Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1959-05-14 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

1

Nr 115

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar

rörande försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkterna

173 och 174 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att för budgetåret

1959/60 anvisa till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag

av 1 400 000 kronor samt till Statens försöksskola i Linköping:

Driftkostnader ett förslagsanslag av 1 186 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 62, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6

februari 1959 dels framlagt redogörelse för den under skolöverstyrelsens

ledning pågående försöksverksamheten, dels föreslagit riksdagen att godkänna

vad departementschefen förordat angående vissa specialanordningar

inom skolväsendet i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet med nioårig

obligatorisk enhetsskola bedrives, samt bemyndiga Kungl. Maj:t att

utfärda de bestämmelser, som därav föranledes.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

I. Den allmänna försöksverksamheten

Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten m. m.

I avsnitt I av propositionen nr 62 lämnas en redogörelse för den under

skolöverstyrelsens ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

(s. 2—17) samt den pedagogiska försöksverksamheten vid högre

skolor (s. 17—21).

Departementschefen har i anslutning härtill anfört följande.

I enlighet med uttalande av riksdagen har skolöverstyrelsens försöksavdelning

att i samarbete med lärarhögskolans pedagogiska institution i år

avge en sammanfattande rapport om den sedan läsåret 1949/50 bedrivna

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Därför har den här refererade

rapporten naturligt nog av överstyrelsen begränsats till en huvudsakligen

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. G sand. Nr 115

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

beskrivande redogörelse för förhållandena på detta område under läsåret

1957/58.

Redan i anslutning till den av överstyrelsen avgivna rapporten rörande

försöksverksamheten under läsåret 1956/57 framhöll jag, att försöksverksamheten

var eller skulle bli föremål för omfattande undersökningar vid

sidan av den verksamhet, som kontinuerligt bedrives av överstyrelsen. Resultatet

av dessa undersökningar kommer att framläggas av 1957 års skolberedning.

Min granskning av nu föreliggande rapport föranleder mig med

hänsyn till sålunda pågående särskilda undersökningar att endast på vissa

speciella punkter särskilt kommentera rapporten.

Försöksverksamheten med enhetsskola har vunnit starkt ökad anslutning,

särskilt under de båda senaste åren. Det antal försöksdistrikt, som tillkom

under åren 1951—54, var för respektive år 5, 5, 7 och 9. Under perioden

1955—58 har antalet årligen nytillkommande försöksdistrikt varit 13, 12,

25 och 47. Hela antalet sådana distrikt uppgick läsåret 1957/58 till 96

(18 städer och 78 landskommuner) med sammanlagt drygt 5 700 lärare och

inemot 142 500 elever. Innevarande läsår pågår försöksverksamhet med nioårig

enhetsskola i 143 kommuner med sammanlagt cirka 196 000 elever.

Det totala invånarantalet i nuvarande försöksområden uppgår till omkring

1 685 000, d. v. s. inemot en fjärdedel (23 procent) av rikets folkmängd.

Vid flera tillfällen har riksdagen framhållit, att försöksverksamheten med

enhetsskola, borde syfta till — förutom att utpröva denna skolas organisation

och funktion — att tillgodose de särskilt på grund av de stora årskullarna

starkt ökade utbildningsbehoven. Senast vid 1957 års riksdag uttalade

statsutskottet (1957: 127, s. 8), att det vore rimligt att man — i den

mån lokal- och lärartillgången så tillät — vid försöksverksamhetens utvidgning

sökte beakta även sådana synpunkter. Jag vill här endast framhålla,

att dessa synpunkter självfallet blir särskilt aktuella i en tid av skärpt läge

på arbetsmarknaden med uppenbara tendenser till ökad ungdomsarbetslöshet.

Otvivelaktigt måste därvid möjligheterna att inom skolväsendet

bereda ytterligare utrymme för de växande ungdomskullarna tillmätas

den största betydelse. En mycket aktiv verksamhet i detta syfte bedrives

därför nu av skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna i samarbete med

kommunerna.

Vad gäller lärarsituationen inom enhetsskolan vill jag erinra om den i

enlighet med beslut av 1958 års riksdag nu pågående vidareutbildningen av

folkskollärare för undervisning på enhetsskolans högstadium. Denna vidareutbildning,

för vilken jag redogjort i årets statsverksproposition och som

enligt där framlagt förslag skall anordnas i oförändrad omfattning även

under nästa budgetår, kommer från och med läsåret 1959/60 att avsevärt

öka tillgången på för högstadieundervisning behöriga lärare i läroämnen.

Av de lärare, som under läsåret 1957/58 undervisat i sådana ämnen på

enhetsskolans högstadium, hade mindre än hälften (40,4 procent) genomgått

både erforderlig ämneslärarutbildning och praktisk lärarutbildning.

Såväl denna som högstadiets övriga lärarutbildningsfrågor påkallar alltjämt

uppmärksamhet och effektiva åtgärder.

Beträffande rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen inom industri,

hantverk och handel, bland annat för enhetsskolans behov, torde

1955 års sakkunniga för utredning angående yrkesutbildningens centrala

ledning och viss lärarutbildning komma att framlägga förslag inom kort.

I fråga om elevernas tillval av ämnen och linjer på enhetsskolans hög
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

3

stadium (tabellerna 4 och 5) lägger man märke till att det alltjämt är en

större andel av flickorna än av pojkarna, som väljer ämneskombination med

två främmande språk. Till följd härav är flickorna också på den gymnasieförberedande

linjen i klass 9 fortfarande något överrepresenterade i jämförelse

med pojkarna. Denna genomgående tendens synes ha med högstadiets

konstruktion att göra och förhållandet torde, såsom i olika sammanhang

framhållits, komma att närmare skärskådas av skolberedningen.

Den av överstyrelsen redovisade branschinriktningen hos eleverna på den

yrkesförberedande linjen i klass 9 (tabellerna 10 och 11) synes, särskilt för

flickornas del, ganska ensidig; grenarna handel och kontor samt husligt

arbete har en dominerande ställning. Det är av vikt att ägna stor uppmärksamhet

åt detta förhållande och sträva efter att flickornas utbildningsmöjligheter

i klass 9 y blir mindre traditionsbundna.

Branschinriktningen hos de pojkar, vilkas undervisning i yrkesämnen

förlagts till enhetsskolan, är mera varierad. Dock är det i viss mån förvånande,

att man ej för stort mer än en tiondel (13 procent) av dessa elever

ordnat s. k. allmänpraktisk kurs. Enligt vad överstyrelsen framhåller, har

nämligen undervisningen i allmänpraktisk verkstad på de håll, där den förekommit,

verksamt bidragit till att öka elevernas klarhet om sin yrkesinriktning

och samtidigt betytt en välkommen lättnad i fråga om de flerstädes

mycket stora svårigheterna att skaffa eleverna från utbildningssynpunkt

lämpliga praktikplatser utanför skolan. Därtill kommer att den" allmänpraktiska

undervisningen såsom sådan givit eleverna en mer mångsidig

orientering. Denna i sin tur torde komma att öka deras anställningsmöjligheter

och yrkesrörlighet, vilket självfallet är av stor betydelse i en tid, då

man har att räkna med genomgripande förändringar inom arbetslivet.

Med tillfredsställelse kan konstateras att antalet elever, som läsåret

1957/58 medgivits rätt att lämna högstadiet utan att ha inhämtat vederbörliga

kurser eller utan att ha uppnått den för avgång normala åldern (tabell

8), är förhållandevis litet. Antalet sådana har avsevärt minskat i jämförelse

med föregående år.

Beträffande övergången efter avslutad enhetsskola till högre skolor (tabell

7) lägger man märke till att fortfarande en mycket obetydlig andel av den

ifrågavarande elevgruppen fortsätter i specialgymnasier. Detta förhållande

torde delvis bero på högstadiets nuvarande konstruktion. Även ur denna

synvinkel aktualiseras alltså frågan om hur högstadiet bör utformas för att

erbjuda tillräckligt attraktiva och effektiva studiealternativ. Givetvis är

detta spörsmål ett av huvudproblemen för skolberedningen. Vissa modifikationer

i syfte att underlätta fortsatta studier vid exempelvis tekniskt gymnasium

synes mig emellertid böra övervägas från skolöverstyrelsens sida

redan inom ramen för den nu pågående försöksverksamheten.

Vad slutligen beträffar försöksverksamheten vid högre skolor, är överstyrelsens

redogörelse härom för läsåret 1957/58 likaledes övervägande av

beskrivande art. Inom denna sektor av försöksverksamheten pågår emellertid

en omläggning, som närmare beskrivits i 1958 års statsverksproposition

(s. 430 tf.) i syfte att i första hand samla det egentliga försöksarbetet till

bestämda skolor. Därför torde redan nästa års redogörelse komma att bära

spår av den koncentration av denna verksamhet, som är nödvändig.

I avsnitt II av samma proposition har Kungl. Maj:! vidare upptagil till

behandling vissa speciella problem rörande enhetsskoleorganisationen i gles
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

bygder. Därvid redovisas först tidigare ställningstaganden (s. 24—26) och

därefter (s. 27—36) i korthet av särskilda sakkunniga för utredning angående

glesbygdernas skolfrågor i betänkandet »Glesbygdernas skolfrågor»

framlagda förslag och remissutlåtandena däröver. Huvudvikten har härvid

lagts på de punkter som har samband med skolöverstyrelsens förslag till

omedelbara åtgärder. Överstyrelsens förslag jämte statskontorets utlåtande

redovisas för sig.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 20 januari 1958 till Kungl. Maj:t

bland annat framlagt vissa förslag till omedelbara åtgärder i samband med

försöksverksamhet i glesbygder, oavsett om man där prövar system med

enhet sskola eller icke. Av statsrådsprotokollet framgår i detta avseende

följande.

Sju glesbygdskommuner prövar för närvarande nioårig enhetsskola. Läsåret

1959/60 kan ett 10-tal sådana kommuner beräknas deltaga i denna

verksamhet. I dylika kommuner skulle de av överstyrelsen tilltänkta specialanordningarna

kunna gälla såväl låg- och mellanstadiet (klasserna 1—6)

som högstadiet (klasserna 7—9).

Utöver vissa skolor i dessa kommuner skulle enligt överstyrelsens beräkning

ytterligare ett 30-tal skolor i andra kommuner, som ej deltager i försöksverksamheten

med enhetsskola, kunna komma i fråga för prövning av

de föreslagna glesbygdsanordningarna på småskole- och folkskolestadierna

(klasserna 1—6).

Vissa utgångspunkter för kostnadsberäkningar har överstyrelsen lämnat

i särskild P.M. den 2 oktober 1958. I denna framhålles emellertid, att det

icke är möjligt att redan nu, innan man vet vilken omfattning de speciella

glesbygdsanordningarna kommer att få, i detalj kostnadsberäkna dessa.

Detta gäller särskilt glesbygdsanordningarna på högstadiet, vilka självfallet

ej med ens kan fixeras utan måste anpassas efter de lokala förhållandena

och efter de erfarenheter man vinner. Brevskoleutredningen, som har att

utreda användningen av korrespondensmetoden inom skolväsendet, kan

väntas ge säkrare utgångspunkter för beräkning av de med denna metod

förenade kostnaderna. Vissa andra frågor, t. ex. handledares avlöning och

tjänstgöringsskyldighet samt rese- och traktamentsersättning åt ambulerande

lärare, måste bli föremål för förhandlingar.

Efter det att i det följande de av överstyrelsen nu föreslagna specialanordningarna

sammanfattningsvis preciserats, kommer genom exempel att

belysas storleksordningen av de kostnader, som dessa anordningar väntas

medföra. För närvarande är dock endast ett överslag möjligt beträffande

låg- och mellanstadierna. Det är på dessa stadier, som specialanordningarna

i första hand skulle komma i fråga, främst för att förstärka vissa av de

svagaste bygdeskolorna, så att undervisningen i dessa bättre än nu kan

läggas till grund för undervisningen på ett högstadium. Avsikten är vidare

att i dessa bygdeskolor i görligaste mån söka undvika systemet med vartannat

årsintagning av elever, en anordning vars bibehållande vid övergång

till nioårig skola skulle medföra stora olägenheter. Enligt överstyrelsens förslag

skulle kostnaderna för de i det följande nämnda specialanordningarna

utgå ur förslagsanslaget Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

5

Låg- och mellanstadierna

Innebörden av förslaget är att ej endast i glesbygdskommuner, som prövar

enhetsskola, utan också i ett antal andra sådana kommuner skolor av

B2-typ — efter prövning från fall till fall — skulle få bibehållas vid denna

typ, även om elevantalet på låg- och mellanstadiet tillsammans icke utgör

mer än 20. Enligt 103 § gällande folkskolestadga bör B2-skola med högst 24

elever omorganiseras till B3-typ med intagning av nybörjare blott vartannat

år.

Vidare innebär förslaget, att man i vissa fall skulle få upprätta bygdeskolor

av bv-typ, omfattande klasserna 1—3, och med intagning av nybörjare

varje år. I dessa skolor skulle barnantalet normalt ej överstiga 12.

Merkostnaderna för dylika undantag från eljest gällande regler framgår

av ett praktiskt exempel, hämtat från en av de nuvarande försökskommunerna

av glesbygdskaraktär. Denna kommun har redan begärt, att en av

dess B3-skolor, trots att barnantalet ej överstiger 24, måtte få omorganiseras

till B2-typ, d. v. s. förutom en folkskollärare ha också en småskollärare.

Den årliga merkostnaden för statsverket för en småskollärare (högsta löneklassen,

ortsgrupp 4 och hyresgrupp 3) är 12 592 kronor. I samma försökskommun

ämnar man också indraga B3-skolor i de fall, där det är möjligt att

medelst skolskjuts överföra barnen till närmaste skolor av högre tvp. På

några håll inom kommunen skulle man därvid ha behov av att i stället för

den indragna B3-skolan upprätta b v- skola för klasserna 1—3. Den årliga

merkostnaden för statsverket för den småskollärartjänst (med 3 extra timlärartimmar),

som i så fall blir behövlig, uppgår till 13 948 kronor.

Om man utgår ifrån att i försöksdistrikten en dylik förstärkning med två

småskollärare — en för b-typ och en för bv-typ — läsåret 1959/60 kommer

i fråga i sammanlagt 10 fall, skulle den totala årliga merkostnaden för statsverket

belöpa sig till omkring 133 000 kronor. Eventuella inbesparingar i

lärarlöner genom centralisering medelst skolskjuts kan givetvis ej beräknas,

förrän konkreta organisationsplaner föreligger.

Högstadiet

Beträffande högstadiet har överstyrelsen föreslagit:

1. att resekostnadsersättning och traktamente må utgå till lärare med

tjänstgöring förlagd till två eller flera högstadier i glesbygder; samt

2. att de i 12 § 7 mom. allmänna försöksskolebestämmelser (numera 113 §,

punkt f) folkskolestadgan) angivna talen må underskridas, där särskilda

skäl föreligger.

I fråga om resekostnadsersättning och traktamente åt s.k. ambulerande

lärare på högstadiet utgår överstyrelsen från att denna fråga — såsom redan

nämnts — blir föremål för förhandling, varför några kostnadsberäkningar

nu knappast kan göras. Ej heller kan ännu bedömas, i vilken utsträckning

det finns förutsättningar för ett sådant arrangemang.

Vad slutligen angår den i punkt 2 föreslagna undantagsbestämmelsen,

som gäller möjligheten att i klass 9 låta eleverna på den gymnasieförberedande

och den allmänna linjen utgöra skilda undervisningsgrupper i vissa

ämnen, även om samläsning i övrigt måste förekomma, synes redan nu i

vissa lorsöksdistrikt föreligga behov av en sådan modifikation som den

föreslagna.

Enligt gällande bestämmelser må, om 9 a och 9 g utgör en klass med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, eleverna i 9 g bilda särskild grupp i

modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik. Såsom överstyrelsen

påpekar, understiger det sammanlagda antalet elever i 9 a och 9 g vid en

del av de mindre högstadieskolorna 18. Det är för att inom rimliga gränser

bevara detta pedagogiskt sett fördelaktiga arrangemang, som överstyrelsen

föreslår, att den efter prövning från fall till fall må kunna, om särskilda skäl

föreligger, medge vissa undantag från gällande bestämmelser. Merkostnaderna

för statsverket, om man för läsåret 1959/60 i 4 å 5 fall skulle medge

sådant undantag, har av överstyrelsen beräknats till omkring 70 000 kronor.

Vid varje högstadium, där man för 9 g-eleverna anordnar särskild

undervisning i de nämnda fem ämnena, ökar antalet lärartimmar per vecka

med 19.

Statskontoret erinrar i sitt utlåtande den 29 mars 1958 om vad dåvarande

departementschefen uttalade vid anmälan av proposition 106 till 1957 års

riksdag angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m.,

nämligen att verksamheten måste utvidgas och främst borde inriktas på

att söka åstadkomma ytterligare försöksregioner av olika struktur, framför

allt på landsbygden. »Mot bakgrund av detta uttalande synas invändningar

icke böra resas mot att jämväl för glesbygdernas vidkommande särskilda

åtgärder vidtagas för att förbereda enhetsskolans genomförande i dessa områden.

Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot

de förslag skolöverstyrelsen nu framlagt rörande påbörjande av försöksverksamhet

med för glesbygderna särskilt avpassade arbetsformer.»

Då överstyrelsen avsåge att senare framlägga preciserade förslag och

kostnadsberäkningar, hade statskontoret dock icke tagit ställning till frågan

huruvida reglerna för läraravdelningarnas storlek skulle få tillämpas även i

glesbygdsdistrikt, där särskild försöksverksamhet ej bedrives.

I ifrågavarande avsnitt av propositionen nr 62 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att godkänna vad departementschefen förordat angående

vissa specialanordningar inom skolväsendet i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet

med nioårig obligatorisk enhetsskola bedrives, samt bemyndiga

Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser, som därav föranledes.

Departementschejen har i detta avseende anfört följande.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag tiden nu vara inne att vidga och

intensifiera försöksverksamheten med en även för glesbygderna lämplig

enhetsskolorganisation. Att det i glesbygderna finns intresse för och behov

av ökade utbildningsmöjligheter för ungdomen är uppenbart. Frågan om

möjligheterna att infoga glesbygderna i enhetsskolorganisationen har också

varit aktuell alltsedan enhetsskolan i vårt land började planeras. Hittills har

sju kommuner av glesbygdskaraktär på egen begäran anslutit sig till den

pågående försöksverksamheten med enhetsskola. Några av dessa har tidigare

prövat partiella lösningar i form av korrespondensrealskolor men funnit

en sådan organisation alltför ofullständig. Dessa kommuner har därför

föredragit att efter en tid övergå till reguljär försöksverksamhet med enhetsskola

för att öppna möjligheter till fortsatt utbildning för all ungdom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

7

Antalet glesbygdskommuner, som hittills påbörjat försöksverksamhet

med fullständig enhetsskola, är emellertid alltför ringa för att kunna ge ett

tillräckligt erfarenhetsunderlag till vägledning för det fortsatta arbetet

beträffande utvecklingen av glesbygdernas skolväsen. Såsom anförts i direktiven

för skolberedningen, skulle denna hos skolöverstyrelsen göra sig underrättad

om gången och resultatet av den utredning om glesbygdernas skolfrågor,

som Kungl. Maj:t år 195G uppdrog åt skolöverstyrelsen att låta utföra.

De sakkunniga, som överstyrelsen för detta ändamål tillkallade, skulle

närmare bestämt undersöka möjligheterna att på olika sätt begränsa den

internatverksamhet, som i många fall vore nödvändig i glesbygderna. Bland

annat borde närmare utredas möjligheterna att i detta syfte använda ambulerande

lärare och koncentrationsläsning i vissa ämnen samt radio- och

korrespondensundervisning.

De sakkunniga avlämnade hösten 1957 utredning angående »Glesbygdernas

skolfrågor». Sedan remissbehandlingen avslutats, har skolöverstyrelsen

inkommit till Kungl. Maj:t med utredningen och eget förslag i ämnet.

Därvid har överstyrelsen framhållit, att den på grundval av utredningen

och remissyttrandena ej kunde framlägga något slutgiltigt förslag till lösning

av de många och svåra problem, som enhetsskolans utformning i glesbygderna

erbjuder. Dessa problem, särskilt de som gäller högstadiet, kan

och får självfallet inte lösas på ett alltför schematiskt sätt. Liksom överstyrelsen

anser jag därför, att man måste överväga olika tillvägagångssätt

och från mera konkreta utgångspunkter än dem, som man nu har, utpröva

lämpliga åtgärder med hänsyn såväl till olika bygders behov och förutsättningar

— inte minst möjligheterna att anskaffa lärare och lokaler — som

till kostnaderna för stat och kommun.

En av de starkaste motiveringarna för en enhetsskolereform har varit

önskemålet att ge alla elever — även elever på landsbygden och i andra

glest bebyggda områden — en i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende

tillräckligt varierad och i möjligaste mån fullständig högstadieutbildning.

För att detta syfte skall nås har det befunnits angeläget att skapa gynnsammare

betingelser än dem som för närvarande erbjudes för en förbättrad

undervisning på låg- och mellanstadierna inom dessa områden. Enhetsskolan

torde knappast kunna på avsett sätt genomföras i glesbygdsområdena,

om icke en förstärkning kommer till stånd av den grund, på vilken

högstadieundervisningen skall bygga. En förutsättning är sålunda att — om

en bygdeskolorganisation överhuvud skall bibehållas — sådana specialanordningar

beträffande låg- och mellanstadierna kommer till stånd, som

bättre svarar mot de krav, som högstadieundervisningen inom enhetsskolans

ram ställer. Därvid kan man inte heller bortse från den roll bygdeskolan

från ekonomiska, kulturella och andra dylika synpunkter spelar i bygdens

liv, och en avvägning med hänsyn till dylika intressen måste därför också

ske.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget räknar — såvitt avser bygdeskolorna

— i princip med en avveckling av skolor av B3- och D-form. Dessa

skolformer, vilka endast möjliggör vartannatårsintagning, utgör våra svagaste

organisationsformer. 1 glesbygdernas mindre skolområden är dylika

skolor vanliga. Skolor av D-form — s. k. mindre folkskolor — får dock enligt

1955 års undervisningsplan för rikets folkskolor förekomma endast diir skolområde

har så avskilt liige och så lågt barnantal, att särskild folkskola ej

skäligen kan upprättas. I många fall har D-skolorna omändrats till skolor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr Ilo år 1959

av B3-form, men i ännu fler fall har de blivit helt nedlagda på grund av

minskat barnantal och förbättrade möjligheter till centraliseringar.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till tanken på en avveckling av ifrågavarande

skolformer men förordar dock, att skolor av B3-form i viss utsträckning

skall kunna ingå som ett led i enhet sskolorganisationen i glesbygder.

En omedelbar förstärkning av låg- och mellanstadierna måste dock enligt

överstyrelsen komma till stånd genom att vissa undantag från eljest

gällande bestämmelser för elevantal och förändring av skoltyp medgives.

Förslaget innebär sålunda medgivande att vissa skolor av B2-typ -—

efter länsskolnämndens prövning från fall till fall — skall få bibehållas

vid denna typ, även om elevantalet på låg- och mellanstadiet understiger

det normalt förutsatta. Enligt 103 § folkskolestadgan bör B2-skola med

högst 24 elever omorganiseras till B3-typ med intagning av elever vartannat

år. Vidare innebär förslaget att småskola av bv-typ, omfattande årskurserna

1—3, och med intagning av nybörjare varje år, skall få inrättas.

o Jag finner det av flera skäl rimligt, att särskilt de lägre årskursernas elever

så långt detta är möjligt bibehålies i hembygdens skola, så att man för

dessa elever undviker inackorderingar och skolskjutsar i mera betydande

utsträckning. Med denna utgångspunkt anser jag det angeläget att särskilda

specialanordningar nu genomföres inom försöksverksamhetens glesbygdsområden

för att därigenom i första hand stärka den grund, som en förbättrad

högstadieundervisning förutsätter. Jag biträder därför vad överstyrelsen

föreslagit i detta hänseende och förordar — i anslutning till skolöverstyrelsens

förslag — beträffande försökskommuner av glesby gdskar akt är, att

elevantalet i småskolor av bv-form (årskurserna 1—3) i regel ej skall överstiga

12, att det elevantal, vid vilket B2b-skola bör omorganiseras till B3- form bestämmes till högst 19 samt att det elevantal, vid vilket B3-skola bör

omorganiseras till B2b-form bestämmes till lägst 21. Detta innebär — såvitt

gäller bv-formen — att dylika skolor må anordnas med årlig nybörjarintagning.

Småskolor av denna typ torde exempelvis kunna ifrågakomma, där

barnantalet är för ringa för en vanlig småskola av b-form och där eleverna

på mellanstadiet kan hänvisas till en högre skolform än B3.

Med hänsyn till syftet med här förordade specialanordningar anser jag

mig ej böra biträda överstyrelsens förslag att dessa nu skulle få tillämpas

även i kommuner, där försöksverksamhet icke bedrives.

Merkostnaderna för statsverket för specialanordningar av här förordat

slag kan givetvis icke med större säkerhet beräknas men torde för de närmaste

redovisningsåren kunna uppskattas till omkring 150 000 kronor årligen,

såvitt gäller avlöningsbidrag. Härifrån bör dock avräknas besparingar

för eljest erforderliga skolskjutsar och inackorderingar.

Möjligheterna att anordna högstadieundervisning i tillfredsställande

former utgör ett huvudproblem, när det gäller glesbygdernas skolförhållanden.

Riktpunkten bör vara att även ungdomen i dessa bygder

får möjlighet till en utbildning, som är kvalitativt likvärdig med den som

en vanlig centralskola ger, men utan att eleverna fördenskull behöver vara

inackorderade på främmande ort under hela läsåret. Det största problemet

är svårigheterna att för rimliga kostnader kunna organisera en tillräckligt

differentierad högstadieutbildning.

Skolöverstyrelsen rekommenderar — i anslutning till de sakkunnigas

förslag — en form av s. k. enkla högstadier för glesbygderna. Denna anordning

innebär, att högstadier med endast en avdelning av varje årskurs upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

9

rättas i fall, där elevantalet ej räcker till för fler avdelningar och där barnen

på grund av stora avstånd ej dagligen kan skjutsas till en vanlig centralskola.

Tre olika typer av arrangemang med enkla högstadier skisseras. Tanken

på s. k. partiella högstadier — ordnade på så sätt, att endast nionde

årskursen centraliseras — avvisas dock.

Jag är ense med skolöverstyrelsen om att särskilda specialanordningar

erfordras för högstadierna i glest befolkade trakter. Även med full förståelse

för de små kommunernas önskan att få upprätta ett eget högstadium torde

det av kostnadsskäl vara uteslutet att så skall kunna ske, om högstadiefrågan

i stället kan ordnas genom samarbete med angränsande kommuner

utan att eleverna behöver i större utsträckning inackorderas. Självfallet är

det ej möjligt att för närvarande närmare precisera på vad sätt högstadiet i

glesbygderna lämpligen bör organiseras eller överhuvud lämna närmare

direktiv beträffande denna organisation. Jag räknar därför med att överstyrelsen

fullföljer sin avsikt att planera regelrätta försök med specialanordningar

för högstadierna i glesbygderna. Vid sin fortsatta prövning

av ansökningar från kommunerna om rätt att under den närmaste

tiden påbörja försöksverksamhet med enhetsskola, har överstyrelsen möjlighet

att i lämplig omfattning föreslå sådana kommuner med glesbygd,

där utprövning av vissa av de föreslagna högstadieanordningarna renodlat

eller i kombination med varandra bäst kan ske.

I fråga om enhetsskolans högstadium föreslår skolöverstyrelsen särskilt,

att i försöksdistrikt, där avgångsklassens storlek är så liten att samläsning

mellan den allmänna och den gymnasieförberedande linjen måste ske i alla

ämnen, gruppundervisning i vissa ämnen det oaktat må kunna medges, om

särskilda skäl föreligger. Med hänsyn till att glesbygdernas avgångsklasser

så långt möjligt bör komma i åtnjutande av denna förmån, förordar jag, att

överstyrelsen efter hörande av vederbörande länsskolnämnd må kunna

lämna sådant medgivande beträffande glesbygdsdistrikt. Jag räknar med

att merkostnaden härför under de närmaste redovisningsåren kommer att

uppgå till omkring 70 000 kronor årligen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Svensson i Krokstorp väckt motion (11:482), i vilken

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala, att de i

propositionen föreslagna specialanordningarna inom skolväsendet i glesbygdskommuner

bör avse även kommuner, där försöksverksamhet med nioårig

obligatorisk enhetsskola icke bedrives.

Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet

hänvisa till motionen.

Anslag för budgetåret 1959/60 till försöksverksamhet in. m.

Kungl. Maj:t har (åttonde huvudtiteln, punkt 173, s. 301—368) föreslagit

riksdagen att till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. för budgetåret

1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 1 400 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ragnar llergli

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

(I: 127) och den andra inom andra kammaren av fru Kristensson och herr

Bengtsson i Göteborg (II: 182), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att utvidgning av försöksverksamheten inom enhetsskolan till nya

distrikt icke skall förekomma i annan mån än då så av organisatoriska skäl,

sammanhängande med försöksverksamhetens egen uppgift, visar sig oundgängligen

nödvändigt.

Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet torde utskottet

få hänvisa till motionen I: 127.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 250 000 kronor,

sedan kostnaderna för korrespondensrealskolor — budgetåret 1958/59

344 500 kronor — avses komma att bestridas ur anslaget Folkskolor m. m.:

Bidrag till driften av folkskolor m. m.

Ett förslag av skolöverstyrelsen om bemyndigande för överstyrelsen att

från och med den 1 juli 1959 eller senare förändra en, två eller samtliga tre

skolpsykologtjänster i lönegrad Ag 24 till extra ordinarie tjänster i lönegrad

Ae 24, har deyartementschejen icke ansett sig kunna tillstyrka.

Av skolöverstyrelsens framställning inhämtas i övrigt bland annat följande.

Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola pågick budgetåret 1957/58

i 96 kommuner samt omfattade 5 702 läraravdelningar och 143 370 elever.

Budgetåret 1958/59 beräknas 45 kommuner tillkomma och försöksverksamheten

därutöver utvidgas i en kommun. Sammanlagt kommer försöksverksamheten

då att omfatta 141 kommuner med cirka 9 000 läraravdelningar

och cirka 226 000 elever. Överstyrelsen räknar med att utbyggnad av verksamheten

med nioårig enhetsskola kommer att ske i minst samma omfattning

budgetåret 1959/60 som budgetåret 1958/59 eller med cirka 50 nya

kommuner. Försöksverksamheten skulle då under nämnda budgetår komma

att omfatta cirka 12 600 läraravdelningar och cirka 317 000 elever.

Utskottet

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att enhetsskolan

knappast torde kunna på avsett sätt genomföras i glesbygdsområdena,

om icke en förstärkning kommer till stånd av den grund, på vilken högstadieundervisningen

skall bygga, och att det därför är angeläget att skapa

gynnsammare betingelser än dem som för närvarande erbjudes för en förbättrad

undervisning på låg- och mellanstadierna inom dessa områden.

Utskottet har intet att erinra mot de med anledning härav föreslagna särskilda

specialanordningarna. Liksom departementschefen finner utskottet,

att med hänsyn till syftet med ifrågavarande specialanordningar anledning

icke finnes att dessa anordningar nu skulle få tillämpas även i kommuner,

där försöksverksamhet icke bedrives. Utskottet har därför icke ansett sig

böra biträda det i motionen II: 482 framställda yrkandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

11

I motionerna I: 127 och II: 182 har uttalats, att det med hänsyn till det

statsfinansiella läget vore påkallat att icke vidare utöka antalet försöksdistrikt

i annan mån än då så av organisatoriska skäl kunde befinnas nödvändigt.

Utskottet kan icke dela denna motionärernas uppfattning. I en tid

av skärpt läge på arbetsmarknaden med uppenbara tendenser till ungdomsarbetslöshet

finner utskottet det särskilt angeläget, att utbyggnaden av

både den teoretiska och den praktiska utbildningen forceras, så långt tillgången

på lärare och lokaler det medger. Härvid synes verksamheten med

nioårig enhetsskola kunna komma i fråga även i fall, där den ej är motiverad

av försöksverksamheten.

I övrigt vill utskottet i detta sammanhang erinra om, vad utskottet i sitt

utlåtande 1957: 127 (s. 8) anfört. Utskottet har däri bland annat uttalat,

att det för riksdagens slutliga ställningstagande vore värdefullt med de erfarenheter

av i synnerhet organisatorisk art som kunde komma att dragas,

när enhetliga försöksräjonger under en längre tid varit i verksamhet, varav

följde, att nya distrikt kunde behöva anslutas intill den tidpunkt då nioårig

skolplikt väntas bli generellt genomförd. Utskottet framhöll vidare, att

därtill komme, att utbildningsbehoven på många orter enligt de ansvariga

myndigheternas bedömanden endast kunde täckas genom verksamhet med

nioårig enhetsskola. Detta gällde särskilt starkt expanderande tätorter och

vissa landsbygdsdistrikt. Med hänsyn härtill fann utskottet det rimligt att

vid sidan av den egentliga försöksverksamheten — i den mån lokal- och

lärartillgången det tilläte — verksamhet med nioårig enhetsskola i överensstämmelse

med för försöksverksamheten gällande anvisningar, målsättning

och metoder bedreves i ett mindre antal kommuner, utan att dessa distrikt

deltoge i alla med försöksverksamheten sammanhängande enkäter, prov och

undersökningar. Det torde ankomma på skolöverstyrelsen att bedöma i vad

mån överstyrelsens handläggning av verksamheten inom dessa skoldistrikt

borde ske inom försöksavdelningen eller ej. Utskottet förutsatte dock, att

allmänna försöksskolebestämmelserna skulle äga tillämpning på verksamheten

i dessa distrikt.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört anser utskottet, att motionerna

I: 127 och II: 182 icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande skolpsykologverksamheten vill utskottet anföra följande.

Den hittillsvarande försöksverksamheten har enligt utskottets mening klart

dokumenterat behovet av skolpsykologer. Utskottet förutsätter, att Kungl.

Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på förhållandet och så fort ske kan

framlägger förslag i ämnet, sedan skolöverstyrelsen närmare preciserat arbetsuppgifter

och regioner.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit och anfört har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna vad departementschefen i propositionen nr

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

62 förordat angående vissa specialanordningar inom skolväsendet

i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet

med nioårig obligatorisk enhetsskola bedrives, samt bemyndiga

Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser, som därav

föranledes;

b) till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet ui. m. för

budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag av

1 400 000 kronor;

II. att motionerna I: 127 och II: 182 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionen II: 482 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Statens försöksskola i Linköping

Statens försöksskola i Linköping: Driftkostnader. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag under åttonde huvudtiteln (punkt 174, s. 368—

374), vilket innebär en anslagshöjning med 436 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1959/60, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för statens försöksskola

i Linköping, som föranledes av vad departementschefen

anfört;

b) godkänna följande stat för statens försöksskola i Linköping,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1959/60:

Stat

1.

Avlöningar

Avlöningar till ordinarie tjänste-

män, förslagsvis...............

800 000

2.

Arvoden och särskilda ersättning-

ar, bestämda av Kungl. Maj:t, för- slagsvis .......................

2 000

3.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............

201 000

4.

Rörligt tillägg, förslagsvis ......

140 000

5.

Kompensation för höjda folkpen-

sionsavgifter, förslagsvis........

7 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1959

13

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis...... 5 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .... 16 000

3. Övriga expenser ............... 15 000 36 000

Summa kronor 1 186 000

c) till Statens försöksskola i Linköping: Driftkostnader

för budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag av

1 186 000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes Andersson, Rikard

Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Jacobsson, Kaijser,

Nestrup och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Svensson i Stenkyrka,

Karlsson i Olofström, fröken Olsson, herr Almgren, fröken Karlsson, herrar

Ileckscher, Gustafsson i Skellefteå, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och

herr Helén.

Reservation

vid avdelning I (Den allmänna försöksverksamheten) av herrar

Kaijser, Skoglund i Doverstorp, fröken Karlsson och herr Ileckscher, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till det i motionerna I: 127 och

II: 182 framställda yrkandet och att därför utskottets hemställan under II.

bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 127

och II: 182, i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att utvidgning

av försöksverksamheten inom enhetsskolan till nya

distrikt icke skall förekomma i annan mån än då så visar

sig oundgängligen nödvändigt av organisatoriska skäl, sammanhängande

med försöksverksamhetens egen uppgift, eller

till följd av i enstaka expanderande tätorter rådande utomordentliga

omständigheter;»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959

591025

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln till bidrag till studiecir a1 i texten