Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utvidgning av direktiven för textilutredningen, m. m.

1959-03-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1959:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utvidgning av direktiven för textilutredningen, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 9—12

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1959

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utvidgning av direktiven

för textilutredningen, m. m.

I en inom andra kammaren under nr 380 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottet, har herr Nilsson i Gävle m. fl. föreslagit, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utvidgning av direktiven till textilutredningen

att jämväl omfatta förslag till åtgärder ägnade att förhindra

att viktigare textilfabriker lägger ner verksamheten utan statliga myndigheters

godkännande, samt att textilutredningen samtidigt skyndsamt utreder

och utformar förslag till fortsatt drift vid MYA, eventuellt genom förstatligande

av hela MAB—MYA-koncemen.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet inhämtat yttrande från textilutredningen,

Landsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen.

Textilutredningen erinrar om att utredningen har till uppgift att verkställa

utredning och framlägga förslag rörande åtgärder i syfte att stärka

den svenska textilindustriens konkurrenskraft på längre sikt. I utredningens

direktiv framhälles att det synes angeläget att samhället medverkar till att

påskynda en rationaliseringsprocess inom textil- och beklädnadsindustrien.

Utredningen bör därför söka främja sådan praktisk samverkan inom industrien

eller andra interna åtgärder som kan vara ägnade att lägga grunden

till en konkurrenskraftig basproduktion av textilvaror. Enligt direktiven

bör utredningen vidare icke inriktas på statliga stödåtgärder utan på egna

saneringsåtgärder inom branschen.

Utredningen framhåller, att den vid sin diskussion av de problem som avses

i direktiven kommer att beakta de konsekvenser som en fortsatt krympning

av industrien kan få. Utredningens arbete avser branschens mera långsiktiga

problem, och utredningen ställer sig därför tveksam till lämpligheten

av tilläggsdirektiv med speciellt sikte på de akuta arbetsmarknadsproblemen.

Därmed sammanhängande frågor synes i stället enligt utredningen

böra uppmärksammas av vederbörande arbetsmarknadsmyndigheter,

som ju också i det aktuella läget vidtagit omfattande åtgärder för att

stärka sysselsättningen, även inom den textila branschen. I detta sammanhang

understrykes betydelsen av att ett nära samråd i arbetsmarknadspolitiska

frågor äger rum mellan företagare, arbetstagare och arbetsmarknads
Bihang

till riksdagens protokoll 1959. 8 samt. Nr 9—12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1959

myndigheterna. Enligt utredningens mening bör — såväl inom textilindustrien

som inom övriga industribranscher — kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna

tas innan definitivt beslut om en eventuell företagsnedläggning

fattas.

Textilutredningen avstyrker det i motionen framförda yrkandet om utvidgning

av utredningens direktiv.

Landsorganisationen anför följande.

Motionärerna, som erinrar om att under 1950-talet ca 150 fabriker eller

avdelningar inom textilindustrien lagts ned samt att över 13 000 arbetare

lämnat densamma, anser att denna utveckling måste stoppas. LO håller däremot

för sin del före att den till övervägande del varit fördelaktig ur samhällsekonomiska

synpunkter, eftersom den inneburit att sysselsättningen i

stället kunnat ökas inom andra mera lönsamma branscher med i regel högre

lönenivå. Textilindustrien är överdimensionerad på många håll i världen,

och den utgör praktiskt taget överallt en låglöneindustri. Motionärerna

bortser från att Sverige — i motsats till exempelvis Sovjetunionen — är ett

litet land, som ej bör sträva efter självförsörjning inom varuproduktion på

praktiskt taget alla områden. Att den utveckling, som under 50-talet minskat

textilindustriens andel av vår totalproduktion till höglöneindustriens

fördel, under de senaste åren inte liksom tidigare kunnat fortgå vid en praktiskt

taget full sysselsättning sammanhänger med den allmänna konjunkturavmattningen

i västvärlden. Denna har drabbat textilindustriens kvarvarande

anställda mindre än andra grupper; i januari i år var således 3

procent av medlemmarna i Textils arbetslöshetskassa arbetslösa mot 4,3

procent i samtliga kassor. Den konjunkturuppgång som man kan förvänta

för den närmaste tiden bör underlätta en fortsatt relativ krympning av den

svenska textilindustrien.

Enligt motionärernas uppfattning har felet i den hittillsvarande utvecklingen

legat i att textilföretagarna själva får avgöra vilka fabriker som skall

hållas i gång resp. slås igen. Därför yrkas i motionen på att den nu arbetande

textilutredningen ges utvidgade direktiv, innebärande att den skall avge

förslag om åtgärder ägnade att förhindra nedläggandet av viktiga textilfabriker

utan statliga myndigheters godkännande. DO anser ett betydande

samhällsinflytande vara nödvändigt i detta sammanhang. Det är arbetsmarknadsmyndigheternas

sak att se till att nedläggandet av företag försiggår

i socialt godtagbara former. Redan nu får företag i princip inte läggas

ned utan vidare till följd av varselplikten. Denna bör om så anses nödvändigt

förlängas, och dessa myndigheter behöver för att kunna fullgöra

sina uppgifter under olika konjunkturer förhållandevis större ekonomiska

och personella resurser än vad de hittills haft att röra sig med. Endast genom

direkta ekonomiska tillskott till företagen kan man i sista hand vinna

garanti mot nedläggande av företag i samband med konkurser vid ur arbetsmarknadspolitisk

synpunkt olämplig tid. I den mån sådana tillskott skulle

komma att övervägas bör de givetvis användas endast temporärt i syfte att

vinna tid för att bereda arbetskraften annan sysselsättning, och inte brukas

för att kvarhålla svaga företag permanent till men för produktiviteten och

levnadsstandardens höjning på längre sikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1959

Motionärerna hemställer till sist att textilutredningen får i uppdrag att

utforma förslag till fortsatt drift vid MYA, eventuellt genom förstatligande

av hela MAB—MYA-koncernen. Enligt LO:s mening är frågan om fortsatt

drift vid MYA av den natur att den bör handläggas av arbetsmarknadsmyndigheterna,

även om textilutredningen givetvis bör vara oförhindrad att

framföra synpunkter på frågan. Sysselsättningsproblemen måste och kan

lösas med hjälp av den allmänna ekonomiska politiken. Genom förstatligande

enligt motionärernas intentioner skulle de ekonomiskt svagaste företagen

samlas hos staten, som sannolikt ändå efter en tid skulle nödgas lägga

ned dem i större eller mindre utsträckning.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller följande.

Hur textilindustriens ekonomiska svårigheter skola bekämpas och på vad

sätt samhället bör medverka därvid äro utomordentligt allvarliga frågor

såväl för dem, vilka för sin utkomst äro mera direkt beroende av nämnda

industri, som för samhället i dess helhet. Motionärernas förslag skulle emellertid

uppenbarligen kunna få ödesdigra konsekvenser i olika avseenden.

Då motionärerna kräva socialisering eller möjlighet för statlig myndighet

att beordra fortsatt drift vid viktiga textilföretag, som avse att lägga

ned verksamheten, anse de måhända att även på längre sikt oekonomiska

rörelser böra fortsättas, varigenom till nackdel för alla samhällsgrupper

strukturomvandlingen inom näringslivet skulle fördröjas. Det synes vidare

icke uteslutet, att motionärerna önska att driften skall fortsättas vid de av

krisen berörda företagen icke på samhällets bekostnad utan i första hand

på ägarnas.

Föreningen, som icke finner anledning att närmare gå in på vilken av

dessa tankegångar som kan ligga bakom motionen, avstyrker densamma.

Utskottet. Den jämlikt bemyndiganden av Kungl. Maj:t förra året tillkallade

textilutredningen har till uppgift att verkställa utredning och framlägga

förslag rörande åtgärder i syfte att stärka den svenska textilindustriens

konkurrenskraft på längre sikt. Motionärerna föreslår att direktiven

skall utvidgas så att utredningen även kommer att behandla frågor

om mera direkta åtgärder som vore ägnade att förhindra viktiga textilfabriker

från att lägga ner verksamheten utan statliga myndigheters godkännande.

Utskottet är — i likhet med de hörda remissinstanserna — av den uppfattningen,

att någon vidgning av direktiven för textilutredningen på sätt

motionärerna föreslagit icke bör komma i fråga. De spörsmål som motionärerna

upptagit och vilka gäller den fortsatta krympningen av textilindustrien

är visserligen av stor betydelse för samhället liksom för industrien

sjalv och dess anställda men bör i första hand uppmärksammas av arbetsmarknadsmyndigheterna,

vilket hittills också skett. Utskottet vill understryka

vikten av att det frän företagens sida tages kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna

i god tid innan definitivt beslut om en företagsnedläggning

fattas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1959

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 380 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1959

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Larsson,

Nils Teodor, Domö*, Strandler, Ståhle och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Persson i Appuna, Agerberg,

Adamsson, Setterberg i Vilske-Kleva*, Ågren, Börjesson och Lindahl.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.