Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

1959-02-25 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1959:2, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

1

Nr 2

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i den kommunala

vallagen m. m. ävensom i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 21 januari 1959 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 26, vari

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 19 december 1958, föreslagit

riksdagen att antaga nedan intagna förslag till

1) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253);

2) lag om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen den 18 december 1953

(nr 753); samt

3) lag om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen för Stockholm den 1

mars 1957 (nr 50).

Propositionens huvudsakliga syfte är dels att reglera förfarandet, då

någon vid kommunalval befinnes vald för två eller flera valkretsar — det

föreslagna förfarandet ansluter sig härvid till den för riksdagsmannavalen

enligt § 27 riksdagsordningen gällande s. k. efterträdarmetoden — och

dels att åvägabringa en bättre proportionalitet mellan mandatantal och

befolkningsunderlag i valkretsar vid val i borgerliga primärkommuner.

Beträffande de skäl, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft den

i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motionen nr

136 i andra kammaren av herr Håslad. I motionen hemställes att riksdagen

vid behandlingen av propositionen måtte ersätta den av Kungl. Maj:t föreslagna

efterträdarmetoden med den s. k. obefintlighetsmetoden vid personval

i kommunala församlingar i de fall, då en person blivit utsedd för mer

än en valkrets, samt att utskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.

I fråga om de av motionären anförda skälen får utskottet hänvisa till motionen.

A. Förfarandet vid s.k. dubbelval

Med hänsyn till att vid kommunala val valbarhet inom eu valkrets ej är

betingad av bosättning inom denna inträffar ej sällan att i sin helhet lika

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 5 samt. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

röstsedlar, gemensamma listor, användes av ett parti eller en meningsriktning

i flera valkretsar eller att vissa namn är gemensamma för röstsedlar

i de olika kretsarna. Systemet med valkretsar och helt eller delvis likalydande

röstsedlar medför ej sällan att samma person befinnes vald i två

eller flera kretsar. Medan för riksdagsmannavalens del föreskrift givits i

§ 27 riksdagsordningen om förfarandet, då någon blivit för samma tid vald

till ledamot av båda kamrarna eller till ledamot av endera för två eller

flera valkretsar, saknas reglering i lag av motsvarande situation vid val av

fullmäktige eller landstingsmän.

Eftersom resultatet av ett dylikt s. k. dubbelval blir, att den kommunala

representation, som valet avser, icke blir fulltalig, har man varit tvungen att

i rättstillämpningen finna en lösning på problemet. Praxis har emellertid

icke varit enhetlig, utan förfarandet har växlat hos olika sammanräkningsmyndigheter.

Även i regeringsrätten har olika meningar om hur problemet

bör lösas kommit till uttryck.

Regeringsrätten har sålunda tidigare ansett den lösningen riktigast, att

namnet på den, som befunnits vald i en krets, betraktas som obefintligt om

det vid sammanräkningen i annan valkrets åter kommer i fråga för placering.

Denna metod — kallad obefintlighetsmetoden — innefattar en analog

tillämpning av vad som enligt 46 § kommunala vallagen gäller vid bestämmandet

av ordningen mellan namnen i de olika C-, B- och A-grupperna

vid sammanräkningen av valsedlarna för en och samma valkrets. För att

obefintlighetsmetoden skall kunna tillämpas förutsättes att sammanräkningsmyndigheten

beaktar resultatet av valet i redan räknade valkretsar.

Vid val av landstingsmän, där sammanräkningen av de olika valkretsarna

förrättas av olika myndigheter, förutsätter därför tillämpningen av obefintlighetsmetoden

att sammanräkningsmyndigheterna för de olika valkretsarna

håller varandra underrättade om vilka personer som — allteftersom

sammanräkningsförrättningen fortskrider — befinnes valda, så att deras

namn kan betraktas som obefintliga på valsedlarna för de andra valkretsarna.

Föreskrifter om dylik kommunikation mellan sammanräkningsmyndigheter

finnes icke. I vilken ordning valkretsarna skall räknas är ej heller

reglerat.

Sedan 1942 skall emellertid enligt ett regeringsrättsavgörande den metoden

tillämpas, att valresultatet bestämmes i varje valkrets för sig utan hänsyn

till att någon, som befinnes vald i en krets, redan kan vara vald i annan

krets. Den på detta sätt dubbelt valde får därpå anmäla, för vilken krets han

vill anses vald. Efterträdare för honom får sedan utses eller — vid landstingsmannaval

— tillkallas i valkrets, för vilken han ej önskat mottaga

mandat. Den sålunda antagna metoden — benämnd efterträdarmetoden —

ansluter sig till den reglering av dubbelvalssituationer, som skett i riksdagsordningen

för riksdagsmannavalens del. I § 27 riksdagsordningen föreskrives

nämligen att det ankommer på den dubbelt valde att bestämma, i vilken
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

3

dera kammaren han vill inträda eller för vilken valkrets han vill anses

vald. Det åligger honom härvid att göra skyndsam anmälan till länsstyrelsen

i den ort, för vilken han ej vill mottaga riksdagsmannauppdrag, varefter

enligt stadganden i lagen om val till riksdagen ny sammanräkning för

utseende av efterträdare skall företagas.

De håda metoderna ger i vissa lägen olika resultat i fråga om personkretsen

av de valda. Detta blir fallet då i valkretsarna användes visserligen

likalydande men spaltade valsedlar. Vid tillämpning av obefintlighetsmetoden

kommer sålunda de valda att återfinnas bland dem, som på valsedlarna

upptagits för själva fullmäktigvalet, medan efterträdarmetoden leder till

alt i stället för den, som valts dubbelt och som avsagt sig uppdraget för viss

valkrets, inträder den, som upptagits på valsedlarna för kretsen såsom särskild

efterträdare för den dubbelvalde. Om ett parti gemensamt för de olika

valkretsarna använder två eller flera typer valsedlar med delvis samma

namn, kommer även metoderna att ge olika resultat. Vilken metod som tilllämpas

vid sammanräkningen har i vissa andra situationer betydelse för

frågan vem eller vilka som skall inväljas i representationen jämte den som

blivit berättigad till plats för två eller flera valkretsar. Tillämpas obefintlighetsmetoden

kommer platsen eller platserna att besättas av kandidater

på partiets valsedlar i övriga kretsar, alltefter den ordning, vari kretsarna

upptages till sammanräkning. Vid tillämpning av efterträdarmetoden blir

frågan vem som jämte den dubbelt valde skall taga plats i representationen

beroende av i vilken valkrets den dubbelvalde efter eget bestämmande avsäger

sig uppdraget, givetvis under förutsättning att såsom ersättare för

honom ej ifrågakommer samma person i alla kretsarna.

Oaktat regeringsrätten redan 1942 antagit efterträdarmetoden har obefintlighetsmetoden

tillämpats av en del sammanräkningsmyndigheter så sent

som vid 1954 års kommunalval. Då så skett har detta tydligen haft sin grund

i att valsedlarna uppgjorts med utgångspungt från att obefintlighetsmetoden

skulle komma till användning; sammanräkningsmyndigheterna har då icke

velat förrycka valresultatet genom att tillämpa en annan metod.

I ett av riksdagen godkänt utlåtande nr 10/1955 i anledning av motioner

med yrkande om intagning av föreskrifter i kommunala vallagen om förfarandet

vid dubbelval framhöll konstitutionsutskottet, att någon enhetlig

praxis i fråga om förfarandet vid dubbelval ej utbildat sig. Enligt utskottets

mening medförde avsaknaden av lagregler på förevarande område betydande

olägenheter.

IJnder hänvisning till konstitutionsutskottets förenämnda utlåtande hemställde

riksdagen (skr. nr 133/1955) om utredning och förslag rörande förfarandet

vid de kommunala dubbelvalen. I utlåtandet anfördes att det vid

en närmare utredning av frågan borde prövas, huruvida någon av de dittills

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

använda metoderna — oförändrad eller modifierad — lämpligen borde lagfästas

eller om någon annan metod kunde anses mera ändamålsenlig.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade dåvarande

chefen för justitiedepartementet samma dag kanslidirektören S.

Waller att verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande allmänna

val. I utredningsuppdraget har bl. a. ingått att upptaga frågan om

förfarandet vid kommunala val, då någon blir vald i mera än en valkrets,

s. k. dubbelval. Utredningen, som antagit benämningen 1955 års valutredning,

har i ett den 22 januari 1958 avlämnat betänkande (stencilerat) behandlat

bl. a. denna fråga.

Utredningen uttalar i betänkandet till en början att möjligheterna att nå

fram till en ny metod synes vara begränsade. Att införa en i sin helhet ny

metod måste enligt utredningen framstå såsom uteslutet. Efter närmare

överväganden konstaterar härefter utredningen att, om förfarandet vid dubbelval

skall regleras genom uttryckliga bestämmelser i kommunala vallagen,

man torde ha att välja mellan de metoder, som redan prövats i praktiken,

eventuellt med någon modifikation.

Enligt utredningens uppfattning kan både efterträdarmetoden och obefintlighetsmetoden

anses fullt användbara under förutsättning att det står

klart för väljarna eller i varje fall för dem, som ombesörjer kandidatnomineringen,

vilken metod som kommer att tillämpas i händelse av dubbelval,

så att valsedlarna kan upprättas med hänsyn härtill.

Efter en granskning av de olika metodernas fördelar och nackdelar finner

utredningen sig böra förorda att efterträdarmetoden lagfästes utan

jämkningar.

Av flertalet remissinstanser framhålles att frånvaron av föreskrifter, som

reglerar förfarandet vid dubbelval, utgör en brist som bör elimineras. Vad

angår spörsmålet vilken metod som bör givas företräde vid en dylik reglering

ansluter sig överståthållarämbetet och 19 länsstyrelser till utredningsmannens

uppfattning att efterträdarmetoden bör lagfästas, länsstyrelserna

i Uppsala, Örebro och Västmanlands län ger obefintlighetsmetoden sitt förord,

och länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om ej den dubbelvaldes

bosättning bör vara avgörande för frågan, i vilken krets han skall anses

vald. Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund

lämnar utredningsmannens förslag utan erinran.

Av naturliga skäl innehåller de yttranden, i vilka efterträdarmetoden avstyrkes

och obefintlighetsmetoden förordas, en utförligare motivering. Härvid

framhålles dels olägenheterna av efterträdarmetoden, främst med hänsyn

till att den förorsakar flera sammanräkningar och därför försenar

valresultatet, dels fördelarna av obefintlighetsmetoden, företrädesvis i det

att den är enklare i tillämpningen, eliminerar den dubbelvaldes möjligheter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

5

att påverka valutgången och i allmänhet måste antagas ge ett resultat som

överensstämmer med väljarnas avsikt vid röstningen.

I några yttranden, i vilka efterträdarmetoden tillstyrkes, påpekas att utredningen

ej beaktat det tall, att den dubbelvalde underlåter att giva besked

om i vilken krets han vill anses vald. Frågan i vilken ordning en person

som valts till fullmäktig i två eller flera valkretsar bör underrättas härom

för att sättas i tillfälle att inkomma med avsägelse beröres tillika i ett par

yttranden under erinran om att vid landstingsmannaval protokollsutdrag

skall tillställas den valde, medan resultatet av fullmäktigval endast tillkännagives

i länskungörelserna.

Departementschefen, som finner det angeläget att i lag regleras huru

förfarandet skall anordnas i dubbelvalssituationer, anser i likhet med utredningsmannen

att man vid lagregleringen är hänvisad att välja mellan de

två metoder, som utvecklat sig i praxis, oaktat icke någon av dessa metoder

snligt departementschefen går helt fri från anmärkningar.

Beträffande spörsmålet vilken av de båda metoderna som bör lagfästas

anför departementschefen följande:

»Tager man vid valet mellan obefintlighetsmetoden och efterträdarmetoden

intresset av enkelhet i tillämpningen till utgångspunkt vid en bedömning

av frågan, vilkendera metoden som bör lagfästas, talar otvivelaktigt

övervägande skäl för obefintlighetsmetoden. Med denna kan nämligen valresultatet

utan att något dubbelval äger rum definitivt fastställas redan

vid den ursprungliga sammanräkningen; efterträdarmetoden kräver däremot,

såvitt rör fullmäktigval, kompletterande sammanräkningar för utseende

av efterträdare till den dubbelt valde i den eller de kretsar, i vilka

han ej önskat mottaga fullmäktiguppdrag.

På sätt i det föregående närmare belysts äger obefintlighetsmetoden

därjämte ett i och för sig ej oväsentligt företräde framför efterträdarmetoden,

i det den, när spaltade valsedlar eller olika valsedelstyper med

något gemensamt namn använts, utesluter risken för resultat, vilkas överensstämmelse

med den enskilde väljarens intentioner kan sättas i fråga

eller som icke riktigt återspeglar det relativa styrkeförhållandet mellan

olika grupper av väljare inom ett parti. Riskerna för dylika mindre tillfredsställande

resultat, vilka kan inträda om efterträdarmetoden användes,

kan emellertid elimineras genom att valsedlarna utformas med hänsyn till

denna metods verkningar: spaltade valsedlar undvikes och på olika listtyper

upptages icke något gemensamt namn. Det är härjämte att märka

alt de angivna olägenheterna av efterträdarmetoden i samband med användningen

av olika listtyper endast uppträder vid visst styrkeförhållande

mellan typerna i förening med visst antal mandat, som partiet äger besätta.

Det torde inträffa förhållandevis sällan, alt samtliga de faktorer

föreligger, vilka i förening kan föranleda att en minoritetslista ej får till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

sätta så många mandat som svarar mot dess relativa styrka. Med hänsyn

härtill synes mig de angivna förhållandena icke innebära något avgörande

företräde för obefintlighetsmetoden.

Med obefintlighetsmetoden är däremot sådana nackdelar förenade, som

endast delvis är av den art, att de skulle kunna undanröjas. En sådan

nackdel av mera allmän karaktär är att metoden, genom att den underlättar

bruket av gemensamma valsedlar för de olika valkretsarna, är ägnad

att bibehålla en valkretsindelning i sådana fall, då denna förlorat sitt sakliga

berättigande och endast olägenheterna av valkretsindelningen kvarstår.

Den allmänna tendensen, särskilt efter den nya kommunallagens ikraftträdande,

synes vara alt antalet i valkretsar för fullmäktigval indelade

kommuner minskar. Man bör enligt min mening icke lagfästa en metod,

som i sin tillämpning kan antagas komma att motverka denna utveckling.

En annan nackdel med obefintlighetsmetoden är att den förutsätter att

sammanräkningen av alla valkretsarna inom valområdet verkställes av

samma myndighet. Så sker icke vid val i landstingskommun. För sådana

val skulle följaktligen erfordras särskilda föreskrifter om skyldighet för

sammanräkningsmyndigheterna att underrätta varandra om valutgången i

de olika kretsarna. Mot obefintlighetsmetoden talar emellertid även skäl, som

hänför sig till valrättsliga synpunkter och som enligt min mening är tungt

vägande. Metoden bryter sålunda med den eljest inom valrätten konsekvent

iakttagna principen, att valet i varje valkrets är en självständig förrättning,

som genomföres och avslutas oberoende av motsvarande förrättning

i andra valkretsar inom valområdet. Vidare strider obefintlighetsmetoden

mot det förfarande som i riksdagsordningen är föreskrivet för dubbelvalssituationer

vid riksdagsmannaval; enligt § 27 riksdagsordningen skall

nämligen efterträdarmetoden tillämpas vid sådant val. Intresset av att så

långt möjligt enhetliga regler gäller för riksdagsmannaval och kommunala

val synes mig i själva verket så betydelsefullt, att det kan ifrågasättas om

icke redan den omständigheten att riksdagsordningen anammat efterträdarmetoden

vore tillräckligt skäl att avvisa obefintlighetsmetoden för de kommunala

valens del. Såsom ett viktigt skäl mot obefintlighetsmetoden kan

också anföras att den, om den lagfästes, skulle innebära en brytning med

en praxis, som blivit stadgad i högsta instans och som får antagas numera

ha blivit känd av de politiska partiernas lokalorganisationer.

I alla de hänseenden, i vilka enligt det sagda obefintlighetsmetoden är

behäftad med olägenheter, måste efterträdarmetoden anses överlägsen

denna. Efterträdarmetoden påskyndar sålunda avskaffandet av överflödiga

valkretsindelningar, den kan tillämpas utan påbyggnad av särskilda föreskrifter

för de fall då sammanräkningarna handhavas av flera myndigheter

inom valområdet, den överensstämmer med de principer för val i

valkrets som eljest tillämpas, den ansluter sig till förfarandet i motsvarande

situationer vid riksdagsmannaval och den har vunnit hävd i praxis.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

7

Jag finner med hänsyn till det anförda och i likhet med det stora flertalet

remissinstanser, att efterträdarinetoden bör givas företräde.

Mot efterträdarinetoden kan emellertid anmärkas att den ger den dubbelt

valde möjlighet att påverka frågan, vem som jämte honom skall taga

plats i den representation, som valet avser. Skäl föreligger därför att

överväga, huruvida denna möjlighet icke borde elimineras. I ett remissyttrande

har i detta hänseende föreslagits, att den dubbelt valdes bosättning

skulle få bli avgörande för frågan, i vilken krets han skulle anses

vald. En sådan regel, som äger förtjänsten att vara enkel, skulle emellertid

icke lösa problemet i sådana fall, då flera än två kretsar förekommer och

dubbelvalet äger rum i kretsar, i vilka den dubbelvalde ej är bosatt. Då

frågans betydelse icke synes motivera införandet av någon mera komplicerad

regel och då det för riksdagsmannavalens del har ansetts kunna

tillåtas att den dubbelt valde har ett visst inflytande i motsvarande situation,

finner jag mig kunna godtaga utredningsmannens förslag att efterträdarmetoden

lagfästes utan påbyggnad av särskilda regler på denna

punkt.»

Vad därefter angår frågan på vad sätt den dubbelt valde — därest efterIrädarmetoden

lagfästes — vid fullmäktigeval bör underrättas om valets

ulgång för att sättas i tillfälle att ge besked om för vilken krets han vill

anses vald, ävensom för samtliga kommunvals del frågan huruvida viss tid

bör föreskrivas, inom vilken sådant besked skall lämnas, uttalar departementschefen:
»Vad

beträffar den förstnämnda frågan synes det mig lämpligt, att den

som valts till fullmäktig underrättas härom på i huvudsak samma sätt

som den som valts till landstingsman. Sammanräkningsmyndigheten bör

sålunda vara skyldig att efter valets avslutande tillställa de valda utdrag

ur protokollet över förrättningen. Sådant utdrag bör givetvis tillställas alla

de valda och alltså ej blott dem, som valts dubbelt. Det torde i motsats

till vad som gäller vid landstingsmannaval icke vara erforderligt att tilllägga

protokollsutdragen karaktären av fullmakt.

Självfallet kan det tänkas inträffa att den, som valts dubbelt, utan giltigt

skäl dröjer med att lämna besked om, för vilken valkrets han vill

anses vald. Det torde emellertid ligga i de politiska partiernas eget intresse

att dubbelvalssituationer med det snaraste bringas ur världen, varför man

synes kunna utgå från att besked lämnas inom sådan tid, att den nyvalda

representationen blir fulltalig till sitt första sammanträde. Vid sådant förhållande

finner jag det cj erforderligt att tynga lagen med regler om

viss frist, inom vilken angivna hesked skall ha lämnats, och vilka åtgärder

som skall vidtagas för den händelse besked icke inkommer i rätt tid.

Däremot torde liksom i § 27 riksdagsordningen böra föreskrivas, att beskedet

skall lämnas skyndsamt. Härvid bör den dubbelvalde i regel icke

avvakta att valet vinner laga kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

Liksom utredningsmannen finner jag att beskedet bör lämnas direkt

till den myndighet som bär att utse eller tillkalla efterträdare.»

Utskottet. Såsom framgår av det föregående har avsaknaden av föreskrifter

om huru skall förfaras då någon vid val av fullmäktige eller landstingsmän

blivit vald i två eller flera kretsar medfört en viss osäkerhet i praxis.

Redan på grund härav framstår det såsom angeläget att en reglering av

förfarandet sker i lag. Vad angår frågan efter vilken linje en dylik lagreglering

skall göras torde man, såsom utredningsmannen och departementschefen

funnit, ha att välja mellan någon av de båda hittills i praxis använda

metoderna, obefintlighetsmetoden och efterträdarmetoden, särskilt som

någon ny metod icke synes kunna komma i fråga om kravet på metodens

enkelhet i praktisk tillämpning icke skall eftersättas.

Vi bedömandet av frågan vilken av de båda metoderna som bör väljas

har utskottet beaktat att gentemot efterträdarmetoden kan invändas, att

den ger den dubbelt valde möjlighet att påverka frågan vem som jämte

honom skall taga plats i den representation valet avser. Emellertid kan detta

förhållande enligt utskottets uppfattning icke tillmätas avgörande betydelse

vid valet mellan de båda ifrågavarande metoderna. Ej heller kan förhållandet

motivera att efterträdarmetoden för sin tillämpning påbygges med

en regel som eliminerar den dubbelt valdes möjlighet i berört hänseende, i

synnerhet som en dylik regel måste bli tämligen komplicerad. Då det gäller

riksdagsmannavalen har även dubbelt vald visst inflytande i motsvarande

situationer.

Önskvärdheten av att förfarandet ansluter sig till vad som är föreskrivet

för motsvarande situationer vid riksdagsmannaval talar starkt till förmån

för efterträdarmetoden. En väsentlig fördel med denna metod är även att

den icke — såsom är fallet med obefintlighetsmetoden — för sin tillämpning

förutsätter en påbyggnad av särskilda föreskrifter för de fall då sammanräkningarna

verkställes av skilda myndigheter inom valområdet. Att efterträdarmetoden

genom regeringsrättens senaste avgöranden godtagits i praxis

och numera torde vara allmänt känd av de politiska partiernas lokalorganisationer

utgör tillika en omständighet som förtjänar att beaktas i detta

sammanhang.

Den avvägning som departementschefen gjort mellan de båda metoderna

finner utskottet således riktig. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka

Kungi. Maj :ts förslag att efterträdarmetoden lagfästes utan jämkningar

eller påbyggnad av några särskilda regler.

Förslaget att sammanräkningsmyndighet skall vid val av fullmäktige

efter valets avslutande tillställa de valda utdrag ur protokollet över förrättningen

föranleder ej erinran från utskottets sida. Ej heller har utskottet

funnit anledning till erinran mot vad departementschefen uttalat angående

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 dr 1959

9

frågan huruvida viss tid bör föreskrivas, inom vilken den dubbelt valde bör

lämna besked om för vilken valkrets han vill anses vald.

Utskottet tillstyrker förty bifall till propositionen i förevarande del och

avstyrker motionen.

B. Mandatfördelningen mellan valkretsar i borgerliga

primärkommuner

Föreskrifterna om vad som skall iakttagas vid valkretsindelning och om

det formella förfarandet vid meddelande av beslut därom återfinnes i 9 §

andra och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (KL). I

andra stycket stadgas, att vid valkretsindelning skall iakttagas bland annat,

att varje krets kommer att utse minst tio, högst trettio fullmäktige efter den

beräkningsgrund, att i allmänhet inom varje krets en fullmäktig utses för

varje befolkningstal motsvarande det som erhålles, då kommunens folkmängd

delas med antalet fullmäktige för hela kommunen, samt att antalet

fullmäktige för hela kommunen, i den mån det utan olägenhet kan ske, fördelas

lika på de särskilda valkretsarna. Det är att märka att med hänsyn till

lagens föreskrift att i allmänhet en fullmäktig skall utses inom varje krets

för varje på angivet sätt bestämt befolkningstal något formellt hinder icke

finnes för avvikelser från proportionaliteten.

Enligt 9 § tredje stycket äger fullmäktige, efter därom av kommunens

styrelse uppgjort förslag, göra framställning hos länsstyrelsen om indelning

i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets. Utan föregående

framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan

tillfälle beretts fullmäktige alt avgiva yttrande i ärendet. Beslut om indelning

i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det

kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning. I lagen saknas

uttrycklig föreskrift om när beslut om antalet mandat i de olika kretsarna

skall föreligga. I lagen anges ej heller huruvida siffrorna för den mantalsskrivna

eller för den kyrkobokförda befolkningen skall läggas till grund

för beräkningen av antalet mandat i valkretsarna. Praxis synes härvidlag

vara växlande.

De i 9 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (KL Sthlm)

meddelade bestämmelserna om valkretsindelning överensstämmer i huvudsak

med bestämmelserna i KL. I avseende å tidpunkten för mandatfördelningen

valkretsarna emellan och de befolkningssiffror, som skall ligga till

grund för mandatfördelningen, upptar cj heller KL Sthlm några föreskrifter.

I eu vid 1954 års riksdag i andra kammaren väckt motion (nr 422) riktades

mot bakgrunden av då gällande lagar om kommunalstyrelse kritik

mot del förhållandet all bestämmelserna medgav avsteg från proportionaliteten

mellan antalet mandat i valkretsarna och dessas folkmängd. Enligt

motionären borde orden »i allmänhet» utgå ur de lagstadganden som före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 är

skrev proportionalitet. Till stöd för kritiken åberopades ett fall av val av

kommunalfullmäktige, vid vilket en landskommun varit indelad i två valkretsar.

Dessa hade valt vardera tjugu fullmäktige, ehuru folkmängden i

den ena kretsen varit mer än dubbelt så stor som i den andra.

Konstitutionsutskottet., som behandlade motionen, uttalade i sitt av riksdagen

godkända utlåtande (nr 18/1954), att enligt dess bedömande borde

vid fullmäktigval inom primärkommunerna den ledande synpunkten vid

fördelningen av mandat å valkretsar vara proportionalitet mot folkmängden.

Åtskilliga av de avvikelser, som förelegat, framstod enligt utskottet som

icke godtagbara avvikelser från proportionalitetsprincipen. Då den avfattning

principen fått — att mandatfördelningen »i allmänhet» skall vara proportionell

mot folkmängden — kunde ha bidragit till osäkerheten i tilllämpningen,

ansåg utskottet, att ifrågavarande bestämmelser borde omformuleras.

Proportionalitetsregeln var för övrigt enligt utskottets mening

av den vikt, att den icke i något fall borde sättas åsido. I utlåtandet förklarade

utskottet vidare att ytterligare två frågor syntes förtjänta av uppmärksamhet

i samband med det av motionen väckta spörsmålet om proportionaliteten,

nämligen frågorna om tidpunkten för beslut om mandatfördelning

mellan valkretsar och om vilka befolkningssiffror som borde

läggas till grund för fördelningen.

I överensstämmelse med utskottets förslag hemställde riksdagen (skr. nr

373) att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om översyn av bestämmelserna i

lagstiftningen om borgerliga och kyrkliga primärkommuner angående indelning

i valkretsar vid fullmäktigval samt om framläggande för riksdagen

av de förslag, som översynen kunde föranleda. Med anledning av riksdagens

hemställan erhöll 1955 års valutredning uppdrag att verkställa den

begärda översynen.

Utredningen anlägger i sitt den 22 januari 1958 avlämnade betänkande

till en början vissa allmänna synpunkter på frågan om valkretsindelning

och proportionalitet vid mandatfördelningen mellan valkretsarna. Det framhålles

härvid att syftet med valkretsindelningen, särskilt betydelsen av att

låta lokala intressen komma till uttryck, medför att det framstår såsom angeläget

att indelningen blir förhållandevis beständig. Valkretsarnas gränser

bör därför icke ofta ändras. Vidare nödvändiggör kravet på proportionell

rättvisa partierna emellan att valkretsarna icke blir alltför små; samtidigt

är det ett önskemål, att icke heller någon av valkretsarna blir så stor, att

de olägenheter som man velat förebygga med valkretsindelningen delvis

kommer att kvarstå.

Vad beträffar utformningen av reglerna om valkretsindelning framhåller

utredningen att nu gällande bestämmelser om vad som skall iakttagas vid

valkretsindelning i själva verket fullgör två funktioner: dels uppdrager de

vissa riktlinjer för själva indelningen, dels anger de grunden för mandatför
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 är 1959

11

delningen mellan kretsarna. Bestämmelserna åsyftar enligt utredningen att

dessa båda frågor skall övervägas samtidigt, vilket synes ha påverkat bestämmelsernas

utformning. Sålunda torde uttrycket »i allmänhet» i stadgandet

att i allmänhet inom varje krets en fullmäktig skall utses för varje

befolkningstal, som erhålles då kommunens folkmängd delas med antalet

fullmäktige för hela kommunen, vara erforderligt redan av den anledningen

att det är praktiskt taget omöjligt att verkställa en valkretsindelning på sådant

sätt, att beräkningsgrunden kan tillämpas med matematisk exakthet.

Utredningen konstaterar därefter att frågan huruvida möjlighet bör finnas

att i vissa fall avvika från proportionalitetsregeln främst är beroende

av två omständigheter, nämligen dels om och i så fall i vilken utsträckning

bindande regler skall finnas för antalet mandat i varje valkrets, dels vid

vilken tidpunkt beslut om mandatfördelningen skall meddelas.

Rörande spörsmålet, huruvida ett fast minimum för antalet mandat i

valkrets bör vara stadgat, framhåller utredningen att något krav på en ändring

av det minsta antal fullmäktige, som skall utses inom varje valkrets,

icke har framställts. Det förhållandevis stora antalet fullmäktige inom de

kommuner och församlingar, där valkretsindelning kan komma i fråga,

samt möjligheterna att inom vissa gränser variera detsamma synes utredningen

utgöra tillräckliga förutsättningar för en tillfredsställande valkretsindelning

utan ändring av minimiantalet.

Vad därefter angår frågan, huruvida ett fast maximum för antalet mandat

i valkrets bör vara föreskrivet, konstaterar utredningen att bestämmelserna

om maximitalet knappast synes vara till någon nytta och att de i

vissa fall kan försvåra en lämplig valkretsindelning. Utredningen finner

det därför vara lämpligast att helt borttaga bestämmelserna om mandatmaximum.

Angående tidpunkten för mandatfördelningen fastslår utredningen till

en början, att om besluten om valkretsindelning och mandatfördelning

mellan kretsarna skall meddelas samtidigt, kan icke folkmängden under

valåret läggas till grund för mandatfördelningen, eftersom det av praktiska

skäl framstår såsom önskvärt att valkretsindelningen är fastställd senast

före ingången av det år, under vilket den skall tillämpas. För att mera

aktuella befolkningssiffror skall kunna läggas till grund för mandatfördelningen

finner utredningen det motiverat att mandatfördelningen sker genom

ett från beslutet om kretsindelning fristående beslut under valåret. Härigenom

vinnes enligt utredningen vidare garantier för en regelbunden

omprövning av mandatfördelningen. Utredningen anser fördelarna av att

beslutet om mandatfördelningen äger rum under valåret så påtagliga, att de

uppväger de olägenheter, som under vissa omständigheter kan bli en följd

av att besluten om valkretsindelning och mandatfördelning icke fattas samtidigt.

Vad slutligen beträffar spörsmålet, huruvida manlalslängdens eller kyrka
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

bokföringens folkmängdssiffror skall ligga till grund för fördelningen av

mandaten mellan valkretsarna föreslår utredningen, att mantalslängdens

befolkningssiffror får fylla denna funktion. Såsom motiv härför anför utredningen,

att då valkretsar ofta består av delar av administrativa områden,

kan uppgifterna om folkmängden icke erhållas ur den officiella befolkningsstatistiken,

som angiver befolkningen vid årsskiftet med ledning av

kyrkobokföringen. De uppgifter, som erfordras, torde enligt utredningen

lättare erhållas ur mantalslängden än med ledning av kyrkobokföringen.

Utredningen påpekar alt om mandatfördelningen under valåret sker med

ledning av den för detta år gällande mantalslängden erhålles även kongruens

mellan den befolkning som skall utgöra väljarunderlaget och den som bestämmer

mandatfördelningen.

1 remissyttrandena har utredningens förslag i huvudsak tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Några remissinstanser — sju länsstyrelser — är

emellertid tveksamma om lämpligheten av eller motsätter sig uttryckligen

en sådan ordning, att mandaten skulle fördelas vid en från valkretsindelningen

fristående förrättning. Som skäl anföres att den föreslagna ordningen

innebär en ökad arbetsbelastning för länsstyrelsen och är mindre praktisk.

Departementschefen framhåller inledningsvis att då lagen genom uttrycket

»i allmänhet» medger avsteg från proportionalitetsregeln torde härmed

främst lämnas utrymme för sådana avsteg, som betingas av att valkvoten

praktiskt taget aldrig går jämnt upp i valkretsarnas befolkningssiffror; större

eller mindre överskott uppstår och samtliga mandat kan ej fördelas enligt

huvudregeln. Med hänsyn till att i tillämpningen lagens formulering emellertid

tolkats såsom innebärande ett medgivande till avsteg från proportionaliteten

även av andra skäl torde enligt departementschefen en fastare

reglering av grunderna för mandatfördelningen mellan valkretsarna vara

påkallad. Departementschefen finner alt härvid i första hand bör eftersträvas

en sådan ordning att proportionalitetsprincipen så långt möjligt

blir tillgodosedd vid mandatfördelningen samt anför i fortsättningen:

»Det synes vidare böra tillses, att de nya reglerna i görligaste mån kommer

att ansluta sig till vad som enligt riksdagsordningen gäller för

mandatfördelningen mellan valkretsarna vid andrakammarvalen. Såsom

huvudregel bör bibehållas nuvarande valkvotsmetod, men den bör kompletteras

med en regel att mandat, som icke kunnat utläggas efter huvudregeln,

skall fördelas efter storleken av valkretsarnas överskottstal. Med en

dylik kompletterande regel uteslutes skönsmässiga avvikelser från proportionalitetsprincipen

och denna tillgodoses även i övrigt så långt det

låter sig praktiskt genomföra.

Emellertid är att märka att de angivna reglerna för mandatfördelningen

i vissa fall, då valkretsindelningen lämnas orubbad, kan komma i konflikt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

13

med gällande regler om maximum och minimum för antalet mandat i valkrets.

Så är fallet om befolkningsunderlaget i en valkrets med tillämpning

av valkvotsmetoden och överskottsregeln skulle berättiga till mer

än trettio mandat eller mindre än tio mandat. Då skäl icke torde föreligga

att för de fall, då regeln om maximum skulle komma i motsatsförhållande

till fördelningsreglerna, framtvinga en ändrad valkretsindelning

— en sådan hör, allmänt sett, vara förhållandevis beständig, om skäl för

valkretsindelning över huvud taget föreligger — bör samtidigt med de

ändrade fördelningsreglerna frågan om bibehållande av nuvarande maximum

upptagas till övervägande. Däremot torde en sänkning av minimum

för antalet mandat i valkrets icke böra ifrågakomma. Intresset att tillräckligt

antal mandat finnes i valkrets för att proportionaliteten mellan

konkurrerande meningsriktningar skall kunna komma till uttryck måste

nämligen anses så betydelsefullt, att det väger över intresset av att bibehålla

valkretsindelningen orubbad.

Vad beträffar maximum för antalet mandat i valkrets torde det mest

rationella vara att — såsom föreslagits av valutredningen och lämnats

utan erinran av remissinstanserna —• slopa föreskriften härom. Denna

synes nämligen mot bakgrunden av stadgandet, att mandaten i den mån

det utan olägenhet kan ske skall fördelas lika på de särskilda valkretsarna,

icke fylla någon självständig uppgift; för Stockholms del föranleder den

dock indelning av staden i minst fyra valkretsar. Stockholm är emellertid

indelat i sex valkretsar och en minskning av antalet under fyra torde

sakna all aktualitet. På grund härav och på de av utredningen i övrigt

anförda skälen, vilka ej heller föranlett någon erinran under remissbehandlingen,

förordar jag att stadgandena om maximiantalet mandat i

valkrets utgår såväl ur kommunallagen som ur kommunallagen för Stockholm.

De föreslagna reglerna för mandatfördelningen innebär att möjligheten

att anlägga lämplighetssynpunkter vid fördelningen bortfaller. Vid sådant

förhållande bortfaller också grunden för nuvarande stadgande om rätt

för fullmäktige att hos länsstyrelsen göra framställning om mandatens

fördelning på valkretsarna. Stadgandet torde därför böra utgå.

Med den utformning nu gällande bestämmelser om fördelningen av mandaten

mellan valkretsarna erhållit, synes valkretsindelningen och mandatfördelningen

vara att betrakta som en åtgärd ehuru med två led. Då lagen

emellertid icke uttryckligen föreskriver att valkretsindelningen och mandatfördelningen

skall ske samtidigt och då reglerna för mandatfördelningen

icke nödvändigtvis kräver alt fördelningen fixeras vid valkretsindelningen,

har mandatfördelningen i praxis på sina håll utbrutits till ett särskilt

beslut, som förlagts till valåret. Härigenom har man vunnit att mandatfördelningen

kunnat grundas på befolkningssiffrorna vid valårets början

i stället för på motsvarande siffror året dessförinnan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

Liksom utredningen och huvudparten av remissinstanserna finner jag

det sålunda praktiserade förfarandet innebära väsentliga fördelar. Befolkningsomflyttningar

mellan olika stadsdelar eller olika delar av andra

kommuner sker numera ofta mycket snabbt, sedan det blivit allt vanligare

att hela bostadsområden färdigställes i ett sammanhang. Det är i proportionalitetens

intresse angeläget att valkrets, som fått ett betydande befolkningstillskott,

också så snart som möjligt tillägges häremot svarande

antal mandat. Jag förordar därför att mandatfördelningen mellan

valkretsarna sker genom ett särskilt beslut under

valåret, varom uttrycklig föreskrift torde böra intagas i lagen.

Valkretsindelningen måste emellertid med hänsyn till dess återverkningar

på uppläggningen av röstlängden såsom hittills beslutas under året

före valåret. Vid sådant förhållande måste beaktas att det kan inträffa

att valkrets, till följd av befolkningsomflyttningar under året före valåret,

vid tidpunkten för mandatfördelningen icke längre är berättigad att utse

tio fullmäktige. Såsom förut anförts bör minimum för antalet mandat i

valkrets icke sänkas. Kretsen måste därför, ehuru dess befolkningsunderlag

icke berättigar därtill, utse tio fullmäktige. De avvikelser från proportionalitetsregeln,

som kan bli en följd härav, torde emellertid vara av underordnad

betydelse. De bör likväl icke bestå längre än under den mandatperiod,

som fördelningen avser. I lagen torde därför böra intagas föreskrift

att valkretsindelningen skall upptagas till omprövning före nästa

val, om en krets tillagts tio mandat, ehuru den med hänsyn till befolkningsunderlaget

vid tiden för mandatfördelningen ej varit berättigad därtill.

Det förtjänar understrykas att de föreslagna reglerna om mandatfördelning

genom ett särskilt, till valåret förlagt beslut, som grundar sig på

befolkningssiffrorna vid valårets början, medför att mandatfördelningen

kommer att omprövas inför varje val. De avvikelser från proportionalitetsregeln,

som hittills kunnat uppkomma genom att mandatfördelningens

förhållande till befolkningsunderlaget i valkretsarna ej kontrollerats inför

varje val, kommer därför att elimineras.

På de skäl som utredningen anfört och som godtagits av remissinstanserna

finner jag att befolkningssiffrorna enligt valårets

mantalslängd bör läggas till grund för mandatfördelningen.

Härav följer icke med nödvändighet att de befolkningssiffror,

till vilka hänsyn måste tagas vid valkretsindelningen, även skall

hämtas från mantalslängden. Det torde snarare i allmänhet förhålla sig

så, att kyrkobokföringens befolkningssiffror vid början av det år, under

vilket valkretsindelningen beslutas, bättre än siffrorna för den mantalsskrivna

befolkningen överensstämmer med siffrorna enligt valårets mantalslängd.

Befolkningsomflyttningar kan nämligen ha inträffat från mantalsskrivningen

till årsskiftet. Det synes dock icke erforderligt att med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

15

dela särskilda föreskrifter om vilka befolkningssiffror, som skall beaktas

vid valkretsindelningen.

Såväl i betänkandet som i några remissyttranden har framhållits, att

mandatfördelningen bör vara beslutad i så god tid före valet, att de politiska

partierna får erforderligt rådrum för kandidatnomineringen och

andra valförberedelser. Den tidpunkt, vid vilken fördelningsbeslutet tidigast

kan meddelas, blir beroende av när mantalslängden senast skall föreligga

justerad. Enligt folkbokföringsförordningen skall så vara fallet den

1 mars. Anstånd med justeringen kan emellertid ges och förekommer

också förhållandevis ofta till den 31 mars. Summering av mantalslängden

måste därefter ske, innan beslut om mandatfördelningen kan fattas. Med

hänsyn härtill torde den 30 april böra föreskrivas såsom den sista dag,

då fördelningsbeslut skall vara meddelat. Givetvis bör dock länsstyrelsen

meddela beslutet så tidigt som det är tekniskt möjligt. De för mandatfördelningen

erforderliga sifferuppgifterna torde länsstyrelserna kunna erhålla

från de lokala skattemyndigheterna utan att uttrycklig föreskrift om summering

av mantalslängderna meddelas.»

Utskottet finner ej anledning till erinran mot de i förevarande del av

propositionen framlagda förslagen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A) att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: 136, antaga i förevarande

del av proposition nr 26 framlagda

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, att 48 och 51 §§ kommunala vallagen den 6 juni

1930 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

1 mom. Utses någon för samma

tid i två eller flera valkretsar till

landstingsman eller fullmäktig,

skall på honom ankomma att bestämma,

i vilken valkrets han skall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Hava vid valet landstingsman eller

fullmäktige icke blivit till föreskrivet

antal utsedda, anställes ofördröj

ligen nytt val för utseende av

det felande antalet och, vid val av

landstingsmän, jämväl av suppleanter.

Äro landstingsmän men ej suppleanter

valda till erforderligt antal,

skall vid valet bero.

(Föreslagen lydelse)

anses vald. Det åligger honom att

om sitt beslut göra skyndsam anmälan,

då fråga är om val till landstingsman,

hos länsstyrelsen och eljest

hos den myndighet, som verkställt

sammanräkningen.

Då anmälan inkommit, skall den

valde anses hava avgått som landstingsman

eller fullmäktig i valkrets,

i vilken han ej önskat mottaga uppdraget.

Efterträdare för honom i sådan

valkrets inkallas eller utses i

den ordning, som gäller vid landstingsmans

eller fullmäktigs avgång.

2. mom. Hava vid valet landstingsmän

eller fullmäktige icke blivit

till föreskrivet antal utsedda, anställes

ofördröjligen nytt val för utseende

av det felande antalet och,

vid val av landstingsmän, jämväl

av suppleanter. Äro landstingsmän

men ej suppleanter valda till erforderligt

antal, skall vid valet bero.

51 §.

Efter röstsammanräkning---blivit utsedda.

Efter röstsammanräkning för val

av fullmäktige åligger det länsstyrelsen

eller magistrat, som verkställt

sammanräkning, att utan avgift

skyndsamt låta tillställa var och

en fullmäktig ett utdrag av förrättningsprotokollet

i vad det rör honom.

Länsstyrelsen låter----valens utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1959.

B) att riksdagen måtte antaga i förevarande del av proposition nr 26

framlagda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 dr 11)59

17

1) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)

Härigenom förordnas, att 9 § kommunallagen den 18 december 1953 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

För val--------

Vid valkretsindelning iakttages, att

varje krets kommer att utse minst

tio, högst trettio fullmäktige efter

den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en fullmäktig utses

för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då kommunens

folkmängd delas med antalet

fullmäktige för hela kommunen; att

delar av samma by eller hemman ej

utan synnerliga skäl förläggas till

olika valkretsar; att varje valkrets

skall kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje; samt att

antalet fullmäktige för hela kommunen,

i den mån det utan olägenhet

kan ske, fördelas lika på de särskilda

valkretsarna.

2 — Bihang till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse)

inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages,

alt varje krets kan beräknas komma

att utse minst tio fullmäktige med

tillämpning av vad i följande stycke

sägs; att delar av samma by eller

hemman ej utan synnerliga skäl förläggas

till olika valkretsar; att varje

valkrets skall kunna omslutas med

en sammanhängande gränslinje;

samt att antalet fullmäktige för hela

kommunen kan beräknas bliva lika

fördelat på de särskilda valkretsarna

i den mån det utan olägenhet kan

ske.

I varje valkrets våljes, efter kretsens

i mantalslängden upptagna befolkning

för året näst före den fyraårsperiod,

som valet gäller, en fullmäktig

för varje fullt tal, motsvarande

det som erhålles, då kommunens

för samma år i mantalslängden upptagna

folkmängd delas med antalet

fullmäktige för hela kommunen.

Därest det antal fullmäktige, som

med tillämpning av denna regel skall

1959. 5 sand. 2 avd. Nr 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Om indelning i valkretsar jämte

antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av kommunens

styrelse uppgjort förslag, fullmäktige

göra framställning hos länsstyrelsen.

Utan föregående framställning

må länsstyrelsen förordna om

sådan indelning, sedan tillfälle beretts

fullmäktige att avgiva yttrande

i ärendet. Beslut om indelning i

valkretsar skall meddelas senast två

månader före ingången av det kalenderår.

under vilket beslutet skall

träda i tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

utses, icke uppgår till det för kommunen

bestämda antalet, skola för

ernående av detta antal de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskjuter

de tal, som enligt den angivna regeln

åro bestämmande för fullmäktiges

antal inom valkretsarna, vara

berättigade att var för sig i ordning

efter överskottens storlek välja ytterligare

en fullmäktig. Äro överskottstalen

lika för två eller flera valkretsar,

avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter

därom av kommunens styrelse

uppgjort förslag, fullmäktige göra

framställning hos länsstyrelsen. Utan

föregående framställning må länsstyrelsen

förordna om sådan indelning,

sedan tillfälle beretts fullmäktige

att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar

skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, under

vilket beslutet skall träda i tilllämpning.

Det antal fullmäktige, varje

valkrets skall utse, fastställes av

länsstyrelsen det år, då valet skall

äga rum, före april månads utgång

med giltighet för den period valet

avser. Uppgår därvid i någon valkrets

det antal fullmäktige, som

kretsen äger utse enligt i tredje stycket

angivna grunder, icke till tio,

skall antalet, med motsvarande

jämkning av antalet fullmäktige i

övriga kretsar, likväl bestämmas till

tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen

omprövas före nästa val.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1959.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

19

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957

(nr 50)

Härigenom förordnas, att 9 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars

1957 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För val---—--------

Vid valkretsindelning iakttages, att

varje krets kommer att utse minst

tio, högst trettio stadsfullmäktige efter

den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en stadsfullmäktig

utses för varje befolkningstal

motsvarande en hundradedel

av stadens folkmängd; att varje

valkrets skall kunna omslutas med en

sammanhängande gränslinje; att territoriell

församling, där så kan ske,

lämnas odelad och icke i något fall

delas på flera än två kretsar; samt att

antalet fullmäktige för hela staden, i

den mån det utan olägenhet kan ske,

fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att

varje krets kan beräknas komma att

utse minst tio stadsfullmäktige med

tillämpning av vad i följande stycke

sägs; att varje valkrets skall kunna

omslutas med en sammanhängande

gränslinje; att territoriell församling,

där så kan ske, lämnas odelad

och icke i något fall delas på flera än

två kretsar; samt att antalet fullmäktige

för hela staden kan beräknas

bliva lika fördelat på de särskilda

valkretsarna i den mån det utan olägenhet

kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens

i mantalslångden upptagna befolkning

för året näst före den fyraårsperiod,

som valet gäller, en stadsfullmäktig

för varje fullt tal, motsvarande

en hundradedel av stadens för

samma är i mantalslångden upptagna

folkmängd. Därest det antal fullmäktige,

som med tillämpning av

denna regel skall utses, icke uppgår

till etthundra, skola för ernående av

detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd

mest överskjuter de tal, som

enligt den angivna regeln äro bestäm
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Om indelning i valkretsar jämte

antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av stadskollegiet

iippgjort förslag, stadsfullmäktige

göra framställning hos överståthållarämbetet.

Utan föregående framställning

må överståthållarämbetet

förordna om sådan indelning, sedan

tillfälle beretts stadsfullmäktige att

avgiva yttrande i ärendet. Beslut om

indelning i valkretsar skall meddelas

senast två månader före ingången av

det kalenderår, under vilket beslutet

skall träda i tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

mande för fullmäktiges antal inom

valkretsarna, vara berättigade att

var för sig i ordning efter överskottens

storlek välja ytterligare en fullmäktig.

Äro överskottstalen lika för

två eller flera valkretsar, avgöres

företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter

därom av stadskollegiet uppgjort

förslag, stadsfullmäktige göra framställning

hos överståthållarämbetet.

Utan föregående framställning må

överståthållarämbetet förordna om

sådan indelning, sedan tillfälle beretts

stadsfullmäktige att avgiva yttrande

i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar

skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, under

vilket beslutet skall träda i tilllämpning.

Det antal fullmäktige, varje

valkrets skall utse, fastställes av

överståthållarämbetet det år, då valet

skall äga rum, före april månads

utgång med giltighet för den period

valet avser. Uppgår därvid i någon

valkrets det antal fullmäktige, som

kretsen äger utse enligt i tredje stycket

angivna grunder, icke till tio,

skall antalet, med motsvarande

jämkning av antalet fullmäktige i

övriga kretsar, likväl bestämmas till

tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen

omprövas före nästa val.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1959.

Stockholm den 25 februari 1959.

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1959

21

Närvarande

A) vid behandlingen av förslaget till lag om ändring i kommunala vallagen:

från första kammaren: herrar Elmgren, Ollén, Torsten Andersson,

Olsén*, Sveningsson, Lundström, Nils-Eric Gustafsson, Dahl, Sörlin* och

Aspling;

från andra kammaren: herrar Norén, Spångberg, Magnusson i Tumhult,

Jonsson i Haverö, Braconier, Bark, Andersson i Linköping, Hamrin,

Nilsson i Tvärålund* och Anderson i Sundsvall.

B) vid behandlingen av förslaget till lag om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen

och förslaget till lag om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen för

Stockholm:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Ollén, Torsten

Andersson, Olsén*, Lundström, Nils-Eric Gustafsson, Dahl, Aspling och

Arvidson*;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Norén, Spångberg,

Magnusson i Tumhult, Jonsson i Haverö, Bark, Andersson i Linköping,

Hamrin, Gansmoe och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

till utskottets hemställan under A):

1) av herr Lundström;

2) av herrar Sveningsson, Magnusson i Tumhult och Braconier, vilka inom

utskottet yrkat att utskottet måtte tillstyrka motionen II: 136.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:81 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser om indelning i valkretsar vid primärkommunala val. a1 i texten