Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående reguljär bilfärjetrafik Sverige—Åland—Finland.

1959-11-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:152, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående reguljär bilfärjetrafik Sverige—Åland—Finland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 152—153

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1959

1

Nr 152

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående reguljär bilfärjetrafik

Sverige—Åland—Finland.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Jansson m.fl. (1:50) och den andra inom andra kammaren av fru

Lewén-Eliasson m.fl. (11:66), har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning om de åtgärder som kan ifrågakomma

för att underlätta en reguljär bilfärjetrafik Sverige—Åland—Finland.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde

få hänvisas till motionen 11:66.

över motionerna har yttranden inhämtats från länsstyrelsen i Stockholms

län, sjöfartsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt stockholmstraktens

regionplanenämnd.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i ärendet inhämtat yttrande från

bl. a. vederbörande länsvägnämnd, erinrar om att frågan om förbättrade

kommunikationsleder mellan Sverige och Finland med västlig ändpunkt

inom Stockholms län från svensk sida varit föremål för stort intresse

sedan lång tid tillbaka. Senast prövades frågan i samband med ett under

1955 framlagt skissförslag till regionplan för stockholmstrakten, i vilket

motorvägsstandard föreslogs för vägen Stockholm—Norrtälje—Elmsta

fram till trakten av Gamla Grisslehamn med sikte på en bilfärjeförbindelse

till Åland. Förslaget togs emellertid icke upp i det nyligen antagna regionplaneförslaget,

emedan erforderliga utredningar icke hunnit utföras. Även

från finsk och speciellt åländsk sida hade frågan visats stort intresse, varom

bl. a. av Ålands landsting beviljat anslag om 1 milj. mark för undersökning

av färjförbindelse utgjorde bevis. Enligt uppgift skulle de finska

och åländska utredningarna redan ha påbörjats. Någon kontakt i ärendet

med länsstyrelsen hade emellertid ännu icke tagits, men skulle dylik i viss

omfattning ha skett under hand mellan de åländska och finska utredningsorganen

och representanter för stockholmstraktens regionplaneförbund.

Länsstyrelsen anför vidare följande.

En svensk redare avser att i början av juni månad detta år insätta en

provisorisk bilfärja mellan Simpnäs inom Väddö kommun och Mariehamn

på Åland. Länsstyrelsen har sig vidare bekant, att ett för ändamålet bil
1

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 152—153.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr i52 år 1959

dat bolag i Finland har planer på att inrätta en bilfärjeled med Gräddö

inom Frötuna kommun som utgångspunkt på svensk sida. Denna färja

skulle angöra Mariehamn och ha Korpo i Äboland som slutpunkt. Båda

här omnämnda svenska kommuner har visat synnerligen stort intresse för

att resp. förbindelser skall komma till stånd. Förstnämnda projekt har genom

en av Väddö kommun gjord framställning kommit under länsstyrelsens

prövning i vissa hänseenden och en del åtgärder har med anledning

härav redan vidtagits. Länsstyrelsen har vidare i anslutning härtill ansett

det lämpligt att å tjänstemannaplanet inom länsstyrelsen (sektionschefen

på planeringssektionen, vägdirektören och landsfogden) påbörja viss förberedande

utredning, vilken i huvudsak kan sägas gå ut på undersökning

av lämpliga tilläggsplatser och vägförbindelser på den svenska sidan i anslutning

till den aktuella färjtrafiken.

En utredning av den art motionärerna åsyftar kommer enligt länsstyrelsens

uppfattning att bli relativt omfattande med hänsyn till de många

och skiftande problem, som måste bli föremål för överväganden och undersökningar.

Länsstyrelsen säger sig dela de av motionärerna framförda

synpunkterna att, med hänsyn till frågans vikt och betydelse och den uppmärksamhet

den rönt från såväl finsk som svensk sida, frågan bör ägnas

största omsorg samt tillstyrker att den i motionerna begärda utredningen

kommer till stånd.

Även länsvägnämnden anser den i motionerna föreslagna utredningen

böra snarast komma till stånd.

Sjufartsstyrelsen, som berett Stockholms Rederi AB Svea tillfälle avgiva

yttrande i ärendet, har bl. a. anfört följande.

Antalet passagerarebilar, som åren 1954 till 1958 av de samseglande

svenska och finska rederierna överförts mellan Sverige och Finland, framgår

av det bilagda yttrandet. Mellan nämnda båda år har bilantalet mer än

fördubblats. År 1958 överfördes nära 9 400 fordon, varav 7 400 på linjen

Stockholm—Mariehamn—Åbo. överföringskapaciteten, som successivt

byggts ut, har enligt bolagets uppgifter hitintills icke satts på hårdare prov

och en viss marginal anges ha förefunnits jämväl under topptrafikmånaderna.

Från och med nästkommande år kommer transportmöjligheterna

att betydligt öka med insättande av ett nytt fartyg, anordnat för direkt inoch

utkörning av fordon.

De samseglande rederiernas trafik är baserad på Stockholm med förhållandevis

långa överföringssträckor som följd. Fn bilfärjeförbindelse med

framskjutna terminalanläggningar och följaktligen korta överföringssträckor

möjliggör betydligt mindre tidskrävande resor. Den skapar därtill ytterligare,

lättillgängliga turistmål. En bilfärjeled bör därigenom — särskilt

som den bör kunna medföra en sänkning av resekostnaderna — väsentligt

stimulera den bilburna turismen och därtill bli utnyttjad jämväl av andra

bilresenärer.

Turismen torde under överskådlig tid ge en bilfärjelinje huvuddelen av

dess trafikunderlag. Detta medför stora säsongvariationer, av bl. a. klimatologiska

skäl förmodligen betydligt större än de, som utmärker den starkt

expanderande bilfärjetrafiken mellan Sverige och Danmark. Härigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1U5!)

3

begränsas de ekonomiska förutsättningarna för en komplement- eller alternativlinje

för bilbefordran från roslagskusten till Åland och vidare till

Finland. Att förränta större, i specialiserat båtmaterial investerat kapital

förefaller vanskligt liksom att överhuvud söka uppehålla trafiken under

lågsäsong. Åtskilliga skäl kan därför åberopas för att det är ekonomiskt

fördelaktigt att trots längre överföringstid även fortsättningsvis basera

biltransporterna på Stockholm och låta dessa ske i kombination med annan,

mindre säsongkänslig trafik. Vid utnyttjande av mindre kapitalkrävande

tonnage bedöines dock finnas förutsättningar för afl såsom nu förberedes

driva en ekonomiskt självbärig färjetrafik sommartid mellan

Roslagen och Åland. En bilfärjelinje jämväl mellan Åland och finska fastlandet

bör givetvis gynnsamt påverka trafikunderlaget för en dylik linje.

En mera definitiv lösning av färjeproblemet bör enligt styrelsen ses mot

bakgrund av de investeringar, som kan göras i vägnäten, i första hand då

på finska sidan. Otvivelaktigt komme genom den växande motorismen och

sökandet efter nya turistmål biltrafiken mellan Sverige och Finland att

öka betydligt. Mot denna bakgrund tillstyrker sjöfartsstyrelsen att en utredning

i bilfärjetrafikfrågan kommer till stånd. Styrelsen finner det naturligt

att till grund för utredningsarbetet lägges erfarenheterna från den

provisoriska färjeleden mellan i första hand Sverige och Åland liksom

från den bilfärja, som fr. o. in. år 1960 insättes i den på Stockholm baserade

trafiken. Med hänsyn härtill ifrågasättes om icke någon tid bör förflyta

innan utredningen påbörjas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar i sitt yttrande om den provisoriska

bilfärjetrafik av relativt betydande omfattning som under den

gångna sommaren uppehållits.

De åtgärder som på svenska sidan närmast aktualiserats genom denna

trafik anses närmast vara en undersökning av behovet av och lämpligaste

platser för eventuella färjelägen samt eventuellt erforderlig upprustning

av tillfartsvägar till desamma. Enligt vad styrelsen erfarit hade länsstyrelsen

i Stockholms län sin uppmärksamhet riktad på härmed sammanhängande

frågor och hade även tillsatt en särskild expertkommitté för vissa undersökningar

i frågan.

Innan en större och mera omfattande utredning i ämnet av det slag motionärerna

synes ha avsett igångsättes, vilken utredning närmast skulle

avse trafikbehovet i stort och på längre sikt, finner styrelsen resultatet av

de sålunda påbörjade undersökningarna rimligtvis böra avvaktas liksom

även erfarenheterna av ytterligare något eller några års trafik på de nuvarande,

mera provisoriska lederna. Styrelsen finner sig med hänsyn härtill

icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.

Stockholmstraktens regionplanenämnd har som eget yttrande åberopat

innehållet i ett av dess regionplanekontor avgivet tjänsteutlåtande vari inledningsvis

framhålles, att den allmänna utvecklingen gör det sannolikt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 19‘2 år 1959

att en utbyggnad och effektivisering av kommunikationerna mellan Finland

och Sverige helst bör göras i form av eu bilfärjeled.

Regionplanekontoret anför fortsättningsvis bl. a. följande.

Bilfärjorna till och från Finland bör av skilda orsaker lokaliseras till

den smalaste delen av Ålands hav och den kortaste vattenvägen från Åland

till vägförbindelsen med finska fastlandet. Härför talar särskilt den säsongbetonade

turisttrafiken med utpräglade höga belastningstoppar under

sommarsäsongen. Ju kortare färjesträckan är, desto lättare kan överskeppningskapaciteten,

genom ändring av turtätheten, anpassas till en varierande

efterfrågan.

En bilfärjeled kan bli av betydelse inte endast för persontrafiken utan

även för godstrafiken från Finland och från delar av Sovjetunionen på

norra Europa. Särskilt med tanke på att de båda ländernas järnvägar har

olika spårvidd och att de landväga godstransporterna nu måste gå omvägen

över Haparanda, synes stora fördelar vara att vinna på en sydlig bilfärjeled.

En direkt godstrafik skulle kunna bidra till att minska säsongvariationerna

i belastningen på färjeleden och därigenom bli av stor betydelse

för dess ekonomi.

Även om en färjeled mellan Finland och Sverige till övervägande del är

ett riksintresse för länderna, är den inte utan lokal betydelse för de trakter

som direkt berörs. En utbyggnad av Norrtäljevägen till motorvägsstandard

från Stockholm till en färjehamn i norra Roslagen skulle minska tidsavståndet

från denna landsända till Stockholm, och leden skulle kunna bidra till

utvecklingen av dess näringsliv. Färjeleden skulle också ge nya förutsättningar

för näringslivet på finska sidan, på Åland och i Äbolands skärgård.

Efter att ha erinrat om de för sommaren 1959 planerade provisoriska

färjelederna Simpnäs—Mariehamn samt Gräddö—Mariehamn—Galtby

framhåller kontoret att de erfarenheter som kan vinnas genom dessa trafikprojekt

kan bli av stort värde för bedömandet av de tekniska och ekonomiska

förutsättningarna på längre sikt för färjeförbindelser med Åland

och det finska fastlandet. Det anses vara av stor vikt att dessa blir grundligt

undersökta. Regionplanekontoret finner därför goda skäl tala för att

den i motionerna föreslagna utredningen kommer till stånd.

Utskottet. Av de över förevarande motioner inhämtade remissyttrandena

framgår hl. a., att kapaciteten hos de på Äho över Mariehamn och på Helsingfors

samseglandc svenska och finska rederierna hittills varit fullt tillräcklig

för tillgodoseende av den befintliga trafikens behov. Den planeras dessutom

— speciellt med avseende å transporten av bilar — ytterligare utökas under

nästkommande år. Under den gångna sommaren har vidare provisorisk

bilfärjetrafik av ej obetydlig omfattning bedrivits mellan Simpnäs och

Mariehamn samt på leden Väddö—Mariehamn—Korpo. Slutligen har inom

länsstyrelsen i Stockholms län tillsatts en särskild expertkommitté för

vissa undersökningar beträffande lämpliga tilläggsplatser och vägförbindelser

på den svenska sidan för den aktualiserade färjetrafiken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152 dr 1959

5

Utskottet finner för sin del — i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— i vart fall resultatet av de sålunda påbörjade undersökningarna

böra avvaktas ävensom erfarenheterna av ytterligare något eller några års

trafik på de nuvarande provisoriska lederna innan en mera omfattande utredning

i ämnet igångsättes. Utskottet, som således funnit sig icke kunna

biträda motionärernas yrkanden, får i enlighet härmed hemställa,

att motionerna 1:50 och 11:66 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, fröken Andersson, herrar Thun, Pålsson, Axel Johannes Andersson,

fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Mossberger, Herbert

Larsson, Edström och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Pettersson

i Degerfors, Malmborg, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,

Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken

Elmén, fröken Olsson, herrar Cassel, Wedén och fru Lewén-Eliasson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr *52 år 1959

Reservation

av fru Wallentheim, fröken Olsson och fru Lewén-Eliasson, vilka ansett att

utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i likhet med motionärerna finner det vara angeläget att

underlätta samfärdselförbindelserna österut, anser att en sammanknytning

av landsvägstrafiken i Finland och Sverige via Åland skulle vara av

avgörande betydelse därför. De provisoriska anordningar med en svensk

och en åländsk bilfärja, trafikerande leden Simpnäs—Mariehamn respektive

Gräddö—Mariehamn—Galtby, som varit igång detta år, har fått en

sådan framgång, att det klart visar bilisternas behov av att snabbt och på

billigast möjliga sätt ta sig fram, vilket behov de samseglande rederierna

uppenbarligen icke kan tillgodose. Sjöfartsstyrelsen erinrar i sitt remisssvar

om att de samseglande rederiernas trafik är baserad på Stockholm

med förhållandevis långa överföringssträckor som följd. En bilfärjeförbindelse

med framskjutna terminalanläggningar och följaktligen korta överföringssträckor

skulle möjliggöra betydligt mindre tidskrävande resor. Den

skulle därtill skapa ytterligare, lättillgängliga turistmål. En bilfärjeled

borde därigenom enligt styrelsen — särskilt soin den kunde medföra eu

sänkning av resekostnaderna — väsentligt stimulera den bilburna turismen

och därtill bli utnyttjad jämväl av andra bilresenärer.

Den pågående intensiva utvecklingen gör det angeläget, att frågan om

de anordningar som kräves, då denna trafikfråga mera slutgiltigt skall

ordnas, utan tidsutdräkt upptages till prövning. Ett samråd mellan finska,

åländska och svenska myndigheter är därvid nödvändigt. Såsom av den i

det föregående lämnade redogörelsen framgår har också länsstyrelsen i

Stockholms län, som på tjänstemannaplanet påbörjat viss förberedande utredning,

förklarat sig dela de av motionärerna framförda synpunkterna.

Med hänsyn till frågans vikt och betydelse och den uppmärksamhet den

rönt såväl från finsk som svensk sida borde den ägnas största omsorg. Länsstyrelsen

tillstyrker därför att den i motionerna begärda utredningen kommer

till stånd.

Utskottet får med åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:50 och

11:66, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

om de åtgärder som kan ifrågakomma för att underlätta

en reguljär billinjetrafik Sverige—Åland—Finland.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.