Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombildning av Stockholms högskola till universitet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1959-05-08 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:103, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombildning av Stockholms högskola till universitet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
1
Nr 103
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ombildning av Stockholms högskola till universitet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under kapitalbudgeten (bilaga 29,
punkt 8, s. 20 och 21, av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna till Byggnadsarbeten
för Stockholms högskola ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 106, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 13
mars 1959, föreslagit riksdagen att dels besluta att Stockholms högskola
skall den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet
i Stockholm, dels besluta att universitetet skall successivt utflyttas till
Frescatiområdet på Norra Djurgården i Stockholm, dels godkänna av departementschefen
förordat förslag till överenskommelse angående grunderna
för exploatering av Frescatiområdet m. m., dels godkänna av departementschefen
förordat förslag till avtal angående inrättande av ett universitet i
Stockholm m. m., dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat vidtaga de åtgärder och
meddela de föreskrifter, som erfordras för genomförande av ombildningen,
utflyttningen och exploateringen, dels ock att till Byggnadsarbeten för universitetet
i Stockholm för budgetåret 1959/60 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ollén
(I: 442) och den andra inom andra kammaren av herr Larsson i Stockholm
(II: 548), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala, att ytterligare
markförvärv än de i motionerna berörda för det blivande universitetet eller
dess studenters räkning icke är att påräkna inom Djurgårdens område.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i propositionen
får utskottet hänvisa till densamma.
Beträffande motiveringen för det motionsvis framställda yrkandet hänvisas
till motionen II: 548.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 sand. Nr 103
2 Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.
I en av byggnadsstyrelsen utarbetad promemoria av den 31 december
1957 har styrelsen dels lämnat redogörelse för de nuvarande lokalförhållandena
vid Stockholms högskola, dels ock framlagt förslag till plan för
högskolans utbyggande.
Stockholms högskolas lokaler äro i huvudsak belägna kring Observatoriekullen.
De naturvetenskapliga ämnena ha sålunda de flesta av sina lokaler
förlagda till Kungstensgatan 45 (kvarteret Kungstenen). De juridiska och
humanistiska ämnena ha huvudsakligen sina lokaler vid Norrtullsgatan 2
(kvarteret Bergsmannen Större), Odengatan 59 och 61 (kvarteret Spelbomskan)
samt vid Drottninggatan 95 (kvarteret Vega). Därjämte har
högskolan lokaler vid Norrtullsgatan 16 (kvarteret Mimer). Högskolan förhyr
även ett flertal lokaler i olika stadsdelar.
Byggnadsstyrelsen har framhållit, att de nuvarande lokalerna med några
få undantag vore ytterst bristfälliga och i vissa fall uppenbart hälsovådliga.
Splittringen av undervisningsverksamheten — samma avdelning kunde
vara inhyst på ett flertal olika ställen — inverkade i hög grad menligt på
undervisning och forskning. Storstadsmiljön och studenternas bostadsförhållanden
— cirka hälften av de inskrivna studenterna vid högskolan vore
från landsorten — bidroge därjämte till att skapa ännu ogynnsammare
betingelser för ett koncentrerat studiearbete. Lokalernas otillräcklighet och
bristfälliga standard kunde sägas redan nu ha skapat ett behov av radikala
åtgärder för att högskolan på ett någorlunda tillfredsställande sätt skulle
kunna fortsätta sin verksamhet. Den väntade ökningen av antalet studerande
komme att framkalla en katastrofsituation, om icke erforderliga åtgärder
vidtoges.
Den i omförmälda promemoria framlagda utbyggnadsplanen innefattar
två alternativ. Det ena, det s. k. innerstadsalternativet, avser en utbyggnad
av högskolan i anslutning till befintliga byggnader i innerstaden (propositionen
s. 18—22). Det andra, det s. k. ytter stadsalternativet, innebär en
successiv utflyttning av högskolan till Frescatiområdet på Norra Djurgården
i nära grannskap av naturhistoriska riksmuseet (propositionen
s. 22—31). Enligt båda alternativen skola högskolans botaniska institutioner
förläggas till ett område vid Lilla Frescati.
Det uppställda byggnadsprogrammet enligt såväl innerstads- som ytterstadsalternativet
har av byggnadsstyrelsen beräknats böra genomföras inom
en tid av cirka 10 år eller under budgetåren 1958/59—1967/68.
Kostnaderna för de båda alternativen framgå av följande tablå. För
att en ekonomisk jämförelse mellan de båda alternativen överhuvud skall
kunna göras har byggnadsstyrelsen tillämpat tre alternativt antagna värden
på råmarken inom Frescatiområdet, nämligen 10, 20 respektive 50 kronor
per m2.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
3
Kostnader Innerstaden Ytterstaden
Råmarkspris per m2.............. — 10 kr. 20 kr. 50 kr.
Byggnadskostnader .............. 85 m.kr. 100 m.kr 100 m.kr 100 m.kr.
Markkostnader, nu aktuella ...... 30 » 1,5 » 3,0 » 7,5 »
115 m.kr. 101,5 m.kr. 103,0 m.kr. 107,5 m.kr.
Markkostnader för framtida
utbyggnad .................... 60 » 1,2 » 2,4 » 6,0 »
175,0 m.kr. 102,7 m.kr. 105,4 m.kr. 113,5 m.kr.
I tablån har värdet på den mark, som i båda alternativen föreslagits för
de botaniska institutionerna, icke inräknats. Ej heller ha medtagits ersättningskostnader
för nedläggande av de inom Skogs- och lantbruksakademiens
experimentalfält drivna anläggningarna. Hänsyn har icke heller tagits
till kostnaderna för att på ett med ytterstadsalternativet jämförligt sätt
anordna tillräckligt antal parkeringsplatser i innerstaden. Beträffande innerstadsalternativet
ha endast kostnaderna för marken i kvarteret Mimer
medräknats, medan däremot ersättning för nya byggnader för Norrtulls
sjukhus icke inräknats i kalkylen.
Genom beslut den 10 februari 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning
rörande Stockholms högskolas framtida ställning med uppdrag för de sakkunniga
att tillika å statens vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms
stad och högskolan rörande statens, Stockholms stads och högskolans
inbördes förhållanden i ekonomiskt och organisatoriskt avseende. (Stockholms
högskolas förhandlingskommitté).
Med skrivelse den 24 februari 1959 har kommittén avgivit betänkande
angående högskolans ombildning till universitet m. m. (stencilerad).
Sedan kommittén för egen del ansett sig böra i princip förorda ytterstadsalternativet
bekräftades vid överläggningar med företrädare för 1955 års
universitetsutredning att även universitetsutredningen funnit vägande skäl
föreligga för en utbyggnad av högskolan i enlighet med detta alternativ.
Stockholms högskolas styrelse har för sin del enhälligt förordat ytterstadsalternativet.
Beträffande frågan om Stockholms högskolas framtida ställning har kommittén
anfört bland annat följande.
Under det första skedet av trepartsförhandlingarna —- d. v. s. tiden innan
de förut redovisade utbyggnadsalternativen utarbetats — kom diskussionen
om Stockholms högskolas framtida ställning att väsentligen röra sig
kring olika möjligheter att revidera 1948 års avtals regler om samarbetet
mellan staten och Stockholms stad i fråga om högskolans ekonomi och
administration. För kommittén framstod det — i betraktande av det givna
förhandlingsuppdraget — som naturligt att i första hand söka utröna möjligheterna
till en sådan revision, som med hänsyn till den faktiska utvecklingen
efter 1948 från statens synpunkt kunde te sig angelägen. De
huvudspörsmål, som en omprövning kunde komma att avse, gällde av
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 108 är 1959
vägningen av statens och stadens inflytande, finansieringen samt byggnads-
och markfrågorna. För att belysa detta frågekomplex vill kommittén
här rikta uppmärksamheten på vissa faktorer.
I stort sett torde Stockholms högskola numera kunna karakteriseras
såsom jämställd med statsuniversiteten. Ett par viktiga undantag bör
emellertid nämnas. Tillsättande av befattning som professor, laborator eller
preceptor ankommer — såsom framgår av de tidigare citerade allmänna
bestämmelserna — fortfarande på styrelsen, ehuru utnämningen skall underställas
Kungl. Maj:t för prövning och stadfästelse. Även förordnande av
oavlönad docent ankommer på styrelsen. Förordnandet skall dock underställas
kanslern för prövning och stadfästelse. På dessa punkter har det
synts kommittén nödvändigt i och för sig, att en ändring, syftande till fullständig
överensstämmelse med motsvarande regler vid universiteten, kommer
till stånd. Vidare bör framhållas att högskolans ställning som enskild
stiftelse icke synes medge besvärsrätt i fråga om vissa tjänstetillsättningar
vid högskolan.
Högskolans successiva förändring framgår även därav, att statens allmänna
avlöningsreglemente gjorts tillämpligt beträffande tjänstemän vid högskolan,
i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning, som
Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. På samma tjänstemän
är SPA-reglementet tillämpligt. Genom riksdagsbeslutet 1956 togs ytterligare
ett betydelsefullt steg i syfte att ställa högskolans personella och
andra resurser i paritet med universitetens i Uppsala och Lund.
I detta sammanhang torde vidare särskilt böra beaktas den förskjutning i
förhållandet mellan stadens inflytande i högskolan och dess ekonomiska
åtaganden gentemot denna, som ägt rum sedan 1948. Enligt 1948 års avtal
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola rörande högskolans
ställning, finansiering m. m. utser stadsfullmäktige i Stockholm fyra
av styrelsens tolv ledamöter. Stadens bidrag skall enligt avtalet utgå med
en fjärdedel av den s. k. anslagssumman, dock med högst 1,2 miljoner kronor.
Detta maximibelopp uppnåddes redan budgetåret 1952/53, varefter
sålunda kostnadsökningen för högskolans verksamhet kommit att helt falla
på staten. För innevarande budgetår uppgår statens andel av anslagssumman
till drygt 12 miljoner kronor. Denna utveckling visar, att en omprövning
av högskolans ställning är nödvändig. Resultatet av en sådan omprövning
beror givetvis av valet av bedömningsgrunder.
Kommittén vill i anslutning till dessa synpunkter understryka, att högskolans
nuvarande särställning medfört en rad administrativa problem, i
synnerhet för de centrala myndigheterna.
Parternas bedömning av generalplanealternativen ledde emellertid till
enighet om att en utbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med ytterstadsalternativet
syntes vara den enda realistiska lösningen av högskolans
byggnadsfråga. Därmed försköts tyngdpunkten i förhandlingsarbetet till
lokaliseringsfrågan och med denna sammanhängande spörsmål.
Det fortsatta förhandlingsarbetet gav klart vid handen att stadens delegerade
icke vore beredda att överväga sådana jämkningar i 1948 års avtal
som skulle innebära någon mera väsentlig ökning av kommunens ekonomiska
engagemang i högskolans verksamhet. Från de delegerades sida hävdades
bestämt, att högskoleväsendet i princip vore en statlig uppgift samt
att de skäl, som tidigare föranlett stadens medverkan i högskolans utveckling,
icke längre ägde samma styrka och i vart fall icke kunde tagas till
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959 5
intäkt för krav på ökade insatser från stadens sida. Kommittén framhöll
häremot, att den visserligen i princip delade uppfattningen om statens skyldighet
att sörja för högskoleutbildning men att det här vore fråga om ett
fullföljande, eventuellt en avlösning, av förpliktelser, som sedan gammalt
och senast genom 1948 års avtal och därtill knutna uttalanden åvilade
Stockholms stad.
Det förhållande att staten sålunda i framtiden — under förutsättning av
i huvudsak oförändrade regler beträffande statens och stadens ekonomiska
åtaganden respektive inflytande — skulle få påtaga sig praktiskt taget hela
kostnaden för den erforderliga expansionen ävensom den omständigheten
att investeringarna i nybyggnader för högskolan avsågs ske på staten tillhörig
mark stärkte kommittén i den uppfattningen, att en av förutsättningarna
för utbyggnadsprogrammets förverkligande borde vara, att statens
ledning av högskolan i fortsättningen klart markerades. Därmed kom
följderna av ett förstatligande av högskolan att bli huvudämnet för de
fortsatta överläggningarna. Utifrån den principiella ståndpunkt rörande
betingelserna för fortsatt expansion av högskolans verksamhet, som kommittén
sålunda tagit, gällde det att närmare undersöka villkoren för en
ombildning av högskolan till ett statligt lärosäte.
Förhandlingarna visade, att förutsättningar icke kunde bedömas föreligga
för en samverkan, varigenom staden skulle ikläda sig åtaganden gentemot
det tänkta universitetet och samtidigt tillförsäkras visst inflytande
över dess förvaltning.
Kommittén hade sålunda att utgå från att en ombildning av Stockholms
högskola till ett statligt lärosäte i realiteten skulle komma att innebära, att
stadens engagemang samtidigt i allt väsentligt upphörde. För kommittén
och övriga parter gällde det därför främst att uppnå en lösning av de med
hänsyn till den avsedda utflyttningen betydelsefulla frågorna om framtida
ägande- och nyttjanderättsförhållanden beträffande sådan staden tillhörig
mark, som för närvarande disponeras av Stockholms högskola. Förhandlingsarbetet
i övrigt koncentrerades på de förvaltningsfrågor som en ombildning
av högskolan till ett statsuniversitet aktualiserade.
Resultatet av förhandlingsarbetet framgår av ett upprättat förslag till
avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m. jämte till
förslaget hörande anmärkningar. Enligt avtalsförslaget skall högskolan den
1 juli 1960 ombildas till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet i Stockholm.
Enligt Kung], Maj:ts i den nu föreliggande propositionen nr 106 framlagda
förslag skall Stockholms högskola den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt
lärosäte, benämnt universitetet i Stockholm. En successiv utflyttning
förutsättes ske från innerstaden till Frescatiområdet. Propositionen ansluter
sig i allt väsentligt till de förslag, som framlagts av Stockholms högskolas
förhandlingskommitté.
Till grund för ombildningen och utflyttningen lägges det av förhandlingskommittén,
delegerade för Stockholms stad och delegerade för Stockholms
högskola upprättade, vid detta utlåtande såsom Bilaga 1 fogade förslaget
till avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola. Enligt
avtalsförslaget upphör 1948 års avtal om högskolans framtida ställning att
6
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
gälla från och med den 1 juli 1960. Stadens nuvarande årliga bidrag till
högskolan, 1 200 000 kronor, upphör samtidigt att utgå. Någon bestämmelse
om kommunal representation i universitetets förvaltning finnes icke
i det föreslagna nya avtalet. Detta innebär vidare bland annat, att staden
överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till fyra tomter.
Staden upplåter därjämte under tomträtt till staten mot formell avgäld
tre tomter så länge dessa erfordras för universitetets behov.
Till grund för exploateringen av Frescatiområdet lägges ett av djurgårdsnämnden
och Stockholms stads fastighetsnämnd upprättat vid detta utlåtande
såsom Bilaga 2 fogat förslag till överenskommelse mellan staten och
Stockholms stad.
Förslag framlägges om nybyggnad för botanisk institution vid Lilla
Frescati i anslutning till Bergianska trädgården och nybyggnad för kemiskt
övningslaboratorium söder om naturhistoriska riksmuseet. Vidare föreslås,
att arkitekttävling anordnas rörande nybyggnader i övrigt för universitetet.
För dessa ändamål samt för vissa andra byggnadsarbeten äskas ett investeringsanslag
av 1 700 000 kronor för nästa budgetår.
Departementsche\en har anfört huvudsakligen följande.
Två frågor har utgjort huvudämnet för utrednings- och förhandlingsarbetet.
Den ena har gällt Stockholms högskolas ställning, den andra högskolans
lokalförhållanden och därmed sammanhängande spörsmål.
Innan jag går närmare in på dessa frågor vill jag fästa uppmärksamheten
på det större sammanhang, i vilket högskolans situation i dag måste
ses. Det är visserligen allmänt kända faktorer jag därmed vill peka på, men
dessa faktorer förtjänar naturligtvis att hållas i minnet även här. Efterfrågan
på universitets- och högskoleutbildad arbetskraft är ständigt växande,
låt vara med varierande styrka inom skilda efterfrågeområden. Särskilt
starkt gör sig behovet för närvarande, och sannolikt under lång tid framöver,
gällande i fråga om naturvetenskapligt och tekniskt skolad arbetskraft.
Samtidigt kräver ett nu snabbt växande antal ungdomar möjligheter till
högre utbildning. Vi vet att tillströmningen av studerande till universitet
och högskolor kommer att öka kraftigt. Antalet avlagda studentexamina vid
allmänbildande gymnasier i riket var i fjol omkring 8 000. Prognoser har
offentliggjorts, som utvisar att redan år 1963 antalet studentexamina skulle
komma att uppgå till drygt 12 000. Med hänsyn till ungdomskullarnas
storlek och det växande studieintresset bland ungdomen torde man böra
räkna med att antalet studentexamina mot slutet av 1960-talet kan komma
att uppgå till omkring 15 000. I fjol uppgick antalet inskrivna studerande
vid landets universitet och högskolor till inemot 28 000. Den starkt ökande
studentexaminationen i förening med de faktorer i övrigt, som från olika
synpunkter påverkar dimensioneringen av universitets- och högskoleväsendet,
tyder på att motsvarande antal i slutet av 1960-talet kan komma att
uppgå till kanske det dubbla, säg mellan 50 000 och 60 000. Åtgärder för att
vidga universitets- och högskoleväsendets kapacitet är därför ett utomordentligt
viktigt led i den långsiktiga planering, som kräves för en väl balanserad
samhällsutveckling. Vid det planläggningsarbete på utbildningsom
-
7
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
rådet, som sålunda måste utföras, är frågan om möjligheterna att bereda
tillräckliga och tillfredsställande lokalutrymmen för det växande universitets-
och högskoleväsendet av central betydelse.
Jag vill här erinra om att 1955 års långtidsutredning i sitt betänkande
»Balanserad expansion» (SOU 1956: 53) underströk, att kostnaderna för
utbyggnaden av universitet och högskolor givetvis kunde begränsas genom
en noggrann prognos- och planeringsverksamhet av det slag som påbörjats
av universitetsutredningen men att lokalerna på många håll vore sa otillräckliga
och ansvällningen av antalet studerande under det följande årtiondet
så kraftig, att en mycket betydande ökning av de årliga investeringarna
syntes ofrånkomlig.
Inför den förutsedda utvecklingen har en granskning av lokalbehovet
inom hela den förevarande sektorn tett sig som en av de viktigaste planläggningsåtgärderna.
Sålunda föreligger nyligen utarbetade förslag till generalplan
för exempelvis Stockholms högskola, Göteborgs universitet ^filosofiska
fakulteten) och Chalmers tekniska högskola. Jag vill här också erinra
om att Kungl. Maj:t genom beslut den 28 november 1958 uppdragit åt
byggnadsstyrelsen att utarbeta förslag till nya generalplaner för byggnadsverksamheten
vid universiteten i Uppsala och Lund.
I betraktande av de krav som framöver kommer att ställas på universitets-
och högskoleväsendets kapacitet — jag tänker därvid icke blott på
undervisningens utan även på forskningens behov — ter sig Stockholms
högskolas nuvarande lokalsituation särskilt allvarlig. Eftersläpningar i fråga
om utbyggnaden har redan åstadkommit ett ackumulerat behov. För vissa
verksamhetsgrenar är lokalerna i dag helt otillräckliga. Standarden hos flertalet
lokaler är bristfällig. Den lokalmässiga splittringen av verksamheten
är ett påfallande drag.
Byggnadsstyrelsens nu föreliggande utredning om högskolans framtida
lokalbehov har grundats på preliminära uppskattningar från universitetsutredningens
sida. Dessa uppskattningar, som betraktats såsom en arbetshypotes,
har verkställts för att möjliggöra beräkningar av utrymmesbehoven
för det totala antalet studerande vid universitet och högskolor vid
slutet av tioårsperioden 1955—65. Enligt uppskattningarna borde de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna vid periodens slut vara dimensionerade
för omkring 150 procent fler studerande än vid periodens början.
Motsvarande beräkningar för de humanistiska och juridiska fakulteterna
utmynnar i ökningstalen 100 respektive 50 procent.
Det är uppenbart, att hållbarheten hos en sådan arbetshypotes, tillämpad
på en enstaka läroanstalt, kan diskuteras. Utslagsgivande i förevarande
sammanhang är emellertid att en mycket betydande ökning av tillströmningen
av studerande till Stockholms högskola är att förvänta och att ingå
skäl talar för att denna ökning relativt sett skulle bli mindre iin vid övriga
motsvarande läroanstalter; i motsatt riktning pekar bland annat det förhållandet
att antalet ungdomar i de åldersgrupper, som utgör rekryteringsunderlaget
för de högskolestuderande, av allt att döma kommer att öka
relativt sett starkare i storstockholmsområdet än i landet i (ivrigt. Det synes
likväl lämpligt att i förevarande sammanhang tills vidare utgå från förut
angivna uppskattningar för atl få ett konkret underlag för beräkning av de
ökade utrymmcsbehoven i stort lör Stockholms högskolas del under den
närmaste framtiden.
8 Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Pa grundval av nämnda arbetshypotes har högskolans studerandeantal
år 1965 beräknats utgöra cirka 7 900, d. v. s. i huvudsak en fördubbling i
förhållande till basåret 1955. Av sistnämnda antal har cirka 2 000 studerande
beräknats tillhöra den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen,
5 000 den humanistiska och 900 den stats- och rättsvetenskapliga. Högskolans
nuvarande lokalutrymmen omfattar cirka 22 000 nr nettogolvyta.
Enligt byggnadsstyrelsens på basis av arbetshypotesen gjorda beräkning
skulle år 1965 föreligga ett lokalbehov av cirka 58 000 nr. Det kan nämnas,
att av de nuvarande utrymmena drygt 12 000 nr tillhör den matematisknaturvetenskapliga
avdelningen, medan av det framräknade behovet inemot
37 000 nr faller på denna avdelning.
Enligt min mening maste ställning nu tagas till frågan om tillgodoseende
av högskolans lokalbehov på längre sikt. Det är uppenbart, att lokalresurserna
för närvarande är så ansträngda att verksamheten icke kan tillfredsställande
fortgå utan en upprustning av lokalbeståndet. Att därjämte mycket
längre tillåta en fortsatt tillströmning utan att vidtaga erforderliga åtgärder
på byggnadssidan kan enligt min uppfattning icke försvaras.
För egen del har jag icke kunnat finna bärande skäl för en begränsning av
högskolans kapacitet till i huvudsak nuvarande omfattning. Åtgärder i
sa.(?.aj1 riktning skulle icke blott betyda allvarligt försämrade utbildningsmöjligheter
för ungdomen inom högskolans huvudsakliga rekryteringsområde
utan även innebära ett oproportionellt starkt tryck på övriga universitets-
och högskoleenheter under en period, då dessas resurser redan i och
för sig kan förväntas bli hårt ansträngda. Jag har därför funnit alla skäl tala
för en utbyggnad av högskolans kapacitet. Särskilt angeläget synes det vara
att snabbt åstadkomma en väsentlig förbättring av de lokalmässiga förutsättningarna
för en ökad utbildningskapacitet inom det matematisk-naturvetenskapliga
området. Jag vill understryka detta bland annat mot bakgrunden
av den rådande och förutsebara bristen på lärare med matematisknaturvetenskaplig
utbildning; att avhjälpa denna brist, samtidigt som arbetskraft
med dylik utbildning efterfrågas i stigande omfattning också för
andra än skolans behov, är en avgörande förutsättning för att vi genom en
utvidgning av realgymnasiets kapacitet skall få ett tillräckligt brett underlag
för ökad rekrytering inte minst till högre teknisk utbildning.
Vetenskapernas utveckling är numera på väg att i praktiken bryta sönder
den traditionella universitetsorganisationen, uppbyggd på ursprungligen
relativt väl avgränsade fakulteter. Samma process kan skönjas i fråga om
själva fakultetsorganisationen, i sin tur sammansatt av tidigare fristående
institutioner och likartade enheter. Den yttre ramen finns emellertid kvar
— lokalmässigt och administrativt — och utgör naturligtvis i och för sig
ett på visst sätt återhållande moment när det gäller övergången till modernare
arbetsformer och vidtagandet av ekonomiskt rationella dispositioner
av tillgängliga resurser. Skall en mera genomgripande utbyggnad av en
läroanstalt av Stockholms högskolas karaktär nu komma till stånd, bör därför
enligt min mening möjligheter föreligga till en utrymmesdisposition, som
både främjar en intern samverkan och möjliggör ett vidgat samarbete utåt.
Ett förverkligande av ett dylikt syfte, såvitt gäller det inre samarbetet,
förutsätter givetvis en mera sammanhållen och sammanhängande förläggning
av lokalerna. Jag behöver, för att belysa detta påpekande, blott fästa
uppmärksamheten på de vinster som ett över de traditionella fakultets- och
institutionsgränserna långt drivet sambruk av exempelvis hörsalar, semi
-
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
9
narierum, laborationsutrymmen och verkstäder kan ge. Att praktiskt omsätta
här berörda intentioner är naturligtvis ingalunda en lätt uppgift. Jag
är emellertid övertygad om att man i planerings- och projekteringsarbetet
skall kunna finna helt nya lösningar i detta hänseende.
En faktor av central betydelse för all planering av bebyggelse för utbildnings-
och forskningsverksamhet i våra dagar är möjligheten till framtida
expansion. Erfarenheterna från tidigare lokaliseringsförändringar för exempelvis
karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm är mycket
belysande i detta avseende. I första hand är det naturligtvis forskningens
snabbt fortskridande differentiering som gör betydelsen av denna faktor så
markerad. Att utveckla en bebyggelse för experimentella ämnen inom ett
område med mycket liten utrymmeselasticitet kan utan tvivel i framtiden
komma att betraktas som en direkt felinvestering.
Jag vill vidare beröra en annan, enligt min mening principiellt viktig
fråga i detta sammanhang. Traditionellt uppförda institutionsbyggnader, i
synnerhet på det naturvetenskapliga och tekniska området, förlorar i våra
dagar ofta efter kort tid sin fulla funktionsduglighet, ehuru deras återstående
livslängd i och för sig kan vara mycket lång. En aldrig så väl genomförd
flexibilitet i planlösningen kan snabbt visa sig otillräcklig för de anspråk,
som utvecklingen ställer. Det kan därför ifrågasättas, om inte i vissa
fall radikalt förenklade byggnader är den ändamålsenligaste lösningen. Väsentliga
förenklingar bör under alla omständigheter kunna ske i fråga om
laboratorielokaler och liknande utrymmen för undervisningen. Överhuvudtaget
torde vissa uppoffringar i fråga om byggnadsstandard bli ofrånkomliga
för att det skall bli möjligt att inom ramen för disponibla investeringsresurser
tillräckligt snabbt tillgodose de ökade lokalbehoven.
Sammanfattningsvis innebär huvuddragen av de båda utbyggnadsalternativ,
som byggnadsstyrelsen redovisat följande.
Innerstadsalternativet har baserats på en fortsatt utbyggnad i anslutning
till den nuvarande förläggningen på området kring Observatoriekullen. För
närvarande har den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen flertalet
av sina lokaler förlagda till Kungstensgatan 45. Vidare har denna avdelning
lokaler vid Sandåsgatan 2, Odengatan 63, Rådmansgatan 70, Norrtullsgatan
16 och Vanadisvägen 9. De juridiska och humanistiska avdelningarna har
huvudsakligen sina lokaler vid Norrtullsgatan 2, Odengatan 59 och 61
samt vid Drottninggatan 95. I övrigt förhyr högskolan en mängd lokaler
i olika delar av Stockholm. Enligt innerstadsalternativet skulle den
humanistiska avdelningens lokalbehov tillgodoses i högskolans nuvarande
lokaler kring Observatoriekullen. Den juridiska avdelningen skulle flyttas
från Norrtullsgatan 2 till norra delen av kvarteret Vega. Nya byggnader
skulle i första hand uppföras för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.
Det väsentliga problemet i diskussionen om detta alternativ har
gällt möjligheterna att förvärva mark för sistnämnda avdelning. Jag vill
erinra om att byggnadsstyrelsen beräknat den behövliga markarealen —
exklusive areal för framtida expansion — för högskolan enligt innerstadsaltcrnativet
till cirka 53 000 nr. Av denna areal utgör icke mindre än 17 000
nr det erforderliga nytillskottet av mark inom kvarteret Mimer, d. v. s. hela
det område som nu disponeras av Norrtulls sjukhus. Byggnadsstyrelsen har
förutsatt att ett relativt snabbt friställande av sjukhusområdet — cirka
fem k sex år efter utbyggnadsperiodens början — måste ske om innerstadsalternativet
skulle kunna realiseras. Av förhandlingskommitténs redogörel
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
se för överläggningarna på denna punkt framgår att stadens delegerade funnit,
att alternativet under sådana premisser vore helt orealistiskt. Enligt
stadens mening skulle ett friställande kunna ske först om 25 ä 30 år. Den
föreliggande förhandlingsuppgörelsen innebär också att innerstadsalternativet
förkastats.
Byggnadskostnaderna för innerstadsalternativet har av byggnadsstyrelsen
uppskattats till cirka 85 miljoner kronor. Däri ingår icke kostnader för
ersättningsbyggnader för Norrtulls sjukhus. Markkostnaderna — betraktade
som kostnader för det allmänna — har uppskattats till 30 miljoner
kronor. Beträffande möjligheterna till framtida expansion enligt innerstadsalternativet
vill jag erinra om att byggnadsstyrelsen funnit, att sådana möjligheter
endast skulle kunna ernås genom förvärv av vissa angränsande
kvarter, omfattande en areal av cirka 60 000 nr. Kostnaderna härför har
överslagsmässigt uppskattats till cirka 60 miljoner kronor.
Byggnadsstyrelsens ytterstadsalternativ innebär i stora drag, att högskolans
byggnader förlägges till området öster och söder om naturhistoriska
riksmuseet, det s. k. Experiment alfältet, vilket jag i det följande kallar
Frescati. Större delen av området, vilket ägs av staten, disponeras nu av
skogs- och lantbruksakademien.
Jag vill först fästa uppmärksamheten på den bebyggelse för vetenskapliga
ändamål, som redan skett i närheten av det föreslagna området. Förutom
naturhistoriska riksmuseet ligger i omedelbar anslutning till området
vetenskapsakademiens bibliotek med Nordens största samlingar av naturvetenskaplig
facklitteratur. Vidare bör nämnas Sveriges geologiska undersökning,
Bergianska stiftelsens botaniska institut samt vetenskapsakademiens
nobelinstitut för fysik och kemi. I nära grannskap ligger skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut med en nyligen uppförd genetisk
avdelning, veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt.
Den skisserade utformning, som byggnadsstyrelsen givit ytterstadsalternativet,
utmynnar i en kedja av naturvetenskapliga institutionsbyggnader
från grannskapet av riksmuseet söder ut. Byggnader för de juridiska och
humanistiska avdelningarna skulle förläggas till områdets sydligaste del,
omedelbart norr om Fiskartorpsvägen. Öster om institutionskedjan har i
generalplaneskissen tänkts en kårhusbyggnad och norr om själva högskoleområdet
— på Stora Lappkärrsberget — en bebyggelse för studentbostäder.
Själva högskoleområdet — exklusive mark för framtida expansion — omfattar
cirka 150 000 m2, varav omkring 100 000 m2 beräknats för själva
bebyggelsen. För framtida expansion har byggnadsstyrelsen räknat med
ett markutrymme av cirka 120 000 m2.
Byggnadskostnaderna enligt ytterstadsalternativet har av byggnadsstyrelsen
beräknats till cirka 100 miljoner kronor. Markkostnaderna, som av
styrelsen baserats på vissa antagna råmarksvärden och därför icke är
direkt jämförbara med motsvarande kostnader enligt innerstadsalternativet,
har uppskattats till mellan 1,5 och 7,5 miljoner kronor. Beträffande
markkostnaderna för framtida expansion — likaledes baserade på råmarksvärden
— har styrelsen räknat med mellan 1,2 och 6.0 miljoner kronor.
Fn jämförelse mellan de båda alternativen visar en påfallande stor skillnad
i fråga om möjligheter till en rationell planläggning och till framtida
expansion. Innerstadsalternativets svagheter måste på dessa punkter anses
uppenbara. Den omgivande bebyggelsen binder i hög grad planeringen. Fn
lokalmässig koncentration med alla dess fördelar kan i praktiken icke upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
11
nås. Ytterstadsalternativet öppnar däremot från dessa synpunkter helt
andra aspekter. Dessa gäller icke blott den interna samverkan mellan högskolans
olika enheter utan även det tänkta samarbetet med de många
vetenskapliga institutioner, som redan finns i Frescati.
Beträffande kostnaderna för byggnadsverksamheten torde böra beaktas
att ytterstadsalternativet innebär i huvudsak nybyggnader med ett betydande
nettotillskott av lokalutrymme, medan innerstadsalternativet till
väsentlig del avser ombyggnadsarbeten och därför medför betydligt mindre
tillskott av nya lokaler. Byggnadsstyrelsens beräkning av byggnadskostnaderna
synes vidare ha skett med utgångspunkt i traditionellt byggnadssätt.
Jag vill emellertid i anslutning till vad jag nyss anfört framhålla, att ytterstadsalternativet
i hög grad synes ge tillfälle att effektivt utnyttja alla
möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar och liknande
åtgärder nedbringa investeringskostnaderna. Den enligt byggnadsstyrelsens
beräkningar uppkommande skillnaden i byggnadskostnader mellan de båda
alternativen kan därför enligt min mening inte tillmätas någon betydelse,
och jag vill samtidigt understryka, att siffran 100 miljoner kronor för de
totala byggnadskostnaderna enligt ytterstadsalternativet i och för sig inte
kan accepteras såsom en under de antagna utrymmesförutsättningarna
given kostnadsram.
För egen del har jag redan på ett tidigt stadium av ärendets beredning
funnit, att ytterstadsalternativet synes skapa de bästa förutsättningarna
för en ändamålsenlig utbyggnad av högskolan, och de dispositioner, som
vidtagits för det därefter följande förhandlingsarbetet, har också skett med
utgångspunkt däri. Det avtalsförslag, som nu föreligger och som upprättats
av kommittén, företrädare för staden och företrädare för högskolan,
har ytterligare styrkt mig i den uppfattningen att beslut nu bör fattas om
högskolans utflyttning till Frescati. Jag förordar att så sker.
Under förhandlingsarbetet har frågan om förutsättningarna för en utbyggnad
av högskolan sammankopplats med frågan om högskolans ställning.
Det resultat på denna punkt, vartill parterna kommit — innebärande
förslag om en ombildning av högskolan till ett statligt lärosäte — är enligt
min mening följdriktigt. Högskolan har alltmera fått en ställning motsvarande
statsuniversitetens. Senast genom beslut av 1956 års riksdag togs ett
avgörande steg i riktning mot att i fråga om personella och andra resurser
ställa högskolan i paritet med universiteten i Uppsala och Lund. Huvudansvaret
för högskolan har numera kommit att vila på staten. Jag vill erinra
om att Stockholms stads årliga bidrag till högskolan sedan budgetåret
1952/53 uppnått det maximibelopp — 1,2 miljoner kronor — som följer av
bestämmelserna i 1948 års avtal mellan staten, staden och högskolan. För
nästa budgetår beräknas statens bidrag uppgå till närmare 15 miljoner
kronor. Den utbyggnad av högskolan, som nu aktualiserats och för vilken
praktiskt taget hela kostnaden kan beräknas falla på statsverket, bör enligt.
min mening förutsätta, att statens reella huvudmannaskap för högskolan
även formellt bekräftas. Jag delar i detta avseende helt den syn
varåt förhandlingskommittén i sitt betänkande givit uttryck. Otvivelaktigt
innebär högskolans ställning som enskild stiftelse och nu gällande regler
beträffande dess förvaltning olägenheter i skilda hänseenden.
Jag förordar alltså en ombildning av högskolan till statligt universitet.
Ombildningen öppnar möjligheter till en samordning men även lill cl t
direkt samgående mellan det föreslagna universitetet och andra statliga
12
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
institutioner. Dessa möjligheter synes mig böra tillmätas särskild vikt.
Frågan huruvida och i vilken utsträckning det kan befinnas från ekonomiska
och organisatoriska synpunkter rationellt, att andra statliga läroanstalter
och institutioner i övrigt inlemmas i universitetet eller samorganiseras
med detta bör utifrån de nya förutsättningarna noggrant övervägas.
Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad riksdagens revisorer i sin berättelse
till 1957 års riksdag anfört i denna fråga samt till vad statsutskottet
i anledning därav uttalat (SU 1957: 169).
Såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen föreligger till prövning
två avtalsförslag. Det ena avser inrättande av ett universitet i Stockholm
m.m. med staten, Stockholms stad och Stockholms högskola såsom
avtalsslutande parter. Det andra avtalsförslaget avser grunderna för exploatering
av Frescatiområdet m. m. med staten och Stockholms stad såsom
avtalsslutande parter.
Enligt det föreliggande förslaget till avtal med Stockholms stad och högskolan
skall högskolan ombildas till universitet den 1 juli 1960. I förslaget
förutsattes uttryckligen att universitetet successivt flyttas ut till Frescati.
Avtalsförslaget innehåller icke — i motsats till 1948 års avtal — några bestämmelser
om bidrag från staden till universitetets verksamhet eller om
kommunal representation i dess förvaltning. Den av utflyttningen aktualiserade
frågan om den fortsatta dispositionen av undervisnings- och forskningslokalerna
i innerstaden har i avtalet lösts så, att såväl högskolans egna
fastigheter som dess tomträttsfastigheter — med vissa undantag — övergår
i statens ägo den 1 juli 1960. Därutöver regleras i avtalsförslaget i huvudsak
sådana frågor, som sammanhänger med att högskolan upphör såsom
enskild stiftelse. Enligt min mening är avtalsförslaget från statens synpunkt
godtagbart. Jag tillstyrker därför att förslaget lägges till grund för
högskolans ombildning till universitet och för utflyttningen av universitetet
till Frescati.
Kommittén har förordat att naturhistoriska riksmuseets ställning och
uppgifter blir föremål för utredning. Likaledes har kommittén uttalat sig
för att förhandlingar bör upptagas med vetenskapsakademien beträffande
förutsättningarna för samverkan mellan Bergianska stiftelsens botaniska
institut och universitetets botaniska institutioner samt beträffande utnyttjandet
av akademiens bibliotek för universitetets räkning. Jag delar kommitténs
uppfattning i dessa avseenden. Jag vill här också erinra om att jag
i årets statsverksproposition framhållit att jag har för avsikt att underställa
Kungl. Maj:t frågan om utredning angående Nobelinstitutets för
fysik framtida ställning. Universitetets förläggning till Frescati öppnar,
såsom framgår av vad jag i det föregående sagt, även vissa möjligheter till
en samordning i större skala av olika undervisnings- och forskningsresurser.
. Såsom framgår av 2 § i avtalsförslaget förutsättes en successiv överflyttning
av universitetets verksamhet från innerstaden till Frescati. Däremot
innehåller avtalsförslaget icke några föreskrifter med avseende på takten
för denna utflyttning. Från flera synpunkter, inte minst med hänsyn till
behovet att snabbt öka universitetets lokalresurser, är det i och för sig
angeläget att utflyttningsperioden blir så kort som möjligt. Jag vill emellertid
framhålla, att utflyttningsperiodens längd i första hand måste bli
beroende av möjligheterna att inom den investeringsram, som i samband
med den årliga budgetavvägningen i fortsättningen kommer att kunna
ställas till förfogande för utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet,
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
13
inrymma kostnaderna för erforderliga nybyggnader i Frescati. För att utflyttningsperioden
skall bli så begränsad som möjligt måste således de berörda
myndigheterna verkligt allvarligt eftersträva att — såsom jag förut
förordat — vid planerings- och projekteringsarbetet genom förenklingar,
rationellare planlösningar och liknande åtgärder nedbringa investeringskostnaderna
för dessa nybyggnader.
I och med utflyttningen av universitetets verksamhet till Frescati kommer
lokaler i innerstaden att successivt friställas. Därigenom skapas möjligheter
att tillgodose dels universitetets ökade lokalbehov under själva
utflyttningsperioden, dels också efter hand behovet av lokalutrymmen för
annan statlig verksamhet. En noggrann planering och samordning av lokaldispositionerna
i samband med utflyttningen, inte minst med beaktande av
angelägenheten av att lokalerna i innerstaden verkligt effektivt utnyttjas,
blir därför nödvändig.
I fråga om grunderna för exploatering av kronan tillhörig mark inom
Frescatiområdet har djurgårdsnämnden framlagt förslag till avtal mellan
kronan och Stockholms stad. Förslaget omfattar dels ett område (A-området)
avsett i huvudsak för vetenskapliga institutioner och statliga byggnader,
dels ett område (B-området) avsett för i huvudsak bostäder (inklusive
studentbostäder), dels ock ett område (T-området) avsett för trafikled
(Roslagsvägen). Omfattningen av områdena framgår av den till avtalet
fogade karta, som åskådliggöres i det följande. Enligt avtalsförslaget
förbinder parterna sig att medverka till att en erforderlig bebyggelseplanering
snarast möjligt genomföres. Vidare avser överenskommelsen att lösa
vissa mark- och ersättningsfrågor. Enligt min mening är det föreliggande
avtalsförslaget från statens synpunkt godtagbart.
Exploateringen av den kronans mark, som omfattas av nyssnämnda avtal,
synes i likhet med kronans övriga exploateringsverksamhet på Djurgården
i Stockholm böra omhänderhavas av djurgårdsnämnden. Exploateringen
torde böra genomföras i samråd med byggnadsstyrelsen och i huvudsak
i enlighet med de grunder, som gäller för nämndens hittillsvarande
exploateringsverksamhet. Det torde få ankomma på Ivungl. Maj:t att meddela
erforderliga föreskrifter rörande bland annat förvaltningen av områdena,
fondredovisningen samt redovisningen av kostnaderna och intäkterna
i samband med exploateringen.
En successiv avveckling av skogs- och lantbruksakademiens nuvarande
nyttjanderätt till visst område på Norra Djurgården (Experimentalfältet)
är en förutsättning för genomförande av ytterstadsalternativet. Betydande
delar av det område, som nu disponeras av akademien, beröres emellertid
ej av exploateringsöverenskommelsen, varför de så snart de icke erfordras
för något akademiens ändamål synes böra återföras till den djurgårdsmark,
som disponeras av den regerande Konungen. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta i vilken ordning nyttjanderätten skall upphöra.
Exploateringsöverenskommelsen omfattar icke det område vid lalla Frescati
väster om T-området, som i enlighet med tidigare fattat beslut avses för
nybyggnader och odlingsområden för universitetets botaniska institutioner.
Detta område, vilket för närvarande tillhör den djurgårdsmark, som disponeras
av den regerande Konungen, torde böra upplåtas för de botaniska
institutionerna och lämpligen ställas direkt under byggnadsstyrelsens förvaltning.
14
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Det kan i och för sig ifrågasättas, huruvida någon ersättning till djurgårdskassan
bör utgå för eventuella bortfall av inkomster från de av statsverket
för statliga ändamål ianspråktagna områdena. Då djurgårdsförvaltningen
är anknuten till statsbudgeten på så sätt att dess överskottsmedel
■— för närvarande beräknade till 100 000 kronor per budgetår — inlevereras
till statskassan via statens allmänna fastighetsfond och då ändamålet med
markupplåtelsen är helt statligt, finner jag det icke påkallat förorda, att
ersättning skall utgå.
Beträffande intäkterna från försäljningen av den djurgårdsmark, som avses
att utnyttjas för icke statliga ändamål, exempelvis bostadsbebyggelse i
samband med universitetets förläggning till Frescati, torde böra förfaras på
sätt som nu sker med avseende på intäkter från sådan djurgårdsmark, beträffande
vilken Konungen avstått från sin enskilda dispositionsrätt.
Med hänsyn till bland annat föreliggande anspråk på djurgårdsmark från
andra statliga myndigheter och till Djurgårdens roll som naturpark har
djurgårdsnämnden anfört, att den markreservation på lång sikt, som nu
göres för universitetet, i allt väsentligt icke får överskridas i framtiden.
Enligt min mening kan man icke nu taga någon slutgiltig ställning till detta
spörsmål. Självfallet bör vid den fortsatta planeringen på allt sätt eftersträvas
att utnyttja den disponibla marken så, att framtida utbyggnader
vid universitetet kan begränsas till det område som omfattas av exploateringsavtalet.
I anslutning till vad jag nu anfört beträffande de båda avtalsförslagen
förordar jag att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens godkännande av desamma.
Skulle smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna
senare erfordras, förutsätter jag, att riksdagens samtycke därtill icke skall
behöva inhämtas.
Jag övergår nu slutligen till att behandla vissa frågor om anslag för nästa
budgetår och därmed sammanhängande spörsmål i anslutning till vad jag i
det föregående förordat.
I likhet med byggnadsstyrelsen och förhandlingskommittén finner jag det
angeläget att den närmare utformningen av ytterstadsalternativet blir mera
allsidigt belyst. Detta bör lämpligen ske genom en allmän arkitekttävling.
Jag vill i detta avseende kraftigt understryka, att de synpunkter jag tidigare
anfört i fråga om planerings- och projekteringsarbetets samt byggnadsverksamhetens
bedrivande bör vara vägledande vid utformningen av
tävlingsprogrammet och särskilt markeras i detta. Beträffande dimensioneringen
av anläggningarna i Frescati torde de förut angivna uppskattningarna
av utrymmesbehoven tills vidare få tjäna som allmän utgångspunkt.
Samtidigt måste självfallet beaktas de jämkningar härutinnan för olika
ämnen och ämnesgrupper, vilka följer inte enbart av den pågående universitetsupprustningen
utan jämväl av de resultat beträffande universitetsoch
högskoleväsendets framtida dimensionering, som efter hand framkommer
i det pågående planeringsarbetet på detta område. Kostnaderna för
arkitekttävlingen beräknar jag i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag till
200 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.
Vissa byggnadsprojekt torde av särskilda skäl böra påbörjas omedelbart
och sålunda igångsättas oberoende av den avsedda tävlingen. Byggnadsstyrelsen
har med åberopande av vad därutinnan anförts i propositionen
1956: 108 föreslagit att nybyggnad för botanik uppföres på förutnämnda
område vid Lilla Frescati i direkt anslutning till Bergianska trädgården
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
15
samt att medel härför anvisas för nästa budgetår. Förhandlingskommittén
har tillstyrkt styrelsens förslag. Behovet av odlingsbar mark och fördelen
av nära kontakt med Bcrgianska trädgården har motiverat valet av förläggning
för nybyggnaden som härigenom kommer att ligga utanför det
egentliga universitetsområdet. Några betänkligheter att undantaga detta
byggnadsprojekt från arkitekttävlingen föreligger enligt min mening icke
med hänsyn till anläggningens placering, som jag icke har något att erinra
mot. Tvärtom finner jag det särskilt värdefullt, att möjligheter härigenom
öppnas för en samverkan med Bergianska trädgården. Anläggningen synes
böra dimensioneras för en årlig intagning av 60—75 elever, såvitt gäller
studier för två betyg, samt med hänsyn till två professurer. Vad jag förut
framhållit om angelägenheten av rationell planlösning m. m. gäller självklart
även förevarande anläggning. Jag är med hänsyn härtill icke nu beredd att
taga definitiv ställning till någon kostnadsram för nybyggnaden. För projekteringsarbetets
fortsatta bedrivande och för byggnadsföretagets påbörjande
torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag böra anvisas 500 000 kronor
för nästa budgetår.
Såväl byggnadsstyrelsen som förhandlingskommittén har understrukit
angelägenheten av att snabba åtgärder vidtages för att lösa lokalfrågan för
kemiundervisningen. Byggnadsstyrelsen har därvid framhållit, att den ytterligare
tidsutdräkt, som skulle följa av ett inlemmande av denna nybyggnadsfråga
i arkitekttävlingen, skulle innebära allvarligt men för undervisning
och forskning. Jag är i princip ense med byggnadsstyrelsen och förordar att
nybyggnad för det kemiska övningslaboratoriet jämte i anslutning därtill
oundgängligen erforderliga kompletterande utrymmen igångsättes snarast
med hänsyn till att behovet av laboratorielokaler torde vara mest kännbart
och därför kräver skyndsamma åtgärder. I fråga om utförandet av denna
anläggning vill jag särskilt erinra om vad jag i årets statsverksproposition
(bil. 29, s. 14) anfört beträffande nybyggnad för kemiskt övningslaboratorium
vid universitetet i Lund. Beträffande nybyggnad för oorganisk och
fysikalisk kemi i övrigt synes denna däremot med hänsyn till dess centrala
funktion om möjligt böra ingå i tävlingen. Mot vad byggnadsstyrelsen anfört
i fråga om placering av kemiska övningslaboratoriet -— söder om Vegaplatsen
invid naturhistoriska riksmuseet — har jag ingen erinran. För
byggnader för ämnena geologi och mineralogi, vilka tänkts förlagda till
detta område i byggnadsstyrelsens generalplaneskiss, finns —- enligt uppgift
från styrelsen — goda alternativa platser att tillgå. Jag är icke nu beredd
att taga ställning till någon kostnadsram för det här förordade byggnadsprojektet.
För projekteringsarbetets fortsatta bedrivande och för byggnadsföretagets
påbörjande beräknar jag ett belopp av 500 000 kronor för nästa
budgetår.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande de nu förordade
byggnadsföretagen för botanik och kemi godkänna ritningar samt meddela
erforderliga närmare föreskrifter.
Vidare tillstyrker jag bifall till byggnadsstyrelsens förslag om medelsanvisning
för slutförande av ombyggnadsarbetena inom huvudbyggnaden i
kvarteret Vega. Jag beräknar för detta ändamål för nästa budgetår ett
belopp av 500 000 kronor.
Vad jag här förordat innebär för nästa budgetår ett sammanlagt medelsbehov
av (200 000 + 500 000 + 500 000 + 500 000=) 1 700 000 kronor,
vilket belopp torde böra anvisas som investeringsanslag under rubriken
16
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Byggnadsarbeten för universitetet i Stockholm. Till detta anslag torde böra
överföras vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å
investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten inom kvarteret Vega i
Stockholm.
Avslutningsvis vill jag framhålla följande. Ett bifall till förslagen om
ombildning av Stockholms högskola till universitet och om successiv utflyttning
av universitetets verksamhet till Frescati kommer, som jag i det föregående
flera gånger uttalat, att aktualisera åtskilliga planerings- och samordningsfrågor
av skiftande natur. Detta gäller främst såväl själva utflyttningen
till Frescati och dimensioneringen av utrymmena där som den därmed
sammanhängande frågan om dispositionen av efter hand friställda
lokaler i innerstaden. Ett flertal myndigheters medverkan fordras för genomförandet
av det handlingsprogram som här skisserats. Förutom själva
universitetet kan nämnas universitetskanslersämbetet, byggnadsstyrelsen,
djurgårdsnämnden samt stadens vederbörande myndigheter. För att en
smidig och effektiv handläggning av de många viktiga och svårbemästrade
problemen skall kunna komma till stånd, torde särskilda samordningsåtgärder
bli nödvändiga. Jag har för avsikt att senare framlägga förslag härom
till Kungl. Maj:ts prövning.
Utskottet
Utskottet är ense med departementschefen om att ställning nu måste
tagas till frågan om tillgodoseende av Stockholms högskolas lokalbehov på
längre sikt. Utskottet har i likhet med departementschefen jämväl funnit
starka skäl tala för en väsentlig förbättring av de lokalmässiga förutsättningarna
för en utbyggnad av högskolans kapacitet.
Departementschefen har i fråga om högskolans framtida förläggning i
likhet med Stockholms högskolas förhandlingskommitté, universitetsutredningen
och högskolans styrelse förordat det av byggnadsstyrelsen framlagda
s. k. ytterstadsalternativet, avseende en successiv utflyttning av högskolan
till Frescatiområdet på Norra Djurgården. Utskottet har för sin del vid sitt
bedömande av förevarande spörsmål funnit sig böra biträda detta förslag.
Under förhandlingsarbetet har frågan om förutsättningarna för en utbyggnad
av högskolan sammankopplats med spörsmålet om högskolans
ställning och förhandlingskommittén har på anförda skäl funnit sig böra
förorda, att statens reella huvudmannaskap för högskolan även formellt
bekräftas genom en ombildning av högskolan till ett statligt universitet,
benämnt universitetet i Stockholm. Departementschefen, som anslutit sig
till samma uppfattning, har förordat att principbeslut nu fattas angående
ifrågavarande ombildning från och med den 1 juli 1960.
Utskottet tillstyrker bifall till detta förslag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår föreligga till prövning två
vid detta utlåtande såsom Bilaga 1 och Bilaga 2 fogade avtalsförslag. Det
ena avser inrättande av universitetet i Stockholm, det andra grunderna för
exploatering av Frescatiområdet m. m.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
17
Utskottet, som för sin del icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
avtalsförslag, tillstyrker att förslagen måtte av riksdagen godkännas. I enlighet
med departementschefens därom framställda förslag förordar utskottet
vidare, att, därest smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna
skulle erfordras, riksdagens samtycke därtill icke skall behöva inhämtas.
Med hänsyn till föreliggande anspråk på djurgårdsmark från andra statliga
myndigheters sida och till Djurgårdens roll av naturpark har djurgårdsnämnden
anfört, att den markreservation på lång sikt, som nu gjordes för
universitetet, i allt väsentligt icke finge överskridas. Departementschefen
har ansett, att man icke nu kunde taga någon slutgiltig ställning till detta
spörsmål. Utskottet får med anledning härav och det i motionerna I: 442
och II: 548 gjorda yrkandet framhålla, att utskottet ansluter sig till departementschefens
ifrågavarande uttalande. Utskottet vill dock i förevarande
sammanhang understryka att man i enlighet med vad departementschefen
framhållit självfallet bör vid den fortsatta planeringen på allt sätt eftersträva
att utnyttja den disponibla marken så, att framtida utbyggnader vid
universitetet kunna begränsas till det område, som omfattas av exploateringsavtalet.
På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till
omförmälda motionsyrkande.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om anvisande för nästa budgetår
av ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor till byggnadsarbeten för
universitetet i Stockholm, därav 200 000 kronor för arkitekttävling, 500 000
kronor för nybyggnad för botanik vid Lilla Frescati, 500 000 kronor för
nybyggnad för det kemiska övningslaboratoriet invid naturhistoriska riksmuseet
och 500 000 kronor för slutförandet av ombyggnadsarbeten inom
huvudbyggnaden i kvarteret Vega i Stockholm.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) besluta att Stockholms högskola skall den 1 juli
1960 ombildas till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet
i Stockholm;
b) besluta att universitetet skall successivt utflyttas till
Frescatiområdet på Norra Djurgården i Stockholm;
c) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 13 mars 1959 förordat
förslag till överenskommelse angående grunderna för
exploatering av Frescatiområdet m. m.;
d) godkänna av departementschefen förordat förslag till
avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm
m. m.;
2 — Bihang till riksdagens protokoll 195!). 6 samt. Nr 103
18
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
e) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat vidtaga
de åtgärder och meddela de föreskrifter, som erfordras för
genomförande av ombildningen, utflyttningen och exploateringen;
f)
till Byggnadsarbeten för universitetet i Stockholm
för budgetåret 1959/60 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor;
II. att motionerna I: 442 och II: 548 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,
fröken Andersson, herrar Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes
Andersson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Palme,
Jacobsson, Sundin och Nestrup; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Gustafsson
i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, fröken Olsson, herr Cassel, fröken
Karlsson, herr Johansson i Norrköping, fröken Vinge och herr Helén.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
19
Bilaga 1
Delegerade för staten (Stockholms högskolas förhandlingskommitté), för
Stockholms stad samt för Stockholms högskola ha denna dag enats om
följande förslag till
Avtal
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola angående
inrättande av ett universitet i Stockholm m. in.
1 §•
Stockholms högskola skall den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt lärosäte,
benämnt universitetet i Stockholm, varvid högskolans rättigheter och
skyldigheter övergå till universitetet, där ej annat följer av vad i detta avtal
sägs. Parterna förbinda sig att verka härför i enlighet med vad här nedan
ö verenskommes.
2 §.
Parterna förutsätta, att en successiv överflyttning sker av universitetets
verksamhet från fastigheter och lokaler i innerstaden till fastigheter och
lokaler i stadsdelen Brunnsviken i Stockholm.
3 §.
Stockholms stad överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten
till de i stadsdelen Vasastaden i Stockholm belägna tomterna nr 8 i kvarteret
Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre samt nr
3 och 5 i kvarteret Mimer. Tillträde skall ske den 1 juli 1960, då de tomträttskontrakt,
som nu avse nämnda tomter, skola upphöra att gälla.
Högskolan överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till
de byggnader på nämnda tomter, som nu tillhöra högskolan. Tillträde skall
ske den 1 juli 1960.
Högskolan svarar för att tomträtterna till de ovannämnda tomter, som
nu innehavas av högskolan, på tillträdesdagen icke äro besvärade av inteckningar.
4 §.
Högskolan överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till
tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen i stadsdelen Vasastaden i Stockholm
med på tomterna befintliga byggnader. Tillträde skall ske den 1
juli 1960.
Staten övertager nämnda dag betalningsansvaret för det inteckningslån
och det premielån, som högskolan erhållit av Stockholms stads brandförsäkringskontor.
20
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Högskolan svarar för att fastigheterna icke besväras av andra penninginteckningar
än dem, som ligga till säkerhet för ovan nämnda inteckningslån
eller som till staten överlämnas vid tillträdet.
5 §.
Högskolan överlåter med stadens medgivande till staten utan särskilt
vederlag tomträtterna till de i stadsdelen Vasastaden i Stockholm belägna
tomterna nr 3, 7 och 11 i kvarteret Spelbomskan att nyttjas för universitetets
behov eller eljest i enlighet med de för tomterna gällande tomträttskontrakten.
Tillträde skall ske den 1 juli 1960.
Staten övertager nämnda dag betalningsansvaret för det lån, som högskolan
erhållit av Centralförbundet för socialt arbete till bestridande av
kostnaderna för uppförande och inredning av byggnaden på tomten nr 3
i kvarteret Spelbomskan.
Mellan staten och staden överenskommes, dels att envar av de i första
stycket nämnda tomträtterna till tomterna nr 3 och 11 i kvarteret Spelbomskan
skall upphöra, när den fastighet, som tomträtten gäller, icke
längre erfordras för i samma stycke avsedda behov eller ändamål, dels att
vid tomträttens upphörande byggnad på tomten skall tillfalla staden utan
vederlag, varvid staten skall svara för att tomträtten vid överlåtelsen icke
är besvärad av inteckningar.
Parterna förutsätta, att när tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan icke
längre erfordras för universitetets socialvetenskapliga institution fastigheten
icke heller kommer att disponeras för Institutet för socialpolitisk och kommunal
utbildning och forskning i Stockholm eller för Centralförbundet för
socialt arbete. Parterna åsyfta icke att härigenom åstadkomma någon förändring
av det nämnda institutets ställning eller finansiering.
Vid den tidpunkt, då byggnaden å tomten nr 7 i kvarteret Spelbomskan
icke erfordras för universitetsbibliotek och därmed förbunden verksamhet
eller eljest för universitetets behov samt före det staten börjar använda
nämnda tomt och byggnad för annat ändamål, skall staten bereda staden
tillfälle till förhandlingar angående villkoren för tomträttens upphörande
jämte stadens förvärv av äganderätten till byggnaden.
6 §.
Staden uthyr till staten från och med den 1 juli 1960 den i stadsdelen
Vasastaden i Stockholm belägna fastigheten Observatorium nr 1. För uthyrningen
skola gälla samma villkor som nu gälla enligt mellan staden och
högskolan ingångna kontrakt beträffande fastigheten. Sistnämnda kontrakt
skola upphöra att gälla den 1 juli 1960.
7 §.
Staden förbinder sig att verka för att, när staten så påfordrar, för tomterna
nr 8 i kvarteret Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
21
Mindre, nr 3 och 5 i kvarteret Mimer samt nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen
antagas och fastställas stadsplaner, medförande sådan byggnadsrätt
på ifrågavarande tomter, som i huvudsak motsvarar byggnadsrätten enligt
de stadsplaner för angränsande kvarter, som gälla vid tiden för ny-, tilleller
ombyggnad å nämnda tomter.
8 §.
Andra högskolans tillgångar än ovan nämnda samt till högskolan anvisade
donationer, som högskolan själv äger eller disponerar, överföras från
och med den 1 juli 1960 till universitetet. Parterna förutsätta, att donations
villkoren skola iakttagas.
9 §.
Staten förbinder sig att i samband med ombildningen av högskolan bereda
dess tjänstemän och övriga personal motsvarande anställning vid universitetet.
10 §.
Parterna förbinda sig att vidtaga de åtgärder, vartill avtalet kan föranleda.
Alla kostnader, som må vara förenade med parts förvärv av rättighet
eller egendom, skola bäras av förvärvaren ensam.
11 §.
Avtalet av den 28 januari, den 22 mars och den 30 juni 1948 mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms högskola rörande högskolans framtida
ställning skall den 1 juli 1960 upphöra att gälla. Staden befrias samtidigt
från förpliktelser gentemot högskolan av vad slag de vara må utom
beträffande den personliga professuren i stadshistoria för F. A. Lindberg.
12 §.
Till avtalet hör en bilaga med »Anmärkningar till vissa paragrafer i avtalet
angående inrättande av ett universitet i Stockholm m.m.».
Har icke dels detta förslag till avtal före den 1 januari 1960 blivit godkänt
av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av styrelsen för Stockholms högskola
ävensom av stadsfullmäktige i Stockholm genom beslut, vilket då
vunnit laga kraft, dels ett denna dag av djurgårdsnämnden och Stockholms
stads fastighetsnämnd upprättat förslag till överenskommelse mellan
Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan, rörande
grunderna för exploatering av staten tillhörig mark inom visst område
av stadsdelen Brunnsviken i Stockholm likaledes före den 1 januari 1960
blivit godkänt av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av stadsfullmäktige i
Stockholm genom beslut, vilket då vunnit laga kraft, skall avtalsförslaget
till alla delar vara förfallet.
22
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Avtalsförslaget har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna
tagit var sitt.
Stockholm den 13 februari 1959.
Stockholms högskolas förhandlingskommitté:
A. Thomson
Torsten Arén Joh. Blidfors Sven Lindblad
Delegerade för Stockholms stad:
Carl Albert Anderson Joakim Garpe
Erik Huss Einar Nilsson Ragnar Tomson
Delegerade för Stockholms högskola:
Håkan Nial Ingvar Svennilson Karl Myrbäck
Den i 12 § i avtalet avsedda bilagan har följande lydelse.
Anmärkningar
till vissa paragrafer i avtalet angående inrättande av
ett universitet i Stockholm m. m.
»Till 1 §.
Av de till högskolan knutna särskilda instituten med egna styrelser eller direktioner tillhöra
Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning,
ryska institutet samt psykotekniska institutet högskolan och överföras sålunda i och med ombildningen
till universitetet. Förutom ovan nämnda institut finns ett antal utomstående institutioner,
med vilka högskolan har ett mer eller mindre fast organiserat samarbete. Härutinnan är
avtalet icke avsett att medföra någon ändring.
Till 3 §.
I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 8 i kvarteret
Bergsmannen Större med adress Norrtullsgatan 2 för juridiska och humanistiska avdelningarna,
nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre med adress Sandåsgatan 2 för institut för organisk kemi,
nr 3 i kvarteret Mimer med adress Norrtullsgatan 16 för dels Wenner-Grens institut för experimentell
biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning, dels institut för försäkringsmatematik
och matematisk statistik samt nr 5 i samma kvarter vid Vanadis vägen—Hagagatan
för institut för fysik.
Till h §•
I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 2 i kvarteret
Kungstenen med adress Kungstensgatan 45 för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen samt
nr 3 i samma kvarter med adress Drottninggatan 116 för högskolans förvaltning.
Till 5 §.
I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 3 i kvarteret
Spelbomskan med adress Odengatan 61 för socialvetenskapligt institut vid högskolan samt för
Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm och Centralförbundet
för socialt arbete, nr 7 i samma kvarter med adress Odengatan 59 för bibliotek för humanistiska
avdelningen och därmed förbunden verksamhet samt nr 11 i samma kvarter med adress
Odengatan 63 för institut för biokemi.
Parterna äro ense, att tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan må, om så är erforderligt, disponeras
för annat universitetets ändamål, även sedan tomten ifråga icke längre erfordras för universitetets
socialvetenskapliga institution och icke heller disponeras för Institutet för socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning i Stockholm eller Centralförbundet för socialt arbete.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
23
Därest tomten nr 7 i kvarteret Spelbomskan användes till annat ändamål än universitetsbibliotek
och därmed förbunden verksamhet, skall avgälden utgå med i mom. 3:o första stycket tomträttskontraktet
angivet belopp.
Parterna förutsätta, att, där ej annat överenskommes, byggnaderna på tomterna nr 3 och 11 i
kvarteret Spelbomskan bibehållas och normalt underhållas till dess staden tillträder desamma.
Staten skall hålla byggnaderna försäkrade mot brand till betryggande belopp. Skulle eldsolycka
övergå någon av byggnaderna, skall brandskadeersättningen tillfalla staten; dock skall, om staten
ej inom 18 månader från det händelsen timat åtagit sig att återställa byggnaden, tomträtten avseende
tomten ifråga upphöra att gälla, varvid staten skall ej mindre svara för att tomträtten är
fri från inteckningar än även till staden utgiva belopp, svarande mot summan av dels den del av
brandskadeersättningen, som må ha tillfallit staten, dels den del därav, som kan ha utgått till
inteckningshavarna.
Till 6 §.
Den i paragrafen nämnda fastigheten Observatorium nr 1 med adress Drottninggatan 120
disponeras för närvarande för bland annat geografiskt institut.
Till 7 §.
Vad i paragrafen sägs om stadsplaneändring avser ej ändring av den inskränkning av byggnadsrätten
på tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen, som gäller enligt avtal mellan staden och
högskolan den 11 november 1905.
De nu gällande stadsplanerna för kvarter, gränsande till de i paragrafen uppräknade tomterna,
äro i vissa avseenden föråldrade. Sålunda saknas bestämmelser angående sådant parkeringsutrymme,
som enligt nu tillämpade principer bör finnas i fastigheter av ifrågavarande beskaffenhet
och belägenhet. Med hänsyn till att härav betingad ändring av dessa stadsplaner kan förutses
inom snar framtid ävensom under beaktande av att även andra förändringar i grannkvarterens
byggnadsrätt i enlighet med utvecklingens krav kunna komma att vidtagas, har byggnadsrätten
för de i paragrafen nämnda tomterna angivits skola bero av de stadsplaner, som vid tiden för ny-,
till- eller ombyggnad å tomterna gälla för angränsande kvarter.
Till 8 §.
Donationer för studie- eller resestipendier liksom andra donationer, vilkas avkastning för närvarande
icke redovisas i högskolans huvudstat, beröras icke av avtalet i annan mån än att,
liksom beträffande övriga donationer, i stället för högskolans organ universitetets motsvarande
myndigheter förutsättas skola utöva dispositionsrätten enligt donationsvillkoren.
Till 10 §.
Det förutsättes bland annat, att part, som enligt avtalet överlåter fast egendom, härom utfärdar
särskild överlåtelsehandling.
Eventuell avkastning, som förfaller till betalning före den 1 juli 1960, skall tillfalla överlåtaren,
annan avkastning förvärvaren. Samma fördelningsregel skall gälla skatter och andra onera.»
24
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Bilaga 2
Djurgårdsnämnden och Stockholms stads fastighetsnämnd ha denna dag
enats om följande förslag till
Överenskommelse
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra
sidan, rörande grunderna för exploatering av kronan tillhörig mark inom
det område av stadsdelen Brunnsviken i Stockholm, som på härtill fogad
dispositionsplan (djurgårdsnämndens ritning nr 5510) angivits med heldragen
svart linje.
§ 1.
Parterna förbinda sig medverka till att generalplan i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan omnämnd dispositionsplan snarast möjligt upprättas.
En dylik generalplan skall även redovisa anslutningar till huvudledningar
för vatten och avlopp.
§ 2.
Parterna förbinda sig verka för att stadsplaner snarast möjligt upprättas,
antagas och fastställas för bostadsområdet inom dispositionsplanen
utan att generalplanens färdigställande avvaktas. Parterna äro ense om
att därvid inom området tillgodose behov av mark för studentbostäder i
den omfattning, som efter närmare utredning kan befinnas lämplig.
För det till vetenskapliga institutioner m. m. avsedda området skola
stadsplaner upprättas, antagas och fastställas, om någondera parten finner
detta vara erforderligt.
§ 3.
Innan stadsplaneförslag av staden överlämnas till Kungl. Maj:t för fastställelse,
skola mellan parterna upprättas särskilda stadsplaneavtal för planernas
genomförande. Därvid skall följande iakttagas.
Mom. 1.
Kronan skall i överensstämmelse med de i 70 respektive 73 §§ byggnadslagen
den 30 juni 1947 angivna grunderna för stadsplaneläggning av område
i en ägares hand avstå mark till gata och annan allmän plats och
till sådan allmän byggnad, som erfordras för exploateringen, samt deltaga
i kostnaderna för iordningställande av gator.
Mom. 2.
Anläggning av erforderligt vatten- och avloppsnät skall bekostas av kronan
i den omfattning, som framgår av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
den 3 juni 1955.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
25
Mom. 3.
Kronan skall äga rätt att, om kronan så önskar, utföra arbeten för anläggning
av sådana gator och ledningar inom stadsplaneområdet, vilka enligt
stadsplaneavtal helt eller delvis bekostas av kronan. Sådana arbeten
skola utföras i enlighet med stadens föreskrifter enligt gängse praxis och
under dess kontroll.
§ 4.
Därest kronan önskar helt eller delvis bebygga det område, som enligt
ovannämnda dispositionsplan skall utnyttjas för vetenskapliga institutioner
och statliga byggnader utan att avvakta planläggning av området, ankommer
det på staden, att på sätt som efter förhandling mellan parterna
befinnes lämpligt anordna tillfart samt framdraga ledningar för avlopp,
vatten, gas och elektricitet intill gränsen för området ifråga. Kostnaden för
framdragande av tillfart samt ledningar för gas och elektricitet bestridas av
staden. För anslutning av området till stadens allmänna vatten- och avloppsanläggningar
skall kronan utgiva ersättning i den omfattning som
framgår av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar den 3 juni
1955. I den mån härovan omnämnd tillfart och ledningar för gas, vatten,
elektricitet och avlopp framdragas över mark, som är i kronans ägo, skall
kronan kostnadsfritt ställa mark till stadens förfogande.
§ 5.
Till denna överenskommelse hör en bilaga med kommentarer till densamma.
Har detta förslag till överenskommelse icke före den 1 januari 1960 blivit
godkänt av Stockholms stadsfullmäktige genom beslut som då vunnit laga
kraft samt av Kungl. Maj:t och riksdagen, skall förslaget till överenskommelse
anses till alla delar förfallet.
Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och utväxlade.
Stockholm den 13 februari 1959
För Stockholms stad
Djurgårdsnämnden Dess fastighetsnämnd
Henry Johansson Waljrid Frank
/ K. G. Arrhenius / Sture Dahlén
Den i § 5 i överenskommelsen avsedda bilagan har följande lydelse.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6'' saml. Nr 103
26
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
Kommentarer till
en mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholmg stad, å andra
sidan, den 13 februari 1959 träffad överenskommelse rörande grunderna
för exploatering av kronan tillhörig mark inom del av stadsdelen Brunnsviken.
Till ingressen.
I ingressen avsedd, kronan tillhörig, mark omfattar stadsägorna nr 5 och 22 M samt del av
stadsägoområdet nr 22 av stadsägan nr 22 + 23 + 24.
Dispositionsplanens gränser äro schematiskt angivna och förutsättas skola närmare studeras vid
planläggningen.
Till § 1.
Vad i paragrafen stadgas att generalplanen skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med
dispositionsplanen innebär icke att generalplaneutredningen begränsas enbart till det område dispositionsplanen
omfattar. Utredningarna torde sålunda exempelvis komma att behöva omfatta
lösningar för Roslagsvägens sträckning närmast söderut ävensom blivande lokalgatas anslutning
till denna nya väg.
Det förutsättes att utredningen rörande motorvägens sträckning påbörjas omedelbart och bedrives
med skyndsamhet.
Därest frågan om områdets anslutning till huvudledningar för avlopp icke skulle vara löst vid
upprättandet av generalplanen, må denna redovisa olika alternativa lösningar av frågan.
Till § 2.
Det anmärkes att stadsplaneläggning av bostadsområdets västra del mellan Ekhagen och den
nya motorvägen (Torphagen) är beroende av motorvägens sträckning på denna plats.
I paragrafen omnämnd utredning förutsätter särskilda förhandlingar även med vederbörande
studentorganisation.
Till § i.
I andra stycket av § 2 i avtalet intagen bestämmelse utgör icke hinder för bebyggelse enligt
avtalets § 4.
Vad i denna paragraf säges om område, som enligt dispositionsplanen skall utnyttjas för vetenskapliga
institutioner och statliga byggnader, gäller jämväl om området i viss utsträckning kommer
att utnyttjas för studentkårsbyggnader.
Kronans åtagande att ställa egen mark till stadens förfogande för tillfart till i paragrafen
angivet område förutsätter att nuvarande Roslagsvägen i huvudsak bibehålies som lokalgata inom
området och att denna lokalgatas anslutning till blivande Roslagsvägen (motorvägen) kan ske i
närheten av området. Skulle annan tillfart visa sig erforderlig förutsättes särskild överenskommelse
mellan parterna.
På kronan fallande kostnader komma att regleras av de beslut, som i vederbörlig ordning fattas
på grundval av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar den 3 juni 1955 (gäller även
§ 3 mom. 2).
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1959
27
orp
teka uddan
Bock-f.*
Kol man
Sjåtiuganpff
\ Stora^keppkämberaet
• <• BrurmsVtfce
* U
L ill» L
- o "
len j
len narmed
stall
Institutet
=Jö£^£*''k
Unjf DL V /*■
1
rtlimfXxkat
an\bfnkiakdptTniens e*p\iment''allé1t
fc *
hotan
Brunt\sV\kev\
DJURGÅRDSNAMNDEN
ifn. ru*.''
Skola 1:10.000
Tillhör överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och Kronan
samt Stockholms stad rörande exploatering av del
av stadsdelen Brunnsviken.
A. Område, avsett i huvudsak för vetenskapliga institutioner
och statliga byggnader.
B. Område, avsett i huvudsak för bostäder (inkl. studentbostäder).
H&eiiarvf T. Område, avsett för trafikled (Roslagsvägen).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ombildning av Stockholms högskola till universitet m. m. a1 i texten