Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1959

1959-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1959:32, Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1959

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckt motion om eu översyn av de administrativa

reglerna för riksdagens verk.

1 en inom andra kammaren under nr 244 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottets handläggning, hemställer herr Nihlfors m. fl. att riksdagen

inåtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att företaga en översyn

av de administrativa reglerna för riksdagens verk i enlighet med vad i motionen

förordats.

Till stöd för detta yrkande har anförts följande.

Sedan gammalt skiljes i svensk förvaltning mellan den Kungl. Maj :t underlydande

förvaltningen och riksdagens egna förvaltningsorgan. För närvarande

finnas under riksdagen sex s. k. riksdagens verk, vilka stå helt

utanför den Kungl. Maj :t underställda förvaltningen och lyda direkt under

riksdagen: riksbanken, riksgäldskontoret, riksdagens båda ombudsmän

jämte expeditioner, riksdagens revisorer jämte kansli samt riksdagsbiblioteket.

De författningar, som närmare reglera dessa verk och deras arbete, äro

av skiftande natur och ålder. Bortsett från vad gäller om riksbanken, som

jämlikt RF § 72 i viss utsträckning regleras genom en av Kungl. Maj:t och

riksdagen gemensamt antagen lag (lagen för Sveriges riksbank), bygger

verksamheten hos dessa riksdagens organ på föreskrifter, som meddelas av

riksdagen allena. Dessa förvaltningsföreskrifter variera på åtskilliga punkter

från ett verk till ett annat på ett sätt som icke är motiverat, t. ex. i fråga

om tjänstetillsättningar, besvär, disciplinstraffrätt m. m. Sedan numera

inom statsförvaltningen, genom antagande av verkstadgan, en enhetlig reglering

av en rad dylika allmänna förvaltningsspörsmål blivit genomförd, torde

tidpunkten vara inne att företaga en liknande normalisering av motsvarande

förvaltningsbestämmelser även för riksdagens verk.

I detta sammanhang böra även spörsmål avseende riksdagsverkens ställning

i övrigt uppmärksammas. Avsaknaden av ett administrativt topporgan

motsvarande Kungl. Maj :t framkallar åtskilliga svårigheter. Bland annat

torde det vara ändamålsenligt att riksgäldskontoret tillerkännes en samordnande

funktion i vad avser riksdagsverkens ekonomiska förvaltning. Den

budgetgranskning, som beträffande statsförvaltningen i övrigt företages

inom finansdepartementet, skulle sålunda kunna företagas hos riksgäldskontoret

såvitt angår riksdagens egna verk. Måhända bör bankoutskottets

ställning som ledande organ komma till klarare uttryck än som skett i den

något dunkelt avfattade RO § 41. Även verkens möjligheter att hänvända

sig till sin huvudman riksdagen äro icke i alla fall fullt klarlagda.

Riksdagen torde lämpligen kunna uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att låta verkställa den allmänna administrativa översyn av riksdagsverkens

förhållanden, som här förordats.

Bihang titt riksdagens protokoll 1959. 8 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32 är 1959

över motionen lnir utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret och delegerade för riksdagens verk.

Fullmäktige i riksbanken, som begränsat sitt yttrande till frågor som rör

riksbanken, anför följande.

Såsom motionärerna omnämnt innehåller § 72 regeringsformen samt lagen

den 30 juni 1934 för Sveriges riksbank jämte den provisoriskt gällande

lagen med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning de

grundläggande bestämmelserna för riksbankens verksamhet. Därjämte bär

riksdagen jämlikt 38 § riksbankslagen utfärdat reglemente för riksbankens

styrelse och förvaltning (Bankoreglementet), det senaste dagtecknat den 15

december 1943. Reglementet innehåller bestämmelser om tjänstetillsättningar,

disciplinär bestraffning m. in. och i § 11 stadgande om vilka ärenden

som efter besvär kan bli föremål för handläggning av bankoutskottet.

Utöver förenämnda för riksbanken speciella bestämmelser finnes författningar

utfärdade av riksdagen eller av delegerade för riksdagens verk med

stöd av riksdagens bemyndigande, vilka gäller för samtliga dessa verk. Här

åsyftas främst avlöningsreglementet för riksdagens verk med tillhörande

övergångs- och tilläggsbestämmelser m. in. samt 1947 års tjänste- och familj

epensionsrcglementen för riksdagens verk med därtill hörande övergångs-

och tillämpningsbestämmelser. 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare, vilka utfärdats av Kungl. Maj:t, äger enligt beslut

av riksdagen även tillämpning för riksdagens verk. Det finns alltså ett

betydande område, där gemensamma bestämmelser redan gäller.

Riksdagens verk har också ett gemensamt organ — delegerade för riksdagens

verk — vilket har att handlägga ärenden å löne- och pensionsområdet

samt ärenden som till dem hänskjutes av riksdagen. Det kan sägas, att

delegerade i stort sett utövar samma funktion, när det gäller tjänstemännens

avlönings- och pensionsförhållanden och därmed sammanhängande

ärenden, som Kungl. Maj:t inom statsförvaltningen i övrigt. Delegerade har

även erhållit riksdagens bemyndigande att i viss omfattning utan riksdagens

hörande utfärda författningar på löne- och pensionsområdet i anslutning

till vad som gäller för den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen.

Det föreligger, såsom motionärerna framhållit, fortfarande vissa skiljaktigheter

beträffande förvaltningsföreskrifterna för riksdagens olika verk.

Men tendensen har varit och iir alltjämt att i möjligaste mån förenhetliga

dessa föreskrifter. På initiativ av fullmäktige i riksgäldskontoret har delegerade

haft att överväga frågan om gemensamma bestämmelser för riksdagens

verk beträffande administrativa bestraffningar i anslutning till verksstadgans

motsvarande bestämmelser. Dessa överväganden har ännu ej lett

till resultat, beroende bl. a. på invändningar från personalhåll. Sammanfattningsvis

kan man säga, alt en gemensam handläggning av för riksdagens

verk likartade administrativa angelägenheter redan i stor utsträckning

kommit till stånd. Det synes därför naturligt att också det ytterligare samarbete

i allmänna förvaltningsspörsmål, som kan anses erforderligt, äger rum

inom delegerade. Detta ter sig så mycket mera motiverat som den av motionärerna

antydda ordningen, enligt vilken riksgäldskontoret skulle tillerkännas

eu samordnande funktion i vad avser riksdagens verks ekonomiska

förvaltning, framstår såsom direkt olämplig redan med hänsyn till de ekonomiska

transaktioner, som kan komma i fråga mellan riksgäldskontoret

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år I9ÖU

3

och riksbanken och vid vilka dessa båda verk kan ha, i varje fall kortsiktigt

sett, inbördes motsatta intressen att bevaka. Riksbankens verksamhet är

vidare i avgörande avseenden helt artskild från riksgäldskontorets funktioner,

och riktlinjerna för riksbankens ekonomiska förvaltning måste därför

i väsentliga hänseenden avpassas efter de krav, som följer av riksbankens

centralbanksmässiga uppgifter, exempelvis handhavandet av den centrala

valutareserven och andra sidor av utrikesrörelsen. Fullmäktige vill

slutligen erinra om att riksbanken är att jämställa med ett affärsdrivande

verk, och banken har att själv inom ramen för givna författningsbestämmelser

eller eljest av riksdagen meddelade beslut handha sin ekonomiska förvaltning.

Till skillnad mot övriga riksdagens verk redovisas därför icke inkomster

och utgifter över budgeten, utan riksdagen beslutar varje år hur

stor del av riksbankens vinst som skall tillföras inkomsttiteln Riksbanksfonden.

Såvitt fullmäktige kunnat finna har det nuvarande systemet, sett ej endast

ur riksbankens utan även ur vidare allmänna synpunkter, i stort sett

fungerat tillfredsställande. Med hänsyn härtill och till vad fullmäktige i

övrigt ovan anfört far fullmäktige avstyrka att motionen föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Vad beträffar frågan om införande av enhetliga administrativa bestämmelser

för riksdagens verk i närmare överensstämmelse med allmänna

verksstadgans motsvarande regler erinrar fullmäktige i riksgälclskontorei

om att fullmäktige i skrivelse till delegerade för riksdagens verk den 12

januari 1956 hemställt till delegerade att överväga ändrade bestämmelser för

nämnda verk beträffande administrativa bestraffningsåtgärder, samt att

det nya reglementet för riksdagsbiblioteket, som fastställdes av 1957 års

riksdag (bankoutskottets uti. nr 35), upptagit bestämmelser om åtal och

disciplinär bestraffning samt om ansökningstiden vid tjänstetillsättning,

vilka utformats med verksstadgans motsvarande bestämmelser som förebild.

Även i vissa andra hänseenden har nämnda reglemente liksom även

arbetsordningen för riksdagsbiblioteket samt den av fullmäktige den 12

december 1957 fastställda reviderade tjänstgöringsordningen för riksgäldskontoret

utarbetats i syfte att i möjligaste mån nå överensstämmelse med

verksstadgan. Härmed har alltså en början gjorts för att åstadkomma större

enhetlighet beträffande de administrativa bestämmelserna för riksdagens

verk. Det synes emellertid fullmäktige i hög grad önskvärt, att arbetet härmed

snarast fullföljes; och vill fullmäktige därför i sådant syfte förorda,

att delegerade nu i hela dess vidd upptager föreliggande spörsmål till övervägande,

varvid särskilt bestämmelserna om tjänstetillsättningar, besvär

och disciplinära åtgärder torde påkalla delegerades uppmärksamhet.

Vad angår övriga i motionen berörda spörsmål framhåller fullmäktige,

att författningsutredningen torde kunna förväntas komma att behandla

bl. a. frågan om bankoutskottets ställning såsom ledande organ för riksdagens

verk och närmare klargöra innebörden härav. Någon särskild utred
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Iiankoutskottels utlåtande nr 32 år 1959

ning härom torde därför icke vara påkallad. Vidare må erinras om att

bankoutskottet redan nu kan sägas i åtminstone ett viktigt hänseende intaga

samma ställning som Kungl. Maj :t för statsförvaltningen utom riksdagens

verk, nämligen som högsta instans i besvärsärenden, och att delegerade

i viss mån innehar motsvarande ställning av administrativt topporgan för

riksdagens verk, när det gäller avlönings- och pensionsförhållanden och

därmed sammanhängande ärenden. I viss omfattning tillkommer det också

delegerade att i enlighet med riksdagens bemyndigande utfärda författningar

på löne- och pensionsområdet i anslutning till vad som gäller för den

Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Då nu nämnda anordningar

visat sig i stort sett ändamålsenliga, torde, såvitt fullmäktige kan finna,

saknas anledning att ifrågasätta någon ändring härutinnan.

Fullmäktige erinrar om att riksgäldskontoret i avseende å medelsredovisning

och vad därmed sammanhänger intager en central ställning i förhållande

till övriga riksdagens verk utom riksbanken, i det att det ankommer på

riksgäldskontoret att ombesörja dessa verks medelsredovisning, kassarörelse

m. in. Härjämte utövar riksgäldskontoret genom sin revisionsbyrå viss

granskningsverksamhet beträffande nämnda verks inkomster och utgifter.

Däremot företar riksgäldskontoret icke någon budgetgranskning i fråga

om de anslagsberäkningar, vilka överlämnas till riksgäldskontoret från övriga

riksdagens verk utom riksbanken och vilka bl. a. ligger till grund för

den beräkning av inkomster och utgifter under fjortonde huvudtiteln, som

riksgäldskontoret varje år avgiver till bankoutskottet. I några fall har emellertid

förekommit, att bankoutskottet före behandlingen av utgifterna under

nämnda huvudtitel remitterat viss anslagsfråga till fullmäktige för yttrande.

Nu nämnda förfarande har, såvitt fullmäktige kunnat finna, hittills

fungerat utan någon mer påtaglig olägenhet. Någon ändring härutinnan

synes därför icke för närvarande påkallad; i vart fall torde ett slutligt ställningstagande

till nu ifrågavarande spörsmål lämpligen böra ansta till dess

resultatet av författningsutredningens arbete föreligger.

Vad angår riksdagsverkens möjligheter att »hänvända sig till sin huvudman

riksdagen» föreligger enligt fullmäktiges erfarenhet icke något behov

av särskilda bestämmelser i ämnet.

Delegerade för riksdagens verk, som anser att motionen icke bör föranleda

någon riksdagens åtgärd, har förklarat sig beredda att medverka till i

möjligaste mån enhetliga administrativa regler för riksdagens verk.

Utskottet

Motionärerna har hemställt att fullmäktige i riksgäldskontoret skulle fa

i uppdrag att företaga en översyn av de administrativa reglerna för riksda
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 är 7959

5

gens verk. Av remissyttrandena framgår att arbetet på att åstadkomma

större enhetlighet beträffande dessa bestämmelser redan påbörjats och avsatt

vissa resultat. Denna översyn hör snarast fullföljas och utskottet utgår

från att delegerade för riksdagen, på vilka denna uppgift närmast bör ankomma,

slutför detta arbete utan att något initiativ från riksdagen påkallas.

Delegerade för riksdagens verk fungerar nämligen som ett samordnande

organ inom den riksdagen underställda förvaltningen.

Beträffande de i motionen berörda frågorna om de samordnande funktionerna

inom riksdagsverkens ekonomiska förvaltning samt bankoutskottets

ställning må framhållas, att författningsutredningen icke lär kunna undgå

att upptaga dem till prövning. Enligt utskottets mening saknas anledning

att för närvarande vid sidan av författningsutredningen föranstalta om utredning

i dessa hänseenden.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:244 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1959

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Schmidt,

Larsson, Nils Theodor, Domö, Strandler och Larsson, Åke*;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Regnéll, Löfgren,

Eliasson i Sundborn, Agerberg*, Bengtsson i Landskrona och Lindahl.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.