Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa 1. att proposition angående förlustoch resultatutjämning snarast förelägges riksdagen; samt 2. att skyndsam utredning företages rörande den tekniska utformningen av ett allmänt jordbrukskonto samt rörande utjämningsregler i övrigt särskilt anpassade för förvärvskällorna fastighet och rörelse». Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse
1959-12-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:62, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa 1. att proposition angående förlustoch resultatutjämning snarast förelägges riksdagen; samt 2. att skyndsam utredning företages rörande den tekniska utformningen av ett allmänt jordbrukskonto samt rörande utjämningsregler i övrigt särskilt anpassade för förvärvskällorna fastighet och rörelse». Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959
1
Nr 62
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätt till förlust- och resultatutjämning
vid beskattningen
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
A) de likalydande motionerna I: 56 av herr Kronstrand m. fl. och II: 77
av herr Stenberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
1. besluta införa rätt till förlustutjämning och till resultatutjämning vid
beskattningen i enlighet med de av 1957 års skatteutredning i dess betänkande
SOU 1958: 35 framlagda förslagen till
a) förordning om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
b) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
c) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 27 mai
1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
d) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 11 maj
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar
e) förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr
40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg
f) förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst
i vissa fall, till vilka förslag hänvisas, samt
2. besluta fortsatt giltighet av förordningarna dels av den 11 maj 1951
(nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar och dels förordningen
den 19 februari 195» (nr 40) med provisoriska bestämmelser om
särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg»;
B) de likalydande motionerna I: 84 av herrar Birke och Sveningsson
samt II: 112 av herr Darlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga
de av 1957 års skatteutredning i dess betänkande SOU 1958: 35 framlagda
förslag till
a) förordning om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
b) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
c) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 27
maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunktur utjämning
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 62
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959
d) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 11 maj
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar
e) förordning angående ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr
40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersätttande
av avyttrat fartyg samt
f) förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst
i vissa fall»; ävensom
C) de likalydande motionerna I: 281 av herr Bengtson m. fl. och II: 352
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
1. att proposition angående förlust- och resultatutjämning snarast förelägges
riksdagen; samt
2. att skyndsam utredning företages rörande den tekniska utformningen
av ett allmänt jordbrukskonto samt rörande utjämningsregler i övrigt
särskilt anpassade för förvärvskällorna fastighet och rörelse».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 77, II: 112 och II: 352.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 53 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstriksdag uppskjuta behandlingen
av förenämnda motioner.
Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten från
särskild förvärvskälla från samtliga ur densamma under beskattningsåret
härflulna intäkter i penningar eller penningars värde avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Detsamma gäller även vid taxeringen enligt förordningen om statlig inkomstskatt.
Därest vid beräkning enligt kommunalskattelagen av skattskyldigs inkomst
från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, får jämlikt 46 §
nämnda lag sådant underskott, i den mån detsamma med tillämpning av i
sagda lag meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till
en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall beskattas
i samma kommun. Avdrag är dock inte medgivet för bland annat
underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, för underskott
å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått
därigenom, att i 45 § omförmält procentavdrag för fastighet överstigit nettointäkten
av förvärvskällan.
Jämlikt 4 § statsskatteförordningen får från sammanlagda beloppet av
skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor avdrag ske för underskott,
som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla
än fastighet och rörelse i utlandet, dock att bland annat under
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år It)ät)
skott å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom, må avdras endast om och i den mån den skattskyldiges
inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår.
Gällande bestämmelser medger inte rätt att vid inkomsttaxeringen avdra
skattemässigt redovisat underskott, som uppkommit under annat beskattningsår
än det taxeringen avser.
I vissa fall har emellertid avsteg gjorts från den i 20 § kommunalskattelagen
angivna principen att till beskattning för en viss tidsperiod — beskattningsåret
— upptages på perioden belöpande intäkter efter avdrag för på
samma tidsperiod belöpande omkostnader. Rörelseidkare — och i någon
mån även jordbrukare — har nämligen möjlighet att genom alt vidta
s. k. vinstreglerande dispositioner åstadkomma utjämning av skattemässiga
vinster och förluster. Bestämmelserna om avskrivning, varulagervärdering,
avsättning till pensions- och personalstiftelser samt till investeringsfonder
möjliggör således en viss resultatutjämning mellan olika beskattningsår.
Rätten att omlägga räkenskapsår kan även användas i detta syfte. Dessutom
innefattar reglerna om insättning av medel å skogskonto och om
ackumulerad inkomst eu viss möjlighet att utjämna vinster och förluster.
Frågan om rätt till förlust- och resultatutjämning har i olika sammanhang
varit föremål för uppmärksamhet inte minst från riksdagens sida.
Beträffande vad som förekommit i frågan före tillsättandet av 1957 års
skatteutredning må hänvisas till 1956 års bevillningsutskotts betänkande
nr 31.
I anledning av skrivelse av 1955 års riksdag uppdrog Kungl. Maj:t åt
1957 års skatteutredning att närmare undersöka möjligheterna att i skattelagstiftningen
införa rätt till förlust- och resultatutjämning. I betänkande
den 23 september 1958, SOU 1958:35, redovisade utredningen resultatet
av sitt arbete. Beträffande förlustutjämning framlade utredningen följande
förslag.
Om eu skattskyldigs verksamhet ett år lämnat underskott, som inte
kan skattemässigt avräknas mot överskott samma år av annan verksamhet,
får underskottet utnyttjas såsom förlustavdrag senare år. Detta må
ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Medräknas förluståret,
betyder detta att en utjämning över en sjuårsperiod medges. Kvitt - ningsperioden har valts med hänsyn bl. a. till den tid självdeklarationerna
bevaras hos myndigheterna. Förlustavdraget kan fördelas inom perioden i
enlighet med den skattskyldiges egna önskningar. Som förlust räknas ej
blott underskott i egentlig mening — såsom då ett jordbruk, en fastighet
eller en rörelse inte burit sig eller en anställds särskilda kostnader ett år
överstiger hans intäkter — utan även andra allmänna avdrag, som skattemässigt
inte kunnat utnyttjas. Till den senare gruppen hör sådant som
kommunalskatteavdraget, avgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringen,
övriga försäkringsavdrag etc. Ett ej utnyttjat ortsavdrag får däremot
enligt förslaget inte överföras till ett senare år; detta är en konse
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959
kvens av ortsavdragets speciella karaktär att just för ett givet år garantera
ett belopp, motsvarande existensminimum, fritt från skatt.
Kostnaderna för det allmänna vid ett genomförande av skatteutredningens
förslag har beräknats till ca 8 milj. kronor för staten och ca 5 milj. kronor
för kommunerna. Beloppen gäller vid ett maximalt utnyttjande av de
föreslagna reglerna.
I fråga om den skattemässiga resultatutjämningen erinrar skatteutredningen
om att en ojämn inkomstredovisning — bortsett från rena förluster
— medför en merbeskattning allenast beträffande progressivt beskattade.
Problemet gäller med andra ord i huvudsak endast fysiska personer
och för deras vidkommande blott den statliga inkomstskatten. Med denna
utgångspunkt har utredningen framlagt följande förslag till progressionsutjämning.
Fysisk person skall äga påkalla progressionsutjämning om den beskattningsbara
inkomsten med minst 12 000 kronor överstiger nästföregående
års motsvarande inkomst. En jämförelse sker sålunda endast mellan två
på varandra följande år. Föreligger förutsättningar för utjämning, sker
denna så att skatten för det andra året, då inkomstökning föreligger, i erforderlig
omfattning jämkas nedåt. För att i möjligaste mån eliminera
tröskelproblem föreslås särskilda regler då inkomstökningen uppgår till
ett något lägre belopp än det föreskrivna minimibeloppet 12 000 kronor.
Tekniskt skall progressionsutjämningen tillgå så att de båda årens inkomster
slås samman och skatten uträknas på halva summan. Skatten
för de två åren blir dubbla skatten på den halverade inkomsten.
Förslaget om progressionsutjämning har beräknats medföra ett årligt
skattebortfall av högst 12 milj. kronor.
Skatteutredningens förslag är efter remissbehandling föremål för prövning
inom finansdepartementet.
I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:56 och 11:77 uttalar
som sin mening att de förslag 1957 års skatteutredning lagt fram i stort
sett är väl utformade. Motionärerna anser emellertid principiellt att förlustutjämningen
bör utformas enligt den s. k. »carry-back»-metoden — inte såsom
utredningen funnit enligt den s. k. »carry-over»-metoden. »Carry-back»- metoden öppnar möjlighet att avräkna ett års förlust mot ett tidigare års
vinst, medan »carry-over»-metoden endast medger att förlust utnyttjas mot
vinst ett senare år. Skatteutredningen har avvisat den förstnämnda metoden
med hänsyn till att den kräver mera invecklade taxeringsföreskrifter och ett
komplicerat restitutionsförfarande. Inte heller motionärerna kan för närvarande
förorda »carry-back»-metoden, men de framhåller angelägenheten av
alt Kungl. Maj :t ägnar uppmärksamhet åt möjligheterna att skapa en tillfredsställande
lösning åt utjämningsfrågan även i de fall där förlust uppträtt
t. ex. under en rörelses sista år.
Vad gäller förslaget om progessionsutjämning yttrar motionärerna att
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959
man självfallet kan diskutera huruvida gränsen för rätt till utjämning skall
gå vid en merinkomst av 12 000 kronor. Alternativt kan man tänka sig att
fixera den erforderliga merinkomsten till 10 000 kronor. Vid närmare övervägande
har motionärerna funnit, att goda skäl talar för den av utredningen
intagna ståndpunkten att merinkomsten bör för inledningsskedet bestämmas
med viss återhållsamhet. Utredningens förslag bör alltså kunna godtas. Det
understryks, att det sålunda bestämda gränsbeloppet bör omprövas efter
några år med ledning av vunna erfarenheter.
En annan punkt, där motionärerna även är beredda att godta utredningens
förslag men som synes böra prövas vidare, gäller den föreslagna begränsningen
av rätten till progressionsutjämning till att endast tillkomma dem
som deklarerat inkomst. Genom denna avgränsning kan personer som ett
år helt saknat inkomst (understigande 1 200 kronor) inte utnyttja den föreslagna
utjämningsrätten. Möjligheten att vinna en mera tillfredsställande
konstruktion i denna detalj bör utredas vidare inom vederbörande departement.
Motionärerna erinrar även om att den s. k. kontometoden erbjuder en annan
principiell lösning av utjämningsfrågan. Denna metod innebär i princip
att insättningen på ett särskilt, för ändamålet upplagt konto får avdras
vid taxeringen medan uttag beskattas. Metoden är användbar för både förlust-
och resultatutjämning. Frågan om införande av ett kontoförfarande
har varit föremål för motioner vid 1957 och 1958 års riksdagar, därvid en
detaljerad konstruktion av metoden angavs, som syftade till att ge systemet
en sparfrämjande inriktning. I anledning av dessa motioner samt andra molionsledes
framförda förslag om sparfrämjande åtgärder bar senare på riksdagens
begäran påbörjats en särskild utredning i ämnet. Motionärerna förutsätter
att denna utredning bedrives med skyndsamhet, så att ett förslag
om särskilda sparkonton, vilka även kan utnyttjas i resultatutjämnande
syfte, snarast förelägges riksdagen.
Avslutningsvis framhåller motionärerna — med åberopande av vad skatteutredningen
anfört — att det nu gäller att få första grunden lagd för en
lagstiftning som täcker en allvarlig brist i vårt skattesystem. Utredningens
förslag anser motionärerna ur denna synpunkt fullt acceptabelt. Det bör
kunna genomföras av årets riksdag och gälla från och med 1960 års taxering.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:84 och
II: 112 har bl. a. anförts att det onekligen varit en allvarlig brist i svensk
skattelagstiftning att några bestämmelser rörande förlust- och resultatutjämning
inte funnits. Motionärerna finner det därför tillfredsställande att
konkreta förslag i detta avseende nu framlagts av 1957 års skatteutredning.
Vissa erinringar kan otvivelaktigt riktas mot förslagen. Sålunda innebär de,
att förlustavdrag inte får göras i förhållande till tidigare utan endast till senare
års taxeringar. Den föreslagna resultatutjämningen ger vidare lindring
i beskattningen blott i relativt få fall. Därtill har utredningen, utan att
framlägga konkreta förslag, diskuterat vissa lösningar som kunnat vara
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959
värda att underställas riksdagens prövning. A andra sidan är det så angeläget,
att någon form av förlustutjämning och öppen resultatutjämning införes
i vårt skattesystem att motionärerna är beredda att tills vidare godta
ut redningens förslag.
I de likalydande motionerna 1:281 och 11:352 har framhållits
att de av 1957 års skattentredning framlagda förslagen syftar till att
skapa större skatterättvisa för skattskyldiga med ojämna inkomster. Då det
är angeläget att den uppenbart orättvisa behandling, som nu sker av inkomsttagare
med ojämna inkomster, upphör, bör proposition i ärendet snarast
framläggas. Därvid synes utredningens förslag i princip kunna följas,
men givetvis bör hänsyn las till de synpunkter, som framkommer vid remissbehandlingen.
Nödvändigt är exempelvis, att progressionsutjämning får
ske vid väsentligt lägre spänning mellan jämförelseårens inkomster än den
av utredningen föreslagna av lägst 12 000 kronor. Vidare förefinnes speciella
behov av utjämningsförfarande hos jordbrukare, fastighetsägare och
rörelseidkare, vilka behov inte blivit tillgodosedda genom de av utredningen
föreslagna generella utjämningsreglerna. Utredningen har dock uttalat, att
behovet av kompletterande anordningar för vissa grupper bör tas upp till
särskild prövning. Denna synpunkt har kraftigt understrukits i ett par särskilda
yttranden, som fogats till betänkandet. Motionärerna understryker
angelägenheten av att denna fråga snarast löses. Särskilt för olika grupper
av småföretagare är sådana utjämningsmöjligheter av stor vikt.
Det speciella behov av utjämning mellan olika år, som förefinns för jordbrukarna,
har särskilt kommit att illustreras genom de senaste årens skördeskador.
En enkel och effektiv metod att lösa dessa problem vore att skapa
möjligheter för varje enskild jordbrukare att upplägga ett speciellt jordbrukskonto
i analogi med nuvarande skogskonton, vilka visat sig vara mycket
ändamålsenliga såväl för skogsägarna som för skattemyndigheterna.
Enligt motionärernas mening skulle tillskapandet av en dylik kontometod
till inte oväsentlig del kunna tillgodose det behov av skördeskadeskydd, som
föreligger. Vissa tekniska problem i anslutning till införandet av ett jordbrukskonto
av antytt slag synes emellertid behöva utredas. I samband därmed
bör även de speciella behov av utjämningsregler, som föreligger för
skattskyldiga med inkomster från annan fastighet och rörelse, uppmärksammas.
Utskottet
I de förevarande motionerna har framställts yrkanden rörande rätt till
förlust- och resultatutjämning vid beskattningen. Således yrkas i motionerna
I: 56 och II: 77 samt I: 84 och II: 112 att riksdagen måtte antaga de
författningsförslag i ämnet, som framlagts av 1957 års skatteutredning. I
motionerna 1:281 och 11:352 yrkas i detta hänseende skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran att proposition rörande förlust- och resultatutjämning
snarast måtte föreläggas riksdagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959 7
Som framgår av den föregående redogörelsen avlämnade 1957 års skatteutredning
under hösten 1958 ett betänkande, vari utredningen föreslog dels
rätt till viss förlustutjämning för alla skattskyldiga och dels rätt till s. k.
progressionsutjämning för fysiska personer. Utredningens förslag är för
närvarande — efter remissbehandling -— föremål för prövning i finansdepartementet.
I proposition nr 162 med förslag till allmän varuskatt har departementschefen
uttalat att han avser att till nästa års riksdag anmäla förslag
om rätt till förlustutjämning. Enligt utskottets mening bör riksdagen
icke nu ta ställning till skatteutredningens förslag utan avvakta Kungl.
Maj :ts förslag i ämnet. Utskottet kan således inte tillstyrka yrkandet i motionerna
I: 56 och II: 77 samt I: 84 och II: 112 om omedelbar lagstiftning.
Med hänsyn till vad departementschefen anfört anser sig utskottet också
böra avstyrka nyssnämnda skrivelseyrkande i motionerna 1: 281 och II: 352.
Vad angår yrkandet i sistberörda motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om en skyndsam utredning rörande den tekniska utformningen
av ett allmänt jordbrukskonto samt rörande utjämningsregler i övrigt, särskilt
anpassade för förvärvskällorna fastighet och rörelse, får utskottet erinra
om att 1957 års skatteutredning bland övriga möjligheter att anordna
ett utjämningsförfarande även uppmärksammat kontometoden. Utredningen
har emellertid funnit att ett flertal invändningar kan riktas mot denna
metod men tillika uttalat att metoden möjligen i ett senare skede — då
en generellt verkande lagstiftning på området genomförts — kan övervägas
såsom en kompletterande åtgärd för vissa kategorier skattskyldiga.
Enligt utskottets mening föreligger inte anledning för riksdagen att innan
ställning tagits till de av skatteutredningen framlagda förslagen begära
ytterligare utredning i ämnet. Utskottet avstyrker på grund härav utredningsyrkandet
i motionerna 1:281 och 11:352.
Yrkandet i motionerna I: 56 och II: 77 om förlängd giltighet av vissa investeringsfonder
får anses tillgodosett genom riksdagens beslut vid vårsessionen
i anledning av utskottets betänkande nr 37.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 56 av herr Kronstrand
m. fl. och II: 77 av herr Stenberg m. fl.;
2) att de likalydande motionerna 1:84 av herrar Birke
och Sveningsson samt II: 112 av herr Darlin m. fl.; ävensom
3) att de likalydande motionerna 1:281 av herr Bengtson
in. fl. och II: 352 av herr Hedlund in. fl.
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 3 december 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1959
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Gustaf
Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson och
Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Brandt
i Aspabruk, Nilsson i Svalöv*, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander*, Gustafson
i Göteborg* och Darlin*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Särskilt yttrande
av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Nilsson
i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Gustafson i Göteborg och Darlin, vilka anfört följande.
Under en följd av år har från de politiska ineningsriktningar, som vi företräder,
krav framförts, att den svenska skattelagstiftningen skulle — såsom
ar fallet i de flesta med oss jämförbara länder — kompletteras med regler
som medger rätt till s. k. öppen förlust- och resultatutjämning vid inkomstbeskattningen.
Sedan den utredning härom avslutats under fjolåret, vilken
vi ser som ett resultat av våra strävanden, har regeringen nu förklarat, att
den avser att till 1960 års riksdag lägga fram förslag om sådan komplettering
av gällande skatteregler, att rätt skulle medgivas för öppen förlustutjämning.
I anledning härav har vi anslutit oss till uppfattningen att de i
lörevarande motioner berörda frågorna utan olägenhet kan upptagas till behandling
nästa år. Vi önskar dock i sammanhanget betona, att vi ser den
komplettering av den svenska skattelagstiftningen, som det här gäller, som eu
rättvisefråga av väsentlig betydelse för det övervägande flertalet mindre och
medelstora företag inom framför allt handel, hantverk, industri och jordbruk.
Vi förväntar därför att den proposition som regeringen aviserat till nästa år
skall innehålla förslag om rätt till såväl öppen förlust- som öppen resultatutjämning
vid inkomstbeskattningen.
591502
Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.