Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning å grundförbättring.
1959-02-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1959:8, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning å grundförbättring.
Dokumentets text
Nr 8—9
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1959
1
Nr 8
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning
å grundförbättring.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 153 av herr Jonasson m. fl. och II: 205 av herr Wahrendorff
m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om framläggande av förslag till bestämmelser om rätt till avdrag vid
taxeringen för värdeminskning å tillgångar av grundförbättrings natur, såsom
täckdikningar, vägar, invallningar och fruktkulturer».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 205.
Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen
avdrag göras för bl. a. kostnader för reparation och
underhåll av stängsel och diken ävensom kostnader för skogs vård och underhåll,
såsom vägunderhåll, skyddsdikning med mera dylikt. Till avdragsgill
underhållskostnad räknas jämlikt punkt 7 av anvisningarna till 22 §
bl. a. även kostnad för iståndsättande eller omläggning av förut anlagd
täckdikning, varemot avdrag icke får ske för nyanläggning av täckdikning.
Därest omläggning av täckdikning på grund av användande av dyrbarare
material än det förut befintliga är till viss del att hänföra till grundförbättring,
får avdrag ej ske för mer än vad en omläggning med enahanda
material som det gamla skulle kostat. Enligt 22 § 2 mom. får vid beräkning
av inkomst av jordbruksfastighet avdrag icke göras för bl. a. kostnad
för grundförbättring å fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning
med mera dylikt.
Spörsmålet om avdragsrätt för kostnader för olika åtgärder av grundförbättrings
natur har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. Senast yrkades
i motioner vid 1956 års riksdag att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skulle anhålla om utredning rörande avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader
för stenröjning och andra grundförbättringar å jordbruksfastighet. I
sitt betänkande nr 26 anförde 1956 års bevillningsutskott bl. a. att spörsmålet
om avdrag för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringsåtgärder
var av den art, att det föll inom ramen för den genomgång av kommu
1
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 8—!)
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1959
nalskattelagen, vilken förutsatts skola verkställas av skattelagssakkunniga.
Utskottet underströk angelägenheten av att ställningstagandet till dessa
spörsmål inte uppsköts någon längre tid. Då spörsmålen sålunda kunde förväntas
bli föremål för utredning av skattelagssakkunniga eller i annan ordning,
ansåg sig utskottet inte böra i anledning av motionerna förorda skrivelse
till Kungl. Maj :t.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande har den 14 mars 1958 tillsatts en särskild
sektion inom skattelagssakkunniga med uppdrag att utreda vissa spörsmål
rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet.
I de förevarande motionerna framhålles, att något förslag till lösning av
förevarande spörsmål inte förelagts riksdagen. Med hänsyn till den stora betydelse
kostnader av grundförbättrings natur har för jordbruket är det av
synnerligen stor vikt att frågan bringas till sin snara lösning. Rätt till avdrag
för värdeminskning bör enligt motionärernas uppfattning åtnjutas icke allenast
å täckdikning utan även å övriga angivna tillgångar av grundförbättrings
natur. Avdrag bör därvid åtnjutas jämväl av dem som redovisar inkomst
enligt kontantprincipen.
Utskottet
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har en särskild sektion
inom skattelagssakkunniga till uppgift att utreda vissa frågor inom jordbruksbeskattningens
område. Enligt vad utskottet erfarit kommer de sakkunniga
i första hand att utreda möjligheterna att vid kontantmässig redovisning
av inkomst av jordbruksfastighet införa rätt till avdrag för värdeminskning
å döda inventarier. Sedan utredningsarbetet i denna del slutförts
kan antagas att de sakkunniga kommer att pröva frågor rörande avdrag för
värdeminskning å byggnader och om avdrag för kostnader för sådana åtgärder,
som särskilt nämnts i de förevarande motionerna. Enligt utskottets mening
bör resultatet av en sådan utredning avvaktas innan lagstiftningsåtgärder
på detta område överväges. Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka
yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj :t om framläggande av förslag
till bestämmelser i förevarande hänseende.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 153 av herr Jonasson
m. fl. och II: 205 av herr Wahrendorff m. fl. angående avdrag
vid beskattningen för värdeminskning å grundförbättring
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 februari 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
3
Bevillningsutskottets utlåtande nr 8 år 1959
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Spetz, Jansson, Gustaf
Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson och Wärnberg;
samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås, Asp, Andersson i Essvik
och Stenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.