Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens verk angående pensionsreglering för anställningshavare vid dessa verk. Delegerade för riksdagens verk har i skrivelse den 6 maj 1959 anmält frågan angående pensionsreglering för anställningshavare vid dessa verk i anslutning till vad som kommer att gälla vid den övriga statsförvaltningen. Delegerade har därvid anfört följande.

1959-05-19 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1959:42, Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens verk angående pensionsreglering för anställningshavare vid dessa verk. Delegerade för riksdagens verk har i skrivelse den 6 maj 1959 anmält frågan angående pensionsreglering för anställningshavare vid dessa verk i anslutning till vad som kommer att gälla vid den övriga statsförvaltningen. Delegerade har därvid anfört följande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 ur W5U

1

Nr

42

Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens

verk angående pensionsreglering för anställningshavare

vid dessa verk.

Delegerade för riksdagens verk har i skrivelse den 6 maj 1959 anmält

frågan angående pensionsreglering för anställningshavare vid dessa verk

i anslutning till vad som kommer att gälla vid den övriga statsförvaltningen.

Delegerade har därvid anfört följande.

Enligt beslut vid 1958 års B-riksdag (prop. B 31 jämförd med A 157; SU

B 52; rskr B 79) skall den 1 juli 1959 genomföras en pensionsreglering för

statsanställda in. fl. Kungl. Maj :t har genom nämnda beslut bemyndigats

utfärda ett nytt pensionsreglemente, statens allmänna tjänstepensionsreglemente

(SPR), i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid propositionen

1958: 157 fogat författningsförslag ävensom att, med iakttagande av vissa

för riksdagen redovisade huvudgrunder, utfärda erforderliga övergångsoch

tilläggsbestämmelser till reglementet. Beslutet innefattar vidare bemyndigande

för Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i propositionen förordats — utfärda erforderliga bestämmelser angående

omreglering av pensioner till dem, som under tiden den 1 april 1958

— den 30 juni 1959 avgått med rätt till pension, samt av motsvarande familj

epensioner. Därjämte har Kungl. Maj:t erhållit befogenhet att i överensstämmelse

med vad i propositionen förordats meddela bestämmelser

angående särskilda grunder för samordning av folkpension och pensioner,

lieviljade enligt tidigare bestämmelser. Enligt den överenskommelse, dagtecknad

den 26 mars 1958, med statstjänstemännens huvudorganisationer,

om grunderna för pensionsregleringen, vilken godkändes av riksdagen genom

nämnda beslut, skall vidare från och med den 1 januari 1957 kompensation

enligt vissa grunder utgå till innehavare av ordinarie och extra

ordinarie anställningar, med vilka är förenad pensionsrätt enligt bl. a. 1947

års allmänna tjänstepensionsreglemente, för höjda folkpensionsavgifter. Bestämmelser

angående här avsedd kompensation till tjänstemän inom den

allmänna statsförvaltningen in. fl. har vad beträffar folkpensionsavgift för

år 1957 av Kungl. Maj :t utfärdats genom kungörelsen 1958:577.

Genom proposition nr 151 till årets riksdag har Kungl. Maj:t — efter

en med tjänstemännens huvudorganisationer den 25 mars 1959, under förutsättning

av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, träffad överenskommelse

— framlagt förslag om att den pensionsreglering, som enligt

förenämnda riksdagsbeslut skall genomföras den 1 juli 1959 för statsanställda

in. fl., jämväl skall omfatta de grupper av ieke-statsanställda, som

nu är underkastade det s. k. SPA-reglementet. Propositionen innefattar

också förslag angående vissa andra frågor, som sammanhänger med genomförandet

av nämnda pensionsreglering och med den förutsatta gemensamma

utbetalningen av personalpensioner och vissa förmåner på grund

av socialförsäkring. I propositionen hemställes hl. a. om att riksdagen

I Iiihang till riksdagens protokoll 1951). 8 samt. Xr 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Bankoutskottets utlåtande nr ''i2 år 105‘i

skall anlaga vid propositionen fogat förslag till statens pensionslöneförordning

samt bemyndiga Kungl. Maj:t dels att vid utfärdandet av statens

allmänna tjänstepensionsreglementc vidtaga vissa ändringar i förhållande

till det av 1958 års B-riksdag godkända förslaget, dels utfärda kungörelse

med särskilda bestämmelser angående tillämpning av sagda reglemente beträffande

vissa ordinarie, medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster

in. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid propositionen fogat

törfattningsförslag, dels att utfärda sådana tilläggs- och övergångsbestämmelser

som erfordras i anslutning till pensionsregleringen, och dels att

meddela de bestämmelser som erfordras för genomförande av den i propositionen

förordade anordningen med basbelopp beträffande pensioner, beviljade

enligt tidigare bestämmelser. Denna proposition bär ännu ej behandlats

i riksdagen.

Sedan förenämnda proposition 1958: 157 framlagts för riksdagen beslöt

delegerade den 25 april 1958 att uppdraga åt bankdirektören i riksbanken

Hjalmar Ekengren och expeditionschefen i civildepartementet Folke Ericson

att verkställa utredning angående eu pensionsreglering för anställningshavare

vid riksdagens verk i anslutning till den pensionsreglering för

anställningshavare vid statsförvaltningen i övrigt, varom förslag framlagts

genom sagda proposition. Delegerade framhöll därvid angelägenheten av

att de föreslagna pensionsbestämmelserna för statsförvaltningen i övrigt

bringades i tillämpning vid riksdagens verk som om de automatiskt varit

gällande vid dessa verk. Det borde därvid utredas, om och i vad mån särskilda

bestämmelser kunde vara erforderliga för dessa verk. I direktiven

för utredningen ingick också, att det skulle ankomma på utredningsmännen

att bereda vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk

tillfälle alt framföra sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk speciella

frågor förelåge, som berörde till dessa organisationer ansluten personal.

Utredningsmännen har efter slutfört uppdrag med skrivelse till delegerade

den 27 april 1959 överlämnat förslag angående pensionsreglering för

anställningshavare vid riksdagens verk. Utredningsmännen har därvid anmält,

att de tagit hänsyn även till de förslag som framlagts genom ovan

berörda proposition 1959: 151. De ha vidare meddelat, att de haft överläggningar

med representanter för Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens

rfksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens

centralorganisations statstjänstemannasektion, varvid från organisationernas

sida godtagits vad utredningsmännen förklarat sig vilja förorda

hos delegerade.

Utredningsmännen har framhållit, att utvecklingen av den statliga pensionsregleringen

gått i riktning mot allt större enhetlighet och att denna

utveckling, såvitt angår den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen,

lett till att ur såväl reell som formell synpunkt i princip enhetliga bestämmelser

kommer att från och med den 1 juli 1959 genomföras för hela pensionsområdet.

Utredningsmännen erinrar om att, såsom av det föregående

framgår, huvudbestämmelserna skall finnas dels i statens pensionslöneförordning,

antagen av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels i statens allmänna

tjänstepensionsreglemente och en kungörelse med särskilda bestämmelser

angående tillämpningen av sagda reglemente beträffande vissa ordinarie,

medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster m. fl., vilka båda sistnämnda

författningar Kungl. Maj :t avses utfärda och vilkas huvudgrunder

underställts riksdagen.

Vad beträffar pensionsförhållandena för anställningshavare vid riksdagens

verk anser utredningsmännen uppenbart, att dessa — i likhet med vad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1959

3

hittills varit fallet — i materiellt hänseende bör i princip överensstämma

med vad som i motsvarande hänseende gäller för övriga statstjänstemän.

Efter konstaterande härav har utredningsmännen diskuterat frågan, huruvida

nyssnämnda tre författningar bör formligen gälla även vid riksdagens

verk eller om i sak med dem överensstämmande särskilda bestämmelser

bör utfärdas med avseende å pensioneringen vid dessa verk. Utredningsmännen

har därvid funnit att något formellt hinder för en lösning av frågan

enligt det förra alternativet icke bör föreligga och att direkta fördelar

ur praktisk synpunkt skulle vinnas genom en sådan anordning. Med hänsyn

härtill har utredningsmännen förordat att beslut fattas om att förenämnda

tre författningar skall göras direkt tillämpliga beträffande anställningar

vid riksdagens verk.

Med en dylik lösning har utredningsmännen ansett vissa specialbestämmelser

erfordras för riksdagens verk. Dessa, vilka intagits i eu vid utredningsmännens

skrivelse fogad bilaga, skulle i huvudsak innebära följande.

Nuvarande särregler hör bibehållas för ledamot av riksbankens direktion

och riksgäldsdirektör, som avgår från sin tjänst för att tillträda statsrådsämbete,

samt för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman.

Vidare har utredningsmännen under hänvisning till att i de nya pensionsförfattningarna

angivits att i visst hänseende skall gälla vad Kungl.

Maj:t föreskriver eller att en viss saklösning skall tillämpas i den män ej

Kungl. Maj:l annat föreskriver — föreslagit, i vilka fall de av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelserna automatiskt bör bli gällande vid riksdagens verk.

Till denna grupp av stadganden har utredningsmännen hänfört 3 § 2 mom.,

6 § tredje stycket, 8 § 1 mom. och 15 § statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

1 övrigt förordar utredningsmännen att vad i ifrågavarande författningar

sägs om Kungl. Maj :t i stället skall, då fråga är om anställningshavare

vid riksdagens verk, avse delegerade. Utredningsmännen anser emellertid,

att delegerade bör erhålla befogenhet att förordna att prövning av

fråga, som eljest skolat ankomma på delegerade, i stället skall verkställas

av annan myndighet vid riksdagens verk.

Utredningsmännen har vidare förutsatt att delegationen för pensionsutbetalning,

vilken såvitt angår den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen

kommer att få handlägga frågor om tillämpning av det nya systemet

för samordning av personalpension och förmåner på grund av socialförsäkring

m. in., skall få motsvarande uppgifter jämväl beträffande pensionärer

vid riksdagens verk. Även i andra hänseenden bör enligt utredningsmännens

uppfattning möjlighet hållas öppen för medverkan från andra statliga

myndigheters sida i fråga om pensioneringen vid riksdagens verk. Utredningsmännen

förutsätter att Kungl. Maj:t skall äga att, på framställning av

delegerade, meddela härför erforderliga föreskrifter.

Utredningsmännen framhåller, att i sak samma övergångsreglering som

för statsförvaltningen i övrigt hör gälla vid riksdagens verk, men att därutöver

kan erfordras särskilda bestämmelser på grund av tidigare speciella

förhållanden vid dessa verk. Med hänsyn härtill föreslår utredningsmännen

att delegerade skall erhålla bemyndigande att meddela övergångsbestämmelser

till pensionsregleringen för riksdagens verk. Vidare anser utredningsmännen

att delegerade hör tillerkännas bemyndigande att — i likhet med

vad i proposition 1959: 151 föreslås för Kungl. Maj:t — vidtaga av pensionsregleringen

betingade ändringar i pensions- och avlöningsbestämmelser.

Utredningsmännens förslag innefattar även att kompensation för förhöjda

pensionsavgifter skall tillkomma tjänstemännen vid riksdagens verk efter

samma grund och från samma tidpunkt som gäller inom statsförvaltningen

i övrigt samt att delegerade skall erhålla bemyndigande att besluta härom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankontskottets utlåtande nr 42 år 1959

Vad angår pensionsförmåner som utgår enligt nuvarande bestämmelser

förutsätter utredningsmännen att samma regler skall gälla vid riksdagens

verk som för den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen och att riksdagen

skall tillerkänna delegerade motsvarande bemyndigande som skall tillkomma

Kungl. Maj:t att genomföra denna omreglering.

Slutligen har utredningsmännen föreslagit att delegerade skall erhålla

enahanda befogenhet som tillkommer Kungl. Maj:t att bevilja pension i särskilda

fall, där pensionsrätt inte föreligger enligt gällande pensionsbestämmelser.

Med överlämnande av utredningsmännens förslag (Bilaga) samt av protokoll

fört vid överläggningarna den 27 april 1959 mellan utredningsmännen

och representanter för tjänstemännens huvudorganisationer anför delegerade

för egen del följande.

Såsom av det föregående framgår överensstämmer nuvarande pensionsbestämmelser

för tjänstemän och arbetare vid riksdagens verk, om man bortser

från vissa relativt oväsentliga undantag, helt med vad som gäller för

den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen. Utredningsmännens förslag

innebär att detta förhållande skall bestå även i fortsättningen och

ytterligare markeras genom att statens pensionslöneförordning, statens allmänna

tjänstepensionsreglemenle och kungörelsen om förordnandepension

skall göras direkt tillämpliga vid riksdagens verk.

Delegerade biträder vad utredningsmännen sålunda och i övrigt föreslagit.

Enligt delegerades uppfattning innebär förslagen, vilka godtagits av

tjänstemännens huvudorganisationer, såväl reellt som formellt en tillfredsställande

lösning för riksdagens verk.

Utskottet. Nuvarande pensionsbestämmelser för tjänstemän och arbetare

vid riksdagens verk överensstämmer — om man bortser från relativt oväsentliga

undantag — helt med vad som gäller för den Kungl. Maj :t underställda

statsförvaltningen. Delegerades förslag innebär att detta förhållande

kommer att bestå även i fortsättningen; statens pensionslöneförordning, statens

allmänna tjänstepensionsreglemente och kungörelsen om förordnandepension

föreslås bli direkt tillämpliga vid riksdagens verk. Med hänsyn till

vad delegerade anfört och de upplysningar utskottet i övrigt inhämtat anser

sig utskottet böra biträda delegerades förslag. Utskottet har icke någon erinran

mot vad som föreslagits angående bemyndigande för delegerade att

förordna i fråga om tillämpning av statens pensionslöneförordning och statens

allmänna tjänstepensionsreglemente in. in. beträffande anställningshavare

vid riksdagens verk. Då delegerades framställning ej heller i övrigt givit

anledning till erinran hemställer utskottet,

att riksdagen må

A. besluta att en pensionsreglering för anställningshavare

vid riksdagens verk skall genomföras enligt i princip samma

grunder som gäller för andra anställningshavare i statens

tjänst,

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att i huvud
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

5

saklig överensstämmelse med det vid utredningsmännens

betänkande såsom bilaga A fogade förslaget förordna i fråga

om tillämpning av statens pensionslöneförordning och statens

allmänna tjänstepensionsreglemente m. m. beträffande

anställningshavare vid riksdagens verk, samt

C. besluta att delegerade för riksdagens verk skall såvitt

angår dessa verk äga befogenhet motsvarande den, som enligt

riksdagens bemyndigande tillkommer Kungl. Maj :t, att i

anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente

eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut i

frågor rörande statlig personalpensionering och därmed sammanhängande

frågor samt om kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Stockholm den 19 maj 1959

På bankoutskottets vägnar:

F. I. BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Larsson, Nils Theodor, Domö,

Strandler, Larsson, Åke, och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Regnéll, Eliasson i Sundborn,

Bengtsson i Landskrona, Carbell, Ågren, Lindahl och Nordgren.

590911 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

7

Bilaga

Till Delegerade för riksdagens verk

Genom beslut den 25 april 1958 uppdrogo delegerade för riksdagens verk

åt bankdirektören i riksbanken Hjalmar Ekengren och expeditionschefen

i civildepartementet Folke Ericson att verkställa utredning angående en

pensionsreglering för anställningshavare vid riksdagens verk i anslutning

till den pensionsreglering för anställningshavare vid statsförvaltningen i

övrigt, varom förslag framlagts genom propositionen 1958: 157.

Enligt det nämnda dag hos delegerade förda protokollet vore det angeläget

att de föreslagna nya pensionsbestämmelserna för statsförvaltningen

i övrigt bringades i tillämpning vid riksdagens verk som om de automatiskt

varit gällande vid dessa verk. Innan delegerade framlade förslag till riksdagen

om tillämpning för riksdagens verk av det nya pensionssystemet,

borde emellertid närmare utredas, om och i vad mån särbestämmelser kunde

vara erforderliga för dessa verk. Det finge ankomma på utredningsmännen

att bereda vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk

tillfälle att framföra sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk

speciella frågor förelåge, som berörde till dessa organisationer ansluten

personal. Utredningen skulle om möjligt bedrivas så skyndsamt, att förslag

i ärendet kunde föreläggas riksdagen under 1958.

I enlighet med erhållet bemyndigande ha utredningsmännen åt e. o. byrådirektören

i statens pensionsanstalt K.-E. Renström uppdragit att vara

sekreterare vid utredningen.

Efter behandlingen vid 1958 års riksdag av frågan om pensionsreglering

vid den allmänna statsförvaltningen m. m. återstodo vissa frågor, beträffande

vilka fortsatta överläggningar förutsattes skola äga rum med vederbörande

huvudorganisationer och som därefter skulle komma att bli föremål

för riksdagsbehandling. De sålunda återstående frågorna berörde delvis

de nya huvudförfattningarna rörande pensioneringen. Med hänsyn härtill

funno utredningsmännen erforderligt att låta anstå med avlämnande av

förslag i fråga om pensionsreglering för riksdagens verk till dess att större

klarhet vunnits beträffande dessa frågor. Sedan berörda överläggningar

lett fram till en den 25 mars 1959 träffad överenskommelse mellan representanter

för civildepartementet och för huvudorganisationerna, ha emellertid

förslag i hithörande frågor framlagts för riksdagen i en den 10 april

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 1^2 år 1959

1959 beslutad proposition, nr 151. Berörda hinder för utredningens avslutande

har därmed bortfallit.

Utredningsmännen få härmed till fullgörande av uppdraget överlämna

förslag rörande pensionsreglering för anställningshavare vid riksdagens

verk. Såsom av förslagen närmare framgår ha överläggningar förekommit

mellan utredningsmännen, å ena sidan, och representanter för Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,

å andra sidan, varvid från organisationernas sida godtagits vad utredningsmännen

förklarat sig vilja förorda hos delegerade för riksdagens

verk. Innebörden härav överensstämmer helt med de nu överlämnade förslagen.

Stockholm den 27 april 1959

Hjalmar Ekengren Folke Ericson

/K.-E. Renström

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

9

Förslag angående pensionsreglering för anställningshavare vid

riksdagens verk

I. Gällande pensionsbestämmelser för anställningshavare inom

den allmänna statsförvaltningen oeh vid riksdagens verk

Nu gällande pensionsbestämmelser för statsanställda inom den Kungl.

Maj:t underställda förvaltningen har i stort sett ägt tillämpning sedan

den 1 juli 1947. De för reguljär pensionering avsedda bestämmelserna innefattas

väsentligen, vad beträffar tjänstemännen i 1947 års allmänna tjänsteoeh

familjepensionsreglementen (1947: 416 och 417) och vad beträffar arbetarpersonalen

i 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för

arbetare (1947: 422 och 423), under det att föreskrifter angående en pensionering

enligt mera summariska grunder av viss arbetarpersonal, som

saknar pensionsrätt i egentlig mening, meddelats i en särskild kungörelse

(1947: 490). Härutöver har i anslutning till pensionsreglementena utfärdats

kungörelser med dels övergångsbestämmelser, dels tillämpningsföreskrifter

till reglementena. Bland mera väsentliga ändringar, som vidtagits efter

tillkomsten av nu berörda författningar, må här nämnas, att systemet med

fix pensionsålder och anstånd med avsked uteslutande i mån av medgivande

frän myndighets sida år 1951 ersattes med ett system med pensioneringsperioder,

som innebär att normalt den anställde själv inom en viss latitud

äger bestämma tidpunkt för avgång med ålderspension. Bestämmelserna

om periodsystemet har såvitt angår tjänstemännen inte intagits i själva

tjänstepensionsreglementet utan meddelats i en särskild förordning (1951:

335) jämte till denna anslutande tillämpningsföreskrifter, utfärdade i författningsform

eller genom kungl. brev. Slutligen gäller, att Kungl. Maj:t

av riksdagen bemyndigats att i särskild ordning besluta om pension i individuella

fall, närmast sådana i vilka pension ej kan utgå enligt nu nämnda

författningsbestämmelser.

Även för anställningshavare vid riksdagens verk har nuvarande pensionsbestämmelser

i stort sett ägt tillämpning sedan den 1 juli 1947. Tjänstemännen

vid dessa verk har inordnats under särskilda av riksdagen antagna

pensionsreglementen, betecknade som 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för riksdagens verk. I förstnämnda reglemente har, i motsats

till vad fallet är beträffande motsvarande för den allmänna statsförvaltningen

gällande reglemente, år 1951 inarbetats bestämmelser om pensioneringsperioder.

För arbetarpersonalen vid riksdagens verk har 1947 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare och förenämnda kungörelse

1947: 490 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst gjorts direkt tillämpliga, dock med vissa tilllägg

och undantag. I övrigt har delegerade för riksdagens verk med stöd

av särskilt riksdagsbemyndigande meddelat olika övergångs- och tilläggsbestämmelser

till pensionsbestämmelserna. Delegerade har däremot inte

åt sig utverkat något bemyndigande att besluta om pension i individuella

fall, motsvarande det som tillkommer Kungl. Maj:t, med påföljd att sådana

pensionsfrågor fått särskilt underställas riksdagens prövning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr tf2 år 1959

Oavsett hur pensionsbestämmelserna för anställningshavare vid riksdagens

verk författningstekniskt utformats kan de sägas i allt väsentligt

vara av samma innebörd som de bestämmelser, som gäller för övriga statsanställda.

Vissa skiljaktigheter föreligger likväl.

Till viss del är skiljaktigheterna föranledda av olikheter mellan de personalkategorier,

som finnes inom statsförvaltningen i allmänhet och vid

riksdagens verk. Å ena sidan är naturligt nog antalet personalkategorier,

för vilka erfordras speciella bestämmelser, mindre vid riksdagens verk än

inom hela statsförvaltningen i övrigt. I den män som separata pensionsbestämmelser

utfärdats för riksdagens verk har det självfallet ansetts

onödigt att i dessa medtaga stadganden för andra kategorier än som nu

finnes vid dessa verk. Å andra sidan har ansetts påkallat att i viss, ehuru

förhållandevis obetydlig utsträckning meddela speciella bestämmelser för

riksdagens verk, till vilka direkt motsvarighet saknas inom den allmänna

statsförvaltningen. Sålunda har för riksdagens justitie- och militieombudsmän

meddelats vissa speciella regler i fråga om såväl förutsättningarna

för rätt till pension som grunderna för beräkningen av förmånerna. Vidare

har för ledamot av riksbankens direktion och för riksgäldsdirektören meddelats

särskild bestämmelse om bibehållande av pensionsrätten i fall, där

dylik tjänsteman på grund av tillträde av statsrådsämbete blir obehörig

att inneha sin tjänst. Sistnämnda bestämmelse motsvaras för övrigt av en

särregel i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, tillämplig för bl. a.

fall då justitieråd eller regeringsråd tillträder statsrådsämbete. Även på

ett par andra punkter föreligger detaljavvikelser i materiellt hänseende.

Till en annan del är avvikelserna betingade av de organisatoriska förhållandena.

Dessa har exempelvis medfört behov av olika föreskrifter i

fråga om vilken myndighet som skall meddela beslut i olika hänseenden beträffande

pensioneringen eller med denna sammanhängande frågor.

I övrigt inskränker sig skillnaderna mellan pensionsbestämmelserna för

statsförvaltningen i allmänhet och för riksdagens verk till vad som är föranlett

av olikheter i fråga om inom de båda områdena tidigare gällande

bestämmelser. Då pension i allmänhet grundas på ett långvarigt tjänsteinnehav

blir naturligt nog ofta olika pensionsbestämmelser successivt tilllämpliga

under anställningstiden, och då nya pensionsbestämmelser införes

kan det inte undvikas att behov uppkommer att i ett eller annat hänseende

modifiera dessa genom övergångsbestämmelser varigenom beaktas vad

som tidigare gällt för ifrågavarande anställningshavare. Till följd av att

överensstämmelsen mellan pensionsbestämmelserna för statsförvaltningen

i allmänhet och för riksdagens verk under tidigare skeden varit långt mindre

utpräglad, har övergångsbestämmelserna för de båda områdena kommit att

uppvisa vissa olikheter. Sålunda gäller övergångsstadganden för riksdagens

verk, till vilka motsvarighet saknas inom statsförvaltningen i övrigt, för

vissa anställningshavare personligen, nämligen i fråga om tjänstemän bestämmelser

om särskild pensionsålder för kvinnliga befattningshavare i

vissa lönegrader och i fråga om vissa arbetare vid riksbankens pappersbruk

och sedeltryckeri bestämmelser om speciella pensionsunderlag. Därjämte

finnes vid riksdagens verk övergångsbestämmelser, som har mer

eller mindre påtagliga motsvarigheter inom den allmänna statsförvaltningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

11

II. Pensionsregleringen för anställningshavare inom den allmänna

statsförvaltningen

Enligt beslut vid 1958 års riksdag (prop. B 31 jämförd med A 157; SU

B 52; rskr B 79) skall den 1 juli 1959 genomföras en pensionsreglering för

statsanställda m. fl. enligt av riksdagens godkända grunder. Kungl. Maj :t

har genom nämnda beslut — som inte har avseende å anställningshavare

vid riksdagens verk — erhållit en rad bemyndiganden att meddela bestämmelser

rörande pensionsregleringen och med denna sammanhängande frågor.

Olika återstående frågor har därefter upptagits i den till innevarande

ars riksdag avlåtna propositionen nr 151. I denna har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till statens

pensionslöneförordning, varjämte hemställts om bemyndigande för Kungl.

Maj:t att meddela vissa bestämmelser i ytterligare ett antal avseenden angående

pensioneringen och därmed sammanhängande frågor.

1958 års riksdagsbeslut och 1959 års proposition i ämnet innebära sammanfattningsvis,

såvitt angår statsanställda,

I) beträffande personalgrupper som skall direkt omfattas av pensionsregleringen:
A)

att Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen antaga ett vid prop. 1959: 151

fogat förslag till statens pensionslöneförordning,

B) att Kungl. Maj:t bemyndigats utfärda statens allmänna tjänstepensionsreglemente

i huvudsaklig överensstämmelse med ett såsom bilaga A

vid prop. 1958: 157 fogat författningsförslag samt hemställt om bemyndigande

att vid reglementets utfärdande vidtaga ändringar i förhållande till

nämnda förslag i huvudsaklig överensstämmelse med ett såsom bilaga A

vid prop. 1959: 151 fogat förslag,

C) att Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande att utfärda kungörelse

med särskilda bestämmelser angående tillämpningen av statens allmänna

tjänstepensionsreglemente beträffande vissa ordinarie, medelst förordnande

för viss tid tillsatta tjänster m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med

ett såsom bilaga C vid prop. 1959: 151 fogat förslag,

D) att Kungl. Maj:t bemyndigats vidtaga redaktionella m. fl. ändringar

i statens allmänna tjänstepensionsreglemente under de förutsättningar och

i den omfattning, som gäller beträffande avlöningsreglementena, och hemställt

om motsvarande bemyndigande beträffande bilagan till statens pensionslöneförordning

samt den under C) nämnda kungörelsen ävensom om

bemyndigande att vidtaga av pensionsregleringen betingade ändringar i

pensions- eller avlöningsförfattningar, utfärdade med stöd av riksdagens

beslut, samt

E) att Kungl. Maj:t bemyndigats att med iakttagande av i prop. 1958:

157 angivna huvudgrunder utfärda erforderliga övergångs- och tilläggsbestämmelser

till statens allmänna tjänstepensionsreglemente samt med

hänsyn till vad i prop. 1959:151 förordats hemställt om generellt bemyndigande

att meddela de tilläggs- och övergångsbestämmelser, som erfordras

för genomförande av pensionsregleringen;

II) beträffande pensioner enligt nuvarande eller tidigare pensionsbestämmclser:
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr lf2 år 1959

A) att Kungl. Maj:t bemyndigats att i överensstämmelse med vad i

prop. 1958:157 förordats meddela bestämmelser angående särskilda grunder

för samordning av folkpension och ifrågavarande pensioner samt hemställt

om bemyndigande att meddela de bestämmelser, som erfordras för

genomförande av i prop. 1959: 151 förordad anordning med basbelopp beträffande

pensioner, beviljade enligt dessa ”äldre” bestämmelser, samt

B) att Kungl. Maj:t bemyndigats att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i prop. 1958: 157 förordats utfärda erforderliga bestämmelser angående

särskild omreglering av pensioner till sådana personer, som under

tiden den 1 april 1958—den 30 juni 1959 avgått med rätt till pension, samt

av motsvarande familjepensioner;

III) beträffande pensionsförmåner beviljade enligt nya eller äldre bestämmelser:

att Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i prop. 1959: 151 förordats angående gemensam

utbetalning av personalpension och folkpension m. m. meddela de föreskrifter,

som må befinnas erforderliga.

Enligt särskilt beslut av 1958 års riksdag (1958 års statsverksprop. B

bil. 2, p. 2, och bil. 14 jämförda med prop. A 158, SU B 14 och 12, rskr B 11

och 10) skall fr. o. m. den 1 januari 1957 kompensation enligt vissa grunder

utgå för höjda folkpensionsavgifter. Kungl. Maj :t har bemyndigats att meddela

närmare föreskrifter om beräkning och utbetalning av dylik kompensation

m. m. Föreskrifter angående kompensation för år 1957 har meddelats

i kungörelsen 1958: 577.

Beträffande den allmänna bakgrunden till pensionsregleringen må erinras

om följande.

Även om de bestämmelser, i vilka det nu gällande pensionssystemet för

statsanställda inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen är innefattat,

endast är ett tiotal år gamla, har själva pensionssystemet i grundläggande

hänseenden bestått i princip oförändrat under avsevärt längre

tid. 1947 års pensionsreglering, vid vilken de nuvarande reglementena infördes,

innebar nämligen i huvudsak endast sadana ändringar i dittills gällande

bestämmelser, som erfordrades för att anpassa pensionsförmånernas

storlek med hänsyn till löneläget efter den samtidiga löneregleringen och

för att åstadkomma en viss samordning med de folkpensioner, som enligt

år 1946 fattat beslut skulle börja utgå år 1948. Redan vid 1947 års pensionsreglering

stod det likväl klart, att en ingående och förutsättningslös prövning

av grunderna för den statliga personalpensioneringen borde göras.

De redan då aktuella frågorna berörde alla sidor av pensioneringsproblemet,

sasom pensioneringens personella tillämplighet, förutsättningarna för att

pensionsförmåner av olika slag skall utgå och avvägningen i olika hänseenden

av förmånernas storlek.

Till det anförda kom dessutom efter hand omständigheter, som var okända

då den statliga personalpensioneringen med dess i jämförelse med annan

personalpensionering höga nivå och traditionella system med efterreglering

av beviljad pension i huvudsaklig takt med allmän löneökning på sin tid

utformades. Vid 1947 års pensionsreglering hade man närmast räknat med

folkpensionerna som nominellt fixa belopp. Som bekant dröjde det emellertid

inte länge förrän indexreglering av folkpensionerna genomfördes, och

dessutom tillkom realhöjningar av folkpensionerna i olika etapper. Genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 1/2 år 1959

13

planerna angående den fortsatta utbyggnaden av folkpensioneringen och

aktualiserandet av frågan om allmän tilläggspensionering har problemställningarna

beträffande den statliga personalpensioneringen i grunden förändrats.

Beträffande pensionsreglering sarbetet må nämnas följande.

Den översyn av det statliga personalpensionssystemet, som sålunda erfordrades,

har utförts av 1951 års pensionsutredning. Samtidigt med att

allmänna pensionsberedningen framlade sitt betänkande om utbyggnad av

folkpensioneringen och angående tilläggspensionering (”Förbättrad pensionering”,

SOU 1957:7) avlämnade 1951 års pensionsutredning principförslag

angående samordning av statlig personalpensionering och olika

former av allmän pensionering.

Efter en förutsättningslös diskussion av frågorna om motiven för samordning

av personalpensionering och allmän pensionering och en inventering

av olika möjligheter att uppnå ett ur skilda synpunkter lämpligt verkande

samordningssystem, varvid diskuterades såväl en samordning på

socialförsäkringssidan som en samordning på personalpensionssidan, förordade

1951 års pensionsutredning enhälligt — och utan erinran från pensionsberedningens

olika ledamöter, som beretts tillfälle att i förväg ta del

av förslaget — att samordningen skulle ske på personalpensionssidan med

tillämpning av vad som betecknades som bruttometoden. Enligt denna skall

i princip samordning med alla slags socialförsäkringsförmåner — såväl

vad beträffar folkpensionering och yrkesskadeförsäkring m. m. som i fråga

om en allmän tilläggspensionering —- åstadkommas genom att personalpensioneringen

utformas så att den lämnar garanti för att de berörda pensionstagarna

skall uppnå sammanlagda förmåner enligt ett visst bestämt

förmånssystem. Detta förmånssystem borde enligt utredningens förslag

bestämmas efter förhandlingar med personalorganisationerna.

I utredningens förslag angående införande av bruttometoden ingick även

ett förordande av gemensam utbetalning av statlig personalpension och förmåner

på grund av allmän pensionering.

I överensstämmelse med vad 1951 års pensionsutredning förordat har

det nya statliga pensionssystemet i allt väsentligt utformats på grundval

av förhandlingar med de statsanställdas huvudorganisationer. Under det

att i tidigare sammanhang vederbörande statliga utredningsorgan fullgjort

sitt uppdrag genom avlämnande av särskilt betänkande i ämnet har därvid

kommit till användning anordningen, att ett arbetsutskott inom 1951 års

pensionsutredning enligt uppdrag av chefen för civildepartementet stått

till departementschefens förfogande vid pensionsförhandlingarna och direkt

medverkat vid dessa.

De överläggningar angående pensionsregleringen, som sålunda upptogs

mellan representanter för å ena sidan civildepartementet och å andra sidan

Statstjänarkartcllen, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,

ledde den 26 mars 1958 till eu uppgörelse angående

huvudgrunderna för ett nytt statligt personalpensionssystem, överenskommelsen

innefattas till denna del i förslag till statens allmänna tjänstepensionsrcglcmentc

och till stålens pensionslöneförordning. Vidare avser över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

enskommelsen vissa grunder angående dels folkpensionssamordning beträffande

pensioner enligt de hittillsvarande bestämmelserna, dels omreglering

av pensioner i fall, där avgången ägt rum under tiden den 1 april

1958— den 30 juni 1959, dels kompensation för höjning av folkpensionsavgifterna.

1958 års förut nämnda riksdagsbeslut innebar i sak, att överenskommelsen

— som träffats under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande

— godtogs av statsmakterna. Vad beträffar statens pensionslöneförordning

förutsattes dock, att förslag angående dennas lydelse senare

skulle underställas riksdagen för antagande.

Det vid 1958 års riksdag fattade pensionsregleringsbeslutet — som över

huvud taget inte avsåg sådana icke-statliga anställningshavare, som f. n.

pensioneras genom statens pensionsanstalt med tillämpning av det s. k.

SPA-reglementet — innebar inte heller i övrigt en helt uttömmande reglering

av de inom den allmänna statsförvaltningen föreliggande pensionsfrågorna.

Sålunda lämnades vid nämnda beslut den frågan öppen, huruvida

i det nya pensionssystemet skulle ingå s. k. förordnandepensionsrätt,

innefattande bl. a. viss rätt till genast börjande pension vid frivillig förtidsavgång.

Vidare erfordras komplettering av fjolårets beslut, som gäller

huvudgrunderna för det nya pensionssystemet, med ställningstagande till

en rad frågor angående den närmare utformningen av pensionsreformen.

Dessa frågor är till stor del av den arten, att de med stöd av riksdagens bemyndigande

kan avgöras av Kungl. Maj:t, men vissa av dem har dock ansetts

böra underställas riksdagen. Bl. a. har ansetts böra för riksdagen

anmälas vissa frågor angående omläggning av systemet för anpassning av

äldre pensioner efter utvecklingen av å ena sidan den allmänna prisnivån

och ä andra sidan folkpensionsförmånerna m. m. ävensom vissa spörsmål,

vilka sammanhänger med den förut nämnda anordning med gemensam utbetalning

av personalpension och folkpension m. m., som vid beslutet om

pensionsreformen förutsattes skola genomföras.

Beträffande de sålunda efter 1958 års beslut kvarstående frågorna har

förekommit ytterligare överläggningar mellan representanter för civildepartementet

och för personalorganisationerna i samband med det fortsatta

pensionsregleringsarbetet. Jämväl härvid har arbetsutskottet inom

1951 års pensionsutredning medverkat. Den 25 mars 1959 har — under förbehåll

för godkännande av Kungl. Maj:t och riksdagen — träffats överenskommelse

i bl. a. de frågor, som är beroende av riksdagens beslut. Överenskommelsen

avser bl. a. slutligt förslag till statens pensionslöneförordning,

förslag till ändringar i det vid prop. 1958: 157 fogade förslaget till

statens allmänna tjänstepensionsreglemente och förslag i frågan om förordnandepensionsrätt.

Ändringarna i förslagen till pensionslöneförordning

och pensionsreglemente är väsentligen föranledda av att dessa författningar

nu avses skola gälla även för de förut nämnda icke-statliga SPA-grupperna.

Förslag i enlighet med överenskommelsen i dessa frågor jämte vissa

andra med pensionsregleringen sammanhängande frågor av i huvudsak administrativ

art har härefter genom prop. 1959: 151 anmälts för riksdagen

och är nu föremål för dess prövning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

15

III. Den beslutade pensionsregleringens huvudsakliga materiella

innebörd

A. Pensionsförhållandena för personal, som omedelbart omfattas av pensionsregleringen
Såsom

framgår av det föregående skall den nya pensioneringen regleras

genom två huvudförfattningar, statens allmänna tjänstepensionsreglemente

(SPR) och statens pensionslöneförordning. Tjänstepensionsreglementet

innehåller bestämmelser om såväl egen- som familjepensionsrätt, och termen

tjänstepension får ett i enlighet härmed förändrat innehåll, så att däri

innefattas statlig personalpensionsrätt över huvud på grund av anställning

inom reglementets tillämpningsområde. Till de nämnda huvudförfattningarna

ansluter enligt prop. 1959: 151 den förenämnda kungörelsen angående

förordnandepensionsrätt. Härtill skall komma tilläggs- och övergångsbestämmelser.

Denna författningsmässiga reglering innebär en stark

koncentration av bestämmelserna i förhållande till den nuvarande anordningen

med ett jämförelsevis stort antal författningar för skilda tillämpningsområden.

På grund av att det nya pensionssystemet omspänner ett

mycket stort område med vitt skilda verksamhetsgrenar och organisationsförhållanden

m. m. har emellertid i de nya pensionsförfattningarna förutsatts

skola ingå särskilda bestämmelser för vissa förvaltningsområden

och personalgrupper. Vad angår pensionsreglementet är särbestämmelserna

upptagna i en särskild paragraf -—■ 17 § enligt det vid prop. 1959: 151

fogade författningsförslaget ■—• varjämte i den bilaga till reglementet, som

förutsättes i nämnda förslag, markeras i vilka fall respektive särbestämmelser

är tillämpliga. Från dessa specialbestämmelser bortses i det

följande.

Pensionsreglementets tillämpningsområde. Förutsättningar för reglementets

tillämpning (1 och 3 §§ reglementet samt bilagan till reglementet).

Det nya pensionsreglementet skall, såvitt angår den Kungl. Maj :t underställda

statsförvaltningen, omfatta all lönegradsplacerad personal och

arbetarpersonal med i princip minst halvtidstjänstgöring. ”Arvodister”

m. fl. skall, om de i fråga om arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden

är jämförliga med lönegradsplacerade tjänstemän, kunna genom särskilda

beslut av Kungl. Maj:t inordnas under reglementet, varvid erforderliga

undantag från eller tillägg till reglementet skall kunna göras. Anledningen

till att gruppen arvodister inte automatiskt får pensionsrätt är, att

denna grupp är mycket heterogent sammansatt och att inom densamma

finnes anställningshavare, för vilka gäller helt andra förhållanden än för

reguljära tjänstemän. Kungl. Maj:t har genom ett den 20 mars 1959 dagtecknat

cirkulär (nr 72) anmodat statsmyndigheterna att ingiva uppgifter

för prövning av fråga om pensionsrätt för nu berörda anställningshavare.

Vid den fortsatta behandlingen av dessa frågor kommer enligt cirkuläret

överläggningar med vederbörande personalorganisationer att i erforderlig

omfattning upptagas genom civildepartementets försorg.

De nya grunderna angående pensioneringens tillämplighet innebär beträffande

tjänstemän i huvudsak en utvidgning att omfatta andra kategorier

än innehavare av ordinarie och extra ordinarie tjänst, varjämte pen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko ut skottets utlåtande nr )2 år 1959

sionsrätt skall tillkomma ordinarie tjänstemän tillsatta medelst förordnande

tills vidare, vilka f. n. inte har pensionsrätt i nämnda egenskap. Vad angar

arbetare innebär det nya systemet såtillvida en utsträcknng av pensionsrätten

som även sådana arbetare, som hittills endast kunnat få pension

enligt de s. k. summariska pensionsbestämmelserna, får formlig pensionsrätt

enligt det nya reglementet.

För ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skall liksom f. n. pensionsrätten

vara direkt knuten till anställningsformen. Beträffande andra anställningshavare

är inträdet av pensionsrätt beroende av att vissa särskilda

villkor är uppfyllda. Delvis är härvid fråga om sådana villkor, som i praktiken

gäller även för innehavare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst

på grund av förutsättningarna för innehav av sådan tjänst, men därutöver

har som särskilt villkor för pensionsrätt angivits, att tjänstgöring skall

ha fullgjorts i viss minsta omfattning. Detta villkor angående kvalifikationstid

— som i motsats till motsvarande för arbetare nu gällande villkor

skall upprätthallas fortlöpande — innebär, att anställningshavaren skall

under den senaste perioden av 36 kalendermånader i anställning som avses

i reglementet kunna åberopa tjänstgöring (eller vad därmed enligt särskilda

regler likställes) under sammanlagt minst 21 eller, för den som tidigare

varit underkastad statliga pensionsbestämmelser, 9 månader.

Enligt reglementet äger Kungl. Maj:t, där så finnes påkallat med hänsyn

till förhållandena inom visst förvaltningsområde eller särskilda skäl

därtill eljest föreligger, förordna, att i stället för vad i reglementet angives

i fråga om halvtidstjänstgöring och kvalifikationstid skall helt eller delvis

gälla andra villkor beträffande sysselsättningsgrad och tidigare fullgjord

tjänstgöring. Det har förutsatts, att avvikelse frän reglementets villkor angående

minst halvtidstjänstgöring och kvalifikationstid i allmänhet inte

skall göras. Möjligheten att meddela särbestämmelser har tillskapats med

tanke på dels vissa personalgrupper, som hittills kunnat enligt reglemente

eller särskilda bestämmelser tillerkännas pension vid något lägre sysselsättningsgrad

än halvtid, dels vissa slags anställningar, vid vilka arbetsförhållandena

är sådana, att de i reglementet intagna bestämmelserna inte

lämpligen kan tillämpas beträffande dem.

Av g äng sskyldighet m. m. (tf och 5 §§ reglementet). Nuvarande system

med pensioneringsperioder bibehålies, likaså nu gällande principer angående

anställningarnas inplacering i de skilda pensioneringsperioderna. Vad

beträffar anordningen med anstånd med avsked slopas dock nuvarande formella

begränsning av anståndstidens längd, och vidare underlättas anståndsfrågornas

behandling genom viss procedurmässig förenkling.

De nya reglerna om avgångsskyldighet på grund av sjukdom innebär

vissa ändringar i förhållande till vad som nu gäller. Å ena sidan utvidgas avgångsskyldigheten

så att den kan göras gällande jämväl gentemot den, som

varit sjukledig under två år och beträffande vilken enligt medicinalstyrelsens

bedömande föreligger såväl sannolikhet för att han inte kan återinträda

i arbete inom ytterligare ett år som ovisshet angående vidare utveckling

av arbetsförmågan. Å andra sidan göres rätten till sjukpension generellt

beroende av att anställningshavaren av vederbörande myndighet förklaras

skyldig att avgå. Rätten till sjukpension skall m. a. o. inte såsom

f. n. kunna vara betingad av rent medicinska indikationer, utan för att

rätten skall uppkomma erfordras dessutom, att det inte befinnes lämpligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

17

att bibehålla vederbörande i anställningen eller att överföra honom till

annan med statlig pensionsrätt förenad anställning.

Enligt gällande bestämmelser har den som sjukpensionerats rätt att uppbära

sjukpension även om han skulle ha tillfrisknat och fått ny anställning.

Enligt de nya grunderna skall Kungl. Maj :t kunna i sådana fall förordna om

att sjukpension skall upphöra att utgå, under förutsättning att sjukpensionstagaren

kan erbjudas ny anställning inom det statliga pensioneringsomrädet,

vilken är likvärdig med den anställning han innehade vid sjukpensioneringen.

Pensionsrätt ens allmänna innebörd (6 § reglementet). Såsom i det föregående

angivits grundas personalpensionsrätten enligt det nya reglementet

på den s. k. bruttometoden i vad gäller samordning av personalpensionen

med folkpension eller annan pension eller ersättning, som utgår på grund

av socialförsäkring eller därmed jämförlig anordning. Innebörden härav

är, att i de enligt reglementet avvägda förmånerna skall enligt vissa regler

ingå de socialförsäkringsförmåner m. m. av nyss avsett slag, som samtidigt

ma tillkomma pensionstagaren. I form av personalpension utgår m. a. o.

vad som i varje särskilt fall och vid varje särskild tidpunkt erfordras för

att den med personalorganisationerna avtalade bruttonivån (vilken i princip

avser de sammanlagda förmånerna av personalpension och allmän pension)

skall uppnås. De pensionsförmåner, som tillkommer de berörda pensionstagarna,

blir på grund av bruttosystemet i princip opåverkade av utvecklingen

av folkpensionering och annan allmän pensionering.

Bruttosystemet kommer i reglementet till formellt uttryck i 6 §. I bruttonivan

skall ingå alla förmåner på grund av folkpensionering och annan

socialförsäkring, i den mån inte Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut

annat föreskrivit. De överenskommelser, som i samband med arbetet

pa detaljutformningen av pensionsregleringen träffats mellan representanter

för civildepartementet och för de statsanställdas huvudorganisationer,

innefattar bl. a. ett förslag till tilläggsbestämmelser till 6 S reglementet

angående de närmare grunderna för samordningen. Förslaget finnes i sammandrag

redovisat i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 151.

De praktiskt viktigaste undantagen från den rena bruttometoden är, dels

att beträffande reglementsförmån, som är avkortad på grund av tjänsteärsbrist,

inte skall i bruttobeloppet inräknas större belopp av socialförsäkringsförmån

än det belopp, sådan förmän skulle ha haft, om den avkortats

1 samma grad som reglementsförmånen, dels att för änka och frånskild

hustru skall från samordning ”friläggas” för tid före 67 ars ålder hälften

av ett belopp lika med folkpensionens ”äktamakebelopp” och för tid därefter

hälften av vederborandes folkpension.

Den omständigheten att i tilläggsbestämmelser till 6 >; reglementet skall

särskilt uppräknas de socialförsäkringsförmåner m. m., med vilka samordning

skall ske, innebär inte att någon ändring är avsedd i fråga om de i 6 §

angivna samordningsprinciperna, enligt vilka varje socialförsäkringsförmån

skall ingå i bruttopensionsförmånerna, om och i den män ej Kungl.

Maj :t med stöd av riksdagens beslut annat föreskrivit. Preciseringen i tillläggsbestämmelscrna

av vilka socialförsäkringsförmåner, som vid varje

tid skall beaktas, är betingad av bl. a. administrativa skäl. Vid tillkomst

av nya socialförsäkringar m. m. skall således tilläggsbestämmelserna kompletteras

beträffande de nya förmånerna, om inte annat särskilt beslutas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 8 samt.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

Pensionsrätten för ''partiellt arbetsföra (8 § reglementet). De partiellt

arbetsföras ställning i pensionshänseende förbättras enligt det nya systemet.

Anställda av dena kategori får sålunda samma rätt som andra anställda

till ålderspension och från 65 års ålder utgående livränta samt sadana

pensionsförmåner i övrigt, beträffande vilka bristen i hälsotillståndet

finnes uppenbarligen sakna betydelse. Rätt till sjuk- och familjepensionsförmåner

enligt reglementet förvärvas inte i andra fall av partiellt arbetsföra,

med mindre detta följer av särskilda föreskrifter härom, som Kungl.

Maj :t avses skola meddela. Frågan om utformningen av sådana föreskrifter

har ännu ej upptagits till behandling vid de överläggningar mellan representanter

för civildepartementet och för personalorganisationerna, som ingår

som ett led i det pågående pensionsregleringsarbetet.

Pensionsunderlag (pensionslöneför ordning en och 9 § reglementet). I fråga

om avvägningen av pensionernas storlek med hänsyn till vederbörandes

löneställning innebär de nya pensioneringsgrunderna stora förändringar i

både formellt och reellt hänseende.

Enligt nuvarande bestämmelser gäller i fixa belopp angivna pensionsunderlag

för de olika lönegraderna m. m. Dessa pensionsunderlag motsvarar,

oavsett vederbörandes stationeringsort, i princip två tredjedelar av

den för ortsgrupp 2 gällande grundlönen enligt 1947 års löneplan, med vissa

modifikationer, bl. a. på grund av de i underlagen inarbetade s. k. utjämningstilläggen,

vilka sammanhänger med det nuvarande systemet för folkpensionssamordningen.

Underlagen utgör ett slags grundbelopp av pension,

till vilka kan läggas s. k. rörligt tillägg. För nu utgående statliga pensioner

beräknas det rörliga tillägget efter 80 procent av tilläggsunderlaget, vilket

i allmänhet sammanfaller med pensionsunderlaget men för högre pensioner

begränsas genom en maximering till 1100 kronor för månad.

Den nuvarande pensionsunderlagskonstruktionen har en speciell betydelse

för bestämningen av livräntornas storlek. Då livräntorna inte är förenade

med rörligt tillägg, har de livränteförmåner, vartill rätt uppkommit under

de senare åren — fr. o. m. år 1951, då det rörliga tillägget höjdes från

den sedan år 1947 gällande nivån — undan för undan minskat i relation till

samtidigt nybeviljade pensioner.

Vad beträffar pensionförmånernas beroende av löneförändringar mot

slutet av anställningstiden gäller f. n., att vid bestämmande av ålders- och

förtidspension samt tjänstelivränta pensionsunderlaget inte får överstiga

en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta underlag, som må ha

varit gällande för vederbörande på grund av lönegradsplaceringen under i

allmänhet de tre sista åren före avgången.

Enligt det nya reglementets bestämmelser om pensionsförmånernas beroende

av löneförhållandena gäller i stort sett följande.

Underlag för beräkningen är såvitt angår tjänsteman den för honom gällande

pensionslönen, som i allmänhet är lika med den faktiskt lönen på stationeringsorten,

dock lägst lönen för ortsgrupp 3, i slutlöneklassen inom den

lönegrad, som är tillämplig för honom i innehavd tjänst (vikariatslöneförordnande).

En maximering som berör de högsta lönegraderna finnes även

enligt det nya systemet, men denna maximering är inte grundad på ett

nominellt belopp utan är knuten till de vid varje tid gällande lönerna för

vissa lönegrader.

Liksom enligt nuvarande regler är det enligt de nya grunderna löneställ
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

19

ningen vid avgången, som skall beaktas vid beräkningen av förmånerna.

Enligt det nya reglementets terminologi utgöres pensionsunderlaget av den

vid avgången gällande pensionslönen, dock högst vad som motsvarar ett på

visst sätt beräknat medeltal av pensionslönerna mot slutet av anställningstiden.

Medeltalsberäkningen, som vid bestämmande av pension ifrågakommer

endast där pensionslönen ändrats till följd av lönegradsförändring eller

motsvarande, gäller i allmänhet en sammanhängande period av fem år närmast

före avgången. Vid bestämning av pension skall alla i medeltalsberäkningen

ingående pensionslöner beaktas med de belopp, som för ifrågavarande

lönegrader (motsvarande) gäller vid avgången. Vid bestämmande

av livränteförmäner skall däremot beräkningsunderlaget i princip utgöras

av medeltalet av de faktiska pensionslönerna för femårsperioden närmast

före avgången. De nya grunderna innebär att livränteförmånerna avsevärt

förbättras. Reglerna om medeltalsberäkning gäller, i motsats till vad som nu

ar fallet, för alla former av pensionsförmåner. Vid beräkning av sjukpension

och familjepension skall emellertid medeltalsberäkning inte ske annat

än där pensionsfallet inträffat inom femårsperioden närmast före pensioneringsperiodens

övre gräns eller där — på sätt i det följande angives i

fråga om övergångsanordningarna — olika pensionslöner gällt för en och

samma lönegrad inom femårsperioden närmast före pensionsfallet.

Genomförandet av principen om att den faktiska lönen skall vara pensionsgrundande

har med hänsyn till ortsgrupperingen av lönerna ansetts

kräva en särskild anordning, genom vilken av pensionssystemets konstruktion

betingade tendenser till flyttningar till högre ortsgrupper motverkas

och flyttningar till lägre ort,sgrupper inte alltför mycket försvåras. Anordningen

innebär i princip, att en pensionslöneförändring på grund av flyttning

till annan ortsgrupp påverkar pensionsunderlaget med en femtondel

för varje ar efter omstationeringen och alltså inte slår igenom helt förrän

femton är efter denna.

För kollektivavtalsanställda bibehålies för pensionsberäkningen en anknytning

till vissa för tjänstemän gällande underlag. För tillämpningen av

den i det föregående beskrivna pensionslönekonstruktionen avses arbetarpersonalen

bli inplacerad i sju särskilda pensionslöneklasser. Inplaceringen

skall göras enligt av statens avtalsnämnd fastställda grunder. Angående

dessa har preliminär överenskommelse träffats mellan avtalsnämnden och

vederbörande huvudorganisation.

De förut berörda reglerna angående medeltalsberäkningen av pensionslönerna

under femårsperioden närmast före avgången skall äga tillämpning

även i fråga om den nivåförändring, som inträder vid övergången på de nya

bestämmelserna. Det har härvidlag förutsatts, att en särskild övergångsbestämmelse

skall meddelas, vilken i princip bygger på att de nya grunderna

angående pensionslöner skall tillämpas beträffande tid frän den 1

april 1958 och att för tid dessförinnan skall anses ha gällt pensionslöner,

som tekniskt direkt motsvarar de tidigare pensionsförmånerna.

Tjänstärsberäkning (10 § reglementet). Enligt nu gällande grunder har

anställningshavare i princip rätt att som tjänstår tillgodoräkna tid, då

han har varit underkastad statligt pensionsreglemente. Annan tid, dä han

har haft statstjänst eller motsvarande anställning, tillgodoräknas i regel

till högst tvä tredjedelar. I fråga om statsanställd arbetare är sådan 2/3- tillgodoräkning författningsreglerad. Beträffande tjänsteman prövas där
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

emot i regel frågan om tillgodoräkning av Kungl. Maj:t på framställning i

varje särskilt fall. Härvid brukar bl. a. inte medges tillgodoräkning för livränta.

De nya grunderna innebär i princip en utvidgning av rätten att tillgodoräkna

statlig anställningstid, då pensionsrätt inte förelegat, till att generellt

avse, för tid före reglementets ikraftträdande två tredjedelar av tiden

och för tid därefter hela tiden med undantag av högst 21 månader. På grund

av att författningsenlig tillgodoräkningsrätt kommer att föreligga, blir

tjänstårsberäkningsfrågorna i allmänhet delegerade till pensionsmyndigheterna.

Tid, varunder gällt avkortad tjänstgöring, tillgodoräknas — där anställningen

avsett minst halvtidstjänstgöring — med en reduktion som svarar

mot avkortningen. Eu särskild regel har införts i syfte att ett skäligt förhållande

mellan deltids- och heltidsanställdas pensionsförmåner skall uppkomma

även vid längre anställningstider än 30 år.

Förutsättningar för egenpensionsförmåner. Förmånernas storlek (11 och

12 H reglementet). De befintliga pensionsformerna invalidpension och sjukpension

sammanslås till en, som benämnes sjukpension. Bestämmelserna

om förtidspension utsträckes till att gälla även arbetare. Förtidspension,

som f. n. i regel inte kan ifrågakomma med mindre antalet tjänstår uppgår

till 30, skall kunna beviljas även om antalet tjänstår inte är högre

än 20. Pensionen skall kunna börja utgå från senare tidpunkt än avgångstidpunkten.

De nuvarande för vissa tjänster, som tillsättes medelst förordnande för

viss tid m. fl., tillämpliga s. k. förordnandepensionsgrunderna (innefattande

bl. a. viss rätt till genast börjande pension vid frivillig förtidsavgång)

bibehålies i princip oförändrade beträffande innehavare av nuvarande förordnandetjänster

av sådant slag. Bestämmelserna härom intages i en särskild

kungörelse angående tillämpningen av SPR på ifrågavarande förordnandetjänstermän.

Vid inrättande av nya förordnandetjänster skall särskilt

prövas, om de särskilda förordnandepensionsbestämmelserna skall

vara tillämpliga.

Egenpensionsförmåns belopp skall bero av dels pensionsunderlaget och

dels förhållandet mellan det tillgodoräknade och det för hel pensionsförmån

erforderliga antalet tjänstår. Hel pension — som enligt nu gällande bestämmelser

är lika med pensionsunderlaget jämte förekommande rörligt

tillägg — utgöres enligt de nya grunderna för tid före 67 års ålder av 65

procent av pensionsunderlaget. Vid 67 års ålder ökas hel egenpension med

en särskild åldersförhöjning av 75 kronor för månad.

Det för hel pensionsförmån erforderliga antalet tjänstår skall i regel

vara detsamma som nu. Det har dock förutsatts, att för hel pensionsförmån

skall — utom där de nuvarande förordnandepensionsgrunderna bibehålies

i princip oförändrade — erfordras minst hälften av reguljärt erforderliga

30 tjänstår.

Pensionsförmån till den som inte har fullt antal tjänstår skall, där ej förutnämnda

kungörelse angående förordnandetjänstemän är tillämplig, genomgående

vara avkortad i proportion till tjänstårsbristen. Nu gällande

reducering vid fastställande av livränta grundad på mindre än 30 tjänstår

(”1/10 %-regeln”) slopas.

F. n. beräknas invalidpension som hel ålderspension — oavsett hur starkt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr J/2 år 1959

21

avkortad ålderspensionen skulle ha blivit, om vederbörande hade kunnat

kvarstå i tjänst och bli berättigad till sådan pension — och sjukpension som

högst tre fjärdedelar av hel ålderspension för den, som inte redan uppnått

flera tjänstår än som svarar häremot. Enligt det nya reglementet skall

motsvarande pension i regel ha samma belopp som den ålderspension, som

skulle ha uppnåtts vid kvarstående till pensioneringsperiodens övre gräns.

Förtidspension minskas enligt gällande bestämmelser för varje kvartal,

som vid avgången återstår till pensionsåldern, med viss del av det enligt

ålderspensionsgrunderna beräknade beloppet. Denna minskning upphör vid

pensionsålderns inträde. Enligt SPR är motsvarande beloppsminskning något

mindre, men den är å andra sidan bestående.

Förutsättningar för familjepensionsförmåner. Förmånernas storlek (13

och 11/ §§ reglementet). Familjepensionsrätten utsträckes att gälla även för

sådana grupper, som nu inte har denna förmån. Detta blir av betydelse för

efterlevande efter arbetare, som pensioneras enligt de s. k. summariska pensionsbestämmelserna

(1947: 490), och för kvinnlig arbetares efterlevande

make.

Gällande villkor i fråga om anställningshavares ålder vid ingående av

äktenskap har slopats för det fall, att maken genom äktenskapet förlorat

•rätt till familjepension, som utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser,

eller maken tidigare varit gift med anställningshavaren, innan denne

överskridit åldersgränsen. Domstolsförordnande angående pensionsrätt

för frånskild make skall enligt föreslaget kunna göras även vid senare tillfälle

än då skillnadsdomen ges. Vidare skall två förordnanden kunna gälla

samtidigt, om förmånsberättigad efterlevande make inte finnes. Adoptivbarn

kan nu få familjepension efter såväl "naturliga föräldrar som adoptivföräldrar.

SPR innebär däremot, att familjepensionsrätt efter naturliga föräldrar

inte tillkommer barn, som vid anställningshavarens frånfälle var

adopterat av annan, med mindre denne var anställningshavarens make.

Familjepensionsförmånens belopp skall i princip, till skillnad mot vad

som nu gäller, enligt SPR beräknas direkt på grundval av egenpensionsförmänens

belopp. Normalbeloppet — som utgår till ensam förmånsberättigad

— utgör sålunda, om anställningshavaren vid fränfället var underkastad

reglementet, hälften av sjukpensionens belopp. Efter den, som vid fränfället

uppbar egenpensionsförmån eller efter avgång från i reglementet avsedd

anställning ägde rätt att framdeles få egenpensionsförmån, skall

familjepensionsformånen utgöra hälften av motsvarande egenpensionsförman.

Den särskilda äldersförhöjningen av egenpensionsförmän skall dock

inte beaktas vid beräkning av familjepensionsförmån.

Under tid, då mer än en förmånsberättigad finnes, höjes normalbeloppet.

Om de berättigades antal är 2, 3, 4, 5 o. s. v. beräknas familjepensionen

efter följande antal procent av normalbeloppet, nämligen 140, 160, 180, 200

o. s. v. Motsvarande procenttal är enligt nu gällande bestämmelser 150,

170, 190, 210 o. s. v., varvid emellertid är att märka att normalbeloppet

(familjepensionstalet) är relativt sett lägre än i det nya pensionssystemet.

Vid överenskommelsen om det nya pensionssystemet förutsattes, att vissa

nu övergångsvis gällande särskilda familjepensionsbestämmelser för tidigare

delägare i av staten övertagna familjepensionskassor in. fl. alltjämt

skall gälla. I den mån för en anställningshavare enligt de omedelbart före

det nya reglementets ikraftträdande gällande statliga pensionsbestämmel
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

serna förelåg rätt till familjepensionsförmäner för änka, även om anställningshavaren

vid äktenskapets ingående fyllt 60 år, eller för barn längre

än till 19 års ålder eller skolat föreligga rätt till hel familjepension, oavsett

antalet tjänstår, förutsättes sålunda motsvarande skola gälla vid det nya

reglementets tillämpning beträffande anstallningshavaren.

Förändring av beviljad egenpensions och familjepensions belopp (15 §

reglementet). Enligt 15 § SRP skall bruttobeloppet av beviljad egenpension

eller familjepension förändras i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen härom

beslutar. Denna bestämmelse avser den anpassning av utgående pensioner,

som hittills åstadkommits genom det rörliga tillägget. Det har förutsatts,

att förändringen av enligt reglementet beviljade pensioner skall

fastställas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen efter det att de

statsanställdas huvudorganisationer beretts tillfälle till överläggningar i

ämnet.

Utbetalning av pensionsförmåner, m. m. (16 § reglementet). Genom 1958

års riksdagsbeslut angående pensionsregleringen för den allmänna statsförvaltningen

m. m. bemyndigades Kungl. Maj :t att meddela de administrativa

föreskrifter, som befunnes erforderliga för genomförande av vid förhandlingsöverenskommelsen

förutsatt anordning med gemensam utbetalning

av personalpensionsförmåner och folkpension m. m. Motiven för anordningen

med gemensam utbetalning sammanhänger med såväl praktisktadministrativt

som psykologiskt betingade förhållanden. I förstnämnda

hänseende är att märka, att bruttosystemet under alla förhållanden kräver

en rapportering av uppgifter mellan personalpensionsmyndigheten och pensionsstyrelsen

m. fl. verk.

Vad angår sistnämnda förhållande har det ansetts vara angeläget att genom

gemensam utbetalning av de olika förmånerna förebygga onödigt missförstånd

hos pensionärerna om samordningens sakliga innebörd. Gemensam

utbetalning har förutsatts skola införas beträffande såväl ”äldre” som

”nya” pensioner.

Redan före riksdagsbeslutet tillkallade Kungl. Maj:t en utredningsman

med uppgift att undersöka de med den gemensamma utbetalningen förknippade

problemen. Vidare har Kungl. Maj:t förordnat, att fr. o. m. den 1

januari 1959 skall finnas ett särskilt provisoriskt förvaltningsorgan, delegationen

för pensionsutbetalning. Denna har att handlägga frågor rörande

förvaltningsarbetet i samband med förberedelserna för utbetalningsreformen

och skall sedermera svara för den gemensamma utbetalningen, intill

dess man slutligt tagit ställning till frågan om vilket organ, som skall handha

utbetalningen.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört vid anmälan av prop.

1959: 151 kommer det inte att bli möjligt för delegationen att redan från

tidpunkten för genomförandet vid halvårsskiftet i år av det nya pensionssystemet

överta utbetalningen av samtliga personalpensioner. Delegationen

skall emellertid successivt, efter hand som de tekniska förutsättningarna

härför är för handen, överta utbetalningen. Såvitt nu kan bedömas skall utbetalningsarbetet

kunna överföras till delegationen under loppet av innevarande

är i fråga om sådana pensionstagare, som samtidigt uppbär både

personalpension och folkpension. Det har emellertid ansetts praktiskt lämpligt

att så snart ske kan centralisera även utbetalningen beträffande andra

l^ensionstagare till en enda myndighet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

23

Genom nämnda prop. 151 har hemställts om bemyndigande för Kungl.

Maj:t att besluta angående vissa detaljfrågor angående samordningen

rn. m., som uppkommer vid genomförandet av den gemensamma utbetalningen,

och att vidta de särskilda anordningar, som kan befinnas erforderliga

på grund av att det under en kortare tid efter ikraftträdandet av det

nya pensionssystemet blir nödvändigt att betala ut personalpension och folkpension

m. m. var för sig.

Ändring sskyldighet (18 § reglementet). Anställningshavare, som omfattas

av det nya reglementet, skall vara skyldig att underkasta sig ändrade

bestämmelser i de hänseenden, om vilka i reglementet förmäles.

Ikraftträdande m. m. Det nya pensionsreglementet förutsättes träda i

kraft den 1 juli 1959, då vad i tidigare utfärdad författning finnes stridande

mot reglementets bestämmelser skall upphöra att gälla, såvitt angår den

som kan bli underkastad det nya reglementet.

På grund av förut nämnda särskilda regler angående medeltalsberäkning

av förmånerna kommer övergången till den nya pensionsnivån att, efter

hand som avgång sker, äga rum stegvis under en treårsperiod, räknad från

ikraftträdandet. Ehuru det nya systemet kollektivt sett ger inte oväsentligt

högre förmåner än det nuvarande, kan de nya huvudbestämmelserna i och

för sig i vissa särskilda fall leda till något lägre förmåner än de nuvarande

reglerna. Vid de överläggningar, som förekommit med personalorganisationerna

har på grund härav upptagits frågor rörande övergångsbestämmelser

för nyss avsedda fall, därvid överenskommelse träffats angående

övergångsanordningar, bl. a. syftande till att minskningar i förmånerna på

grund av övergång till det nya systemet skall undvikas. Bestämmelser i

ämnet torde komma att utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd av bemyndigande

av 1958 års riksdag.

B. Pensions förhållandena för personal, som inte omedelbart omfattas av

pensionsrcgleringen

Den personal, som inte omedelbart omfattas av pensionsregleringen —

främst nuvarande pensionstagare och blivande familjepensionärer efter

dessa — beröres av pensionsregleringen i två eller, beträffande vissa av

dem, i tre avseenden.

För det första skall hittillsvarande anordning med grundbelopp och rörligt

tillägg för framtiden utbytas mot en anordning med basbelopp, vilka

frän tid till annan förändras enligt samma teknik som sedan flera år kommit

till användning på löneområdet och som även skall användas beträffande

pensioner enligt det nya pensionssystemet. Till utgångspunkt för basbeloppskonstruktionen

tages summan av pensionernas grundbelopp för månad

och rörligt tillägg, beräknat enligt år 1958 gällande grunder. Denna

summa — som i fråga om pension, vilken har skilda grundbelopp för tid

före och från 67 års ålder, blir olika stor beträffande begynnelse- respektive

slutpension och som får ett särskilt värde beträffande förtidspension

för tid intill pensioneringsperiodens nedre gräns — utgör 1958 års basbelopp

och tjänar som beräkningsunderlag för den 2-procentiga höjning av

pensionerna, som enligt prop. 1959: 152 avses skola komma till stånd för

1959. Den på detta sätt erhållna summan utgör 1959 års basbelopp. Efter

varje framtida förändring av pensionerna skall på nämnda sätt gälla nya

basbelopp, vilka framkommer genom motsvarande förändring av närmast

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

dessförinnan gällande basbelopp. Förslag rörande basbeloppskonstruktionen

har förelagts riksdagen i den till innevarande års riksdag avlåtna

propositionen nr 151.

För det andra skall samordningen av ifrågavarande pensioner med folkpension

fr. o. m. den 1 juli 1959 regleras med tillämpning av en teknik, som

nära ansluter till bruttometoden. För ändamålet skall beaktas en s. k. riktnivå,

som utgöres av ett enligt särskilda regler bestämt pensionsbelopp, i

princip beräknat som om det nya pensionssystemet trätt i kraft ett år och

ett kvartal (motsvarande tiden 1 april 1958—30 juni 1959) före avgången

från anställningen och fråga varit om 3-ortspension. Enligt basbeloppssystemet

beräknade pensioner skall inte minskas med hänsyn till folkpension,

med mindre de sammanlagda förmånerna annars skulle överskjuta

riktnivan. Där detta skulle bli fallet, skall däremot personalpensionerna,

om inte annat följer av vissa övergångsbestämmelser, minskas med det

överskjutande folkpensionsbeloppet. En eventuell sådan minskning skall

emellertid göras endast i fråga om tilläggsförmåner till grundbeloppet, vilket

sålunda liksom hittills under alla förhållanden skall vara intakt. Ifrågavarande

anordning, som grundar sig på 1958 års beslut om pensionsregleringen,

varvid Kungl. Maj:t bemyndigats meddela bestämmelser i ämnet,

har detaljbehandlats i den med huvudorganisationerna den 25 mars 1959

träffade överenskommelsen.

För det tredje skall enligt 1958 års pensionsregleringsbeslut omräkning

av pensioner beviljade enligt bestämmelser, gällande före det nya reglementets

ikraftträdande, i förekommande fall få ske som om det nya pensionssystemet

trätt i kraft redan den 1 april 1958, därvid omräkningsresultatet

skall fä beaktas med avseende å pensionstid, som infallit efter den 30 juni

1959. I prop. 1959: 151 har förutsatts, att resultatet av sådan omräkning

skall påverka pensionen endast när det är till förmån för pensionstagaren

samt att omräkningarna skall göras så snart som möjligt och vara avslutade

under innevarande år.

I detta sammanhang må nämnas, att jämförelsen mellan å ena sidan äldre

personalpension jämte folkpension m. m. och å andra sidan motsvarande

riktpensions bruttobelopp jämte utanför detta eventuellt liggande folkpension

m. m. inte enbart avser en viss tidpunkt utan skall göras kontinuerligt.

Motsvarande gäller i fråga om beaktandet av förut nämnda omräkning beträffande

de s. k. 5-kvartalspensionerna. Tekniskt skall den fortlöpande

jämförelsen mellan de olika alternativen åstadkommas med hjälp av de

elektroniska databehandlingsmaskiner, som disponeras för den centrala

pensionsutbetalningen. Denna förutsättes i prop. 1959: 151 inte kunna komma

till stånd redan den 1 juli 1959 men avses skola bli genomförd före årsskiftet

1959/60.

Slutligen må nämnas, att sådan tjänsteman, som på grund av att han

därom uttryckt önskan inte blivit underkastad statens löneförordning och

som inte på grund av Kungl. Maj :ts särskilda medgivande blir underkastad

det nya reglementet, skall, där ej Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda

beslutar, jämlikt föreskrifterna i punkt 4 övergångsbestämmelserna till

löneförordningen kvarstå å för honom närmast före den 1 juli 1957 tilllämpliga

löne- och pensionsbestämmelser i den lydelse dessa hade vid utgången

av år 1956, intill dess han må bliva underkastad förordningen. Nå
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

25

gon ändring i fråga om rörligt tillägg på pension eller däremot svarande

anordning avses inte komma till stånd för sådan tjänsteman.

C. Kompensation för förhöjd folkpensionsavgift

Da överenskommelse träffades om statstjänstemännens löner för åren

1957 och 1958, rådde enighet om att förhandlingar om kompensation för

höjda folkpensionsavgifter skulle upptagas i samband med de då förestående

pensionsförhandlingarna och om att den kompensation, varom överenskommelse

härvid kunde komma att träffas, skulle kunna utgå fr. o. m.

den 1 januari 1957. Enligt den år 1958 träffade pensionsöverenskommelsen

och riksdagens beslut samma år skall kompensation för höjda folkpensionsavgifter

utgå fr. o. m. sistnämnda dag, i vad avser tid före ikraftträdandet

av det nya reglementet till enligt hittillsvarande grunder pensionsberättigad

tjänsteman och i vad avser tid efter ikraftträdandet till tjänsteman,

som ar underkastad reglementet. Kompensationen skall gälla så stor de!

av folkpensionsavgiften, som belöper på avgiftsprocenten till den del denna

överskjuter 1,8. Beräkning och utbetalning av kompensation skall ske på

grundval av skattesedel, utvisande slutlig skatt. Kompensation utgår ej till

tjänsteman, vars anställning upphört före den tidpunkt, då kompensation

skall utbetalas. Bestämmelsen angående nu avsedd kompensation till

tjänstemän inom den allmänna statsförvaltningen och till vissa icke-statli°t

anställda tjänstemän (folk- och småskollärare m. fl.) har vad beträffar år

1957 meddelats genom kungörelsen 1958: 577.

För statsanställda arbetare har kompensationsfrågan kollektivavtalsmässigt

reglerats enligt i sak samma grunder som för statstjänstemannen.

IV. Utredningsmännens yttrande och förslag. Med vederbörande

personalorganisationer förda överläggningar

Utvecklingen av den statliga personalpensioneringen har gått i riktning

mot allt större enhetlighet. Detta gäller i såväl reellt som formellt hänseende.

Tidigare föreliggande olika saklösningar för olika förvaltningsområden

och pei sonalgrupper har i samband med pensionsregleringar skärskådats

bl. a. ur synpunkten huruvida de härvid uppkomna olikheterna vid en saklig

granskning kan anses motiverade, och som följd härav har dessa olikheter

numera i mycket stor utsträckning eliminerats. Härtill har också

medverkat det förhållandet, att pensionsfrågorna numera brukar regleras

i anslutning till överläggningar med de anställdas huvudorganisationer.

Samtidigt har den tidigare i viss utsträckning tillämpade metoden att meddela

de angående pensionering erforderliga bestämmelserna i författningar

tillämpliga för olika förvaltningsområden och personalgrupper alltmer fått

vika för en anordning med ett fåtal författningar, mellan vilka bestämmelserna

i stället uppdelats efter sitt ur pensionssynpunkt relevanta sakinnehåll.

Denna utveckling har, såvitt angår den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen,

numera lett fram till ur såväl reell som formell synpunkt i

princip enhetliga pensionsbestämmelser för hela pensioneringsomrädet.

Er. o. m. den 1 juli 1959 skall genomföras en allmän pensionsreglering för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

hela området. Denna avser en genomgripande omläggning av pensionssystemet.

Den medför en önskvärd utjämning av pensionsförhållandena olika

personalgrupper emellan. Ställning tages till vissa tidigare bristfälligt eller

inte alls reglerade frågor, framför allt till den betydelsefulla frågan om i

vilken män och på vilket sätt samordning skall ske mellan å ena sidan statlig

personalpension och å andra sidan folkpension och andra förmåner på

grund av socialförsäkring m. m. Pensionsregleringen medför förbättringar

i olika hänseenden för de anställda, bl. a. genom att ur ortsgruppssynpunkt

högre löner än 2-ortslöner lägges till grund för pensionsavvägningen, att

familjepensionsförmånema förbättras och att förmånerna vid frivillig förtidsavgång

beräknas efter förhöjda underlag. Huvudbestämmelserna skall

finnas i dels en statens pensionslöneförordning, antagen av Kungl. Maj:t

och riksdagen, dels ett pensionsreglemente, statens allmänna tjänstepensionsreglemente,

som Kungl. Maj:t avses utfärda med stöd av riksdagens

bemyndigande och vars huvudgrunder underställts riksdagen. Till dessa

båda författningar skall tills vidare komma en tredje huvudförfattning, en

kungörelse innehållande särskilda bestämmelser angående tillämpningen av

statens allmänna tjänstepensionsreglemente beträffande vissa ordinarie,

medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster m. fl. Denna kungörelse

avses också skola utfärdas med stöd av riksdagens bemyndigande och få

ett innehåll, som i huvudsak överensstämmer med ett för riksdagen redovisat

författningsförslag.

Vad beträffar pensionsförhållandena för anställningshavare vid riksdagens

verk anser utredningsmännen till en början uppenbart, att dessa i

materiellt hänseende bör i princip överensstämma med vad som i motsvarande

hänseende gäller för övriga statsanställda. I pensionshänseende bör

alltså lönegradsplacerad tjänst vid riksdagens verk likställas med sådan

statlig lönegradsplacerad tjänst, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente

äger tillämpning, och arbetaranställning vid riksdagens verk likställas

med arbetaranställning i annan statens tjänst. Vidare bör sådan möjlighet

finnas att förordna, att tjänstepensionsrätt och avgångsskyldighet i

samband med pensionering skall föreligga vid annan anställning vid riksdagens

verk, som skall finnas i motsvarande fall inom statsförvaltningen i

övrigt. Samma bestämmelser om förordnandepensionsrätt, som skall tills

vidare gälla för vissa tjänstemän inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen,

bör också i sak gälla vid riksdagens verk.

Fråga uppkommer härvid huruvida nyssnämnda författningar — statens

pensionslöneförordning, statens allmänna tjänstepensionsreglemente och

förenämnda kungörelse om förordnandepensionsrätt — bör formligen gälla

även vid riksdagens verk eller om i sak med dem överensstämmande särskilda

bestämmelser bör utfärdas med avseende å pensioneringen vid riksdagens

verk. Såsom nyss nämnts förutsättes det, att de nämnda författningarna

skall tillkomma under direkt medverkan från riksdagens sida.

Pensionslöneförordningen skall till ordalydelsen vara antagen av riksdagen,

och pensionsreglementet och förordnandepensionskungörelsen skall i princip

ha ett av riksdagen godkänt sakinnehåll. Den omständigheten, att författningarna

utfärdas av Kungl. Maj:t, bör självfallet inte förhindra att

beslut fattas av riksdagen om att de skall vara direkt tillämpliga vid riksdagens

verk. I den reviderade lydelse av pensionsreglementet, som förelagts

riksdagen genom den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7/2 år 1959

27

151, har möjligheten av en sådan anordning direkt förutsatts, i det att i 1 §

2 mom. reglementet stadgats, att reglementets bestämmelser — ävensom

särskilda bestämmelser, innefattande tillägg till eller undantag från reglementet

— skall i den utsträckning riksdagen förordnar gälla i fråga om

anställning vid riksdagens verk. För övrigt har, såsom förut nämnts, 1947

års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare samt den enligt

av riksdagen godkända huvudgrunder utfärdade kungörelsen 1947: 490

redan nu fått direkt tillämplighet vid riksdagens verk. Detsamma gäller

statens löneförordning.

Enligt utredningsmännens uppfattning är det uteslutande en praktisk

fråga, huruvida de allmänna pensionsförfattningarna bör göras direkt tilllämpliga

vid riksdagens verk eller särskilda bestämmelser bör utfärdas för

dessa. Det sistnämnda tillvägagångssättet skulle innebära en onödig dubbtyr.

Det har självfallet inte kunnat helt undvikas att i statens allmänna

tjänstepensionsreglemente fått medtagas en rad specialbestämmelser för

vissa personalgrupper vid den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen

rn. m., som i och för sig inte är erforderliga för riksdagens verk, men dessa

specialbestämmelser har sammanförts i en särskild avdelning av reglementet

och behöver därför inte tynga en tillämpning av reglementet vid riksdagens

verk. Det är vidare att märka, att det nya reglementet i långt mindre

utsträckning än de motsvarande tidigare reglementena innehåller administrativa

föreskrifter, som replierar på speciella förhållanden inom den

Kungl. Maj:t underställda förvaltningen och som skulle behöva sättas ur

kraft vid en tillämpning inom riksdagens verk. En granskning har visat, att

det endast i mycket begränsad utsträckning kan vara erforderligt att för

författningarnas tillämpning vid riksdagens verk föreskriva tillägg till eller

undantag från dem.

Härtill kommer, att det i vissa avseenden är förenat med direkta fördelar

att tillämpa samma författningar som de i allmänhet gällande. En splittring

av bestämmelserna om anställningsförmåner på olika författningar

e. d. ger anledning till en del särskilda spörsmål, som inte blir aktuella vid

tillämpandet av gemensamma bestämmelser. Detta är av betydelse inte

minst i pensioneringssammanhang, där en anställningshavares övergång

från ett pensioneringsomräde till ett annat eljest kan aktualisera särskilda

samordningsfrågor. Vid eventuella framtida ändringar i pensionssystemet

måste det dessutom innebära en onödig omgång, om separat riksdagsbehandling

av samma frågor skulle ske dels beträffande den Kungl. Maj:t

underställda förvaltningen och dels beträffande riksdagens verk.

På nu anförda skäl har utredningsmännen funnit sig böra förorda, att

beslut fattas om att statens pensionslöneförordning, statens allmänna

tjänstepensionsreglemente och den nyssnämnda förordnandepensionskungörelsen

skall tillämpas beträffande anställningar vid riksdagens verk. Att

sä sker synes även överensstämma med vad delegerade i de för utredningen

lämnade direktiven uttalat om angelägenheten av att de nya bestämmelserna

bringades i tillämpning vid riksdagens verk som om de automatiskt varit

gällande för dessa verk.

Vad härefter angår de specialbestämmelser i materiellt hänseende, som

vid denna lösning blir för riksdagens verk erforderliga, får utredningsmännen

— som i det följande återkommer till frågor av administrativ och liknande

art — framhålla följande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 ar 1959

1. Pensionsreglementet

a. Enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente blir reglementet

automatiskt tillämpligt på ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt,

om visst villkor om fullgjord kvalifikationstid är uppfyllt, på innehavare av

annan lönegradsplacerad tjänst samt arbetare. I övrigt förutsättes, att frågan

huruvida reglementet skall vara tillämpligt skall vara föremål för särskild

prövning, varvid, om pensionsrätt skall föreligga, beslut kan fattas

om att särskilda bestämmelser skall gälla, innefattande tillägg till eller undantag

från reglementet. Vad nu sagts bör gälla även i fråga om anställningshavare

vid riksdagens verk. Särskild föreskrift härom erfordras med

hänsyn till utformningen av 1 § pensionsreglementet.

b. För närvarande gäller enligt tjänstepensionsreglementet för riksdagens

verk, att om ledamot av riksbankens direktion eller riksgäldsdirektör

avgår från sin tjänst för tillträdande av statsrådsämbete, skall, så länge

han i oavbruten följd innehar sådant ämbete eller innehar befattning i statens

tjänst, som ej är förenad med tjänstepensionsrätt, eller av Kungl. Maj :t

meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, i pensionshänseende

så anses, som om han alltjämt kvarstode i förstnämnda tjänst. En

motsvarande bestämmelse bör gälla även vid tillämpningen av statens allmänna

tjänstepensionsreglemente. I överensstämmelse med vad som enligt

en i 17 § reglementet under punkt 1 a införd tilläggsbestämmelse till 1 §

gäller för justitieråd eller regeringsråd bör för nu berörda fall föreskrivas,

att vederbörande må, så länge han i oavbruten följd innehar tjänst eller

uppdrag, som nu nämnts, dock längst intill utgången av den månad varunder

han uppnår 67 års ålder, vara underkastad reglementet som om han

alltjämt vore ledamot av riksbankens direktion respektive riksgäldsdirektör.

c. Enligt 5 § första stycket c) statens allmänna tjänstepensionsreglemente

kan avgångsskyldighet åläggas den som genom lagakraftägande dom

befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning kunnat följa, men jämlikt

5 kap. 5 eller 6 § strafflagen förklarats fri från ansvar eller ådömts

nedsatt straff. Denna bestämmelse bör av samma skäl som hittills föranlett

undantagande från nu gällande motsvarande bestämmelse inte ha avseende

å riksdagens justitieombudsman, riksdagens militieombudsman eller den

som är fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret.

2. Förord)iandepensionskungörelsen

a. I fråga om rätt till förordnandepension för annan än riksdagens justitieombudsman

och riksdagens militieombudsman gäller f. n., att med oavbrutet

innehav av tjänsten i minst 12 år likställes oavbrutet innehav av

tjänsten det antal förordnandeperioder, som närmast motsvarar nämnda

tidrymd. Motsvarande bör gälla i fortsättningen. Liksom hittills bör bestämmelsen

inte ha avseende å själva pensionsberäkningen.

b. Beträffande riksdagens justitieombudsman och militieombudsman

gäller f. n. såväl i fråga om rätt till förordnandepension som i fråga om förordnandepensionens

beräkning andra bestämmelser än för övriga förordnandetjänstemän.

Beträffande rätt till förordnandepension innebär avvikelserna,

dels att rätt till sådan pension kan inträda vid avgang från ämbetet,

även om fråga inte är om avgång ur statens tjänst, dels att villkoret om 12

års innehav av tjänsten utbytts mot ett villkor om att ombudsmansämbetet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 1/2 år 1959

29

innehafts under sammanlagt minst två fulla tjänsteperioder, var och en

i äknad från det tjänsten på grund av val under en riksdag tillträtts till dess

nytt val förrättas under fjärde året därefter, och dels att den eljest gällande

bestämmelsen om medgivande efter diskretionär prövning av rätt till

förordnandepension, motsvarande förtidspension för andra tjänstemän, inte

gjorts tillämplig. Beträffande förordnandepensionens beräkning innebär avvikelserna,

dels att sammanräkning må ske av tid, varunder innehafts ombudsmansämbete,

dels att hel pension må utgå, där tjänsten innehafts minst

tre fulla tjänsteperioder, även om dessa inte uppgår till jämnt 12 år, dels

att eljest gällande reduktion i vissa fall på grund av frivillig avgång inte

tillämpas. Angivna bestämmelser har ansetts motiverade av speciella omständigheter

och ingående dryftats vid sin tillkomst. Med beaktande härav

har utredningsmännen inte ansett sig böra föreslå någon ändring i bestämmelserna.

Även om man, såsom förut nämnts, sökt undvika att i de nya huvudförfattningarna

på pensionsområdet medtaga bestämmelser av administrativ

och liknande art, upptar författningarna likväl en del bestämmelser av

detta slag. I en rad av fall förekommer det, att i dessa författningar angivits,

att i visst hänseende skall gälla vad Kungl. Maj:t föreskriver eller

att en viss saklösning skall tillämpas i den mån ej Kungl. Maj :t annat föreskriver.

Det förekommer också stadganden om att vissa uppkommande pensionsfrågor

skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Dessutom äger

Kungl. Maj:t enligt pensionsreglementet meddela närmare bestämmelser

angående reglementets tillämpning. Slutligen angives i ett fall, att viss myndighet

inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen skall medverka, i

det att i 3 § 3 mom. pensionslöneförordningen angivits att grunderna för

arbetares hänförande till pensionslöneklasser skall fastställas av statens

avtalsnämnd eller efter Kungl. Maj:ts bestämmande av annan myndighet

i samråd med avtalsnämnden.

Vid en tillämpning av huvudförfattningarna vid riksdagens verk, som ju

inte är underställda Kungl. Maj :t, får i dessa hänseenden till en början

övervägas, huruvida i vissa fall föreligger sådana omständigheter, att det

trots nämnda förhållande är från riksdagens sida motiverat att göra saklösningen

beroende av Kungl. Maj:ts ställningstagande. I den mån detta

inte anses vara fallet uppkommer frågan vilken myndighet vid riksdagens

verk som bör äga den befogenhet, som i övrigt tillkommer Kungl. Maj:t.

Härvid inställer sig även frågorna, dels huruvida denna myndighet bör

kunna delegera sin beslutanderätt till annan myndighet och dels huruvida

måhända särskilda direktiv bör lämnas från riksdagens sida.

Utredningsmännen har vid en detaljgranskning av ifrågavarande stadganden

funnit, att vissa av dessa rör sådana ämnen, att det far anses motiverat

att helt samma reglering tillämpas som inom den allmänna statsförvaltningen.

Det är här fråga om fall, dä allmänna bestämmelser avses

skola utfärdas av Kungl. Maj:t och dä behov inte kan anses föreligga av

vare sig tillägg till eller undantag frän dessa bestämmelser för riksdagens

verk. Till denna grupp av stadganden — som alltsa bör gälla utan ändring

även vid tillämpningen vid riksdagens verk — har utredningsmännen hänfört

3 S 2 mom., 6 8 tredje- stycket, 8 § 1 mom. och 15 § statens allmänna

tjänstcpensionsreglemente. Beträffande dessa må nämnas följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr -tf 2 år 1959

a. 3 § 2 mom. pcnsionsreglementet innehåller bestämmelser för andra än

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän angående villkoret i fråga om

kvalifikationstid och föreskriver bl. a. att med tid, under vilken anställningshavaren

fullgjort arbete, skall likställas tid varunder han åtnjutit

ledighet till följd av yrkesskada eller sjukdom m. m. i fall, som angives i av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Dessa bestämmelser bör tillämpas

också vid riksdagens verk.

b. 6 § reglementet innehåller ett grundläggande stadgande angående personalpensionsförmåns

samordning med socialförsäkringsförmåner och

innebär i princip att samordning skall ske med tillämpning av bruttometoden.

Vad därvid sagts om sådana förmåner, som jämte tjänstepensionsförmånen

skall ingå i bruttopensionsnivån, skall emellertid inte avse förmåner,

vilka bestämmes med beaktande av samtidigt utgående tjänstepensionsförmåner

enligt reglementet, och skall, i den utsträckning Kungl. Maj :t

med stöd av riksdagens beslut så föreskrivit, ej heller gälla i fråga om andra

förmåner eller i fall, då hel pension ej utgår enligt reglementet. Närmare

preciseringar i anslutning härtill har avsetts skola göras i av Kungl. Maj:t

utfärdade bestämmelser, som överensstämmer med en med huvudorganisationerna

träffad överenskommelse och vilkas väsentliga innebörd angivits

i prop. 1959: 151. Ej heller i detta avseende finnes anledning att vid riksdagens

verk ifrågasätta annat än att de allmänna bestämmelserna skall

gälla.

c. I motsats till vad nu är fallet skall pensionsrätt enligt det nya reglementet

tillkomma även partiellt arbetsföra. Rätten till sjuk- och familjepensionsförmåner

har emellertid därvid genom stadgande i 8 § 1 mom.

reglementet begränsats att gälla förmåner, för vilkas utgående bristen i

hälsotillståndet finnes uppenbarligen sakna betydelse eller vilka må följa

av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Vad som härvidlag

kan bli föreskrivet bör tillämpas även vid riksdagens verk.

d. Enligt 15 § reglementet skall bruttobeloppet av beviljad egenpension

och familjepension förändras i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen beslutar.

Stadgandet åsyftar sådan efterreglering av beviljad pension, som vid

nuvarande system åstadkommits genom det rörliga tillägget. Utredningsmännen

anser, att vad i detta hänseende beslutas för den allmänna statsförvaltningen

bör bli automatiskt tillämpligt även vid riksdagens verk.

I ytterligare ett par fall är det tydligt, att vad i angivna författningar

sägs om Kungl. Maj:t bör gälla oförändrat vid författningarnas tillämpning

vid riksdagens verk. Detta är fallet beträffande 1 § statens pensionslöneförordning,

vari talas om pensionsreglementen utfärdade av Kungl.

Maj :t med stöd av riksdagens beslut, och 2 § 2 mom. statens allmänna

tjänstepensionsreglemente, där begreppet statliga pensionsbestämmelser

definieras.

I övrigt förordar utredningsmännen, att vad i pensionslöneförordningen,

pensionsreglementet och förordnandepensionskungörelsen sägs om Kungl.

Maj :t skall, då fråga är om anställningshavare vid riksdagens verk, i stället

avse delegerade för dessa verk. De stadganden, om vilka här är fråga, avser

merendels prövning från fall till fall av frågor, som är undantagsmässiga

eller som ansetts påkalla diskretionär prövning. Därjämte gäller det

sagda vissa fall, i vilka fråga visserligen är om allmänna bestämmelser,

men där det inte kan anses uteslutet att behov uppkommer av avvikande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr J/2 år 1959

31

reglering för riksdagens verk, antingen därför att specialfrågor förekommer

vid dessa verk eller därför att de av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna

kan förutses komma att innefatta en administrativ reglering, som

måhända inte är fullt tillämplig vid riksdagens verk. Till denna kategori

har utredningsmännen även hänfört frågan om den allmänna befogenheten

att meddela närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning. Om

i sådana bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar i anslutning till förenämnda

särskilt angivna stadganden — exempelvis i anslutning till 6 §

tredje stycket eller 8 § 1 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente

— skulle intagas föreskrifter om möjlighet till dispens från Kungl. Maj:ts

sida eller liknande, förutsattes att även härvidlag delegerade skall såvitt

angår riksdagens verk träda i stället för Kungl. Maj :t.

Då utredningsmännen för sin del intagit nu angivna ståndpunkt, har

självfallet inte därmed åsyftats att en och samma sakfråga skall lösas på

olika sätt inom riksdagens verk och inom författningarnas tillämpningsområde

i övrigt. Tvärtom bör — på sätt som redan hittills skett — en likformig

tillämpning på allt sätt eftersträvas. Även om en tillämpning vid

riksdagens verk av de allmänna tilläggsbestämmelser, som Kungl. Maj:t

kan komma att meddela, inte lämpligen bör fastlåsas av riksdagen, är det

naturligt att delegerade har sin uppmärksamhet riktad på möjligheten att

förordna att dessa bestämmelser helt eller i vissa delar skall gälla även för

riksdagens verk. Av det skälet att dylika tilläggsbestämmelser inte ännu är

fullt utarbetade har emellertid utredningsmännen — som haft möjlighet att

följa det inom Kungl. Maj :ts kansli pågående arbetet därå — inte ansett

sig kunna ingå på någon behandling av nu berörda detaljfråga.

Enligt de nu befintliga pensionsbestämmelserna för riksdagens verk skall

vissa frågor i stället för av delegerade behandlas av vederbörande fullmäktige

eller annan särskild myndighet vid riksdagens verk. Det är utredningsmännens

mening, att så bör kunna ske även i fortsättningen. Utredningsmännen

anser emellertid för sin del inte erforderligt att arbetsfördelningen

därvidlag bindes genom särskild föreskrift av riksdagen utan vill i stället

föreslå att delegerade får befogenhet att med tillämpning tills vidare förordna,

att prövning av fråga, som eljest skolat ankomma på delegerade, i

stället skall ankomma på annan myndighet vid riksdagens verk.

Pensionsfrågor rörande riksdagens verk har hittills — om man bortser

frän att samråd under hand i viss utsträckning förekommit med tjänstemän

i civildepartementet, statskontoret, statens pensionsanstalt och statens

avtalsnämnd — handlagts utan att medverkan påkallats från Kungl.

Maj:ts eller Kungl. Majits underställd myndighets sida. Omständigheter

sammanhängande med det nya pensionssystemets utformning medför emellertid,

att en sa sträng åtskillnad härvidlag som hittills mellan det Kungl.

Maj :t underställda området och det direkt riksdagen underställda området

inte kan eller lämpligen bör bibehållas. Framför allt gäller detta i fråga om

tillämpning av det beslutade nya systemet för samordning av personalpension

och förmåner på grund av socialförsäkring m. m., som förutsätter viss

rapportgivning mellan personalpensions- och andra myndigheter och, särskilt

i vad gäller personalpension och folkpension, avsetts skola medföra

gemensam utbetalning av förmånerna. Hithörande åtgärder har såvitt angår

den Kungl. Maj :t underställda förvaltningen förutsatts skola tills vidare

ankomma på eu .särskild provisorisk förvaltningsmyndighet, delegationen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 1(2 år 1959

för pensionsutbetalning, till vars förfogande ställts personal från skilda

statliga pensionsmyndigheter och som skall disponera över elektroniska

databehandlingsmaskiner. Utredningsmännen utgår för sin del från att

delegationen för pensionsutbetalning bör ha att fullgöra ifrågavarande uppgifter

även beträffande pensionärer från riksdagens verk och förutsätter,

att även dessa verk, om så visar sig erforderligt, därvid skall ställa personal

till förfogande för ändamålet. Pa motsvarande sätt som eljest gäller

mom delegationens verksamhet kommer här någon budgetmässig kostnadsöverflyttning

inte till stånd, utan administrations- och pensionskostnaderna

kommer att belasta samma anslag m. m. som hittills.

Även i andra hänseenden torde det enligt utredningsmännens uppfattning

kunna vara lämpligt att möjlighet hålles öppen för medverkan från

andra myndigheters sida i fråga om pensioneringen vid riksdagens verk.

De nya pensionsbestämmelserna är visserligen i åtskilliga avseenden enklare

och mera konsekvent uppbyggda än de nuvarande, men de innefattar också

en del moment beträffande pensionsberäkningen som, ehuru ur saklig synpunkt

fullt motiverade, gör ett handhavande av pensioneringen mera komplicerat

än för närvarande. Det är också angeläget, att de rutiner som tilllämpas

vid pensionsbeviljandet anpassas med hänsyn till den förutsatta gemensamma

utbetalningen. I sammanhanget bör erinras om att under ett

tidigare skede, då statlig uppskjuten livränta beräknades försäkringstekniskt,

denna beräkning även beträffande anställningshavare vid riksdagens

verk handhades av pensionsstyrelsen. Utredningsmännen har ansett sig

inte ha att framlägga något konkret förslag angående särskilt samarbete

mellan riksdagens verk och den allmänna statsförvaltningen beträffande

frågor av antytt slag rörande pensioneringens administration men förutsätter,

att Kungl. Maj:t skall äga att, på framställning av delegerade, meddela

de föreskrifter, som erfordras för att myndighet inom den allmänna

statsförvaltningen skall kunna anlitas för handläggning av vissa med pensioneringen

sammanhängande frågor jämväl i vad avser riksdagens verk.

I överensstämmelse med det anförda upprättat författningsförslag till

bestämmelser i fråga om tillämpning vid riksdagens verk av statens pensionslöneförordning

och statens allmänna tjänstepensionsreglemente m. m.

fogas härvid såsom bilaga A. Utredningsmännen förordar, att delegerade

för sig utverkar bemyndigande att meddela bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med detta författningsförslag.

Utredningsmännen övergår härefter till vissa andra frågor än som gäller

tillämpningen av de nämnda huvudförfattningarna och får därutinnan

framhålla följande.

I anslutning till pensionsregleringen erfordras vissa övergångsbestämmelser.

Kungl. Maj:t har av 1958 års riksdag bemyndigats att meddela sådana

bestämmelser i anslutning till pensionsreglementet med iakttagande

av i prop. 1958: 157 angivna huvudgrunder. Sedan överläggningar i ämnet

därefter förekommit mellan representanter för civildepartementet och för

de statsanställdes huvudorganisationer, varvid den 25 mars 1959 under förbehåll

för Kungl. Maj:ts godkännande träffats överenskommelse i frågan,

har i prop. 1959: 151 hemställts om bemyndigande att även i övrigt meddela

övergångsbestämmelser betingade av pensionsregleringen. En sista

etapp av överläggningarna med organisationerna återstår ännu. För riks
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

33

dagens verk bör i sak gälla samma övergångsreglering som för statsförvaltningen

i övrigt, men därutöver kan erfordras särskilda bestämmelser med

hänsyn till tidigare speciella förhållanden vid dessa verk. Med hänsyn härtill

föreslår utredningsmännen att delegerade för sig utverkar ett bemyndigande

att meddela övergångsbestämmelser till pensionsregleringen för

riksdagens verk.

I prop. 1959: 151 har Kungl. Maj:t även hemställt om bemyndigande att,

i den mån detta kan vara erforderligt ur konsekvenssynpunkt, vidtaga av

pensionsregleringen betingade ändringar i pensions- och avlöningsbestämmelser.

Motsvarande bemyndigande bör tillkomma delegerade för riksdagens

verk.

I samband med 1958 års pensionsreglering fattades beslut om att viss

kompensation skulle utgå till berörda tjänstemän för förhöjda folkpensionsavgifter.

Kungl. Maj:t bemyndigades att meddela bestämmelser härom, och

sådana har sedermera utfärdats genom kungörelsen 1958: 577. I förevarande

hänseende bör vid riksdagens verk gälla detsamma som inom statsförvaltningen

i övrigt och räknat från samma tidpunkt. Delegerade torde böra

erhålla bemyndigande att besluta härom. Beträffande arbetare vid riksdagens

verk torde motsvarande fråga få regleras kollektivavtalsmässigt liksom

för övriga arbetare i statens tjänst.

Vad beträffar pensionsförmåner enligt nuvarande bestämmelser innebar

fjolårets pensionsreglering dels ett ställningstagande till frågan om grunderna

för samordning av folkpension och personalpension, dels beslut om

att särskild omreglering enligt vissa grunder skall ske av pensioner till sådana

personer, som under tiden den 1 april 1958—den 30 juni 1959 avgått

med rätt till pension, samt av motsvarande familjepensioner. Överläggningar

har sedan förts med vederbörande personalorganisationer angående

detaljregleringen av hithörande frågor, varvid den 25 mars 1959 träffats

överenskommelse i ämnet. Denna innebär bl. a., att hittillsvarande anordning

med särskilt rörligt tillägg skall ersättas med en anordning med basbelopp,

varigenom konstruktionen reellt sett blir i huvudsak densamma som

i fråga om pensioner enligt det nya pensionsreglementet. Frågan härom

har underställts riksdagen genom prop. 1959: 151. För riksdagens verk bör

i dessa hänseenden gälla detsamma som för statsförvaltningen i övrigt, och

utredningsmännen föreslår i enlighet härmed att delegerade erhåller motsvarande

bemyndiganden som skall tillkomma Kungl. Maj:t.

Slutligen ma erinras om att, såsom inledningsvis anförts, Kungl. Maj:t

äger eniigt av riksdagen godkända huvudgrunder bevilja pension i särskilt

fall, där pensionsrätt enligt pensionsbestämmelsema inte föreligger. Fråga

är här i princip om fall, då statlig anställning innehafts minst en tid av omkring

15 år. I prop. 1959: 151 har förutsatts att annan ändring härvidlag

inte nu skall göras än att, i den mån sadana fall uppkommer, Kungl. Maj:t

skall äga att'', da skäl därtill anses föreligga, anpassa grunderna för pensionsbestämningen

efter vad som gäller enligt det nya pensionssystemet.

Utredningsmännen föreslår att delegerade hos riksdagen utverkar ett bemyndigande

av samma innebörd som det som salunda tillkommer Kungl.

Maj :t. Med hänsyn till de nya pensionsbestämmelsernas personella omfattning

torde ett sådant bemyndigande fa en mycket begränsad räckvidd.

De bemyndiganden, som i nu berörda frågor tillkommer Kungl. Maj :t, har

närmare preciserats i samband med riksdagsbehandlingen. Med hänsyn här
3

Bihang till riksdagens protokoll 1959. S sam!. Nr Jf''2

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr lf2 av 1959

till torde det inte vara nödvändigt att vid införande av en motsvarighet för

riksdagens verk närmare specificera dem. Utredningsmännen förordar att,

i den man Kungl. Maj:t erhållit riksdagens bemyndigande att i anslutning

till statens allmänna tjänstepensionsreglemente eller eljest meddela särskilda

bestämmelser eller beslut i frågor rörande statlig personalpensionering

eller därmed sammanhängande frågor samt om kompensation för ökad

folkpensionsavgift, motsvarande befogenhet i fråga om riksdagens verk

skall tillkomma delegerade. Det förutsattes, att denna befogenhet även

skall täcka det bemyndigande delegerade redan tidigare erhållit att, i den

man Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande beslutar om nya

eller ändrade bestämmelser, besluta om motsvarande anordning i fråga om

riksdagens verk.

Beträffande användandet av den befogenhet, som sålunda avses skola tillkomma

delegerade, förutsätter utredningsmännen, att — på samma sätt

som hittills — den lösning av sakfrågor, som kommer till uttryck i generella

bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t utfärdar, skall vinna tillämpning

också vid riksdagens verk och att även Kungl. Maj:ts praxis vid prövning

frän fall till fall av särskilda pensionsfrågor kommer att beaktas. I sammanhanget

må nämnas, att det inte förefaller uteslutet att vissa av de övergångsfrågor,

som kan förefalla närmast gälla pensioneringen vid riksdagens

verk, kan komma att bli lösta direkt genom Kungl. Maj:ts försorg

— efter förhandlingar med huvudorganisationerna — nämligen i den mån

som Kungl. Maj :t, för att vederbörande samordning av pensioneringen skall

uppnäs vid eventuell övergång till den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen,

kommer att meddela bestämmelser beträffande vissa sådana

frågor. Detta torde kunna tänkas bli fallet exempelvis vad beträffar frågorna

om inverkan på de statliga pensionsförmånerna av att anställningshavare

vid riksdagens verk på grund av tidigare förhållanden är berättigad

till livränta frän livränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm

eller haft garantier för särskilda förmåner i familjepensionshänseende.

Frän den angivna utgångspunkten kan utredningsmännen därför i stort

sett inskränka sig till att uttala, att utredningsmännen förutsätter att i den

män för riksdagens verk föreligger speciella frågor, som berör till huvudorganisationerna

ansluten personal, överläggningar skall i erforderlig utsträckning

upptagas med organisationerna rörande dessa frågor.

Beträffande två vid riksdagens verk föreliggande speciella övergångsfrågor

får utredningsmännen anföra följande.

I samband med att på sin tid ändrade grunder infördes för hänförande

av kvinnlig befattningshavare till pensioneringsperiod, bestämdes det, att

sådan kvinnlig befattningshavare, som vid utgången av juni 1953 tillhörde

någon av lönegraderna Ca eller Ce 13 eller högre lönegrad, skulle äga att

efter i viss ordning gjord anmälan bibehålla pensioneringsperiod I så länge

hon inte befordrades eller eljest erhölle lönegradsuppflyttning. Så bör alltjämt

gälla. Härvid bör den omständigheten, att nya lönegrader infördes

den 1 juli 1957, enligt utredningsmännens uppfattning inte i och för sig anses

ha medfört lönegradsuppflyttning. Vilken ny lönegrad som skall anses

motsvara viss äldre lönegrad framgår av Kungl. Maj:ts kungörelse den 10

maj 1957 (nr 152), till vilken i detta sammanhang må hänvisas.

Med hänsyn till tidigare pensionförhållanden för manliga yrkesarbetare

vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri har i anslutning till 1947

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 1/2 år 1959

35

ars tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare bestämts, att sådana

arbetare, som tidigare tillhörde pensionsgrupp 1 eller 2, skulle hänföras

till en övergängsgrupp A med pensionsunderlag liggande mitt emellan

underlagen för lönegraderna Ce 13 och 14 samt att sådana arbetare,

som tidigare tillhörde pensionsgrupp 3, skulle hänföras till en övergångsgrupp

B med pensionsunderlag överensstämmande med underlagen för lönegraden

Ce 12. Enligt nyssnämnda kungörelse motsvaras Ce 13 och 14 av

lönegrad Ae 9 och Ce 12 av lönegrad Ae 8 vid tillämpning av 1957 års lönegradssystem,

och slutlöneklasserna i dessa nya lönegrader utgör pensionslöneklasserna

F resp. E för arbetare i statens tjänst enligt statens pensionslöneförordning.

Då enligt den mellan statens avtalsnämnd och Statstjänarkartellen

träffade preliminära överenskommelsen avses att manliga yrkesarbetare

skall hänföras till pensionslöneklass F, under det att till pensionsiöneklass

E skall hänföras manliga arbetare, som till övervägande del sysselsättes

med arbete, för vilket erfordras viss utbildning men icke yrkesarbetarkompetens,

kan det i och för sig ifrågasättas huvudvida något behov

i fortsättningen finnes av en särbestämmelse i detta hänseende. Utredningsmännen

anser emellertid, att en garanti bör lämnas ifrågavarande till

övergängsgrupp A resp. B nu hörande arbetare för inplacering i lägst pensionslöneklass

F resp. E.

Vad i det föregående anförts rörande administrativa frågor beträffande

pensioneringen avser jämväl utnyttjandet av den här avsedda befogenheten

för delegerade.

Vid lämnandet av det nu ifrågavarande utredningsuppdraget har delegerade

uttalat, att det finge ankomma på utredningsmännen att bereda

vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk tillfälle att framföra

sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk speciella frågor föreläge,

som berörde till dessa organisationer ansluten personal. Till följd

härav har överläggningar i fråga om pensionsregleringen förekommit

mellan utredningsmännen, å ena sidan, och representanter för Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,

å andra sidan. Överläggningarna har utmynnat i en överenskommelse,

varigenom uppnåtts enighet i samtliga berörda frågor. Överenskommelsen,

som principiellt har innebörden att utredningsmännen förklarat

sig rekommendera till antagande vad däri angivits och som bl. a.

gäller under förbehåll för riksdagens godkännande, fogas härvid såsom

bilaga B. Den vid överenskommelsen fogade bilagan är likalydande med

den förut åberopade bilagan A. Såsom av överenskommelsen framgår har

förutsatts, att separata överläggningar med vederbörande organisationer i

erforderlig utsträckning skall ske dels i fråga om tilläggs- och övergångsbestämmelser,

i den män för riksdagens verk speciella frågor återstår, dels

i fråga om pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente

för arvodesanställd personal m. fl. vid riksdagens verk, dels ock om den

närmare inplaceringen i pensionslöneklasscr av arbetare vid riksdagens

verk enligt de normer som gäller för andra arbetare i statens tjänst.

Därest, som i det föregående förordats, till Kungl. Maj:t underställd

myndighet överlates handläggningen av vissa pensionsfrågor för anställ
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

mngshavare vid riksdagens verk — pensionsutbetalning och i samband därmed

samordning med förmåner på grund av socialförsäkring m. m. samt

möjligen även bestämning till beloppet av pensionsförmån, till vilken skall

föreligga rätt — inställer sig uppenbarligen spörsmålet om ordningen för

anförande av besvär över beslut i sådana frågor. Inom den del av statsförvaltningen,

som är underställd Kungl. Maj:t, anföres besvär över myndighets

beslut i pensionsfrågor hos kammarrätten. Vid riksdagens verk gäller

däremot, att besvär över delegerades och fullmäktiges beslut må anföras

hos bankoutskottet. Utredningsmännen anser för sin del, att en överflyttning

på Kungl. Maj :t underställd myndighet av vissa pensionsfrågor rörande

riksdagens verk inte i och för sig bör sätta sistnämnda besvärsordning

ur spel. Enligt utredningsmännens mening torde vid en dylik överflyttning

-få förutsättas, att anställningshavare vid riksdagens verk som ej åtnöjer

sig med beslut, som fattats av myndighet inom den allmänna statsförvaltningen,

gör ansökning i frågan hos delegerade för riksdagens verk. Över

beslut av delegerande kan därefter besvär anföras i vanlig ordning hos

bankoutskottet.

Utredningsmännen får emellertid i samband härmed anmäla, att från de

i överläggningarna deltagande organisationernas sida uttalats, att det ur

principiell synpunkt är önskvärt att möjlighet införes att få uppkomna

frågor angående den rätta tillämpningen av avlönings- och pensionsbestämmelser,

som utfärdats för riksdagens verk, efter besvär prövade av administrativ

domstol på samma sätt som gäller beträffande motsvarande frågor

rörande andra statsanställda. Önskemålet föreligger generellt och alltså

oberoende av om de avsedda besluten fattats av myndighet vid riksdagens

verk eller av annan statlig myndighet. Organisationerna är medvetna om

att en dylik besvärsordning inte kan realiseras i detta sammanhang men har

vid sitt biträdande av vad utredningsmännen uttalat i fråga om besvärsordningen

understrukit, att frågan härom bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

Med hänsyn till att det sålunda väckta spörsmålet får anses

lalla utom ramen för utredningsuppdraget har utredningsmännen inte ansett

sig böra göra något uttalande i ämnet.

Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts

får utredningsmännen förorda, att delegerade för riksdagens verk mätte

föreslå riksdagen att

A. besluta att en pensionsreglering för anställningshavare

vid riksdagens verk skall genomföras enligt i princip

samma grunder som gäller för andra anställningshavare

i statens tjänst,

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att i huvudsaklig

överensstämmelse med det härvid såsom bilaga

A fogade förslaget förordna i fråga om tillämpning av statens

pensionslöneförordning och statens allmänna tjänstepensionsreglemente

m. m. beträffande anställningshavare

vid riksdagens verk, samt

C. besluta att delegerade för riksdagens verk skall såvitt

angår dessa verk äga befogenhet motsvarande den, som enligt

riksdagens bemyndigande tillkommer Kungl. Maj:t, att

i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente

eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr tf2 år 1959

37

i frågor rörande statlig personalpensionering och därmed

sammanhängande frågor samt om kompensation för höjda

folkpensionsavgifter.

Bilaga A

Förslag

till

bestämmelser i fråga om tillämpning vid riksdagens verk av

statens pensionslöneförordning och statens allmänna tjänstepensionsreglemente

m. in.

Härigenom förordnas som följer.

I fråga om anställningshavare vid riksdagens verk skola, i enlighet med

vad nedan sägs, tillämpas

dels statens pensionslöneförordning,

dels statens allmänna tjänstepensionsreglemente,

dels ock Kungl. Maj :ts kungörelse med särskilda bestämmelser angående

tillämpningen av statens allmänna tjänstepensionsreglemente beträffande

vissa ordinarie, medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster m. fl.

Härvid skall vad i nämnda författningar — dock icke i 1 § statens pensionslöneförordning

samt i 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 6 § tredje stycket, 8 §

1 mom. och 15 § statens allmänna tjänstepensionsreglemente — sägs om

Kungl. Maj:t avse delegerade för riksdagens verk, i den mån icke delegerade

annat förordna, samt i övrigt gälla följande särskilda bestämmelser.

1. Bestämmelser i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

a) Vid reglementets tillämpning likställes

lönegradsplacerad tjänst vid riksdagens verk, å vilken avlöningsreglementet

för riksdagens verk äger tillämpning, med statlig lönegradsplacerad

tjänst, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente äger tillämpning

samt

^rbetare vid riksdagens verk med arbetare i annan statens tjänst.

b) Ledamot av riksbankens direktion eller riksgäldsdirektör, som avgår

från sin tjänst för att tillträda statsrådsämbete, äger så länge han i oavbruten

följd innehar sådant ämbete eller innehar befattning i statens tjänst,

som ej är förenad med tjänstepensionsrätt, eller av Kungl. Maj :t meddelat

uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, dock längst till utgången

av den månad varunder han uppnår 67 års ålder, vara underkastad

de i reglementet meddelade bestämmelserna om pensionsförmåner som om

han alltjämt kvarstode i förstnämnda tjänst.

c) Vad i 5 § första stycket c) sägs äger icke tillämpning beträffande riksdagens

justitieombudsman, riksdagens militieombudsman eller den som är

fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret.

2. Bestämmelser i anslutning till Kungl. Maj:ts kungörelse med särskilda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 1^2 år 1959

bestämmelser angående tillämpningen av statens allmänna tjänstepensionsreglemente

beträffande vissa ordinarie, medelst förordnande för viss tid

tiUsatta tjänster m. fl.

a) Vid kungörelsens tillämpning beträffande annan tjänsteman än riksdagens

justitieombudsman eller riksdagens militieombudsman skall iakttagas,

att rätt till förordnandepension skall föreligga, om tjänsten innehafts

i oavbruten följd det antal tjänsteperioder, som närmast motsvarar

12 år, även om tiden för tjänsteinnehavet icke uppgår till 12 år.

b) Kungörelsen skall äga tillämpning beträffande riksdagens justitieombudsman

och riksdagens militieombudsman, med iakttagande dels att rätt

till förordnandepension skall föreligga jämväl vid avgång från ombudsmansämbetet,

som icke tillika innefattar avgång ur statens tjänst, och jämväl

därest ombudsmansämbetet icke innehafts i oavbruten följd under minst

12 år men under sammanlagt minst två fulla tjänsteperioder, var och en

räknad från det tjänsten på grund av val under en riksdag tillträtts till dess

nytt val förrättas under fjärde året därefter, dels ock att den i kungörelsen

1 anslutning till 11 § reglementet under punkt 1 tredje stycket intagna föreskriften

icke skall tillämpas.

I stället för de i kungörelsen i anslutning till 12 § reglementet under punkt

2 intagna föreskrifterna skall beträffande riksdagens justitieombudsman

och riksdagens militieombudsman gälla följande. Förordnandepensionsbelopp

för månad räknat skall, där ombudsmannaämbete innehafts under en

sammanlagd tid motsvarande minst tre fulla tjänsteperioder, utgöra 65

procent av ombudsmannens pensionsunderlag (hel förordnandepension)

samt eljest motsvara hel förordnandepension minskad med 1/160 för varje

full fjärdedel av år, varmed den sammanlagda tid ombudsmansämbete innehafts

understiger 12 år, dock med högst 24/160 samt med iakttagande, att

i fall som avses i 5 § reglementet minskning icke skall ske i vidare omfattning

än som beräknas hava skett, därest vederbörande kvarstått i tjänst

intill pensioneringsperiodens övre gräns.

Bilaga B

Protokoll fört vid överläggningar den 27 april 1959 mellan

bankdirektören Hjalmar Ekengren och expeditionschefen

Folke Ericson såsom av delegerade för riksdagötis

verk utsedda utredningsmän, å ena sidan, samt representanter

för Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation och

Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,

å andra sidan, angående vissa frågor rörande pensionsreglering

för anställningshavare vid riksdagens verk.

1§.

Enligt utdrag av protokoll den 25 april 1958 hade delegerade för riksdagens

verk samma dag uppdragit åt bankdirektören i riksbanken Hjalmar

Ekengren och expeditionschefen i civildepartementet Folke Ericson att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

39

verkställa utredning angående pensionsreglering för anställningshavare

vid riksdagens verk i anslutning till den pensionsreglering för anställningshavare

vid statsförvaltningen i övrigt, varom förslag framlagts genom propositionen

1958: 157. Det skulle ankomma på utredningsmännen att bereda

vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk tillfälle att framföra

sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk speciella frågor förelågo,

som berörde till dessa organisationer ansluten personal.

I anslutning härtill hade mellan utredningsmännen, å ena sidan, samt

representanter för Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations

statstjänstemannasektion, å andra sidan, upptagits överläggningar

i fråga om en pensionsreglering för riksdagens verk och därmed

sammanhängande frågor.

2§.

Det antecknades

1) att överenskommelser den 26 mars 1958 och den 25 mars 1959 —

under förbehåll för Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande — träffats

mellan representanter för civildepartementet, å ena sidan, och för de vid

här ifrågavarande överläggningar representerade huvudorganisationerna,

ä andra sidan, angående

a) en pensionsreglering för bl. a. statsanställda inom den under Kungl.

Maj:t lydande förvaltningen samt angående vissa allmänna frågor rörande

tilläggs- och övergångsbestämmelser i anledning av pensionsregleringen,

b) vissa frågor rörande pensioner enligt tidigare bestämmelser till anställningshavare

inom bl. a. den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen

och deras efterlevande, nämligen rörande basbelopp och folkpensionssamordning

ävensom, vad angår fall där anställningen upphört efter den 31

mars 1958, viss omreglering av pensioner, och

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter fr. o. m. 1957 enligt vissa

grunder till tjänstemän inom nämnda del av statsförvaltningen,

2) att 1958 års riksdag godkänt förenämnda överenskommelse av den

26 mars 1958 och att den till 1959 års riksdag avlåtna propositionen nr 151

innefattar förslag i de av överenskommelsen den 25 mars 1959 omfattade

frågor, som påkalla ställningstagande från riksdagens sida, samt

3) att preliminär överenskommelse mellan representanter för statens avtalsnämnd

och för Statstjänarkartellen träffats angående de grunder för

inplacering i pensionslöneklasser av arbetare i statens tjänst, om vilka avtalsnämnden

enligt statens pensionslöneförordning skall ha att besluta.

Vid de nu förda överläggningarna i fråga om pensionsreglering för riksdagens

verk uppnåddes enighet om att — under förbehåll för delegerades

och riksdagens godkännande — vad i förenämnda överenskommelser angives

och vad i övrigt på grund av nämnda riksdagsbeslut och propositionsförslag

kommer att gälla för anställningshavare inom den Kungl. Maj:t

underställda statsförvaltningen skall vara tillämpligt även i fråga om anställningshavare

vid riksdagens verk, dock att vid det nya pensionssystemets

sålunda utsträckta tillämpning skall iakttagas vad som framgår av

Inlaga vid detta protokoll.

Härjämte uppnåddes — under förbehåll för delegerades godkännande —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

överenskommelse om att nuvarande övergångsbestämmelse rörande kvinnlig

befattningshavares hänförande till pensioneringsperiod alltjämt skall

gälla samt att arbetare vid riksbankens pappersbruk eller sedeltryckeri,

som personligen tillhört övergångsgrupp A eller B, i fortsättningen skall

åtnjuta garanti för inplacering i pensionslöneklass F respektive E.

3 §•

Utredningsmännen förklarade sig i enlighet härmed vilja hos delegerade

för riksdagens verk förorda, att delegerade måtte föreslå riksdagen att

A. besluta att en pensionsreglering för anställningshavare vid riksdagens

verk skall genomföras enligt i princip samma grunder som gälla för andra

anställningshavare i statens tjänst,

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att i huvudsaklig överensstämmelse

med det härvid såsom bilaga fogade förslaget förordna i fråga

om tillämpning av statens pensionslöneförordning och statens allmänna

tjänstepensionsreglemente m. m. beträffande anställningshavare vid riksdagens

verk, samt

C. besluta att delegerade för riksdagens verk skola såvitt angår dessa

verk äga befogenhet motsvarande den, som enligt riksdagens bemyndigande

tillkommer Kungl. Maj :t att i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente

eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut

i frågor rörande statlig personalpensionering och därmed sammanhängande

frågor samt om kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Vad utredningsmännen sålunda förklarat sig vilja förorda godtogs av

organisationerna.

4 §.

Det förutsättes, att innehållet i sådana övergångs- och tilläggsbestämmelser

m. m., som Kungl. Maj:t kan komma att meddela i anslutning till

pensionsregleringen för statsanställda, i princip skall i tillämpliga delar

gälla vid riksdagens verk. I den mån för riksdagens verk speciella frågor

återstå, som beröra till organisationerna ansluten personal, förutsättes att

separata överläggningar i dessa frågor skola i erforderlig utsträckning upptagas

med organisationerna.

Därjämte förutsättes det, att separata överläggningar i erforderlig utsträckning

skola ske med organisationerna dels i fråga om pensionsrätt

enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente för arvodesanställd personal

m. fl. vid riksdagens verk, dels ock i fråga om den närmare inplaceringen

i pensionslöneklasser av arbetare vid riksdagens verk enligt de normer,

som gälla för andra arbetare i statens tjänst.

Vid protokollet:

K.-E. Renström

Godkännes

för utredningsmännen för Statstjänarkartellen

Hjalmar Ekengren Folke Ericson Carl Bladh

för Statstjänstemännens riksförbund

Sture Lannefjord

för Sveriges akademikers centralorganisation

Tobias Lund

för Tjänstemännens centralorganisations

statstjänstemannasektion

Lennart Lundgren

Alfa Boktr., Sthlm 1959

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.