Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1959
1959-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1959:32, Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1959
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1959
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av väckt motion om eu översyn av de administrativa
reglerna för riksdagens verk.
1 en inom andra kammaren under nr 244 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets handläggning, hemställer herr Nihlfors m. fl. att riksdagen
inåtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att företaga en översyn
av de administrativa reglerna för riksdagens verk i enlighet med vad i motionen
förordats.
Till stöd för detta yrkande har anförts följande.
Sedan gammalt skiljes i svensk förvaltning mellan den Kungl. Maj :t underlydande
förvaltningen och riksdagens egna förvaltningsorgan. För närvarande
finnas under riksdagen sex s. k. riksdagens verk, vilka stå helt
utanför den Kungl. Maj :t underställda förvaltningen och lyda direkt under
riksdagen: riksbanken, riksgäldskontoret, riksdagens båda ombudsmän
jämte expeditioner, riksdagens revisorer jämte kansli samt riksdagsbiblioteket.
De författningar, som närmare reglera dessa verk och deras arbete, äro
av skiftande natur och ålder. Bortsett från vad gäller om riksbanken, som
jämlikt RF § 72 i viss utsträckning regleras genom en av Kungl. Maj:t och
riksdagen gemensamt antagen lag (lagen för Sveriges riksbank), bygger
verksamheten hos dessa riksdagens organ på föreskrifter, som meddelas av
riksdagen allena. Dessa förvaltningsföreskrifter variera på åtskilliga punkter
från ett verk till ett annat på ett sätt som icke är motiverat, t. ex. i fråga
om tjänstetillsättningar, besvär, disciplinstraffrätt m. m. Sedan numera
inom statsförvaltningen, genom antagande av verkstadgan, en enhetlig reglering
av en rad dylika allmänna förvaltningsspörsmål blivit genomförd, torde
tidpunkten vara inne att företaga en liknande normalisering av motsvarande
förvaltningsbestämmelser även för riksdagens verk.
I detta sammanhang böra även spörsmål avseende riksdagsverkens ställning
i övrigt uppmärksammas. Avsaknaden av ett administrativt topporgan
motsvarande Kungl. Maj :t framkallar åtskilliga svårigheter. Bland annat
torde det vara ändamålsenligt att riksgäldskontoret tillerkännes en samordnande
funktion i vad avser riksdagsverkens ekonomiska förvaltning. Den
budgetgranskning, som beträffande statsförvaltningen i övrigt företages
inom finansdepartementet, skulle sålunda kunna företagas hos riksgäldskontoret
såvitt angår riksdagens egna verk. Måhända bör bankoutskottets
ställning som ledande organ komma till klarare uttryck än som skett i den
något dunkelt avfattade RO § 41. Även verkens möjligheter att hänvända
sig till sin huvudman riksdagen äro icke i alla fall fullt klarlagda.
Riksdagen torde lämpligen kunna uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att låta verkställa den allmänna administrativa översyn av riksdagsverkens
förhållanden, som här förordats.
Bihang titt riksdagens protokoll 1959. 8 samt. Nr 32
2
Bankoutskottets utlåtande nr 32 är 1959
över motionen lnir utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret och delegerade för riksdagens verk.
Fullmäktige i riksbanken, som begränsat sitt yttrande till frågor som rör
riksbanken, anför följande.
Såsom motionärerna omnämnt innehåller § 72 regeringsformen samt lagen
den 30 juni 1934 för Sveriges riksbank jämte den provisoriskt gällande
lagen med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning de
grundläggande bestämmelserna för riksbankens verksamhet. Därjämte bär
riksdagen jämlikt 38 § riksbankslagen utfärdat reglemente för riksbankens
styrelse och förvaltning (Bankoreglementet), det senaste dagtecknat den 15
december 1943. Reglementet innehåller bestämmelser om tjänstetillsättningar,
disciplinär bestraffning m. in. och i § 11 stadgande om vilka ärenden
som efter besvär kan bli föremål för handläggning av bankoutskottet.
Utöver förenämnda för riksbanken speciella bestämmelser finnes författningar
utfärdade av riksdagen eller av delegerade för riksdagens verk med
stöd av riksdagens bemyndigande, vilka gäller för samtliga dessa verk. Här
åsyftas främst avlöningsreglementet för riksdagens verk med tillhörande
övergångs- och tilläggsbestämmelser m. in. samt 1947 års tjänste- och familj
epensionsrcglementen för riksdagens verk med därtill hörande övergångs-
och tillämpningsbestämmelser. 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, vilka utfärdats av Kungl. Maj:t, äger enligt beslut
av riksdagen även tillämpning för riksdagens verk. Det finns alltså ett
betydande område, där gemensamma bestämmelser redan gäller.
Riksdagens verk har också ett gemensamt organ — delegerade för riksdagens
verk — vilket har att handlägga ärenden å löne- och pensionsområdet
samt ärenden som till dem hänskjutes av riksdagen. Det kan sägas, att
delegerade i stort sett utövar samma funktion, när det gäller tjänstemännens
avlönings- och pensionsförhållanden och därmed sammanhängande
ärenden, som Kungl. Maj:t inom statsförvaltningen i övrigt. Delegerade har
även erhållit riksdagens bemyndigande att i viss omfattning utan riksdagens
hörande utfärda författningar på löne- och pensionsområdet i anslutning
till vad som gäller för den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen.
Det föreligger, såsom motionärerna framhållit, fortfarande vissa skiljaktigheter
beträffande förvaltningsföreskrifterna för riksdagens olika verk.
Men tendensen har varit och iir alltjämt att i möjligaste mån förenhetliga
dessa föreskrifter. På initiativ av fullmäktige i riksgäldskontoret har delegerade
haft att överväga frågan om gemensamma bestämmelser för riksdagens
verk beträffande administrativa bestraffningar i anslutning till verksstadgans
motsvarande bestämmelser. Dessa överväganden har ännu ej lett
till resultat, beroende bl. a. på invändningar från personalhåll. Sammanfattningsvis
kan man säga, alt en gemensam handläggning av för riksdagens
verk likartade administrativa angelägenheter redan i stor utsträckning
kommit till stånd. Det synes därför naturligt att också det ytterligare samarbete
i allmänna förvaltningsspörsmål, som kan anses erforderligt, äger rum
inom delegerade. Detta ter sig så mycket mera motiverat som den av motionärerna
antydda ordningen, enligt vilken riksgäldskontoret skulle tillerkännas
eu samordnande funktion i vad avser riksdagens verks ekonomiska
förvaltning, framstår såsom direkt olämplig redan med hänsyn till de ekonomiska
transaktioner, som kan komma i fråga mellan riksgäldskontoret
Bankoutskottets utlåtande nr 32 år I9ÖU
3
och riksbanken och vid vilka dessa båda verk kan ha, i varje fall kortsiktigt
sett, inbördes motsatta intressen att bevaka. Riksbankens verksamhet är
vidare i avgörande avseenden helt artskild från riksgäldskontorets funktioner,
och riktlinjerna för riksbankens ekonomiska förvaltning måste därför
i väsentliga hänseenden avpassas efter de krav, som följer av riksbankens
centralbanksmässiga uppgifter, exempelvis handhavandet av den centrala
valutareserven och andra sidor av utrikesrörelsen. Fullmäktige vill
slutligen erinra om att riksbanken är att jämställa med ett affärsdrivande
verk, och banken har att själv inom ramen för givna författningsbestämmelser
eller eljest av riksdagen meddelade beslut handha sin ekonomiska förvaltning.
Till skillnad mot övriga riksdagens verk redovisas därför icke inkomster
och utgifter över budgeten, utan riksdagen beslutar varje år hur
stor del av riksbankens vinst som skall tillföras inkomsttiteln Riksbanksfonden.
Såvitt fullmäktige kunnat finna har det nuvarande systemet, sett ej endast
ur riksbankens utan även ur vidare allmänna synpunkter, i stort sett
fungerat tillfredsställande. Med hänsyn härtill och till vad fullmäktige i
övrigt ovan anfört far fullmäktige avstyrka att motionen föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Vad beträffar frågan om införande av enhetliga administrativa bestämmelser
för riksdagens verk i närmare överensstämmelse med allmänna
verksstadgans motsvarande regler erinrar fullmäktige i riksgälclskontorei
om att fullmäktige i skrivelse till delegerade för riksdagens verk den 12
januari 1956 hemställt till delegerade att överväga ändrade bestämmelser för
nämnda verk beträffande administrativa bestraffningsåtgärder, samt att
det nya reglementet för riksdagsbiblioteket, som fastställdes av 1957 års
riksdag (bankoutskottets uti. nr 35), upptagit bestämmelser om åtal och
disciplinär bestraffning samt om ansökningstiden vid tjänstetillsättning,
vilka utformats med verksstadgans motsvarande bestämmelser som förebild.
Även i vissa andra hänseenden har nämnda reglemente liksom även
arbetsordningen för riksdagsbiblioteket samt den av fullmäktige den 12
december 1957 fastställda reviderade tjänstgöringsordningen för riksgäldskontoret
utarbetats i syfte att i möjligaste mån nå överensstämmelse med
verksstadgan. Härmed har alltså en början gjorts för att åstadkomma större
enhetlighet beträffande de administrativa bestämmelserna för riksdagens
verk. Det synes emellertid fullmäktige i hög grad önskvärt, att arbetet härmed
snarast fullföljes; och vill fullmäktige därför i sådant syfte förorda,
att delegerade nu i hela dess vidd upptager föreliggande spörsmål till övervägande,
varvid särskilt bestämmelserna om tjänstetillsättningar, besvär
och disciplinära åtgärder torde påkalla delegerades uppmärksamhet.
Vad angår övriga i motionen berörda spörsmål framhåller fullmäktige,
att författningsutredningen torde kunna förväntas komma att behandla
bl. a. frågan om bankoutskottets ställning såsom ledande organ för riksdagens
verk och närmare klargöra innebörden härav. Någon särskild utred
-
4
Iiankoutskottels utlåtande nr 32 år 1959
ning härom torde därför icke vara påkallad. Vidare må erinras om att
bankoutskottet redan nu kan sägas i åtminstone ett viktigt hänseende intaga
samma ställning som Kungl. Maj :t för statsförvaltningen utom riksdagens
verk, nämligen som högsta instans i besvärsärenden, och att delegerade
i viss mån innehar motsvarande ställning av administrativt topporgan för
riksdagens verk, när det gäller avlönings- och pensionsförhållanden och
därmed sammanhängande ärenden. I viss omfattning tillkommer det också
delegerade att i enlighet med riksdagens bemyndigande utfärda författningar
på löne- och pensionsområdet i anslutning till vad som gäller för den
Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Då nu nämnda anordningar
visat sig i stort sett ändamålsenliga, torde, såvitt fullmäktige kan finna,
saknas anledning att ifrågasätta någon ändring härutinnan.
Fullmäktige erinrar om att riksgäldskontoret i avseende å medelsredovisning
och vad därmed sammanhänger intager en central ställning i förhållande
till övriga riksdagens verk utom riksbanken, i det att det ankommer på
riksgäldskontoret att ombesörja dessa verks medelsredovisning, kassarörelse
m. in. Härjämte utövar riksgäldskontoret genom sin revisionsbyrå viss
granskningsverksamhet beträffande nämnda verks inkomster och utgifter.
Däremot företar riksgäldskontoret icke någon budgetgranskning i fråga
om de anslagsberäkningar, vilka överlämnas till riksgäldskontoret från övriga
riksdagens verk utom riksbanken och vilka bl. a. ligger till grund för
den beräkning av inkomster och utgifter under fjortonde huvudtiteln, som
riksgäldskontoret varje år avgiver till bankoutskottet. I några fall har emellertid
förekommit, att bankoutskottet före behandlingen av utgifterna under
nämnda huvudtitel remitterat viss anslagsfråga till fullmäktige för yttrande.
Nu nämnda förfarande har, såvitt fullmäktige kunnat finna, hittills
fungerat utan någon mer påtaglig olägenhet. Någon ändring härutinnan
synes därför icke för närvarande påkallad; i vart fall torde ett slutligt ställningstagande
till nu ifrågavarande spörsmål lämpligen böra ansta till dess
resultatet av författningsutredningens arbete föreligger.
Vad angår riksdagsverkens möjligheter att »hänvända sig till sin huvudman
riksdagen» föreligger enligt fullmäktiges erfarenhet icke något behov
av särskilda bestämmelser i ämnet.
Delegerade för riksdagens verk, som anser att motionen icke bör föranleda
någon riksdagens åtgärd, har förklarat sig beredda att medverka till i
möjligaste mån enhetliga administrativa regler för riksdagens verk.
Utskottet
Motionärerna har hemställt att fullmäktige i riksgäldskontoret skulle fa
i uppdrag att företaga en översyn av de administrativa reglerna för riksda
-
Bankoutskottets utlåtande nr 32 är 7959
5
gens verk. Av remissyttrandena framgår att arbetet på att åstadkomma
större enhetlighet beträffande dessa bestämmelser redan påbörjats och avsatt
vissa resultat. Denna översyn hör snarast fullföljas och utskottet utgår
från att delegerade för riksdagen, på vilka denna uppgift närmast bör ankomma,
slutför detta arbete utan att något initiativ från riksdagen påkallas.
Delegerade för riksdagens verk fungerar nämligen som ett samordnande
organ inom den riksdagen underställda förvaltningen.
Beträffande de i motionen berörda frågorna om de samordnande funktionerna
inom riksdagsverkens ekonomiska förvaltning samt bankoutskottets
ställning må framhållas, att författningsutredningen icke lär kunna undgå
att upptaga dem till prövning. Enligt utskottets mening saknas anledning
att för närvarande vid sidan av författningsutredningen föranstalta om utredning
i dessa hänseenden.
Utskottet hemställer,
att motionen 11:244 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Schmidt,
Larsson, Nils Theodor, Domö, Strandler och Larsson, Åke*;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Regnéll, Löfgren,
Eliasson i Sundborn, Agerberg*, Bengtsson i Landskrona och Lindahl.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.