Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om utsträckning i visst fält av tiden för fyllnadsinbetalning av skatt.

1959-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1959:9, Betänkande i anledning av väckt motion om utsträckning i visst fält av tiden för fyllnadsinbetalning av skatt.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1959

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

utsträckning i visst fält av tiden för fyllnadsinbetalning

av skatt.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, 1: 20

av herr Lundström, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla, att sådan ändring göres i gällande skattelagstiftning

att tiden för rätt till fyllnadsinbetalning, i de fall där den skattskyldige till

följd av att skattemyndigheten gjort avvikelse i hans deklaration påföres

högre skatt, utsträckes till och med den 31 juli taxeringsåret».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt uppbördsförordningen är skattskyldig under vissa förutsättningar

skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt. Överstiger skattskyldigs slutliga

skatt den preliminära skatten med minst en femtedel av den slutliga

skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller sålunda enligt 27 § 3 mom.,

att den skattskyldige skall erlägga ränta med nio procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000

kronor, dock att beloppet skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Av 69 § 1 mom. framgår, att om den preliminära skatten överstiger den

slutliga skatten, den skattskyldige under motsvarande förutsättningar skall

erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid räntesatsen utgör fem procent.

Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom

att inbetala preliminär skatt utöver det belopp, som enligt debetsedel å sådan

skatt eller genom källskatteavdrag skall inbetalas för inkomståret.

Med hänsyn till svårigheterna för vissa kategorier skattskyldiga att innan

självdeklaration upprättats bedöma den slutliga skattens storlek har

möjlighet öppnats att inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomstår

efter utgången av den sista uppbördsterminen. Sista inbetalningsdagen

är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådan fyllnadsinbetalning

kan alltså skattskyldig, som under det gångna uppbördsåret betalat för

litet preliminär skatt, undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å

sådan skatt.

I vissa fall kan skattskyldig erhålla befrielse från honom eljest åliggande

skyldighet att gälda ränta å kvarstående skatt. Länsstyrelsen i det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år J959

5

län, där räntan påförts, äger nämligen befria den skattskyldige från att helt

eller delvis gälda sådan ränta, därest den kvarstående skatten beror av förhållande,

varöver den skattskyldige inte skäligen kunnat råda. Som exempel

på sådant förhållande nämnes i anvisningarna till 85 § uppbördsförordningen

bl. a. det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd

frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning

må dock i dylikt fall inte medgivas, därest omständigheterna är sådana

att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma

att frångå deklarationen. Vidare har stadgats, att om endera av äkta makar,

vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, bär att

gälda ränta å kvarstående skatt och om sådan ränta inte skulle ha påförts

eller ha påförts med lägre belopp, om ränteberäkningen gjorts för makarna

gemensamt, länsstyrelsen må meddela befrielse helt eller delvis från erläggande

av räntan.

I den förevarande motionen har anförts i huvudsak följande. Enligt taxeringsförordningen

skall underrättelse om avvikelse från självdeklaration

vara den skattskyldige tillhanda senast den 15 juli under taxeringsåret. Om

den av taxeringsnämnden gjorda avvikelsen medför en så avsevärd uppräkning

av skatten att gällande gränser för räntefri kvarskatt överskrides, kommer

ränta att påföras den skattskyldige. Situationen är således den, att om

den skattskyldige själv finner att han betalt för litet skatt och gör kompletterande

inbetalning senast den 30 april, undgår han normalt räntepåföring.

Om taxeringsnämnden därefter gör ändring i deklarationen, kan den skattskyldige

ingenting göra utan har att betala dels den högre skatten, dels den

numera relativt höga räntan. En ändring härvidlag är enligt motionärens

mening mycket önskvärd och hör också kunna ske utan något allvarligare

ingripande i gällande lagstiftning. Den nuvarande bestämmelsen om rätt

till fyllnadsinbetalning före den 30 april bör bibehållas för normalfallen.

Därutöver bör emellertid införas en specialbestämmelse som innebär att rätten

att göra fyllnadsinbetalning utsträckes till och med utgången av juli

månad i de fall där taxeringsmyndigheterna i enlighet med det ovan anförda

gör ändringar i den skattskyldiges deklaration. Genom en sådan bestämmelse

får den skattskyldige möjlighet att inom två veckor från det han erhållit

skattemyndighetens uppgift om avvikelsen göra erforderlig inbetalning

och därigenom undgå straffränta.

Utskottet. Skattskyldig, vars kvarstående skatt uppgår till mer än 1 000

kronor, är enligt uppbördsförordningen under vissa förutsättningar skyldig

att erlägga ränta å överskjutande belopp för en beräknad tid av ett år. Räntesatsen

är för närvarande nio procent. Möjlighet föreligger att undgå räntepåföring

antingen genom alt skattskyldig inbetalar preliminär skatt utöver

det belopp, som enligt debetsedel å sådan skatt eller genom källskatteavdrag

skall erläggas för inkomståret, eller också genom att skattskyldig efter ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1959

gången av sista uppbördsterminen, vilken infaller under januari månad taxeringsåret,

inbetalar ytterligare preliminär skatt. Sådan fyllnadsinbetalning

skall ske senast den 30 april under taxeringsåret.

I den förevarande motionen yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

om sådan ändring av gällande lagstiftning att tiden för rätt till fyllnadsinbetalning

utsträckes till den 31 juli taxeringsåret för sådana fall då

taxeringsnämnd avvikit från skattskyldigs självdeklaration. Genom en sådan

ändring skulle möjlighet beredas skattskyldiga, vilkas självdeklarationer

inte blivit följda vid taxeringen, att inom ca två veckor från det de senast

bör ha erhållit underrättelse om taxeringsnämndens beslut göra erforderlig

fyllnadsinbetalning och därigenom undgå räntepåföring.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har den i motionen berörda

frågan redan lösts genom föreskrift i uppbördsförordningen. Enligt

85 § äger nämligen länsstyrelsen i det län, där skattskyldig blivit påförd ränta,

på ansökan medge den skattskyldige befrielse helt eller delvis från att

gälda räntan. Såsom förutsättning gäller att den kvarstående skatten beror

på förhållande varöver den skattskyldige inte kunnat råda. I anvisningarna

till 85 § anföres såsom exempel på sådant förhållande bl. a. det fall att anledningen

till den kvarstående skatten är att beskattningsnämnd frångått

den skattskyldiges deklaration. Befrielse får inte medges om den skattskyldige

bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma att frångå deklarationen.

Av förarbetena till lagstiftningen framgår att man därvid tänkt på

sådana fall då den skattskyldige i sin deklaration — utan att därför göra

sig skyldig till falskdeklaration — yrkat uppenbart orimliga avdrag eller avdrag

som står i direkt strid med gällande lag eller som enligt vad allmänt

är känt inte medges i praxis. Däremot har avsetts att anledning till räntebefrielse

som regel skulle föreligga då skönsmässig höjning skett av den deklarerade

inkomsten.

Den reglering, som föreliggande spörsmål erhållit i gällande författning,

avviker således från den som förordats i motionen. Utskottet vill på grund

härav erinra om att man vid genomförandet av bestämmelserna rörande räntepåföring

diskuterade olika möjligheter att lösa frågan och att man därvid

valde den som ansågs vara den ur praktisk synpunkt lämpligaste. Enligt utskottets

mening ger gällande bestämmelser möjlighet att i sådana fall, som

avses i motionen, befria den skattskyldige från räntepåföring då denna framstår

såsom oskälig, medan föreskrifterna å andra sidan medger hänsynstagande

till omständigheter som — trots att räntepåföringen skett till följd av

taxeringsnämnds avvikelse från den skattskyldiges deklaration — motiverar

att räntepåföringen bibehålies. Anledning att ifrågasätta ändrad lagstiftning

i förevarande hänseende synes utskottet inte föreligga. På grund härav och

då syftet med motionen får anses redan vara tillgodosett genom ovan berörda

bestämmelser i 85 § uppbördsförordningen jämte anvisningar avstyrker

utskottet den föreliggande motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1959 7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 20 av herr Lundström om utsträckning i

visst fall av tiden för fyllnadsinbetalning av skatt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 8.

590273

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.