Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om inrättande av en professur i invärtes medicin.

1959-11-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:149, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om inrättande av en professur i invärtes medicin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 149—151

Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959

1

Nr 149

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning

om inrättande av en professur i invärtes

medicin.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 178)

har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om

skyndsam utredning beträffande inrättande av en professur i invärtes

medicin, särskilt invärtes medicinsk allergologi, och för riksdagen framlägger

det förslag vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till

motionen.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning över motionen inhämtat yttrande

av kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna

vid universiteten och lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Medicinska fakulteten i Uppsala har huvudsakligen anfört följande.

Fakulteten vill helt instämma med motionären om den mycket stora praktiska

betydelsen i medicinskt och socialt avseende av den allergiska sjukdomsgruppen.

Som i motionen framhålles tillhör dessa sjukdomar vitt skilda

kliniska ämnesområden. Vad särskilt invärtesmedicinen angår måste sålunda

framhållas att en hel serie sjukdomar inom olika organsystem är

att anse som mer eller mindre allergiskt betingade.

Om det sålunda är uppenbart att de allergiska sjukdomarna spelar en

mycket stor roll inom invärtesmedicinen så måste å andra sidan betänkas

att just mångfalden av organsystem där dylika sjukdomsyttringar anträffas

gör det utomordentligt vanskligt att bryta ut dessa sjukdomar ur

deras naturliga invärtesmedicinska sammanhang. Härtill kommer att

sjukdomar som i dag förmodas vara allergiska till sin natur i morgon måhända

måste rubriceras på annat sätt och omvänt att vad man i dag icke

anser som en allergisk sjukdom i morgon kan vara det. Allt detta sammantaget

gör att endast behärskandet av hela invärtesmedicinens breda

register gör det möjligt att med någon utsikt till framgång bedriva forskning

på det stora och viktiga område som allergisjukdomarna utan tvivel

utgör. Detta förhållande har också av motionären klart insetts och motionen

gäller därför inrättandet av en professur i invärtes medicin, varvid

till detta fogats rekommendationen »särskilt invärtesmedicinsk allergologi».

1—1506 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 saml. Nr 149—151

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959

Med utgångspunkt dels från ovanstående överväganden, dels från önskemålet

att innehavaren av en lärostol i invärtesmedicin om möjligt själv bör

få välja provinserna för sin forskning (vilka givetvis kan skifta beroende

på vederbörandes egna intressen) synes det tveksamt om benämningen av

professuren är helt lycklig. Fakulteten vill likväl härvid som en jämförelse

anföra den professur i Lund som benämnes »invärtes medicin, särskilt

njursjukdomarnas». Denna lärostol har kommit till som en logisk konsekvens

av att en viss person, i det nämnda fallet professor Alwall, kunnat

förena en grundlig kännedom om hela medicinen med ett särskilt dokumenterat

intresse för ett specialområde. Det kunde förefalla som om denna

organiska utveckling av en dylik professur vore att föredraga, att m. a. o.

mannen, väl kvalificerad inom hela invärtesmedicinen, först skall finnas

och sedan hans specialintresse får tjäna som kristallisationspunkt för

inrättande av en professur, i början måhända personlig. Minst en högt

kvalificerad forskare av detta slag finns redan inom landet.

Fakulteten vill sålunda i princip uttala sitt gillande av motionen men

samtidigt ifrågasätta om icke en sådan professur helst borde göras personlig

och uppbyggas kring en redan inom landet befintlig, högt kvalificerad

forskare på området.

Medicinska fakulteten i Lund har anfört bland annat följande.

Såsom framhålles i motionen ha de allergiska sjukdomarna stor medicinsk

och social betydelse. Till de mest svårbehandlade och mest invalidiserande

av dessa hör astma. Det finns för närvarande i landet ingen ordinarie

akademisk lärarbefattning med speciell inriktning på invärtes

medicinsk allergologi men väl överläkar- resp. biträdande överläkartjänster

vid specialavdelningar, avsedda huvudsakligen för vården av

dylika sjukdomsfall.

Då det för forskningen och undervisningen är angeläget att detta specialområde

blir representerat av en ordinarie akademisk lärare, vill fakulteten

varmt förorda, att den föreslagna utredningen kommer till stånd.

Medicinska fakulteten i Göteborg har avgivit följande yttrande.

Invärtesmedicin, ett av de grundläggande ämnena i den kliniska undervisningen

till medicine licentiatexamen, har ett mycket stort ämnesområde.

Genom den snabba utveckling, som den invärtesmedicinska forskningen

undergått de senare årtiondena, ha en mångfald olika subspecialiteter

utbildats. Till skillnad från andra stora ämnesområden har undervisningen

och forskningen inom invärtesmedicinen i mycket ringa omfattning blivit

tillgodosedd med lärar- eller forskningstjänster, som äro speciellt avsedda

för sådana subspecialiteter. På samma gång som det är önskvärt att hålla

ämnet invärtes medicin samman för undervisningen på medicine kandidatstadiet,

torde det vara nödvändigt med specialtjänster såväl för forskningen

som för undervisningen på högre stadier. Härigenom skulle en fortsatt

allsidig utveckling av de olika subspecialiteterna inom den invärtesmedicinska

ämnesgruppen kunna stimuleras. Fakulteten får därför nu — såsom

tidigare skett i flera petitaframställningar — starkt understryka behovet

av imättandet av särskilda tjänster för olika subspecialiteter inom

det invärtesmedicinska området. Sådana tjänsters innehavare skola ha till

huvuduppgift att ägna sig åt forskning men böra även ha viss undervisningsskyldighet.

De torde lämpligen —- såvida det icke är fråga om professurer

— organisatoriskt vara underställda professor i invärtesmedicin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959

3

Vad gäller den aktuella motionen har fakulteten svårt att finna den

av motionären föreslagna subspecialiteten, invärtesmedicinsk allergologi,

vara den, som i första hand bör ha egen företrädare. Fakulteten har tidigare

anhållit om inrättande av särskilda tjänster i lungsjukdomar (professur),

i endokrinologi (laboratur) samt i njursjukdomar (laboratur) och

anser, att dessa äro av samma angelägenhetsgrad som professur i invärtesmedicinsk

allergologi. Detta torde även gälla de mycket viktiga ämnesområdena

kardiologi och haematologi.

Såsom framhållits av såväl universitetsutredningen (SOU 1958: 32) som

av utredningsmannen för regionsjukvården i riket (SOU 1958: 26) bör utvecklingen

av subspecialiteterna inom ett sådant ämne som invärtesmedicin

framför allt knytas till den aktuella tillgången på högt kvalificerade

forskare och icke till en, visserligen i och för sig önskvärd men i huvudsak

teoretisk, allmän uppdelning av ämnet. För att tillgodose dessa önskemål

finner fakulteten det vara lämpligt med inrättandet av en forskningsprofessur

i invärtesmedicin. Den subspecialitet, inom vilken denna professur

komme att arbeta, skulle bestämmas av den mest kvalificerade tillgängliga

forskarens vetenskapliga inriktning. Fakulteten skulle med glädje hälsa

inrättandet av en sådan professur vid Göteborgs universitet.

Fakulteten tillstyrker sålunda det i motionen framförda förslaget men

vill samtidigt framhålla, att behovet av sluttjänster för andra subspecialiteter

inom invärtesmedicinens ämnesområde är minst lika stort som beträffande

invärtesmedicinsk allergologi. Dessutom vill fakulteten framhålla,

att tillkomsten av en dylik befattning icke bör få inverka hämmande

på realiserandet av fakultetens tidigare förslag om inrättandet av särskilda

tjänster inom viktiga delar av invärtesmedicinen.

Karolinska institutets lärarkollegium har anfört bland annat följande.

I vad avser undervisningen bör densamma, så långt det gäller medicine

licentiatexamen, icke alltför mycket uppsplittras på deldiscipliner under

invärtesmedicinen. Den grundutbildning inom detta ämne, som den blivande

läkaren skall undergå, meddelas enligt lärarkollegiets mening i lämpligaste

form förlagd till medicinsk klinik med specialämnen som integrerande

delar. Den föreslagna professuren skulle därför få sina undervisningsuppgifter

förlagda till högstadiet, d. v. s. forskarutbildningen efter avlagd medicine

licentiatexamen och vidareutbildningen av legitimerade läkare.

I sitt betänkande om läkarutbildningen lämnade 1948 års läkarutbildningskommitté

frågan om formerna för utbildningen efter medicine licentiatexamen

i stort sett öppen och lämnade densamma åt framtida utredning.

Såväl inom de medicinska fakulteterna som inom Sveriges Läkarförbund

har sedermera frågorna om vidareutbildning och specialisering varit föremål

för överväganden i skilda sammanhang. Utan tvekan föreligger ett

starkt behov av specialiserade lärarbefattningar för här ifrågavarande

undervisning. Enligt lärarkollegiets uppfattning erfordras emellertid en

organisationsplan för denna i dess totalitet, och det synes önskvärt att i syfte

att åstadkomma en dylik plan en samordning sker av de strävanden att utbygga

den medicinska forsknings- och vidareutbildningsorganisationen,

som från olika håll gör sig gällande. Denna samordning torde böra åstadkommas

inom ramen för en utredning, som beaktar icke blott det föreliggande

utan även i övriga olika sammanhang framförda förslag till inrättande

av nya forskar- och lärarbefattningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr lb9 år 1959

Vidkommande forskningen är denna med ökad specialisering inom

invärtesmedicinen i starkt behov av befattningar för högt specialiserade

forskare inom underdiscipliner. I olika länder förefinnes en tendens att för

forskning och forskarutbildning inrätta smärre avdelningar inom olika

specialfack vid medicinska undervisningscentra. Vad beträffar den invärtesmedicinska

allergologien finnes en hel rad tillstånd, vid vilka allergiska

reaktioner är av väsentlig betydelse. Det synes lärarkollegiet starkt motiverat

från forskningssynpunkt att den föreslagna professuren kommer till

stånd.

När det gäller sjukvården behöver en företrädare för en sjukhusavdelning,

å vilken invärtesmedicinska allergiska sjukdomar behandlas, framför

allt en invärtesmedicinsk skolning. Han behöver dessutom speciella kunskaper

i allergologi och även i lungfysiologi. En befattning som forskare

och lärare inom invärtesmedicinsk allergologi synes därför böra vid avpassandet

av kompetenskraven givas den förankring i allmän invärtesmedicin,

som kommer till synes i det i motionen ställda förslaget.

Sammanfattningsvis vill lärarkollegiet uttala, att den föreslagna professuren

bör komma till stånd, men att dessförinnan de med densamma

förenade undervisningsuppgifterna böra konkretiseras i samband med en

utredning rörande den fortsatta utbildningen av medicine licentiater, varjämte

professuren givetvis bör angelägenhetsgraderas i förhållande till

andra på dagordningen vid de medicinska lärosätena stående ordinarie

lärarbefattningar. Den av motionären föreslagna utredningen tillstyrkes

med det vidgade innehåll, som angives i lärarkollegiets yttrande.

Kanslern för rikets universitet hänvisar till de synpunkter som framförts

av medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala och lärarkollegiet

vid karolinska institutet.

Utskottet får i likhet med motionären och de i ärendet hörda akademiska

myndigheterna framhålla den allergiska sjukdomsgruppens mycket stora

praktiska betydelse i medicinskt och socialt avseende. Den i motionen berörda

frågan synes därför utskottet böra bli föremål för närmare övervägande.

Utskottet är likväl icke berett att biträda motionärens förslag om

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle anhålla om särskild utredning

i ärendet. Med anledning av vad i de avgivna remissyttrandena anförts

synes det nämligen — såvitt utskottet kan finna — närmast böra ankomma

på de akademiska myndigheterna att i samband med avgivande av vederbörliga

petitaframställningar framlägga de förslag beträffande i motionen

angivna spörsmål, som kunna befinnas påkallade. Härefter torde det böra

ankomma på kanslern för rikets universitet, som har den samlande överblicken

över de olika äskandena, att pa grundval av dessa närmare utreda

och ta ställning till ifrågakommande förslag i ärendet med beaktande av de

olika synpunkter, som må kunna anläggas på förevarande enligt utskottets

mening betydelsefulla spörsmål, samt göra den framställning till Kungl.

Maj :t som kanslern kan finna befogad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959

5

På grund av vad sålunda framhållits hemställer utskottet,

att motionen II: 178 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 17 november 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 151.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.