Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1959-03-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1959:7, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1959

1

Nr 7

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden

med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1958, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens

revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens

tillstånd och förvaltning under år 1957, dels ock fullmäktiges med utskottets

memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1958, ävensom de redogörelser,

som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende

å dessa kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda

redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba

och vid riksbankens sedeltryckeri under år 1958.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet

att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1958 har riksbanken erhållit

en nettovinst av 144 667 146 kronor och 32 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. S samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1959

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av

dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige

i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1958, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut

och åtgärder, till och med den 9 januari 1959, ävensom de protokoll,

som under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med

fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens

revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning för tiden 1 juli 1957—30 juni 1958, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1959 års riksdag avgivna

berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken

Den ekonomiska aktiviteten präglades under år 1957 av vissa stagnationstendenser,

som blev än mer framträdande under det gångna året och

i vissa länder övergick till en nedgång. Konjunkturbilden har dock inte varit

enhetlig. Medan konjunkturen i Förenta staterna varit uppåtgående efter

den snabba och kraftiga nedgången under vinterhalvåret 1957—1958, har

den västeuropeiska ekonomien under 1958 karakteriserats av en stagnerande

utveckling.

Efter konjunkturomslaget under våren, som främst betingades av lagerutvecklingen

samt av de offentliga utgifternas och den privata konsumtionens

ökning, närmade sig industriproduktionen i Förenta staterna den tidigare

toppnivån, men totalt för 1958 redovisas en minskning med 7 procent

i jämförelse med 1957. För den samlade industriproduktionen i OEECländerna

har en viss ökning registrerats 1957—-1958, men i flera länder,

t. ex. Storbritannien, Belgien, Norge och Finland, föreligger en minskning.

Samtidigt har expansionstakten i Västtyskland och Frankrike varit betydligt

långsammare än tidigare, och i andra länder såsom Sverige och Danmark

har industriproduktionen varit ungefär oförändrad.

Den dämpade industriproduktionen i Västeuropa återspeglar försämrade

avsättningsmöjligheter såväl inom Europa som på de transoceana marknaderna.

Av betydelse för dämpningen har också varit den interna efterfrågestagnationen

på investerings- och lagerområdena. Däremot har i flertalet

västeuropeiska länder efterfrågan från den privata konsumtionen och

den offentliga verksamheten hållits relativt väl uppe. På arbetsmarknaden

har den allmänna efterfråge- och produktionsstagnationen medfört en betydande

ökning av den registrerade arbetslösheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 195''J

3

För Sveriges del sammanföll i stort sett konjunkturutvecklingen med den

som förelegat för Västeuropa i dess helhet. Den totala produktionen steg

enligt preliminära beräkningar med omkring en procent och visade således

en väsentligt lägre ökningstakt än under tidigare år. Härvid får dock hållas

i minnet, att arbetstidsförkortningen under året i och för sig motsvarar

drygt en procent av produktionsvolymen. Avmattningen i produktionen,

som i stor utsträckning berott på svårigheter för exporten till följd av lageravvecklingen

och skärpt konkurrens, har främst drabbat industrien och

skogsbruket. Inom industrien var produktionen totalt sett under 1958 oförändrad

jämfört med 1957. Byggnads- och anläggningsverksamheten expanderade

däremot kraftigt och en produktionsstegring på närmare 7 procent

registrerades. Även tjänsteproducerande områden fortsatte att öka. Jordbrukets

bidrag till bruttonationalprodukten har på grund av den dåliga

skörden minskat med sannolikt en procent.

Beträffande användningen av det ökade produktionsresultatet märkes en

förskjutning från konsumtion till investeringar till följd av såväl de privata

som offentliga investeringarnas kraftiga uppgång med 7 respektive 5

procent. Investeringarna inom industrien steg med inte mindre än 10 procent,

och i detta avseende liksom vad gäller bostadsbyggandets rekordhöga

nivå skilde sig utvecklingen i Sverige från den i flertalet andra industriländer,

där dessa investeringar sjönk eller stagnerade. Däremot synes lageruppbyggnaden

under de tidigare högkonjunkturåren inte ha fortsatt under

1958. För den offentliga konsumtionen redovisas en ökning med omkring

4 procent, medan den privata konsumtionsökningen stannade vid 2

procent. Konsumentpriserna slutligen var under fjolåret relativt stabila;

konsumentprisindex låg vid utgången av 1958 vid 152 jämfört med 148 vid

slutet av 1957. Uppgången, som ägde rum under våren, var till större delen

orsakad av skärpt indirekt beskattning.

På arbetsmarknaden kännetecknades utvecklingen under 1958 av fortsatt

avmattning och högre arbetslöshet. Den totala sysselsättningen synes

dock ha varit ungefär oförändrad, eftersom den ökade arbetslösheten motsvarats

av den arbetsföra befolkningens tillväxt. Minskningen av antalet

sysselsatta personer inom industrien och inom jord- och skogsbruket, uppvägdes

i stort sett av en ökad sysselsättning inom byggnadsverksamheten

och olika servicenäringar.

Den högre arbetslösheten under fjolåret får främst ses mot bakgrunden

av den försämrade avsättningen på världsmarknaden och den skärpta importkonkurrensen.

Expansionen av utrikeshandeln under de närmast föregående

åren kom att upphöra under 1958 och förbyttes för exportens vidkommande

i en volymmässig nedgång på 1 procent. För importen förelåg

en ökning på 2 procent. De angivna procenttalen torde dock delvis vara

redovisningstekniskt betingade, eftersom en forcering av tullbehandlingen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 7 dr 1959

ägt rum i december 1958 inför den nya tulltaxan. Importpriserna sjönk

mer än exportpriserna, och såväl importen som exporten minskade värdemässigt

med 3 procent. Förbättringen i bytesförhållandet medförde, att importöverskottet

sjönk från 1 505 miljoner kronor 1957 till 1 436 miljoner

kronor 1958. Till följd av nedgången i sjöfartsintäkterna beräknas dock

bytesbalansen ha resulterat i ett något större underskott 1958 än 1957. I

fjol uppgick underskottet sålunda till ca 235 miljoner kronor, medan det

1957 utgjorde 95 miljoner kronor. Trots detta underskott och trots att de

kända kapitaltransaktionerna likaledes resulterade i ett underskott sjönk

inte valutareserven under året utan uppvisade tvärtom en stegring på 153

miljoner kronor, varigenom framkommit en förskjutningspost under 1958

på ungefär 400 miljoner kronor.

Av betydelse för den svenska betalningsbalansens framtida utveckling

är de beslut som i december 1958 fattades om ökad utbytbarhet för den

svenska kronan. Besluten var en följd av tidigare överenskommelser och

av initiativ, som togs av de stora västeuropeiska länderna för att få en övergång

till mera allmän konvertibilitet för löpande betalningar inom stora

områden av världen. I samband härmed genomfördes en omläggning av det

intereuropeiska betalningssystemet i och med att den europeiska betalningsunionen

(EPU) avlöstes av ett europeiskt monetärt avtal (EMA). Sistnämnda

avtal, som träffades 1955 och underställdes samma års riksdag

genom propositionen nr 213, innefattar regler för avräkning av överskott

och underskott i betalningarna mellan länderna och överenskommelser om

upprättande av en europeisk fond, från vilken efter prövning länderna

skall kunna erhålla kortfristiga krediter.

Redan tidigare hade vi i fråga om de löpande betalningarna uppnått en

hög grad av de facto-konvertibilitet för vår valuta. Huvudparten av vår import

har varit frilistad, och för de delar av importen som inte omfattats av

den formella frilistningen har restriktionernas tillämpning varit sådan att

avvikelsen från full frilistning i praktiken varit obetydlig. Det står dock

klart, att genom besluten den svenska ekonomien knutits än starkare till

världsekonomien, vilket i sin tur kommer att påverka förutsättningarna

för vår ekonomiska politik.

Statsskuldsökningen uppgick till 2 129 miljoner kronor 1957 och till 756

miljoner kronor 1958. För alt få en mera rättvisande bild av utvecklingen

av statsskulden under nämnda år bör beloppen korrigeras med förändringarna

i statens tillgodohavanden i riksbanken, d. v. s. de å särskilt konto

avsatta (steriliserade) medlen samt behållningen å statsverkets och riksgäldskontorets

checkräkningar, ävensom med det till folkpensioneringsfonden

i juli 1958 avsatta beloppet 550 miljoner kronor. Efter dessa korrigeringar

erhålles en statsskuldsökning av 1 621 miljoner kronor 1957 och av

1 019 miljoner kronor 1958.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1959

5

Statens nettoskuldsättning i riksbanken utgjorde cirka 250 miljoner 1957

och omkring 335 miljoner kronor 1958. Härvid har likaledes korrigering

skett för förändringarna å statens tillgodohavanden i riksbanken. För bedömningen

av den likviditetsskapande effekten på banksystemet av denna

upplåning bör hänsyn tagas till bl. a. att sedelomloppet under de två senaste

åren ökades med 242 resp. 219 miljoner kronor.

För ett studium av den påspädning av kreditmarknaden som ägt rum

under året är det främst utvecklingen av affärsbankernas likvida tillgångar

som ur penningpolitisk synpunkt är av intresse. Om man till dessa tillgångar

hänför bankernas nettotillgodohavanden i riksbanken samt deras

innehav av korta statspapper, har summan härav ökat under både 1957 och

1958. ökningen uppgår till 621 miljoner kronor respektive 252 miljoner

kronor. Även om man använder en vidare likviditetsdefinition och även

medräknar långa statsobligationer, hypoteksobligationer, sedlar och utländska

valutor, som ökade med 500 å 600 miljoner kronor under vartdera året,

får man till resultat att det förelåg en mindre ökning i de likvida tillgångarna

under 1958 än under 1957.

Inlåningsökningen i affärsbankerna, som från 1956 till 1957 mer än fördubblades,

uppgick till 1 173 miljoner kronor 1957 och till 1 724 miljoner

kronor 1958. Den starka inlåningsökningen hos affärsbankerna saknar motsvarighet

hos kapitalmarknadsinstituten. Inlåningsökningen i sparbanker

och postsparbanken steg visserligen, men ökningen var relativt måttlig.

Den växande ökningen i affärsbankernas inlåning i förening med den avtagande

ökningen i fråga om de totala likvida tillgångarna har under 1958

inneburit ett avbrott i den tidigare starka tillväxten av affärsbankernas

relativa likviditet. Under våren och sommaren sjönk också affärsbankernas

likviditetskvoter mer än säsongmässigt. Likviditeten steg under hösten

åter och var vid utgången av 1958 obetydligt högre än vid utgången av 1957.

Sedan det s. k. utlåningstaket upphävdes i juli 1957, varvid riksbanken

förklarade sig ämna även i fortsättningen uppmärksamt följa långivningens

omfattning, har den fortgående ökningen av affärsbankernas inlåning gett

möjlighet till en ökning av utlåningen inom ramen för de av riksbanken rekommenderade

likviditetskvoterna. Affärsbankernas utlåning under 1958

har också ökat med 866 miljoner kronor jämfört med 188 miljoner kronor

under 1957.

Enligt Svenska bankföreningens statistik uppgick affärsbankernas nettokreditgivning

till näringsgrenarna industri, handel och samfärdsel under

tiden november 1957—november 1958 till cirka 400 miljoner kronor. För närmast

föregående år var motsvarande siffra endast cirka 30 miljoner kronor,

trots att företagssektorns finansiella sparande beräknas ha varit mindre 1957

än 1958. Denna förskjutning i förhållandet mellan företagens finansiella sparande

och deras bruttoskuld till affärsbankerna kan ha betingats, förutom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Uankoutskottets utlåtande nr 7 år 1959

av den normalisering av kreditstrukturen som får förutsättas ha skett efter

utlåningstakets avskaffande, av förändringar i det sammanlagda finansiella

sparandets fördelning på överskotts- och underskottsföretag.

Såsom ett led i den ekonomiska politikens anpassning till det förändrade

konjunkturläget beslöt bankofullmäktige den 2 maj 1958 att sänka diskontot

från 5 till iy2 procent. I samband med diskontosänkningen sänktes räntesatsen

vid emission av långa obligationer med en fjärdedels procent; motsvarande

justering vidtogs beträffande de bundna räntesatserna för intecknings-

och kommunlån. Riksbankens rekommendationer till kreditinstituten

var i allt väsentligt oförändrade under 1958.

Utskottet är medvetet om att skilda meningar under 1958 framkom rörande

räntepolitiken. Sålunda har krav på ytterligare lättnader i kreditpolitiken

framförts, bl. a. i en till bankoutskottets utlåtande nr B 15 fogad

reservation, varvid som motiv för en räntesänkning särskilt åberopats rådande

konjunkturläge. Då utskottet avser att senare under riksdagen framlägga

sin allmänna syn på penningpolitiken, finner sig utskottet icke i

detta sammanhang ha anledning närmare ingå på räntepolitiken; bedömningen

av denna har icke ansetts påverka utskottets ställningstagande till

frågan om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från

utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3: o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1957 har riksdagens

revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansåge,

att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1957 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1959

7

för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1958 till

och med den 9 januari innevarande år.

4: o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret

Riksdagens revisorer har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas

fullmäktige i riksgäldskontoret för den lid revisionen omfattat.

Revisorerna har till granskning upptagit riksgäldskontorets organisation

och därvid bl. a. uttalat, att det •—- med beaktande av angelägenheten av

att alla möjligheter till besparingar inom statsförvaltningen tillvaratages

— borde övervägas, huruvida icke de ärenden som ankommer på riksgäldskontoret

skulle kunna ombesörjas på ett mindre personal- och kostnadskrävande

sätt än vad nu är fallet. Detta önskemål skulle enligt revisorerna

kunna tillgodoses på i huvudsak två olika vägar, nämligen antingen genom

en överflyttning av de ämbetsuppgifter som ankommer på riksgäldskontoret

till annan myndighet eller genom en väsentlig krympning av riksgäldskontorets

nuvarande organisation.

Vid övervägandet av förevarande spörsmål har revisorerna allmänt varit

eniga om att riksdagen — med hänsyn till bl. a. de under senare år med

allt större styrka framförda kraven på åtgärder i syfte att nedbringa statens

utgifter — icke kan undandraga sig att beträffande sina egna organ vidtaga

alla de åtgärder härutinnan som är möjliga. I stort sett har inom revisionen

allmän enighet också rått om att beträffande riksgäldskontoret

förutsättningar föreligger till rationaliseringsvinster. När det sedan gällt

att ge förord åt ettdera av de båda alternativ som berörts i det föregående,

har olika meningar kommit till uttryck bland revisorerna. Revisorerna har

under beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter funnit sig

i nuvarande läge, med hänsyn till bl. a. författningsutredningens pågående

arbete, böra begränsa sig till att föreslå, att riksgäldskontoret i rationaliseringssyfte

blir föremål för en översyn. Målet bör därvid vara att åstadkomma

en med hänsyn till omfattningen av föreliggande uppgifter väl avpassad,

efter moderna administrativa principer uppbyggd byråorganisation.

Revisorerna anser därför, att fullmäktige i riksgäldskontoret bör hos

Kungl. Maj :t hemställa om uppdrag härutinnan åt statens organisationsnämnd.

I anledning av revisorernas förevarande berättelse har fullmäktige i riksgäldskontoret

den 8 januari 1959 avgivit ett till riksdagen ställt yttrande.

Fullmäktige har härvid upplyst, att arbetet med en översyn av personalorganisationen

upptagits inom riksgäldskontoret under hösten 1958. Denna

översyn kommer att avse en omprövning av verkets hela organisation med

hänsyn till erfarenheterna under 1950-talet. Liksom tidigare skett är det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 7 dr 1959

härvid avsett, att samråd beträffande kontorsorganisatoriska spörsmål skall

äga rum med statens organisationsnämnd. Såvitt fullmäktige nu kan bedöma

torde ett förslag i ämnet kunna överlämnas till 1960 års riksdag.

Vad sålunda förevarit ger icke bankoutskottet anledning till annat uttalande

än att utskottet funnit det välbetänkt, att fullmäktige i riksgäldskontoret

låtit föranstalta om en utredning rörande riksgäldskontorets organisation,

varvid utskottet förutsätter att statens organisationsnämnd blir i

tillfälle att självständigt pröva problemet i dess helhet. Undersökningen bör

även gälla verksamheten inom riksdagens ekonomibyrå. Resultatet av utredningsarbetet

bör om möjligt redovisas för 1960 års riksdag. Utskottet

vill samtidigt ge till känna, att utskottet hyser den uppfattningen att de

arbetsuppgifter som för närvarande är anförtrodda riksgäldskontoret också

framdeles bör åvila ett riksdagen underställt ämbetsverk och således

icke någon av de myndigheter, som lyder under Kungl. Maj :t.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för sin del

anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1957—30 juni 1958 än även för alla beslut och åtgärder,

som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och

med den 10 januari 1958 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 5 mars 1959

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EYVERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Roo, Fahlander, Mogård,

Schmidt, Domö, Strandler och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Regnéll, Löfgren, Eliasson i

Sundborn, Persson i Appuna, Adamsson och Nordgren.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1959

590880

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:122 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens stgrelse och förvaltning m.m. a1 i texten
  2. Rskr. 1959:123 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens stgrelse och förvaltning m.m. a1 i texten