botten vad

angår den indirekta skattebelastningen. Erinras må även om den markanta

omfördelning av skattebördan från indirekt till direkt skatt som ägt rum

i landet inte bara när man jämför med förkrigstiden utan också vid jämförelse

med relationerna efter 1947 års skattereform. Ett antagande av de

nu föreliggande skatteförslagen bör därför enligt utskottets mening skapa

en god utgångspunkt för en fortsatt allsidig bedömning av den lämpliga

avvägningen mellan olika skatteformer.

Förslaget till allmän varuskatt

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla förslaget till förordning

om allmän varuskatt.

Det föreliggande förslaget ansluter sig i sina huvuddrag till ett av 1952

års kommitté för indirekta skatter utarbetat alternativ med en allmän in
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bcvillninosutskottets betänkande nr 60 år 1959

95

direkt skatt i detaljhandelsledet (SOU 1957:13). De i vissa avseenden

väsentliga ändringar som skett i förhållande till kommittéförslaget är enligt

utskottets mening välgrundade. Härvidlag synes den nära anknytningen

av beskaltningsförfarandet till de regler som gäller vid inkomstbeskattningen

vara särskilt värdefull. Genom att taxerings- och uppbördsförordningarnas

bestämmelser i allt väsentligt blir tillämpliga även i fråga om den

allmänna varuskatten har enligt utskottets uppfattning betydande fördelar

vunnits såväl ur administrationssynpunkt som för de skattskyldigas vidkommande.

Redovisningsförfarandet har även fått en enkel och rationell

utformning.

Den detalj granskning av det föreliggande författningsförslaget som utskottet

företagit har inte givit utskottet anledning att föreslå någon ändring

av den principiella utformningen. De uttalanden på vissa speciella punkter,

som utskottet — delvis i anslutning till väckta motioner och till inkomna

skrivelser — funnit anledning göra i det följande, berör inte de huvudgrunder,

som författningsförslaget bygger på. De avser uteslutande frågor

av mera begränsad räckvidd.

Beskattningsområdet

Vid utformningen av beskattningsområdet har den principiella ståndpunkten

i förslaget varit att erhålla ett så vidsträckt skatteunderlag som

möjligt. Departementschefen har i anslutning härtill särskilt framhållit att

varje undantag från skatteplikt är ägnat att förtaga beskattningens generella

verkan samtidigt som skattens handhavande kompliceras inte minst

ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. I enlighet härmed har departementschefen

ansett att undantagen från skatteplikt bör begränsas till vad som

är betingat av skattetekniska skäl.

När utskottet i det föregående anslutit sig till tanken på en allmän indirekt

beskattning, har det stått klart att de med en sådan beskattningsform

förenade fördelarna kan vinnas endast om beskattningen ges en så

generell karaktär som möjligt. Därmed elimineras riskerna för snedvridande

effekter ur konkurrens- och andra synpunkter samtidigt som det

breda underlaget möjliggör en låg skattesats. Utskottet ansluter sig därför

helt till de principer, som legat till grund för den föreslagna utformningen

av beskattningsområdet. Någon inskränkning av beskattningen som förtager

dess generella karaktär anser sig utskottet därför inte kunna förorda.

Denna principiella inställning har varit vägledande vid utskottets ställningstagande

till de i vissa fall långtgående yrkanden som motionsvis framförts

om inskränkningar i skattepliktens omfattning. Utskottet behandlar

härvid först de yrkanden som är av större räckvidd eller av mera principiell

art. Därefter behandlas de yrkanden som har mera direkt anknytning till

de specificerade undantagen enligt 10 § 1 mom. författningsförslaget.

I de likalydande motionerna I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf

Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. framhålles

att en skatt på investeringsvaror skulle för varvsindustrien

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

leda till ökade fartygspriser, varigenom konkurrensförmågan gentemot utlandet

kommer att försämras. Mot bakgrunden härav hemställes, att riksdagen

måtte besluta om generellt undantag från skatteplikt för investeringsvaror.

Undantag från skatteplikt för byggnadsvaror och andra investeringsvaror

till hantverk, industri, jordbruk, skogsbruk, handel, fiske, trädgårdsodling

etc. förordas i de likalydande motionerna I: 587 av herrar Jonasson och

Sundin samt II: 692 av herr Elmwall m. fl. Det framhålles, att ifrågavarande

varuslag bör betraktas som produktionsmedel på samma sätt som råvaror

och därför undantagas för att inte skatten skall verka fördyrande på

produktionen och byggnadsverksamheten.

I andra motioner föreslås, att skattefrihet för investeringsvaror åstadkommes

genom ett restitutionsförfarande.

Det framhålles sålunda i de likalydande motionerna I: 583 av herr Hagberg

m. fl. samt II: 684 av herr Kollberg m. fl. att ett direkt undantag från

skatteplikt för investeringsvaror skulle vara förenat med tekniska olägenheter.

Dessa skulle undgås om ett restitutionsförfarande genomfördes, varigenom

företagen i efterhand medgives restitution av den skatt som utgått

för under förflutet räkenskapsår verkställa investeringar i form av förbättringsarbeten

och nyanläggningar. I motionerna yrkas, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till bestämmelser enligt i motionerna

angivna riktlinjer om restitution för varuskatt, som utgör del av kostnad

för investering i rörelse eller jordbruk.

Vidare yrkas i de likalydande motionerna I: 576 av herrar Yngve Nilsson

och Sveningsson och II: 691 av herr Källenius m. fl., att investeringar inom

industri, jordbruk och handel undantages från beskattning och att detta

åstadkommes genom ett restitutionsförfarande i samband med att investeringen

slutförts.

Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund har i skrivelser

till utskottet ävenledes hemställt, att skattefrihet för investeringsvaror åvägabringas

genom ett restitutionsförfarande.

Utöver angivna yrkanden om åtgärder av generell verkan i syfte att åstadkomma

skattefrihet för investeringsvaror framföres yrkanden med avseende

särskilt på beskattningen av byggnadsvaror.

I de likalydande motionerna I: 577 av herrar Ebbe Ohlsson och Sveningsson

samt II: 687 av herr Hansson i Skegrie m. fl. framhålles sålunda, att

förslaget leder till en snedbelastning i konkurrenshänseende genom att skatten

för s. k. förbearbetade varor kommer att utgå på ett värde som även inrymmer

arbetskostnader in. m. hänförliga till bearbetning eller förädling.

Motionärerna anser det önskvärt att utesluta allt byggnadsmaterial från

beskattning. Skulle detta inte vara möjligt hemställes, att riksdagen måtte

vidtaga sådan ändring i förslaget, att skatt på fabrikstillverkat, monteringsfärdigt

hus av trä eller annat elementmaterial skall utgå allenast å

anskaffningsvärdet av i fabriksleveransen ingående material samt att med

anskaffningsvärde därvid skall avses 60 procent av saluvärdet av det monteringsfärdiga

materialet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

97

I de likalydande motionerna I: 569 av herr Per-Olof Hanson och II: 682

av herr Kollberg framhålles att förslaget leder till en snedbelastning i beskattningshänseende

mellan hantverksmässigt på byggnadsplatsen framställt

material och material som tillverkas fabriksmässigt och levereras i bearbetat

skick. Denna skillnad accentueras av att vissa råvaror i förslaget undantagits

från skatteplikt. För att uppnå en större likformighet i beskattningen

föreslår motionärerna att 12 § 1 mom. andra stycket utgår samt att anvisningarna

till sagda paragraf ändras i så måtto, att företag med fabriksmässig

tillverkning av förbearbetade byggnadsvaror hänföres till konsument vid

sina inköp av varor.

De förutnämnda likalydande motionerna I: 576 av herrar Yngve Nilsson

och Sveningsson samt II: 691 av herr Källenius m. fl. utmynnar i en hemställan

av samma innebörd.

I den av Sveriges industriförbund ingivna skrivelsen yrkas bl. a., att betongfabriker,

betongvarufabriker och övriga företag med en däremot svarande

produktion hänföres till konsumenter vid sina inköp av skattepliktiga

varor och att därmed de förfärdigade produkterna inte skall vara skattepliktiga.

Av den beräkning av skatteunderlaget som finns fogad till propositionen

framgår, att av det totala aktuella underlaget faller ca 9 500 miljoner

kronor eller 27 procent på investeringsområdet. Om detta område undantages

från beskattningen och denna därmed i allt väsentligt begränsas till

den privata konsumtionen, skulle det erfordras en höjning av skattesatsen

med drygt en tredjedel för att det erforderliga inkomstbeloppet skall ernås.

Inför detta perspektiv finner utskottet det uteslutet att förorda undantag

från skatteplikt för investeringsvarorna. Liksom departementschefen anser

utskottet det rimligt att inte endast den privata och offentliga sektorn

utan även näringslivet medverkar då det är nödvändigt att tillföra staten

nya inkomster.

Med den föreslagna varuskattens konstruktion åstadkommes enligt utskottets

mening en lämplig avvägning av skattebelastningen mellan konsumtion

och investering. Den är enligt utskottets mening att föredraga

framför exempelvis ett alternativ med allmän varubeskattning av egentliga

konsumtionsvaror kompletterad med punktvis insatta åtgärder av typen

investeringsavgift. Beträffande beskattningens inverkan på näringslivet

bör jämväl beaktas, att den allmänna varuskatten inte avses skola

träffa förbrukningen av råvaror. Industriens rörliga produktionskostnader

kommer sålunda inte att nämnvärt påverkas. Det blir alltså i huvudsak

endast näringslivets konsumtion av varor för varaktiga investeringar som

berörs av skatten. Inverkan härav på kostnaderna för de tillverkade produkterna

torde bli helt ringa. Utskottet får i sammanhanget erinra om att

den i priset på investeringsvaror ingående skatteandelen självfallet får i

vanlig ordning avskrivas vid inkomstbeskattningen. När det i diskussionen

görs gällande att här skulle vara fråga om en dubbelbeskattning, bör

det alltså understrykas att detta i praktiken, bortsett från en mycket

7 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

obetydlig sektor, är missvisande. Ytterligare torde böra påpekas, att skatt

inte avses skola utgå på exportvaror men väl på importvaror. Inverkan

härav på konkurrensläget blir ingalunda till nackdel för den inhemska

produktionen.

Beträffande beskattningens utformning i fråga om byggnadsvarorna synes

det i och för sig obestridligt att viss snedbelastning uppstår genom att

skatten på s. k. förarbetade varor enligt förslaget kommer att utgå på dessa

varors värde medan i andra fall skatten endast kommer att träffa det

skattepliktiga råmaterialet. Konsekvenserna härav torde dock i regel bli

av begränsad art med hänsyn till den rationalisering på byggnadsplatserna

som möjliggöres genom användningen av förarbetade eller monteringsfärdiga

detaljer.

I fråga om monteringsfärdiga trähus framträder emellertid den här berörda

olikheten i beskattningshänseende med särskild skärpa. Utskottet

har också i fråga om detta speciella område funnit det praktiskt möjligt

att genom en schablonmässig reducering av den skattepliktiga omsättningen

— i viss anslutning till vad förslaget innebär för restaurangnäringens

del -—- åstadkomma en utjämning av skattebelastningen. Förslag härom

har även, såsom nyss nämnts, framförts i motionerna I: 577 och II: 687.

Härvid har föreslagits en reducering av värdet till 60 procent. Med hänsyn

till att reduceringen enligt utskottets mening endast bör ta sikte på att

eliminera den del av värdet som är att hänföra till arbetskostnader in. m.

för husens ytterkonstruktioner men ej den fasta inredningen, synes en

reducering till 60 procent vara för stor. Utskottet har bedömt den erforderliga

reduceringen för nämnda kostnader till 30 procent av leveransvärdet.

I enlighet härmed föreslår utskottet att riksdagen måtte besluta om

ett tillägg till 18 § i författningen av den innebörden, att för rörelse i vilken

ingår tillhandahållande av monteringsfärdiga trähus skall skatten, i

vad avser tillhandahållande och uttag ur rörelsen av sådana hus, beräknas

allenast å 70 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.

Även beträffande betong och betongvaror kan skäl anföras för en viss reducering

av skattebelastningen. Ett genomförande härav skulle emellertid

medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem på byggnadsmaterialområdet

med avsevärda skattetekniska olägenheter som följd. Utskottet anser

sig därför icke böra frångå propositionen i förevarande fråga.

I motionen I: 523 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. framhålles att beträffande

prisreglerade livsmedel innebär den föreslagna beskattningen

att nya svårigheter skapas för producenterna att utvinna de priser

som enligt avtal skall gälla. Mot bakgrunden härav föreslås att den allmänna

varuskatten inte skall omfatta genom avtal prisreglerade livsmedel.

Därjämte föreslås i motionen att företagares och jordbrukares uttag av livsmedel

för den egna familjens behov generellt skall befrias från skatt.

Utskottet kan utifrån tidigare anförda principiella synpunkter inte tillstyrka

att livsmedelsområdet undantages från beskattningen. Ett undan
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 99

tagande av detta område skulle väsentligen minska skatteunderlaget och

därmed få liknande konsekvenser som en skattefrihet för investeringsvaror.

Härtill kommer att undantag för livsmedlen skulle medföra skattetekniska

svårigheter i redovisnings- och kontrollavseende, enär dylika varor regelmässigt

säljes tillsammans med andra varor. Det sagda gäller såväl om

undantaget göres generellt eller -— i enlighet med motionen -—- begränsas

till enligt avtal prisreglerade livsmedel. Mot bakgrunden av det anförda och

med beaktande tillika av de särskilda åtgärder som avses skola mildra

skattens verkningar bl. a. för barnfamiljerna, avstyrker utskottet motionsvrkandet

om undantag för prisreglerade livsmedel. Med detta ställningstagande

i huvudfrågan avstyrkes även det i motionen framförda yrkandet om

undantag från skatteplikt för uttag av livsmedel ur rörelse eller jordbruk.

I de likalydande motionerna 1:588 av herr Sigfrid Larsson m. fl. och

11:688 av herr Antonsson m. fl. framhålles att den allmänna varuskatten

enligt den föreslagna utformningen får till följd att de handikappades och

lytesskadades nödtvungna anskaffning av tekniska och kulturella hjälpmedel

fördyras och försvåras. Det föreslås, med åberopande av 10 § 2 mom. i

författningsförslaget, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om undantag från skatteplikt för ifrågavarande hjälpmedel.

Enligt utskottets mening bör undantag från skatteplikt inte anknytas till

viss köparkategori utan gälla generellt oavsett köparens ställning. Det föreliggande

förslaget har också utformats i enlighet med denna princip, med

undantag endast för den av speciella skäl föreslagna skattefriheten för

krigsmateriel. Ett bifall till motionerna skulle innebära ett sådant avsteg

från den förut angivna principen att den, med hänsyn till därmed följande

konsekvenser i andra hänseenden, icke synes kunna förordas. Utskottet får

ytterligare framhålla, att ett bifall till motionerna skulle leda till väsentliga

redovisnings- och kontrolltekniska olägenheter. De handikappade och

lytesskadade medborgarnas behov av bistånd vid anskaffande av nödvändiga

hjälpmedel bör tillgodoses i annan ordning.

I de likalydande motionerna I: 584 av fru Hamrin-Thorell och II: 678 av

fröken Elmén hemställes under åberopande bl. a. av musikpedagogiska skäl

att grammofonskivor måtte undantagas från allmän varuskatt.

Utskottet finner inte de anförda skälen för undantag från skatteplikt för

grammofonskivor vara bärande. Med beaktande tillika av de skattetekniska

olägenheter ett sådant undantag skulle föranleda avstyrkes motionsyrkandet.

I skrivelse till utskottet framhåller Sveriges automobilhandlareförbund

att en allmän varuskatt, omfattande jämväl begagnade varor, kan befaras

medföra en väsentlig strukturändring för den reguljära bilhandelns vidkommande.

Begagnade bilar lämnas i stor utsträckning i utbyte vid inköp

av nya bilar. Bytesfrekvensen anges för ett av de ledande märkena vara 1,7

begagnade bilar för varje ny bil.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

Förbundet påpekar vidare att privatförsäljning av bilar inte blir beskattad

enligt förslaget och att beskattningen i den föreslagna formen innebär

en stimulans för den irreguljära bilhandeln. Bilhandelns strävanden till

sanering av marknaden skulle därigenom äventyras.

Nu nämnda olägenheter finner förbundet möjliga att eliminera om nya

och begagnade bilar undantages från den allmänna varuskatten och i stället

den särskilda omsättningsskatten på nya motorfordon uppräknas med vad

som motsvarar intäkten av en allmän varuskatt på såväl begagnade som

nya bilar. Därvid bör den särskilda omsättningsskatten utvidgas till att

omfatta alla lastbilar.

Utskottet vill i anledning av vad sålunda anförts från förbundets sida

framhålla såsom angeläget att en närmare undersökning snarast göres rörande

de tekniska förutsättningarna för en omläggning av motorfordonsbeskattningen

i antydd riktning.

Utskottet övergår nu till att behandla yrkanden som har direkt anknytning

till vissa särskilda undantag från skatteplikt enligt 10 § 1 mom. författningsförslaget

och anvisningarna till denna paragraf.

Enligt första punkten av nämnda paragraf är från skatteplikt undantagna

råvaror som används i jordbruket och dess binäringar. Häri ingår bl. a.

utsäde och fodermedel av olika slag — däribland potatis som användes till

utsäde och foder — samt gödningsmedel, skogsplantor m. m. Med den föreslagna

utformningen föreligger generell skattefrihet för de i punkten angivna

varuslagen utom då de säljs för privat förbrukning i särskilda detaljhandelsförpackningar

eller på liknande sätt.

I de likalydande motionerna 1: 573 av herr Sveningsson m. fl. och II: 694

av herr Nilsson i Svalöv m. fl. påpekas, att från skatteplikt undantagits

plantor av icke-perenna växter men däremot ej plantor av perenna växter.

Motionärerna hemställer att riksdagen måtte besluta att plantor av samtliga

levande växter utom prydnadsbuskar undantages från skatteplikt.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund hemställer i en till utskottet

ingiven skrivelse att förslaget utformas så att skatteplikt inte föreligger

för lökar, sticklingar, plantor m. m., som inköpes av handelsträdgårdar och

plantskolor.

Enligt utskottets mening bör skattefriheten för jordbruksråvarorna utsträckas

till att omfatta även plantor av perenna växter. Av skattetekniska

skäl synes det inte lämpligt att härutinnan särbehandla prydnadsväxter.

Undantaget bör enligt utskottet vara generellt, dock med den inskränkningen

att skatteplikt skall föreligga om försäljning av plantor är att likställa

med vanlig detaljhandelsförsäljning. I samband härmed kan viss

omredigering av författningstexten göras i förenklande syfte.

Beträffande den av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund gjorda

hemställan vill utskottet endast framhålla att, eftersom handelsträdgårdar

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr <>0 är 1059 101

är att hänföra till rörelser, råvaruförsörjningen i sådana rörelser blir helt

skattefri.

Enligt 10 § 1 inom. punkten 5 i förslaget till förordning om allmän varuskatt

har från skatteplikt undantagits fartyg med en nettodräktighet av

minst 20 registerton.

Yrkanden om undantag från skatteplikt för fiskefartyg har framförts i

flera motioner. Sålunda begärs skattefrihet för inregistrerade fiskefartyg

(fiskebåtar) i motionen 11:632 av herrar Johansson i öckerö och Nyberg

och den därmed likalydande motionen I: 525 av herr Spetz samt i motionen

II: 679 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. och den därmed likalydande

motionen I: 586 av herrar Hermansson och Ferdinand Nilsson. Undantag

för alla fartyg (båtar), som används vid yrkesmässigt fiske, yrkas i motionen

II: 698 av herr Darlin m. fl. samt i motionerna 1: 524 av herr Gunnar

Berg och II: 633 av herrar Levin och Arweson.

Även i en till utskottet inkommen skrivelse från Föreningen Sveriges

mindre varv begärs skattefrihet för fiskefartyg.

I motionen 11:695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. och den därmed

likalydande motionen I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf Henry

Hansson yrkas skattefrihet — oberoende av storleken — för bogserbåtar,

bärgningsbåtar och livräddningskryssare ävensom för flodsprutor, pontonkranar

och liknande. Enligt motionärerna bör även lösa inventarier m. m.

för fartyg generellt undantagas från skatteplikt.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att fiskefartygen undantas

från skatteplikt. En begränsning i enlighet med vissa motionsyrkanden

till sådana fartyg, som användes vid yrkesmässigt fiske, synes icke skattetekniskt

ändamålsenlig. Att såsom andra motionärer förordat anknyta till

registreringen av fiskefartygen kan hl. a. få till följd att fartyg, som användes

till yrkesmässigt insjöfiske, icke kommer att omfattas av skattefrihet

eller i vart fall att eljest icke erforderliga registreringsåtgärder måste

vidtagas för att skattefrihet skall erhållas. Undantaget bör därför omfatta

alla fiskefartyg.

Att undantaget för fiskefartyg ges generell karaktär torde icke behöva

medföra några skattetekniska olägenheter. Utskottet vill erinra om att

fiskefartyg i gällande tulltaxa upptages under särskild tullfri position (nr

89.01 B), skilda från bl. a. lustfartyg (nr 89.01 C), som är tullbelagda.

Med utskottets ställningstagande torde syftet med motionsyrkandena om

skattefrihet för fiskefartyg bli helt tillgodosett.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka bifall

till de båda motionerna om ytterligare undantag på fartygsområdet.

Enligt 10 § 1 mom. punkten 7 i författningsförslaget är från skatteplikt

undantagna allmänna nyhetstidningar, liksom periodiskt utgivna medlemsblad,

personaltidningar och liknande publikationer, dock endast i den mån

dessa publikationer tillhandahålles utan avgift. Enligt anvisningarna gäller

undantaget för allmänna nyhetstidningar sådana publikationer med nyhets
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

innehåll, som normalt utkommer med minst tre nummer varje vecka. I

fråga om övriga publikationer som kan ifrågakomma till skattefrihet gäller

som villkor härför att de enligt utgivningsplan utkommer med normalt

minst fyra nummer om året. I detta sammanhang må även nämnas att böcker

ingår i det skattepliktiga området.

I de likalydande motionerna 1:578 av herr Alexanderson och II: 700 av

herrar Cassel och Björkman uttalas att det inte förefaller vara förenligt

med tryckfrihetsförordningens anda att i beskattningsavseende behandla

olika slag av skrifter olika. Det hemställes, att riksdagen måtte besluta att

från allmän varuskatt undantaga tryckta skrifter.

Under åberopande bl. a. av bokkonsumtionens priskänslighet och den

kostnadsfördyring som en allmän varuskatt på böcker skulle medföra för

skol- och utbildningsväsendet hemställes i de likalydande motionerna I: 581

av herr Eric Carlsson och II: 699 av herrar Antonsson och Grebäck att böcker

undantages från allmän varuskatt.

I en till utskottet ingiven skrift uttalar Svenska bokhandlareföreningen

under åberopande av principiella och praktiska skäl, bl. a. med avseende på

importbeskattningen, att böcker bör undantagas från beskattning.

I de likalydande motionerna I: 589 av herr Ringaby m. fl. och II: 688 av

herr Kollberg m. fl. framhålles att den föreslagna tidskriftsbeskattningen är

betänklig ur såväl principiella som skattetekniska synpunkter. Motionärerna

hemställer, att skattefriheten måtte omfatta samtliga tidningar och tidskrifter.

I motionen II: 636 av herrar Hamrin och Nelander framhålles att den föreslagna

gränsdragningen leder till en beskattning av en rad orts- och provinstidningar

med utpräglad dagspresskaraktär. Det hemställes att från beskattning

undantages alla nyhetstidningar, inklusive sådana som utkommer

med endast ett eller två nummer i veckan.

Samma yrkande framföres i motionen I: 579 av herrar Birger Andersson

och Möller.

I de likalydande motionerna I: 580 av herr Torsten Andersson m. fl. och

11:693 av herr Eliasson i Sundborn in. fl. framhålles att den föreslagna

gränsdragningen medför ekonomiska påfrestningar för åtskilliga politiska,

religiösa, vetenskapliga och fackliga publikationer och därvid i flera fall sådana

organ, vars utgivning är beroende av stöd, som bl. a. staten lämnar.

Motionärerna hemställer, att alla tidningar av dagspresskaraktär samt tidningar

och tidskrifter, medlemsblad och personaltidningar med politiskt,

religiöst, vetenskapligt eller fackligt innehåll måtte undantagas från varubeskattning.

Under åberopande av i huvudsak samma skäl hemställes i de likalydande

motionerna I: 518 av herr Wirmark och fru Wallentheim samt II: 630 av fru

Lindskog m. fl., att politiska, religiösa och andra ideella organisationers tidningar,

som huvudsakligen utgör medlemsorgan för vederbörande organisationers

medlemmar och som inte distribueras genom allmänna handeln, un
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 ar 1059

dantages från allmän varuskatt, oaktat publikationerna tillhandahålles mot

särskild avgift.

Undantag från skatteplikt för sådana publikationer, som är att betrakta

som organ för ideella, nykterhets- och kristna organisationer och samfund,

föreslås även i motionen II: 635 av herr Nelander m. fl.

I en till utskottet ingiven skrivelse anför Svenska tidningsutgivareföreningen

olika principiella och tekniska erinringar mot den föreslagna tidskriftsbeskattningen.

Utskottet finner för sin del de i motionerna och skrivelserna anförda synpunkterna

rörande beskattningen av vissa tidningar och tidskrifter värda

beaktande. Beträffande allmänna nyhetstidningar torde det, enligt vad utskottet

funnit, vara möjligt att utan större skattetekniska olägenheter ernå

en sådan utvidgning av det skattefria området, som motionsvis förordats.

Till sin karaktär skiljer sig nämligen de i allmänhet lokalt eller provinsiellt

betonade nyhetsorgan, det här är fråga om, väsentligen från den övriga

veckopressen. På grund härav föreslår utskottet, att undantaget för allmänna

nyhetstidningar utsträckes till sådana publikationer av dagspresskaraktär

som utkommer med allenast ett eller två nummer i veckan. Utskottet har

härvid utgått från att riksskattenämnden på grundval av nu antydda riktlinjer

skall kunna meddela hindande förklaring om viss nyhetspublikation

är skattepliktig eller ej.

Beträffande de yrkanden som framförts om en utvidgad skattefrihet för

politiska och ideella publikationer av olika slag anser sig utskottet, i avsaknad

av mera ingående uppgifter om denna del av tidskriftsområdet, icke

böra föreslå någon utvidgning av det skattefria området. Enligt utskottets

mening skulle det emellertid vara av stort värde, att en undersökning verkställes

av de skattetekniska förutsättningarna för att från allmän varuskatt

undantaga även periodiska publikationer med politiskt, religiöst, vetenskapligt,

fackligt eller annat ideellt syfte. Utskottet finner angeläget att

denna fråga närmare utredes och tillstyrker att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om sådan utredning.

Beträffande yrkandena att från skatteplikt undantaga även böcker finner

utskottet en sådan åtgärd vara ägnad medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem

samt därmed följande redovisnings- och kontrolltekniska

olägenheter. Utskottet kan därför icke tillstyrka yrkandena om skattefrihet

för böcker. I sammanhanget vill utskottet erinra om att, när det gäller

agentförsäljning av böcker, bokförlaget i regel, som även uttalats i propositionen,

blir skattskyldigt. Om emellertid agenten uppträder som självständig

försäljare, torde skattskyldigheten åvila honom förutsatt att rörelsen

inte — såsom fallet kan vara med försäljning bland arbetskamrater o.

likn. — är att anse som ringa. I män av behov kan riksskattenämnden genom

anvisningar ge vägledning när det gäller skattskyldigheten vid olika

slag av bokförsäljning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

I de likalydande motionerna 1:590 av herr Spetz in. fl. och II: 685 av

herr Kollberg m. fl. hemställes bl. a. att riksdagen måtte besluta att 10 §

1 mom. i törfattningsförslaget skall utgå. Enligt nämnda författningsrum

kan Kungl. Maj :t förordna om undantag — utöver vad i 1 mom. av samma

paragraf stadgas — från skatteplikt beträffande särskilda varor eller varugrupper.

Enligt motionärerna bör en dylik obegränsad befogenhet icke tillerkännas

Kungl. Maj:t.

Ifrågavarande bestämmelse, som har sin motsvarighet i den gamla omsättningsskatteförordningen,

har införts med tanke på vissa eventuellt uppkommande

gränsfall, där skattefrihet formellt inte föreligger enligt förordningen

men det skulle framstå som stötande att upprätthålla en skatteplikt.

Kungl. Maj :t synes i sådant fall böra ha möjlighet att omedelbart besluta

om undantag. Självfallet bör denna möjlighet begagnas sparsamt och

— såsom departementschefen själv framhåller i propositionen — användas

endast då fråga är om smärre jämkningar i gränsdragningen mellan skattepliktiga

och skattefria varor. Utskottet finner av anförda skäl ej anledning

tillstyrka motionerna.

Utskottet övergår härefter till att behandla den föreslagna beskattningen

av tjänster.

Härutinnan har i de likalydande motionerna 1:571 av herrar Per-Olof

Hanson och Gustaf Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg

m. fl. framhållits önskvärdheten av vissa förtydliganden i författningslörslaget.

Sålunda har uttalats att det synes tveksamt huruvida stuveriarbeten

är att hänföra till skattepliktig tjänst. Vidare framförs bl. a. önskemål

om att en uttrycklig bestämmelse intages om att tjänsteprestationer å skattefria

fartyg är skattefria oberoende av om fartygen är sysselsatta i utrikes

eller inrikes trafik liksom att servering av varor på fartyg till såväl passagerare

som besättning är skattefri vid utrikes fart.

Av förslagets utformning följer att nu nämnda arbetsprestationer och

tjänster icke faller under beskattning. Utskottet finner inte erforderligt

med några ytterligare förtydliganden i de av motionärerna angivna hänseendena.

I anledning av motionerna anser sig utskottet dock böra framhålla

att servering åt passagerare i inrikes trafik och i trafik mellan svenska

hamnar på utrikes linjer är att hänföra till skattepliktig rörelse liksom försäljning

av andra varor ombord på fartyget.

I skrivelse till utskottet hemställer Sveriges tvätteriförbund om undantag

Irån skatteplikt för tvätt, mangling och strykning av kläder o. d. samt för

uthyrning av tvättgods. Förbundet hänvisar till de skäl som i kommittébetänkandet

åberopats för undantag från skatteplikt för dessa tjänster.

Sveriges skomakarmästarförbund hemställer likaledes i skrivelse till utskottet

om skattefrihet för skoreparationer. Även i detta fall åberopas, att

sådana arbeten enligt kommitténs förslag borde vara undantagna från

skatteplikt.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

105

Mot bakgrunden av de allmänna riktlinjerna för utformningen av beskattningsområdet

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka en sådan begränsning

av tjänstebeskattningen, som nu nämnts.

Skattskyldigheten

1 motionen II: 701 av herr Larsson i Stockholm framhålles att den, som

bedriver renodlad uthyrningsverksamhet med avseende på varor, enligt

propositionen blir att anse som konsument vid förvärv av uthyrningsvaror

och att varuskatt därför utgår vid förvärvet. Detta blir däremot inte failet

om uthyraren även bedriver yrkesmässig varuförsäljning. Motionären hemställer,

att all yrkesmässig uthyrning av skattepliktiga varor skall — antingen

den sker tillsammans med försäljning av varor eller ej — beskattas

endast hos uthyraren.

Utskottet finner de av departementschefen anförda skälen för den föreslagna

utformningen av beskattningen av uthyrningsvaror vara bärande.

Eftersom uthyrningsvaror, som förvärvas i en renodlad uthyrningsrörelse,

inte är avsedda för yrkesmässig återförsäljning, synes det följdriktigt att

skatt skall utgå vid förvärvet, medan i fråga om kombinerade rörelser skatteplikten

för varan inträder först då denna försälj es i begagnat skick. Motionen

avstyrkes sålunda.

Enligt 13 § i författningsförslaget skall skattskyldighet icke föreligga

bl. a. vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

samt uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning.

Icke heller skall skattskyldighet föreligga vid tjänsteprestation med avseende

å kläder eller andra textilvaror, där den som utför prestationen icke

har fast driftställe för verksamheten.

I de likalydande motionerna I: 570 av herr Per-Olof Hanson och II: 690

av herrar Nordgren och Stiernstedt hemställes, att riksdagen måtte besluta

att skattefrihet i förevarande avseende endast bör föreligga vid uttag ur rörelse.

Den föreslagna bestämmelsen om skattefrihet vid försäljning i allenast

ringa omfattning har även berörts i skrivelsen från Sveriges köpmannaförbund.

Enligt förbundet bör skattskyldighet föreligga vid all yrkesmässig

försäljning.

De skäl som departementschefen anfört för skattefrihet i här berörda

fall finner utskottet bärande. I anslutning härtill bör understrykas att den

föreslagna skattefriheten —- för vilken årsomsättningar om högst ca 1 000

kronor med skatt av ca 40 kronor ansetts böra ifrågakomma —- icke kan

få betydelse från konkurrenssynpunkt. Utskottet får därför avstyrka ifrågavarande

motionsyrkanden.

Ett spörsmål med nära anknytning till skattskyldigheten och konsumentbegreppet

utgör den i anvisningarna till 18 § författningsförslaget intagna

bestämmelsen om vad som är att hänföra till skattefritt material.

Därmed förstås enligt förslaget råvara, halvfabrikat eller annan vara, som

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

är avsedd antingen att ingå som beståndsdel i förädlad eller genom sammansättning

framställd vara eller att förbrukas i den egentliga produktionselier

bearbetningsprocessen, såsom smörjmedel och liknande, eller ock att

förbrukas i varuhanteringen, t. ex. såsom emballage.

Sistnämnda stadgande torde enligt utskottets mening tillgodose den i

motion II: 701 av herr Larsson i Stockholm gjorda hemställan, att emballage

skall jämställas med sådan råvara eller sådant material, för vilket

producent har rätt till skattefritt inköp.

I sammanhanget vill utskottet något beröra frågan om beskattningen av

sådant vid försäljning av detaljhandelsvaror nyttjat emballage, t. ex. buteljer

samt kärl och behållare, som normalt återlämnas till säljaren i samband

med att köparen förvärvar nya varor av samma eller annat slag. Vid

försäljningen anges ofta uttryckligen eller är det underförstått att likvid

som erlägges för emballaget har karaktär av »pant» och att den kan återfås

vid emballagets återställande. Emballage av denna typ skall vid återlämnandet

självfallet inte — såsom eljest blir fallet med inbytesvaror -—

betraktas såsom dellikvid för nyinköpt vara, utan beskattningsvärdet på

denna blir det belopp köparen faktiskt betalar.

I skrivelsen från Sveriges industriförbund hemställes, att utskottet ville

uttala att begreppet material, i vad avser varor som förbrukas i den egentliga

produktions- och bearbetningsprocessen, bör ges samma innebörd som

beteckningen slitgods. Till sådant gods hänföres, framhåller förbundet, varor

sådana som tänder till grävskopor, slipskivor, plattor och kulor i krossar

samt foder till kulkrossar, infodringstegel i ugnar in. m.

Utskottet finner det för sin del inte ändamålsenligt att materialbegreppet

i författningstexten preciseras närmare än vad som skett i förslaget. Bedömningen

härutinnan måste nämligen i första hand göras med hänsyn till

omständigheterna från fall till fall. Utskottet förutsätter därjämte, att vid

behov riksskattenämnden lämnar vägledande anvisningar. Så mycket synes

emellertid enligt utskottets mening stå klart, att man icke generellt kan ge

begreppet material den vidsträckta innebörd som anges i förbundets skrivelse.

Beskattningsvärdet m. m.

Utskottets granskning av förslagets regler angående beskattningsvärdets

bestämmande föranleder icke någon särskild erinran från utskottets sida.

Allmänna svenska elektriska aktiebolaget har i skrivelse till utskottet

anfört, att beskattningsvärdet enligt förslaget kommer att bli olika om varan

säljes fritt kundens ort eller fritt säljarens lager, i vilket senare fall

köparen står för transportkostnaden. Detta förhållande kan enligt bolaget

leda till att bestående handelskutymer förryckes och därför föreslås, att

varans värde vid säljarens fabrik eller lager alltid bör läggas till grund för

beskattningen.

I anledning av vad sålunda uttalats från bolagets sida vill utskottet endast

framhålla, att en förutsättning för att transportkostnader inte skall

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 är 1959 107

ingå i beskattningsvärdet måste vara att transporten på köparens särskilda

uppdrag ombesörjes av en gentemot säljaren fristående fraktförare. Utskottet

finner angeläget understryka, att sådana åtgärder icke bör godtagas

som syftar till att nedbringa beskattningsvärdet genom inte affärsmässigt

betingade omläggningar av prissättning och debiteringssystem.

För serveringsrörelser skall enligt 18 § 2 mom. i förslaget varuskatten

kunna beräknas allenast å viss del av den eljest skattepliktiga omsättningen.

En förutsättning härför är att serveringens omfattning står i viss relation

till den skattepliktiga omsättningen i den förvärvskälla, som den skattskyldige

bedriver. I en till utskottet inkommen skrivelse har Kooperativa

förbundet framhållit att stadgandet i den föreslagna lydelsen kan medföra

att företag, som i en gemensam förvärvskälla jämte annan verksamhet driver

restaurangrörelse, kan missgynnas i konkurrensen med andra separat

drivna restaurang- och serveringsrörelser.

Vad förbundet sålunda framhållit synes enligt utskottets mening vara

förtjänt beaktande. Om den skattskyldige, t. ex. en konsumtionsförening

eller ett varuhus, i samma förvärvskälla redovisar omsättning från dels

restaurang-, konditori- eller annan liknande serveringsrörelse och dels annan

väsentligen artskild verksamhet, synes det rimligt att de olika verksamhetsgrenarna

vid tillämpning av bestämmelserna i 18 § 2 mom. betraktas

som skilda förvärvskällor. Därvid bör man emellertid kunna uppställa det

villkoret att den skattskyldige i sin bokföring håller en klar åtskillnad mellan

omsättningen i serveringsrörelsen och den övriga omsättningen. Rätten

att redovisa serveringsrörelsen som särskild förvärvskälla bör därför göras

beroende av tillstånd av länsstyrelsen. Utskottet får i enlighet med det anförda

föreslå, att ifrågavarande författningsbestämmelser kompletteras med

ett stadgande enligt vilket länsstyrelsen efter framställning av den skattskyldige

skall äga medgiva att serveringsrörelse, som bedrives jämsides med

annan väsentligen artskild verksamhet, skall anses såsom särskild förvärvskälla.

I de likalydande motionerna I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf

Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. hemställes

att varuskatteförordningen kompletteras med föreskrifter om ett restitutionsförfarande,

varigenom en säljare, som av en köpare felaktigt uttagit

varuskatt, skall ha möjlighet att erhålla restitution för att därigenom

kunna kompensera köparen för den merkostnad denne åsamkats till följd

av den uttagna varuskatten.

En liknande fråga har upptagits i motionen II: 701 av herr Larsson i Stockholm.

I 18 § 1 mom. i författningsförslaget meddelas föreskrifter om rätt

för skattskyldig, som driver yrkesmässig återförsäljning och som inköpt

skattepliktig vara under sådana förhållanden att vederlaget skall ingå i

säljarens skattepliktiga omsättning, att vid beräkning av sin skattepliktiga

omsättning göra avdrag för sålunda utgivet vederlag. Motionärerna diskuterar

i anslutning härtill den situation som kan uppkomma, om en icke

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skattskyldig företagare inköper skattebelagda varor eller den skattepliktiga

omsättningen för en skattskyldig företagare understiger det skattebelagda

inköpsvärdet. I motionen föreslås, att återförsäljare, vilken ej har skattepliktig

omsättning, genom vederbörande lokala skattemyndighet skall erhålla

gottgörelse med ett belopp motsvarande erlagd varuskatt på den vara

som återförsäljes eller, i de fall då återförsäljaren har skattepliktig omsättning

men denna understiger det redan skattebelagda inköpsvärdet, gottgörelse

på motsvarande sätt bör utgå med 4 procent av skillnaden mellan inköpsvärde

och skattepliktig omsättning.

Med anledning av vad som anförts i nu nämnda motioner får utskottet

framhålla, att det i första hand bör ankomma på näringsidkare, som köper

skattepliktiga varor, att hos säljaren styrka att han är berättigad till skattefria

inköp. Har detta inte skett, utan säljaren har uttagit skatt av köparen

samt redovisat skatten till länsstyrelsen, kan säljaren i efterhand göra

länsstyrelsen uppmärksam på förhållandet och enligt 60 § 2 mom. i den föreslagna

förordningen erhålla restitution av skatten. Frågan kan också aktualiseras

i samband med den efterföljande taxeringen. Bestämmelsen i 18 §

1 mom. är närmast avsedd för fall då säljaren vägrar medverka vid ett förfarande

av nyss antytt slag eller detta eljest — med hänsyn exempelvis till

att det rör sig om små poster inköpta i vanlig detaljhandel — inte lämpligen

kan ske. Därvid har köparen, om hans skattepliktiga omsättning för

den aktuella redovisningsperioden inte skulle förslå, möjlighet att göra erforderligt

avdrag under en efterföljande period.

Med det anförda torde ifrågavarande motionsyrkanden ha besvarats.

Beskattningsförfarandet m. m.

I de likalydande motionerna I: 590 av herr Spetz m. fl. och II: 685 av herr

Kollberg m. fl. hemställes bl. a., att riksdagen måtte uttala att deklarationsförfarandet

skall utformas på sådant sätt att obehörig person icke skall kunna

taga del av deklarationerna.

Deklarationshemligheten har även berörts i en till utskottet inkommen

skrivelse från Sveriges köpmannaförbund. I skrivelsen framhålles, att skattskyldig

bör ha rätt att sända in sina deklarationsuppgifter till skattemyndigheterna

i slutet kuvert.

Av propositionen framgår att deklarationsuppgifterna skall lämnas å

en för deklaration och skatteinbetalning gemensam blankett, utformad

som ett postgiroinbetalningskort och användbar för hålkortsmässig bearbetning.

Det är enligt vad utskottet inhämtat avsett att blanketten i odelat

skick skall sändas in till postgirokontoret. Har den skattskyldige själv

postgirokonto — vilket torde vara fallet med flertalet skattskyldiga ■—- insändes

blanketten direkt till postgirokontoret i slutet kuvert samtidigt med

att skattebeloppet gireras. I annat fall användes blanketten som vanligt postgiroinbetalningskort

och inlämnas jämte skattelikvid på postanstalt. Skall

någon skatt ej erläggas, insändes blanketten direkt till länsstyrelsen i slutet

kuvert. Från de till postgirokontoret inkomna blanketterna avskiljer post
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

109

verket deklarationsdelen, som översändes till länsstyrelsen. Endast vid posten

och länsstyrelserna anställd personal kan sålunda få tillgång till deklarationsuppgifterna.

Postverkets personal — liksom länsstyrelsernas — är

ålagd tystnadsplikt, och brytande av sekretessen utgör straffbar handling.

Av det anförda torde framgå att sekretesskyddet är fullt tillfredsställande.

Utskottet vill särskilt påpeka att skattskyldig genom att skaffa sig postgirokonto

alltid har möjlighet att expediera sina deklarationer i sluten försändelse

till beskattningsmyndigheten via postgirokontoret. Utskottet anser

sig sålunda icke kunna biträda det i motionerna framförda yrkandet.

I de likalydande motionerna I: 585 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 686

av herr Kollberg m. fl. föreslås, att i 46 § i författningsförslaget insättes ett

nytt moment av innebörd, att de skattskyldiga vid redovisning av preliminär

varuskatt skall äga verkställa avdrag efter vissa i motionerna närmare

angivna grunder. Verkställda avdrag är avsedda att utgöra ersättning åt de

skattskyldiga för deras arbete med uppbörd och redovisning av skatten.

Förslag av samma innebörd men med annan utformning har vidare väckts

dels i de likalydande motionerna I: 519 av herr Georg Carlsson m. fl. samt

II: 631 av herrar Elmwall och Vigelsbo och dels i de likalydande motionerna

I: 574 av herr Sveningsson och II: 689 av herr Setterberg i Vilske-Kleva m. fl.

Därjämte har i motionen I: 523 av herr Ferdinand Nilsson in. fl. föreslagits

att företagare som tvångsvis ålägges att biträda med uppbörd av omsättningsskattemedel

måtte för kostnader och besvär härmed beredas skälig

ersättning.

Förslag om ersättning till handeln för dess arbete med uppbörd och redovisning

av varuskatt har även framförts i en till utskottet inkommen skrivelse

från Sveriges köpmannaförbund.

Departementschefen har i propositionen förklarat sig icke vara beredd

att tillstyrka någon särskild ersättning i angivet hänseende. Sådan ersättning

utgick icke i fråga om den allmänna omsättningsskatten och förekommer

icke heller beträffande de skatter och avgifter som det redan nu åligger

rörelseidkare och andra att för egen eller anställdas räkning inleverera till

statsverket.

För egen del vill utskottet anlägga följande synpunkter på frågan.

I den utsträckning skatteredovisningen medför ökade kostnader för en

företagare är dessa liksom själva varuskatten att betrakta som en omkostnad

i rörelsen.

Det normala är att företagaren täcker sina omkostnader genom prissättningen.

Vad som åsyftas i motionerna är i verkligheten icke, att staten skall

gottgöra företagaren de av varuskatten föranledda kostnaderna utan att dessa

kostnader inte skall belasta varupriserna. Enligt utskottets mening är

det knappast förenligt med principen om fri konkurrens och fri prisbildning

att staten på antytt sätt ingriper i prissättningen. Därutöver kan framhållas,

att företagarna så till vida erhåller en icke obetydlig kostnadstäckning

som de under en tid av i genomsnitt en och en halv månad kan dispo
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

nera över de medel som skall redovisas i skatt och göra dem räntebärande.

Av dessa skäl anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna.

Ikraftträdandebestämmelserna

Förordningen om allmän varuskatt är som tidigare nämnts avsedd att

träda i kraft den 1 januari 1960. Enligt uttalande i propositionen skall den

beräknas på alla varulikvider som sker efter årsskiftet. Härifrån har gjorts

det undantaget i författningen att förordningen icke skall avse sådant tillhandahållande

inom riket av varor och tjänsteprestationer, som skett före

den 16 oktober 1959 eller varom före sistnämnda dag slutits skriftligt avtal

däri vederlaget blivit till beloppet bestämt. Någon undantagsbestämmelse i

fråga om införsel till riket har däremot icke upptagits.

Yrkanden om annan utformning av de nämnda ikraftträdandebestämmelserna

har framförts i motionen II: 681 av herr Kollberg och den därmed

likalydande motionen I: 568 av herr Per-Olof Hanson, i motionen II: 629 av

herrar Regnéll och Löfgren samt i motionen II: 697 av herr Nilsson i Svalöv

m. fl. och den likalydande motionen I: 575 av herrar Sveningsson och

Yngve Nilsson. I samtliga motioner har begärts att tidpunkten den 16 oktober

1959 skall ändras, enligt förstnämnda båda motioner till dagen för författningens

utgivande av trycket och i övriga motioner till den 1 januari 1960. Vidare

har i de fyra först nämnda motionerna hemställts att vad som sägs om

verkan av skriftligt avtal skall gälla även införsel till riket.

Framställningar av samma innebörd har även gjorts i flera av de till utskottet

inkomna skrivelserna.

I motionerna av herr Kollberg m. fl. görs gällande att förordningen icke

kan avse tillhandahållande av varor och tjänster som sker före förordningens

ikraftträdande. Utskottet delar icke denna uppfattning utan anser

det klart framgå vid en sammanställning av författningsrummen att förordningen

skall äga tillämpning å sådana likvider för skattepliktiga varor

och tjänster, som inflyter efter årsskiftet, även om tillhandahållandet skett

dessförinnan. För att emellertid undanröja varje möjlighet till missförstånd

härvidlag förordar utskottet att en uttrycklig bestämmelse om skattskyldighetens

inträde vid tillhandahållande av varor och tjänster inom landet

intages i författningstexten. Bestämmelsen bör lämpligen fogas som 3 mom.

till 12 §.

I vissa av motionerna och de till utskottet inkomna skrivelserna har belysts

de redovisningstekniska svårigheter, som med hänsyn till kredithandeln

skulle uppkomma för de skattskyldiga, därest dessa i fråga om likvider

som inflyter efter årsskiftet skulle nödgas från fall till fall undersöka

huruvida leverans skett före den 16 oktober 1959. De sålunda framförda

synpunkterna finner utskottet värda visst beaktande. Utskottet föreslår

därför att tidpunkten i fråga framflyttas till den 1 december 1959. Har

leverans ägt rum före sistnämnda dag, bör alltså skattefrihet föreligga,

även om likvid inflyter först efter årsskiftet. Med en sådan avgränsning

s. 111 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 111

kommer endast kredithandeln för de under årets sista månad levererade

varorna att omfattas av beskattningen. Det bör icke innebära några olägenheter

för de skattskyldiga att härvidlag vidtaga från redovisningssynpunkt

erforderliga åtgärder för skattskyldighetens fullgörande.

I den mån likvid för inom landet försålda skattepliktiga varor inflyter

efter årsskiftet och leverans icke skett före den 1 december 1959, bör enligt

utskottets mening gälla att endast skriftliga avtal, som slutits före den

16 oktober 1959 och däri vederlaget blivit till beloppet bestämt, bör föranleda

undantag från skattskyldigheten. Utskottet ansluter sig således härvidlag

till propositionen och kan icke biträda motionsyrkandena på denna

punkt. I sammanhanget vill utskottet uttala att det förhållandet, att i avtal

vederlaget angetts på ett mera obestämt sätt, exempelvis anknutits till

det å leveransdagen gällande priset, självfallet icke kan anses innebära att

vederlaget blivit till beloppet bestämt.

Utskottet anser sig kunna tillstyrka att bestämmelserna om verkan av

skriftligt avtal, som slutits före den 16 oktober 1959, utsträckes till att

gälla jämväl i fråga om införsel till riket. Från kontrollsynpunkt bör därvid

föreskrivas att den som avser att åberopa sådant avtal vid införsel

efter årsskiftet, redan dessförinnan gör skriftlig anmälan härom till generaltullstyrelsen.

Sådan anmälan bör givetvis icke befria importören från

att, i samband med att införseln äger rum, i erforderlig utsträckning styrka

de förhållanden som motiverar att skatt icke skall utgå.

Utskottet avstyrker motionen II: 674 av herr Hagberg m. fl. och den därmed

likalydande motionen I: 563 av herrar öhman och Helmer Persson,

enligt vilka i ikraftträdandebestämmelserna skall — därest förslaget till

allmän varuskatt i princip bifalles — intagas ett uttryckligt stadgande av

innehåll att förordningens giltighetstid begränsas till ett år. I anslutning

härtill vill utskottet erinra om att varje års riksdag, efter vederbörligt initiativ,

kan taga ställning till om en skatteförfattning skall äga fortsatt

giltighet eller ej.

I samband med ikraftträdandet av förordningen om allmän varuskatt

uppkommer viss fråga rörande författningens tillämplighet vid sådan prenumeration

å skattepliktiga tidskrifter och andra publikationer för år 1960,

som skett hos postverket före årsskiftet. Enligt av utskottet inhämtade

upplysningar kan av tekniska skäl redovisning från postverket icke ske till

tidskriftsutgivaren förrän efter årsskiftet av prenumerationsavgifter som

erlagts dessförinnan. Till undvikade av att skattskyldighet inträder i nu

avsedda fall, bör särskild föreskrift härom införas i ikraftträdandebestämmelserna.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att den förmedlingsverksamhet

som postverket utför i fråga om tillhandahållande av tidskrifter och

liknande självfallet icke innebär att postverket blir att anse såsom skattskyldig

säljare. Skattskyldigheten kommer även i dessa fall att åvila ut
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

givaren eller vid import i förekommande fall den, för vars räkning införseln

sker.

Övriga frågor

Utskottet föreslår vissa redaktionella jämkningar i 68 § av förslaget till

allmän varuskatt. Viss omformulering bör sålunda ske av andra stycket

punkten b) i syfte att otvetydigt utmärka att skatt icke skall utgå då den,

som ur landet utfört en skattepliktig vara vid vars inköp varuskatt icke

skolat utgå —■ t. ex. ett motorfordon, som köpts och betalats före den 1 januari

1960 — därefter själv återinför varan.

Vidare bör i ett tredje stycke av paragrafen utsägas att skatt icke skall

utgå vid införsel av vara om det visas att skattskyldighet föreligger för annan

än den, för vars räkning införseln sker. Härigenom förebygges en icke

avsedd dubbelbeskattning i de fall, då inom landet försäljes vara, för vilken

säljaren är skattskyldig, och varan därefter — såsom förhållandet

kan vara exempelvis i fråga om bokverk — levereras till kunden direkt

från utlandet.

Beträffande de delar av propositionen, vilka inte av utskottet behandlats

i det föregående, har utskottet inte funnit anledning till erinran mot de

framlagda förslagen.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 162, såvitt angår nedan under

1) angivna författningsförslag, icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om allmän varuskatt med följande såsom utskottets

förslag betecknade ändringar.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

10 §. 10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.

1. Utsäde, fröer, foder- och gödselmedel,

torvströ, konserveringsmedel

för foder, betningsmedel, bakteriekulturer

för växter, medel för bekämpning

av ogräs och växtskyddsmedel

ävensom skogsp''antor, skogsfröer

och plantor av icke-perenna växter.

1. Utsäde, fröer, plantor, foder- och

gödselmedel, torvströ, konserveringsmedel

för foder, betningsmedel, bakteriekulturer

för växter, medel för

bekämpning av ogräs och växtskyddsmedel.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

113

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2. Levande djur,---liknande affärer.

3. Drivmedel och andra bränslen.

4. Jord, sand,---krossat skick.

5. Fartyg med en nettodräktighet 5. Fiskefartyg, så ock andra fartyg

av minst 20 registerton ävensom luft- med en nettodräktighet av minst 20

fartyg. registerton ävensom luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som---underkastad utförselförbud.

7. Al männa nyhetstidningar, ---— särskild avgift.

8. Läkemedel, som---till sjukhus.

12 §. 12 §.

1 mom. Skattskyldighet åvilar — — — skattepliktig vara.

Den som---varor yrkesmässigt.

2 m o m. Beträffande handelsbolag---i företaget.

(Se vidare anvisningarna.) 3 mom. Skattsky’digheten inträ
der,

när vederlag för skattepliktig vara

inflyter kontant eller eljest kommer

den skattskyldige till godo eller när

skattepliktig vara uttages ur rörelsen.

Har enligt 16 § medgivande lämnats

att inräkna uppkomna fordringar i

omsättningen enligt bokföringsmässiga

grunder, skall dock skattskyldigheten,

i vad avser fordran uppkommen

under tid för medgivandets tilllämpning,

inträda då fordringen uppkommer.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §. 18 §.

1 mom. Har skattskyldig — ---enligt 69 §.

Avdraget verkställes---eller redovisningsperioder.

2 mom. För rörelse, •— — — 60 procent av den eljest skattepliktiga

omsättningen.

Är i---80 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.

(Se vidare anvisningarna.) Efter framställning av skattskyldig

må länsstyrelsen medgiva att rörelse,

som i första eller andra styckena sågs

och som bedrives jämsides med an
8

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

nan väsentligen artskild verksamhet,

skall anses såsom särskild förvärvskälla.

3 mom. För rörelse, i vilken ingår

tillhandahållande av monteringsfärdiga

trähus, skall skatten, i vad avser

tillhandahållande och uttag ur rörelse

av sådana hus, beräknas allenast

å 70 procent av den eljest skattepliktiga

omsättningen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 §.

Skattskyldighet åvilar--—

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke

skolat utgå om varan i stället sålts

inom landet av yrkesmässig säljare

till den, för vars räkning införseln

sker,

b) därest varan införes under sådana

omständigheter som för tullpliktig

vara medföra rätt till tullfrihet enligt

5—8 §§ samt 9 § andra stycket

sista punkten tulltaxeförordningen;

dock att skattskyldighet föreligger

vid återinförsel av vara, för vilken allmän

varuskatt icke erlagts eller för

vilken erlagd sådan skatt restituerats.

(Se vidare anvisningarna.)

68 §.

införseln sker.

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke

skolat utgå om varan i stället sålts

inom landet av yrkesmässig säljare

till den, för vars räkning införseln

sker,

b) därest varan införes under sådana

omständigheter som för tullpliktig

vara medföra rätt till tul frihet

enligt 5—8 §§ samt 9 § andra

stycket sista punkten tulltaxeförordningen;

dock att i fall som avses i

5 § s) nämnda förordning skattskyldighet

skall föreligga såvida icke varan

återinföres av den som själv utfört

densamma.

Skattskyldighet föreligger icke heller

om det visas att i anledning av

varans tillhandahållande skattskyldighet

enligt denna förordning föreligger

för annan än den för vars räkning

införseln äger rum.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Anvisningar

Anvisningar

till 10 §. till 10 §•

Undantaget från-------liknande sätt.

Med drivmedel --— -—--av butiksvara.

Undantaget för----— — av detaljhandlare.

Till fartyg------— skattepliktiga varor.

Undantaget för allmänna nyhetstidningar

gäller sådana

publikationer med nyhetsinnehåll,

som normalt utkomma med minst tre

nummer varje vecka. Undantaget för

övriga periodiskt utgivna publikationer

gäller sådana alster av angivet

slag, som enligt utgivningsplan utkomma

med normalt minst fyra nummer

om året. Skattefriheten omfattar

även utländska publikationer av angivna

slag.

Undantaget för allmänna nyhetstidningar

gäller sådana

publikationer av dagspresskaraktär,

som normalt utkomma med minst ett

nummer varje vecka. Undantaget för

övriga periodiskt utgivna publikationer

gä.ler sådana alster av angivet

slag, som enligt utgivningsplan utkomma

med normalt minst fyra nummer

om året. Skattefriheten omfattar

även utländska publikationer av

angivna slag.

Denna förordning — — — tillämpningen därefter.

I samband med ikraftträdandet I samband med ikraftträdandet

skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning

i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation,

som skett före den 16

oktober 1959 eller varom före nämnda

dag slutits skriftligt avtal däri vederlaget

blivit till beloppet fastställt.

skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning

i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation,

som skett före den 1 december

1959 eller varom före den 16

oktober 1959 slutits skriftligt avtal

däri vederlaget blivit till beloppet

fastställt. Vad nu sagts om verkan av

skriftligt avtal skall ock gälla i fråga

om införsel till riket, därest den, för

vars räkning införseln sker, före den

1 januari 1960 till generaltullstyrelsen

skriftligen anmält sin avsikt att

vid införseln åberopa avtalet. Icke heller

skall förordningen äga tillämpning

i fråga om sådant tillhandahållande

genom postverkets försorg av periodiska

publikationer, för vilket ved er
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

lag influtit till postverket före utgången

av år 1959, ändå att vederlaget

först därefter kommer mottagaren

till godo.

Stadgandet i---nästföregående stycke.

2. Den som — — — — — — skattepliktig omsättning.

3. Skall någon--—--— 62—66 §§.

4. De i------juni 1963.

5. Erfordras eljest------sådana bestämmelser.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623);

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den

1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor; samt

4) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande

de skattetekniska förutsättningarna för att från allmän

varuskatt undantaga periodiska publikationer med

ideellt syfte; samt

B) att följande motioner---(== utskottet s. 88 rad 15

uppifrån — s. 89 rad 27 uppifrån)---utan åtgärd.

II) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka ansett
dels

att utskottets yttrande fr. o. m. rubriken å s. 77 t. o. m. det stycke,

som å s. 82 rad 15 uppifrån slutar med orden »punkten C)» bort ha följande

lydelse:

Alternativet till omsättningsskatt

Då utskottet härefter övergår till att behandla frågan huruvida i stället

för den av Kungl. Maj :t föreslagna omsättningsskatten andra åtgärder är

behövliga för att öka statens inkomster, finner utskottet det till en början

nödvändigt att ingå även på sådana frågor som av formella skäl handlägges

av andra utskott. Det är överhuvudtaget icke möjligt att bedöma statens

behov av inkomster förrän statens utgifter blivit till storleken fastställda.

I det läge vari riksdagen försatts genom det ovan påtalade förhållandet att

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 117

riksstaten mot gängse riksdagsprinciper icke slutgiltigt reglerades under

vårsessionen och då dessutom nu föreliggande olika förslag till begränsningar

av statsutgifterna icke ens hunnit utskottsbehandlas, kan utskottet

icke underlåta att rent allmänt ge tillkänna sin uppfattning även i nämnda

avseenden.

I de tidigare behandlade motionerna har framlagts förslag till åtgärder

som skulle göra den föreslagna omsättningsskatten obehövlig. I motionerna

I: 528 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 639 av herr Hjalmarson m. fl., vilka

motioner innehåller de längst gående förslagen till beskärningar av statsutgifterna,

förefinnes icke blott ett utarbetat alternativ till regeringens budget

för nu löpande budgetår utan även beräkningar rörande verkningarna

för budgetåret 1960/61. Utskottet vill först något beröra dessa senare beräkningar.

Såvitt nu kan bedömas skulle ett bifall till de i nyssnämnda motioner

framlagda förslagen innebära, att driftsutgifterna för budgetåret 1960/61

nedbringades med ca 1 000 miljoner kronor. Vid denna jämförelse med

Kungl. Maj :ts alternativ har hänsyn icke tagits till de högst betydande belopp

varmed Kungl. Maj :t vill öka statsutgifterna för att i någon mån

neutralisera omsättningsskattens prisstegrande verkningar eller vilka, utan

att ha angivits i propositionen, blir en direkt följd av omsättningsskatten.

Att utskottet i detta sammanhang fäster avgörande avseende vid det i

nyssnämnda motioner framlagda besparingsalternativet sammanhänger

med den oro utskottet känner inför statsutgifternas expansion och de i

samband härmed framtvingade skatteökningarna under hela det senaste

decenniet. Det må här räcka med en erinran om att statsskatterna — inklusive

folkpensionsavgiften — budgetåret 1950/51 uppgick till mindre än

5 200 miljoner kronor men för nästa budgetår beräknas till inemot 12 300

miljoner kronor, här bortsett från de i propositionerna 162 och 163 föreslagna

skatteskärpningarna. Utskottet vill beteckna denna utveckling såsom ytterst

allvarlig bl. a. med hänsyn till den produktionshämmande effekten av

en för hög skattenivå, särskilt i ett läge med hårdnande internationell konkurrens.

I motionerna I: 528 och II: 639 har även föreslagits vissa åtgärder i syfte

att öka statens inkomster. Till dessa återkommer utskottet senare. Här må

endast nämnas, att av den enligt motionerna uppkommande budgetförbättringen

å ca 1 200 miljoner kronor ungefär 5/6 hänför sig till besparingar

och blott ungefär 1/6 till inkomstökningar.

För innevarande budgetår är det av motionärerna framlagda budgetalternativet

icke tillfyllest för att åvägabringa balans mellan löpande utgifter

och inkomster. Så är icke heller fallet beträffande Kungl. Maj :ts förslag.

För båda gäller ju att under höstsessionen föreslagna åtgärder icke kommer

att verka förrän halva budgetåret gått till ända. En direkt jämförelse

med avseende på de två alternativens budgetförstärkande effekt utfaller

emellertid till motionärernas fördel. Skillnaden är mer än 200 miljoner

kronor. Motionärerna framhåller därtill, att de under vårsessionen fram
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

lagt förslag som enligt nu föreliggande beräkningar skulle ha lett till ett

driftbudgetöverskott på 72 miljoner kronor för löpande budgetår.

I motionärernas alternativ ingår även ett förnyat krav på försäljning av

aktier i LKAB, varigenom statens lånebehov för år 1960 beräknas nedbringas

med ca 500 miljoner kronor.

Med vad utskottet ovan anfört rörande motionärernas budgetalternativ

har utskottet velat visa, att detta icke är underlägset det av Kungl. Maj:t

föreslagna vad angår dess budgetsanerande effekt och att detta resultat ernås

på en väsentligt lägre skattenivå och alltså utan de risker för hela vår

samhällsekonomi som ovillkorligen är förenade med den föreslagna omsättningsskatten.

Vad så beträffar inkomstsidan förordar motionärerna i huvudsak en

höjning av folkpensionsavgiften fr. o. in. ingången av 1960 med 0,5 % samt

vissa höjningar av skatterna å vin, sprit och cigarretter.

Höjningen av folkpensionsavgiften motiveras med den förbättring av

folkpensionsförmånerna som till en del redan beslutats och till en del

förestår fr. o. m. budgetåret 1960/61. Det anföres vidare att en avgiftshöjning

av denna storlek i stort sett endast motsvarar den förbättring av familj

epensionen som 1958 års riksdagsbeslut och det väntade riksdagsbeslutet

innebär.

I anslutning till förslagen rörande vin, sprit och tobak erinras i motionerna

om att finansministern förutskickat förslag dels till skattelättnader

för förvärvsarbetande gifta kvinnor och för ensamma mödrar, dels till

en förlust- och resultatutjämning för jordbrukare och rörelseidkare. Motionärerna

finner dessa skattereformer angelägna och vill kompensera det

därav föranledda skattebortfallet med en skärpning av skatterna å vin,

sprit och cigarretter som till beloppet i stort sett motsvarar vad som innefattas

i förslaget till allmän omsättningsskatt å samma varor.

Utskottet har för sin del endast att taga ställning till sistberörda skattehöjningar,

vilka utskottet med vissa justeringar tillstyrker. Vad vinet beträffar

förordar utskottet, att den del som utgår med viss procent av utminuteringspriset

sättes 2 procentenheter högre än nu gäller. För spritdryckerna

bör som motionärerna föreslagit grundavgiften höjas med belopp

varierande mellan 40 och 60 öre per liter, innebärande en högsta

prisökning per liter av 1 krona 40 öre. Beträffande cigarretterna förordas

sådan höjning av styckeskatten som motsvarar en prisökning av 1,5 öre

per cigarrett.

De företagna justeringarna föranleder icke någon ändring beträffande

det av motionärerna beräknade inkomstutfallet. Inkomsttillskottet torde

sålunda icke understiga 110 miljoner kronor.

Utskottet övergår härefter till övriga motionsvis framförda förslag till

skattehöjande åtgärder.

Yrkandena i motionerna 1:551 och 11:659 om höjning av varuskatten

och försäljningsskatten samt i motionerna 1:553 och 11:662 om särskild

skatt å penninglotter och tipsrader finner sig inte utskottet kunna tillstyr
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 119

ka. Inte heller anser utskottet skäl föreligga för en höjning av brevportot

med 5 öre, varom yrkande framställts i motionerna I: 552 och 11:663.

I fråga om den direkta beskattningen har vittgående ändringsförslag

framförts i motionerna. Sålunda yrkas i motionerna I: 549 och II: 661, att

en tvåårig s. k. budgetsaneringsavgift skall införas, motsvarande i förhållande

till den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten 1 procent

för fysiska personer och 2 procent för juridiska personer. Utskottet

avstyrker nämnda yrkande. I motionerna I: 550 och II: 660 samt I: 545 och

11:656 har vidare yrkats ändringar beträffande de s. k. schablonavdragen

från inkomst av tjänst och för försäkringsavgifter liksom i fråga om den

nu medgivna avrundningen till närmast lägre hundratal kronor av den

beskattningsbara inkomsten. Icke heller dessa yrkanden anser sig utskottet

böra tillstyrka. I motionen 1:517 samt motionerna 1:560 och 11:670 har

föreslagits, att riksdagen skulle frånträda det vid vårsessionen fattade beslutet

om slopande av den s. k. extra bolagsskatten. Utskottet avstyrker

detta förslag. Likaså avstyrker utskottet yrkandet i motionerna I: 561 och

11: 671 att riksdagen skulle frånträda sitt vid vårsessionen fattade beslut

att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärdering

skall uppskjutas från år 1960 till 1961.

Tillika avstyrker utskottet förslagen i motionerna I: 558 och II: 668

samt 1:561 och 11:671 om höjd förmögenhetsbeskattning liksom yrkandet

i motionerna I: 559 och II: 669 angående beskattning av kursstegringsvinst

å aktier.

I motionerna I: 562 och II: 672 har framlagts förslag att riksdagen skulle

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till nästa års riksdag om

indragning till det allmänna av s. k. oförtjänt markvärdestegring. Även

detta yrkande avstyrker utskottet.

I anslutning till vad som anförts i motionerna I: 528 och II: 639 vill utskottet

slutligen föreslå riksdagen att i ett uttalande understryka behovet

av en fast och kraftfull besparingspolitik i syfte att — utan omsättningsskatt

— nedbringa driftsutgifterna och begränsa den statliga upplåningen.

dels att utskottets hemställan under punkterna B) och C) bort ha följande

lydelse:

B) att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1: 528 och II: 639, 1: 541

och 11:652, 1:551 och 11:659 antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957

(nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957 angående

skatt å spritdrycker och vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av

spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 12 kronor 20 öre för liter,

om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 10 kronor 90 öre

för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent,

8 kronor 90 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent

men understiger 35 volymprocent samt 8 kronor 40 öre om alkoholhalten

understiger 30 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande

50 procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels

med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift

motsvarande 39 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)

med en procentavgift motsvarande 38 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres---varornas utminutering.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1960.

I samband därmed skall iakttagas följande.

1. Det åligger detalj handelsbolaget att erlägga skatt för sitt lager av

spritdrycker och vin klockan 12 natten mellan den 31 december 1959 och

den 1 januari 1960 med belopp motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris

som tillämpats omedelbart före förordningens ikraftträdande och

det nettoinköpspris som tillämpats omedelbart därefter. Beloppet skall före

utgången av mars 1960 insättas å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å

statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning. Detaljhandeisbolaget

skall vidare senast vid samma tid till kontrollstyrelsen

avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift angående nämnda lager.

2. Den, till vilken detalj handelsbolaget överlåtit rätt till årsutskänkning

av rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker

och vin vid tiden för utskänkningens avslutande den 31 december 1959

med belopp motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris som tilllämpats

omedelbart före förordningens ikraftträdande och det nettoinköpspris

som tillämpas omedelbart därefter.

Det åligger utskänkningsinnehavaren att dels senast den 15 januari 1960

till kontrollstyrelsen inkomma med en på tro och heder upprättad deklaration

angående nämnda lager, dels ock före utgången av mars 1960 till kontrollstyrelsen

inbetala skatten.

Vad i 7 9 §§, 10 § andra stycket, 12 §, 13 § andra och tredje styckena,

14, 16, 17 samt 19—24 §§ förordningen angående skatt å spritdrycker och

vin stadgas om utskänkningsskatt och deklaration rörande sådan skatt

skall i tillämpliga delar gälla jämväl lagerskatt och deklaration rörande

sådan skatt.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

121

2) i anledning av nyssnämnda motioner antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 19b3 (nr 3i6) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla följande

ändrade lydelse.

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket

motsvarar nedanstående procent av riktpriset, dels ock med nedan angivna,

i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

1 st.

gram

För inom riket tillver- kad vara

För till riket införd

vara

Procent

av rikt- priset

Belopp för

Procent

av rikt- priset

Belop p för

1 st.

öre

1 kg

kr

1 st.

öre

1 kg

kr

Cigarrer .........

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

_

» .........

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

Cigarrcigarretter

. . . »

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

»

. . . »

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

—

Cigarretter.......

I

t. o. m. 0,75

40

4,24

—

40

5,24

—

» .......

II

över 0,75

40

6,48

—

40

7,43

—

Röktobak ......

—

40

—

24: 60

40

—

31: —

Tuggtobak......

—

40

—

3: 70

40

—

3:70

Snus............

—

40

—

3: 80

40

—

5: —

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag skall, såvitt angår inom riket tillverkade cigarretter, träda i

kraft den 1 februari 1960 samt i övrigt den 1 mars 1960.

C) att riksdagen måtte uttala,

1) att en fast och kraftfull besparingspolitik i enlighet

med de i motionerna I: 528 av herr Ewerlöf m. fl. och II:

639 av herr Hjalmarson m. fl. angivna riktlinjerna bör föras

redan under innevarande budgetår i syfte att —- utan omsättningsskatt

— väsentligt nedbringa underskottet i den

löpande budgeten och begränsa den statliga upplåningen;

2) att för budgetåret 1960/61 en fast och kraftfull besparingspolitik

i enlighet med de i motionerna 1:528 och II:

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

639 angivna riktlinjerna bör föras i syfte att — utan omsättningsskatt

— skapa balans i driftbudgeten och begränsa

den statliga upplåningen.

III) av herrar Gustaf Elofsson, Mattsson och Vigelsbo, vilka ansett

dels att den del utskottets yttrande, som å s. 77 börjar med rubriken

»Andra förslag om förstärkning av statens inkomster» och slutar å s. 78

rad 2 uppifrån med orden »tillföres staten», bort ha följande lydelse:

»Övriga förslag om förstärkning av statens inkomster

Då utskottet således avvisat det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget

om införande av allmän varuskatt, uppkommer frågan om andra möjligheter

att nå den förstärkning av budgeten som synes erforderlig för syftet

att åstadkomma balans i budgeten nästkommande finansår. I de förut

behandlade motionerna har angivits förslag och riktlinjer härför. Häri ingår

även förslag i syfte att förstärka budgetens inkomstsida. Utskottet

vill då uttala, att en viss förstärkning av inkomstsidan i nuvarande läge

måste bedömas som erforderlig.

Utskottet anser, att för denna förstärkning en justering av de s. k. schablonavdragen

bör kunna genomföras, så att staten erhåller en inkomstförstärkning

med ca 60 milj. kronor per år. Vidare bör en höjning av vissa

nu utgående indirekta skatter kunna företagas. Utskottet bedömer det möjligt

att på sprit, vin och tobaksvaror genomföra en höjning av beskattningen,

så att ett belopp av ca 205 milj. kronor för helt år tillföres staten.

Nu utgående varuskatt och försäljningsskatt bör vidare kunna höjas, så att

staten härigenom erhåller en inkomstökning av ca 60 milj. kronor. Dessutom

vill utskottet förorda höjning av radpriset vid tippning, av priset på

lotter i penninglotteriet och av brevportot, så att staten tillföres en inkomstökning

av sammanlagt ca 80 milj. kronor för helt år. Slutligen vill utskottet

tillstyrka förslaget om införande av en budgetsaneringsavgift under

beskattningsåren 1960 och 1961, varigenom staten tillföres ett belopp av ca

285 milj. kronor per år.»

dels att den del av utskottets yttrande som börjar å s. 78 rad 3 nedifrån

med orden »Skattehöjningen på» och slutar å s. 82 rad 15 uppifrån med

orden »punkten C)» bort ha följande lydelse:

»Skattehöjningen på cigarretter bör genomföras på det sättet att myckenhetsskatten

bestämmes till 6,72 öre per styck för svensktillverkade och 8,07

öre för importerade cigarretter i grupp II; nuvarande skattesatser utgör

5,58 resp. 6,93 öre stycket. På motsvarande sätt bör skatten för cigarretter

i grupp I höjas från resp. 3,24 och 4,34 öre till 4,13 för svenska och 5,13 öre

för utländska. Skatten å cigarrer, cigarrcigarretter och övriga tobaksvaror

bör höjas i motsvarande grad i enlighet med vad som förordats i motionerna

I: 551 och II: 659. Skattehöjningen bör av tekniska skäl träda i kraft först

den 1 februari 1960. I fråga om importerade tobaksvaror synes det dock

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 123

jämväl av tekniska skäl erforderligt att förlägga ikraftträdandet en månad

senare eller till den 1 mars 1960.

Såsom utskottet i det föregående förordat bör en justering av de s. k.

schablonavdragen genomföras. Avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande,

förvärvskällan tjänst, får enligt nuvarande bestämmelser ske

med 100 kronor, även om sådana kostnader inte förevarit. Har kostnader

faktiskt förelegat, får avdrag ske med till närmast över liggande 100-tal kronor

avrundat belopp. Vidare sker avrundning av beskattningsbara inkomster

nedåt till närmaste 100-tal kronor i fråga om såväl statlig som kommunal

beskattning. Dessa avrundningar har inte täckning i vederbörandes

inkomstförhållanden utan har främst motiverats av taxeringstekniska skäl.

Den skattelindring som avdragen totalt medför synes bli ojämnt fördelad

och kommer ingalunda alltid de minst bärkraftiga inkomsttagarna till del.

Det kan vidare framhållas, att ifrågavarande schablonavdrag knappast synes

ha förenklat deklarations- och taxeringsförfarandet på sätt som avsetts. Utskottet

tillstyrker, att schablonavdraget för kostnader för intäkternas förvärvande,

förvärvskällan tjänst, avskaffas fr. o. m. 1961 års taxering

samt att från nämnda taxeringsår bestämmelserna om avrundning av det

beskattningsbara beloppet ändras, så att avjämning sker till närmast lägre

10-tal kronor.

En reform av sådan innebörd kan beräknas medföra en inkomstförbättring

för staten å sammanlagt 60 milj. kronor för helt år. Samtidigt skulle

den innebära, att kommunerna totalt skulle få ca 55 milj. kronor i ökade

inkomster per år.

De nya reglerna bör sålunda tillämpas från och med ingången av år 1960.

På grund härav bör de skattetabeller som inom kort kommer att distribueras

utbytas mot nya så snart ske kan. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att förordna om datum för sådant utbyte.

Utskottet vill även tillstyrka höjning av den nu gällande varuskatten, såvitt

den avser varor som är umbärliga eller av mindre betydelse i den enskildes

konsumtion. Skatten bör sålunda inte höjas för direkta födo- och

näringsämnen. Varuslagen socker, sirap och glass bör sålunda undantas

från höjningen. På övriga i beskattningen ingående varor bör nu gällande

skattesatser justeras uppåt, så att skatten på varje vara för sig stiger med

25 procent av nuvarande skatt. De nya bestämmelserna bör tillämpas

fr. o. in. ingången av år 1960. Ändringen kan beräknas medföra en inkomstförstärkning

för staten av cirka 45 milj. kronor för helt år.

En beskattning av liknande karaktär är den försäljningsskatt som utgår

på vissa mattor och smycken samt på grammofonartiklar. Skatten utgår

endera som värdeskatt eller som styckeskatt. Utskottet tillstyrker, att värdeskatten

höjes från nuvarande 20 procent till 30 procent samt att styckeskatten

uppjusteras i motsvarande grad. De nya bestämmelserna bör tilllämpas

fr. o. m. ingången av år 1960. Staten tillföres genom denna ändring

ca 15 milj. kronor per år i ökade inkomster.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Vidare vill utskottet tillstyrka, att radpriset vid tippning höjes med 5

öre, att priset på lotter i penninglotteriet höjes med 2 kronor per lott samt

att brevportot höjes med 5 öre per försändelse, varigenom staten kan beräknas

tillföras en inkomstökning om ca 80 milj. kronor per år. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga härför erforderliga åtgärder med

verkan från den 1 januari 1960.

Förslaget om införande av en särskild budgetsaneringsavgift med 1 procent

av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för fysiska

personer och med 2 procent för juridiska personer under beskattningsåren

1960 och 1961 tillstyrker utskottet. En sådan tidsbestämd avgift är

enligt utskottets mening nödvändig under en saneringsperiod av två år.

Några särskilda administrationskostnader föranledes inte av denna avgift,

då uppbörd, debitering m. m. kan samordnas med inkomstbeskattningen.

De lägre inkomsttagarnas grundkonsumtion drabbas inte av saneringsavgiften,

enär inkomster motsvarande ortsavdrag och övriga avdrag undantages

från avgift. Genom budgetsaneringsavgiften tillföres staten en inkomstförstärkning

av ca 285 milj. kronor för helt år.

I motionen 1:517 samt i motionerna 1:560 och 11:670 har föreslagits,

att riksdagen skulle frånträda det vid vårsessionen fattade beslutet om slopande

av den s. k. extra företagsskatten. Utskottet kan inte biträda ett sådant

förslag. Utskottet avstyrker likaså yrkandet i motionerna I: 561 och

II: 671 att riksdagen skulle frånträda sitt vid vårsessionen fattade beslut,

att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärdering skall

uppskjutas från år 1960 till 1961.

Tillika avstyrker---( = utskottet, s. 88 rad 8 uppifrån—rad 18 uppifrån)

---nämnda motionsyrkande.

Utskottets förslag i det budgetpolitiska sammanhanget

Vad utskottet i det föregående anfört måste givetvis bedömas mot bakgrunden

av budgetpolitiken i dess helhet. Utskottet vill understryka vad i

motionerna 1:548 och 11:658 framhållits om att den nödvändiga budgetsaneringen

i första hand måste genomföras genom besparingar i den statliga

verksamheten. Då det emellertid står klart, att de statsfinansiella problemen

för innevarande och därefter närmast följande budgetår inte kan

klaras enbart genom besparingar i den statliga verksamheten, har utskottet

tillstyrkt vissa inkomstförstärkningar inom en begränsad ram. Sådana

åtgärder är enligt utskottets mening nödvändiga för en budgetsanering under

de närmaste två åren. I de nyssnämnda motionerna framhålles, att en

böjning av skattetrycket inte kan accepteras för framtiden. Målsättningen

för den närmaste tiden måste vara att undvika skattehöjningar och på

längre sikt skapa förutsättningar för en sänkning av det samlade skattetrycket.

Utskottet vill understryka detta uttalande.

I de nyssnämnda motionerna har framlagts ett budgetpolitiskt program

med syftet att söka uppnå balans i 1960/61 års budget. En betydande förstärkning

av budgeten för det nu löpande finansåret skulle dessutom samtidigt

åstadkommas.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 125

Olika delar av detta budgetpolitiska sanerings- och besparingsprogram

handlägges av formella skäl även av andra utskott. Utskottet anser sig dock

för att sätta in frågan om den av regeringen föreslagna allmänna omsättningsskatten

i ett samlat budgetpolitiskt perspektiv böra redovisa programmets

huvuddelar. Det innefattar sålunda följande åtgärder, vilka skulle

medföra nedan angivna utgiftsbesparingar och övriga förstärkningar av
-

budgeten för finansåret 1960/61:

1. Minskade utgifter för bostadssubventioner .......... 200 milj. kr.

2. Minskade utgifter för statsbidraget till allmänna sjukförsäkringen

.......................................... 100 » »

3. Div. besparingar enligt motionerna I: 548 och II: 658 .... 100 » »

4. Skatter på vin, sprit och tobak........................ 205 » »

5. ökade intäkter av tillfällig energiskatt, den speciella varuskatten

samt försäljningsskatten...................... 155 » >

6. ökade intäkter av lotterimedel, tipsmedel samt från postverket

............................................. 80 » »

7. Avskaffande av vissa schablonavdrag.................. 60 » »

8. Höjd folkpensionsavgift, 0,5 % ...................... 100 » »

9. Tillfällig budgetsaneringsavgift....................... 285 » »

Summa ca 1 285 milj kr.

I saneringsprogrammet ingår vidare åtgärder för minskning av statens

lånebehov. I nuvarande läge är det, framhåller motionärerna, i detta syfte

nödvändigt att minska på bostadsproduktionsvolymen, varigenom ökat utrymme

för krediter bör kunna skapas för näringslivet, främst för småföretagsamheten.

Såsom i de nyssnämnda motionerna framhålles kan beslutet om den obligatoriska

tilläggspensioneringen beräknas försämra det statsfinansiella läget

med cirka 225 milj. kronor för budgetåret 1960/61. Utskottet vill understryka,

att en sådan budgetförsvagning skulle ha undvikits vid lösning

av frågan om tilläggspensioneringen enligt den personliga frivilliglinjen.

De aktuella besparingssträvandena måste emellertid, såsom motionärerna

framhållit, utgå från det statsfinansiella läge, som framträtt genom den politik

som regeringen fört och de beslut som riksdagen tidigare fattat. På de

punkter, som angivits i motionerna, kan dock besparingar i den statliga

verksamheten uppnås med ett sammanlagt belopp av cirka 400 milj. kronor

redan för budgetåret 1960/61. Utskottet vill vidare understryka motionärernas

uttalande om att en mycket hård restriktivitet måste tillämpas i fråga

om de nya utgiftsbehov, som för budgetåret 1960/61 endast preliminärt

antytts i den föreliggande propositionen. De möjligheter till begränsning

av den statliga verksamheten samt till rationalisering och förbilligande av

förvaltningsapparaten, vilka påvisats i motionerna, måste enligt utskottets

mening även väl tillvaratagas.

Det saneringsprogram, som utskottet sålunda anslutit sig till, medför en i

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

nuvarande konjunkturläge acceptabel förstärkning av budgeten. Samtidigt

skapas härvid utrymme för en väsentlig höjning av folkpensionerna samt

för reformer i fråga om förlust- och resultatutjämningen, sambeskattningen

etc. i enlighet med vad som angivits i motionerna.

Utskottet, som har att ta ställning till de av Kungl. Maj :t föreslagna

skattehöjningarna samt övriga förslag om förstärkning av statens inkomstsida,

anser det ovan redovisade besparings- och saneringsprogrammet utgöra

en grundval för en väl avvägd budgetpolitik, som förenar syftena att

dels göra det möjligt att undvika den allmänna omsättningsskatten med

dess allvarliga återverkningar i skilda hänseenden och dels efter den ovannämnda

saneringsperioden öppna möjligheter för en sänkning av skattetrycket

inom ramen för en reformerad skattepolitik med sikte på att

främja sparande och arbetsinsatser.

Härvid framstår det som nödvändigt, att strävandena inriktas på en balanserad

driftbudget redan för budgetåret 1960/61. I detta syfte har i de

ovannämnda motionerna bl. a. föreslagits, att en långsiktsplan för statsfinanserna

skall framläggas redan till nästa år. Yrkandet härom behandlas

i annat sammanhang. I motionerna I: 540 och II: 651 hemställes om skrivelse

till Kungl. Maj :t om sådan uppläggning av budgetpolitiken med balans

i budgeten 1960/61, att lättnader därefter möjliggöres i inkomstbeskattningen.

Under hänvisning till de synpunkter, som utskottet i det

föregående anfört i fråga om angelägenheten av en sänkning av det samlade

skattetrycket, vill utskottet tillstyrka, att hemställan i angivet syfte

göres hos Kungl. Maj :t.

Yrkande härom framföres av utskottet nedan under punkten C).

dels att utskottets hemställan under punkterna B 2) och 3) bort ha följande

lydelse:

2) i anledning---(= utskottet s. 84 rad 1 uppifrån

—s. 84 rad 12 uppifrån)---bestämda belopp, näm
ligen

:

Varuslag

Vikt för

1 st.

gram

För inom riket tillver- kad vara

För till riket införd

vara

Procent

av rikt- priset

Belopp för

Procent

av rikt- priset

Belopp för

1 st.

öre

1 kg

kr

1 st.

öre

1 kg

kr

Cigarrer ..........

t. o. m. 5,0

35

9,3

35

17,4

» ..........

11

över 5,0

35

10,8

—

35

20,8

—

Cigarrcigarretter ..

. . »

I

t. o. m. 1,7

35

6,5

—

35

9.1

—

»

»

II

över 1,7

35

8,6

—

35

12.1

—

Cigarretter........

»

I

t. o. m. 0,75

40

4,13

—

40

5,13

—

» ........

. . »

II

över 0,75

40

6,72

—

40

8,07

—»

Röktobak .......

—

40

—

30: 60

40

—

37: —

Tuggtobak .......

—

40

—

4: 90

40

—

4:90

Snus.............

—

40

—

5: —

40

—

6:20

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

127

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag skall såvitt angår inom riket tillverkade cigarretter, träda i

kraft den 1 februari 1960 samt i övrigt den 1 mars 1960.

3) i anledning av motionerna I: 550 och II: 660 samt

I: 545 och II: 656

a) antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 §, 50 § 2 och 3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

33 §.

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens fullgörande.

Har den---gäld avdragas.

Den, som---arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kommun

än hemortskommunen, utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst, utom i fall varom nedan i andra stycket förmäles.

Kan kommunalt---i kommunen.

För annan--- — beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst

100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1960 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26

juli 19^7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade

inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

129

c) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 194-/

(nr 511) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §,

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke

uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges skattepbktiga förmögenhet inbegripes i

sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare är.

d) antaga följande

Förslag

till

förordninq angående ändrad ludelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordninqen

den 5 juni 1953 (nr 212)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

1 mom. Har lokal----sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio

kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan,

och tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat

till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna ut&kylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande

ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar in9

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

komst understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola

angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1960.

dels att utskottet under punkterna B 4)—7) bort hemställa,

att riksdagen måtte

4) i anledning av motionerna I: 551 och II: 659

a) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt

fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

skall erhålla den ändrade lydelse som nedan säges.

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till

nedanstående statistiska nummer

Statistiskt nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskatt- ningsvärdet

Skatte- sats,

öre för

kg

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till

följande varugrupper:

Choklad eller---av läskedrycker

81

ur 540: 29

Kemiska--— hårpermanentning....

63

ur 587:1—588: 3

Essenser---drycker..............

63

591

Tandpulver och tandpasta..............

31

ur 592—593

Puder, ---— inbegripna ............

100

ur 593

Munvatten och ättiketerpreparat........

31

ur 593

Nagellack —--ögonbryn ..........

100

ur 593

Parfymer---schamponeringsmedel

63

ur 593, ur 596,

Schamponeringsmedel ..................

31

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

131

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)

om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt

fogade förteckningen över varor, för vilka försäljningsskatt skall

erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse som nedan säges.

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under

nedanstående statistiska nummer

Statistiskt nr

Yuruslag

Skattesats

Särskild

skatte- sats för

vissa va- ror vid

import,

kronor

för

100 kg

Minimiskatt (i

kronor) per ka- lenderår för re- gistrerad säljare

med skatteplik- tig försäljning

procent

av be- skatt- nings- värdet

kronor

för

varu-

enhet

av en- bart

egen till- verk- ning

eljest

999—1000

Mattor, ej särskilt nämnda,

även försedda med sömnads- arbete eller fransar:

innehållande silke........

30

15 000

ur 1001

helt eller delvis av ull eller

andra djurhår, utan inbland- ning av silke, knutna:

med) högst — — — 25 000

30

1500

■ 1200

3 600

1002:1

med mer än---längd

30

30

30

30

3 000

6000

1002: 2

med mer än---längd

ur 1323—1325

m-j 1326: 2

Arbeten av guld---samt

delar därtill..............

Pärlor och---nr 1326: 2

}"

1200

ur 1885: 2

Grammofonverk--— radio-

30

ur 1815:2

ur 1889: 7

ur 1992:1

Grammofoner---tonarm

30

1200

3 600

1992: 2

Färdiga---nr 1992:

med högst 8 minuters spel-

1:50

4:50

Anm. Skatt---ett exem-

plar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1950

5) i anledning av motionerna 1:549 och 11:661 antaga

följande

Förslag

till

förordning om tillfällig budgetsancringsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som åren 1961 och 1962 påföres till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst, skall i enlighet med vad i denna förordning sägs,

till staten erlägga tillfällig budgetsaneringsavgift.

2 §•

Tillfällig budgetsaneringsavgift utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser med en procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomsten och för skattskyldiga, som avses i 10 § 2 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt, med två procent av den till statlig

inkomstskatt beskattningsbara inkomsten.

Avgiften skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att avgiftsbeloppet

vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt

till närmaste hela krontal.

3 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar gälla i fråga om den tillfälliga budgetsaneringsavgiften.

4 §•

Om debitering och uppbörd av tillfällig budgetsaneringsavgift skall gälla

vad i uppbördsförordningen stadgas om statlig inkomstskatt.

5 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

6) i anledning av motionerna I: 553 och II: 662 bemyndiga

Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för ökning av statens andel

av tips- och lotterimedlen med verkan från den 1 januari

1960 på nedan angivna sätt, nämligen

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Bevillningsutskottets betänkande in 60 år 1959

a) genom höjning av priset för deltagande i av Aktiebolaget

Tipstjänst anordnade tippningstävlingar med fem öre för

varje rad, samt

b) genom höjning av priset för lottsedel i Svenska penninglotteriet

aktiebolag med två kronor för varje lottsedel.

7) i anledning av motionerna I: 552 och II: 663 besluta att

befordringsavgift för inrikes brev och brevkort från och med

den 1 januari 1960 skall utgå med ett med fem öre förhöjt

belopp.

dels ock att utskottet under punkten C) bort hemställa,

C) att riksdagen måtte i anledning av motionerna 1:540

och II: 651 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om uppläggning

av budgetpolitiken i syfte att nå balans i budgeten

1960/61 och därefter möjliggöra lättnader i beskattningen i

enlighet med vad utskottet ovan anfört.

IV) av herr Gustaf Elof sson.

591614 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:329 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tilläggsavtal till avtalen den 27 september 1956 mellan Sverige och Nor a1 i texten