Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid taxering för lön till hemmavarande barn.

1959-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:7, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid taxering för lön till hemmavarande barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

1

Nr 7

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdrag vid taxering för lön till hemmavarande

barn.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 32 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och II: 47 av herr Nilsson

i Tvärålund m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att skattskyldig

må äga rätt att vid beräkningen av inkomst från särskild förvärvskälla

göra avdrag för lön till hemmavarande barn, som uppnått 15 års ålder

och haft så stor inkomst, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt

51 § kommunalskattelagen, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till härför erforderliga ändringar av kommunalskattelagen och anvisningarna

till densamma i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 32.

Gällande rätt. Enligt nuvarande bestämmelser (punkt 6 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen och punkt 11 av anvisningarna till 29 §

samma lag) gäller, att hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och

sysselsatts i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, anses tillhöra arbetspersonalen.

Därest barnet ej fyllt 18 år, gäller detta dock allenast under förutsättning

att barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder

skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen. Hemmavarande

barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen. Barn, som anses

tillhöra arbetspersonalen, taxeras självt för den inkomst det kan ha haft i

avlöning eller naturaförmåner eller eljest, varemot föräldrarna får göra avdrag

såsom för annan arbetshjälp. För barn, som icke anses tillhöra arbetspersonalen,

får intet dylikt avdrag göras, även om barnet deltagit i arbetet,

varav följer att lön och underhåll åt barnet ej heller skall upptagas såsom

inkomst för barnet.

Sin nuvarande lydelse erhöll ifrågavarande bestämmelser i samband med

att åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande genom beslut av 1938 års riksdag

höjdes från 16 till 18 år. Dessförinnan hade gällt, att hemmavarande

barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i föräldrarnas förvärvsverksamhet,

ansågs tillhöra arbetspersonalen.

1 Bihang Ull riksdagens protokoll !!).''>!). 7 sainl. År 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

Frågan om barns ålder bedöms efter förhållandena den 1 november året

näst före taxeringsåret.

I de föreliggande motionerna anföres att nuvarande bestämmelser sätter

hemmavarande barn under 16 år i ett ur beskattningssynpunkt annat läge

än jämnåriga, som har förvärvsarbete utanför hemmet. För företagaren blir

det härigenom ur beskattningssynpunkt förmånligare att anställa i sin tjänst

annan arbetstagare än eget barn, som uppnått t. ex. 15 år men icke 16 år.

En sådan konsekvens av skattelagstiftningen synes böra undvikas. Särskilt

ur jordbrukets och småföretagsamhetens synpunkt är gällande bestämmelser

på denna punkt till hinder. Det måste sägas vara naturligt och önskvärt

att skattskyldig inom sådan förvärvsverksamhet mot lön anställer egna barn.

Bestämmelserna medför också, att den skattskyldige rent ekonomiskt sett

icke har möjlighet att betala eget barn, som uppnått 15 år men icke 16 år,

samma lön som annan jämnårig arbetstagare, eftersom kostnaderna vid

samma lönebelopp i verkligheten blir större i det förra fallet än i det senare.

Det är givetvis motiverat, att i här avsedda fall en åldersgräns alltjämt fixeras.

Syftet skall vara, att den skattskyldige skall medges avdrag för lön till

eget barn, när barnet uppnått sådan ålder, att det anses kunna inneha verklig

löneanställning. Det synes lämpligt, att bestämmelserna utformas så att

hemmavarande barn, som uppnått 15 år och haft så stor inkomst, att den

föranleder skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen 51 §, må anses

tillhöra arbetspersonalen samt att skattskyldig vid beräkning av inkomsten

från förvärvskällan medges rätt till avdrag för lön.

Frågan om ändring av gällande bestämmelser har varit föremål för prövning

av ortsavdragskommittén i betänkande med förslag till ändrade kommunala

ortsavdrag, m. m. (SOU 1950: 5) och av skattelagssakkunniga i dess

den 20 december 1956 avlämnade betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt

för studieunderstöd, m. in. (stencilerat). I båda fallen föreslogs att den

nuvarande 18-årsgränsen skulle slopas och avdrag medges för lön åt hemmavarande

barn som fyllt 16 år. Skattelagssakkunniga erinrade i betänkandet

(s. 191 f.) att som stöd för den begränsning av rätten till avdrag för arbetslöner,

som gäller beträffande skattskyldigs barn upp till 18 års ålder,

tidigare kunde åberopas att skattskyldig erhöll familjeavdrag för sådant

barn. Om arbetslönen till barnet icke var av sådan storlek, att barnet självt

blev skattskyldigt, skulle den skattskyldige alltså, om avdragsrätt hade förelegat,

ha fått avdrag för samma barn dels med familjeavdraget för barn och

dels med belopp motsvarande arbetslönen utan att någon skattskyldighet

uppkommit för barnet. Vidare kunde till stöd för begränsningen av avdragsrätten

åberopas de praktiska svårigheterna att vid bedömningen av jordbrukares

och rörelseidkares deklarationer avgöra, om de belopp, som utbetalats

till barn i ifrågavarande ålder, verkligen utgjorde arbetslön eller om

beloppen rätteligen borde betraktas såsom icke avdragsgillt periodiskt un
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

derstöd, som utgått till hushållsmedlem eller till barnets undervisning eller

uppfostran. Härefter anförde skattelagssakkunniga.

På grund av att familjeavdrag för barn numera icke ingår i skattesystemet

torde det förstnämnda skälet för ifrågavarande bestämmelser få anses

ha bortfallit. De allmänna barnbidrag, som ersatt familjeavdragen för barn,

utgår ju utan behovsprövning och utan hänsyn till om barn bär egen inkomst.

Det synes vid sådant förhållande icke befogat att vägra skattskyldig

avdrag för verklig arbetslön till barnet. Avdragsförbudet innebär nämligen,

om barnet utfört arbete i den skattskyldiges förvärvsverksamhet till visst

värde, att den skattskyldige beskattas för värdet av barnets arbete och alltså

för en inkomst, som intjänats av barnet. En sambeskattning av denna art

förekommer i övrigt icke inom vår inkomstbeskattning och de nu ifrågavarande

bestämmelserna kan därför principiellt icke betraktas såsom helt

rättvisa. En skattskyldig, vilkens barn arbetar hos utomstående arbetsgivare,

beskattas icke för barnets inkomst. Om barnets inkomst icke överstiger ortsavdraget,

blir inkomsten obeskattad.

De praktiska synpunkterna kan emellertid alltjämt åberopas såsom skäl

för vissa särskilda bestämmelser beträffande föräldrars avdrag för avlöning

till barn. En obegränsad avdragsrätt skulle utan tvivel föranleda en mängd

avdragsyrkanden, vars sakliga befogenhet skulle te sig ytterst tveksam. Det

vore av naturliga skäl omöjligt att pröva dessa avdragsyrkanden på sådant

sätt, att resultatet bleve rättvist. Avdragsyrkanden av sådan art torde komma

att framställas icke blott beträffande jordbruk och rörelse utan även

vid beräkning av inkomst av annan fastighet och av tjänst.

De sakkunniga förordar därför, att den för alla skattskyldiga gällande 16- årsgränsen alltjämt bibehålies. Denna gräns synes naturlig med hänsyn till

att allmänt barnbidrag utgår till nämnda ålder och att barn på grund av

skolgång o. dyl. i allmänhet inte före nämnda ålder kan utföra arbete i skattskyldigs

förvärvskälla av sådant värde, att den skattskyldiges nettointäkt

därav mera väsentligt påverkas.

Skattelagssakkunnigas betänkande är efter remissbehandling föremål för

Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet. Enligt gällande beskattningsregler är rätten till avdrag för lön

till hemmavarande barn begränsad. Den skattskyldiges barn under 16 år

anses nämligen ej tillhöra arbetspersonalen i hans verksamhet och som följd

därav kan avdrag för lön till barnet ej medges honom. Barn mellan 16 och

18 år anses tillhöra arbetspersonalen endast under förutsättning att barnets

inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för

barnet enligt kommunalskattelagen. Till sistnämnda grupp hänföres enligt

gällande bestämmelser de 15-åringar, som före den 1 november året före

taxeringsåret fyller 16 år. Denna tidpunkt har valts av taxeringstekniska

skäl.

[ de förevarande motionerna yrkas inte annan ändring i de berörda bestämmelserna

än att den undre åldersgränsen föreslås sänkt, så att hemmavarande

barn som uppnått 15 års ålder blir att hänföra till arbetspersonalen

i föräldrarnas jordbruk eller rörelse. Härigenom skulle föräldrarna kunna få

avdrag för lön till barnet såsom omkostnad i sådan förvärvskälla, under förutsättning

att barnets inkomster är så stora att de föranleder skatteplikt för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1959

barnet. Med nuvarande belopp för ortsavdrag och schablonavdrag in. in. förutsätter

detta att barnets inkomst i flertalet fall måste överstiga 2 000 kronor.

För yngre hemmavarande barn anser motionärerna att de nu gällande

reglerna bör bibehållas.

Utskottet vill till en början framhålla att det synes föreligga en obetydlig

skillnad mellan motionsyrkandet och gällande rätt. Såvitt utskottet kan bedöma

föreligger redan nu möjlighet till avdrag i de praktiskt viktigaste fallen,

nämligen de då barnet efter slutad skolgång i mer betydande omfattning

deltar i arbetet i föräldrarnas jordbruk eller rörelse. Det torde vara en

sällsynt företeelse att barn vid sidan av skolgången kan utföra sådant arbete

till ett värde av 2 000 kronor. Något större behov av att genom en sänkning

av åldersgränsen med ett eller annat år utvidga möjligheterna till avdrag

kan därför inte anses föreligga.

Utskottet anser sig av nu angivna skäl inte böra tillstyrka i motionerna

förordade ändringar i kommunalskattelagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 32 av herr Gustaf Elofsson

m. fl. och II: 47 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. angående

avdrag vid taxering för lön till hemmavarande barn

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, fröken

Ranmark, herrar Bengtson, Tage Johansson, Wolgast, Hellebladh och

Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Brandt i Aspabruk,

Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Wiklund, Christenson

i Malmö och de Jounge.

590251 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.