Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1959

1959-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1959:16, Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1959

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1959

11

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion angående statligt inköp av

Stockholms Superfosfat Aktiebolags fabrik och bostadsbestånd

i Alby.

1 en inom första kammaren under nr 374 väckt motion, vilken hänvisats

till bankoutskottet, har herrar öhman och Persson, Helmer, yrkat, att riksdagen

i skrivelse till Kungi. Maj:t hemställer, att statsmakterna inleder

förhandlingar med Stockholms Superfosfat Aktiebolag, åsyftande att inköpa

bolagets fabrik och bostadsbestånd i Alby, samt att efter denna affärs

avslutande ombesörja att industriproduktion igångsättes som tryggar sysselsättning

för folket på platsen.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen.

över motionen har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelsen i Västernorrlands län, varjämte Stockholms

Superfosfat Fabriks Aktiebolag beretts tillfälle att inkomma med

yttrande.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar hl. a. följande.

Sysselsättningen inom Alhy samhälle i Borgsjö kommun betecknas f. n.

som förhållandevis god. Vid arbetsförmedlingen i Ånge var i februari i år

19 personer anmälda arbetslösa från Alby samhälle. Dessutom var 12 personer

placerade i beredskapsarbeten. De manliga arbetslösa är huvudsakligen

äldre arbetskraft inom säsongyrken, t. ex. byggnadsarbetare, väg- och

anläggningsarbetare samt diversearbetare.

Länsstyrelsen upplyser, att fosfatbolaget, efter förhandlingar mellan

landshövdingen och fosfatbolaget, som gåva till Borgsjö kommun överlämnat

intill 70 000 in- välbelägen industrimark vid Alby järnvägsstation samt

viss ytterligare mark för bostadsändamål åt industrianställda inom Alby

samhälle. Bolaget har dock förbehållit sig att återfå marken, om denna efter

ett visst antal år ej kommer till användning för industri- och bostadsändamål.

Marken har emellertid hittills ej kunnat utnyttjas för avsett ändamål.

I ett vid länsstyrelsens utlåtande fogat yttrande från Västernorrlands

läns företagareförening frainhålles följande.

I Alby i Borgsjö kommun bedrevs tidigare i Stockholms Superfosfat Aktiebolags

regi karbidtillverkning. Att fabriken förlädes till Alby berodde på att

man här hade ett lämpligt vattenfall för generering av erforderlig elkraft,

som man på den tiden inte kunde överföra på längre sträckor. Råmaterialet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 16 dr 1959

kol och kalk, kunde man på den tiden med fördel frakta per järnväg från

Sundsvalls hamn. Numera kan man som bekant överföra elkraft långa

sträckor och därför skall dylik fabrikation förläggas i anslutning till hamnmöjligheter

för råmaterialet kol och kalk. Omlastnings- och transportkostnaderna

för detta råmaterial utgör numera en betydande del av kostnaderna

och måste därför hållas på lägsta möjliga nivå om företaget överhuvudtaget

skall kunna hävda sig i konkurrensen. Att karbidfabriken därför flyttades

ner till kusten är fullt förståeligt. Lokaliseringen av industriföretag bestämmes

av ekonomiska faktorer. Av dessa kan nämnas råvarutillgång och tillgång

på drivkraft och kommunikationer. För annan rörelse än karbidfabrikationen

fanns inte några påtagliga skäl att till Alby förlägga industriell

rörelse. Företagsamheten söker sig av lättförklarliga skäl till de större tätorterna,

där det finns tillgång på arbetskraft och där arbetskraften kan få

de sociala förmåner ett välordnat samhälle ger i form av sociala anordningar

och trivsel. Man kan tyvärr inte tillskapa dessa förutsättningar på

alla orter inom länet. Inom den ekonomiska ram, som det svenska samhället

har att röra sig inom, måste man koncentrera utbyggnaden till ett fåtal

tätorter inom varje kommun, och där måste det allmänna investera

stora belopp för att få till stånd en samhällsbildning, där invånarna ha tillgång

till den utrustning och de trivselanordningar man numera kan fordra.

Det har också visat sig mycket svårt att få ny företagsamhet att trivas i Alhy.

Man har investerat miljonbelopp för att renovera den gamla karbidfabrikens

lokaler och man har skaffat maskinutrustningar och gjort allvarliga försök

för att tillskapa sysselsättning. Såväl Wedevågs Bruks AB som Mo & Domsjö

AB har investerat betydande kapital i försök att skapa nya företag där. Man

har inte lyckats. Nu finns det ett regummeringsföretag och detta sysselsätter

ett mindre antal arbetare. Man hade räknat med att det skulle bli en medelstor

industri, men även här sveks förhoppningarna. I övrigt finns det eu

liten mekanisk verkstad inom samhället, som tillverkar plåtcisterner m. in.

Man kan inte räkna med att detta företag kommer att växa något nämnvärt.

För några år sedan förelåg planer på att till Alby lokalisera en betongvarufabrik,

och AB Borgsjöverken hade välvilligt ställt mark till förfogande.

Planerna fullföljdes emellertid inte, därför att godtagbara grustäkter hade

på kommunens begäran fridlysts. Det är allmänt känt att länsstyrelsen,

länsarbetsnämnden och länets företagareförening arbetar på att till Alby

lokalisera företag. Att man inte lyckats i någon större utsträckning torde

bero på ortens belägenhet. Motionärerna har yrkat att Stockholms Superfosfat

Aktiebolags egendom i Alby skulle förvärvas av staten och att staten

därefter skulle ombesörja att industriproduktion igångsättes. Det finns

ingen anledning antaga att staten skulle ha möjligheter att lösa ifrågavarande

problem på bättre sätt än de organ, som arbeta härför, såvida inte

väsentliga subventioner skulle kunna ställas till förfogande. Att med subventioner

driva företag i statens regi kan knappast vara önskvärt.

Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag understryker att det var ett

komplicerat avvecklingsproblem bolaget ställdes inför när landets kväveförsörjning

efter krigets slut kom in i mera normala banor och Albys oekonomiska

produktionsapparat icke längre behövde tagas i anspråk. Bolaget konstaterar,

att verkets avställning ägde rum i nära samarbete med en lång råd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 16 är 1959

13

olika myndigheter och i former, som allmänt betecknades som mönstergilla.

I första hand utbetalade bolaget pensioner, engångsersättningar, bidrag

till omskolning samt flyttningsbidrag till den berörda personalen. För

att möjliggöra fortsatt arbete i Alby för dem, som icke pensionerats eller

kunnat beredas sysselsättning i bl. a. Ljungaverk och Stockviksverken, inriktade

sig bolaget vidare på att finna en företagare, som kunde vara villig

att starta en rörelse på platsen. Efter omfattande sonderingar etablerades

kontakt med Wedevågs Bruks AB, som under vissa förutsättningar var berett

att sätta i gång en större träförädlingsindustri i Alby. För att kunna

realisera detta uppslag satsade fosfatbolaget en halv miljon kronor på omoch

nybyggnader vid den nedlagda anläggningen, varigenom denna bättre

anpassades till den nya verksamheten. Genom det avtal i saken, som ingicks

mellan de båda företagen, har större delen av det gamla industriområdet med

därå befintliga byggnader samt vissa bostäder utarrenderats till i första

hand 1971 med rätt för Wedevåg att prolongera avtalet på ytterligare tjugofem

år.

Vad beträffar de befintliga fabrikslokalerna med omgivande mark framgår

härav, att dessa genom ett långfristigt avtal — på sin tid hälsat med

stor tillfredsställelse av de i den s. k. Albykommittén representerade myndigheterna

— är undandragna fosfatbolagets rådighet. Bolaget upplyser att

Wedevåg i likhet med bolaget med glädje skulle se, att lokalerna kunde

komma till nytta för någon form av rörelse. Om blott en vederhäftig intressent

anmäler sig med ett ur olika synpunkter lämpligt projekt — något

som ännu ej skett —- är bolaget övertygat om att sådana lösningar skall

erbjuda sig, att de av motionärerna åberopade äganderättsförhållandena

kommer att sakna varje betydelse.

Vad angår den del av fosfatbolagets för industriell rörelse lämpade mark

i Alby, som ligger utanför avtalet med Wedevåg, hänvisar bolaget till de

skriftliga utfästelser, som bolaget lämnat Borgsjö kommun. I april 1956 förband

sig bolaget sålunda att till kommunen skänka ett område om upp till

70 000 m2, vilket i föreliggande stadsplaneförslag är utlagt för industri- och

småindustriändamål. Vidare har bolaget utfäst sig att såsom gåva överlämna

den ytterligare mark, som kan erfordras till bostäder för eventuella nya

industriers anställda. I båda fallen överlämnas marken successivt, allteftersom

behov anmäler sig, och kommunen har endast att verkställa avrop hos

bolaget.

Utskottet. De i föreliggande motioner berörda frågorna om startande av

industriproduktion i Alby var föremål för riksdagens behandling 1956 i anledning

av då föreliggande motioner. Sedan utskottet förvissat sig om att

länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och länets företagareförening ägnade dessa

spörsmål sin uppmärksamhet och verkade för att till Alby lokalisera ny

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 16 dr 1959

företagsamhet kunde utskottet icke finna någon riksdagens åtgärd påkallad

i denna angelägenhet. Arbetsmarknadsstyrelsen har upplyst, att sysselsättningen

i Alby är förhållandevis god. Betydande svårigheter föreligger emellertid,

enligt vad länets företagareförening omtalat, att till orten förlägga

nya företag med hänsyn till ortens belägenhet. Frågan kommer att ägnas

fortsatt uppmärksamhet av de ansvariga myndigheterna, varför någon

särskild åtgärd ej heller nu är påkallad av riksdagen. Utskottet hemställer

således,

att motionen 1:374 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 17 mars 1959

På bankoutskottets vägnar:

K. G. KWERLöF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Evverlöf, Boo, Fahlander*, Larsson, Xils

Theodor, Strandler, Ståhle*, Mannerskantz och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin*, Regnéll, Eliasson i Sundhorn,

Persson i Appuna, Agerberg*, Adamsson*, Boija och Lindahl.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.