Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 79 § kommunallagen den 18 december 1953

1959-11-18 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1959:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 79 § kommunallagen den 18 december 1953

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

1

Nr 21

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

79 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753).

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 29 oktober 1959 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 172, vari

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden den 16 oktober 1959, föreslagit riksdagen

att antaga nedan intagna förslag till lag om ändrad lydelse av 79 §

kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753).

I propositionen föreslås i huvudsak, att reglerna i kommunallagen om

bildande av municipalsamhälle anpassas till den ordning, som galler för

förvaltning av kommunala ordnings- och hälsovårdsangelägenheter efter

ikraftträdandet av allmänna ordningsstadgan och den nya hälsovårdsstadgan.

Under 1800-talets senare hälft började särskild lagstiftning, i första hand

gällande städerna, komina till stånd beträffande ordnings-, byggnads- och

brandväsen samt hälsovård. Hälsovårdsstadgan gällde hela landet men upptog

särskilda avdelningar för land och stad. Ordningsstadgan, byggnadsstadgan

och brandstadgan var avsedda blott för städerna, men i dem öppnades

möjlighet att genom särskilt förordnande av länsstyrelsen, vilket

skulle fastställas av Kungl. Maj:t, bringa stadgornas bestämmelser i tilllämpning

i tätorter på landet. I samband med sådant förordnande skulle

också bestämmas vilka styrelser eller myndigheter som skulle i orten fullgöra

vad som enligt vederbörande stadga ålåg lokalmyndighet i stad. Under

de närmaste årtiondena efter dessa s. k. stadsstadgors tillkomst fastställde

Kungl. Maj:t förordnande om deras tillämpning för ett avsevärt antal områden

på landsbygden. De bestämmelser, som därvid meddelades rörande

förvaltningen av uppgifterna, var skiftande. Bl. a. denna oenhetlighet för

anledde behov av särskild lagstiftning i ämnet. Sådan kom till stånd år

1898. Den innehöll bestämmelser om municipalsamhällen, vilka var specialkommuner,

tillskapade såsom förvaltningsenheter för vården av stadsstadgorna

inom områden på landet, som ej utgjorde egna kommuner. För uppkomsten

av municipalsamhälle fordrades enligt denna lagstiftning, som

hade formen av ett tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på lanBihang

till riksdagens protokoll 1959. 5 sand. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 ar 1050

det, endast att Kungl. Maj:t fastställde förordnande, att stadsstadga skulle

vara tillämplig för område på landet, som ej utgjorde egen kommun. Lagen

fick emellertid sådan utformning att även område, beträffande vilket Kungl.

Maj:t före lagändringens ikraftträdande meddelat sådan fastställelse, skulle

vara att anse som municipalsamhälle.

Den genom 1898 års lagstiftning tillskapade ordningen för bildande av

municipalsamhälle, enligt vilken sådant automatiskt uppkom vid Kungl.

Maj.ts förordnande om tillämpning av stadsstadga, bibehölls i 1930 års lag

om kommunalstyrelse på landet. Det må anmärkas att 1930 års kommunallagstiftning

huvudsakligen innefattade eu formell författningsrevision.

Nu gällande bestämmelser om bildande av municipalsamhälle finnes i

79 § kommunallagen den 18 december 1053. För att sådan samhällsbildning

skall komma till stånd fordras att Konungen förordnat, att för område på

landet, som ej utgör egen kommun, skall lända till efterrättelse ordningsstadgan

för rikets städer eller vad om stad är föreskrivet i byggnadslagen

och byggnadsstadgan, i brandlagen och brandstadgan eller i hälsovårdsstadgan,

d. v. s. bestämmelserna i någon av de fyra s. k. stadsstadgorna.

Sådant förordnande medför emellertid icke i och för sig att området bildar

ett municipalsamhälle. Härför fordras nämligen ytterligare ett beslut av

Konungen av innehåll att området skall utgöra ett municipalsamhälle, som

ager att oberoende av kommunen i övrigt självt vårda de angelägenheter,

som föranledes av tillämpningen av den stadsstadga, vars bestämmelser

enligt det grundläggande beslutet skall gälla för området. Det för municipalsamhällets

uppkomst avgörande beslutet får meddelas endast om särskilda

skäl föreligger därtill. Municipalsamhällets kompetens framgår av innehållet

i sistnämnda beslut.

Vid tiden för kommunallagens tillkomst gällde, såvitt nu är i fråga,

ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 och hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919.

Den gamla ordningsstadgan gällde endast städerna. Enligt stadgans § 30

kunde den emellertid i tillämpliga delar bli gällande även för köping, hamn,

fiskeläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, när länsstyrelsen

beslutat därom och Kungl. Maj:t fastställt beslutet. Den nya ordningsstadgan

den 14 december 1956, som trätt i kraft den 1 januari 1958,

gäller däremot riket i dess helhet. 1 stadgan finnes emellertid

bestämmelser, som tar sikte på tätorternas särskilda förhållanden. Tilllämpningen

av dessa bestämmelser för visst område är emellertid icke beroende

av dettas karaktär av stad eller annan samhällsform, ej heller av

särskilt förordnande.

I samband med att allmänna ordningsstadgan antogs genomfördes emellertid

en ändring i 11 § lagen om införande av kommunallagen av innehåll

att Konungen, om särskilda skäl föreligger därtill, kan besluta att område

på landet, som ej utgör egen kommun, skall utgöra ett municipalsamhälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2i ar 1959

3

för vården av de angelägenheter, som föranledes av allmänna ordningsstadgans

tillämpning. De municipalsamhällsbildningar som kan uppkomma

till följd av detta stadgande har i viss män en annan karaktär än de som

tidigare uppkommit. Det blir nämligen icke här fråga om tillämpning av

bestämmelser i en viss del av en kommun, vilka icke gäller i återstoden

av denna, utan municipalsamhällsbildningen innebär i dessa fall en uppdelning

på flera organ i kommunen av en förvaltning, som avser tillämpningen

av samma bestämmelser. I lagen är icke reglerat om vid allmänna

ordningsstadgans ikraftträdande bestående municipalsamhällen, som förvaltar

uppgifter enligt ordningsstadgan för rikets städer, skall kvarstå som

särskilda kommunala förvaltningar för ordningsuppgifter även efter sistnämnda

stadgas ikraftträdande.

Hälsovårdsstadgan av 1919 upptar i särskilda kapitel bestämmelser för

stad och bestämmelser för landet. I 34 § öppnas emellertid möjlighet att

göra stadsbestämmelserna tillämpliga även för köping, hamn, fiskeläge

eller annat ställe med större sammanträngd befolkning, varvid — liksom

enligt ordningsstadgan för rikets städer — länsstyrelsens beslut och Kungl.

Maj :ts fastställelse därav fordras. Den nya hälsovårdsstadgan, som träder

i kraft den 1 januari 1960, gör däremot ingen formell skillnad på stad

och land. Även denna stadga upptar emellertid särskilda bestämmelser för

tätorterna, men för dessa bestämmelsers tillämpning är det icke avgörande

att området är stad eller utgör någon annan förvaltningsform för tättbebyggt

samhälle. Ej heller är bestämmelsernas tillämplighet beroende av

att förordnande därom meddelas.

Antagandet av den nya hälsovårdsstadgan föranledde icke någon ändring

i kommunallagens promulgationslag, motsvarande den som företogs vid

allmänna ordningsstadgans tillkomst. Municipalbildning för förvaltning av

hälsovårdsuppgifter enligt nya hälsovårdsstadgan kan sålunda icke ifrågakomma.

Den 1 oktober 1959 bestod 26 municipalsamhällen, samtliga belägna

inom Göteborgs och Bohus län, med förvaltningsuppgifter enbart enligt

hälsovårdsstadgan. Av dessa samhällen hade 10 omhänderhaft jämväl förvaltningsuppgifter

enligt ordningsstadgan för rikets städer vid tiden för

allmänna ordningsstadgans ikraftträdande. För förvaltning av hälsovårdsangelägenheter

jämte byggnads- och brandangelägenheter eller endera av

dessa fanns den 1 oktober 1959 60 municipalsamhällen. Totala antalet

municipalsamhällen uppgick då till 93.

Departementschefen framhåller att det är önskvärt att bringa lydelsen

av 79 § kommunallagen i överensstämmelse med den senare tillkomna lagstiftningen

på ordnings- och hälsovårdsområdet. Även andra skäl talar

emellertid enligt departementschefen för en lagändring. Det har sålunda

visat sig att med nu gällande lydelse tveksamhet uppkommit rörande de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 är 1959

municipalsamhällens ställning, som med stöd av tidigare kommunalrättslig

reglering bildats för att förvalta ordningsangelägenheter enligt ordningsstadgan

för rikets städer, och det kan förutses att motsvarande tveksamhet

efter den nya hälsovårdsstadgans ikraftträdande kan komma att

råda rörande municipalsamhällen, som bildats för att omhänderha hälsovårdsuppgifter

enligt den nuvarande hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser

och dessas föregångare.

Departementschefen behandlar härefter spörsmålet om sådana bestämmelser

i fortsättningen bör finnas, som möjliggör municipalbildning för

förvaltning av ordnings- och hälsovårdsangelägenheter. Departementschefen

anför härom: »Vid besvarandet av denna fråga måste beaktas att utvecklingen

sedan lång tid tillbaka tydligt visat, att den kommunala verksamheten

kan bedrivas ändamålsenligt och effektivt endast om kommunen har

sådan storlek, att den kan bygga upp en kvalificerad förvaltning och har

ekonomiska resurser för att kunna fullfölja förvaltningsuppgifterna. Municipalsamhällsbildning

innebär en splittring av kommunens resurser och påverkar

sålunda ogynnsamt förutsättningarna för den kommunala förvaltningen.

Insikten om sambandet mellan kommunens storlek och dess förmåga

alt effektivt handha förvaltningen av de kommunala uppgifterna ledde

till den stora kommunindelningsreformen i början av 1950-talet och har på

det begränsade område, som förvaltningen genom municipalsamhällen innefattar,

kommit till uttryck däri, att under senare år ett förhållandevis stort

antal sådana samhällen upplösts efter framställning från samhällenas styrelse.

Bakom denna tendens ligger eu ökad benägenhet hos landskommunerna

att sörja även för tätorternas särskilda behov i medvetande om tätorternas

betydelse för kommunen i dess helhet. Den ändrade synen på

indamålsenligheten av att bilda municipalsamhällen kom vidare till uttryck

rid tillkomsten av 1953 års kommunallag, i det man i denna uppställde

kravet på att särskilda skäl skulle föreligga för att ett nytt municipalsamhälle

skulle få bildas. Det framgår av de uttalanden som härvid gjordes,

att man ansåg tiden börja mogna för en avveckling av municipalsamhällsinstitutionen

över huvud taget; man var emellertid icke beredd att då taga

slutlig ställning till frågan. De erfarenheter som gjorts sedan 1953 jävar i

intet avseende riktigheten av den kritiska inställning till municipalsamhällsinstitutionen,

som då kom till uttryck. Anledning har emellertid saknats

för statsmakterna att ånyo pröva frågan i hela dess vidd. Endast på

ett begränsat område, nämligen i fråga om den kommunala förvaltningen

av ordningsangelägenheter enligt allmänna ordningsstadgan, har ett ställningstagande

av statsmakterna blivit aktuellt. Vid ordningsstadgans tillkomst

år 1956 gick man emellertid ej in på de principiella frågorna utan

inskränkte sig till att genom en ändring i kommunallagens promulgationslag

möjliggöra framtida municipalsamhällsbildning på ordningsområdet på

samma restriktiva villkor, som gäller för sådan samhällsbildning i övrigt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 är 1959 •»

och under framhållande av att det vore fråga om en reglering övergångsvis,

som i själva verket knappast torde komma att få någon praktisk betydelse.

Vad som då förekom kan sålunda icke anses tyda på någon återgång till

den tidigare uppfattningen om behovet av municipalsamhällen.

Med hänsyn till det sagda finner jag att utvecklingen såväl reellt som i

vad det gäller lagstiftningen entydigt pekar mot en avveckling av mumcipalsamhällsinstitutionen.

Jag anser därför att några sakliga skäl for att

i 79 § kommunallagen bibehålla möjlighet att bilda municipalsamhällen

för förvaltning av ordnings- och hälsovårdsangelägenheter icke föreligger.

Allmänna ordningsstadgan och den nya hälsovårdsstadgan är, såsom jag

påpekat inledningsvis, så uppbyggda att något utrymme icke finnes för ett

förordnande att de — i sin helhet eller i fråga om vissa avsnitt — skall

gälla för ett särskilt område inom en kommun men ej i kommunen i övrigt.

Uppgifterna blir därmed en angelägenhet för kommunen i dess helhet i

motsats till tidigare ordning, då olika bestämmelser, till vilka särskild

förvaltning anslöt sig, kunde komma att gälla i olika delar av kommunen.

Eu annan sak är att genom lokala stadgor särskilda bestämmelser kan fastställas

för skilda delar av kommunen. Dessa lokalt gällande föreskrifter

föranleder emellertid ej särskild förvaltning i de kommundelar, där bestämmelserna

gäller. Förvaltningen av uppgifterna är i allmänna ordningsstadgan

och nya hälsovårdsstadgan reglerad på samma sätt, vare sig uppgitterna

hänför sig till tätort eller till glesbygd. Med hänsyn till stadgornas

uppbyggnad föreligger sålunda ej heller från formella utgångspunkter något

behov av att medge municipalsamhällsbildning för förvaltning av ordnings-

eller hälsovårdsangelägenheter; sådan samhällsbildning skulle endast

innebära att samma förvaltningsuppgifter i eu kommun lades på olika

organ för olika delar av kommunen och sålunda innebära ett avsteg från

principen om kommunen som förvaltningsenhet.

Det anförda torde ge vid handen att de nuvarande hänvisningarna i

79 § kommunallagen till ordningsstadgan för rikets städer och till hälsovårdsstadgans

bestämmelser för stad bör utgå utan att ersättas med andra

regler, som öppnar möjlighet att bilda municipalsamhälle för förvaltning

av ordnings- eller hälsovårdsangelägenheter. Den genom ändringen i 11 §

i kommunallagens promulgationslag år 1956 införda möjligheten till sådan

samhällsbildning på ordningsområdet torde emellertid tills vidare kunna bibehållas

intill dess slutlig ställning tagits till spörsmålet om en avveckling

av municipalsamhällsinstitutionen över huvud taget. Jag vill emellertid

betona att vad som uttalades i propositionen nr 143/1956 om att ändringen

knappast torde få någon praktisk betydelse alltjämt äger giltighet.»

Härefter uttalar sig departementschefen om de municipalsamhällenas

framtida ställning, vilka nu ombesörjer ordnings- och hälsovårdsangelägenheter.

Han framhåller därvid bl. a. att i överensstämmelse med principen

om kommunen som förvaltningsangelägenhet municipalsamhället bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

upplösas och förvaltningsuppgifterna övertagas av kommunen. Departementschefen

fortsätter: »Något stöd i lag för ett avsteg från denna princip

finnes nämligen icke; It § i kommunallagens promulgationslag tillåter endast

nybildning av municipalsamhällen lör förvaltning av ordningsangelägenheter

enligt allmänna ordningsstadgan men medger ej att de samhällen, som

bestod vid ordningsstadgans ikraftträdande, får fortsätta som sådana och

därmed genombryta principen om kommunen som förvaltningsenhet. Och

vad det gäller municipalsamhällen för handhavande av hälsovårdsangelägenheter

finnes icke ens någon antydan om att en särförvaltning av hälsovårdsangelägenheterna

inom en kommun skall kunna anordnas, sedan

nya hälsovårdsstadgan trätt i kraft.

Vid nu angivna förhallanden maste ikraftträdandet av allmänna ordningsstadgan

och den nya hälsovårdsstadgan anses medföra att municipalsamhällen,

som bildats för vården av angelägenheter enligt ordningsstadgan

för rikets städer, respektive stadsbestämmelserna i gällande hälsovårdsstadga

och dessas föregångare, står utan förvaltningsuppgifter. Konsekvensen

härav är att de icke kan bestå såsom municipalsamhällen.»

Slutligen behandlar departementschefen frågan om hur upplösning skall

ske av de municipalsamhällen, som efter allmänna ordningsstadgans och

den nya hälsovårdsstadgans ikraftträdande står utan förvaltningsuppgifter.

Departementschefen anser det härvid icke vara erforderligt att Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall meddelar ett upplösningsbeslut och fortsätter:

»I anslutning till denna automatiskt skeende upplösning av äldre municipalsamhällen

uppkommer emellertid den praktiska frågan, hur avvecklingen

av deras förvaltning skall gå till, och det torde vara lämpligt att

regler härom meddelas i detta lagstiftningsärende. Härvid torde__i över
ensstämmelse

med vad som skett i praxis vid upplösning av municipalsamhällen

genom Kungl. Maj:ts beslut — den reglering som skett av motsvarande

frågor vid ändring i kommunal indelning böra göras tillämplig. I en

övergångsbestämmelse hör sålunda föreskrivas att vad som är stadgat i

33 § kommunala indelningslagen skall gälla i tillämpliga delar, när municipalsamhälle

upphört eller fått sina uppgifter inskränkta till följd av att

ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 och hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 upphört att gälla.»

Utskottet. Den i propositionen föreslagna lagändringen innebär borttagande

in kommunallagen av de bestämmelser, som möjliggör municipalbildning

på ordnings- och hälsovårdsområdena. Mot bakgrund av samhällsutvecklingen

framstår det enligt utskottets mening icke längre som motiverat

att på dessa områden i kommunallagen medgiva avsteg från principen

om kommunen soin förvaltningsenhet. Det kan under sådana förhållanden

ifrågasättas, om icke även den möjlighet till municipalbildning för förvaltning

av ordningsangelägenheter, vilken ges i It § kommunallagens promul
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

7

gationslag, bär försvinna. Avgörande skäl synes emellertid icke finnas att

nu ändra jämväl detta stadgande, även om detta såsom också departementschefen

framhållit knappast torde få praktisk betydelse. Utskottet har ej

heller något att erinra mot vad i propositionen föreslagits om sättet för

upplösning av de municipalsamhällen, som efter allmänna ordningsstadgans

och den nya hälsovårdsstadgans ikraftträdande står utan förvaltningsuppgifter.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition, nr 172, måtte antaga följande

Lag

om ändrad lydelse av 79 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)

Härigenom förordnas, att 79 § kommunallagen den 18 december 1953

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Har Konungen förordnat, att för

område på landet, som ej utgör egen

kommun, skall lända till efterrättelse

ordningsstadgan för rikets städer

eller vad om stad är föreskrivet i

byggnadslagen och byggnadsstadgan,

i brandlagen och brandstadgan eller

i hälsovårdsstadgan, må Konungen,

där särskilda skäl därtill äro, besluta

att området skall utgöra ett municipalsamhälle,

vilket äger att oberoende

av kommunen i övrigt självt vårda

de angelägenheter, som föranledas

av sådana bestämmelsers tilllämpning

inom samhället.

(Föreslagen lydelse)

79 §.

Har Konungen förordnat, att för

område på landet, som ej utgör egen

kommun, skall lända till efterrättelse

vad om stad är föreskrivet i byggnadslagen

och byggnadsstadgan eller

i brandlagen och brandstadgan, må

Konungen, där särskilda skäl därtill

äro, besluta att området skall utgöra

ett municipal samhälle, vilket äger

att oberoende av kommunen i övrigt

självt vårda de angelägenheter, som

föranledas av sådana bestämmelsers

tillämpning inom samhället.

Ej må

särskilt municipalsamhälle.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1960.

Vad i 33 § lagen den 13 juni 1919

(nr 293) om ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning är stadgat

skall gälla i tillämpliga delar, då

municipalsamhälle upphört eller fått

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sina uppgifter inskränkta till följd

av att ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) och

hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919

(nr 566) upphört att gälla.

Stockholm den 18 november 1959

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Ollén, Torsten

Andersson, Olsén*, Lundström*, Sveningsson, Erik Olsson, Nils-Eric

Gustafsson och Sörlin; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Spångberg,

Magnusson i Tumhult, von Friesen*, Jonsson i Haverö*, Bark, Hammar,

Andersson i Linköping, Alemyr och Svenungsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition, nr 172, med förslag till lag om ändrad lydelse av 79 § kommunallagen den 18 december 1953 a1 i texten