Utlåtande i anledning av väckt motion angående startande av en statlig byggnadsämnesindustri i Ådalen.
1959-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1959:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående startande av en statlig byggnadsämnesindustri i Ådalen.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1959
15
Nr 17
Utlåtande i anledning av väckt motion angående startande av en
statlig byggnadsämnesindustri i Ådalen.
I en inom första kammaren under nr 375 väckt, till bankoutskottet hänvisad
motion har herrar öhman och Persson, Helmer, föreslagit, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om skyndsam utredning
och förslag om startande av en statlig byggnadsämnesindustri i Ådalen.
Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
från arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Västernorrlands län, som
vid sitt utlåtande fogat yttrande från Västernorrlands läns företagareförening
samt en inom länsarbetsnämnden upprättad PM angående arbetsmarknaden
i Ådalen. Tillfälle har också beretts Sveriges industriförbund
att inkomma med yttrande i ärendet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört följande.
Ådalens näringsliv domineras av trä- och massaindustrien samt skogsbruket.
Den sysselsättningsminskning, som inträffat under senare år, torde
bero på dels rationaliseringar inom industri och skogsbruk, dels störningar
på världsmarknaden. Arbetsmarknaden är således ensidigt inriktad och
ytterst konjunkturkänslig, och för kvinnliga arbetssökande råder där liksom
i övriga ovan berörda orter i länet knapphet på arbetstillfällen.
Kramforsområdet har varit föremål för uppmärksamhet från arbetsmarknadsstyrelsens
sida. I sin utredning 1954 om detta område anförde
styrelsen bl. a. att området behöver ett mera differentierat och stabilt näringsliv
och nya arbetstillfällen i stället för dem, som bortfaller genom
rationaliseringen. Kramfors hade, yttrade styrelsen, naturliga förutsättningar
att bli lokaliseringsplats för industrier av vissa typer. En utveckling
av industrien — främst småindustrien — i den takt, som behövdes
för att minska skadeverkningarna av sysselsättningsminskningen, syntes
icke kunna uppnås utan speciella åtgärder. Det erfordrades ett samarbete
mellan lokala myndigheter och företag samt berörda läns- och riksorgan
för att åstadkomma ett framgångsrikt resultat.
I sin rådgivande lokaliseringsverksamhet har styrelsen sedan lång tid
tillbaka strävat efter att tillföra bl. a. Ådalen nya lämpliga arbetstillfällen.
Kommunerna och länets företagarförening har på olika sätt sökt främja
företagsamheten. Varje tillfälle att utöka och differentiera näringslivet
inom nämnda område måste enligt styrelsens mening tillvaratagas, och utvecklingen
måste följas med uppmärksamhet.
År 1958 beviljade styrelsen statsbidrag till Kramfors stad och Ytterlännäs
kommun för visst projekteringsarbete rörande en sötvattenledning till
massafabriker invid Ångermanälven; detta projekteringsarbete påbörjades
16
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1959
vintern 1958—1959. Tillkomsten av en sådan industrivattenledning skulle
ge gynnsammare betingelser för massaindustrien och därmed påverka sysselsättningen.
För att tillfälligt förbättra sysselsättningen i Ådalen har styrelsen utlagt
en del statsbeställningar vid mindre industrier i området, varjämte ett antal
arbetslösa placerats i allmänna arbeten eller utbildningskurser.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner icke läget på arbetsmarknaden i Västernorrlands
län motivera tillsättandet av en särskild utredning med det av
motionärerna angivna syftet.
Länsstyrelsen har avstyrkt motionen.
Västernorrlands läns företagareförening anser att det icke föreligger
några skäl för en byggnadsämnesindustri i Ådalen. Föreningen upplyser,
att Västernorrlands län numera har ett väl differentierat näringsliv; som
exempel nämnes att av de 2 600 företagen som finns kan till storindustri
räknas mindre än 100 stycken. Dessa sysselsätter i runt tal 15 000 arbetare.
Småindustrien och hantverket sysselsätter cirka 17 500 personer och till
småindustriföretag kan räknas 1 400 stycken. Det pågår en utbyggnad av
differentierad industri, men utvecklingen hämmas av brist på fackkunnigt
folk. På yrkesutbildningsområdet har tagits många och värdefulla initiativ
under senaste decenniet, och resultatet återspeglas i det stora antalet småföretag,
som etablerats. Man räknar med en ytterligare utbyggnad av yrkesundervisningen,
och denna ger då möjligheter till en snabbare utbyggnad
av nyföretagsamhet.
I anledning av motionärernas yrkande på ett statligt initiativ för att få
till stånd en byggnadsämnesindustri i Ådalen framhåller föreningen, att
de resurser som föreligger på detta område redan torde vara utnyttjade genom
de trähusfabriker, snickerifabriker, boardfabriker m. fl. som finns.
Någon ytterligare avsättning kan svårligen beräknas. Vidare har man
nämnt tillverkning av siporex och strängbetong. De siporexfabriker, som
finns i Gävle och Skelleftehamn, kan inte utnyttjas fullt på grund av avsättningssvårigheter,
och därför anser föreningen det olämpligt att med
statliga medel tillskapa ytterligare konkurrens för dessa företag, vilket
givetvis skulle medföra arbetslöshet därstädes. Strängbetongfabrikation bedrives
redan i Långviksmon inom länet, och detta företag har resurser att
förse hela mellersta Norrland med erforderliga kvantiteter. Härjämte planerar
man att i Härnösand upptaga tillverkning av vissa specialdetaljer
med strängbetong.
Sveriges industriförbund, som avstyrker den föreslagna utredningen, uttalar
bl. a. att startandet av en siporexfabrik i Ådalen i dagens läge icke
är ekonomiskt försvarbart. Om efterfrågan på siporex skulle öka på sådant
sätt att den nuvarande kapaciteten bleve otillräcklig, anser förbundet
det betydligt mindre kostnadskrävande att bygga ut de anläggningar som
redan finns än att uppföra en helt ny fabrik.
liankuutskottets utlåtande nr 17 år 1959
17
När det gäller ytong oeh cement upplyser förbundet att för sådan tillverkning
lämpliga råvaror icke finns att tillgå i Ådalen. En ytterligare utbyggnad
av kapaciteten i fråga om platsgjuten betong anses för närvarande
icke motiverad. Om läget i fråga om uppförande av ytterligare en strängbetongfabrik
skulle aktualiseras anses det tveksamt om den i så fall lämpligen
bör förläggas till Ådalen.
Förbundet uttalar avslutningsvis följande.
Som framgår av den här lämnade redogörelsen saknas för närvarande ekonomiska
förutsättningar för att i Ådalen starta tillverkningar av de slag som
motionärerna tänkt sig. Att upptaga sådana tillverkningar enbart för att
öka den totala sysselsättningen kan självfallet icke komma i fråga. Skulle
läget i en framtid bli sådant, att en lönande byggnadsämnesproduktion kan
bedrivas inom området, kan man säkerligen räkna med att den kommer till
stånd på enskilt initiativ.
Utskottet. Motionärerna anser att en utveckling och differentiering av
industrien i Ådalen är nödvändig mot bakgrunden av det utflyttningsöverskott
som förekommit i Västernorrlands län. De pekar särskilt på byggnadsämnesindustrien
och anser att det bör utredas om icke statlig tillverkning
av exempelvis siporex och strängbetong kunde igångsättas.
Av de i remissutlåtandena lämnade upplysningarna framgår att det icke
kan vara motiverat att nu igångsätta en utredning om startande av en
statlig byggnadsämnesindustri i detta distrikt. Utskottet har uppmärksammat,
att både råvaru- och marknadsförhållandena är sådana att förutsättningar,
i vart fall för närvarande, torde saknas alt få den ifrågasatta produktionen
lönsam. Såsom framgår av remissyttrandena kommer länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden och länets företagareförening liksom berörda kommuner
alt ägna sysselsättningsförhållandena och näringslivets utveckling i
Ådalen sin oavlåtliga uppmärksamhet. Utskottet kan i likhet med de hörda
myndigheterna och organisationerna icke finna någon åtgärd påkallad från
riksdagen.
Utskottet hemställer,
att motionen 1:375 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 mars 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. (i. EWERLÖF
Nunxtrunde:
från f ö r s t a kammaren: herrar Ewerlöf, Uoo, Fahlander*, Larsson, Nils
Theodor, Slåhlc*, Mannerskantz och Danmans;
från and ra kammaren: herrar Sköldm*, Kegnéll, Eliasson i Sundborn,
Persson i Appuna, Agerberg*, Adamsson*, Hoija och Lindahl.
* Kj närvarande vid justeringen.
2 liihany till riksdagens prolokolI 1959. «S sand. Xr 13 17
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.