Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1959-05-14 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
1
Nr 115
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar
rörande försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkterna
173 och 174 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1959/60 anvisa till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag
av 1 400 000 kronor samt till Statens försöksskola i Linköping:
Driftkostnader ett förslagsanslag av 1 186 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 62, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6
februari 1959 dels framlagt redogörelse för den under skolöverstyrelsens
ledning pågående försöksverksamheten, dels föreslagit riksdagen att godkänna
vad departementschefen förordat angående vissa specialanordningar
inom skolväsendet i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet med nioårig
obligatorisk enhetsskola bedrives, samt bemyndiga Kungl. Maj:t att
utfärda de bestämmelser, som därav föranledes.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande
redovisade motioner.
I. Den allmänna försöksverksamheten
Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten m. m.
I avsnitt I av propositionen nr 62 lämnas en redogörelse för den under
skolöverstyrelsens ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
(s. 2—17) samt den pedagogiska försöksverksamheten vid högre
skolor (s. 17—21).
Departementschefen har i anslutning härtill anfört följande.
I enlighet med uttalande av riksdagen har skolöverstyrelsens försöksavdelning
att i samarbete med lärarhögskolans pedagogiska institution i år
avge en sammanfattande rapport om den sedan läsåret 1949/50 bedrivna
försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Därför har den här refererade
rapporten naturligt nog av överstyrelsen begränsats till en huvudsakligen
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. G sand. Nr 115
2 Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
beskrivande redogörelse för förhållandena på detta område under läsåret
1957/58.
Redan i anslutning till den av överstyrelsen avgivna rapporten rörande
försöksverksamheten under läsåret 1956/57 framhöll jag, att försöksverksamheten
var eller skulle bli föremål för omfattande undersökningar vid
sidan av den verksamhet, som kontinuerligt bedrives av överstyrelsen. Resultatet
av dessa undersökningar kommer att framläggas av 1957 års skolberedning.
Min granskning av nu föreliggande rapport föranleder mig med
hänsyn till sålunda pågående särskilda undersökningar att endast på vissa
speciella punkter särskilt kommentera rapporten.
Försöksverksamheten med enhetsskola har vunnit starkt ökad anslutning,
särskilt under de båda senaste åren. Det antal försöksdistrikt, som tillkom
under åren 1951—54, var för respektive år 5, 5, 7 och 9. Under perioden
1955—58 har antalet årligen nytillkommande försöksdistrikt varit 13, 12,
25 och 47. Hela antalet sådana distrikt uppgick läsåret 1957/58 till 96
(18 städer och 78 landskommuner) med sammanlagt drygt 5 700 lärare och
inemot 142 500 elever. Innevarande läsår pågår försöksverksamhet med nioårig
enhetsskola i 143 kommuner med sammanlagt cirka 196 000 elever.
Det totala invånarantalet i nuvarande försöksområden uppgår till omkring
1 685 000, d. v. s. inemot en fjärdedel (23 procent) av rikets folkmängd.
Vid flera tillfällen har riksdagen framhållit, att försöksverksamheten med
enhetsskola, borde syfta till — förutom att utpröva denna skolas organisation
och funktion — att tillgodose de särskilt på grund av de stora årskullarna
starkt ökade utbildningsbehoven. Senast vid 1957 års riksdag uttalade
statsutskottet (1957: 127, s. 8), att det vore rimligt att man — i den
mån lokal- och lärartillgången så tillät — vid försöksverksamhetens utvidgning
sökte beakta även sådana synpunkter. Jag vill här endast framhålla,
att dessa synpunkter självfallet blir särskilt aktuella i en tid av skärpt läge
på arbetsmarknaden med uppenbara tendenser till ökad ungdomsarbetslöshet.
Otvivelaktigt måste därvid möjligheterna att inom skolväsendet
bereda ytterligare utrymme för de växande ungdomskullarna tillmätas
den största betydelse. En mycket aktiv verksamhet i detta syfte bedrives
därför nu av skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna i samarbete med
kommunerna.
Vad gäller lärarsituationen inom enhetsskolan vill jag erinra om den i
enlighet med beslut av 1958 års riksdag nu pågående vidareutbildningen av
folkskollärare för undervisning på enhetsskolans högstadium. Denna vidareutbildning,
för vilken jag redogjort i årets statsverksproposition och som
enligt där framlagt förslag skall anordnas i oförändrad omfattning även
under nästa budgetår, kommer från och med läsåret 1959/60 att avsevärt
öka tillgången på för högstadieundervisning behöriga lärare i läroämnen.
Av de lärare, som under läsåret 1957/58 undervisat i sådana ämnen på
enhetsskolans högstadium, hade mindre än hälften (40,4 procent) genomgått
både erforderlig ämneslärarutbildning och praktisk lärarutbildning.
Såväl denna som högstadiets övriga lärarutbildningsfrågor påkallar alltjämt
uppmärksamhet och effektiva åtgärder.
Beträffande rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen inom industri,
hantverk och handel, bland annat för enhetsskolans behov, torde
1955 års sakkunniga för utredning angående yrkesutbildningens centrala
ledning och viss lärarutbildning komma att framlägga förslag inom kort.
I fråga om elevernas tillval av ämnen och linjer på enhetsskolans hög
-
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
3
stadium (tabellerna 4 och 5) lägger man märke till att det alltjämt är en
större andel av flickorna än av pojkarna, som väljer ämneskombination med
två främmande språk. Till följd härav är flickorna också på den gymnasieförberedande
linjen i klass 9 fortfarande något överrepresenterade i jämförelse
med pojkarna. Denna genomgående tendens synes ha med högstadiets
konstruktion att göra och förhållandet torde, såsom i olika sammanhang
framhållits, komma att närmare skärskådas av skolberedningen.
Den av överstyrelsen redovisade branschinriktningen hos eleverna på den
yrkesförberedande linjen i klass 9 (tabellerna 10 och 11) synes, särskilt för
flickornas del, ganska ensidig; grenarna handel och kontor samt husligt
arbete har en dominerande ställning. Det är av vikt att ägna stor uppmärksamhet
åt detta förhållande och sträva efter att flickornas utbildningsmöjligheter
i klass 9 y blir mindre traditionsbundna.
Branschinriktningen hos de pojkar, vilkas undervisning i yrkesämnen
förlagts till enhetsskolan, är mera varierad. Dock är det i viss mån förvånande,
att man ej för stort mer än en tiondel (13 procent) av dessa elever
ordnat s. k. allmänpraktisk kurs. Enligt vad överstyrelsen framhåller, har
nämligen undervisningen i allmänpraktisk verkstad på de håll, där den förekommit,
verksamt bidragit till att öka elevernas klarhet om sin yrkesinriktning
och samtidigt betytt en välkommen lättnad i fråga om de flerstädes
mycket stora svårigheterna att skaffa eleverna från utbildningssynpunkt
lämpliga praktikplatser utanför skolan. Därtill kommer att den" allmänpraktiska
undervisningen såsom sådan givit eleverna en mer mångsidig
orientering. Denna i sin tur torde komma att öka deras anställningsmöjligheter
och yrkesrörlighet, vilket självfallet är av stor betydelse i en tid, då
man har att räkna med genomgripande förändringar inom arbetslivet.
Med tillfredsställelse kan konstateras att antalet elever, som läsåret
1957/58 medgivits rätt att lämna högstadiet utan att ha inhämtat vederbörliga
kurser eller utan att ha uppnått den för avgång normala åldern (tabell
8), är förhållandevis litet. Antalet sådana har avsevärt minskat i jämförelse
med föregående år.
Beträffande övergången efter avslutad enhetsskola till högre skolor (tabell
7) lägger man märke till att fortfarande en mycket obetydlig andel av den
ifrågavarande elevgruppen fortsätter i specialgymnasier. Detta förhållande
torde delvis bero på högstadiets nuvarande konstruktion. Även ur denna
synvinkel aktualiseras alltså frågan om hur högstadiet bör utformas för att
erbjuda tillräckligt attraktiva och effektiva studiealternativ. Givetvis är
detta spörsmål ett av huvudproblemen för skolberedningen. Vissa modifikationer
i syfte att underlätta fortsatta studier vid exempelvis tekniskt gymnasium
synes mig emellertid böra övervägas från skolöverstyrelsens sida
redan inom ramen för den nu pågående försöksverksamheten.
Vad slutligen beträffar försöksverksamheten vid högre skolor, är överstyrelsens
redogörelse härom för läsåret 1957/58 likaledes övervägande av
beskrivande art. Inom denna sektor av försöksverksamheten pågår emellertid
en omläggning, som närmare beskrivits i 1958 års statsverksproposition
(s. 430 tf.) i syfte att i första hand samla det egentliga försöksarbetet till
bestämda skolor. Därför torde redan nästa års redogörelse komma att bära
spår av den koncentration av denna verksamhet, som är nödvändig.
I avsnitt II av samma proposition har Kungl. Maj:! vidare upptagil till
behandling vissa speciella problem rörande enhetsskoleorganisationen i gles
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
bygder. Därvid redovisas först tidigare ställningstaganden (s. 24—26) och
därefter (s. 27—36) i korthet av särskilda sakkunniga för utredning angående
glesbygdernas skolfrågor i betänkandet »Glesbygdernas skolfrågor»
framlagda förslag och remissutlåtandena däröver. Huvudvikten har härvid
lagts på de punkter som har samband med skolöverstyrelsens förslag till
omedelbara åtgärder. Överstyrelsens förslag jämte statskontorets utlåtande
redovisas för sig.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 20 januari 1958 till Kungl. Maj:t
bland annat framlagt vissa förslag till omedelbara åtgärder i samband med
försöksverksamhet i glesbygder, oavsett om man där prövar system med
enhet sskola eller icke. Av statsrådsprotokollet framgår i detta avseende
följande.
Sju glesbygdskommuner prövar för närvarande nioårig enhetsskola. Läsåret
1959/60 kan ett 10-tal sådana kommuner beräknas deltaga i denna
verksamhet. I dylika kommuner skulle de av överstyrelsen tilltänkta specialanordningarna
kunna gälla såväl låg- och mellanstadiet (klasserna 1—6)
som högstadiet (klasserna 7—9).
Utöver vissa skolor i dessa kommuner skulle enligt överstyrelsens beräkning
ytterligare ett 30-tal skolor i andra kommuner, som ej deltager i försöksverksamheten
med enhetsskola, kunna komma i fråga för prövning av
de föreslagna glesbygdsanordningarna på småskole- och folkskolestadierna
(klasserna 1—6).
Vissa utgångspunkter för kostnadsberäkningar har överstyrelsen lämnat
i särskild P.M. den 2 oktober 1958. I denna framhålles emellertid, att det
icke är möjligt att redan nu, innan man vet vilken omfattning de speciella
glesbygdsanordningarna kommer att få, i detalj kostnadsberäkna dessa.
Detta gäller särskilt glesbygdsanordningarna på högstadiet, vilka självfallet
ej med ens kan fixeras utan måste anpassas efter de lokala förhållandena
och efter de erfarenheter man vinner. Brevskoleutredningen, som har att
utreda användningen av korrespondensmetoden inom skolväsendet, kan
väntas ge säkrare utgångspunkter för beräkning av de med denna metod
förenade kostnaderna. Vissa andra frågor, t. ex. handledares avlöning och
tjänstgöringsskyldighet samt rese- och traktamentsersättning åt ambulerande
lärare, måste bli föremål för förhandlingar.
Efter det att i det följande de av överstyrelsen nu föreslagna specialanordningarna
sammanfattningsvis preciserats, kommer genom exempel att
belysas storleksordningen av de kostnader, som dessa anordningar väntas
medföra. För närvarande är dock endast ett överslag möjligt beträffande
låg- och mellanstadierna. Det är på dessa stadier, som specialanordningarna
i första hand skulle komma i fråga, främst för att förstärka vissa av de
svagaste bygdeskolorna, så att undervisningen i dessa bättre än nu kan
läggas till grund för undervisningen på ett högstadium. Avsikten är vidare
att i dessa bygdeskolor i görligaste mån söka undvika systemet med vartannat
årsintagning av elever, en anordning vars bibehållande vid övergång
till nioårig skola skulle medföra stora olägenheter. Enligt överstyrelsens förslag
skulle kostnaderna för de i det följande nämnda specialanordningarna
utgå ur förslagsanslaget Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor.
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
5
Låg- och mellanstadierna
Innebörden av förslaget är att ej endast i glesbygdskommuner, som prövar
enhetsskola, utan också i ett antal andra sådana kommuner skolor av
B2-typ — efter prövning från fall till fall — skulle få bibehållas vid denna
typ, även om elevantalet på låg- och mellanstadiet tillsammans icke utgör
mer än 20. Enligt 103 § gällande folkskolestadga bör B2-skola med högst 24
elever omorganiseras till B3-typ med intagning av nybörjare blott vartannat
år.
Vidare innebär förslaget, att man i vissa fall skulle få upprätta bygdeskolor
av bv-typ, omfattande klasserna 1—3, och med intagning av nybörjare
varje år. I dessa skolor skulle barnantalet normalt ej överstiga 12.
Merkostnaderna för dylika undantag från eljest gällande regler framgår
av ett praktiskt exempel, hämtat från en av de nuvarande försökskommunerna
av glesbygdskaraktär. Denna kommun har redan begärt, att en av
dess B3-skolor, trots att barnantalet ej överstiger 24, måtte få omorganiseras
till B2-typ, d. v. s. förutom en folkskollärare ha också en småskollärare.
Den årliga merkostnaden för statsverket för en småskollärare (högsta löneklassen,
ortsgrupp 4 och hyresgrupp 3) är 12 592 kronor. I samma försökskommun
ämnar man också indraga B3-skolor i de fall, där det är möjligt att
medelst skolskjuts överföra barnen till närmaste skolor av högre tvp. På
några håll inom kommunen skulle man därvid ha behov av att i stället för
den indragna B3-skolan upprätta b v- skola för klasserna 1—3. Den årliga
merkostnaden för statsverket för den småskollärartjänst (med 3 extra timlärartimmar),
som i så fall blir behövlig, uppgår till 13 948 kronor.
Om man utgår ifrån att i försöksdistrikten en dylik förstärkning med två
småskollärare — en för b-typ och en för bv-typ — läsåret 1959/60 kommer
i fråga i sammanlagt 10 fall, skulle den totala årliga merkostnaden för statsverket
belöpa sig till omkring 133 000 kronor. Eventuella inbesparingar i
lärarlöner genom centralisering medelst skolskjuts kan givetvis ej beräknas,
förrän konkreta organisationsplaner föreligger.
Högstadiet
Beträffande högstadiet har överstyrelsen föreslagit:
1. att resekostnadsersättning och traktamente må utgå till lärare med
tjänstgöring förlagd till två eller flera högstadier i glesbygder; samt
2. att de i 12 § 7 mom. allmänna försöksskolebestämmelser (numera 113 §,
punkt f) folkskolestadgan) angivna talen må underskridas, där särskilda
skäl föreligger.
I fråga om resekostnadsersättning och traktamente åt s.k. ambulerande
lärare på högstadiet utgår överstyrelsen från att denna fråga — såsom redan
nämnts — blir föremål för förhandling, varför några kostnadsberäkningar
nu knappast kan göras. Ej heller kan ännu bedömas, i vilken utsträckning
det finns förutsättningar för ett sådant arrangemang.
Vad slutligen angår den i punkt 2 föreslagna undantagsbestämmelsen,
som gäller möjligheten att i klass 9 låta eleverna på den gymnasieförberedande
och den allmänna linjen utgöra skilda undervisningsgrupper i vissa
ämnen, även om samläsning i övrigt måste förekomma, synes redan nu i
vissa lorsöksdistrikt föreligga behov av en sådan modifikation som den
föreslagna.
Enligt gällande bestämmelser må, om 9 a och 9 g utgör en klass med
6
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, eleverna i 9 g bilda särskild grupp i
modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik. Såsom överstyrelsen
påpekar, understiger det sammanlagda antalet elever i 9 a och 9 g vid en
del av de mindre högstadieskolorna 18. Det är för att inom rimliga gränser
bevara detta pedagogiskt sett fördelaktiga arrangemang, som överstyrelsen
föreslår, att den efter prövning från fall till fall må kunna, om särskilda skäl
föreligger, medge vissa undantag från gällande bestämmelser. Merkostnaderna
för statsverket, om man för läsåret 1959/60 i 4 å 5 fall skulle medge
sådant undantag, har av överstyrelsen beräknats till omkring 70 000 kronor.
Vid varje högstadium, där man för 9 g-eleverna anordnar särskild
undervisning i de nämnda fem ämnena, ökar antalet lärartimmar per vecka
med 19.
Statskontoret erinrar i sitt utlåtande den 29 mars 1958 om vad dåvarande
departementschefen uttalade vid anmälan av proposition 106 till 1957 års
riksdag angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m.,
nämligen att verksamheten måste utvidgas och främst borde inriktas på
att söka åstadkomma ytterligare försöksregioner av olika struktur, framför
allt på landsbygden. »Mot bakgrund av detta uttalande synas invändningar
icke böra resas mot att jämväl för glesbygdernas vidkommande särskilda
åtgärder vidtagas för att förbereda enhetsskolans genomförande i dessa områden.
Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot
de förslag skolöverstyrelsen nu framlagt rörande påbörjande av försöksverksamhet
med för glesbygderna särskilt avpassade arbetsformer.»
Då överstyrelsen avsåge att senare framlägga preciserade förslag och
kostnadsberäkningar, hade statskontoret dock icke tagit ställning till frågan
huruvida reglerna för läraravdelningarnas storlek skulle få tillämpas även i
glesbygdsdistrikt, där särskild försöksverksamhet ej bedrives.
I ifrågavarande avsnitt av propositionen nr 62 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att godkänna vad departementschefen förordat angående
vissa specialanordningar inom skolväsendet i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet
med nioårig obligatorisk enhetsskola bedrives, samt bemyndiga
Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser, som därav föranledes.
Departementschejen har i detta avseende anfört följande.
I likhet med skolöverstyrelsen anser jag tiden nu vara inne att vidga och
intensifiera försöksverksamheten med en även för glesbygderna lämplig
enhetsskolorganisation. Att det i glesbygderna finns intresse för och behov
av ökade utbildningsmöjligheter för ungdomen är uppenbart. Frågan om
möjligheterna att infoga glesbygderna i enhetsskolorganisationen har också
varit aktuell alltsedan enhetsskolan i vårt land började planeras. Hittills har
sju kommuner av glesbygdskaraktär på egen begäran anslutit sig till den
pågående försöksverksamheten med enhetsskola. Några av dessa har tidigare
prövat partiella lösningar i form av korrespondensrealskolor men funnit
en sådan organisation alltför ofullständig. Dessa kommuner har därför
föredragit att efter en tid övergå till reguljär försöksverksamhet med enhetsskola
för att öppna möjligheter till fortsatt utbildning för all ungdom.
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
7
Antalet glesbygdskommuner, som hittills påbörjat försöksverksamhet
med fullständig enhetsskola, är emellertid alltför ringa för att kunna ge ett
tillräckligt erfarenhetsunderlag till vägledning för det fortsatta arbetet
beträffande utvecklingen av glesbygdernas skolväsen. Såsom anförts i direktiven
för skolberedningen, skulle denna hos skolöverstyrelsen göra sig underrättad
om gången och resultatet av den utredning om glesbygdernas skolfrågor,
som Kungl. Maj:t år 195G uppdrog åt skolöverstyrelsen att låta utföra.
De sakkunniga, som överstyrelsen för detta ändamål tillkallade, skulle
närmare bestämt undersöka möjligheterna att på olika sätt begränsa den
internatverksamhet, som i många fall vore nödvändig i glesbygderna. Bland
annat borde närmare utredas möjligheterna att i detta syfte använda ambulerande
lärare och koncentrationsläsning i vissa ämnen samt radio- och
korrespondensundervisning.
De sakkunniga avlämnade hösten 1957 utredning angående »Glesbygdernas
skolfrågor». Sedan remissbehandlingen avslutats, har skolöverstyrelsen
inkommit till Kungl. Maj:t med utredningen och eget förslag i ämnet.
Därvid har överstyrelsen framhållit, att den på grundval av utredningen
och remissyttrandena ej kunde framlägga något slutgiltigt förslag till lösning
av de många och svåra problem, som enhetsskolans utformning i glesbygderna
erbjuder. Dessa problem, särskilt de som gäller högstadiet, kan
och får självfallet inte lösas på ett alltför schematiskt sätt. Liksom överstyrelsen
anser jag därför, att man måste överväga olika tillvägagångssätt
och från mera konkreta utgångspunkter än dem, som man nu har, utpröva
lämpliga åtgärder med hänsyn såväl till olika bygders behov och förutsättningar
— inte minst möjligheterna att anskaffa lärare och lokaler — som
till kostnaderna för stat och kommun.
En av de starkaste motiveringarna för en enhetsskolereform har varit
önskemålet att ge alla elever — även elever på landsbygden och i andra
glest bebyggda områden — en i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende
tillräckligt varierad och i möjligaste mån fullständig högstadieutbildning.
För att detta syfte skall nås har det befunnits angeläget att skapa gynnsammare
betingelser än dem som för närvarande erbjudes för en förbättrad
undervisning på låg- och mellanstadierna inom dessa områden. Enhetsskolan
torde knappast kunna på avsett sätt genomföras i glesbygdsområdena,
om icke en förstärkning kommer till stånd av den grund, på vilken
högstadieundervisningen skall bygga. En förutsättning är sålunda att — om
en bygdeskolorganisation överhuvud skall bibehållas — sådana specialanordningar
beträffande låg- och mellanstadierna kommer till stånd, som
bättre svarar mot de krav, som högstadieundervisningen inom enhetsskolans
ram ställer. Därvid kan man inte heller bortse från den roll bygdeskolan
från ekonomiska, kulturella och andra dylika synpunkter spelar i bygdens
liv, och en avvägning med hänsyn till dylika intressen måste därför också
ske.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget räknar — såvitt avser bygdeskolorna
— i princip med en avveckling av skolor av B3- och D-form. Dessa
skolformer, vilka endast möjliggör vartannatårsintagning, utgör våra svagaste
organisationsformer. 1 glesbygdernas mindre skolområden är dylika
skolor vanliga. Skolor av D-form — s. k. mindre folkskolor — får dock enligt
1955 års undervisningsplan för rikets folkskolor förekomma endast diir skolområde
har så avskilt liige och så lågt barnantal, att särskild folkskola ej
skäligen kan upprättas. I många fall har D-skolorna omändrats till skolor
8
Statsutskottets utlåtande nr Ilo år 1959
av B3-form, men i ännu fler fall har de blivit helt nedlagda på grund av
minskat barnantal och förbättrade möjligheter till centraliseringar.
Skolöverstyrelsen ansluter sig till tanken på en avveckling av ifrågavarande
skolformer men förordar dock, att skolor av B3-form i viss utsträckning
skall kunna ingå som ett led i enhet sskolorganisationen i glesbygder.
En omedelbar förstärkning av låg- och mellanstadierna måste dock enligt
överstyrelsen komma till stånd genom att vissa undantag från eljest
gällande bestämmelser för elevantal och förändring av skoltyp medgives.
Förslaget innebär sålunda medgivande att vissa skolor av B2-typ -—
efter länsskolnämndens prövning från fall till fall — skall få bibehållas
vid denna typ, även om elevantalet på låg- och mellanstadiet understiger
det normalt förutsatta. Enligt 103 § folkskolestadgan bör B2-skola med
högst 24 elever omorganiseras till B3-typ med intagning av elever vartannat
år. Vidare innebär förslaget att småskola av bv-typ, omfattande årskurserna
1—3, och med intagning av nybörjare varje år, skall få inrättas.
o Jag finner det av flera skäl rimligt, att särskilt de lägre årskursernas elever
så långt detta är möjligt bibehålies i hembygdens skola, så att man för
dessa elever undviker inackorderingar och skolskjutsar i mera betydande
utsträckning. Med denna utgångspunkt anser jag det angeläget att särskilda
specialanordningar nu genomföres inom försöksverksamhetens glesbygdsområden
för att därigenom i första hand stärka den grund, som en förbättrad
högstadieundervisning förutsätter. Jag biträder därför vad överstyrelsen
föreslagit i detta hänseende och förordar — i anslutning till skolöverstyrelsens
förslag — beträffande försökskommuner av glesby gdskar akt är, att
elevantalet i småskolor av bv-form (årskurserna 1—3) i regel ej skall överstiga
12, att det elevantal, vid vilket B2b-skola bör omorganiseras till B3- form bestämmes till högst 19 samt att det elevantal, vid vilket B3-skola bör
omorganiseras till B2b-form bestämmes till lägst 21. Detta innebär — såvitt
gäller bv-formen — att dylika skolor må anordnas med årlig nybörjarintagning.
Småskolor av denna typ torde exempelvis kunna ifrågakomma, där
barnantalet är för ringa för en vanlig småskola av b-form och där eleverna
på mellanstadiet kan hänvisas till en högre skolform än B3.
Med hänsyn till syftet med här förordade specialanordningar anser jag
mig ej böra biträda överstyrelsens förslag att dessa nu skulle få tillämpas
även i kommuner, där försöksverksamhet icke bedrives.
Merkostnaderna för statsverket för specialanordningar av här förordat
slag kan givetvis icke med större säkerhet beräknas men torde för de närmaste
redovisningsåren kunna uppskattas till omkring 150 000 kronor årligen,
såvitt gäller avlöningsbidrag. Härifrån bör dock avräknas besparingar
för eljest erforderliga skolskjutsar och inackorderingar.
Möjligheterna att anordna högstadieundervisning i tillfredsställande
former utgör ett huvudproblem, när det gäller glesbygdernas skolförhållanden.
Riktpunkten bör vara att även ungdomen i dessa bygder
får möjlighet till en utbildning, som är kvalitativt likvärdig med den som
en vanlig centralskola ger, men utan att eleverna fördenskull behöver vara
inackorderade på främmande ort under hela läsåret. Det största problemet
är svårigheterna att för rimliga kostnader kunna organisera en tillräckligt
differentierad högstadieutbildning.
Skolöverstyrelsen rekommenderar — i anslutning till de sakkunnigas
förslag — en form av s. k. enkla högstadier för glesbygderna. Denna anordning
innebär, att högstadier med endast en avdelning av varje årskurs upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
9
rättas i fall, där elevantalet ej räcker till för fler avdelningar och där barnen
på grund av stora avstånd ej dagligen kan skjutsas till en vanlig centralskola.
Tre olika typer av arrangemang med enkla högstadier skisseras. Tanken
på s. k. partiella högstadier — ordnade på så sätt, att endast nionde
årskursen centraliseras — avvisas dock.
Jag är ense med skolöverstyrelsen om att särskilda specialanordningar
erfordras för högstadierna i glest befolkade trakter. Även med full förståelse
för de små kommunernas önskan att få upprätta ett eget högstadium torde
det av kostnadsskäl vara uteslutet att så skall kunna ske, om högstadiefrågan
i stället kan ordnas genom samarbete med angränsande kommuner
utan att eleverna behöver i större utsträckning inackorderas. Självfallet är
det ej möjligt att för närvarande närmare precisera på vad sätt högstadiet i
glesbygderna lämpligen bör organiseras eller överhuvud lämna närmare
direktiv beträffande denna organisation. Jag räknar därför med att överstyrelsen
fullföljer sin avsikt att planera regelrätta försök med specialanordningar
för högstadierna i glesbygderna. Vid sin fortsatta prövning
av ansökningar från kommunerna om rätt att under den närmaste
tiden påbörja försöksverksamhet med enhetsskola, har överstyrelsen möjlighet
att i lämplig omfattning föreslå sådana kommuner med glesbygd,
där utprövning av vissa av de föreslagna högstadieanordningarna renodlat
eller i kombination med varandra bäst kan ske.
I fråga om enhetsskolans högstadium föreslår skolöverstyrelsen särskilt,
att i försöksdistrikt, där avgångsklassens storlek är så liten att samläsning
mellan den allmänna och den gymnasieförberedande linjen måste ske i alla
ämnen, gruppundervisning i vissa ämnen det oaktat må kunna medges, om
särskilda skäl föreligger. Med hänsyn till att glesbygdernas avgångsklasser
så långt möjligt bör komma i åtnjutande av denna förmån, förordar jag, att
överstyrelsen efter hörande av vederbörande länsskolnämnd må kunna
lämna sådant medgivande beträffande glesbygdsdistrikt. Jag räknar med
att merkostnaden härför under de närmaste redovisningsåren kommer att
uppgå till omkring 70 000 kronor årligen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Svensson i Krokstorp väckt motion (11:482), i vilken
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala, att de i
propositionen föreslagna specialanordningarna inom skolväsendet i glesbygdskommuner
bör avse även kommuner, där försöksverksamhet med nioårig
obligatorisk enhetsskola icke bedrives.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen.
Anslag för budgetåret 1959/60 till försöksverksamhet in. m.
Kungl. Maj:t har (åttonde huvudtiteln, punkt 173, s. 301—368) föreslagit
riksdagen att till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. för budgetåret
1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 1 400 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ragnar llergli
10
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
(I: 127) och den andra inom andra kammaren av fru Kristensson och herr
Bengtsson i Göteborg (II: 182), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala,
att utvidgning av försöksverksamheten inom enhetsskolan till nya
distrikt icke skall förekomma i annan mån än då så av organisatoriska skäl,
sammanhängande med försöksverksamhetens egen uppgift, visar sig oundgängligen
nödvändigt.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet torde utskottet
få hänvisa till motionen I: 127.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 250 000 kronor,
sedan kostnaderna för korrespondensrealskolor — budgetåret 1958/59
344 500 kronor — avses komma att bestridas ur anslaget Folkskolor m. m.:
Bidrag till driften av folkskolor m. m.
Ett förslag av skolöverstyrelsen om bemyndigande för överstyrelsen att
från och med den 1 juli 1959 eller senare förändra en, två eller samtliga tre
skolpsykologtjänster i lönegrad Ag 24 till extra ordinarie tjänster i lönegrad
Ae 24, har deyartementschejen icke ansett sig kunna tillstyrka.
Av skolöverstyrelsens framställning inhämtas i övrigt bland annat följande.
Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola pågick budgetåret 1957/58
i 96 kommuner samt omfattade 5 702 läraravdelningar och 143 370 elever.
Budgetåret 1958/59 beräknas 45 kommuner tillkomma och försöksverksamheten
därutöver utvidgas i en kommun. Sammanlagt kommer försöksverksamheten
då att omfatta 141 kommuner med cirka 9 000 läraravdelningar
och cirka 226 000 elever. Överstyrelsen räknar med att utbyggnad av verksamheten
med nioårig enhetsskola kommer att ske i minst samma omfattning
budgetåret 1959/60 som budgetåret 1958/59 eller med cirka 50 nya
kommuner. Försöksverksamheten skulle då under nämnda budgetår komma
att omfatta cirka 12 600 läraravdelningar och cirka 317 000 elever.
Utskottet
Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att enhetsskolan
knappast torde kunna på avsett sätt genomföras i glesbygdsområdena,
om icke en förstärkning kommer till stånd av den grund, på vilken högstadieundervisningen
skall bygga, och att det därför är angeläget att skapa
gynnsammare betingelser än dem som för närvarande erbjudes för en förbättrad
undervisning på låg- och mellanstadierna inom dessa områden.
Utskottet har intet att erinra mot de med anledning härav föreslagna särskilda
specialanordningarna. Liksom departementschefen finner utskottet,
att med hänsyn till syftet med ifrågavarande specialanordningar anledning
icke finnes att dessa anordningar nu skulle få tillämpas även i kommuner,
där försöksverksamhet icke bedrives. Utskottet har därför icke ansett sig
böra biträda det i motionen II: 482 framställda yrkandet.
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
11
I motionerna I: 127 och II: 182 har uttalats, att det med hänsyn till det
statsfinansiella läget vore påkallat att icke vidare utöka antalet försöksdistrikt
i annan mån än då så av organisatoriska skäl kunde befinnas nödvändigt.
Utskottet kan icke dela denna motionärernas uppfattning. I en tid
av skärpt läge på arbetsmarknaden med uppenbara tendenser till ungdomsarbetslöshet
finner utskottet det särskilt angeläget, att utbyggnaden av
både den teoretiska och den praktiska utbildningen forceras, så långt tillgången
på lärare och lokaler det medger. Härvid synes verksamheten med
nioårig enhetsskola kunna komma i fråga även i fall, där den ej är motiverad
av försöksverksamheten.
I övrigt vill utskottet i detta sammanhang erinra om, vad utskottet i sitt
utlåtande 1957: 127 (s. 8) anfört. Utskottet har däri bland annat uttalat,
att det för riksdagens slutliga ställningstagande vore värdefullt med de erfarenheter
av i synnerhet organisatorisk art som kunde komma att dragas,
när enhetliga försöksräjonger under en längre tid varit i verksamhet, varav
följde, att nya distrikt kunde behöva anslutas intill den tidpunkt då nioårig
skolplikt väntas bli generellt genomförd. Utskottet framhöll vidare, att
därtill komme, att utbildningsbehoven på många orter enligt de ansvariga
myndigheternas bedömanden endast kunde täckas genom verksamhet med
nioårig enhetsskola. Detta gällde särskilt starkt expanderande tätorter och
vissa landsbygdsdistrikt. Med hänsyn härtill fann utskottet det rimligt att
vid sidan av den egentliga försöksverksamheten — i den mån lokal- och
lärartillgången det tilläte — verksamhet med nioårig enhetsskola i överensstämmelse
med för försöksverksamheten gällande anvisningar, målsättning
och metoder bedreves i ett mindre antal kommuner, utan att dessa distrikt
deltoge i alla med försöksverksamheten sammanhängande enkäter, prov och
undersökningar. Det torde ankomma på skolöverstyrelsen att bedöma i vad
mån överstyrelsens handläggning av verksamheten inom dessa skoldistrikt
borde ske inom försöksavdelningen eller ej. Utskottet förutsatte dock, att
allmänna försöksskolebestämmelserna skulle äga tillämpning på verksamheten
i dessa distrikt.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört anser utskottet, att motionerna
I: 127 och II: 182 icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Beträffande skolpsykologverksamheten vill utskottet anföra följande.
Den hittillsvarande försöksverksamheten har enligt utskottets mening klart
dokumenterat behovet av skolpsykologer. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på förhållandet och så fort ske kan
framlägger förslag i ämnet, sedan skolöverstyrelsen närmare preciserat arbetsuppgifter
och regioner.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit och anfört har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) godkänna vad departementschefen i propositionen nr
12
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
62 förordat angående vissa specialanordningar inom skolväsendet
i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet
med nioårig obligatorisk enhetsskola bedrives, samt bemyndiga
Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser, som därav
föranledes;
b) till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet ui. m. för
budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag av
1 400 000 kronor;
II. att motionerna I: 127 och II: 182 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att motionen II: 482 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Statens försöksskola i Linköping
Statens försöksskola i Linköping: Driftkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag under åttonde huvudtiteln (punkt 174, s. 368—
374), vilket innebär en anslagshöjning med 436 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1959/60, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för statens försöksskola
i Linköping, som föranledes av vad departementschefen
anfört;
b) godkänna följande stat för statens försöksskola i Linköping,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1959/60:
Stat
1.
Avlöningar
Avlöningar till ordinarie tjänste-
män, förslagsvis...............
800 000
2.
Arvoden och särskilda ersättning-
ar, bestämda av Kungl. Maj:t, för- slagsvis .......................
2 000
3.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............
201 000
4.
Rörligt tillägg, förslagsvis ......
140 000
5.
Kompensation för höjda folkpen-
sionsavgifter, förslagsvis........
7 000
Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959
13
Omkostnader
1. Sjukvård m. m., förslagsvis...... 5 000
2. Reseersättningar, förslagsvis .... 16 000
3. Övriga expenser ............... 15 000 36 000
Summa kronor 1 186 000
c) till Statens försöksskola i Linköping: Driftkostnader
för budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag av
1 186 000 kronor.
Stockholm den 14 maj 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes Andersson, Rikard
Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Jacobsson, Kaijser,
Nestrup och Thorsten Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Svensson i Stenkyrka,
Karlsson i Olofström, fröken Olsson, herr Almgren, fröken Karlsson, herrar
Ileckscher, Gustafsson i Skellefteå, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och
herr Helén.
Reservation
vid avdelning I (Den allmänna försöksverksamheten) av herrar
Kaijser, Skoglund i Doverstorp, fröken Karlsson och herr Ileckscher, vilka
ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till det i motionerna I: 127 och
II: 182 framställda yrkandet och att därför utskottets hemställan under II.
bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 127
och II: 182, i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att utvidgning
av försöksverksamheten inom enhetsskolan till nya
distrikt icke skall förekomma i annan mån än då så visar
sig oundgängligen nödvändigt av organisatoriska skäl, sammanhängande
med försöksverksamhetens egen uppgift, eller
till följd av i enstaka expanderande tätorter rådande utomordentliga
omständigheter;»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959
591025
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln till bidrag till studiecir a1 i texten