Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat, m. m.
1959-12-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:68, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1959
1
Nr 6$
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om gränstullsamarbete
med annan stat, m. m.
I en den 6 november 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 180, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om gränstullsamarbete
med annan stat;
dels ock godkänna den propositionen bifogade den 28 oktober 1959 avslutade
överenskommelsen mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Mot bakgrunden av en efter rekommendation av Nordiska rådet tillkommen
överenskommelse med Norge angående gränstullsamarbete —• innebärande
samverkan i fråga om tullkontroll och tullklarering av trafiken med
nämnda land — föreslås en lag om gränstullsamarbete med annan stat. Lagen
upptar de bestämmelser som erfordras för att tull tjänst i viss utsträckning
skall kunna utföras av det ena landets tulltjänstemän på det andra landets
område. Då gränstullsamarbete kan ifrågakomma även med annat land
än Norge, har lagen utformats som en fullmaktslag. Avsikten är, att Kungl.
Maj :t skall kunna, allteftersom överenskommelse om gränstullsamarbete
träffas med ett grannland och godkännes av riksdagen, sätta lagen helt eller
delvis i tillämpning. Tillika föreslås, att riksdagen godkänner överenskommelsen
med Norge. Lagen skall enligt förslaget tillämpas fr. o. m. den 1
januari 1960.
Det ovannämnda författning sfär slag et är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om gränstullsamarbete med annan stat
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Konungen må, efter avtal med annan stat, förordna, att för samarbete
i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige och den
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 68
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1959
andra staten (gränstullsamarbete) 2—13 §§ denna lag helt eller delvis skola
äga tillämpning.
2 §•
För gränstullsamarbete må, enligt vad Konungen därom förordnar, upprättas
särskild zon inom vilken samarbetet här i riket skall bedrivas (kontrollzon).
Finnes kontrollzon böra upprättas längs rikets gräns mot den
andra staten, skall den vara av samma bredd som motsvarande zon inom
den andra staten, dock högst femton kilometer. Kontrollzon annorstädes
inom riket må omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka med tillhörande
stationsområde, flygplats, farled eller hamnområde.
3 §•
Inom kontrollzon här i riket tillämpas med avseende å tullkontroll och
tullklarering för den andra statens räkning de i den staten gällande bestämmelserna
om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt, vilkas
efterlevnad dess tullväsen har att övervaka. Tvångsmedel, som enligt
den andra statens lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må därvid användas
inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband
med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom lag eller författning
i den andra staten överträtts.
4 §.
Tullpersonal från den andra staten må inom kontrollzon här i riket utöva
tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, under iakttagande av den
stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives.
5 §.
Inom kontrollzon i den andra staten tillämpas med avseende å tullkontroll
och tullklarering för svenska statens räkning de i Sverige gällande bestämmelserna
om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt,
vilkas efterlevnad det svenska tullverket har att övervaka. Tvångsmedel,
som enligt svensk lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må därvid användas
inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband
med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom svensk lag eller
författning överträtts.
6 §•
Det åligger svensk tullpersonal att utöva tulltjänst, som omfattas av
gränstullsamarbete, under iakttagande av den stats instruktioner och reglementen,
för vilken tulltjänsten bedrives.
7 §•
Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete för svensk räkning vidtagits
av myndighet eller personal tillhörande den andra statens tullväsen,
skall anses som om den vidtagits av svensk tullmyndighet eller tullpersonal.
Av tullmyndighet i den andra staten anbragt insegel anses därvid såsom
svensk tullmyndighets insegel.
8 §.
Tulltjänsteman från den andra staten åtnjuter under utövning här i riket
av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, skydd enligt 10 kap.
strafflagen men skall icke vara underkastad i 25 kap. samma lag meddelade
bestämmelser om ämbetsbrott.
Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1959
3
Har svensk tulltjänsteman genom gärning som avses i 25 kap. 1—5 §§
strafflagen åsidosatt sin tjänsteplikt, då han i anledning av gränstullsamarbete
haft att utöva tulltjänst för den andra staten, skall så anses som
om gärningen begåtts under utövning av svensk tulltjänst.
9 §•
Om svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst för annan stat i
anledning av gränstullsamarbete åstadkommer skada för vilken han är ansvarig
enligt svenska skadeståndsregler, skall kronan ersätta skadan, kronan
obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits.
10 §.
Egendom som i anledning av smugglingsbrott eller försök därtill tagits
i beslag inom kontrollzon i den andra staten skall, därest gärningen inneburit
sådant brott mot lag eller författning såväl i Sverige som i den andra
staten, som kan föranleda förverkande av egendomen, överlämnas till tulleller
polismyndighet i sistnämnda stat om ej särskilda skäl annat föranleda.
Har beslaget ägt rum inom kontrollzon här i riket, må egendomen överlämnas
till myndighet i den andra staten om särskilda skäl därtill äro.
Har egendom med tillämpning av vad i första stycket sägs överlämnats
till myndighet i den andra staten, skall vad i svensk lag eller författning må
vara stadgat om skyldighet att ersätta värdet av sådan egendom icke äga
tillämpning.
11 §.
Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande
gripits på svenskt område inom kontrollzon längs riksgränsen såsom skäligen
misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, eller försök till
sådant brott må, om ej särskilda skäl däremot äro, omedelbart föras till
tull- eller polismyndighet i den andra staten, därest
han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller
anledning förekommer, att hans uppgift därom är osann;
han ej äger hemvist i Sverige eller i den andra staten och det skäligen kan
befaras, att han genom att begiva sig till en tredje stat undandrager sig lagföring
eller straff; eller
det i annat fall skäligen kan befaras, att han undandrager sig lagföring
eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar
sakens utredning.
Åtgärd, som avses i första stycket, må vidtagas mot den som ej äger hemvist
och medborgarskap i den andra staten endast om den andra staten förbundit
sig dels att icke utan medgivande av Konungen utlämna den misstänkte
till tredje stat, dels ock att ej utan sådant medgivande låta den misstänkte
åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före gripandet. Den
andra staten må dock i sådan förbindelse förbehålla sig att låta åtala eller
straffa för annat brott, där
fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller
den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna den andra staten inom en
månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må
hava ådömts honom för brott, varför han förts till den andra staten; eller
han återvänt till den andra staten, sedan han lämnat denna.
12 §.
Har någon med tillämpning av bestämmelser i den andra staten, motsvarande
staclgandena i 11 §, förts till svensk myndighet må han, därest han
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1959
ej äger hemvist och medborgarskap i Sverige, icke utan vederbörligt medgivande
av myndighet i den andra staten utlämnas till tredje stat, ej heller
utan sådant medgivande åtalas eller straffas för annat brott som begåtts
före gripandet, med mindre
fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller
den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna Sverige inom en månad
efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava
ådömts honom för brott, varför han förts till Sverige; eller
han återvänt till Sverige, sedan han lämnat landet.
13 §.
Vad som enligt 3—5, 10 och 11 §§ gäller inom kontrollzon skall äga tilllämpning
jämväl utanför sådan zon, när i anledning av smugglingsbrott
eller försök därtill den misstänkte förföljes utanför zonen i omedelbart samband
med gärningen.
14 §.
Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.
I fråga om lydelsen av den propositionen bifogade överenskommelsen mellan
Sverige och Norge angående gränstullsamarbete tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 5—9).
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda protokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning,
s. 10—13.
Generaltullstyrelsens förslag, s. 13—26.
Remissyttrandena, s. 26—30.
Departementschefen, s. 30—36 och 56.
Detalj motivering till lagförslaget, s. 36—42.
Lagrådets utlåtande, s. 50—55.
Utskottet
Vid Nordiska rådets session i Köpenhamn år 1956 antogs en rekommendation
till Sveriges och Norges regeringar att undersöka möjligheterna att utöva
tull- och passkontroll vid gemensamma tullstationer och/eller med gemensam
personal. Med anledning därav inleddes år 1957 inom ramen för gällande
bestämmelser samarbete mellan svenska och norska tullmyndigheter.
Denna försöksverksamhet har sedermera successivt utvidgats. De goda erfarenheter,
som vunnits av det svensk-norska tullsamarbetet, har resulterat
Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1959
5
i en överenskommelse den 28 oktober 1959 mellan Sverige och Norge angående
gränstullsamarbete, avsedd att träda i kraft den 1 januari 1960.
I den förevarande propositionen hemställes att riksdagen godkänner överenskommelsen.
Med hänsyn till att ett slutligt genomförande av gränstullsamarbetet
erfordrar särskild lagstiftning framlägges vidare i propositionen
förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat. Lagen innehåller de
bestämmelser som erfordras för att tulltjänst i viss utsträckning skall kunna
fullgöras av det ena landets tullpersonal på det andra landets område. Enär
framdeles sådant samarbete kan komma att inledas även med annan stat
än Norge, har lagen givits formen av en allmän fullmaktslag. Enligt denna
skall Kungl. Maj :t — allteftersom överenskommelse om gränstullsamarbete
träffas med annan stat och överenskommelsen godkännes av riksdagen —
äga sätta lagens bestämmelser helt eller delvis i tillämpning i förhållande
till denna stat. Lagen har i stort sett utformats i anslutning till överenskommelsen
med Norge, då de frågor, till vilka ställning tagits vid denna
överenskommelse, bedömts uppkomma även när samarbete skall genomföras
med annat land.
Enligt överenskommelsen och fullmaktslagen skall gränstullsamarbetet
omfatta gränsbevakningspersonalens tullstationstjänst och allmänna uppsikt
samt kontrollen och klareringen av järnvägstrafik. Inom vartdera landet
skall upprättas kontrollzoner, inom vilka såväl svenska som norska tulltjänstemän
skall äga tillämpa båda ländernas tullbestämmelser, in- och
utförselbestämmelser samt andra bestämmelser rörande trafiken, vilkas
efterlevnad tullväsendet har att övervaka. Gränsövervakningskungörelsen
den 20 oktober 1944 (nr 728) skall emellertid icke tillämpas såvitt angår det
svensk-norska samarbetet. Bestämmelserna medför för de resande att endast
ett uppehåll för tullkontroll behöver göras i samband med passerandet av
riksgränsen. Vad angår den illegala trafiken innefattar överenskommelsen
en utvidgning av möjligheterna till ingripande i förhållande till vad som nu
gäller. Sålunda kommer den, som lyckats genomföra smuggling ur etldera
landet, att med tillämpning av det landets bestämmelser kunna underkastas
kontroll även efter det riksgränsen passerats. Vidare kan en av tullpersonal
förföljd smugglare inte såsom för närvarande göra sig fri förföljarna enbart
genom att passera riksgränsen. Såväl överenskommelsen som fullmaktslagen
innehåller dessutom bestämmelser om tullpersonalens befogenheter, ämbetsskydd
samt lydnads- och ansvarsförhållanden.
Tidigare har för vårt lands vidkommande samarbete av här ifrågavarande
slag endast förekommit i ringa utsträckning, nämligen med finska och
danska tullmyndigheter beträffande smuggling. Det bör särskilt framhållas
att det planerade svensk-norska gränstullsamarbetet är mera omfattande än
motsvarande samarbete mellan vissa andra europeiska länder. Detta har bl. a.
möjliggjorts genom att under efterkrigstiden de båda ländernas tullagstiftning
successivt utformats mot allt större inbördes likformighet. Såvitt
utskottet kunnat finna medför överenskommelsen betydande förenklingar
i fråga om tullkontroll och tullklarering samtidigt som möjligheterna att
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1959
ingripa mot smuggling förbättrats. Slutligen möj liggöres genom överenskommelsen
besparingar beträffande såväl personal som lokaler. Utskottet
tillstyrker således att riksdagen för sin del godkänner överenskommelsen
mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete.
Det föreliggande lagförslaget har utformats med beaktande av de ändringar
av företrädesvis redaktionell natur, som föreslagits av lagrådet. Vid
sin granskning av fullmaktslagen har utskottet icke funnit anledning till
erinringar utan tillstyrker bifall till propositionen även i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 180,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag
om gränstullsamarbete med annan stat; samt
2) för sin del godkänna överenskommelsen den 28 oktober
1959 mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete.
Stockholm den 3 december 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Gustaf
Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson
och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Brandt
i Aspabruk, Nilsson i Svalöv*, Allard, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg*,
Wiklund*, Larsson i Luttra och Rydén*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
591717 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 s. 6 i texten